Ny i svenska skolan

Symposium 2012 - Lärarrollen i svenska som andraspråk

2012-02-16T14:42:00.004+01:00

Det kommer bli ett otroligt intressant Symposium 2012 i höst, närmare bestämt 4-5 okt. Årets tema är lärarrollen i svenska som andraspråk, ett högst aktuellt ämne som jag tror är oerhört viktigt att vi lyfter och belyser i ännu högre grad än vi brukar. Under två dagar kommer vi att erbjudas stora föreläsningar, seminarier och workshops och detta är två otroligt uppskattade dagar som endast återkommer var tredje år.

Nationellt centrum för svenska som andraspråk planerar årets symposium för fullt och många föreläsare är redan inbokade, t ex Constant Leung, René León, Gisela Håkansson, Jarmo Lainio, Inger Lindberg, Kenneth Hyltenstam, Karin Sandwall, Lena Sjöqvist och Anna Österlund.

Symposium 2012 är 4-5 oktober i Aula Magna på Stockholms universitet och från och med slutet av mars kan man börja anmäla sig. Passa på att boka tidigt för extra förmånliga priser. Vill du dela ut information om Symposium 2012, kanske sätta upp en affisch eller maila en fil till dina kollegor så finns här en informationslapp att ladda ner som .pdf-fil.

Hoppas vi ses i höst!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Symposium 2012, Nationellt centrum för svenska som andraspråk, föreläsning, seminarier

En doktorsavhandling är inte samma sak som en kvällstidningsledare

2012-02-13T13:50:00.004+01:00

Med tanke på den debatt som varit kring Lena Fridlunds avhandling och kring frågan om svenska som andraspråksämnets framtid bad jag Aina Bigestans, doktorand på Institutionen för språkdidaktik, Stockholms universitet, skriva ett gästblogginlägg där hon resonerar kring avhandlingen, dess resultat och vilken betydelse avhandlingen har för svenska som andraspråksämnets framtid:

Lena Fridlunds avhandling ”Interkulturell undervisning – ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser” bör läsas och diskuteras av alla som arbetar med svenska som andraspråk. Den mynnar nämligen ut i ett konstaterande att ämnet svenska som andraspråk och förekomsten av förberedelseklasser realiserar en ”åtskillnadens diskurs” och egentligen leder till att elever med annat modersmål än svenska marginaliseras och berövas möjligheten att lära sig svenska genom samvaro med svensktalande kamrater. Fridlund disputerade på den här avhandlingen hösten 2011 och hon har fått en hel del uppmärksamhet i medierna. Senast var det i en ledare i Expressen där hennes avhandling är ett av underlagen för att kräva att man avskaffar svenska som andraspråk och istället inför svenska, ”för alla”.

Min egen reaktion när jag läste hennes avhandling var tudelad. Dels tänkte jag: ”Undrar om det är så här på många skolor? Det borde man ju ta reda på!” Dels tänkte jag: ”Undrar om jag hade sett samma saker som Fridlund om jag hade studerat de här skolorna? ”

Det är den sista undringen som jag vill skriva om i det här gästblogginlägget. Det handlar nämligen om ifall jag anser att hennes forskning är valid. Den springande punkten är nämligen att detta är en avhandling, en redovisning av ett större forskningsarbete och då ska forskaren i sin redovisning övertyga läsaren om att hennes beskrivning är trovärdig. Men tyvärrr är den här avhandlingen inte trovärdig. Det är så synd, för om det är något som skulle behöva god forskning så är det ämnet svenska som andraspråk som det fungerar ute i skolorna.

Avhandlingen bygger dels på deltagande observation och intervjuer med skolledare och lärare på de två skolorna i studien. Vi får veta att hon i två år var ute på skolorna och observerade och att anteckningarna fyllt två A4-pärmar. Men har hon varit på skolorna varje dag? Eller en dag i veckan? Det får vi inte veta. När man läser de observationsredovisningar som förekommer i avhandlingen, så är det påfallande att hon mer beskriver vad hon tänkt när hon iakttagit verksamheten, än att vi får en bild av verksamheten. Det är väldigt mycket tankar från Lena som finns i observationerna, och väldigt lite iakttagelser från den verksamhet hon vistades i. Så vad har de här pärmarna fyllts av för slags iakttagelser egentligen?

Detsamma gäller intervjuerna. Vi får veta att hon intervjuat skolledare, specialpedagoger, sva-lärare och fbklasslärare. Men hur många hon faktiskt intervjuat, hur många intervjuer med varje lärare hon gjort och hur långa intervjuerna var, får vi aldrig veta. Sådana uppgifter är av vikt, särskilt när det handlar om att intervjua lärare om hur de ser på sitt arbete. Jag vet av egen erfarenhet att man får betydligt rikare underlag om man utför en serie intervjuer med varje lärare, än om man bara utför en enda intervju. Då kan man nämligen låta intervjupersonen berätta om samma tema flera gånger, få möjlighet att fördjupa sig, tänka efter, förtydliga sina tankar. Vi får veta att hon lät intervjupersonerna läsa igenom utskriften av intervjun efteråt och lägga till eller ändra. Men det räcker inte. Med tanke på hur många av de här lärarna framställs i avhandlingen, så undrar jag om de verkligen skulle ha godkänt just det urval från intervjuerna som hon gjorde. Sva-lärarna framstår som oreflekterade, oförmögna till att samarbete och mest angelägna om att legitimera sin egen verksamhet än att värna om elevernas maximala språkutveckling.

Man får från första stund ett intryck av att hon redan från början haft en kritisk inställning till sva-ämnet, till fb-klasser och till sva-lärare. Just av detta skäl hade det varit särskilt viktigt att hon redovisade för sina intervjuer på ett bättre sätt, så att man inte hela tiden hade en känsla av att hon i intervjuerna var ute efter att få bekräftat sina fördomar istället för att verkligen noggrant undersöka hur lärarna tänkte och talade om sitt ämne. Vi får veta att hon lät varje lärare i efterhand läsa igenom transkriptionen av intervjun som hon gjort. Men jag är inte alls säker på att hon lät lärarna läsa det urval ur intervjuerna som hon faktiskt gjorde och förde in i sin avhandlingstext.

Jag kan alltså inte lita på att det som redovisas i avhandlingen är ett noggrant och förutsättningslöst genomfört forskningsarbete. Fridlund lyckas inte övertyga om detta. Snarare tvärtom. Min misstänksamhet har nämligen spätts på av att jag ser underlåtenhet att nämna fakta som väl en skolforskare självklart borde känna till och också ange i texten. Den som läser att skolorna godkändes i Skolverkets skolinspektion, kan få intrycket av att det var någon slags garanti som Skolverket utdelat om att undervisningen på skolorna höll god kvalitet. Då ska man veta att de här skolinspektionerna som gjordes handlade om skolorna följde skollagen och förordningarna. Inget annat. Det handlade alltså inte alls om att skolorna stod för undervisning som man ansåg vara föredömlig på något sätt.

Hon skriver också att det här två skolorna av Myndigheten för skolutveckling var utsedda till ”idéskolor” och skulle tjäna som inspiration och förebilder för andra skolor. Men hur var det med mångfaldssatsningen, som var den insats som regeringen då gjorde på kommuner med en stor andel elever med utländsk bakgrund? Skolor med många elever med utländsk bakgrund kunde söka och fick för det mesta möjlighet att bli idéskolor och få 50.000 kronor att investera i sin skolutveckling för att bättre kunna hantera mångfald. Det var en tanke att man därigenom stimulerade skolorna att ta tag i sin egen skolutveckling. Att en skola var idéskola betydde alltså inte att den hade utmärkt sig för särskilt god kvalitet, utan kanske att den ville få lite bättre kvalitet.

Lärarnas utbildning anges också som en indikator på den officiellt godkända nivån på undervisningen. De uppges ha minst 20 och oftast 40 ”gamla” poäng i svenska. Dock får vi inte veta när lärarna fick sin utbildning, på vilka villkor de arbetade eller hur gamla de var. Det är uppgifter av intresse i sammanhanget. Det är inte alls självklart att studier av något slag leder till god undevisning. Se bara på problemen med matematikundervisningen på gymnasiet som Skolinspektionen konstaterade i en rapport (2010:13). Fridlund skriver också att alla lärare genomgått kompetensutveckling kring interkulturalitet och mångfald. Vi får däremot inte veta om lärarna i en aula då fått en enstaka föreläsning eller studiedag, eller om de deltagit i seriösa, krävande och omfattande kurser. Med tanke på att hon i egenskap av pedagog skriver detta, tycker jag bristen på distinktion vad gäller lärarnas utbildning är anmärkningsvärd. Varför nämner då Fridlund alla dessa fakta, på detta lite vinklade sätt? Jo, för att slutsatsen i avhandlingen bygger på att dessa skolor, som av statliga myndigheter anses ha god kvalitet, bedriver en åtskillnadens diskurs som leder till att elever segregeras från sina svensktalande klasskamrater. Med andra ord, är det myndigheterna, som genom att ha ämnen som svenska som andraspråk och förberedelseklass, som är ansvariga för detta. Den stora slutsatsen blir sedan att ämnet liksom förberedelseklasserna borde avskaffas.

Så här kan man hålla på och vinkla i Expressens ledare (även om det är synd) och kanske radions debattprogram (vilket också är synd). Men att en forskare får slarva med metodredovisning, vinkla fakta – och ändå får sin avhandling godkänd, är egendomligt och beklämmande. Det är kanske inte ämnet svenska som andraspråk som borde ifrågasättas, utan ämnet pedagogik på Göteborgs universitet.

Aina Bigestans
Doktorand på Institutionen för Språkdidaktik, Stockholms universitet

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Aina Bigestans, svenska som andraspråk, avhandling, Expressen, Sveriges Radio, skolforskare

De nyanlända eleverna - hur gör man?

2012-01-31T20:29:00.003+01:00

Många skolor och kommuner famlar runt när det gäller organisationen och undervisningen av nyanlända elever. Hur gör man? Hjulet uppfinns om och om igen och det verkar inte som att kommuner och skolor lär speciellt mycket av varandra när det gäller just dessa frågor.

Jag blev väldigt glad när Skolverkets nya stödmaterial kom, äntligen finns många goda exempel att lära av! Men allt går inte att lära sig genom att läsa, ibland behöver man även prata och dela erfarenheter med några som lyckats riktigt bra.

Jag har haft kontakt med Annechatrin Brandén, rektor på Nibbleskolan i Hallstahammar, en av skolorna som Skolverket har gjort ett intressant reportage om i stödmaterialet, och jag bad henne berätta lite mer om hur det går till när nyanlända elever börjar i deras skola. Det intressanta inlägget kan du läsa på Skollyftet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om nyanlända elever, språkutvecklande arbetssätt, Skolverket, goda exempel,

Svenska für alle. Eller kunskap till alla?

2012-01-27T15:24:00.005+01:00

Det blåser kring svenska som andraspråksämnet igen. Det gör det lite då och då, har jag märkt.

Häromveckan var det en mamma som i SR P1 ställde sig mycket frågande till varför hennes son skulle läsa svenska som andraspråk när han är född i Sverige. I samma radioprogram intervjuades Lena Fridlund, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, utifrån hennes avhandling "Interkulturell undervisning - ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser". En avhandling där Lena Fridlund verkligen sätter fingret på vad som inte fungerar speciellt bra när det gäller svenska som andraspråksundervisningen och inkluderingen. Om hennes resultat sedan är överförbart på Sveriges alla skolor och 70 000 andraspråkselever låter jag vara osagt, hon har undersökt två skolor men även Skolinspektionen har haft synpunkter på hur det språk- och kunskapsutvecklande arbetet fungerar i skolorna så det ligger nog en hel del sanning i avhandlingen. Här kan du lyssna på Lena Fridlund när hon berättar om sin avhandling och sina resultat i SR International 28 juni 2011.

Även Expressens ledarredaktion skriver om svenska som andraspråksämnet, att det borde avskaffas till förmån för ett svenskämne, svenska für alle. Expressen hänvisar till de uttalanden som Erik Ullenhag och Jan Björklund gått ut med, att de ska se över svenska som andraspråksämnet, vilket jag bloggat om tidigare. Lägger man fram fakta så som SR P1 har gjort och nu även Expressen så håller jag med om att ämnet ska bort, gärna nu på en gång. Ett ämne som segregerar och motverkar integration i det svenska samhället vill vi ju inte ha. Ett ämne där lärarna har låga förväntningar på eleverna och där undervisningen är lösryckt från skolans andra ämnen vill vi inte heller ha. Bort med detta ämne på en gång så löser vi allt! Eller?

Sanningen är som bekant inte så svart och vit.

En väsentlig del som saknas i både inslaget i SR P1 och i Expressen är den lilla del av skolförordningen som handlar om behov. Skolförordningens 5 kap 14§ lyder så här (min kursivering):

Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för
1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmål,
2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och
3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.

Notera en gång till att det står om det behövs. Det står inte att alla med ett annat modersmål ska läsa svenska som andraspråk. Det står inte heller att svenska som andraspråk ska ske i en annan grupp med en annan lärare avskilt från den övriga undervisningen. Men det står inte heller hur vi ska ta reda på vilka elever som har detta behov, bara att de elever i behov av svenska som andraspråk ska få undervisning i detta ämne. Vi måste således helt enkelt ta för givet att sonen till mamman i reportaget ovan har ett behov av svenska som andraspråksundervisning.

Att ta reda på vilka elever som har detta behov är inte lätt och det finns inga lätta testverktyg eller bedömningsinstrument till vår hjälp. Språktillägnande och språkutveckling är synnerligen komplexa processer som inte är lätt att sätta fingret på, för vad kan man när man kan ett språk? Och hur mycket svenska behöver man egentligen kunna för att klara av ämnesundervisningen i skolan? Att man är född i Sverige, är det en garanti för att man kan klara av den svenska skolan? Det finns inga enkla svar på dessa frågor och Magister Björn resonerar vidare om detta i ett väldigt läsvärt inlägg.

För att återgå till detta med behov. Vilka behov har en flerspråkig elev i den svenska skolan idag? Om vi tittar på de flerspråkiga elevernas resultat så är det tydligt att vi inte kan tillgodose elevernas behov för alltför många lämnar skolan utan godkända betyg. Det är tydligt att många elever inte har ett tillräckligt starkt svenskt språk för att klara av ämnesundervisningen på högstadiet. Att utveckla ett nytt språk samtidigt som man ska tillägna sig ny kunskap på sitt nya språk är en oerhört kognitivt krävande process. Dessutom krävs det att läraren är insatt i hur man lär i och på sitt andraspråk och att läraren är medveten om vilka som är de språkliga fallgroparna i ämnesinnehållet. Det krävs att läraren är medveten om vilka språkliga mål man vill att eleverna ska nå och att man vet hur man ska få eleverna att nå dit. Det krävs att läraren känner till vikten av att förtydliga ämnesinnehållet i stället för att förenkla, att stötta och ge elever strategier och mallar för hur man tillägnar sig kunskap samt hur man läser och skriver olika texter. Kort sagt, det krävs att alla lärare i skolan är insatta i hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande.

Kan svenska som andraspråkslärarna ensamma lösa problemet med att de flerspråkiga eleverna inte når godkända resultat i skolan? Kan svenska som andraspråksämnets existens ställas till svars för detta? Och framför allt, löser vi problemet genom att helt enkelt ta bort ämnet?

Mitt svar är nej. Vi löser ingenting genom att ta bort ämnet och sänka behörighetskraven för svenska som andraspråkslärare. Det är att börja i fel ordning och gå tillbaka till hur det såg ut förr. Vi måste göra tvärtom. Vi måste se till att alla lärare blir medvetna om problematiken och vi måste se till att alla lärare inser att de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling rör oss alla. Skolverket belyser detta genom boken Greppa språket som alla lärare borde läsa.

Svenska für alle, skriver Expressen. Jag tycker det är att se lite snävt på elevernas skolgång. Jag tycker kunskap für alle vore en bättre rubrik. Alla elever i Sverige har samma rätt att utveckla de förmågor som står i Lgr 11 men alla elever har inte samma möjligheter att lyckas. Det handlar om väldigt mycket mer än ett eller två svenskämnen. Låt oss lägga tid och energi och tala om det i stället.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skoldebatt, Expressen, SR P1, språkutvecklande arbetssätt, avveckla svenska som andraspråk,

Nytt stödmaterial om nyanlända

2012-01-25T20:18:00.010+01:00

Nu har Skolverket kommit ut med sitt nya stödmaterial för hur man organiserar undervisningen för nyanlända elever med exempel från olika kommuner i Sverige som ligger i framkant när det gäller detta. Stödmaterialet, som heter "Att främja nyanlända elevers kunskapsutveckling – med fokus på samverkan, organisation samt undervisningens utformning och innehåll", riktar sig inte i första hand till lärare men det är viktigt att alla som arbetar med nyanlända elever läser och tar till sig av de goda exempel som finns i Sverige.

Jag ser fram emot att läsa mer om hur man gör i Hallstahammar, Västerås, Linköping, Växjö och Bagarmossens skola i Stockholm!

Mer information om nyanlända och detta stödmaterial finns på Skoverkets sida.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om stödmaterial, Skolverket, nyanlända elever,

Nyanlända elever och nationella prov

2012-01-25T20:01:00.003+01:00

Mina kollegor och jag satt och pratade om nyanlända och deras eventuella deltagande i nationella proven. Det sägs så mycket och ingen verkar riktigt veta vad som gäller. Måste de göra proven? Vem avgör om de ska göra proven eller inte? Finns det speciella riktlinjer? Jag bestämde mig för att skicka en fråga till Skolverket via twitter, här är fråga och svar.

@Anna_Kaya Hej! Eleverna i grundskolan ska erbjudas att göra provet, se svar på fråga 4 och 8 här: bit.ly/x1ElsZ
— Skolverket (@Skolverket) January 23, 2012

Klicka på länken så kan även du ta del av Skolverkets svar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolverket, nyanlända elever, nationella prov,

Reading to Learn - mycket intressant

2012-01-21T21:49:00.005+01:00

På twitter idag fick jag följande fråga:

@Anna_Kaya , har du kommit i kontakt med "Reading 2 learn "? Jag är med i ett projekt kring språkutveckling och tycker att det är " kanon"!
— ingeborg hull (@ingeborghull) January 21, 2012

Jag har nämnt Reading to Learn förut, bl a i ett inlägg när jag betonade vikten av att lyfta goda exempel, för jag tror verkligen på att detta fungerar och att det är ett sätt som vi kan få allt fler elever att lyckas i den svenska skolan. Reading to Learn bygger på den genrepedagogiska tanken och så här beskrivs detta på Språkforskningsinstitutets sida på Pedagog Stockholm:

Reading to Learn-programmet innehåller en intensivt läs- och skrivecklande pedagogik som utvecklats av Dr David Rose vid University of Sydney, Australien. Pedagogiken innehåller flera undervisningsstrategier som möjliggör för alla elever att utveckla de läs- och skrivkompetenser som krävs för att nå framgång i skolans olika ämnen. Stöttningsstrategierna kan integreras och anpassas till all sorts undervisning och av alla sorters lärare, oavsett ämne och ålder på eleverna. Reading to Learn har utvärderats vetenskapligt i Australien, och i liten skala även i Sverige, och studierna visar på en två till fyra gånger så snabb utvecklingstakt jämfört med vad man kan förvänta sig. De som utvecklas allra mest är de mest lågpresterande eleverna.

Mycket intressant! Två till fyra gånger så snabb utvecklingstakt. Det är en otroligt stor skillnad som kan komma att betyda oerhört mycket för väldigt många elever. Detta var jag tvungen att ta reda på mer om och jag gjorde som Ingeborg Hull tipsade min om, jag klickade mig vidare till readingtolearn.com.au för att läsa mer om Reading to Learn-projektet i Stockholms stad som sex stycken Stockholmsskolor deltog i 2009-2010.

Det var en sann fröjd att läsa lärarkommentarerna om elevernas utveckling:

During the first round of school visits and at the second workshop in December 2009, after approximately 10 weeks of classroom implementation, teachers made these comments about student learning:
• students are enthusiastic and understand more of what they read
• older students work has improved
• improved text organisation
• use of technical language
• recent arrival students are now very active in class
• students’ confidence to approach a new text has increased
• improvements in reading and writingMultilingual Research Institute, Stockholm Education
• enjoyment for students, sentence making strategies successful
• engages weaker students, highlighting focuses them
• reproducing texts engages students
• students beginning to apply the methodology independently

Detta är lärarnas slutkommentarer av elevernas lärande efter avslutat projekt:

In a written survey at the conclusion of the March workshops and in the final workshop in May, teachers observations had become more carefully focussed on the impact of the R2L pedagogy and on student literacy and learning:
• they can penetrate texts better, are interested in texts
• students of all ages are deeply engaged in texts
• they understand structure and begin to consciously construct their texts using phases and stages which they can “name” eg: problem and reaction
• they are producing higher quality texts
• now they are writing well structured texts and achieving well in National Tests
• they are now reading texts with ease, they don’t see the difficulties any more, they just read and write technical vocabulary without any problem
• “good progress” students can be taught by anyone – students who struggle are the challenge for teachers and R2L provides a methodology for these students who are in every classroom and can just be ignored
• students are now implementing the R2L strategies independently
• struggling students have now taken over the classroom from more advanced students
• they concentrate more with R2L as they are occupied and engaged in the learning process
• the achievement gap between the highest and lowest achievers decreases
• students are now more focussed
• they are not left alone to work on projects they are all working with the teachers
• students understand content of subjects better
• they are answering test questions much better
• students may “protest” at first with the new methodology but when they see the results they are engaged

Men det finns också stora förtjänster för lärarna och deras professionella utveckling:

Initial comments in December focused on two issues; insights about literacy pedagogy and the benefits of teacher collaboration:
• now choosing more challenging texts – raising the bar
• now using reading to support students to write new texts
• using the Genre writing cycle to model the type of texts students need to write
• united teachers around the methodology
• preparing and planning together with other teachers
• teacher co-operation; same text in Swedish and Chemistry

Dessutom något mer utvecklade svar efter avslutat projekt:

By the end of the course in May 2010 teachers had become very reflective about their own learning journey and the impact that their use of the Reading to Learn pedagogy had on themselves, their relationships with colleagues and their students:
• Teachers, like students, can struggle at first with this methodology
• Teachers “dare” to use more difficult texts
• Teachers are abandoning textbooks and “finding” better texts ie considering Genre, content and language
• R2L has given teachers a way of analysing texts and motivating students
• Teachers can now use more difficult texts and a wider range of genres eg. not just simple stories in the primary school
• Teacher professionalism and collaboration has given dignity to the project
• The pedagogy “turns teachers minds around” – it is interesting and an ongoing challenge!
• Some teachers previously didn’t have a strategy at all for teaching weaker students – they were just left to fail
• Using more texts now instead of drama and oral activities because reading was too difficult for the students before
• Before R2L teachers didn’t have a methodology to work with texts, students often copied and drew pictures
• Previously teachers just hoped that a lot of reading in general would be enough
• Teachers need to read the texts more closely when planning
• Elaborations take all students understandings to a higher level
• Joint writing is a very important activity
• Other teachers can see the difference between students who are doing R2L and students from other classes who are not
• The R2L cycle gives teachers a structure to follow
• We are now teaching to the weakest students not just the top ones
• We have been able to use the curriculum guidelines and work on Science texts in the Swedish class
• Secondary teachers can spend 20-30 minutes on one key text that will model writing
• Teacher collaboration has increased
• It is better to choose short passages from quality texts for detailed reading rather than rewriting texts to make them easy reading for struggling students
• They had also become conscious of the improvement in learning outcomes for students and articulated their intentions to further improve learning in the coming year by revising plans and choosing more suitable texts.
• Teachers will plan for continuity in future, this year we just had to fit in with was already planned
• Teachers will focus on “core” texts and drop other things – teachers need to be disciplined!

Jag önskar så att jag hade fått chansen att få vara med i detta projekt, få gå den där utbildningen och fått professionell handledning. Tänk om alla lärare, eller åtminstone några från varje skola, skulle få den chansen. Då är jag övertygad om att ännu fler elever i den svenska skolan skulle nå väldigt mycket längre!

Hela rapporten kan du ladda hem som en .pdf-fil och läsa om du är intresserad av att läsa mer. Ännu fler intressanta artiklar finns att läsa på readingtolearn.com.au.

Vet du mer om detta eller har du kanske deltagit själv? Vill du skriva och berätta mer är du varmt välkommen att höra av dig. Jag publicerar mer än gärna ett gästblogginlägg om Reading to Learn eller något annat spännande språkutvecklande som du vill dela med dig av! Eposta mig på nyisvenskaskolan at gmail.com

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Reading to Learn, R2L, Språkforskningsinstitutet, språkutvecklande arbetssätt,

Veckans skolchatt

2012-01-19T21:32:00.005+01:00

För oss lärare som finns på twitter har #skolchatt blivit en väldigt intressant och givande företeelse. Vi pratar i mun på varandra mellan kl 20 och 21 varje torsdags kväll genom att skriva meddelanden på max 14o tecken tillvarandra. Eftersom alla inlägg har taggen #skolchatt kan alla läsa vad alla skriver.

Det är rörigt i början men man vänjer sig snabbt. Vill du läsa mer om just skolchatt finns det mer info på skolchatt.wikispaces.com.

Just ikväll handlade skolchatt om mitt hjärteämne, nämligen hur vi utvecklar elevernas språk i alla skolans ämnen och varför vi inte gör det i tillräckligt hög grad. Det blev väldigt intressanta samtal där vi delade med oss av hur vi gör och vad man kan tänka på. Vi delade med oss av lästips och erfarenheter. En timmes kompetensutveckling som känns som att den är värd en hel dag. Eller som en av deltagarna skrev:

@Anna_Kaya tack för härlig fortbildning#skolchatt
— ann-maj andersson (@anmaj) January 19, 2012

Vill du läsa ikapp vad vi skrev till varandra under denna timme kan du göra det men tänk på att länken bara fungerar en kortare tid.

Mitt skolår 2011

2011-12-29T09:47:00.001+01:00

2011 var ett händelserikt år för alla oss i skolvärlden. Extra mycket har hänt i de sociala medierna när det gäller skolfrågor och mer om det har jag skrivit om på Skollyftet om ni är intresserade av att läsa. Och kanske tycka till lite?

Jag skriver om mina tankar och minnen från Skolåret 2011 på #Skollyftet. Hur var ditt Skolår 2011? Berätta! skollyftet.se/2011/12/28/sko…
— Anna Kaya (@Anna_Kaya) December 29, 2011

Att bygga broar mellan tal och skrift

2011-12-27T09:56:00.003+01:00

Jag har under denna termin haft en grupp där elevernas läsförmåga varierat stort. En del elever har precis påbörjat sin läsresa, på svenska ska tilläggas, och att lära sig läsa på ett, för eleven, nytt språk är oerhört krävande. För de elever som redan kan läsa på sitt modersmål är det oftast inga som helst problem att "överföra" läsförmågan på ett nytt språk, även om det är ett nytt alfabet, men för de elever som inte fått chansen att lära sig läsa på sitt modersmål kan det vara svårt att lära sig läsa på ett språk man inte behärskar. Andra elever i min grupp kan läsa mycket bra på sitt modersmål, och på svenska, och denna variation ställer höga krav på mig som lärare och på min undervisning.

Jag har fokuserat mycket på att bygga broar mellan tal och skrift i min undervisning och jag har arbetat mycket med olika läsrelaterade aktiviteter som jag bloggat om tidigare. Jag har låtit eleverna återberätta extra mycket, alltifrån att återberätta instruktioner till återgivande berättelser om sådant vi gjort eller sagor vi läst. Vi har arbetat en hel del med det som Pauline Gibbons benämner som "läsarnas teater", dvs att olika elever läser olika "roller" i en text. Genom att "spela teater" läser eleverna mer med inlevelse och får då till ett svenskare uttal.

Vi har medvetet arbetat med att gå från det muntliga till det skriftliga. Eleverna har arbetat i par, som skrivarkompisar, när de skrivit. De har pratat om vad de ska skriva och resonerat sig fram till hur ord stavas eller hur meningar är uppbyggda. Eftersom vi har arbetat mycket med den narrativa genren under höstterminen är eleverna väl insatta i hur den textgenrens struktur ser ut och de ställer frågor till varandra utifrån denna struktur, som "Vem eller vilka handlar det om?" "När?" "Vilka komplikationer/problem?" "Vilken lösning?"

Ibland har vi endast fokuserat på sagans coda, dvs vad kan man lära sig av att läsa denna saga? Finns det någon tanke bakom? Eleverna har verkligen tyckt att det har varit intressant att fundera kring detta och många gånger har de haft funderingar som lett till många intressanta diskussioner om vad som är "rätt och fel" och om det verkligen finns något sådant.

Eleverna har även tyckt mycket om att fundera över sagornas olika problem. De har kunnat identifiera problem i sagorna som jag aldrig reflekterat över och vi har pratat mycket om hur sagan skulle kunna förändras om problemet eller lösningen var annorlunda.

Det muntliga språket får ta stor plats i vårt klassrum. Det är i samtalet och diskussionen eleverna får prova och utveckla sitt nya språk. Det är när det känns meningsfullt och viktigt att förmedla sina tankar som eleverna triggas till att använda ett lite mer avancerat språk, att göra sig förstådd. Det är där jag vill lägga nivån i min undervisning. Snäppet över, ni vet.

För de elever som ännu inte läser är det guld värt att vi arbetar mycket med det muntliga. När vi väl närmar oss texten är innehållet känt för eleven och alla kan hänga med i texten trots att alla inte kan läsa lika bra. Många gånger skriver jag om texterna i olika versioner. Lättlästa texter för de elever som precis kommit igång med läsningen, mer förklarande texter för de elever som kan läsa men som är nya i svenska språket och kanske originaltexterna till de elever som kommit långt i sin språkutveckling och i sin läsning. Många gånger vill eleverna ta hem och läsa alla versioner och det får de självklart. Ibland har eleverna föräldrar eller andra hemma som kan hjälpa dem att läsa texterna, ibland vill de försöka själva.

Ofta förekommer det också att vi skriver gemensamma texter. Jag är sekreterare och eleverna berättar vad jag ska skriva. Jag ställer frågor under skrivandets gång, jag "tänker högt" och funderar kring frågor som "Hur brukar en sagas huvudperson beskrivas?", "Vet vi var, när och vilka som är med i sagan?" eller "Kanske kan vi använda ett annat tidsbindeord än sedan?" På så sätt modellerar jag skrivandet för eleverna, jag ger dem en tanke- och skrivmodell som de sedan kan applicera på sitt eget framtida skrivande. Ibland väljer jag att skriva ner exakt vad eleverna säger, en mening i taget, för att sedan läsa upp det högt. Det är alltid någon som kan höra att det inte "låter svenskt" och då är diskussionen i full gång. Ska man ändra på ordföljden? Ska vi byta ut något ord? Måste något förtydligas? Att ge eleverna ett metaspråk, ett språk att kunna tala om språket på, är av yttersta vikt för att de ska kunna förstå och se hur språket är uppbyggt.

För att kunna skriva en bra text är det många delar som måste samspela. Man måste känna till vilket syfte en text har, man måste känna till vilken struktur och vilka språkliga drag textgenren har, man måste kunna de ämnesspecifika orden och uttrycken och veta en hel del om ämnesområdet. Att dessutom känna till vem som är textens mottagare och hur det påverkar hur man formulerar sig är också viktigt. Med detta i bakhuvudet är det befogat att fundera över vilken vikt vi lägger vid stavningen. Att texten är rättstavad är viktigt och nördvändigt men en rättstavad text kan fortfarande vara en dålig text om man inte aktivt arbetar med de andra aspekterna av textproduktion.

Att bli en duktig skribent är ett hårt arbete där grunden är väldigt viktig. Att just bygga broar mellan tal och skrift är därför ett väldigt viktigt arbete.

Här får ni ett smakprov på hur ett muntligt återberättande kan se ut. Mina elever berättar sagan om De tre bockarna Bruse i bild och tal:

Mer om mina elever i vår klassblogg, Vi i Norrbackaskolans förberedelseklass.

När kommer jultomten?

2011-12-14T13:25:00.006+01:00

Att arbeta med nyanlända elever är ett häftigt sätt att få reflektera över saker och ting som man tar för självklart. Som våra traditioner. Hur ofta funderar vi över hur ett Luciafirande går till och hur ofta funderar vi över hur detta fenomen kan upplevas av en som aldrig sett vitklädda personer med ljus i håret. Jag skrev ett inlägg om det förra året, hur det kan vara att komma ny till den helkonstiga svenska skolan.

I år fick vi inga nya elever på just Luciadagen utan vi hann nog förbereda de allra flesta med hjälp av bilder och musik. Och med hjälp av film. Bilder säger mer än 1000 ord sägs det och det är så oerhört sant. Har du, precis som vi, många barn som inte känner till hur de svenska jultraditionerna går till så kan jag med värme rekommendera filmen När kommer jultomten? från UR, Världens fest - Sverige. Den finns tillgänglig på UR access och via din AV-central.

I den filmen får vi följa en helt vanlig svensk familj under december månad och efteråt är det bra mycket enklare för våra elever att relatera till vårt julfirande.

Läsrelaterade aktiviteter - oerhört viktiga!

2011-11-20T18:19:00.010+01:00

Jag får ofta frågan vilka läromedel jag använder eller som jag rekommenderar för nyanlända elever (eller i ämnet svenska som andraspråk). Det är ingen lätt fråga att svara på. Jag kan helt ärligt säga att jag inte tycker att det finns något heltäckande läromedel som passar alla. I stället för att rekommendera läromedel skulle jag vilja rekommendera er att välja läromedel och texter utifrån det ni arbetar med för tillfället.

Det behöver inte vara ett läromedel specialskrivet för nyanlända. Det behöver inte finnas anpassade arbetsuppgifter till. Vi som arbetat ett bra tag med nyanlända elever vet att vi oftast gör om materialet så det ska passa just de elever vi för tillfället har i vår grupp och det är långt ifrån alltid som det går att återanvända material.

Jag arbetar ofta utifrån ett tema och då utgår jag ifrån det i allt jag planerar. Just nu är det tema sagor som gäller (mer om vad vi gör kan du kolla i vår klassblogg, norrbackafbk.se). Jag utgår ifrån elevernas förkunskaper och bygger successivt upp deras ord- och genrekunskap genom att vi läser sagor, pratar om sagor och återberättar sagor, muntligt, skriftligt och i bild och form. Vi sjunger, vi diktar, vi målar och skriver. Vi arbetar i stort sett alltid utifrån cirkelmodellen som jag beskrivit här och exemplifierat här.

Ibland när jag högläser så "modell-läser" jag. Jag ställer frågor till texten och "tänker högt" för att eleverna ska lära sig att göra inferenser, att läsa mellan raderna. Vi pratar mycket om det som gömmer sig i texterna, det som man kan ana eller gissa men som egentligen inte står där.

Jag brukar tänka utifrån tre olika perspektiv när jag planerar min undervisning när det gäller läsning av texter, före-läsning-aktiviteter, under-läsning-aktiviteter och efter-läsning-aktiviteter. Beroende på vilket tema vi arbetar med och vad det är för typ av texter vi ska läsa så varierar uppgifterna.

Det jag hela tiden har i bakhuvudet när jag väljer uppgifter, är att uppgifterna ska ge eleverna strategier, verktyg och kunskaper för att de ska kunna läsa och förstå liknande texter utan hjälp i framtiden samt att uppgifterna ska bidra till att eleverna ska kunna förstå innehållet i den text vi ska läsa.

Före-läsning-aktiviteter kan vara att man tittar på bilder eller annat visuellt stöd för att väcka intresse och samla ord/begrepp i en tankekarta. Det kan vara att man med hjälp av en modersmålslärare har låtit eleven läsa samma text på sitt modersmål. Det kan vara att man tittar på textens layout, rubriker, underrubriker, faktarutor etc och försöker gissa vad texten handlar om. Det kan också vara att någon berättar något om det texten handlar om, något självupplevt och engagerande, kanske.

Att arbeta mycket med förförståelse är oerhört viktigt. Traditionellt brukar lärare gå igenom "svåra ord", ord som är nya för de flesta elever, men det räcker inte att bara gå igenom dessa ord innan man läser, man måste även fokusera på det under själva läsningen.

Under-läsning-aktiviteter kan vara att man börjar med att skumläsa, att ögna igenom texten. Låt eleverna berätta vad de tror att det är för typ av text och vilken information den innehåller. Man kan läsa och pausa och ställa frågor av typen "Vad tror ni händer nu?" eller "Varför blev det så?" och låta eleverna diskutera två och två och motivera sina svar. En annan aktivitet är att man kan skriva frågor i marginalen på texten. Frågor som ska träna eleverna i lässtrategier, inte kontrollfrågor på textens innehåll. Exempel på frågor kan vara att eleven ska gissa vad ett specifikt ord betyder, eller kunna visa vad som är viktigaste informationen i ett stycke. Det kan också vara en uppgift utifrån en beskrivning: "Om du skulle rita det här, hur skulle det då se ut?"

Det finns mängder att aktiviteter att göra under läsningen men minst lika viktigt är de aktiviteter man gör efter läsningen. Det är nu eleverna har möjlighet att gå in på djupet i texten och det är dessa aktiviteter som ofta ger eleverna strategier att klara av att läsa liknande texter på egen hand i framtiden. Det är också efter läsningen som eleverna kan ge personlig respons och kritik på det de har läst.

Efter-läsning-aktiviteter kan vara att man ger eleverna en samling påståenden utifrån texten som eleverna ska ta ställning till, det kan vara enkla "sant eller falskt"-påståenden. Det kan vara uppgifter där eleverna ska sammanfatta text eller kanske sätta egna underrubriker på stycken. Det kan vara lucktexter (dvs texter där vissa ord saknas) av olika slag beroende på vad i språket det är man tränar för tillfället. Det kan vara uppgifter där eleverna ska rekonstruera en text som man klippt sönder, kanske i meningar, ord eller i satser, för att träna ordföljd eller hur man bygger meningar. Det kan också vara att man klipper i sär ord till bokstäver för att eleverna ska träna vissa stavningsmönster. Efter läsningen kan man också göra uppgifter där eleverna får ändra om slutet på, eller fortsätta skriva, texten. Eller kanske ändra perspektiv eller något i handlingen. Att dramatisera en text är ett annat sätt att bearbeta den på. Vissa elever kan även uppskatta att få omvandla en berättelse till en serie där dialoger motsvaras av pratbubblor. Har man en berättelse med mycket dialog så kan man på ett roligt sätt träna högläsning genom att dela upp texten mellan olika elever som då får agera skådespelare. På så sätt läser ofta eleverna med mycket mer inlevelse och tro det eller ej, de får ofta till ett mycket svenskare uttal.

Så. Vilken lärobok erbjuder all denna träning runt en och samma text? Alla, skulle jag vilja säga. Eller ingen. För det handlar inte så mycket om läroboken utan om den som styr undervisningen, dvs du och jag.

Det är inte alltid uppgifterna som ska variera i ett klassrum där vi har elever som befinner sig på olika nivåer, utan det är formen och graden av stöttning vi ger till våra elever som ska variera. Inget läromedel kan göra detta utan det är helt och hållet vårt ansvar som lärare.

Ska jag däremot rekommendera några böcker så väljer jag böcker som jag som lärare inte klarar mig utan. För det är ju inte så att det är jag som hittat på alla övningar som jag skrivit om ovan. Nä, det är sådant som jag lärt mig av Pauline Gibbons, Maaike Hajer, Anniqa Sandell-Ring, Britt Johansson och många andra som skrivit böcker om språk och lärande. Så, här är böckerna på min Topp 5-lista. Vilka finns på din?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om sning, läsning, lässtrategier, Pauline Gibbons, Anniqa Sandell-Ring, Britt Johansson, Hajer, kunskapsutveckling,

Svenska som andraspråk - ämnet försvinner

2011-11-18T15:47:00.006+01:00

Ja, det är förstås inte bestämt ännu att det blir så, men precis som jag skrivit förut är det en trolig utveckling. På gott och ont. I Riksdag & Departement kan vi nu läsa att integrationsminister Erik Ullenhag (fp) är skeptisk till svenska som andraspråk och att han vill att regeringen ska se över detta. På sätt och vis är det bra att frågan lyfts på riktigt nu och att det inte bara blir tolkningar och gissningar vad regeringen egentligen tycker i frågan. Jag har ju redan gissat att anledningen till att behörighetskraven är sänkta för svenska som andraspråkslärare beror på att ämnet troligtvis kommer försvinna.

Den 7 november talade Jan Björklund i Aula Magna på Stockholms universitet (webbsändningen kan du se här, just den delen som handlar om svenska som andraspråksämnets framtid börjar 50 min in i sändningen med en fråga från Inga-Lena Rydén, föreståndare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk). Björklund menar att han vill skilja på svenska som andraspråk som ett ämne och svenska som andraspråk som en metod. Jag tycker det är lite olyckligt att kalla det för "metod" men jag förstår vad han menar. Han menar också att eftersom båda svenskämnenas kursplaner är i stort sett identiska så är det helt onödigt med två svenskämnen och två kursplaner. Ämnet svenska som andraspråk, enligt honom, leder bara till lägre ställda förväntningar. Här håller jag inte med. I och med Lgr 11 är det tydligt att det är lika höga krav i båda ämnena, men jag kan hålla med om att det kanske har varit så tidigare.

Så, behöver vi verkligen två svenskämnen? Om vi kan få alla lärare att inse att man måste arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen och att nyanlända/flerspråkiga elever angår oss alla så behövs inget svenska som andraspråksämne. Men är vi där idag?

Björklund pratar om att de flerspråkiga eleverna behöver "speciella svensklärare", det är inte vilka "svensklärare som helst" som ska undervisa dessa elever och han säger också att regeringen håller på att titta över behörighetskraven för svenska som andraspråkslärarna just nu. Runt december ska de berätta mer men det verkar som att svenska som andraspråkskompetensen hos lärarna kommer att "synas" på något sätt oavsett om ämnet finns eller inte.

Men. Och detta är ett stort men. Faktum kvarstår. 20% av eleverna i svensk grundskola har ett annat modersmål än svenska och många av dem har troligtvis behov av det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metod. Hur ska dessa elever garanteras att de får undervisning utifrån en svenska som andraspråks-metod? Ska det komma riktlinjer där "rektor ska avgöra" eller "om förälder så önskar"? Som det ser ut just nu så är det endast behöriga svenska som andraspråkslärare som får sätta betyg i svenska som andraspråk, det betyder att huvudmännen måste anställa behöriga sva-lärare. Om ämnet försvinner så försvinner även kravet på att huvudmännen måste ha ämnesbehörig sva-lärare. Man behöver inte fundera speciellt länge för att inse att efterfrågan på sva-lärare kommer att minska. Och således även intresset för utbildning och kompetensutveckling i "svenska som andraspråks-metoden".

Jag ser fallgropar. Djupa sådana som vi gräver åt oss själva. Att för tidigt ta bort svenska som andraspråk som eget ämne kan leda till att även kompetensen försvinner, vilket leder till att ännu fler elever kommer att misslyckas i den svenska skolan. Att ha kvar ämnet en tid ger legitimitet till det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metoden och ger oss större möjlighet att sprida den andraspråkskompetens som finns inom sva-ämnet till skolans övriga ämnen.

Jag håller med oss att ämnet kan vara segregerande och jag håller med om att det kan innebära att vi sänker förväntningarna och kraven på eleverna men jag tror ändå att det finns en stor risk att vi återgår till hur det fungerade förut om vi tar bort ämnet redan nu. Min största farhåga är att vi återigen börjar se på svenska som andraspråk som ett stödämne. Ett ämne man går ifrån för att läsa. Ett ämne som är isolerat från den övriga undervisningen. Är det något som är segregerande så är det just detta.

Nej. Den enda vägen att gå är att kompetensutveckla alla skolans lärare i hur man gör sin undervisning mer språkutvecklande. Dessutom måste alla lärare vara insatta i hur man lär i och på sitt andraspråk. Vi skulle t ex kunna börja med att alla lärare fick en kortare kurs som utgår ifrån Greppa språket och Pauline Gibbons två böcker, Stärk språket, stärk lärandet och Lyft språket lyft tänkandet . Fast allra först kan man ge den här enkla checklistan till alla: 7 sätt att få andraspråkselever att nå målen.

Den dagen då alla lärare är medvetna om hur andraspråksutveckling går till och hur man kan underlätta för de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling så är jag den förste i raden som vill avveckla ämnet svenska som andraspråk. Men vi är inte där ännu. Vikten av lärarens kompetens är oerhört viktig och det är där vi måste börja.

Läs även artikeln i Lärarnas Nyheter där Inga-Lena Rydén får svara på frågor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om svenska som andraspråk, Björklund, avveckla svenska som andraspråk, Greppa språket, kunskapsutveckling, språkutveckling,

Skriftliga omdömen och IUP. Och ESP

2011-11-10T18:03:00.004+01:00

Vi som arbetar med nyanlända elever brottas ofta med samma svårigheter när det gäller skriftliga omdömen och IUP:er. De mallar som skolan använder passar inte alltid in och det känns ibland väldigt fel att utgå ifrån kunskapskrav som är på en helt annan nivå än den som eleven befinner sig på. För mig är de skriftliga omdömena en beskrivning över vad eleven kan och vilka förmågor eleven behärskar och de utvecklingsområden eleven har skriver vi ned i den framåtsyftande individuella utvecklingsplanen. Om jag ser hur vår lärplattform är uppbyggd så utgår de skriftliga omdömena från kunskapskraven vilket skulle leda till att mina omdömen för mina elever mest skulle bli rödmarkerade "varningstrianglar" eftersom eleverna (ganska ofta) riskerar att inte uppfylla kunskapskraven. Eftersom detta inte är speciellt givande eller utvecklande för varken elev eller vårdnadshavare har jag bestämt att prova ett annat sätt.

Under den tid våra elever går i förberedelseklass tänker jag skriva skriftliga omdömen i ämnet svenska som andraspråk utifrån nivåerna och självbedömningen i Europeisk språkportfolio (ESP). Det säger mer om vad eleven kan och behärskar när det gäller svenska språket än att enbart utgå ifrån de nationella målen. Dessutom tror jag att den europeiska språkportfolions formuleringar kan vara av stor hjälp för de lärare som sedan tar emot våra nyanlända elever när de slussas ut i de ordinarie klasserna.

Så här kan ett skriftligt omdöme se ut för en elev i år 2 som varit drygt ett halvår i Sverige:

Tina känna igen och förstå enkla sångtexter och ramsor och hon kan läsa och förstå korta meddelanden. Hon kan läsa och förstå mycket enkla beskrivningar av vad man ska göra, t.ex. ”lyssna, rita, skriv” och hon kan förstå mycket enkla instruktioner till exempel från sin lärare.
Tina kan läsa och förstå mycket enkla dialoger. Hon kan läsa och förstå enkla rubriker, t.ex. på affischer och hon kan läsa och förstå några ord och enkla uttryck, på t.ex. skyltar, enkla bildtexter och text i pratbubblor. Hon kan förstå när någon berättar lite om sig själv och ställa några enkla frågor tillbaka. Tina kan även förstå när någon ber henne om något och kan själv be om något. Hon kan skriva en enkel hälsning, t.ex. ett kort eller ett textmeddelande och skriva några enkla meningar om sig själv.

Tina kan förstå när någon talar till henne långsamt och tydligt och är beredd att upprepa om hon inte har förstått. Hon kan förstå en del när någon talar om sig själv, sin familj och sin skola samt sina intressen och fritidsaktiviteter.
Tina kan hälsa, tacka och ta avsked på ett korrekt och artigt sätt. Hon kan prata med kamrater om vad de ska göra och när de ska träffas. Hon kan säga vad hon gillar/inte gillar och delta i enkla samtal om saker hon känner väl till. Tina kan svara på enkla frågor om något hon har berättat och hon kan fråga om eller tala om hur man hittar till en plats. Hon kan beställa något att äta och dricka och fråga om eller berätta vad något kostar. Tina kan berätta något om sig själv och berätta om och beskriva platsen där hon bor. Hon kan berätta något om sin familj. kan berätta vad hon tycker om/inte tycker om att göra. Dessutom kan hon berätta lite om sin skola och vad hon gör en vanlig dag. Hon kan även berätta om sina intressen och berätta om något som har hänt.

Eftersom bedömningen i europeisk språkportfolio är något eleverna gör själva med hjälp av läraren så finns det goda möjligheter att detta blir ett enklare sätt för oss att synliggöra lärandet hos eleverna. Språket i materialet är lättillgängligt och lätt att förstå, för både elever och föräldrar, och materialet är väldigt pedagogiskt uppbyggt. Dessutom är det en stor hjälp för mig som lärare när jag ska kartlägga och dokumentera.

När man utgår ifrån Europeisk språkportfolio blir det också väldigt tydligt vilka som är elevens största utvecklingsområden och genom att man arbetar tillsammans med materialet blir det även tydligt vilka mål man ska ta upp i IUP:n.

Självklart ska vi ha de nationella målen i bakhuvudet och som grund för vår undervisning men under elevernas första månader i svensk skola känns onekligen Europeisk språkportfolio som ett mycket vassare verktyg att använda som hjälp att bedöma elevernas språkutveckling än att endast utgå ifrån kursplanen i svenska som andraspråk.

Vad tänker du om det här? Hur gör du? Låt mig gärna få ta del av dina tankar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Europeisk språkportfolio, bedömning, svenska som andraspråk, kunskapskrav,

En klassblogg är född

2011-10-30T16:18:00.003+01:00

Jag har länge tänkt tanken att blogga tillsammans med mina elever. Det handlar om flera olika anledningar. En är att de ska få riktiga mottagare av sina texter och alster, att de lätt ska kunna visa sin familj, och kanske även sina vänner och släktingar i deras hemländer, vad de gör i skolan. En annan anledning är att de ska lära sig mer om att publicera på webben och att använda datorn mer än till ett skrivverktyg och något att surfa på. En tredje anledning är att det blir ett meningsfullt sätt att använda sitt svenska språk, att försöka formulera sig så bra man kan för att resultatet ska bli så bra som möjligt för att man inte riktigt vet vem som kommer läsa/lyssna på det man har att förmedla.

Vi startade vår blogg häromveckan och vi har börjat långsamt. Vi har publicerat en höstdikt som två elever har skrivit tillsammans, en elev har berättat om vårt arbete med Mina rättigheter som vi gjorde på FN-dagen och vi har tillsammans skrivit en läskig spökhistoria under vårt korta Halloween-tema. Eftersom vi ville träna på att göra ett bildspel har vi även gjort bilder till spökhistorien i vårt senaste inlägg.

Gå gärna in till oss på norrbackafbk.se och kolla, vill du kommentera så är du mer än välkommen. Eleverna tycker det är så roligt när de får kommentarer på sina inlägg.

Bloggar du med dina elever? Hör av dig så kanske vi kan ha någon form av utbyte?

Mattepromenader

2011-10-18T19:59:00.005+02:00

Jag var på kurs förra veckan och en liten delkurs innebar ett par timmars dans-matte, dvs att träna matte med hela kroppen, gärna till musik. Något annat de pratade om var mattepromenader, att träna på något inom matte medan man var ute och promenerade eller medan man var på väg någon stans. Detta passade mig alldeles utmärkt eftersom vi går ut på promenad varje dag och jag gärna vill att vi gör något mer än att bara går ut och går.

På en annan delkurs av förra veckans kompetensutveckling talade Bo Johansson från Uppsala universitet om hoppmetoden inom matematiken, eller talraden - en glömd metod som Lärarnas Nyheter skriver. Det handlar om att barn ska kunna hoppa på tallinjen. Att de ska kunna hoppa uppåt och nedåt och för att kunna det måste man ha väldigt god kännedom om talraden. Många av mina elever har svårt med detta och därför valde vi att "hoppa på talraden" när vi var ute på promenad idag.

Vi började med 2-hopp uppåt. Barnen går två och två på led. Två av barnen går längst fram med mig och får en uppgift. T ex så sa jag 3 och de svarade 5. Eller så sa jag 29 och de svarade 31. När de två barn som gått först hade svarat stannade de och stod kvar tills hela ledet hade gått förbi dem och då ställde de sig längst bak. Således hade två nya elever kommit fram till mig för att få en uppgift.

Uppgiften med 2-hopp var samma för alla men talen anpassades till deras egen nivå. Ibland fick båda i paret samma uppgift, ibland fick de varsin. Efter en stund bytte vi uppgift och tog 2-hopp nedåt i stället. Eller räkna baklänges från 30-20. Det finns oändliga möjligheter till variation på just denna variant av mattepromenad och förutom att träna på att vandra och hoppa på tallinjen så fick eleverna träna på att säga talen på svenska. Det är en grej att räkna baklänges på sitt eget språk men att även fixa det på ett helt nytt språk, det är stort! Ytterligare en bonus är att formen gör att jag hinner prata med alla under promenaden, i vanliga fall pratar man ju bara med de man går bredvid.

Vill du läsa mer om talradsmetoden kan jag rekommendera Bo Johanssons bok Så erövrar barnen matematiken - talradsmetoden ger nya möjligheter eller denna avhandling av Michael Wirth (i word-format så tänk på det om du klickar på länken).

Låt språket bära - DVD

2011-10-11T20:42:00.003+02:00

I Bookis bokblogg kan man läsa att en av mina favoritböcker, Låt språket bära av Anniqa Sandell Ring och Britt Johansson, har uttökats med en förtydligande DVD med arbetsmaterial. Kolla gärna in Bookis bokblogg och läs mer.

Mer om boken har jag skrivit om i inlägget om genrepedagogik, genrepedagogik på mitt sätt och genrepedagogik - det fungerar.

Undervisa om vokalljud

2011-10-07T20:36:00.004+02:00

Något som vi svenska som andraspråkslärare ofta sysslar med är att träna språkljud med våra elever. Det är sådant vi gör i stunden och utifrån det vi arbetar med för tillfället men ibland krävs det att vi går igenom en del saker på djupet.

En av mina kollegor i det utvidgade lärarkollegiet, Magister Björn, har gjort en väldigt informativ och bra presentation på de svenska vokalljuden och hur munnen ska kännas för att det ska bli rätt ljud. Kolla gärna in presentationen, kanske kan du använda den tillsammans med dina elever? Edit: Vill du läsa mer om hur Magister Björn använder detta och hur han ser på uttalsundervisning tycker jag du ska läsa hans intressanta inlägg Det är O:et i bommet som gör det.

Vokalljud

View more presentations from Björn Kindenberg

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om vokalljud, länktips, svenska som andraspråk,

Att undervisa analfabeter

2011-10-07T20:17:00.004+02:00

LiSA Stockholm bjuder in till en mycket intressant kväll den 28 november då Tiia Ojala Os kommer att berätta om hur det är att arbeta med analfabeter på SFI. Hon kommer att ge exempel på hur man kan undervisa, vad analfabeter har svårt med och detta kan även komma till nytta för oss som har elever vars föräldrar är analfabeter.

Ta med dig en kollega och kom till UR:s nya Kunskapshus (vid TV-huset, Gärdet, Oxenstiernsg. 34) måndag 28 nov kl 18.00. Först bjuder LiSA på en smörgås och vid 18.30 kommer Tiia att prata.

Anmälan sker via mail till meta.lindberg-attlerud@sundbyberg.se.

Varmt välkomna!

De nyanlända eleverna angår oss alla

2011-10-04T19:54:00.007+02:00

Regeringen avser att tillsätta en utredning för ett förbättrat och likvärdigt mottagande av nyanlända elever och det är inte en dag försent. Hur mottagningen av nyanlända elever fungerar varierar stort över vårt avlånga land men vad man måste komma ihåg är att det som fungerar i en skola eller i en kommun inte nödvändigtvis fungerar i en annan.

Nyamko Sabuni konstaterar i en debattartikel i Sydsvenskan att vi överlag har för låga förväntningar på nyanlända elever, att vi inte kartlägger deras kunskaper och att undervisningen inte utgår ifrån deras individuella förutsättningar och behov.

Tyvärr håller jag med.

Sabuni skriver vidare att modersmålsundervisningen lever sitt eget liv och att inte tillräckligt många elever får rätt till den studiehandledning på modersmålet de har rätt till.

Här finns det nog inte en enda som säger emot.

Men det finns en liten del i artikeln som jag tror att flera, kanske till och med många, vänder sig emot.

Att nyanlända elever ibland tillbringar ett år i introduktionsklasser där ingen talar svenska är självklart kontraproduktivt.

Detta hade jag också haft synpunkter på för några år sedan. Men inte nu längre. Nu håller jag med. Det är, i de allra flesta fall, kontraproduktivt. Jag ska förtydliga.

Det tar ca 2-4 år för en nyanländ elev att lära sig vardagssvenska medan det tar ca 4-7 år att lära sig så pass mycket svenska att man kan kalla det för att eleven behärskar skolspråket. Med detta i bakhuvudet förstår vi alla att ingen elev i skolan idag har tid att vänta med att utveckla sina ämneskunskaper tills dess att eleven har lärt sig så mycket svenska som behövs för att klara av kunskapsinhämtandet. Så många år har inte eleven på sig.

Alltså måste elevens språk- och kunskapsutveckling ske parallellt. Det fungerar inte att lära sig svenska först och utveckla kunskaperna sedan. Man kan inte skilja på språk och innehåll för hur lär man sig språk bäst? Jo, i ett meningsfullt sammanhang. Hur meningsfullt är det med isolerad språkträning i en miljö där ingen annan än läraren är svensktalande? Vilken input får eleverna och vilken output motiveras de till att själva producera?

Så. Är förberedelseklasser/introduktionsklasser/internationella klasser endast av ondo? Nej. De fyller en väldigt viktig funktion för elever som av olika anledningar har behov av en lugn och trygg start eller för elever som har kort eller ingen skolbakgrund. Det som passar en elev behöver inte nödvändigtvis passa en annan och en elevs behov behöver inte överensstämma med en annans. Det är här någonstans vi slutar att fundera. Av rutin placerar vi nyanlända elever där vi bestämt att de ska vara. Oavsett vilken elev det är eller vilket behov den eleven har. I många kommuner/skolor handlar det om placering i förberedelseklass utan att man ens funderar över om det finns någon annan möjlighet som passar eleven bättre.

Gör vi detta utifrån elevens bästa? Ja, det vill jag påstå. Gör vi detta för att vi inte är tillräckligt insatta i vad som är optimalt för elevers språk- och kunskapsutveckling? Kan så vara. Eller kan det kanske vara så att vi placerar de nyanlända eleverna i egna klasser för att vi helt enkelt inte har någon annan, bättre, lösning? Även om vi vill, finns det nästan aldrig resurser eller kompetens ute i de ordinarie klasserna för att ta emot nyanlända elever så tidigt som forskningen förordar.

Regeringen ska nästa år avsätta 60 miljoner kronor i en särskild satsning på grundskolor i utsatta områden. Det ska bli intressant att få ta del av vad dessa pengar kommer leda till och vad man kommer att satsa på. Om det är någon på Utbildningsdepartementet som är intresserad så har jag här ett förslag på hur vi ska komma en bra bit på vägen.

Så här ser jag på saken.

Vi har nästan 20% elever i den svenska skolan idag som har ett annat modersmål än svenska. Av dessa finns självklart många som kommer lämna skolan med höga betyg på samma sätt som det i den 80%-iga gruppen av elever med svenska som modersmål finns många elever som inte kommer bli behöriga till gymnasieskolan. Det är inte modersmålet i sig som styr över en elevs skolframgång. Det är så mycket mer.

Detta vet vi. Eller hur? Vi vet att föräldrars utbildningsbakgrund spelar roll t ex. Vi vet, vi har hört det förr, vi hör det igen. Men gör vi något åt det? Är vi medvetna om att vi genom att förändra vårt sätt att undervisa kan få fler elever att nå bättre resultat? Eller gör vi som vi brukar, tar för givet att eleverna har de bakgrundskunskaper de brukar/borde ha och undervisar på samma sätt som vi brukar göra?

När det gäller nyanlända elever så brukar de allra flesta lärare känna stor maktlöshet inför att få in en nyanländ elev i klassen. Tankar som "Men hjälp, hon kan ju ingenting!", "Stackars barn som ska kastas in här!" eller "Vad kan han göra, han förstår ju ingenting?" är mer än vanliga. Och förståeliga. Men också förrädiska. Det är kompetenta barn och ungdomar vi får in i våra klassrum, barn och ungdomar med erfarenheter och kunskaper som de kanske inte delar med våra gamla elever men som de kan dela med sig av.

Vad vi ofta gör när vi får in nyanlända elever i våra klasser är att vi förenklar. Vi förenklar vårt språk och våra texter, vi tar bort svåra ord etc vilket leder till att vi mer eller mindre omedvetet sänker kraven för eleverna. Vi tror att vi gör eleverna en tjänst när vi i själva verket berövar eleverna möjligheten att tillägna sig ett mer avancerat språk och en mer avancerad tankeutveckling. Vad vi i stället ska göra är att anpassa vår undervisning så vi förtydligar och förklarar så eleverna kan ta till sig innehållet samtidigt som de utvecklar sitt andraspråk. Lätt att säga. Svårare att genomföra. Men inte omöjligt.

Den enda lösning, som jag ser det, för att få fler elever i den svenska skolan att nå skolframgång, nyanlända eller inte, är att alla lärare i den svenska skolan är insatta i vad som kännetecknar en språkutvecklande ämnesundervisning. Elevernas språk utvecklas på alla lektioner och under hela skoldagen, alltså har alla lärare lika stort ansvar i elevernas språkutveckling. Vet vi detta? Tänker vi på det? Eller tänker vi att det är någon annans ansvar?

Språkutvecklande ämnesundervisning kännetecknas av att undervisningen är planerad utifrån både ämnes- och språkmål, vi har alltså även uttalade mål med vad vi vill att eleverna ska utveckla rent språkligt. Det finns en balans mellan tala, lyssna, läsa och skriva eftersom eleverna behöver träna sitt nya ordförråd och sitt nya språk i många olika sammanhang. Samtalet som sådant ges stort utrymme och en språkutvecklande ämnesundervisning kännetecknas av en rik klassrumsinteraktion både mellan lärare - elev och elev - elev. Ämnesinnehåll kopplas till elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter och det är en kontextrik undervisning där eleverna ges stöttning, eller scaffolding som det även kallas.

Det handlar om att individualisera men inte genom att anpassa uppgifterna utan genom att anpassa den stöttning vi (lärare och andra elever) ger eleven för att han eller hon ska klara av att lösa uppgiften och i framtiden klara av att lösa en liknande uppgift på egen hand. Det handlar om att modellera, att ge mallar och modeller, att synliggöra lärandet och strukturera. Det handlar även om att ge eleverna ett metaspråk så vi har ett gemensamt språk att tala om språket på.

Egentligen handlar det om så lite som kan göra en markant skillnad. Bara vi alla är medvetna om att det sätt vi undervisar på gör skillnad.

Vill du ha tips på hur man kan fundera när man vill fokusera på elevernas språkutveckling i sin undervisning rekommenderar jag inlägget 7 sätt att få andraspråkselever att nå målen.

Vill du lära dig mer om hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande så rekommenderar jag Pauline Gibbons böcker Stärk språket stärk lärandet och Lyft språket lyft tänkandet. Dessa böcker borde ligga sida vid sida bredvid Lgr 11 på varje lärares arbetsbord. De passar varandra som handen i handsken och är oerhört tydliga redskap för alla lärare. Arbetssättet som beskrivs av Pauline Gibbons passar precis lika bra i en språkhomogen klass som i en klass där alla har olika modersmål. Det handlar om att ge alla elever en rättvis chans, att ge alla elever just de verktyg han eller hon behöver för att nå skolframgång. Det handlar om att stötta där det behövs och låta eleven stå på egna ben exakt den tidpunkt då eleven klarar av det. En annan mycket läsvärd handbok är Språkinriktad undervisning av Maaike Hajer och Theun Meestringa.

Så. Vad är min lösning? Satsa på att kompetensutveckla alla lärare i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt så når inte bara de nyanlända eleverna skolframgång utan även många av de andra elever som idag, av andra anledningar, har svårt att ta till sig undervisningen. Men mer om det har jag skrivit i inläggen Vilka lyckas och vilka är förlorarna i den svenska skolan? och Vikten av lärares kompetens.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om språkutvecklande arbetssätt, kunskapsutveckling, Nyamko Sabuni, nyanlända elever, Pauline Gibbons, Hajer, litteraturtips,

Knutbyprojektet - nu i bokform

2011-08-27T20:17:00.001+02:00

Jag har tidigare skrivit om det projekt Knutbyskolan i Rinkeby (Stockholms stad) har gjort utifrån en genrebaserad undervisning under flera år. Det har bevisligen lett till ökad måluppfyllelse hos eleverna och är, enligt mig, ett väldigt bra sätt för att undervisa explicit.

Nu har Eija Kuyumcu kommit med sin Knutbyrapport, där hon beskriver projektet i detalj. Mycket intressant läsning som ger mersmak. Jag hoppas verkligen att många skolor utforskar detta och kanske bestämmer sig för att prova. Jag är övertygad om att det fungerar.

Jag har skrivit mer om genrepedagogik och där finns även länkar till UR-program ifrån bl a Knutbyskolan. Missa inte det!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om genrepedagogik, Knutbyprojektet,

Sänkta krav för svenska som andraspråkslärare

2011-08-26T16:28:00.004+02:00

Som ni kanske minns är jag rätt upprörd över de sänkta kraven för svenska som andraspråkslärare vilket även har drabbat mig personligen. En liten tröst i allt detta är att jag inte är den enda som har reagerat.

I våras skickade Nätverket Samspråk en skrivelse till Utbildningsdepartementet och Björklund med en mängd viktiga frågor och tankar. Nätverket Samspråk fick svar av Utbildningsdepartementet, ett svar som konstaterar mer än förklarar. Läs själv så förstår du vad jag menar.

Jag ser även att Lärarnas Nyheter lyfter denna fråga och där citerar de Inga-Lena Rydén, föreståndare för Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet.

Vi blev helt tagna på sängen när vi såg de nya behörighetsreglerna för svenska som andraspråk, säger Inga-Lena Rydén.

Det förstår jag helt klart. Jag också.

Så, hur går vi vidare? Ska vi lärare också författa en skrivelse? Vad har du för förslag?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om behörighet, lärarlegitimation, svenska som andraspråk, Björklund,

Kreativ pedagogik på nätet

2011-08-26T12:02:00.003+02:00

Känner ni till Staffan Burling? Inte? Men ni kanske känner till hans sida Kreativ pedagogik?

Staffan Burling har arbetat som sfi-lärare i 20 år och de senaste 9 åren har han samlat många intressanta länkar som passar för våra flerspråkiga elever. En del riktar sig till vuxna men många passar även för äldre grundskole- och gymnasielever.

Denna länksamling är verkligen en guldgruva och något som är värt att spridas!

Råd till skolledare med flerspråkiga elever

2011-08-26T11:46:00.003+02:00

Hur gör man?

Det är en högst relevant fråga att ställa sig när man har många flerspråkiga elever i en skola. Kanske kommer många nyanlända elever till skolan. I min blogg brukar jag skriva till lärarna, min intention är att försöka att ge didaktiska och pedagogiska råd och lästips, men nu tänkte jag även ge några råd till alla skolledare som styr över organisationen.

Eller, råden är inte mina, jag sprider bara kunskap som andra tagit fram. Denna gång är det Thomas & Collier som bjuder på visdom:

Ge inte elever från språkliga minoriteter undervisning på en lägre nivå än majoriteten. Separera dem inte helt från andra grupper, men dumpa dem inte heller i vanlig undervisning.
Se till att föräldrar kan hjälpa sina barn på föräldrarnas modersmål.
Se till att eleverna utvecklas kognitivt och akademiskt genom att ge dem undervisning på sitt modersmål under delar av varje dag, medan de lär sig andraspråket (vilket tar minst fyra till sju år).
Använd moderna undervisningsmetoder.
Skapa en miljö som stöder elever med annan kulturell bakgrund.
Försök att utveckla effektiv tvåspråkig undervisning.
Om ni av praktiska orsaker måste ha all undervisning på majoritetsspråket – utveckla undervisningen, använd lärare med kunskap i andraspråksutveckling i alla ämnen och så vidare.
Om ni oroar er för kostnader, tänk på att tvåspråkiga lärare inte kostar mer än andra men kan undervisa på båda språken. Den dyraste lösningen är att ge modersmåls- och andraspråksundervisning vid sidan av den ordinarie undervisningen.

Följer man dessa råd har man kommit en bra bit på vägen.

Seminarium för sva 1-6 lärare

2011-08-25T08:14:00.002+02:00

Ni håller väl utkik på Nationellt centrum för svenska som andraspråks hemsida? 16 september är det seminarium utifrån språket i alla ämnen och Lgr 11, för svenska som andraspråkslärare som undervisar elever i årskurs 1-6 på Stockholms universitet.

Missa inte!

Jag är inte behörig

2011-08-18T22:23:00.009+02:00

Jag fick en smärre chock idag. Jag är inte behörig att undervisa i svenska som andraspråk i år 4-6. Jag har läst 50 gamla hp i sva efter avslutad lärarexamen (jag är sv/so 1-7-lärare i grunden) och det får mig att bli behörig i 7-9 men inte i 4-6. Hur är detta möjligt, tänker ni nu. Tro mig, det har jag ägnat lång tid åt att fundera över och inte har jag kommit på något bra svar.

Låt oss ta allt från början. I våras reagerade jag först och främst på att alla svensklärare som är behöriga att undervisa i svenska i årskurs 1-3 även är behöriga att undervisa i svenska som andraspråk. Sedan läste jag Skolverkets poänggränser vid komplettering för utökad behörighet och slogs av tanken att man bara behöver komplettera med 45 nya hp i sva för att bli behörig att undervisa i 7-9 medan man måste ha 90 hp för att bli behörig i svenska. Det kändes konstigt. När vi har två jämlika svenskämnen med samma status borde väl lärarnas kompetens väga lika tungt? Varför behöver svensklärarnas kompletteringsutbildning vara dubbelt så lång som sva-lärarnas. Inget svar fanns att finna.

Efter ett tag började jag fundera över varför det inte stod hur många poäng man behövde komplettera med för att få behörighet i sva för årskurs 4-6. Det var bara några streck där. Jag ställde då följande fråga till Skolverket på twitter:

Skolverket svarade att jag skulle läsa på deras hemsida, där de svarar på många olika frågor om lärarlegitimation. Jag klipper in hela frågan och svaret i sin helhet:

Vilka behörighetskrav gäller för svenska som andraspråk i grundskolan?

Om man har svenska i sin behörighet är man behörig att undervisa i svenska som andraspråk t.o.m. åk 3. Lärare i åk 4-6 får också undervisa i svenska som andraspråk i åk 3 om de har behörighet i svenska. Har man svenska som andraspråk i sin examen avsedd för undervisning i åk 4-6, t.ex. om man är mellanstadielärare eller 1-7 lärare, får man också undervisa i svenska som andraspråk.

Vid komplettering för utökad behörighet utöver examen får lärare i åk 1-3 som har 30 hp i svenska behörighet att undervisa i svenska och svenska som andraspråk i åk 1-3. I dagsläget är det endast lärare med ämnesbehörighet i åk 7-9 som kan komplettera sin behörighet med svenska som andraspråk och bli behöriga att undervisa i åk 4-6. För lärare med en utbildning avsedd för undervisning i åk 7-9 krävs studier omfattande 45 hp i svenska som andraspråk, vilket också ger dem behörighet att undervisa i svenska som andraspråk i åk 4-6.

Jag läste detta svar många gånger. Jag bad andra läsa och tolka. Hur jag än vände och vred på det så förstod jag inte: I dagsläget är ett endast lärare med ämnesbehörighet i åk 7-9 som kan komplettera sin behörighet med svenska som andraspråk och bli behöriga att undervisa i åk 4-6.

Ofattbart. Hur tänkte de då detta beslutades? Eller var det någon som inte tänkte alls? Vi är många 1-7-lärare som har kompletterat och läst sva efter vår examen. Vi får alltså bara undervisa i sva i åkv1-3, vilket vi hade haft behörighet att göra ändå om vi är svensklärare, eller så får vi undervisa i 7-9 om vi har läst tillräckligt mycket. Jag undrar hur de ska hitta betygssättande sva-lärare i år 6 framöver...

Nåja, när jag smält detta ofattbara skickar jag en ko ntrollfråga till Skolverket:

Svaret jag fick var väldigt tydligt:

Så som behörighetsförordningen ser ut i dagsläget går det inte för en 1-7 lärare, som inte har SVA i examen, att komplettera med studier i SVA och få utökad behörighet. Mvh Skolverket

Det går inte. Omöjligt. Hör ni hur orimligt det låter? Punkt, slut, det går inte. Alla andra kan komplettera, plugga, läsa in, tenta av men råkade du välja just att vilja undervisa i sva i åk 4-6 och du inte kunde få in det i din grundexamen eller är 4-9-lärare, nä, då går det inte.

Behöver jag säga att det vid detta tillfälle fullkomligen rök ur mina öron?

Eftersom jag inte kunde förstå hur det kunde bli så här ställde jag flera följdfrågor och det enda Skolverket kunde säga var följande:

Regeringen. Skolverket förstår mig men kan inget göra för det är regeringens fel.

Suck.

Edit: Jag läser att Lärarnas Nyheter tar upp denna fråga nu, läs mer i den här artikeln.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om behörighet, lärarlegitimation, Skolverket, svenska som andraspråk,

Lärare som lär - tillsammans

2011-08-12T16:07:00.003+02:00

Jag har skrivit en hel del på Skollyftet om vikten av att lärare fortsätter att lära och utvecklas och att vi borde göra det med hjälp av varandra.

Hur många gånger är det inte så att vi frågar efter de pedagogiska samtalen, där vi delger och tipsar varandra, där vi stöttar och hjälper, där vi hinner prata igenom våra "HUR" och gemensamt komma fram till sådant som utvecklar oss, vår skola och framförallt våra elever.

Under sommaren har jag och Per Falk kommit fram till att vi vill satsa på att skapa en form av kompetensutveckling av lärare - för lärare som tillgodoser detta behov vi har av att kunna mötas och utvecklas i dialog. Men ingen kompetensutveckling i vanlig föreläsningsform, nej, utan i formen av en "okonferens". En edcamp.

Det är alltså dags för Edcamp Stockholm på Skolforum/Stocholmsmässan 31 oktober, kl 17-21. Helt gratis!

Det ska bli så spännande att få prova detta nya, öppnare sätt att lära av och med varandra och jag hoppas att du tycker likadant! Läs mer om edcamp i Skollyftet och på Edcamp Stockholm. Glöm inte bort att tipsa dina kollegor och passa även på att "gilla" Edcamp Stockholm på facebook.

Har du twitter hittar du oss under taggen #edcampsthlm.

Välkommen med din anmälan! Vi ses!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skollyftet, Edcamp Stockholm, lärarrollen,

Digital poesi

2011-07-30T22:02:00.004+02:00

Ibland snubblar man över saker på Internet som av en slump och efteråt är man så glad över att man råkade klicka sig fram till ett riktigt guldkort. Idag gjorde jag det. Jag hittade digital poesi från elever i min gamla skola, förra årets 3:or i Kvarnbyskolan, Rinkeby, Stockholms stad. De har fått skriva poesi, rita och måla bilder och även läsa upp sina dikter. Flera av dessa elever har gått hos mig i förberedelseklass och det är så roligt att få se dem igen och höra och se hur deras språk har utvecklats.

Kolla gärna:

3A

3B

3C

Lgr 11 i ensamhet

2011-07-26T11:22:00.005+02:00

Jag försöker läsa lite i våra nya styrdokument då och då under sommaren. Jag läser sakta. Funderar. Resonerar. Och läser lite till.

För mig, personligen, ger det inte så mycket att läsa ensam. Jag vill läsa och diskutera. Läsa och fundera tillsammans med andra. Jag lär bättre då. Jag lär mig mer om jag måste sätta ord på mina tankar. Genom att försöka förklara och resonera. Genom att argumentera. Och genom att ta del av andras tankar och erfarenheter när de gör samma sak. Jag lär mer tillsammans med andra. Vi lär av och mer varandra.

Precis som våra elever, eller hur?

Idag roade jag mig med att klistra in kursplanen i svenska som andraspråk i "en wordle".

Det är också ett sätt att läsa.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Lgr11, svenska som andraspråk, kursplaner,

Sommar - ledighet och läsning

2011-07-18T11:44:00.003+02:00

Min blogg har fått vila igen. Det blir så ibland. Sommaren tar tid. Ledighet tar tid. Och Skollyftet har fått den del av min tid som har handlat om skolutveckling och bloggande.

Hade jag haft lite mer energi hade jag skrivit ett inlägg om Nyamko Sabunis debattartikel i DN, som handlar att lärare måste bli bättre på att undervisa om sex och arbeta förbebyggande för att motverka hedersförtryck, men det har Helena von Schantz redan gjort bra, både på Newsmill och i sin egen blogg. Läs vad hon skriver.

Jag skulle även vilja skriva om Sydsvenskans följetong om skuldbeläggandet i Rosengård. "Varför ska vi fortsätta kämpa?" frågar sig lärarna i Rosengård. Mats - tysta tankar lyfter upp Rosengårdsfrågan i ett eget inlägg och där kan vi fortsätta diskutera detta. Själv skrev jag om min syn på hur man kan vända resultaten i Rosengård i ett inlägg för ett bra tag sedan, kanske fortfarande läsvärt?

Så, även om min blogg inte uppdateras kontinuerligt nu under sommaren så lever den ändå i allra högsta grad. Vill ni få tag i mig hittar ni mig på twitter och numera även på Google+.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skollyftet, länktips, Nyamko Sabuni, Rosengård,

Nyanlända och betyg

2011-06-23T09:30:00.000+02:00

Jag läser i SvD att Dan Gaversjö, chef för Ung och Trygg, brottsförebyggande samverkan i Göteborg skriver att nyanlända elevers skolresultat drar ner hela snittet för skolan och "I en sådan skola måste man vara varsam med att släppa in nyanlända elever i det vanliga betygssystemet innan deras kunskaper och självkänsla klarar av att bli bedömda i det."

Det är en riktig och viktig iakttagelse. Men inte helt lätt att genomföra. För några år sedan skrev jag ett inlägg om att jämföra skolresultat och min tanke är att man, när man redovisar skolans resultat i form av elevers betyg/meritpoäng och resultat på nationella prov, räknar bort de elevresultat som kommer från elever som varit i Sverige mindre än t ex 5 år. Just för att kunna göra en rättvisare jämförelse.

För att få en likvärdig skola där alla elever har rätt att nå samma mål, utveckla samma förmågor och där man har höga förväntningar på alla elever är inte lösningen att vissa elever ska stå utanför betygssystemet. Problemet handlar inte om elevernas bristande måluppfyllelse utan, som artikelförfattaren även skriver, ett bristande systemfel. Om vi ska jämföra olika skolors resultat måste vi först och främst skapa goda mätinstrument och det vi jämför måste vara av en jämförbar karaktär. Så är det inte nu och jag tror det dröjer innan vi når dit.

I och med Lgr 11 kommer vi troligtvis se ännu mer sjunkande resultat när det gäller nyanlända elevers skolresultat eftersom kunskapskraven i svenska som andraspråk har höjts rejält. Det är numera i stort sett samma förmågor och samma kunskapskrav för de båda svenskämnena men framförallt är det borttagandet av Lpo94-formuleringen "Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret eller efter en första del i undervisningen" som kommer höja kraven rejält.

Det spelar alltså ingen roll om man kommer till den svenska skolan i år 1 eller år 8. Alla elever i den svenska skolan ska utveckla de förmågor och nå de mål som våra styrdokument anger. Alla. Och alla elever ska få betyg. Det handlar inte bara om krav. Det handlar lika mycket om elevens rättigheter och skolans skyldigheter. Skolans skyldighet är att alla elever når målen. Alla elever. Oavsett om de kommer till den svenska skolan i år 1 eller år 8.

Har det varit svårt hittills att få alla elever att nå målen kommer det bli ännu svårare nu. Har det varit svårt att jämföra skolresultat hittills kommer det inte bli lättare nu. Därför undrar jag om vi inte borde lägga ner mer tid och resurser på att utveckla undervisningen för dessa elever i stället för att ägna tid åt att hitta nya kontrollstationer som bara påvisar att det vi lärare gör inte räcker?

Det krävs ett nytt synsätt för att de nyanlända eleverna ska nå skolframgång och det krävs att alla lärare inser att vi alla är språklärare. Och det krävs att alla lärare har kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om jämföra skolresultat, Lgr11, SvD, språkutvecklande arbetssätt, skolutveckling,

Lärandeperspektiv

2011-06-19T18:49:00.000+02:00

Jag håller på att läsa Greppa språket igen. Dels för att det är en intressant bok. Dels för att det är en del av hemläxan jag har inför vårt Lgr 11-arbete under morgondagens kompetensutvecklingsdag.

Hur som helst så läser jag om olika lärandeperspektiv och vilken betydelse dessa olika sysnätt kan ha på hur vi ser på våra elever, hur de lär sig och hur klassrumskommunikationen kan se ut. I Greppa språket finns en väldigt tydlig sammanfattning i form av ett schema där man på ett överskådligt sätt kan se hur de olika perspektiven på lärande påverkar synen på språket och klassrumskommunikationen.
Jag kopierar in den bilden här så får vi hoppas att ni kan läsa. Annars finns bilden på sidan 22 och 23 i Greppa språket.

Perspektiv på lärande, språk och klassrumskommunikation - ur Skolverkets Greppa Språket

Vill ni läsa mer om olika lärandeperspektiv rekommenderar jag verkligen den sammanfattning som finns i Greppa språket.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Greppa språket, lärandeperspektiv, Lgr11,

Svenska som andraspråk och framtiden

2011-06-13T23:01:00.000+02:00

Jag fick en intressant kommentar till det inlägg jag lite provokativt har döpt till Ska vi lägga ner svenska som andraspråk? som jag väljer att lyfta fram här i ett eget inlägg. Det är viktiga frågor och tankar som Camila ställer och detta är väldigt viktigt för oss alla att resonera kring.

Hej, jag är sv-och sva-lärare och har själv andraspråksbakgrund. Jag tycker absolut att vi bör lägga ned sva som eget ämne. Sverige är ensamt i världen om denna uppdelning samtidigt som t.ex. Kanada och Nya Zeeland ligger långt före oss på området. Sva har låg status för att sva-medborgarna har låg status, så låt oss sluta tjata om statusen.

Däremot är sva-perspektiv i undervisningen suveränt vad gäller arbetssättet (det är så mycket mer språkutvecklande än modersmålssvenskan!). Men vi bör sluta dela upp elever/medborgare. Den brännande frågan som man glömmer bort i pedagogiska samtal där man fokuserar på språk (språkfel och brister och utvecklingsmöjligheter) är identitet. Språk = identitet.

Så länge man har ett ämne som heter sva och ingen kan svara på vem som ska delta i denna (nyanländ, andra- och/eller femtegenerationen?) segregerar vi elever och ifrågasätter deras svenskhet. Precis som du skrev, Anna, undervisar vi till stor del tredje och fjärde generationens invandrare i dagens skola. Men varför tänker vi överhuvudtaget så? När räknas de egentligen som svenskar? När godkänner vi dem som svenskar? Är det när språket når målspråket (vilken svensk använder vi som måttstock?) eller är det när de beter sig som svenskar (vilket beteende anser vi vara svenskt?)

Det är detta jag vill att fokus ska ligga på, samtidigt som vi í skolan arbetar språkutvecklande för alla elever, oavsett modersmålsbakgrund eller klassbakgrund. Inför sva-tänk i hela lärarkåren för alla elevers skull och låt alla plugga svenska. För de är svenskar!
/Camila

Läs Camilas kommentar en gång till. Och våga fundera över svaren på hennes frågor.

I en perfekt värld och i en perfekt skola tycker inte heller jag att vi borde ha ett ämne som heter svenska som andraspråk. Även jag tycker att alla ämnen och hela skoldagen ska vara språkutvecklande. När jag läste Interkulturell undervisning - ett pedagogiskt dilemma (.pdf) så slog det mig att det inkluderande synsätt, som är så viktigt när det gäller elever med särskilda behov och inom specialundervisningen, inte alls gäller för svenska som andraspråksundervisningen. Där exkluderar vi. Eleverna går ifrån och undervisas i andra grupper och andra konstellationer. Ofta helt lösryckt utan att eleverna känner meningsfullhet och helhet med den övriga skoldagen.

Den viktigaste frågan som väcktes hos mig efter den läsningen var: Bidrar vi till det segregerade samhället genom att att våra elever får undervisning i svenska som andraspråk?

Jag minns debatten om ämnets vara eller inte vara i början av 2000-talet. Då ansåg de allra flesta att ämnet behövs för att säkra kompetensen hos lärarna. Om ämnet skulle försvinna misstänkte man att kompetensen sakta men säkert skulle utarmas då skolhuvudmännen inte skulle ha samma skyldighet att se till att kompetensen fanns.

Många tyckte att det var hemskt att elever, som kanske t o m hade föräldrar som var födda i Sverige, skulle läsa svenska som andraspråk och debatten handlade mycket om när man egentligen fick bli svensk och hur man skulle bedöma vem som skulle läsa vilket svenskämne.

En hel del har hänt sedan dess. Det verkar som att fler och fler blir medvetna om att andraspråksutveckling sker i alla ämnen och i och med Lgr 11 får vi ännu tydligare bevis på att ämnet svenska som andraspråk är i stort sett samma ämne som svenska och att kraven är lika höga, om inte högre. Vi får även starka direktiv om att elevernas språk ska utvecklas i alla skolans ämnen och att det poängteras i läoplanens övergripande del. För att underlätta detta arbete har Skolverket även gett ut boken Greppa språket.

Så. Vad tror jag? Jag tror vi kommer gå mot ett svenskämne. Men inte nu. Vi är inte där ännu. I framtiden, när alla lärare har kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, finns inte längre ett behov av två svenskämnen utan då kommer vi att klara av att undervisa och bedöma eleverna utifrån deras förutsättningar och behov. Hoppas jag. Önskar jag. Det gynnas alla elever av. Alla.

Då, i framtiden, kommer vi inte heller att dela upp människor i "invandrare" och "svenskar" för den uppdelningen kommer inte vara relevant. I framtiden är vi alla svenskar. Och spanjorer. Och kineser. Och allt annat vad vi nu är. Det enda som är relevant är att vi alla kan kommunicera på ett gemensamt språk, svenska, och det är skolans skyldighet alla elever kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt, som det står i Lgr 11.

Vad tror du? Och hur tänker du kring ämnet svenska som andraspråk och integration?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om svenska som andraspråk, Greppa språket, , Lgr11, läroplaner, språkutvecklande arbetssätt, kunskapsutveckling, andraspråksutveckling

Tjuvläs nya LiSetten!

2011-06-12T19:15:00.001+02:00

För en gång skull, för att blivande medlemmar ska få nosa på det som betalande medlemmar får njuta av 4 ggr/år, publicerar Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk, Riks-LiSA, det senaste numret av föreningstidningen LiSetten på nätet. (.pdf)

Ladda hem numret, läs de inspirerande artiklarna och betala sedan in medlemsavgiften och bli medlem du också. Bara tidningen i sig är värd 280 kr/år och för 460 kr/år kan din skola bli prenumerant.

LiSetten nr 2/11 innehåller bl a den artikel om kulturmöten i matematikundervisningen som jag skrev om tidigare, man kan även läsa om SFI-utredningen, om IVIK i Sundsvall som satte upp Medea och en massa annat intressant!

Hjälp oss att sprida tidningen och hjälp oss att nå fler medlemmar så hjälper vi gemensamt arbetet med, och utvecklingen, av undervisningen av de flerspråkiga eleverna. Riks-LiSA gör ett fenomenalt arbete med detta men föreningen går inte att driva endast med hjälp av eldsjälarna. Pengar behövs också och nya medlemmar betyder nya inkomster.

Tack för din hjälp!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Riks-LiSA, LiSetten

"Långsiktighet viktig för elevers språkutveckling"

2011-06-07T13:33:00.001+02:00

I Skolverkets nyhetsbrev finns en artikel om flerspråkiga elever där det poängteras att de flerspråkiga elevernas språkutveckling sker i alla ämnen och under hela skoldagen. Inger Lindberg, professor vid institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet intervjuas och man citerar även ur Skolverkets bok Greppa språket - ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet, som jag skrivit mer i ett eget inlägg. Långsiktighet och vikten av att man sätter in rätt insatser i tid är av yttersta vikt. Så även att ha kompetenta lärare som vet hur man lär i och på sitt andraspråk.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolverket, Greppa språket, Inger Lindberg, språkutveckling,

En maktbubblare

2011-06-02T01:25:00.000+02:00

Tydligen är jag en maktbubblare enligt Skolvärlden som i senaste numret rankar Sveriges främsta skolmakthavare.

Jag. En maktbubblare. Det var oväntat.

Kulturmöten i matematikundervisningen

2011-05-25T21:21:00.000+02:00

I senaste numret av LiSA-tidningen LiSetten så finns det en recension av en bok som verkar oerhört intressant. boken heter Kulturmöten i matematikundervisningen och är skriven av Madeleine Löwing och Wiggo Kilborn.

För alla oss som möter elever, och föräldrar, som har erfarenhet av matematikundervisning i andra länder är denna bok nog ett måste. Hur tal är uppbyggda och hur algoritmer ser ut kan variera stort mellan olika länder och denna bok tar upp exempel på 40 olika språk.

Författarna har även skrivit boken Språk, kultur och matematikundervisning som även den är väldigt läsvärd, enligt vad jag har hört.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om litteraturtips, matematik, språkutveckling,

Sabuni och andraspråksutvecklingen

2011-05-25T20:46:00.001+02:00

Igår skrev jag om Björklund och hans uttalanden om hur flerspråkiga elever ska nå skolframgång. Att man ska fokusera på svenska de första åren och lämna de andra ämnena åt sidan. Sedan läser jag i SvD vad hans partikollega Nyamko Sabuni tycker i samma fråga:

Jag kritiserar starkt förberedelseklasser där eleverna är isolerade med andra nyanlända och skilda från elever som pratar svenska. Det försenar integrationen, säger Sabuni.

Det var väl ungefär tvärtemot det som Björklund menade. Det känns inte som att Folkpartiet har en enad åsikt i frågan, direkt.

Men. Båda har rätt. Och fel. För lång tid i förberedelseklass är inte bra. Det visar forskning likaväl som forskning visar att elever utvecklas bäst om de får lära sig språket i ett större sammanhang. Men att direkt kastas in i den ordinarie undervisningen utan att få det stöd eleven har rätt till, är inte heller bra. En gyllene medelväg är för mig det ultimata.

Inte heller verkar partikollegorna vara överens om vad som krävs för att skolorna ska lyckas bättre med de flerspråkiga eleverna. Björklund menade att kommunerna behöver se över sin resursfördelning för att klara av att ge mer resurser till de områden som har många flerspråkiga elever. Sabuni menar att det inte behöver handla om att tillföra mer pengar utan att det är en organisationsfråga och att man måste följa de riktlinjer som finns.

Sabuni har, utan tvekan, läst de allmänna råd som finns och hon har säkerligen tagit del av den forskningsöversikt Nihad Bunar skrivit, men hon missar en väldigt viktig del. De befintliga och kommande lärarna.

Utbildningen av de flerspråkiga eleverna, nyanlända eller inte, behöver självklart tydliga riktlinjer, en bra organisation och eleverna ska självklart erbjudas hjälp i form av studiestöd av modersmålslärare, men det räcker inte. Varje minut i skolan behöver vara språkutvecklande och för att de flerspråkiga eleverna (och många andra!) ska lyckas behöver vi kompetenta lärare så alla lärare är införstådda med vad det innebär att jobba språk- och kunskapsutvecklande. Och att de även börjar arbeta så med eleverna.

Ska det satsas på något så ska det satsas på fler lärare med kompetens i andraspråksutveckling och finns inte sådana ska det satsas på att fler utbildas. Låt andraspråksutveckling bli ett obligatoriskt inslag i de flesta kurser på lärarutbildningarna, inte bara inom ämnet svenska som andraspråk. Skicka ut boken Greppa språket till alla verksamma lärare så vi kan diskutera innehållet tillsammans i kollegiet.

Sabuni har på sätt och vis rätt. Det behöver inte handla om pengar. Det handlar framförallt om synsätt. Vill vi inkludera eleverna eller lägger vi ansvaret för deras språk- och kunskapsutveckling i någon annans knä? De flerspråkiga eleverna angår oss alla. Vi är alla språklärare oavsett vilket ämne vi undervisar i. Är vi redo att axla det ansvaret? Jag hoppas det!

Känns det som att jag upprepar mig själv? Ja. Det är troligen helt sant. Och inte kommer jag att sluta att tjata om det heller. Våra flerspråkiga elever har väntat tillräckligt länge.

Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, flerspråkiga barn, forskning, Greppa språket, kunskapsutveckling, Nyamko Sabuni, nyanlända elever, Björklund, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling

Björklund och andraspråksutvecklingen

2011-05-24T21:51:00.000+02:00

Jag ägnade en halvtimme åt att titta och lyssna på Aftonbladets intervju av Björklund och slås återigen av det faktum att vår utbildningsminister lite för ofta ägnar sig åt tyckande och tänkande i stället för att uttala sig om sådant som forskning visar är sant.

Jag pratar i detta fall om detta citat:

På eleven Aras skola Hjulstaskolan klarar sig knappt hälften av eleverna vidare till gymnasiet. Vad ska du göra åt det?– Ett par saker är centrala. Det ena är för det första måste det vara ett otroligt fokus på det svenska språket i de här skolorna med mycket invandrarbarn. Så jag tycker att man i de här nya läroplanerna ska skapa ett utrymme där man helt enkelt den första tiden mer eller mindre struntar i övriga ämnen och totalkoncentrerar sig på svenska.

Detta är ju något man kanske kan tro är bra, och som man kan tro är rätt, men all forskning visar att elever utvecklar sitt andraspråk bättre om de får använda språket i ett större meningsfullt sammanhang, som genom att delta i ämneundervisning, än om man ser på språkutveckling som ett isolerat fenomen.

Att tala om att skapa utrymme i våra nya läroplaner för isolerad språkundervisning tyder på att Björklund inte har förstått hur pass stor vikt språkutvecklingen har i våra nya styrdokument. Det poängteras gång på gång att språkanvändningen och språkutvecklingen ska stimuleras i skolans alla ämnen, under skolans alla lektioner. Björklund säger att vi ska fokusera på svenska, svenska och svenska och det har han ju helt rätt i, men vi kan skrika oss blå på alla sätt vi kan utan att det kommer att leda till ökad skolframgång för våra flerspråkiga elever om vi inte samtidigt kompetensutvecklar oss och lär oss hur vi ska undervisa språk- och kunskapsutvecklande. Det är det vi ska satsa på. Det är det vi måste vi in i våra lärarutbildningar och det inom detta vi måste forska ännu mer om.

Idag är det 20% av alla elever i grundskolan som har en flerspråkig bakgrund. Det går inte längre att tänka att andraspråkutveckling inte rör mig, att det bara handlar om skolor i enstaka segregerade bostadsområden. Det rör oss alla!

När det gäller de nyanlända eleverna gäller helt sonika att de inte har tid att vänta med sin kunskapsutveckling tills de har lärt sig svenska. Det tar många år att lära sig så mycket svenska att man kan säga att man behärskar skolspråket och det vore tjänstefel av grövsta graden att låta elevernas kunskapsutveckling stå still medan "de ska lära sig svenska". Språkutveckling och kunskapsutveckling måste gå hand i hand. Det är vår skyldighet, både i Lpo94 men framförallt i Lgr11.

Jag har skrivit ett flertal inlägg om lyckad andraspråksundervisning och ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet, samt inlägg som handlar om vilka som lyckas och vilka som är förlorarna i den svenska skolan och vikten av lärares kompetens. Jag önskar att Björklund och övriga kommunal- och rikspolitiker, skolledare och lärare kunde ta del av dessa inlägg för jag tror på fullt allvar att svenska skolan har mycket att lära och utveckla inom detta område.

Om någon är intresserad av att läsa mer om språket i ämnet rekommenderar jag "Språk + ämne = sant! - en studie om språkutvecklande ämnndervisning". (.pdf)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, Björklund, kunskapsutveckling, Lgr11, nyanlända elever, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling

Väl fungerande skolor är allas ansvar

2011-05-22T11:21:00.001+02:00

På SVD Brännpunkt skriver Skolinspektionen idag att de är beredda att straffa de huvudmän som inte ser till att det satsas för att de skolor med hög andel flerspråkiga elever ska nå goda resultat. Skolinspektionen skriver att dåliga skolresultat ofta skylls på yttre faktorer som att skolorna har hög andel elever med flerspråkig bakgrund, eleverna har kortutbildade föräldrar (ok, de skriver lågutbildade men jag använder kortutbildade) och andra förklaringar som inte skolan kan påverka.

Såklart kan en del av orsakerna handla om detta, men att skylla ifrån sig är samma sak som att inte ta ansvar. För huvudmännen, skolorna och de enskilda lärarna har ett stort ansvar att ta. Samt föräldrar och elever. Och rikspolitiker. Faktum är att om vi vill ha väl fungerande skolor i ett väl fungerande samhälle är det allas vårt ansvar.

Så. Vad kan huvudmän, som har många skolor med låga resultat och hög andel elever med flerspråkig bakgrund, göra för att höja resultaten? Jag skriver som jag brukar göra. Satsa från början och låt det kosta. Satsa på mindre barngrupper i förskolan, satsa på att kompetensutveckla förskolepersonal, förskollärare och övriga lärare i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Låt det finnas plats för alla barn i förskolan för det är i förskolan vi språksocialiserar in barnen i skolspråket, det språk som är nyckeln till skolframgång, precis som jag skrev i ett inlägg om hur man kan vända resultaten i Rosengård.

Arbetet i förskolan är av yttersta vikt för att barnen ska lyckas i sitt framtida skolarbete. Det finns forskning som visar att barn som gått i en pedagogiskt stark förskola lyckas bättre i skolan än andra (Jag kan inte länka just nu men vet du vilken undersökning jag pratar om får du gärna länka) och när det gäller flerspråkiga elevers skolframgång tror jag det är ännu viktigare.

När barnen väl börjar skolan måste vi lärare ha kompetens i hur man lär på sitt andraspråk, vi måste veta vad som är modersmålspåverkan och vad som är annat. Vi måste veta vad det är i skolspråket som vållar svårigheter och vi måste kunna dokumentera våra elevers framsteg. Många av elevernas "fel" är i själva verket tecken på utveckling men utan kompetens i andraspråksutveckling går dessa tecken lärarna förbi. När jag funderar över detta blir jag riktigt, riktigt irriterad över att det inte krävs kompetens i svenska som andraspråk för 1-3-lärare för att bli behörig att undervisa i ämnet svenska som andraspråk. Behörighet i svenska räcker enligt förordningen. Och tro mig, det räcker inte. Det ultimata vore om man kunde arbeta två lärare i varje klass. En andraspråksexpert och en ämnesexpert. Eller liknande kombinationer. En annan bra lösning vore att det fanns möjlighet att arbeta i mindre grupper. Inte för små men inte alls så stora som klasserna ofta är nu.

Vi måste även låta de elever som har ett starkt modersmål får fortsätta att utveckla detta samtidigt som de får kunskapsutveckling i form av studiestöd. Detta har eleverna rätt till men det är långt ifrån alla som får det.

Det finns skolor som lyckas bättre än andra och jag tror att det som kännetecknar dessa skolor är att de tar ansvar. De förändrar och utvecklar. De inser att det inte går att använda samma arbetssätt och material med flerspråkiga elever som med helsvenska. De inser att det inte går att se på svenska som andraspråk som ett "stödämne", ett ämne man går ifrån och läser i en skrubb någonstans utan de lyfter in språkutvecklingen i skolans alla ämnen. Dessa skolor ser möjligheter i stället för problem och de lyfter sina elever i stället för att placera dem i fack som de har svårt att ta sig ur.

På ett sätt blir jag tacksam över att Skolinspektionen så starkt påpekar att detta faktiskt är huvudmännens och skolornas ansvar. På ett annat sätt blir jag oerhört beklämd över att detta över huvudtaget ska behöva bestraffas. Något så självklart.

Väl fungerande skolor är allas ansvar. Vi måste lära av varandra. Vi måste inse att skolframgång kostar mer i vissa områden än andra och att det enda sätt vi kan bryta upp vårt segregerade samhälle är att bygga upp en likvärdig förskola och skola där alla barn ges möjlighet att lyckas.

Det är allas vårt ansvar. Var vi än bor och var vi än arbetar.

Tillägg: Ser nu att även GP skriver om Skolinspektionens eventuella sanktioner.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolinspektionen, skoldebatt, svenska som andraspråk, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling, kunskapsutveckling, förskola, modersmålsundervisning

NTA och språkutveckling

2011-05-20T14:52:00.003+02:00

Jag har tidigare använt NTA-lådor i mina förberedelseklasser. NTA står för naturvetenskap och teknik för alla och är ett väldigt bra sätt att få in mer av dessa ämnen i undervisningen. Som lärare får man gå en kurs för att lära sig hur man ska använda sig av materialet och sedan skickas en låda till skolan som man använder i sin klass. Lådan är fylld av allt material man behöver och man har även en lärarhandledning med lektionsplaneringar man kan följa.

Det finns ett flertal NTA-lådor att välja mellan och en del passar bättre för yngre elever medan andra passar bättre för äldre.Det är väldigt uppskattat av eleverna och jag tycker själv att jag har kunnat utveckla elevernas språk på helt andra sätt med hjälp av detta arbetssätt/material. Det pratas ju mycket om att vi ska stimulera språkanvändningen i skolans alla ämnen och NTA är ett ypperligt bra sätt att göra det på.

Jag fick nyligen ett tips från Ulrika Jonson, som delat med sig av en länk på Diigo - nationell bokmärkessamling för utbildning och lärande, att NTA nu har beskrivit hur man kan arbeta språkutvecklande med materialet. Man får bl a lyssna på en lärare i Ronnaskolan i Södertälje som berättar om sina tankar om NTA i undervisningen.

Har du och din skola ännu inte upptäckt NTA tycker jag att det är något ni borde titta lite närmare på.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kunskapsutveckling, NTA, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling

Undantag från krav på behörighet i engelska till gymnasieskolan

2011-05-18T23:00:00.000+02:00

Vi som arbetar med nyanlända elever pratar ganska ofta om hur vi ska göra med de nyanlända eleverna och deras undervisning i engelska. Inte alla sent anlända elever klarar av att lära sig så mycket engelska under sin skoltid i Sverige så de blir godkända och vi är många som varit oroliga över att dessa elever inte ska få behörighet till gymnasieskolan.

Nu är det dock så att det finns ett undantag från detta krav på behörighet och elever som av olika anledningar inte har kunnat delta fullt ut i grundskolans undervisning i engelska, men som ändå bedöms klara av ett gymnasieprogram och har godkända betyg i övriga ämnen som efterfrågas, ska beredas plats i gymnasieskolan och där få läsa engelska på grundskolenivå.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolverket, sent anlända elever, engelska

Gör en insats för ämnet svenska som andraspråk!

2011-05-17T15:05:00.001+02:00

Vi som arbetar med flerspråkiga elever och vi som har utbildning i ämnet svenska som andraspråk vet att ämnet och vår kompetens är viktig och högst nödvändig för att våra flerspråkiga elever ska nå skolframgång.

Ämnet svenska som andraspråk har fortfarande väldigt låg status och vi kämpar stenhårt med att höja ämnets status.

Nu när vi får lärarlegitimation väcks många frågor kring behörighet och när det gäller svenska som andraspråk kan jag tänka mig att många skolor ställer sig frågande till vilka som ska läsa det och vem som ska undervisa dem?

Det finns en fantastisk ämneslärarförening som kämpar för utvecklingen av flerspråkiga elevers lärande, språkutvecklande arbetssätt, av sfi-undervisningen och ämnet svenska som andraspråk, som kämpar för att höja ämnets status och sprida forskningsresultat och information. Ämneslärarföreningen är dessutom en remissinstans för Skolverket och Utbildningsdepartementet och det är självklart Riksförbundet Lärare i svenska som andraspråk (LiSA) jag talar om.

Nu är läget kritiskt för vår ämneslärarförening. Medlemsantalet sjunker och intäkterna är snart nere på noll. Trots detta ges den intressanta tidningen LiSetten ut med 4 nr/år. En prenumeration som ingår i medlemsskapet. Vill du provläsa ett nummer finns nr 1/2011 att läsa på hemsidan. (.pdf)

Nu ber jag er om hjälp. Hjälp till att värva nya medlemmar till LiSA. Bli stödmedlem. Låt din skola prenumera på tidningen. Sprid information genom att sätta upp denna affisch. (.pdf) Eller skriv ut det brev (.doc) som jag publicerar i sin helhet nedan.

Gör en insats för ämnet svenska som andraspråk och för att våra flerspråkiga elever ska få större möjligheter att lyckas i den svenska skolan. Bli medlem i LiSA.

LiSA

Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk

Vill Du bli medlem i Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk, LiSA?

Vi har medlemmar över hela landet i förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning/sfi och på högskola/universitet. Lokalföreningar finns i Stockholm, Göteborg och i Norrland. Lokalföreningarna anordnar olika aktiviteter och föreläsningar kring nyanlända, språkutveckling och undervisningen av flerspråkiga elever. Vi behövs, för att kunna påverka och stärka undervisningen av våra elever och vi behöver bli fler!

I vår medlemstidning LiSetten kan Du ta del av forskning och pedagogik kring flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling och läsa om goda exempel från undervisningen av dessa elever runt om i landet. Även skolor och institutioner prenumererar på tidningen. Riks-LiSA verkar även för utvecklingen av ämnet svenska som andraspråk och dess ställning i svenskt utbildningsväsende och vi följer och yttrar oss kring myndigheters förslag, som rör våra elever. Att bli medlem i LiSA innebär därför också att uppmärksamma och stödja hur undervisningen av flerspråkiga elever utvecklas.

Du som vill bli enskild medlem sätter in 280 kr på plusgiro 468 36 62-3 för ett år. Ange namn, adress, mail-adress samt ev. önskan om lokalförening och tala om vilken verksamhet Du arbetar inom. Du får LiSetten i Din brevlåda fyra gånger per år.

En skola eller institution betalar 460 kr/år i prenumerationsavgift via plusgiro 468 36 62-3 för ett år. Ange ev. faktureringsadress samt utdelningsadress.

För mer information och om medlemskap, se http://www.lisa-riks.se/
Vi finns även på facebook på www.facebook.com/RiksLisa

Välkommen som medlem!

Styrelsen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Riks-LiSA, svenska som andraspråk,

Dubbla budskap?

2011-05-17T00:02:00.000+02:00

I min skolas implementeringsfas har vi kommit till entrprenörskap och dess betydelse i Lgr 11. Vi har i grupper pratat om vad begreppet kan tänkas innebära och vad det står för. Vi har pratat om vad det är, av allt det som vi gör idag, som kan klassas som entreprenöriellt lärande och kommit fram till att det är mycket. Entreprenörskap och entreprenöriellt lärande är inget nytt. Orden och begreppen är nya för oss i skolsammanhang men innebörden är känd.

Flera av mina kollegor uttryckte glädje över att våra nya styrdokument så tydligt påpekade att det förhållningssätt vi haft så länge är rätt. Att vi ska utveckla våra elevers förmågor att ta ansvar, egna initiativ och omsätta sina idéer till handling. Att vi ska utveckla våra elevers nyfikenhet, kreativitet, självtillit och samarbetsförmåga.

Dessa förmågor återkommer i alla kursplaner, i alla ämnen, i hela läroplanen. De är oerhört viktiga och att träna eleverna i dessa förmågor ska genomsyra all vår undervisning. Om vi har gjort det hittills ska vi göra det ännu mer framöver.

När jag och mina kollegor samtalade om entreprenörskap kom vi även in på hur vi bedömer dessa förmågor och vi kom osökt in på hur nationella prov kan mäta denna form av kunskap. Eftersom vårt samtal ägde rum samma dag som tidningarna skrev om en viss matematiklärare som misstänktes att ha fuskat på nationella proven gick det inte att bortse ifrån diskussionen om vad nationella proven egentligen ska mäta. Vi diskuterade det osannolika i hela den historien om den fuskande läraren och kom fram till något oerhört sorgligt. Att en lärare kan bli så duktig på att förutse hur ett nationellt prov ska se ut så han eller hon kan förbereda sina elever i detalj. Är det dit vi är på väg? Att den skickligaste läraren är den som kan lära ut det som kommer på provet? Och de skickligaste eleverna är de som har det bästa minnet, de som minns det läraren har sagt kommer på provet? Det låter som min egen högstadieperiod, faktiskt. Inte ett eget inititativ någonstans. Och inget analyserande eller argumenterande heller.

Faktiskt så långt från det entreprenöriella lärandet man kan komma.

Politiker med Björklund i spetsen förordar ökad kontroll, fler nationella prov, centralt rättade prov och nu idag skriver DN att Björklund öppnar upp för anonyma prov efter Skolinpektionens pressmeddelande att det fortfarande är stora skillnader i bedömningarna av nationella prov.

Jag ställer mig frågande till om förmågorna som eleverna ska utveckla i Lgr 11 kan bedömas med hjälp av nationella prov. En del, ja. Alla, nej. Hur gör vi med "analyserandet" t ex, som är en "inre förmåga" som vi inte kan bedöma alls? Vi kan bara bedöma hur eleven visar att den har förstått, och hur eleven kan förmedla det han/hon har analyserat, vad som egentligen sker i elevens huvud under analyserandet vet vi ingenting om och kan således inte bedöma. Däremot ska undervisningen bygga på att eleven får träna sig i förmågan att analysera. Om och om igen. I alla ämnen.

Hur mäter vi kreativitet och initiativförmåga med hjälp av centralt rättade nationella prov? Blir det en mer rättvis bedömning om en utomstående ska bedöma elevens kreativitet än om en lärare som känner eleven gör det?

De nationella proven är till stor del skriftliga prov men många av förmågorna som eleverna ska utveckla kräver att de bedöms utifrån fler sätt än genom skrift. Genom centralt rättade prov kommer detta bli en omöjlighet. Som det är nu bedömer vi eleverna när de samarbetar, grupparbetar, samtalar, diskuterar, argumenterar etc. Både muntligt och skriftligt. Som det ska vara. Hur blir det med den saken om det blir centralt rättade nationella prov?

Jag förstår självklart syftet med centralt rättade prov, att likvärdigheten ska öka och att det ska leda till rättvisare betyg, men jag undrar om vi inte kunde börja med att kompetensutveckla varje lärare i bedömning (formativ och summativ) först och satsa på att delge varandra fungerande samrättningssystem? När vi ändå håller på kanske vi kan släppa det där med resultat på nationella prov och meritvärden som ett jämförelseinstrument skolor och kommuner emellan? Leder ökad kontroll till mer framgångrika elever som är rustade inför framtiden? Leder ökad kontroll till att lärare i högre grad kan få eleverna att utveckla nyfikenhet och samarbetsförmåga?

Jag vet inte. Men jag vet att någonstans i allt detta ligger det dubbla budskap. För entreprenöriellt lärande går inte riktigt hand i hand med ökad kontroll.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Entreprenörskap, Lgr11, nationella prov, bedömning,

Europeisk språkportfolio - i särskola?

2011-05-14T22:28:00.000+02:00

Jag har fått en fråga från en bloggläsare som undrar om jag har arbetat med Europeisk språkportfolio i särskolan. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av särskolan alls ber jag nu er om hjälp. Känner ni till någon särskola där man arbetar med Europeisk språkportfolio?

Lyckad andraspråksundervisning

2011-05-05T20:45:00.000+02:00

Det finns ett UR-program som jag tycker är väldigt intressant och givande för oss som har andraspråkselever i våra klasser. Programmet heter Språkresan special och finns bara som UR access och tyvärr inte på UR play. Det handlar om hur man skapar en framgångsrik andraspråksinlärning och i programmet får vi bl a möta Martin Bentancourt som berättar hur han med hjälp av sitt rappande kunde tillägna sig det svenska språket och hur hans lärare tillät honom närma sig skolspråket och skolämnena genom hans intresse för musik. Vilket påverkade hans skolresultat i positiv riktning. Martin Bentancourt gör nu många skolbesök för att prata om vikten av ett rikt språk.

I programmet intervjuas Pauline Gibbons och som vanligt har hon mycket intressant att förmedla. Eftersom inte alla har tillgång till UR access har jag valt att plocka ut Pauline Gibbons citat och publicera här så ni kan läsa och ta del av hennes ord. Hon pratar bl a om vikten av höga förväntningar och god relation till sina elever.

Relationen mellan lärarna och eleverna är det avgörande. Jag tror att lärarnas sätt att tilltala och tala om eleverna, har stor betydelse för hur det går för barnen i skolan. Blir man behandlad som en intelligent person som kan lära sig ett andraspråk, om man blir behandlad och tilltalad på det sättet och att läraren har höga förväntningar, så går det mycket bättre för barnen.

Pauline Gibbons talar ofta om att det är viktigt att elever med ett annat modersmål så långt det är möjligt integreras i den ordinarie undervisningen.

Jag tycker att så många barn som möjligt bör gå i vanlig klass. Det kanske inte går om de precis har kommit till Sverige, men jag anser att andraspråkselever så fort som möjligt bör placeras i samma klassrum som alla andra.

En annan viktig aspekt som Pauline gibbons ofta belyser är att språk- och kunskapsutveckling går hand i hand.

Det är en fördel om man lär sig andra saker med hjälp av språket. Om man bara fokuserar på språket finns inget egentligt innehåll. Men i en vanlig klass följer man den vanlilga läroplanen och det verkar som att folk lär sig ett andraspråk bättre om de använder det för att lära sig andra saker. Om man integrerar språk och innehåll, så som jag har föreslagit, så 'återvinns' språk och begrepp. De omtalas mer än en gång. Barnen lär sig sitt andraspråk genom det ämne som lärs ut och de lär sig om ämnet genom språket. Det blir en dubbeldos där språket och begreppen stöder varann.

I den svenska skolan har många lärare synen att andraspråkseleverna inte kan tillräckligt mycket svenska för att hänga med på lektionerna och många lärare önskar att svenska som andraspråksläraren ska ta mer ansvar för eleven. Det är inte ovanlingt med lösningar där elever går ifrån den ordinarie undervisningen för att få undervisning i svenska som andraspråk. Om detta säger Pauline Gibbons:

Vi kan inte låta barnen vänta tills de har lärt sig ett andraspråk innan de kan lära sig allt annat. Det är ett annat viktigt skäl till att sätta dem i vanliga klasser: Att de kan lära sig saker medan de utvecklar sitt andraspråk.

Om flerspråkighet säger Pauline Gibbons

Att se på världen på två eller tre olika språk måste vara en fördel och det vi vet om tvåspråkighet tyder på att det har positiva effekter på alla aspekter av inlärningen. Ett av mina favoritcitat är: 'Huruvida man lär sig ett språk beror på ens sällskap'. Deltar man i många olika sammanhang har man större chans att lära sig ett språk fullt ut än om man bara sitter i ett klassrum och lär sig grammatik.

Pauline Gibbons poängterar ofta vikten av vårt synsätt.

Ett flerspråkigt klassrum är något som alla inblandade kan dra nytta av. Vi måste se flerspråkighet som en resurs, inte som ett problem. Ett flerspråkigt klassrum är rikare än ett enspråkigt. Det handlar om att ändra inställning. Barn som inte talar svenska ska inte ses som problembarn utan som potentiellt tvåspråkiga som redan talar ett annat språk. De talar inte lärospråket men de talar ett annat språk.

I programmet får vi även träffa Monica Axelsson, docent i tvåspråkighetsforskning, och hon pratar om de svårigheter vi har idag när vi ska bedöma vilka elever som ska läsa svenska som andraspråk.

Vi har kommit till det läget att vi nu har en andra och tredje generationen, kanske fjärde generationen, och där blir det ganska svårt att göra en bedömning vem som behöver svenska och vem som behöver svenska som andraspråk. Vi kommer mer och mer in i att vi behöver ett gemensamt ämne och eleverna som har svenska som andraspråk kan dra väldigt stor nytta av de elever i klassrummet som har svenska som modersmål.

Monica Axelsson tar även upp skillnader mellan att tillägna sig ett vardagsspråk och ett skolspråk.

Det är ganska lätt när man kommer till ett nytt land, en ny miljö, att lära sig vardagsspråket. Det klarar alla på ett år eller två. Men det som tar lång tid och som kräver en mycket större insats och stöttning från skola och så vidare, det är det här skolspråket, att lära sig språket i de olika ämnena. Utan att behärska skolspårket når man inte skolframgång, dvs man får inte några bra betyg i skolan. Vi har fyra studier internationellt som säger att det tar mellan 4 och 8 år att lära sig skolspråket.

I programmet får vi även besöka olika klassrum där man på ett konkret sätt får ta del av hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande och utifrån genrepedagogik. En av skolorna man besöker är Knutbyskolan som jag skrivit om tidigare.

Ytterligare en bonus i programmet är att få se Stavros Louca i sin hemmiljö, i sin egen klass i Rinkebyskolan, där han pratar om vikten av goda språkkunskaper för att kunna förstå matematiken. Vi får även höra hur hans elever med jämna mellanrum rättar Stavros när han uttalar ord fel på svenska, något som Stavros respekterar och tar till sig av. För om de får rätta mig, får jag rätta dem när det gäller matematiken, säger han.

Jag har tidigare tipsat om ett annat intressant UR-program "Barn av sitt språk - på väg mot ett andra språk" och troligtvis är även det ett UR access-program nu men har du möjlighet att ordna så du kan logga in via din AV-central så se även det programmet.

Båda dessa program är väldigt aktuella nu inför implementeringsarbetet med Lgr 11. För det är ju så att det tydligt poängteras i våra styrdokument att språkutveckling sker i alla ämnen, vilket jag skrivit om i inläggen Språkets betydelse i Lgr 11 och Ämnesdidaktiska perspektiv på lärande.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, svenska som andraspråk, Pauline Gibbons, Monica Axelsson, UR, Lgr11, genrepedagogik, språkutveckling, kunskapsutveckling,

Datorn som pedagogisk resurs

2011-05-02T20:38:00.000+02:00

Jag har äntligen fått tillgång till en projektor, en projektorduk och ett par ordentliga högtalare i klassrummet. Vilka möjligheter det skapar!

Just nu har jag en grupp unga elever, de är mellan 6 och 8 år och det blir mycket bokstavsinlärning och lästräning. Idag arbetade vi med bokstaven P och i stället för att samla ord på tavlan eller på ett blädderblock skrev vi direkt i datorn. Vi skrev orden, vi läste orden, vi lyssnade på orden och vi lade till bilder. Eftersom många av eleverna aldrig hade provat på att leta efter bilder i clipart gjorde vi det. Vi fick förminska och beskära. Svåra ord, kan man tro, men ord man förstår i sitt sammanhang när man ser vad som händer.

För de elever som inte förstod vad orden betydde använde vi Google Translate för att översätta. Det var extra roligt att lyssna på översättningarna och alla ville såklart höra hur orden lät på just sitt språk. Synd bara att det inte fungerar på alla språk.

Vi har ViTal talsyntes och talande tangentbord på våra skoldatorer och det är bra för många elever. Att på en gång höra att det blir rätt eller fel när man skriver kan underlätta. Att höra bokstavsljuden när någon annan skriver, som det blir när vi skriver gemensamma texter med hjälp av projektorn och datorn, kan också vara stor hjälp.

Våra elever behöver oftast mycket visuellt stöd när vi arbetar med texter och när man har tillgång till en dator med projektor blir det så enkelt att visa och förklara. Och man kan lägga till bilder under arbetets gång. Bilder på sådant som jag kanske inte trodde behövdes. Bilder på sådant som vi spinner vidare på.

Det bästa av allt är att vårt gemensamma arbete som vi gör går att spara. Och ta fram igen. Och vidareutveckla. Och sprida.

Jag vet att det här är gammal skåpmat för lärare som haft interaktiva skrivtavlor och projektorer i många års tid men för mig, som faktiskt haft en gammal svart tavla med kritor ända fram tills i år då jag haft en whiteboard, är det en dröm som går i uppfyllelse att kunna arbeta mer med datorn som hjälp i "helklassundervisningen".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om lärarrollen, lärande, läsinlärning, reflektion

Ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet

2011-04-28T23:35:00.000+02:00

Nu har "Greppa språket - ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet" kommit och kan beställas eller laddas ner från Skolverket. Det är en översikt som tar upp didaktiska perspektiv som gynnar flerspråkiga elever men jag hävdar att alla elever kan gynnas av det som tas upp i denna bok.

Boken är skriven av olika personer från Nationellt centrum för svenska som andraspråk och jag tycker de har lyckats sammanfatta det viktigaste av svensk och internationell andraspråksforskning och framförallt didaktisk andraspråksforskning om språk och ämne. Detta är något vi i Sverige inte har forskat så mycket på och därför tar översikten upp forskning från framförallt Australien, USA, Storbritannien och Nederländerna.

Man tar i översikten upp Skolinspektionens granskning av språk- och kunskapsutvecklingen för flerspråkiga elever och nämner att lärare inte har tillräcklig kunskaper för att hantera flerspråkiga elever i en undervisningssituation. Det räcker inte med att ge undervisningsmetoder utan man måste få till ett didaktiskt perspektiv på undervisningen utifrån följande frågor:

Vem eller vilka är de som ska lära sig och vad kan de?
Vad ska de lära sig? Varför väljs just detta innehåll och dessa mål?
Vilka allmändidaktiska teorier lämpar sig för just detta planerade ämnesstoff?
På vilka sätt engageras och utmanas eleverna språkligt och hur kan elevernas mångkulturella erfarenheter tas tillvara i undervisningen?
Hur kan man lägga upp den konkreta undervisningen och bearbeta ämnesstoffet så att alla elever ska ha möjlighet att utveckla såväl faktakunskaper, förståelse, färdigheter som förtrogenhet?

Författarna ger en förklaring av dessa didaktiska perspektiv på undervisningen utifrån forskning och de sammanfattar de viktigaste faktorerna som gynnar flerspråkiga elevers lärande i följande punkter:

läraren betonar läsning och skrivande
läraren betonar muntlig framställning, lyssnande och visualiseringar
läraren betonar tankemässigt krävande uppgifter
läraren känner till och kan analysera språket i sitt ämne
läraren fokuserar på en medveten utveckling av ordförrådet i ämnet
läraren förstår vilka texter som är ämnestypiska och vad som kännetecknar dem
läraren undervisar om vad som utmärker olika texter i ämnet och också om olika lärandestrategier, och använder olika typer av formativ bedömning av elevernas prestationer
läraren skapar en elevcentrerad klassrumsmiljö.

Boken är uppdelad i 6 kapitel där kapitel 2-4 fokuserar på lärande och undervisning och kapitel 5-6 fokuserar på flerspråkighet och förhållningssätt. Kapitlen går att läsa fristående och även om kapitel 2 är ett ganska tungt kapitel med teorier om lärande så är hela boken tämligen lättläst och lätt att ta till sig. Det ges många elev- och klassrumsexempel och det är lätt att se återkopplingarna till de didaktiska och teoretiska perspektiven.

Det poängteras särskilt de förtydligade kraven på språklig förmåga i kurs- och ämnesplaner i Lgr11 och Lgy11:

I de olika kursplanerna respektive ämnesplanerna specificeras sedan de språkförmågor som elever förväntas utveckla i de olika ämnena. I dessa dokument bygger varje avsnitt, Syfte, Centralt innehåll och Kunskapskrav, på varandra. När det handlar om de språkkrav som ställs i ämnet, behöver man alltså som lärare både i planering och genomförande ha hela kurs- respektive ämnesplanen i åtanke, och fundera över hur innehållet i undervisningen läggs upp och genomförs på bästa sätt för att ge eleverna möjlighet att nå både ämnes- och språkmålen.

De ger även exempel ur en kursplan för att förklara hur detta kan se ut. Eftersom språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt är gynnsamt för flerspråkiga elever tas olika arbetssätt och metoder upp. Genrepedagogik är ett sådant exempel som ges en ingående beskrivning i boken.

I boken finns det även modeller för strukturerad ämnesundervisning, dvs planering för och genomförande av undervisning/arbetsområden och bedömning av det eleven har lärt sig. Allt anpassat utifrån att de språkliga och ämnesspecifika förmågorna utvecklas hand i hand.

Det poängteras gång på gång att denna bok bör läsas och diskuteras av alla lärare, oavsett ämne eller ålder på eleverna, och det är verkligen en bok som alla kan ta till sig och lära av. Språkutvecklingen hos våra elever rör inte bara språklärarna och svenska som andraspråkslärarna utan alla lärare har lika stort ansvar i att eleverna utvecklar sitt språk maximalt. Därför tar boken även upp språket i matematiken och vikten av att reflektera över sitt lärande och ge eleverna ett gemensamt metaspråk.

Min förhoppning är att Greppa språket sprids ut i lärarrum och arbetslag och att den läses och diskuteras av alla. För de flerspråkiga eleverna rör oss alla. Förr eller senare. 20 % av de svenska grundskoleeleverna har ett annat modersmål än svenska. En av fem. Nu är det dags att tänka om för bevisligen fungerar inte det vi gjort hittills och jag tror vi har allt att vinna om vi satsar på språket i ämnet. I alla ämnen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om språkutveckling, kunskapsutveckling, Greppa språket, Skolverket, Skolinspektionen, Lgr11,

Skollyftet och jag

2011-04-18T10:59:00.000+02:00

Min blogg har varit lite vilande några dagar nu. Mycket tid och energi går åt Skollyftet och det arbete vi gemensamt gör för att låta lärarnas röster höras i debatten.

Skollyftet sprids och nämns i bl a i GP idag, och av olika personer och idag dubbelpostas även mitt inlägg om rundgång i skoldebatten av Second Opinion.

Passa på att tyck och tänk om skolan du också. Delta i Skollyftet och gör din röst hörd.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skollyftet, skoldebatt,

Symposium 2012

2011-04-15T11:41:00.000+02:00

Nationellt centrum för svenska som andraspråks sjätte symposium äger rum i Stockholm den 4–5 oktober 2012. Temat kommer att vara lärarrollen i svenska som andraspråk och Nationellt ställer nu följande fråga till oss alla:

Vilka frågor skulle du vilja att vi belyser på symposiet? Vilka föreläsare vill du att vi bjuder in?

Mejla dina förslag till Nationellt centrum: info@andrasprak.su.se

Språket i ämnet

2011-04-14T22:56:00.002+02:00

Det har varit intensiva dagar med intensiva skoldebatter på twitter och mycket arbete med att få igång Skollyftet. Jag har varit på mitt livs första tweetup, där personer som twittrar under ett gemensamt ämne träffas på riktigt. Det var väldigt spännande och jag fick träffa många intressanta personer, bl a Helena von Schantz vars blogg jag följt länge.

Det har hänt så mycket de seanste dagarna att jag inte ens hunnit att skriva om föreläsningen med Gibbons och Hajer som jag var på. Där jag även fick äran att träffa Magister Björn. Väldigt trevligt! När vi ändå pratar om Björn måste ni läsa hans genrepedagogiska inlägg om hur han har arbetat med den narrativa genren med sina 4:or. Inspirerande!

Nåväl. Eftermiddagen med Gibbons och Hajer var väldigt givande. Inte så mycket nytt, kanske, när man läst det mesta som finns att läsa, men ändå en bekräftelse på att det man tänker och arbetar utifrån faktiskt är helt rätt väg.

Båda två talade om vikten av att arbeta med språket i alla ämnen och Gibbons berättade om nya skolresultat som visade på stor framgång i de skolor där man arbetat språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen. Hajer berättade att man brukade ha en ämneslärare och en språklärare som satt tillsammans med kursplanerna och gjorde ämnesövergripande planeringar för att förtydliga vad som var de språkliga målen i ämnena.

Ju mer jag läser om, och tar del av, språk- och kunskapstvecklande arbetssätt i alla ämnen, ju mer övertgad blir jag om att det är exakt så vi måste arbeta för att fler elever ska lyckas.

Jag skriver mer om vikten av lärares kompetens här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om föreläsning, genrepedagogik, Hajer, kunskapsutveckling, Pauline Gibbons, språkutveckling

Skollyftet

2011-04-12T01:09:00.000+02:00

Nu har Skollyftet tagit steget från twitter in i en egen blogg: http://skollyftet.wordpress.com/ Kom dit och bidra med goda exempel du också!

Att lyfta skolan - goda exempel

2011-04-10T12:15:00.001+02:00

Det verkar som att vi är en hel del lärare och andra skolintresserade som tycker att det är viktigt med en mer positiv motvikt till medias skolgranskning. På twitter lever nu #skollyftet och det dyker upp goda exempel titt som tätt.

För att dessa goda exempel inte ska falla i glömska behöver vi troligtivs en samlingsplats men eftersom hemsidebygge inte är min starka sida väljer jag i stället att samla dessa goda exempel i min blogg så länge.

Ett gott exempel på hur man arbetar med bloggen i undervisningen och får eleverna att bli ett med boken samtidigt som de kommunicerar med andra utanför skolan är Detektiven Emil och vi.

Ett annat sätt att arbeta med bloggen i undervisningen är Vetenskap och upplysning

Vittra vill gärna lyfta frågan om kreativa miljöer och tipsar om denna sida där man kan hitta inspiration.

Lärarförbundets tidningar Alfa och Origo publicerar ofta artiklar som lyfter goda exempel. Sajten Pedagogstockholm.se likaså.

Kungsgårdens skola i Sandviken berättar om hur de arbetar med att skriva sig till läsning. På dator.

En lista över kommuner som satsar på skoldatatek och hur man kommer i kontakt med dem hittar man på Sveriges skoldatateks sida.

Second sport är ett spännande skolprojekt av elever på handelsprogrammet på Holavedsgymnasiet i Tranås.

Här hittar du en .pdf med elevers egna berättelser om hur elevdatorer lyfter elevers lärande.

Såklart är dagens "måste-läsa" även Zarembas del 3 i DN.

Fler goda exempel kommer och återfinns även här.

Uppdaterat: Nu finns Skollyftet som egen blogg och även på twitter. Välkomna!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om goda exempel, skollyftet,

Genrepedagogik - goda exempel

2011-04-09T22:20:00.001+02:00

Många som sätter sig in i genrepedagogik slås av att det är så komplext och många gånger svårt att förstå sig på. I litteraturen är det ofta svårt att få en bild av hur det är att jobba genrepedagogiskt och då är det fantastiskt att det finns lärare ute i landet som delar med sig av sina erfarenheter och sina goda exempel.

Som ett led i den nystartade #skollyftet-satsningen (som motvikt till Aftonbladets #Skolraset och övrig medieskildring av svenska skolan) vill jag nu lyfta fram Magister Björn och hans inspirerande arbete med att tydliggöra texters struktur för att eleverna ska utveckla sin läs- och skrivförmåga samtidigt som de tillgodogör sig kunskap i de olika ämnena.

Ta del av Magister Björns 10 tips för att komma igång med genrepedagogik och fundera över, verkligen fundera över, varför vi inte har anammat detta arbetssätt tidigare.

Läs här hur Magister Björn med hjälp av stöttning, struktur och Fåret Shaun får eleverna att bli mer kreativa när de arbetar med den narrativa genren.

Missa heller inte Magister Björns förklaring till frågan "Vad har man för nytta av grammatik?" Det inlägget väcker många tankar och man inser att eleverna faktiskt har ett behov av att kunna sin funktionella grammatik, och framförallt, behov av ett gemensamt metaspråk.

Tack för alla goda exempel, Björn, och tack för all inspiration!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om genrepedagogik, goda exempel, språkutveckling, kunskapsutveckling

Att lyfta goda exempel

2011-04-09T13:24:00.003+02:00

Jag har läst Aftonbladets livegranskning Skolraset och funderar om jag verkligen vill lägga ner tid och energi på att få min lärarröst hörd i det forumet. Missförstå mig rätt, det är bra att media granskar skolan, friskolorna och bakomliggande, eventuellt ekonomiska, intressen men jag tror inte det är rätt forum för mig. Jag vill lyfta goda exempel. Jag vill blicka framåt. Jag vill utveckla skolan utan att behöva skuldbelägga och leta syndabockar på vägen. Vi har inte tid med det. Vi har en generation barn och unga som inte kan vänta längre nu.

Så. Därför har jag bestämt mig för att fokusera på det positiva med vår svenska skola. Kanske i form av #skollyftet i stället för #skolraset Och eftersom jag är fast övertygad om att vi kan få alltfler elever nå skolframgång om vi bara använder rätt verktyg så tänker jag lista några goda exempel där man har lyckats förbättra skolans och elevernas resultat med hjälp av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i alla skolans ämnen.

Knutbyprojektet var ett språkutvecklande projekt på Knutbyskolan, Rinkeby, Stockholms stad, från 2004 till 2010 och när man läser Knutbyskolans kvalitetsredovisning 2009 (.pdf) kan man läsa:

Elevernas resultat på NP har detta år radikalt förbättrats, se nedanstående
jämförelse.
Resultat i svenska 1998-2008 i snitt 57%, årets resultat 93%
Resultat i engelska 1998-2008 i snitt 70%, årets resultat 91%
Resultat i matematik 1998-2008 i snitt 65%, årets resultat 93%

Det är en rejäl förbättring. Kvalitetsredovisningen för 2010 visar ett, igen, försämrat resultat men det kan delvis förklaras med ett stort antal nyanlända elever i årskurserna som deltar i nationella proven.

På Brotorpsskolan i Bagarmossen har ett antal lärare deltagit i Stockholm stads "Reading to learn"-projekt och de tycker att deras nyvunna kunskaper leder till att de nu kan nå alla elever.

Arbetssättet ger dessutom ett konkret samarbete mellan olika ämnen och man kan läsa avancerade texter, dessutom tar eleverna snabbt till sig metoden och lär sig korrekta vetenskapliga begrepp.
- Många elever med stora svårigheter har tack vare den explicita undervisningen kunnat lyftas väldigt snabbt. Vi har hittat verktygen som vi behöver och alla vinner på Reading to Learn, säger Birgitta Thorander. (lärare i sv,sva och spanska)

Mer om detta kan man läsa på Skolverkets sida om hur Read to Learn lyfter skriftspråket. Ämneslärarföreningen LiSA (Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk) skriver även om detta i tidningen Lisetten, nr 1/2011 och just det numret finns att ladda hem som .pdf-fil.

Språkforskningsinstitutet i Stockholm är en stor resurs och borde vara en stor inspirationskälla för andra kommuner i Sverige.

Vet du om goda exempel där fler elever når bättre resultat med hjälp av ett genrepedagogiskt arbetssätt får du gärna fylla på listan. Jag länkar mer än gärna!

Har du andra goda exempel på lyckade framgångsfaktorer för svensk skola är det minst lika viktigt! Nu ska vi lärare inte vara tysta längre.

Låt oss lyfta de goda exemplen! Tillsammans!

Uppdaterat:

Marie Linder skriver om ett i särklass gott exempel som också handlar om #merkateder-debatten.
Robert Wallden skriver om ett gott exempel på hur de arbetar med bedömning för lärande.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om genrepedagogik, goda exempel, skollyftet, skoldebatt, språkutveckling, kunskapsutveckling,

Är svensklärare kompetenta nog?

2011-04-06T20:14:00.001+02:00

Ända sedan lärarlegitimationen började planeras har jag oroat mig för hur det ska bli med mitt hjärteämne, svenska som andraspråk. Ämnet utan status. Ämnet som aldrig verkar bli av med stödämnes-stämpeln. Med enkel matematik kan man räkna ut att andelen elever som behöver undervisning i svenska som andraspråk är bra mycket större än andelen behöriga svenska som andraspråkslärare. I Sverige idag är det drygt 20% av alla barn och ungdomar som har en flerspråkig bakgrund. Hur många av dem som läser, eller borde läsa, efter kursplanen i svenska som andraspråk vet jag inte, men jag vet att alltför många elever går miste om möjligheter att få utveckla sitt svenska språk och sina kunskaper på grund av att lärare inte har kompetens i hur elever lär i och på sitt andraspråk.

Jag har haft mina farhågor i hur behörighetskraven skulle komma att se ut. Jag misstänkte att man skulle "se mellan fingrarna" när det gällde just svenska som andraspråkslärarna. För vi räcker inte till. Vi är inte tillräckligt många. Det hade blivit en omöjlighet, i praktiken, att hitta så många behöriga svenska som andraspråkslärare som svenska skolan behöver. Precis som det kan vara en omöjlighet att hitta behöriga modersmålslärare i många av våra flerspråkiga elevers modersmål.

Men ändå. Jag tycker inte det är ok att man som svensklärare i år 1-3 per automatik är behörig i svenska som andraspråk. Vad signalerar samhället till skolan och lärarna nu? "Äsch, svenska som andraspråk är inte så viktigt när barnen är små, det kan svensklärarna fixa ändå!"

Får man vara lite fräck och be beslutsfattare läsa in sig på Skolinspektionens rapport om bristande språk- och kunskapsutveckling i förskolor och skolor och kanske även läsa igenom den alarmerande rapporten från Rosengård? Det finns en uppenbar anledning till dessa alarmerande resultat och att strunta i behörighet för svenska som andraspråklärare i år 1-3 bidrar inte i rätt riktning.

Eftersom jag är övertygad om att ämnet är viktigt och att arbets- och synsättet man har när man arbetar språk- och kunskapsutvecklande är något som verkligen fungerar så hoppas jag innerligt att jag tolkar förordningen fel. Hur tolkar ni den?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, behörighet, kvalitetsgranskning, kunskapsutveckling, lärarlegitimation, Rosengård, Skolinspektionen, språkutveckling, svenska som andraspråk

Behörigheten för svenska som andraspråkslärare

2011-04-06T17:35:00.001+02:00

Nu kan man läsa förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare och utnämning till lektor, på riksdagens hemsida. Den är inte helt lätt att läsa och förstå men det finns ett stycke som i mina ögon hoppar ur texten och det gäller grundskolans år 1-3 §3:

En lärare som avses i första stycket är endast behörig att undervisa i den eller de årskurser och i det eller de ämnen som omfattas av lärarens utbildning. En lärare som är behörig att undervisa i svenska är dock även behörig att undervisa i svenska som andraspråk.

För år 1-3 är alltså en svensklärare behörig att undervisa i svenska som andraspråk. Den formuleringen återfinns inte under beskrivningen över grundskolans år 4-6 eller 7-9. Det tolkar jag som att svensklärare som undervisar i år 4-9 inte är behöriga att undervisa i svenska som andraspråk.

Vilket raskt leder oss tillbaka till den här debatten.

Mer om hur detta påverkar skolan och eleverna har jag skrivit om i ett eget inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om behörighet, svenska som andraspråk, lärarlegitimation

Vilka lyckas och vilka är förlorarna i den svenska skolan?

2011-04-05T13:55:00.003+02:00

Jag skulle kunna ge ett enkelt svar på frågan i rubriken. Den elev som kommer från en familj där man diskuterar, resonerar, argumenterar och samtalar mycket och som kanske till och med har studievana föräldrar kommer alltid ha lite lättare att nå skolframgång än elever som kommer ifrån familjer där man mer talar till, än samtalar med, varandra.

Elever med ett fattigt språk, oavsett om de har svenska som modersmål eller inte, kommer inte lyckas nå skolframgång om inte vi i skolan ger dem verktygen att lyckas. Det är skolans uppgift. Där misslyckas vi.

Dagens Maciej Zaremba-artikel i DN väcker en del tankar. Vad har hänt med de svenska elevernas läsförmåga? Det går inte att lyfta ut den frågan ur sin kontext för läsförmåga är ingenting utan förståelse. Har då elevernas förståelse försämrats? Eller har den alltid varit lika dålig? (För elevernas läsförståelse är inte bra.)

Förut krävdes ingen större läsförståelse för att lyckas i skolan. Det räckte med att minnas ord, formuleringar och faktakunskaper. Jag minns själv fasan i att för första gången möta ett samhällskunskapsprov med formuleringar som "Förklara begreppet parlamentarism". Det svaret hade jag inte memorerat och jag hade knappt förstått vad det innebar. Och som alla vet, det går inte att förklara något man inte har förstått. Inte heller argumentera eller analysera.

Så. Vad vet vi egentligen om vad elever förstod av det de läste förut? Vilka kontrollfrågor ställde vi? Kontrollerade vi faktakunskaper och ställde frågor om texters innehåll eller ägnade vi oss åt "varför"- och "hur"-frågor? Är det verkligen rättvist att jämföra då och nu?

Jag tror så här. Vi är överlag ganska bra på att undervisa i läsförståelse i de yngre åldrarna, upp till 3:an. Sedan tar det stopp. I 4:an, då det krävs enormt goda kunskaper i läsning (både avkodning och förståelse) för att kunna tillägna sig kunskap, slutar många att undervisa i läsförståelse. Många lärare tar för givet att eleverna har nått en viss nivå av läsförståelse och att eleverna klarar sig. Man går igenom "svåra ord" och förklarar dem men man ger eleverna alldeles för lite undervisning i läsförståelsestrategier så de kan närma sig nya textgenrer. Vi måste också mycket tidigare än i slutet av mellanstadiet och i högstadiet låta eleverna närma sig andra texttyper än den skönlitterära/narrativa genren och den återberättande genren. Ett väldokumenterat sätt att lyckas med detta är att arbeta med genrepedagogik.

Vi tar för givet att eleverna har samma referensramar och inget kunde vara mer felaktigt. Den typ av elever (om man får generalisera) som hittills har lyckats i den svenska skolan kommer fortsätta att lyckas, oavsett undervisningssätt, metod och pedagogik men det är den andra gruppen, de som man ibland kallar lågpresterande, som har allt att vinna på ett språk- och kunskapsinriktat arbetssätt. Med våra nya styrdokument är detta inte längre bara något önskvärt utan något vi alla ska arbeta med.

Det finns en grupp elever som det inte ofta pratas om. Det är en grupp som blir större och större för varje år. En grupp som snart kommer synas i statistiken. Jag pratar om alla de barn och ungdomar som inte har ett fullgott modersmål. Som är födda i Sverige och som har föräldrar som gått i svensk skola (och som således inte har blivit skolade på sitt modersmål) men som ändå anser att deras förstaspråk/modersmål är deras starkaste språk. Dessa barn och ungdomar kan ha ett så fattigt språk (ur skolspråkligt perspektiv, vardagsspråket är oftast väl utvecklat) att de inte har språket som kognitivt verktyg att tillägna sig kunskap. De har helt enkelt inga krokar att hänga upp ny kunskap på. Där måste svenska språket bli deras starkaste språk och vi måste skapa möjligheter för detta. Många lyfter fram nyanländas skolresultat som en bidragande orsak till skolans försämrade resultat, och det är en viktig analys men kanske inte så allvarlig. En nyanländ elev som har ett fungerande modersmål och kanske en gedigen skolbakgrund har ibland större chanser att lyckas i svenska skolan än en flerspråkig elev som är född i Sverige. Det, om något, är allvarligt.

Vi måste, som jag om och om igen poängterar, satsa från början. Vi måste satsa på språkutvecklande arbetssätt i förskolan. Mindre barngrupper så barnen får mer samtalstid med vuxna. Vi måste satsa på kompetenta förskollärare som vet vad språkutvecklande arbetssätt innebär.

Vi måste kartlägga och analysera barns språkkunskaper och skaffa oss ett gemensamt språk så vi i skolan kan ta vid där förskolans arbete slutar. Vi kan inte längre ta för givet att våra elever lär sig läsa genom att läsa eller lär sig skriva genom att skriva. Vi måste undervisa explicit i hur man vet att en, t ex, argumenterande text är en argumenterande text. Först då kan eleverna få kännedom om, och förståelse i, hur man producerar en sådan text. Vi måste således fokusera på vikten av lärarens kompetens.

Språket är nyckeln till skolframgång men en god läsförmåga är det viktigaste verktyget. Det är där den svenska skolan fallerar och det syns först i ämnen där det krävs en exceptionellt god läsförmåga och förståelse för att kunna hänga med då ämnesstoffet är abstrakt, nämligen no-ämnen och matematik.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lgr11, lärarrollen, kunskapsutveckling, mediebild, reflektion, språkutveckling, skoldebatt

Svenska skolan och framtiden

2011-04-03T11:28:00.001+02:00

Imponerande att pappersmedia lyckas få in så många sidor av den svenska skolan på en och samma helg.

Elevernas skolframgång grundläggs i förskolan och kring det skriver Sven Persson i Sydsvenskan. Han skriver att om man satsar på kvalitet i förskolan så lönar det sig i framtiden. Så enkelt. Och ändå så omöjligt? Han funderar över hur man i förskolan ska lyckas med att leva upp till läroplanens krav på kunskap och lärande när man samtidigt brottas med stora barngrupper och mindre personaltäthet.

Om detta har jag skrivit förr. Vi måste satsa från början. Vi måste inse att barnen är vår framtid. Vi måste satsa nu för att vinna i framtiden.

I DN skriver Maciej Zaremba om en kommunal skola i kris. Att kommunen har vandaliserat skolan. Det är en mörk bild av kommunaliseringens baksida. En bild av en kommun som satsar lite och förlorar allt. En bild av politiker som lägger sig i hur undervisning ska bedrivas. En bild av hur rektorer blir sprakade på från alla håll och får omöjliga uppdrag som de varken kan säga nej till eller genomföra. Skolan i artikeln, Tolvåkerskolan i Kävlinge, hade många resursstarka föräldrar som ställde krav. Som flyttade sina barn till andra skolor. som skrev protestbrev och kämpade. Som till och med anmälde skolan. Hur hade situationen sett ut om Tolvåkerskolans föräldrar inte hade varit medvetna om vilka rättigheter de och deras barn hade? Om de inte varit insatta i hur svensk skola ska se ut? Om de inte hade talat tillräckligt bra svenska för att kunna göra sina röster hörda? Hade då Tolvåkerskolan och Kävlinge kommun fått driva sin skola i botten i tysthet? Risken är stor. Hur många "Tolvåkerskolor" har vi i Sverige? Vem vet? Att det i Sverige är stor skillnad mellan olika skolor vet vi. Frågan är vad vi gör åt det?

Fler standardiserade tester och kontroller säger en del. Så vi kan bli lika bra som Finland. Eller? Nej. För idag kan vi också läsa om skolorna i Finland och om varför de är bäst. De har väl världens mest likvärdiga skola. Men de har inga nationella mätinstrument i form av tester och prov. Skolan i Finland kännetecknas av ordning och reda och traditionell undervisning i helklass. Många svenska lärare, rektorer och skolministrar som besöker finska skolor känner igen sig från när de själva gick i skolan. Den svenska skolan har gått igenom ett antal reformer, på gott och ont, jämfört med den finska skolan (om jag uppfattar saken rätt) och de finska lärarna och rektorerna har fått arbeta mer i lugn och ro. Med rätt stöd och höga förväntningar.

Frågan är om det är bakåt vi vill gå? Det tycker inte Juholt som spinner vidare på det infekterade begreppet "katederundervisning" i svd idag. Han vänder sig emot "sorteringsskolan" och "katederundervisningen" men berättar inte vilken betydelse han lägger in i begreppen. Han lyfter dock en intressant fråga och det är att vi måste ta reda på om det var friskolorna som orsakade ökad segregation och sjunkande resultat.

Allt går runt. Alla skyller på alla. Lärare kan inte undervisa för att de inte ges rätt förutsättningar i form av arbetstid och arbetsuppgifter. Rektorer kan inte leda det pedagogiska arbetet tillfredsställande. Politiker letar efter kortsiktiga lösningar som ger snabba pengar i kassan och blandar sig i didaktik och pedagogik som om de vore lärare hela bunten. Vi skyller sjunkande elevresultat på kommunerna och friskolor poppar upp som tussilago på våren. Sedan skyller vi på friskolorna för den segregerande skolan och det segregerade samhället.

För att inte tala om den tiden då vi skyllde på eleverna.

Det räcker nu. Dags att agera. Dags att fundera över vad som kan få våra barn och ungdomar att utveckla framtidskompetenser och sedan skapa en förskola och skola som leder eleverna dit. Inte tillbaka. Och vi måste göra det nu.

Björn Wiman skriver i DN att svaret på skolfrågorna ligger hos lärarna. Jag tror det ligger en hel del i det.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om mediebild, skolutveckling, skoldebatt

Språk på sparlåga - inte bara moderna språk

2011-04-02T17:58:00.000+02:00

Låt inte språken gå på sparlåga skriver Metta Fjelkner och Larz Blomqvist i GP. De menar att det saknas många lärare i moderna språk som har rätt utbildning och rätt kompetens. De menar även att villkoren för språkundervisningen har försämrats trots att vikten av språkkunskaper poängteras och att språkens roll, enligt regeringen, ska stärkas.

Jag håller fullkomligt med. Språk är viktigt. Kanske till och med viktigast. Språk är vårt tankeverktyg. Vårt kommunikationsverktyg. Språket är nyckeln till allt.

Vi ska självklart inte låta undervisningen i moderna språk gå på sparlåga. Men vi får inte heller glömma att vi faktiskt har en mängd barn och ungdomar i vårt land som vi faktiskt låter svenska språket gå på sparlåga för. Det är långt ifrån ok.

Barn och ungdomar med ett annat modersmål än svenska ska, om rektor så beslutar, läsa svenska som andraspråk. Hur många av landets flerspråkiga barn och ungdomar får den möjligheten? Hur har vi det med lärarnas utbildning och kompetens inom detta område? Hur många svensklärare är det inte som bedömer och undervisar flerspråkiga elever utifrån kursplanen i svenska, hur blir det med den frågan nu när vi får lärarlegitimation? Hur många lärare, föräldrar, elever och övriga människor i samhället som fortfarande inte har förstått vad svenska som andraspråk är och varför det är så viktigt? Som fortfarande tror att det är ett "stödämne" eller en andra klassens svenska (svenska2). När ska vi gemensamt förändra det synsättet?

När ska vi satsa på kompetensutveckling för alla lärare i alla ämnen så fler lärare förstår vikten av ett språk- och kunskapsytvecklande arbetssätt? Det är trots allt ett vinnande koncept för att fler elever ska lyckas i skolan. Det är inte så svårt. Börja med dessa 7 tips så är du på god väg.

Nä, låt inte våra moderna språk gå på sparlåga. Låt inte heller modersmålen, svenska eller andra, gå på sparlåga. Men låt framförallt inte våra elever i svenska skolan idag gå miste om möjligheterna att skaffa sig ett språk att tänka på, kommunicera med och utveckla sina kunskaper på. Ett skolspråk och ett akademiskt språk som vi alla måste ha gemensamt för att bli lyckade svenska samhällsmedborgare. Nämligen svenska.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, modersmålsundervisning, skoldebatt, språkutveckling

Vikten av lärarens kompetens

2011-03-31T23:04:00.000+02:00

Jag läste ett intressant inlägg skrivet av Jan Lenander som väcker frågor om vad vi bör fokusera på inför vår framtida skola. Jan ställer bl a följande frågor:

I vilken mån ska lärare vara specialiserade eller generalister?
Är skolans största brist pedagogiken, didaktiken eller ämneskompetensen?

Jan Lenander tycker att fördjupade ämneskunskaper är oerhört viktigt. Monika Ringborg svarar i kommentarerna att kunskaper inom pedagogik är minst lika viktigt. Jag började att skriva en kommentar till inlägget men sedan så insåg jag att det min långa kommentar likaväl kunde bli ett eget inlägg.

Jag tror också att lärare behöver fördjupade ämneskunskaper och att man måste se till att lärare fortsätter att lära och utveckla sina ämneskunskaper under hela sitt yrkesliv. Men jag tror också, som Monika, att fördjupade kunskaper i pedagogik är minst lika viktigt.

Sedan har ju jag, såklart, ytterligare en aspekt. Och det är vikten av att alla lärare är medvetna om sitt ämnes unika "språk" och vad det är i detta "språk" som kan skapa svårigheter för eleverna. Jag tror att det är många lärare som misslyckas med att ge adekvat undervisning till sina elever för att lärarna antingen inte har tagit reda på vad eleverna har med sig i form av kunskap och erfarenheter, eller att lärarna tar för givet att deras elever har gemensamma referensramar.
När det gäller naturvetenskapliga ämnen och matematik används oftast ett, för många elever, alldeles för abstrakt språkbruk vilket leder till att eleverna varken förstår "de svåra orden" eller vad de förväntas lära sig. Nu menar jag självklart inte att vi ska förenkla vårt språk, snarare tvärtom. Vi lärare måste bli mycket tydligare med att undervisa explicit om hur olika slags texter (utifrån det vidgade textbegreppet) är uppbyggda och ge eleverna strategier att närma sig, och förstå, abstrakta och "svåra" texter. Förståelse är ju av yttersta vikt när kunskap ska befästas och om inte jag som lärare vet vad det är i mitt ämne/min undervisning som skapar svårigheter för mina elevers förståelse har många elever förlorat på förhand. Jag som lärare måste fundera över språket i texterna mina elever möter (och då pratar jag om så mycket mer än ords betydelser), över mitt eget språkbruk och om jag låter eleverna ta till sig det akademiska/matematiska språket, använda sig av det, och göra det till sitt.

Detta handlar inte bara om att språkförmågan påverkar hur eleverna tillägnar sig kunskap, det handlar lika mycket om att eleverna ska kunna förmedla vad de har lärt sig. Man kan fundera en stund över hur många elever som fått dåliga skolresultat pga att de inte kunnat producera tillräckligt bra. Vad vet vi om vad de kan egentligen? Tänk om dessa elever hade kunnat producera bättre redovisningar, prov, arbeten och "alster" om de haft tillgång till ämneslärare som även vet hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande?

Mer om hur Skolinspektionen ser på (bristen av) språk- och kunskapsutveckling går att läsa i denna rapport. (.pdf-fil)

Jag menar att språket är grunden till all kunskap och att alla lärare måste vara språklärare. För hur ska eleverna kunna ta till sig, och lära sig, om vi inte ger dem rätt språkliga redskap att lyckas? Nu vet jag inte vad GY11 säger om språkets betydelse men när det gäller Lgr11 så kan jag säga att det inte är en dag försent att man lyfter fram vikten av att språket ska stimuleras i alla skolans ämnen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolutveckling, språkutveckling, kunskapsutveckling, skoldebatt

Språkets betydelse i Lgr11

2011-03-26T17:21:00.001+01:00

Jag är av den övertygelsen att en stor del av de svenska elevernas sjunkande skolresultat har med bristande språkförmåga att göra. Nu pratar jag inte bara om flerspråkiga elevers bristande kunskap i svenska språket utan om det faktum att vår svenska skola i dag ställer högre krav på språk- och läsförmåga än skolan gjorde förr.

Nu krävs att elever klarar av att förstå, källkritiskt granska, analysera och resonera kring väldigt många olika slags texter (här pratar jag om det vidgade textbegreppet, skriven och talad text men även bilder, film etc. Läs mer om det vidgade textbegreppet i Kristina Alexandersons blogg. ) och inte bara den, av läraren, valda lärobokstexten. För många elever, svensk- och flerspråkiga, är det alldeles för svårt att på egen hand, eller tillsammans med klasskamrater, inhämta kunskap från texter som de troligtvis inte förstår. Det räcker inte att att arbeta med förförståelse och att man som lärare hjälper till med att förklara "svåra ord" (förresten, varför inte i stället kalla dem "nya ord" och på så sätt ta bort den negativa laddningen?) Läraren måste också aktivt lära ut läsförståelsestrategier och andra sätt som kan få eleverna att kunna närma sig, och förstå, hur olika texter är uppbyggda. Alltför många elever läser texter (lyssnar/tittar på bilder, film etc) utan att förstå att de inte förstår och dessa elever skulle bli väldigt mycket hjälpta av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt där läraren undervisar explicit om textens uppbyggnad och där läraren kanske "modelläser" och ställer "tankefrågor" till texten under uppläsning, eller där eleverna själva får producera förtydligande texter kring det textavsnitt de tyckte var otydligt. Extra viktigt är detta i ämnen där man vanligtvis inte arbetar med språket och textuppbyggnad.

De elever som är goda läsare och som är vana att resonera kring texter, att läsa mellan raderna och dra egna slutsatser kommer alltid att klara av att nå målen, oavsett undervisningssätt, men de elever som är svaga läsare eller som inte har fått lära sig olika strategier att närma sig texter kommer nå oerhört mycket bättre resultat om alla vi lärare arbetar språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen.

Detta har forskare länge sagt och nu äntligen får vi ett rejält förtydligande i våra nya styrdokument. Språket får en betydande roll i både övergripande mål i läroplanen och i alla olika kursplaner i Lgr11 och Skolverket ställer frågan: "Hur stimulerar vi användningen av språket i skolans alla ämnen?"

Jag vet vad jag vill svara. Jag vill att alla lärare ska få kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Jag vill att lärare ska få tillgång till metoder som fungerar och som , t ex genrepedagogik. Jag vill att alla lärare funderar kring språkets betydelse och användning varje gång de planerar upp ett arbetsområde och inför varje lektion. Vilka ord och begrepp kan skapa svårigheter? Kommer jag ge eleverna möjligheter att närma sig texter på olika sätt? Kommer undervisningen utgå ifrån mina elevers tidigare erfarenheter och kunskaper? Kommer eleverna få lika stora möjligheter att läsa, skriva, lyssna och samtala under lektionen? Är jag medveten om vilka lärstilar mina elever har? Är jag medveten om hur jag kan ge eleverna olika strategier för inlärning och läsförståelse?

I ett annat inlägg berättade jag om ESOL Online, en kunskapsbank för lärare i Nya Zeeland, och deras checklista för hur man som lärare kan få (framförallt flerspråkiga) elever att i högre grad nå skolframgång och den listan är så bra att jag väljer att kopiera in den igen för jag tror på fullt allvar att det är här den svenska skolans framgångssaga startar.

7 sätt att effektivisera undervisningen och inlärningen för andraspråkselever

Genom att integrera följande sju principer i planeringen och genomförandet av din undervisning, oavsett ämne, kommer det att leda till att eleverna i högre grad utvecklar ämneskunskaper parallellt med att de utvecklar sin språkförmåga:

1. Lär känna dina elever, deras språkliga och kulturella bakgrund, deras tidigare erfarenheter och kunskaper.
Vad vet jag om mina elevers språkkunskaper? Känner jag till på vilken kunskapsnivå de befinner sig? Hur tar jag reda på detta och hur påverkar det planeringen av min undervisning?

2. Formulera målen för undervisningen, och kunskapskraven för eleverna, både utifrån ämneskunskaper och utifrån språkbehärskning.
Vilka språkkunskaper behöver eleverna tillägna sig för att kunna nå målen och tillägna sig kunskap? Är eleverna insatta i vad de ska lära sig och vilka språkkunskaper de behöver för att kunna nå målen?

3. Se till att målen och undervisningen är uttrycklig och tydlig.
Hur ser jag till att alla elever förstår målen och förstår vilken kunskap ska tillägna sig? Hur planerar jag undervisningen så att alla elever deltar aktivt? Hur kan jag göra min undervisning så begriplig att jag når alla elever?

4. Börja med konkreta, kontextbundna uppgifter för att göra det abstrakta enklare att förstå.
Hur kan jag få med mig eleverna från det kända, konkreta, kontextbundna till det mer abstrakta, kontextobundna? Hur kan jag sätta olika begrepp i ett konkret sammanhang?

5. Skapa möjligheter för autentisk språkanvändning med fokus på ämnesspecifikt och akademiskt språk.
Hur fokuserar jag på språkanvändningen i min undervisning? Ger jag eleverna möjligheter att upptäcka, tillägna sig och använda sig av det ämnesspecifika språk och de språkliga strukturer som kännetecknar ämnesområdet?

6. Säkerställ att det finns en balans mellan receptiv och produktiv språkanvändning vid varje undervisningstillfälle.
Ger jag eleverna möjligheter att lyssna, tala, läsa och skriva vid varje undervisningstillfälle? Ser jag till att det skapas en balans?

7. Ge eleverna redskap och strategier för inlärning, uppföljning, utvärdering och självbedömning.
Vilka möjligheter ger jag mina elever att reflektera över sin egen inlärning? Ger jag elever inlärningsstrategier genom att t ex ”tänka högt” och ge modeller på hur man kan närma sig en text? Hur ger jag eleverna redskap så att de ska klara av att göra egna utvärderingar och bedömningar av vad de har lärt sig?

Källa: Principles of effective teaching and learning for English language learners

En annan sida att insprieras av är R2L, den australienska Reading to learn-programmet. Eller varför inte läsa om hur man i Stockholm arbetar med genrepedagogik och matematik. Pedagogstockholm har även en intressant artikel om Maaike Hajer och hur man kan arbeta språkinriktat i SO-ämnen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lgr11, skolutveckling, Skolverket, språkutveckling, genrepedagogik, kunskapsutveckling

Min Lgr11-process är igång

2011-03-24T22:03:00.002+01:00

Jag var på Skolverkets kursplanekonferens för ett tag sedan och det är startskottet på vårt arbete med att implementera de nya läro- och kursplanerna på vår skola och i vår kommun.

Vi arbetar dels i ämnesgrupper, lärare från fyra olika skolor, dels i blandade grupper i vårt eget lärarkollegium. Som tur var är vi flera nyckelpersoner så vi kan bolla idéer och tankar med varandra. För det behövs verkligen.

Ju mer jag läser om, och sätter mig in i, Lgr11, ju snurrigare blir jag. Frågor väcker nya frågor. Nya infallsvinklar leder in på nya spår.

När jag först satte mig in i Lgr11 var min första tanke: "Jösses! Det här fixar vi aldrig!" Stoffet kändes oändligt stort och kraven ofantligt höga.

Sedan började jag läsa ordentligt. Och fundera. Då förvandlades mina negativa tankar till förhoppningar. Det är bra. Det blir bra. Det är åtminstone rätt väg.

Tills tankarna återigen började gå åt det negativa hållet. Hur blir det bedömningen? Hur ska vi få till en likvärdig bedömning när vi ska bedöma utifrån formuleringar som "relativt tydligt" och "i huvudsak fungerande sätt"? Det kändes omöjligt.

Men sedan tänkte jag ett varv till. Med hjälp av bedömarstöd och många och långa diskussioner och jämförande av elevmaterial borde vi fixa det. Vi måste fixa det.

Så. Där är jag nu. I min egen högst privata Lgr11-process.

Jag ser möjligheter. Jag ser samverkan mellan lärare och ämnen som en förutsättning för framgång. Men framförallt så ser jag att mitt absoluta hjärteämne äntligen får en framträdande plats i våra styrdokument. Språkets betydelse i alla ämnen som en nyckel till skolframgång.

Men mer om det i kommande Lgr11-inlägg.

Och varför inte läsa andras blogginlägg om Lgr11:

Höörs kommun har en blogg som heter: Skola 2011 Mycket information och intressanta inlägg!

Stockholms stad har ju pedagogstockholm.se och där finns bloggen Lärande bedömning som tar upp mycket kring Lgr11.

Johan Kant är mer kritisk till Lgr11 och hans långa inlägg väcker många viktiga tankar även om man kanske inte håller med.

Magister Björn har skrivit ett inlägg med många frågor till sig själv om LPP och även om han svarar på sina egna frågor så är jag tacksam över att han delar med sig av sina intressanta funderingar så vi andra kan fundera vidare.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lgr11, skolutveckling, kursplaner, läroplaner

Twitter-kraften lyfter oss

2011-03-17T20:45:00.000+01:00

Under de senaste dagarnas #merkateder-debatt på twitter, bloggar och i nättidningar har jag vid ett flertal tillfällen imponerats över vilken kraft våra sociala medier ger åt helt vanliga människors åsikter och tankar. Om vi går ihop blir vi starka.

Fundera en stund över hur starka vi kan bli?

Vi upprörs över en debattartikel och det som kunde stannat med irriterade och ironiska röster i lärarrummen får i stället uppföljningar i radio. Tack vare oss. Vi. Du och jag.

Jag har ett förslag. Låt oss lämna katederns vara eller icke-vara bakom oss. Vi är överens. Alla vill att läraren (i grund- och gymnasieskolan) ska undervisa. Låt debatten #merkateder i stället sammanföra oss så vi gemensamt kan sätta fokus på vad vi tycker behöver förändras i skolsverige i dag.

Det finns säkert mängder av punkter som vi kan enas om. Som vi kan arbeta för. Som vi kan höja våra sociala medie-röster för. Tillsammans.

Jag tycker att lärarnas arbetsbelastning är en viktig fråga. Ska arbetsuppgift efter arbetsuppgift läggas till utan att något tas bort? Ska arbetet gå ut på att prioritera vilken uppgift, eller elev, som är viktigast?

En annan viktig fråga är hur vi lärare kan medverka till att höja läraryrkets status. Om vi som brinner för våra jobb, och som inte håller med Björklund om bilden av den svenska skolan där läraren har abdikerat och lämnat eleverna åt ensamarbetets öde, om vi låter våra röster höras kan vi påverka Sverige och svenskarna i en positiv riktning. Svenska skolan och svenska lärare behöver samma sak som eleverna för att utvecklas. Höga förväntningar, höga krav och uppskattning. Svenska skolan har svartmålats nog nu. Det räcker.

Vi ska lyfta goda exempel. Vi ska lyfta varandra. Vi ska nätverka. Vi ska enas. Och vi ska tillsammans utveckla den svenska skolan genom att tillsammans påverka politiker och andra beslutsfattare och skapa opinion. Är du med?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skoldebatt, Björklund, skolutveckling,

Detta vill lärare! Ge oss förutsättningarna!

2011-03-16T22:48:00.001+01:00

Jaha, alla är rörande överens. Lärare ska vara lärare och undervisa sin elever. Med eller utan kateder. Nu har Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén skrivit en replik till Björklunds debattartikel där hon är överens med Björklund om att lärare måste få ägna sig åt sitt huvuduppdrag. Lärare tvingas i dag att göra mer av allt och ständiga besparingar och brister i skolans arbetsorganisation sätter upp hinder för att kunna fokusera på det som vi vet ger resultat i klassrummet.

Bra! Mycket bra! Alla är rörande överens. Låt oss då göra något åt saken!

Eva-Lis Sirén ska imorgon (17/3) debattera med Björklund i Sveriges Radio P1-morgon kl 8.15. Där har hon oändliga möjligheter att se till att lyfta lärarnas arbetssituation.

Jag ser det så här: (och vill Eva-Lis Sirén plocka godbitar härifrån så är hon varmt välkommen)

Lärare vill undervisa. Vi vill ha tid för förarbete, efterarbete, utvärdering och reflektion. Vi vill kompetensutveckla oss och hålla oss á jour med vad som händer i våra ämnen. Vi vill utveckla oss så vi kan underlätta utveckling hos våra elever.

Vi vill ta del av forskningsresultat och vi vill kunna nätverka, arbeta i arbetslag och dela erfarenheter med andra. Vi vill ha tillgång till funktionella undervisningslokaler där det finns utrymme för alternativa undervisningsmetoder. Vi vill arbeta i fungerande lärplattformar och kunna använda oss av teknisk utrustning, datorer som är uppgraderade och i funktion.

Vi vill ägna tid och energi åt våra elever, deras kunskaputveckling och deras individuella förutsättningar. Vi vill ägna tid och energi för att få ett gott samarbete med elevernas vårdnadshavare. Vi vill ägna tid åt att utföra reliabla bedömningar som beskriver elevens kunskapsutveckling.

Allt detta vill vi. Allt detta brinner vi för att göra. Men var är våra förutsättningar? När ska Björklund och co, lokalpolitiker och andra inse att man inte kan satsa på utbildning och lärande om man inte också satsar på lärarna.

Alla är överens. Elever har rätt till lärarstyrd och elevanpassad undervisning. Ge oss då möjligheter att visa vad vi kan! Med rätt förutsättningar kan vi utföra storverk. Det vet jag.

Sedan är det väl helt onödigt att påpeka att vi lärare faktiskt inte tycker att fönstertvätt, måleri av klassrum, montering av möbler, möten för mötets skull, vissa administrativa uppgifter, tvätt av gardiner, inköp av småsaker för egna pengar, ringa från egna mobiler etc egentligen ingår i våra arbetsupppgifter. För det vet väl alla redan. Eller?

Debatten fortsätter på twitter, #merkateder

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Björklund, skolutveckling, skoldebatt, lärarrollen

Alla dammiga katedrar gör mig allergisk!

2011-03-16T00:12:00.000+01:00

Jag har tänkt att jag kanske borde skriva något mer om #merkateder-debatten som började med Björklunds debattartikel som jag redan skrivit om och som nu kulminerat i och med att Lärarnas riksförbunds ordförande på ett ännu mer bakåtsträvande sätt beskriver hur katedern är en symbol för lärandet och för undervisningen.

Nej, Metta Fjelkner. Jag sitter inte bakom min kateder och inleder mina lektioner. Och mina elever har inte sina prylar i sina bänkar. De har sina saker på bordet eller i sina lådor. Och framför allt, Metta Fjelkner så går jag inte NER i klassrummet till mina elever. Jag går ut i klassrummet. Jag går fram till eleverna. Jag kanske går in och ur klassrummet också men aldrig någonsin går jag NER i klassrummet. Kanske sa Metta Fjelkner fel. Kanske är det dialektala skillnader. Kanske blev det ihopklippt fel? Men för mig låter det som att Metta Fjelkner fortfarande tror att vi har podium i våra klassrum.

Jag tycker inte att katederundervisning är ett begrepp vi ska ta tillbaka. Jag vet att Björklund, Fjelkner och några till har en annan syn på vad begreppet katederundervisning innebär än vad jag har. Jag förstår att de försöker avdramatisera katedern och katederundervisning men det blir olyckligt. Monika Ringbom förklarar det på ett bra sätt. FredrikBloggen likaså. Linda som har Ordklyverier sammanfattar det som många av oss känner, att det är som en debatt som sparkar in redan öppna dörrar. Anne-Marie Körling skriver ett varmt inlägg där hon tackar Björklund för att han skapar skoldebatt men även om hennes syn på lärarens roll.
Inne på Mats Olssons blogg Tysta tankar pågick en väldigt intressant debatt om begreppet katederundervisning och dess innebörd. Jag skrev följande svar till Jan Lenander:

Det jag, och många med mig, reagerar mot är att Björklund väljer att medvetet provocera genom att använda begreppet ”katederundervisning”. Det är ett värdeladdat ord som för tankarna mot en skola från förr, en skola där man hade en helt annan elev- och kunskapssyn än idag. En skola där läraren mässar, predikar och föreläser och där eleverna sitter passiva och inväntar kunskap.

Katederundervisning för mig är håglösa elever som är rädda för att säga fel saker, att skriva fel på ett prov eller svara fel på en fråga. Det innebär en undervisning där läraren besitter alla rätta svar och där eleverna måste tycka och tänka som läraren för att lyckas i skolan.

Katederundervisning, för mig, signalerar bakåtsträvande och att ”det var bättre förr”. Det signalerar allt det som jag inte vill att svenska skolan ska bestå av. Och ändå tror jag mig ha en liknande syn på lärarledd undervisning som du har.

Jag retar upp mig på att en skolmininster idag vill få oss att se en bild av framtidens skola genom att väckas bilder av hur skolan såg ut igår. Det var inte bättre förr. Skolan var inte bättre. Eleverna måddei nte bättre. Eleverna var inte kreativare. Eleverna var inte mer självständiga och självgående. (Jo, det är det vi måste få våra elever att bli för att lyckas i livet!) Resultaten kanske var bättre men det handlar mer om hur och vad man mäter.

Det är inte bara i mina öron katederundervisning klingar illa. Jag är långtifrån ensam. Och jag tycker att det är tragiskt att en skolminister ska vinna billiga PR-poäng för att slänga sig med sådana uttryck när det tar fokus på vad han egentligen vill ha sagt.

Dessutom undrar jag fortfarande vad denna debattartikel egentligen är en dimridå för. Varför vill han att vi ska reagera just nu? Varför är det så viktigt att ta fokus från de andra viktiga frågorna som handlar om skolans utveckling? Segregationen, fria skolvalet, kommunaliseringen etc? Frågor där politkerna måste ställas till ansvar mer än lärarna? Det är sådant jag funderar över just nu. Varför skulle han annars välja att medvetet provocera en hel (eller halv) lärarkår?

Debatten fortgår på många ställen. Hos Christermagister. Hos Morrica. Och kanske framför allt på twitter. Du är väl med och diskuterar?

Fast, helt ärligt börjar alla dammiga katedrar klia i näsan rätt ordentligt just nu. Kanske dags att låta katedrarna stå kvar i källaren och ta itu med framtiden i stället? Jag var ju på Lgr11-konferens med Skolverket idag. Mer om det en annan dag.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Björklund, skoldebatt, reflektion

Ner i källaren och leta kateder! Eller?

2011-03-13T11:19:00.002+01:00

Lärare! Se till att ni ställer klockan riktigt tidigt imorgon så ni hinner ner i källaren och leta upp någon gammal kateder. Enligt Björklund är det nämligen katederundervisningen som är framgångsfaktorn vi behöver för att vända svenska skolans sjunkande resultat.

Såklart vet Björklund och alla de andra i hans "stab" att ordet, begreppet och fenomenet "katederundervisning" får många lärare att se rött. Såklart är detta ett sätt att skapa debatt, att provocera, att skapa opinon. Allt detta vet vi. Och vi minns förra gången. Då var det Malin Siwe som ville få in katedern i klassrummet igen.

Ok. Det fungerar. Vi lärare blir provocerade. De allra flesta av oss. Det är bra att vi reagerar men det är synd om vi fastnar i ilskan och irritationen, för egentligen skulle vi kunna lyfta diskussionen till en helt annan nivå. vi är nog alla överens om att lärarledda lektioner är ett måste. Vi som arbetar med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt är även väldigt införstådda med att vi måste undervisa explicit samtidigt som vi ska utgå ifrån elevernas erfarenheter, redan införlivade kunskaper och intresse. Alla förstår att detta inte är förenligt med att "forska själv" eller "eget arbete". Det har vi vetat länge. Men, tyvärr Björklund, det fungerar inte med katederundervisning heller. Det fungerade inte då och det fungerar inte nu.

Jag hoppas och tror att Björklunds intentioner är goda men att vara en bakåtsträvare är inte en lyckad framgångsfaktor. Det var inte bättre förr, alltså ska vi inte ta tillbaka begreppet katederundervisning. Låt oss prata om lärarledd undervisning som motiverar, förklarar och exemplifierar men låt oss för all del inte glömma det som begreppet katederundervisning aldrig innebär: interaktion. Och det är genom interaktion som vi lär allra mest.

För övrigt tror jag att alla lärare skulle lyckas ännu lite bättre med att få sina elever att nå målen om man utgick i från dessa 7 sätt. Vill Björklund kalla detta för katederundervisning så får jag väl leva med det.

Diskussionen lever vidare på twitter under taggen #merkateder. Missa inte det!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kunskapsutveckling, Björklund, reflektion, skoldebatt

Hur vänder man resultaten i Rosengård?

2011-03-07T22:25:00.002+01:00

Skolinspektionen rapporterar nu om en alarmerande situation i förskolor och skolor i Rosengård, Malmö kommun och det är en tämligen mörk läsning om hur det saknas kompetenta pedagoger inom förskolan och skolbarnomsorgen och där man kan läsa att förskoleverksamheten oroväckande ofta styrs av traditioner och gammal vana i stället för de nationella målen, som således inte har en tillräckligt tydlig plats inom förskolan. Inom grundskolan är det ett flertal punkter som lyfts fram men framför allt rör det sig om de sjunkande resultaten i år 9:

Elevernas situation när det gäller måluppfyllelse är sedan en följd av år allvarlig i stadsdel Rosengård. Det är synnerligen problematiskt att det stora flertalet elever lämnar grundskolan utan en fullgod utbildning och att resultaten för årskurs 9 försämrats. Inte ens en tredjedel av stadsdelens elever nådde målen i alla ämnen i årskurs 9 år 2010. Detta innebär att fler än sju av tio elever går en osäker framtid till mötes såväl när det gäller vidare utbildning som i arbetsliv och samhällsliv. Stadsdelen har en relativt sett stor andel nyanlända elever som inte alltid kan förväntas klara målen för grundskolan på ett fåtal år. Att resursstarka elever lämnar stadsdelens skolor är förmodligen ytterligare en förklaring till vikande måluppfyllelse men också en del av problematiken. Men, många elever som är födda i Malmö eller som gått flertalet år i svensk skola når inte de resultat som kan förväntas, och såväl stadsdelen som Malmö kommun måste vidta extraordinära åtgärder på såväl skol- som stadsdelsnivå.

Det påpekas att många elever inte får rätt till den studiehandledning på modersmålet de har rätt till och Skolinspektionen har genom intervjuer märkt att många lärare i grundskolan tenderar att förenkla undervisningsinnehållet vilket omedvetet leder till att kraven sänks. Skolinspektionen skriver även att det bland många pedagoger finns ett "brist-tänkande", dvs att man ser "problem" hos eleverna och att man fokuserar på vad eleverna inte kan i stället för att ha höga förväntningar.

På svt.se intervjuas Klass 9A-profilen Stavros Louca och han tycker att man behöver "höja ribban" och att lärare måste ställa sig frågan vad man kan förbättra. Kanske behövs coachning, funderar Stavros vidare.

Själv tror jag inte att coachning räcker.

Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om att vi måste börja från början om vi ska få allt fler elever att nå målen i den svenska skolan. Jag känner inte till Rosengård men jag känner däremot till andra områden i Sverige som påminner om Rosengård och jag kommer nu att generalisera lite men jag tror ändå inte att jag är såpass långt ifrån sanningen. Det är nämligen så att förskolan har en mycket större del av elevernas skolframgång än vad vi som jobbar i skolan ofta känner till. Extra viktig är förskolan för de barn som antingen har en annan kulturell och språklig bakgrund än den svenska eller de barn som kommer från hem där föräldrarna är studieovana.

I förskolan socialiseras barnen in i vårt svenska skolspråk, barnen lär sig genom interaktion hur man närmar sig text, hur man ställer frågor till text och hur man läser mellan raderna. De närmar sig det som forskare kallar "skriftspråkande". Utöver detta lär de sig det svenska språket, orden, ljuden, intonationen. De lär sig så mycket i förskolan som de senare har nytta av i skolan. Självklart lär sig barnen väldigt mycket hemma också men det är inte alls säkert att de har lika stor nytta av den kunskapen för att nå skolframgång i vår svenska skola.

Men, hur ser nu förskolan ut i Rosengård? Om det vet jag inte mycket (men hoppas att Johan Eckman kommer berätta ännu mer om detta framöver) men med tanke på alla invändningar Skolinspektionen har så kan jag tänka mig att förskolorna i Rosengård har gått åt samma håll som i andra delar av landet. Man har troligtvis dragit ner på språkförskolor (vilket leder till att fler barn kommer till svenska skolan utan att kunna speciellt mycket svenska) och inte aktivt arbetat för att barn till föräldralediga och arbetslösa föräldrar ska få ta del av hela förskolans verksamhet utan kanske nöjt sig med 15 eller 20 tim/v. (Vilket såklart räcker gott och väl ur vissa synpunkter men ur språksocialiseringssynpunkt räcker det inte.) Man har troligtvis dragit ner på det som kallas modersmålsstöd i förskolan och således inte medverkat till att barnen ska utveckla sitt modersmål parallellt med svenska språket. Sedan är det kanske inte helt otänkbart att många föräldrar i Rosengård väljer privata förskolor med språk- eller religionsprofiler. Något som inte alls behöver vara något negativt om det inte vore så att många av de pedagoger som arbetar där saknar lärarutbildning och kunskap om de styrdokument som vi arbetar efter. Dessutom är det således inte helt ovanligt att dessa pedagoger inte lyckas språksocialisera barnen in i den svenska skolan och det svenska skolspråket eftersom de inte känner till vad exakt denna språksocialisering innebär.

Jag har i ett tidigare inlägg beskrivit ett par forskningsprojekt inom förskolan och vikten av kompetenta och insiktsfulla pedagoger inom förskolan och jag har i ett annat inlägg beskrivit en del andra orsaker till varför elevresultaten i svensk skola sjunker.

Ytterligare en anledning till att en del elever inte klarar av skolspråket och således inte lyckas nå målen handlar om att vi har en ganska stor del elever i den svenska skolan som inte har ett fullgott modersmål. Hur ska man kunna tillgodogöra sig kunskap och utveckla sitt språk när man inte har något att hänga upp denna nyvunna kunskap på? Språk och tanke hänger som bekant ihop och har man inget språk att utveckla sina tankar på kan man således inte utveckla sina tankar. Skrämmande, men sant.

Men, nu är ju inte Skolinspektionens rapport helt nattsvart. De skriver även att de ser ökad måluppfyllelse i de yngre åldrarna bland annat på grund av ett stort kompetensutvecklingsprojekt inom språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Där börjar vi närma oss det vi lärare faktiskt kan förändra. Att bara "höja ribban", som Stavros säger, räcker inte. Det är som Robert Walldén skriver i sin blogg:

En kollega ironiserade förra veckan över tankesättet på följande sätt, och jag kan bara hålla med: "Jaså, lille vän, du klarar inte att hoppa över 1,10. Då höjer vi till 1,20, var så god!".

Lärare, förskollärare, fritidspedagoger och andra som jobbar med barn och ungdomar med flerspråkig och flerkulturell bakgrund har ett enormt stort ansvar för dessa barn och ungdomars skolframgång. Allra störst ansvar har de som arbetar i förskolor och skolor där barn med svenska som modersmål är i minoriotet. Det handlar inte om ämnet svenska som andraspråk, det handlar om så mycket mer. Det handlar om förväntningar, förmåga att se bortom bristerna, att kunna kartlägga kunskaper och erfarenheter och kunna utgå ifrån det. Det handlar dessutom om att kunna utvärdera och förändra, förbättra. Det handlar om kunskap om hur andraspråksutveckling går till, hur elever utvecklar sina kunskaper i och på sitt andraspråk. Och framförallt handlar det om att skapa sammanhang, att man i sin undervisning ser till att språk- och kunskapsutveckling hänger ihop och att arbetet med språkutveckling ingår i alla skolans ämnen i syfte att skapa mening och förståelse hos eleven.

Rosengård, jag tror på er! Det här fixar ni!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, Rosengård, kunskapsutveckling, kvalitetsgranskning, Skolinspektionen, språkförskola, språkutveckling, skoldebatt

Mer om detta även på http://www.dn.se/nyheter/sverige/kritik-mot-rosengardsskolor

Lärarlegitimation i all ära, men behörigheten då?

2011-03-02T12:24:00.000+01:00

Idag debatteras lärarlegitimationens vara eller icke vara i riksdagen och om det har jag inte så mycket att tillägga. Däremot tycker jag att man missar att lyfta en viktig del i debatten när det gäller lärarbehörigheten, nämligen hur man ska hålla sig till alla våra andraspråkselever i den svenska skolan.

I Skolinspektionens rapport Språk och kunskapsutveckling för barn och elever med annat modersmål än svenska kan man tydligt läsa att det finns stora brister i hur förskolor och skolor arbetar med språk- och kunskapsutveckling:

Bristerna gäller i de flesta fall generella svagheter i förskolornas och skolornas arbete med språk- och kunskaps-utveckling. Även om vi i granskningen har utgått från de flerspråkiga barnens behov kan vi se att samma arbetssätt som gagnar dessa barn också skulle gagna alla barn i förskola och skola, oavsett vilka modersmål barnen har. Att utveckla språk och kunskaper är något som barn gör kontinuerligt, men den språkutveckling som, exempelvis, sker under svenskämnet är ofta isolerad från övriga ämnen. Innehållet i ämnesundervisningen, som ofta följer den svenska skoltraditionen, används också sällan för att göra utblickar eller ta upp diskussioner med eleverna utifrån deras erfarenheter. För att kunna bygga verksamheten på det som barnen har med sig i form av språkliga och ämnesrelaterade kunskaper måste också barnen göras mera delaktiga i utformningen både när det gäller form och innehåll.

Granskningen vill dock poängtera, att brister i det språk- och kunskapsutvecklande arbetet har väsentlig betydelse framför allt för de flerspråkiga barnen som samtidigt ska utveckla det svenska språket och ämneskunskaper. De får sämre förutsättningar att nå de nationella målen.

Varför lyfter inga politiker denna viktiga fråga? Jag menar att det är av största vikt att vi redan nu diskuterar frågan hur man ska lösa detta med lärarbehörighet när det gäller svenska som andraspråk eftersom vi har mängder av elever i den svenska skolan idag som både undervisas i, och bedöms utifrån, fel kursplan i svenska.

Hur ska man t ex ställa sig till behörighetsfrågan när en svensklärare, utan svenska som andraspråkskompetens, har ett flertal andraspråkselever i sin klass. Är den läraren verkligen behörig att undervisa i svenska i den klassen då? Eller hur ska man ställa sig till att MA, NO eller SO-lärare misslyckas med att ge sina andraspråkselever undervisning på rätt nivå för att läraren inte har kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt eller hur andraspråksutveckling går till? Är man behörig då? Detta är viktiga frågor som i stort sett aldrig lyfts!

Vi har i 17 år kämpat för att lyfta statusen för ämnet svenska som andraspråk, som är ett ämne likställt och likvärdigt med ämnet svenska, men fortfarande än idag talas det om ämnet svenska som andraspråk som ett stödämne, ett ämne man läser tills man kan "riktig" svenska. Inget kan vara mer fel som jag skriver mer om i inlägget Ska vi lägga ner svenska som andraspråk. Vi kan inte vänta i 17 år till. Förändring måste ske nu!

Jag har ett förslag till lösning och nu när vi får en ny läroplan, en ny skollag, en ny lärarutbildning och troligtvis även lärarlegitimation har vi även ett bra tillfälle för förändring.

Alla lärare och pedagoger som arbetar med barn och ungdomar i den svenska förskolan och skolan idag har ett ansvar för barnens och elevernas språk- och kunskapsutveckling. Som verkligeheten ser ut idag är det ett fåtal svenska som andraspråkslärare som besitter kunskap och kompetens om hur man undervisar språk- och kunskapsutvecklande. Denna kompetens måste alla lärare ha eftersom alla lärare är språklärare.

Varför blir vi förvånade över att så många elever inte klarar målen i matematik och NO-ämnen när vi samtidigt vet att samma elever ofta har bristande läsförståelsestrategier? Varför blir vi förvånade över att elever inte kan förstå, och tillägna sig kunskap från, akademiska texter på högre nivåer när vi aldrig gett eleverna redskap och strategier att närma sig dessa texter? Vi behöver lärare och pedagoger som vet vad det innebär att lära på ett andraspråk och hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande och i mina ögon kan man inte anses vara behörig att undervisa i t ex kemi i en klass där man även har en stor mängd andraspråkselever om man inte också har kompetens i andraspråksutveckling samt språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Hur kommer man lösa denna behörighetsfråga undrar jag? Det ligger nära till hands att tänka sig ett undantag från lärarlegitimationskravet, liksom man tänker sig undantag för andra lärargrupper där man inte kan garantera rätt utbildning. Eller så fortsätter man att tänka i samma banor som man alltid gjort, att svenska som andraspråk bara angår (den oftast ensamma) svenska som andraspråksläraren, vilket kommer att leda till ett fortsatt ras för svenska elevers kunskapsutveckling.

Vi måste göra något nu. Kompetens måste ges till alla lärare inom lärarutbildningen och kompetensutveckling måste erbjudas till alla nu verksamma lärare. Först när vi alla inser att vi har ett gemensamt ansvar för andraspråkselevernas språk- och kunskapsutveckling kan förändring ske. Och först då kommer ännu fler elever nå skolframgång och våra resultat i internationella undersökningar kommer att öka.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, behörighet, genrepedagogik, individualisering, kunskapsutveckling, lärarlegitimation, skolutveckling, språkutveckling, svenska som andraspråk

Språkutvecklande arbetssätt inom SFI och komvux

2011-02-28T11:39:00.000+01:00

Eftersom jag arbetar inom grundskolan blir det mest att jag skriver om sådant som rör språkutveckling hos barn och ungdomar men det finns många inspirerande sidor att ta del av för er som arbetar med vuxna andraspråkinlärare på t ex SFI.

På Nationellt centrum för svenska som andraspråk finns många intressanta länkar och jag skulle vilja lyfta fram hur man inom vuxnutbildningen kan jobba med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Här är en kortare film om hur man har arbetat kring detta på Järfälla LärCentrum. Mer om hur de har arbetat kan du läsa i denna beskrivning.

Jag har vid ett flertal tillfällen rekommenderat Pauline Gibbons bok "Stärk språket - stärk lärandet" och den studiehandledning som finns att ladda ner. Det jag kanske inte har nämnt innan är att det även finns en studiehandledning till den boken som vänder sig till vuxna andraspråksinlärare. På Nationellt centrums hemsida finns även en del extra material, bilagor och filmer.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, länktips, Pauline Gibbons, kunskapsutveckling, SFI, språkutveckling, svenska som andraspråk, litteraturtips

LiSA - nu på facebook

2011-02-27T19:18:00.005+01:00

Jag tror att en del av er redan är medlemmar i LiSA - Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk och då kan jag passa på att man numera även hittar LiSA på facebook: http://www.facebook.com/RiksLiSA

Om du inte känner till LiSA kan jag citera lite från hemsidan:

Förbundets medlemmar finns och behövs i förskola, grundskola,
gymnasieskola, inom vuxenutbildning och på högskola/universitet.

Förbundets tidning LiSetten är ett språkrör för forskning och pedagogik.
Den ger en inblick i det dagliga arbetet med svenska som andraspråk, modersmålet
och flerspråkiga elevers kunskapsutveckling.

Förbundet vänder sig till dig som

•arbetar med språkutveckling hos barn, ungdomar och vuxna
•är lärare i svenska som andraspråk eller är intresserad av ämnet svenska
som andraspråk och flerspråkiga elevers lärande.
•är med och fattar beslut i
skol- och undervisningsfrågor
•är intresserad av studiesituationen för
elever med utländsk bakgrund, från förskola till vuxenundervisning

Förbundets uppgifter är

•att arbeta för ämnet svenska som andraspråk, dess ställning och utveckling
i svenskt utbildningsväsende.
•att verka för att all undervisning av flerspråkiga elever ska
utvecklas.
•att främja ämnesteoretisk och ämnesmetodisk utveckling i svenska som
andraspråk.
•att verka för en adekvat lärarutbildning, kompletteringsutbildning,
fortbildning i ämnet svenska som andraspråk och språkutvecklande
arbetssätt.
•att verka för att andraspråkselevers tvåspråkighet ska främjas i
undervisningen.
•att vara ett forum för samtliga lärare som undervisar flerspråkiga elever
inom hela utbildningsväsendet.

Är du inte redan medlem så tycker jag att du ska bli det. LiSA tillhandahåller kompetensutveckling och nätverkande, dessutom är tidningen LiSetten ofta väldigt läsvärd. Om inte annat tycker jag att man ska bli medlem för att stödja det viktiga arbetet som LiSA utför.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Riks-LiSA, skolutveckling, skoldebatt, svenska som andraspråk, länktips,

7 sätt att få andraspråkselever att nå målen

2011-02-27T14:06:00.003+01:00

Ibland, när jag har tid, brukar jag sätta mig ner och läsa lite om hur man arbetar med språk- och kunskapsutveckling på Nya Zeeland och i Astralien. Mycket av deras arbete sprids till oss och även om inte allt går att överföra till svenska förhållanden så finns det ofta många godbitar att ta för sig av.

Idag hittade jag ESOL Online, som är en enorm kunskapsbank för lärare som undervisar andraspråkselever på Nya Zeeland. På denna sida kan man hitta alltifrån deras läroplaner och bedömningsmatriser till konkreta pedagogiska tips och idéer för hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande.

På en sida hittade jag en lista med rubriken Principles of effective teaching and learning for English language learners som jag tyckte var så bra att jag har försökt mig på att göra en översättning.

Det är nämligen inom detta område som den svenska skolan, och svenska lärare, har en stor utvecklingspotential. Vi måste hitta nya vägar så våra elever når målen i högre grad och låt oss tala klarspråk, en stor andel elever når inte målen pga att språket sätter hinder i vägen. Det behöver inte handla om andraspråkselever, det kan likaväl handla om elever som av andra anledningar inte har tillägnat sig skolspråket. Att arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen gynnar alla elever, därför ber jag er att lägga lite tid och energi på att läsa dessa 7 punkter:

7 sätt att effektivisera undervisningen och inlärningen för andraspråkselever

Genom att integrera följande sju principer i planeringen och genomförandet av din undervisning, oavsett ämne, kommer det att leda till att andraspråkselever i högre grad utvecklar ämneskunskaper parallellt med att de utvecklar sitt svenska språk:

1. Lär känna dina elever, deras språkliga och kulturella bakgrund, deras tidigare erfarenheter och kunskaper.
Vad vet jag om mina elevers språkkunskaper? Känner jag till på vilken kunskapsnivå de befinner sig? Hur tar jag reda på detta och hur påverkar det planeringen av min undervisning?

2. Formulera målen för undervisningen, och kunskapskraven för eleverna, både utifrån ämneskunskaper och utifrån språkbehärskning.
Vilka språkkunskaper behöver eleverna tillägna sig för att kunna nå målen och tillägna sig kunskap? Är eleverna insatta i vad de ska lära sig och vilka språkkunskaper de behöver för att kunna nå målen?

3. Se till att målen och undervisningen är uttrycklig och tydlig.
Hur ser jag till att alla elever förstår målen och förstår vilken kunskap ska tillägna sig? Hur planerar jag undervisningen så att alla elever deltar aktivt? Hur kan jag göra min undervisning så begriplig att jag når alla elever?

4. Börja med konkreta, kontextbundna uppgifter för att göra det abstrakta enklare att förstå.
Hur kan jag få med mig eleverna från det kända, konkreta, kontextbundna till det mer abstrakta, kontextobundna? Hur kan jag sätta olika begrepp i ett konkret sammanhang?

5. Skapa möjligheter för autentisk språkanvändning med fokus på ämnesspecifikt och akademiskt språk.
Hur fokuserar jag på språkanvändningen i min undervisning? Ger jag eleverna möjligheter att upptäcka, tillägna sig och använda sig av det ämnesspecifika språk och de språkliga strukturer som kännetecknar ämnesområdet?

6. Säkerställ att det finns en balans mellan receptiv och produktiv språkanvändning vid varje undervisningstillfälle.
Ger jag eleverna möjligheter att lyssna, tala, läsa och skriva vid varje undervisningstillfälle? Ser jag till att det skapas en balans?

7. Ge eleverna redskap och strategier för inlärning, uppföljning, utvärdering och självbedömning.
Vilka möjligheter ger jag mina elever att reflektera över sin egen inlärning? Ger jag elever inlärningsstrategier genom att t ex ”tänka högt” och ge modeller på hur man kan närma sig en text? Hur ger jag eleverna redskap så att de ska klara av att göra egna utvärderingar och bedömningar av vad de har lärt sig?

Det behöver inte vara svårare än så.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, länktips, kunskapsutveckling, språkutveckling, svenska som andraspråk, skoldebatt,

Svenska 2 ska i graven gå!

2011-02-25T09:07:00.004+01:00

Vi som är insatta i svenska som andraspråk, andraspråksutveckling, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och annat som rör undervisningen av våra flerspråkiga elever har varit länge varit överens om att begreppet, namnet och förkortningen svenska 2 måste bort. Sluta användas. Elimineras. Förintas?

Ämnet svenska som andraspråk förkortas inte svenska 2. Inte heller kallas det för svenska 2. Här måste vi bli ännu tydligare. Fastän det säkert var 10 år sedan vi aktivt slutade att använda begreppet svenska 2 lever det kvar i skolor, i dokument, på webbsidor, hos elever och föräldrar.

Varför envisas jag, och andra svenska som andraspråkslärare, med att påpeka att vi måste sluta använda svenska 2?

Av en enda anledning:

Svenska 2 signalerar att det är en andraklassens svenska för andraklassens medborgare. Det signalerar att det inte är lika bra att läsa svenska som andraspråk som svenska. Det signalerar att det är ett ämne som är underordnat svenska.

Vi har länge haft stora problem med att höja statusen på svenska som andraspråksämnet. Vi har haft svårt att förklara för föräldrar och elever att de båda ämnena har samma status och att betygen i de båda svenskämnena är lika mycket värda. Dels har problemet handlat om att kursplanerna faktiskt varit lite för olika men framförallt handlar problemet om att vi som arbetar i och omkring den svenska skolan inte signalerat att svenska som andraspråk är tillräckligt viktigt att satsa på.

I och med Lgr11 har vi stora möjligheter att ändra på detta för när den nya läroplanen träder i kraft kommer vi att ha två svenskämnen som är betydligt mer likvärdiga än någonsin förr. Har du inte ännu jämfört kursplanen i svenska med kursplanen i svenska som andraspråk tycker jag att det är dags att du gör det nu.

Men det första vi ska göra är att låta begreppet svenska 2 i graven gå. Nu.

Vill du använda en förkortning föredrar jag sva, kanske passar det dig med?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om svenska som andraspråk, skoldebatt, reflektion, kursplaner,

Genrepedagogik - det fungerar

2011-02-24T20:18:00.003+01:00

Vår kommun deltar i Läsa-Skriva-Räkna-satsningen och det har inneburit att många pedagoger som arbetar med de yngre eleverna har fått ta del av väldigt intressanta workshops och föreläsningar inom svenska, svenska som andraspråk och matematik. Dessutom har vi fått träffa andra lärare i kommunen och diskuterat viktiga frågor som man aldrig hinner med annars. Utöver det har vi fått litteratur, pedagogiskt material, matte-spel och annat som man kan använda direkt i sina klasser. Ett mycket bra upplägg med många intressanta träffar.

Idag var det dags för en uppföljning av förra årets boksamtalsprojekt. Med förra årets projekt i ryggen ska man nu i år fortsätta med ett boksamtalsprojekt med faktaboken som bas. Vid träffen idag fick vi berätta om hur vi har tänkt att arbeta och vilka böcker vi valt att köpa in.

Jag berättade om vårt projekt som heter "Faktaboken - vägen till språk- och kunskapsutveckling". Projektet har en genrepedagogisk tanke och målet är att eleverna ska kunna sätta svenska ord på den kunskap de redan besitter samtidigt som de vidareutvecklar sin kunskap i och om de ämnen som vi kommer att ta upp. Utöver detta ska eleverna få upptäcka den beskrivande textgenrens specifika syfte, dess övergripande struktur och genrens språkligt specifika drag för att så småningom kunna producera egna faktatexter.

Vi arbetar efter den cirkelmodell som jag beskrivit lite mer i inlägget Genrepedagogik på mitt sätt och i detta projekt har det inneburit att vi har valt ut olika djur som vi ska arbeta med. Vi har tittat på bilder av djuret och bilder på djurets föda, ungar, bo och annat av intresse. Vi har samtalat kring bilderna och vi har samlat tankar, frågor, funderingar och det vi redan vet om djuret i någon form av tankekarta eller på blädderblocket. (Hade jag haft en interaktiv skrivtavla eller en projektor så hade vårt arbete sett annorlunda ut och varit enklare att överblicka, spara och återvända till, men man tager vad man haver...)

Sedan är det dags för fas 2, att läsa en faktatext gemensamt. Vi läser och pratar om ord. Om textstrukturer. Om ordval. Om ords betydelser. Om formuleringar och omformuleringar. Ämnesspecifika ord poängteras och förklaras lite extra. Men jag aktar mig för att förenkla och skriva om så betydelsen blir densamma fast med mer vardagliga ord.

Jag ska exemplifiera. Nu har vi arbetat med björnen. I faktatexten möter vi begreppet föda två gånger. En gång handlar det om vad björnar äter. Den andra gången handlar det om björnungar som föds. Hur förvirrande kan inte det vara? Ett enkelt sätt att lösa detta hade ju helt enkelt varit att byta ut föda mot mat men det är fel väg att gå. Vi måste göra dessa, i våra ögon, svåra ord till elevernas ord och enda sättet att göra det är att använda ordet i dess rätta betydelse och i sitt rätta sammanhang. Och i faktatexter om djur talas det inte om mat, det talas om föda. Och ungar. Och spillning.

Ett annat exempel om björnen, som en del elever redan kände till, var att björnar sover på vintern. Här skulle jag kunnat parkera för några år sedan. Varit nöjd med att eleverna visste att björnen sov på vintern. Numera nöjer jag mig inte förrän jag vet att eleverna, i alla fall de som varit hos oss i skolan några månader, känner till att det heter att björnen går i ide och att betydelsen är att björnen sover på vintern. Det finns mängder av ord och uttryck som vi lärare, av välvilja, besparar våra nyanlända elever för att vi tycker (omedvetet?) att förståelsen är viktigast. Det är den såklart, men vi får inte beröva eleverna chansen att tillägna sig skolspråket och alltså måste vi arbeta med ord och begrepp på flera fronter.

När det gäller cirkelmodellens fas 2 så innefattar det också att jag och eleverna tillsammans skapar ett gemensamt metaspråk. Det krävs att vi kan benämna mönster och språkliga drag och att vi får ett gemensamt metaspråk att kommunicera på. Inom genrepedagogiken utgår man ifrån den systematisk-funktionella grammatiken, SFG, (Det finns en bok av Holmberg och Karlsson som heter "Grammatik med betydelse" och i denna .pdf-fil från Nordiska språk på Stockholms universitet har författarna beskrivit boken och SFG lite närmare.) vilket, för mig och mina elever, innebär att vi inte pratar om subjekt och sådant när vi tittar på textstrukturer (det gör väl i och för sig inga lärare som jobbar med yngre elever) utan vi pratar om deltagare och process och andra genrepedagogiska uttryck när vi ska försöka sätta ord på vad som är vad i en text.

För att konkretisera för mina elever gör jag tre spalter som jag fyller i våra nyfunna ord och begrepp i. Vad spalterna heter är beroende på vilken textgenre vi arbetar med men när det gäller vårt arbete med björnen så kallas första spalten för deltagare och där spaltade vi ner orden en björn, björnen, den, björnar, björnarna, ungar, ungarna, de och andra ord som beskriver textens deltagare.

Andra spalten kallas för process och här spaltade vi ner allt det som händer i texten: är, har, finns, föder ungar, äter, sover, går, parar sig... Sista spalten kallar vi omständigheter (här har jag gjort en mycket grov, och kanske även felaktig, användning av begreppet men det är ett medvetet val och ett sätt att göra den funktionella grammatiken lite mer greppbar för de yngre eleverna) och där spaltade vi ner "resten", dvs i maj, på vintern, i ide, i Sverige, blåbär, rötter, fisk etc.

Det är när vi kliver in i fas 3 (den gemensamma textkonstruktionen) det sker magi i mitt klassrum. Helt plötsligt kan elever, som kanske bara varit några månader i Sverige, börja producera egna faktatexter om björnen genom att helt enkelt plocka ihop fungerande meningar av ord och uttryck ur de tre olika spalterna. Vi konstruerar en gemensam text muntligt och skriftligt och vi pratar hela tiden om hur vi ska skriva och vad, vilka mellanrubriker ska vi välja? Hur ska meningen börja? Var i meningen ska det vara en process? Någonstans här brukar jag märka att en del elever vill göra detta på egen hand, de vill skriva själva. Vanligtvis så låter jag de elever som kommit lite längre i sin språkutveckling göra detta på egen hand och med de mer nyanlända så konstruerar vi en gemensam text. Men oftare och oftare märker jag att även de nya eleverna vill skriva själva, inte skriva av. Vilket de självklart får.

Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det har varit svårt att få eleverna att producera egna texter utifrån tankekartor. Utifrån mitt "spaltsystem" kan eleverna "se" meningarna på ett annat sätt och spaltsystemet ger eleverna en chans att upptäcka fenomen i språket som är svårt att förstå enbart genom explicit undervisning. Jag tänker bl a på ordföljd och bestämd-obestämd form. Mina elever lär sig ganska snabbt att första gången man nämner djuret i texten skriver man en björn men sedan måste man skriva björnen eller den.

Första gången jag hörde talas om genrepedagogiskt arbete i en förberedelseklass höll jag på att smälla av. Det kändes omöjligt och det verkade vara ett arbete på en enormt hög språk- och kunskapsnivå, en nivå som mina elever verkade vara ljusår ifrån. Jag hade fel. Vilket jag glatt erkänner. Jag är oerhört glad att jag vågade prova. För vet ni, det fungerar. Över förväntan!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, genrepedagogik, lärarrollen, litteraturtips, nyanlända elever, språkutveckling, svenska som andraspråk,

Barn till särskola pga bristande kunskap

2011-02-20T17:39:00.003+01:00

Efter Skolinspektionens rapport om särskolan har vi kunnat följa debatten om att många barn felaktigt placeras i särskola på grund av olika skäl och för några veckor sedan publicerade Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Skolverket och Socialstyrelsen en debattartikel som tog upp just detta. Jag ögnade snabbt igenom artikeln när den kom och tänkte återkomma till den, men som med så mycket annat lades den åt sidan och glömdes bort. Tills jag snubblade över ett radioinslag på SR International där de berättade att barn med invandrarbakgrund är överrepresenterade i särskolan och att det kan bero på okunskap att barn blir felaktigt placerade där.

Det väcker tankar. Otäcka tankar.

I debattartikeln står det så här:

I de granskade kommunerna är andelen elever med utländsk bakgrund högre i
särskolan än i grundskolan. Skolinspektionen kan i dag inte säga vad skillnaden
beror på. Om orsaken är att kommunerna – med sina bristfälliga utredningsmetoder
– tolkar de problem nyanlända elever kan ha i skolan för de skäl som motiverar
ett mottagande i särskolan är det ytterst allvarligt. Orsakerna till den större
andelen elever med utländsk bakgrund som mottagits i särskolan bör utredas
närmare.

I radioinslaget intervjuas Kristina Szönyi från Specialpedagogiska skolmyndigheten och hon säger så här:

För att rätt kunna bedöma den här gruppen elever ställs det speciella krav,
säger Kristina Szönyi.

– Det krävs en längre tid, det krävs tålamod. Det
krävs att man också har en kunskap om de här elevernas kulturella bakgrund.

Detta är något jag, och många andra som arbetar med nyanlända, brottas med då och då. Vi slåss för att elever ska få den hjälp och det stöd de behöver när det gäller specialpedagogiska insatser men ofta tycker man att det är stöd nog för eleven att få gå i förberedelseklass. Vilket det säkert är. Till en början.

Men när man efter några år fortfarande "känner" (jag väljer det ordet medvetet eftersom det är väldigt svårt att säga vad som är vad när det gäller nyanlända elever. Dessutom är det svårt att hitta testmetoder som fungerar bra för barn och ungdomar med annan kulturell och språklig bakgrund som dessutom saknar svenska språket) att något inte stämmer så dröjer det ändå väldigt lång tid innan en utredning startar och rätt insatser sätts in.

Nu får vi alltså läsa att invandrarelever är överrepresenterade i särskolan. I radioinslaget får vi ta del av en förklaring till detta:

Ett problem är att de tester som görs är bättre anpassade för elever med en
språklig och kulturell förankring i Sverige. Kristina Szönyi på
Specialpedagogiska myndigheten pekar på att sådant som ses som självklart i
Sverige kan betyda någonting helt annat i ett annat kulturellt sammanhang.

– I vår västerländska kultur är vi väldigt tydliga med att vi
kategoriserar tex verktyg för sig, frukter för sig och så vidare. I andra
kulturer har man ett mera handlingsinriktat sätt att kategorisera, det vill säga
att det kanske är en kniv och en apelsin som hör ihop. Då måste man ha den
öppenheten när man bedömer barnens sätt att kategorisera tillvaron, så att man
förstår att det här är helt relevant, säger Kristina Szönyi.

I radioinslaget får vi höra berättas om en psykolog med invandrarbakgrund och hennes syn på denna problematik:

– Hon säger till exempel att om du som barn till exempel har lämnat farmor och
farfar, du har lämnat goda vänner, du har lämnat din katt och så har du vandrat
över bergen i kyla och blötsnö och verkligen lidit umbäranden. Att du sedan ska
kunna prestera som att ditt liv har varit normalt när du sätts i en
testsituation. Det är inte så konstigt att man inte klarar det säger hon. Jag
tycker att det är en rätt så god beskrivning av problemet som sådant, det var
säga hur problematiskt det är att verkligen ställa rätt diagnos.

Detta är ett problem. Ett stort problem som skapar oerhört stora problem i framtiden för de barn som blir felaktigt placerade i särskola.

Men det är också ett problem att vi inte klarar av att ge dessa elever rätt stöd från början. Vi måste bli bättre på att lära oss vad som är vad när det gäller nyanlända elever. Vi kan inte fortsätta att gå på känsla och erfarenhet, vi måste veta med säkerhet. Vi måste utveckla fler ospråkliga testmaterial och vi måste kräva att testmaterialen ändras så de inte per automatik utgår ifrån vårt svenska kulturarv. Och framförallt, vi måste se till att vi genomför valida och reliabla utredningar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om specialpedagogik, Skolinspektionen, Skolverket, kartläggning, skoldebatt, språkutveckling,

Lära sig svenska på internet

2011-02-20T14:53:00.004+01:00

Det finns ju mängder av olika sidor där man kan träna svenska på nätet och eftersom många elever gillar att sitta framför datorn och träna hemma så kan det vara en bra idé att samla på sig olika länktips man kan dela med sig av till eleverna.

Safir, som egentligen är en kurs för vuxna SFI-inlärare, är utvecklat av Nationellt centrum för flexibelt lärande och många övningar där passar även för nyanlända elever i grund- och gymnasieskolan. Kursen består av flera olika moduler där man kan klicka sig fram till olika övningar.

Ett annat länktips som jag vill dela med mig av är en sida som successivt byggs upp av olika andraspråksinlärare. De vill på detta sätt sprida sina nyvunna kunskaper i det svenska språket och om olika svenska företeelser. Sidan är i bloggform och heter Lär dig svenska, titta t ex på det inlägg som heter Tre steg för mer punktlighet (inte helt korrekt svenska, men, men...) där de dels poängterar vikten av punktlighet (oerhört viktigt i Sverige, inte lika viktigt i andra kulturer), dels förklarar de ord och begrepp som den korta texten innehåller. Ett ypperligt bra sätt för dessa studenter att befästa sina egna kunskaper samtidigt som de förmedlar sina nyvunna kunskaper till andra intresserade.

Jag har tidigare tipsat om Digitala spåret och mer om det har jag skrivit i ett annat inlägg. Jag tipsar även om andra nyttiga länkar i detta inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, svenska som andraspråk, länktips, språkutveckling,

Flerspråkiga böcker

2011-02-13T18:52:00.004+01:00

Jag vill lyfta något som är en otroligt viktig tillgång för mig som lärare. Nämligen barnböcker. Jag har skrivit om det förut, dels om hur viktigt det är att använda böcker för att gynna läsinlärningen, dels hur viktigt det är att få hjälp att hitta rätt böcker.

Det finns en aspekt till. Vikten av de flerspråkiga böckerna. Både de böcker som finns översatta till många andra språk och de böcker som har två språk i en och samma bok. Det kommer fler och fler sådana barnböcker och barnen älskar att de kan läsa sagan både på sitt modersmål och på svenska på samma gång. På Tema Modersmål finns det en lista där man kan hitta många spännande böcker översatta till många olika språk.

Vill man arbeta med sagor med hjälp av datorn kan jag rekommendera Barnens polarbibliotek där man bl a kan läsa och lyssna på boken om Nora på en mängd olika språk. Sedan är ju fortfarande UR:s Sagor i världen väldigt bra.

Översatta böcker till våra stora "invandrarspråk" blir som sagt vanligare och vanligare och nya förlag dyker upp hela tiden. Ett exempel på ett förlag som specialiserat sig på att översätta svenska böcker till arabiska (även några böcker till persiska och somaliska) är Dar al-Muna. Där finns många av våra storsäljare översatta.

Samtidigt som jag vill förmedla det svenska kulturarvet, i form av svenska barnböcker, till mina elever vill jag ju på samma gång få eleverna att känna sig hemma i litteraturen. Därför brukar jag ganska ofta komplettera mina bokval med litteratur som har ursprung i barnens kulturer. Det är ingen lätt uppgift men det finns hjälp att få. På Macondo - vägvisare till världslitteraturen, finns både tips på böcker att läsa med eleverna och studiehandledningar att få inspiration av. Det finns även en gedigen lista på "interkulturella barnböcker" på Tema Modermål.

Men, tänker ni nu, på vår skola finns inga pengar att köpa flerspråkiga eller översatta böcker för. Och vårt bibliotek har inte alls så många böcker på andra språk. Då är det tur att Internationella Biblioteket finns. Därifrån kan ni beställa hem böcker till ert lokala bibliotek. Tänk vilken service! Och glöm för all del inte att tipsa elevernas föräldrar om att det finns ett bibliotek som förmedlar böcker, tidningar, musik, CD-rom-skivor och mycket mer på 100 olika språk! Visst är det imponerande?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, litteraturtips, länktips, lärande, läsinlärning, läsning, skönlitteratur

SVA-länktips för eleverna och dig!

2011-02-13T10:45:00.005+01:00

Det finns en hel del bra länksamlingar med pedagogiskt innehåll på nätet men det är inte alltid länkarna passar för elever som är nyanlända . Länkskafferiet har en del svenska som andraspråkslänkar och Skolväskan likaså.

Anna-Karin Frisk, som arbetar som lärare i förberedelseklass i en 7-9:a har samlat många bra länkar på klassens planerings- och informationssida. Kolla gärna in de länkarna!

Ska vi lägga ner svenska som andraspråk?

2011-02-07T22:22:00.006+01:00

Jag har under en period gått omkring och funderat över hur vi ska kunna höja svenska som andraspråksämnets status. Jag har funderat och tänkt och kanske t o m hoppats att vi svenska som andraspråkslärare faktiskt börjar nå ut med vårt budskap om vad ämnet innebär och vem det är till för.

Jag hade hopp om att vi i alla fall har kommit en bra bit på väg.

Tills jag såg kvällens avsnitt av Klass 9A.

Inte ens i en skoldokumentär som visas i SVT kan man anstränga sig tillräckligt mycket för att ta reda på vad som egentligen gäller för ämnet svenska som andraspråk.

Jag har några exempel:

I rutan, när svenska som andraspråksläraren visas första gången, står det Svenska 2 som ämnesbeskrivning. Det var länge sedan vi svenska som andraspråkslärare aktivt valde att sluta använda den benämningen. Svenska 2 signalerar att ämnet är en andraklassens svenska. En sämre svenska. Som bara läses av andraklassens medborgare. Det vill vi absolut inte signalera. Detta borde en granskare av programmet känna till. Vi förkortar ämnet SVA.

En annan sak: Berättarrösten i programmet pratar om att en av eleverna bedömdes behöva extra stöd i svenska när han började i 7:an och att man då beslutade att han skulle läsa svenska som andraspråk. Hur tänkte de där? Är man i behov av extra stöd ska man ha hjälp av en specialpedagog, inte en svenska som andraspråkslärare. Och om en elev, helt plötsligt i år 7, bedöms behöva läsa efter kursplanen i svenska som andraspråk så ska det backas upp med performansanalyser eller andra språkutvecklingsverktyg. Inte bara för att man behöver "extra stöd".

En annan, lite underliggande tanke, är att man i programmet signalerar att svenska som andraspråk, det läser man bara tills man klarar av att läsa "vanlig" svenska. Och där har vi kärnan till ämnets låga status. Där har vi totalt misslyckats med att föra ut vårt budskap. Vi har två svenskämnen i Sverige. Två ämnen som är likvärdiga, som innehåller i stort sett samma saker, men där eleverna bedöms på olika sätt och där man arbetar på andra sätt för att eleverna ska nå målen. Det har aldrig någonsin handlat om en "sämre" svenska och en "bättre" svenska så som det var med "allmän"och "särskild" matematik när jag gick i skolan.

Bedömer man att en elev ska läsa efter kursplanen i svenska som andraspråk, då läser man efter den kursplanen under hela sin skoltid. Man kan inte "hoppa över till" vanlig svenska när man blivit "tillräckligt bra". Har man däremot gjort en felaktig bedömning, och att eleven kanske inte alls behöver läsa svenska som andraspråk, ja, då är ju frågan en annan.

Det som kanske gjorde mig allra mest upprörd var att eleven i fråga inte hade någon aning om varför han läste svenska som andraspråk. Hur är det möjligt att motivera en elev att tillgodogöra sig kunskap och utvecklas när eleven inte ens förstår varför han läser det som han läser? Hur tänkte de där?

Ytterligare en sak som jag retade upp mig på var att programmet cementerade den vanliga (van-)föreställningen om att svenska som andraspråk har man i en liten skrubb någonstans med en lärare som tar upp helt andra saker än vad de tar upp i klassen. Inget ont om svenska som andraspråksläraren i programmet nu, hur hon arbetar har jag ingen aning om, jag talar om vad programmet signalerade till mig som tittare.

Vi har alltså inte kommit längre. Vi kämpar med samma frågor nu som på 80-talet. Hur kan vi ha misslyckats så fundamentalt?

Så, vad göra? Ska vi helt enkelt lägga ner allt detta med svenska som andraspråk som eget ämne? Hoppas att eleverna når målen med hjälp av fler specialpedagoger i stället? (Mycket snack om det i Stockholm för några år sedan och jag vet att Björklund har uttryckt detta många gånger...)

Nej, säger jag. Det är inte den vägen vi ska gå. Vi ska i stället se till att alla lärare som utbildas inom den svenska lärarutbildningen idag får kunskap i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, kunskaper i att undervisa i och på svenska i det mångkulturella Sverige och grundläggande kunskaper i interkulturell pedagogik, så som man nu undervisar på Södertörns högskola.

Alla lärare!

Det finns inte en chans att ensamma svenska som andraspråkslärare på skolorna kan dra hela lasset och se till att de flerspråkiga eleverna lyckas nå målen. Vi måste hjälpas åt. Alla lärare är språklärare. Och alla lärare kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande om de bara vill. Och kan.

Vill du?

Biblioteket som pedagogisk resurs

2011-02-04T06:56:00.006+01:00

Att använda sig att biblioteken, och bibliotekarierna, som pedagogisk resurs är ett bra sätt att hjälpa eleverna att hitta sin egen väg in i läsningen. Igår var jag med på ett bokforum i min grannskola där bibliotekspedagogerna både berättade om varför läsning är så viktigt och tipsade om böcker.

Jag fick också reda på att den skolans bibliotekspedagog har startat upp en "läsblogg" som heter Valsta Readers tillsammans med eleverna. Där publicerar de tankar om böcker och läsning och jag vill framförallt lyfta fram denna fantastiska videorecension av "Innan jag dör

Vägar till läslust och språkutveckling

2011-02-02T22:30:00.003+01:00

Vägar till läslust och språkutveckling är en underrubrik till en bok jag inte läst själv men som jag läst om. Boken heter Skön litteratur - vägar till läslust och språkutveckling och är skriven av Annika Löthagen och Jessica Staaf.

Vad boken handlar om och hur man kan använda sig av den, kan du läsa inne hos Bookis bokblogg. Själv är jag övertygad om att skönlitteratur är en fantastisk inkörsport in i det svenska språket och att man med hjälp av skönlitteratur kan ge språkutvecklingen en enorm skjuts framåt.

Författarna till boken har i 10 års tid arbetat med Läskampanjen i Botkyrka kommun som har visat sig vara ett väldigt lyckat projekt för att öka måluppfyllelsen. I Grundskoletidningen 5/10 kunde man läsa en artikel som handlar om Läskampanjen och den artikeln kan du ladda ner som .pdf-fil.

Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt

2011-02-02T20:32:00.005+01:00

Det pratas mycket om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt som ett redskap för att allt fler elever ska nå målen i skolan. Man menar kanske framförallt flerspråkiga elever men faktum är att alla elever gynnas av att deras lärare är insatta i dessa arbetsätt.

Men vad är då språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och hur kan man lära sig det?

I grunden handlar det om att alla ämnen i skolan ska vara språkutvecklande och att alla lärare i skolan är språklärare. I förlängningen handlar det om att många elever behöver tillägna sig ny kunskap på ett nytt språk och att det är en process som kan vara oerhört svår om man inte får lära sig att se språkliga mönster i texter, att känna igen vad som kännetecknar en viss genre eller lära sig läsa "mellan raderna".

Vi tror ofta att det är de okända, svåra orden som skapar problem för våra elevers förståelse. Så är det oftast inte. Det är de små betydelsetunga, kanske även tvetydiga, orden som skapar förvirring. Som partikelverben. T ex: "Stå på dig!" som ju inte betyder att du ska försöka stå ovanpå dig själv utan något helt annat. Eller "Hoppa på tåget!" som kan få förödande konsekvenser...

Våra nominaliseringar kan vara svåra för eleverna att förstå. I vardagliga texter möter man inte detta fenomen så ofta men i lärobokstexter, som man komprimerar för att få det så faktaspäckat som möjligt, är nominaliseringar väldigt vanliga. Det handlar alltså om att man skapar substantiv av verb. "De reagerar..." i vardagsspråk förvandlas till "Reaktionen blev..."

Andra språkkonstruktioner som kan skapa svårigheter är verb i passiv form, vilket är väldigt vanligt i faktatexter. När man använder passiv form behöver man inte nämna ett subjekt i första person, vilket således leder till att många elever inte förstår vem som gör vad.

Utöver det rent grammatiska kan det vara den kulturella kontexten som sätter krokben för våra elever. Inte alla elever har mentala bilder för vad luciafirande är eller hur en skidsemester går till. Många av de texter vi ber våra elever läsa innehåller en, för dem, okänd kulturell kontext. Vi kan inte ta för givet att alla förstår sammanhanget. Vi måste vara tydliga och gå in på djupet för att ge eleverna möjligheter att förstå texternas kulturella innehåll.

Det vi kanske inte alltid tänker på är att vi ofta förenklar texterna för våra elever som inte kommit så långt i sin språkutveckling. Det leder tyvärr inte till utveckling. När vi förenklar texter, eller använder andras förenklade texter, är texterna korta men väldigt innehållsrika. Vi tror vi gör det enklare för eleven att förstå, när vi i själva verket försvårar genom att vi tar bort småorden som faktiskt underlättar för förståelsen. Vi missar ofta att det är de utbyggda texterna som är enklare att förstå och vi missar framför allt att ge eleverna strategier och verktyg för att kunna närma sig texterna på egen hand.

Så, nu vet vi lite om varför vi behöver använda oss av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Men hur lär vi oss hur man gör?

Det finns ingen möjlighet att jag kan sammanfatta det i ett inlägg men jag kan tipsa om litteratur där du och dina kollegor kan lära er mer.

Först och främst: Läs Pauline Gibbons "Stärk språket - stärk lärandet" som jag tipsat om många gånger tidigare. Ladda även hem studiehandledningarna och matriserna som du hittar på Nationellt centrum för svenska som andraspråks hemsida.

Jag har skrivit några inlägg om genrepedagogik, om hur jag arbetar genrepedagogiskt och hur härligt det är att uppleva att det faktiskt fungerar.

Sedan finns det en mängd spännande böcker att läsa i ämnet:

Språkinriktad undervisning - en handbok av Maaike Hajer och Theun Meestringa. Läs recension i Bookis bokblogg. I den recensionen kan du även läsa om Pauline Gibbons uppföljare Lyft språket - lyft tankarna.

Framgång genom språket av Annika Löthagen, Pernilla Lundenmark, Anna Modigh. Och således även Framgång genom språket- i praktiken. En praktisk studiehandledning till Framgång genom språket som sägs vara en väldigt bra hjälp i det praktiska arbetet kring boken.

Ladda hem och läs rapporten: Ämne och språk, språkliga dimensioner i ämnesundervisningen.

Vill man fördjupa sig i genrepedagogik så tycker jag att man kan läsa Låt språket bära - genrepedagogik i praktiken, av Anniqa Sandell Ring och Britt Johansson vilket jag nämnt ett antal gånger förut.

Andra artiklar som tar upp genrepedagogik kan man läsa i samlingen Symposium 2009 - Genrer och funktionellt språk i teori och praktik. Denna antologi har jag skrivit om tidigare.

Vill man läsa mer om hur en lärare provar sig fram i den genrepedagogiska djungeln så tycker jag att du ska börja besöka Magister Björn. Eller kanske bli medlem i Dela!-gruppen som handlar om genrepedagogik.

Kanske är språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt något för dig med? Tillsammans kan vi få allt fler elever att nå målen!

Internationella Modersmålsdagen

2011-01-22T11:58:00.004+01:00

Snart är det Internationella Modersmålsdagen. Närmare bestämt 21 februari. Den dagen brukar uppmärksammas av kommuner, skolor, lärare och modersmålslärare på många håll i vårt land och i andra.

På Tema modersmåls sida kan man se exempel på hur Internationella modersmålsdagen uppmärksammades förra året. Ska din kommun eller din skola fira i år? Hur gör ni? Vad gör ni?

Vi planerar en träff för kommunens alla nyanlända elever där de tillsammans med modersmålslärarna och oss ska få dela med sig av något som har med deras språk, kultur och land att göra.

Vem vill tvätta tjejer?

2011-01-12T22:18:00.003+01:00

Stunderna när eleverna upptäcker knasiga och roliga saker i svenska språket är oftast helt underbara. Det finns inte mycket som slår upplevelsen att få ta del av när eleverna hittar mönster i språket och efter mycket funderande hittar sätt att hänga upp sina nyvunna kunskaper.

Jag ska ta ett exempel.

Idag pratade vi om olika verb och vi kom bl a in på en del reflexiva verb. Vi tittade på en bild av en flicka som blaskade av sitt ansikte och jag frågade eleverna vad hon gjorde. "Hon tvättar ögonen" var ett exempel. "Nej, hon tvättar ansiktet" svarade någon annan. Efter ett tag sa jag: "Hon tvättar sig" och så pratade vi lite om ordet "sig" och hur man använder det och skillnaden mellan mig, dig och sig.

Efter ett tag, när alla provat på att säga meningen "Hon tvättar sig" säger en pojke 7 år med glimten i ögat:

"Okej, jag förstår. Men jag vill inte tvätta någon tjej!"

Förstår du inte vad han menar? Inte alls så självklart att man förstår vad kopplingen till tjej är, men om du provar att säga meningen "Hon tvättar sig" högt så förstår du, kanske.

Det handlar alltså om sje-ljudet som blir när vi kombinerar ett r-ljud i slutet av ordet "tvättar" och ett s-ljud i början av ordet "sig". "Tvätta tjej", alltså.

Till saken hör att just den här pojken mycket väl vet att det inte alls var ordet "tjej" som menades, detta var ett sätt för honom att leka med språket. Och klarar man av denna, faktiskt ganska svåra, språklek, ja, då har man nog ganska stora möjligheter att klara av undervisningen i sin ordinarie klass. Det är nog snart dags för oss att släppa i väg honom på nya äventyr.