I den här bloggen skriver jag om att undervisa nyanlända elever men även om språkutveckling och undervisning av flerspråkiga elever i stort. Och såklart om skolutveckling. Välkommen hit, önskar Anna Kaya.
Eftersom jag vet att jag har en trogen samling läsare som följer det jag skriver på min blogg tänkte jag berätta att jag tänker ta lite sommarledigt vilket betyder att det inte kommer dyka upp några inlägg på några veckor.
Det har varit ett intensivt läsår och en hektisk vår, mycket har hänt, mycket har jag gjort och mycket har jag lärt. Att dessutom ha två jobb gör att tiden inte alltid räcker lika långt som jag vill. (Jag arbetar inte bara som lärare utan även som webbredaktör på Nationellt centrum för svenska som andraspråk numera.)
Jag önskar er alla en underbar sommar med en bild på den bukett jag fick av min skola på skolavslutningen:
Vi hörs om några veckor!
ps. Har du något intressant att berätta eller dela med dig av får du mer än gärna maila mig på nyisvenskaskolan@gmail.com
Jag har fått möjligheten att under ett års tid delta i en kursledarutbildning som heter Vägar till skolframgång - språk, text och lärande
i ett mångfaldsperspektiv. Kursen är en utbildning för "spjutspetsar" inom ämnesområdet flerspråkighet och svenska som andraspråk och stort fokus ligger på hur lärare explicit kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen. Kursledarutbildningen ges av Nationellt centrum för svenska som andraspråk och våra lärare är Lena Sjöqvist, Monica Söderström Lareu och Mariana Sellgren. Tre för mig riktigt stora förebilder som jag sett upp till väldigt länge. För att inte tala om kursdeltagarna. Så många som jag sett i något sammanhang eller hört talas om, lyssnat på eller läst något av. Tänk att jag får chans att lära av och tillsammans med dessa personer.
Vi har haft de två första träffarna denna vecka och det känns oerhört stort att få utbyta tankar och erfarenheter med denna otroligt kompetenta samling lärare. Vi kommer från olika delar av landet och vi har olika erfarenheter och kunskaper med oss. Det är en hisnande känsla att tänka på den samlade kompetensen vi tillsammans besitter. Och jag är övertygad om att vi tillsammans kommer hitta många nya vägar så ännu fler elever kommer att nå skolframgång.
Nu har jag många nya intryck att smälta och det känns så oerhört bra.
Under vårterminen när jag satte mig ner och skulle formulera omdömen för mina elever var det helt plötsligt väldigt tydligt att alla mina elever hade en gemensam nämnare, de behövde alla utveckla sina berättande texter så texterna "har en enkel röd tråd samt i huvudsak fungerande handling" (Lgr 11). En del av det centrala innehållet för att arbeta med just detta är "Berättande texters budskap, uppbyggnad och innehåll.Hur en berättande text kan organiseras med inledning, händelseförlopp och avslutning" men jag valde att återknyta till de genrepedagogiska begrepp vi redan arbetat med inom den narrativa (berättande) genren under året.
Om du inte är insatt i hur den narrativa genren är uppbyggd och hur man kan konkretisera detta för eleverna rekommenderar jag dig att kolla igenom Björn Kindenbergs slideshare om just detta:
Hur som helst så funderade jag ett bra tag på hur jag skulle få eleverna att utveckla detta på ett bra sätt. Mina elever har en väldigt varierande läs- och skrivförmåga medan deras muntliga svenska är mer utvecklad. Jag upplever ibland att eleverna har berättelser inom sig som de inte riktigt får ut genom skriften. Att skriva och formulera sig i skrift är svårt på ett nytt språk och eftersom jag i just detta arbetsområde ville fokusera på att eleverna skulle utveckla sin förmåga att berätta och använda sig av en berättelsestruktur valde jag att ställa upp som sekreterare. Från början tänkte jag bara vara sekreterare åt de elever som tycker det är allra svårast att skriva men när jag märkte vilka berättelser eleverna ville förmedla, men inte riktigt kunde, fick eleverna själva välja om de behövde sekreterare eller inte. Gissa vad de valde?
Vi började med att repetera vad en berättelse är, hur den är uppbyggd och vad vi kallar de olika delarna. Vi läste olika berättelser och försökte hitta de olika delarna i andras berättelser. Vi pratade om att en berättelse inleds med en orientering, dvs när utspelas berättelsen? Var utspelas den? Vem eller vilka är med? Och varför?
Vi identifierade olika berättelsers händelser, komplikationer och lösningar. Vi letade efter "trigger-ord" som talade om för oss att en händelse eller komplikation var på gång. Vi insåg att ordet plötsligt var väldigt vanligt förekommande och vi valde att lägga det på minnet.
När vi var bekanta med genrestrukturen var det dags att plocka fram olika bildserier. Vi valde bildserier från Schubi , en språklåda som heter "Lea, Lars och Dodo" (finns att köpa från bl a Sica), och vi började med att göra en berättelse utifrån en bildserie gemensamt. Med hjälp av dokumentkameran kunde alla elever se när eleverna en i taget fick försöka lägga bilderna i ordning. Eleverna lade sig i vad deras klasskamrater gjorde och de fick träna på sin argumentationsförmåga för att tala om varför de inte höll med om bildernas placering. De fick träna på sin förmåga att beskriva bilderna för att de andra i klassen skulle förstå just vilken bild de pratade om och varför just den bilden skulle placeras på just den plats de valt. En väldigt språkutvecklande stund, måste jag säga.
När alla var överens om bildernas placering började vi fundera över hur vi skulle skriva ner berättelsen. Vi funderade över orienteringen och de frågor vi brukar utgå ifrån. Eleverna fick komma överens om vilka deltagarna skulle vara, vad de skulle heta och varför och när den här berättelsen utspelade sig. Jag skrev ner elevernas svar i en tankekarta samtidigt som de pratade och vi punktade även ner de händelser som berättelsen innehöll. Efter det skrev vi en gemensam text utifrån vår tankekarta. Jag ställde en del "tänka högt"-frågor under skrivandets gång, som "Hm, kanske kan man se på träden vilken årstid det är?" eller "Tittar man på pojkens ansikte så ser man att han är ganska arg..." Jag ställde också en del metaspråkliga frågor under skrivandets gång som "Hur kan man börja en mening när det är dags för en händelse?" (Plötsligt! ropade alla) eller "Vilka andra tidsbindeord kan vi använda än just sedan?"
Det blev en bra gemensam berättelse och när vi var klara var det dags för eleverna att i par göra detta arbete med egna bildserier. De pratade och diskuterade. Kompromissade och förändrade. Utvecklade och funderade. Det var otroligt att iaktta hur de använde sitt svenska språk och sitt nya metaspråk för att prata om språket och berättelsen.
När alla elever var klara med hela berättelsestrukturen och hade sina färdiga tankekartor framför sig var det dags att börja skriva. Det var här jag tydligt såg hur de glittrande ögonen byttes ut mot uppgivenhet. Att formulera berättelsen i skrift var för svårt och sekreterar-Anna klev in och höll i pennan. Jag har självklart skrivit på korrekt svenska men innehållet och strukturen är elevernas helt och hållet. När texten var nedskriven fick de renskriva på datorn och sedan träna högläsning individuellt tillsammans med mig. Vi hade körläsning och härmläsning. Vi tränade på prosodi och språkljud och sedan var det dags att spela in berättelserna. En del elever valde att göra många inspelningar innan de var nöjda och de elever som inte kan läsa fick memorera sin berättelse och vi spelade in en liten bit i taget. Alla lade ner väldigt mycket tid och energi på att göra ett bra arbete och de vill gärna att ni ska få ta del av några av deras berättelser.
Precis som varje år blir det oerhört hektiskt när sommarlovet närmar sig. Hur ska man hinna klart allt man planerat? Som vanligt blir det några halvfärdiga projekt och halvklara alster som eleverna får ta med sig hem, för i vår klass är det inte många som kan fortsätta sitt arbete i höst. För i höst väntar nya äventyr för majoriteten av våra nyanlända elever och nya elever kommer att stå med förväntansfull blick på vår tröskel och vilja komma in.
Så är det för oss. Eleverna stannar bara tills dess att deras nya språk bär dem in i nya sammanhang för att fortsätta lära på och om sitt nya språk. Jag är övertygad om att man lär sig språk bäst i ett meningsfullt sammanhang där det finns många modeller och förebilder att lära av. I en förberedelseklass är det oftast jag som är den språkliga förebilden, i en ordinarie klass finns det en hel klass med språkliga förebilder att lära av och med. Men. Det får inte bli så att eleven lämnas ensam i sitt lärande när den slussas ut, det behövs strukturerad undervisning och individuell stöttning i skolans alla ämnen av lärare som är insatta i hur man utvecklar språk och kunskap parallellt. Har man dessutom tillgång till studiehandledning på modersmålet är det en stor fördel.
Mina elever är förväntansfulla. Nervösa. Glada. Ledsna. Precis som jag. Vi har delat en kort period av livet med varandra och nu är det dags för dem att gå vidare. Mot nya skolor eller nya klasser. Mot nya lärare och nya klasskamrater. Och förhoppningsvis mot en strålande skolframgång.
