Visar inlägg med etikett Anne-Marie Körling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anne-Marie Körling. Visa alla inlägg

03 januari 2013

Språk och det moderna lärandet

SETT 2013 närmar sig och för er som inte riktigt vet vad det är så är det en konferens med en väldig massa föreläsare som kommer "avhandla specifika, intressanta och innovativa kunskaper, erfarenheter och fenomen som rör det moderna lärandet." 

Det finns några intressanta föreläsare som jag tänker bevaka lite extra med tanke på språkutveckling, flerspråkighet och svenska som andraspråk (Jag är ju en av de officiella SETT-bloggarna) och en av dem är Anna Anu Viik.

Anna beskrivs så här:
Anna Anu Viik är modersmålslärare i finska som vill sätta flerspråkigheten i fokus. Anna är vinnare av lärarpriset 2012 som delas ut av Lärarförbundet och har innan jobbat i grundskolan i 18 år. Anna fokuserar i föredraget ”IKT i modersmålsundervisningen” på hur IKT utvecklingen har tagit form på Gotland och hur den motiverar och förenar en geografiskt spridd elevgrupp i åldrarna 7-16 år. 
Hennes projekt med digitala verktyg och sociala medier skapar gemenskap bland eleverna, möjliggör en direkt kontakt med föräldrarna och öppnar nya dörrar för att möta andra elever i andra länder. Bland annat tar Anna upp hur man jobbar med geocoaching.
Mer om Anna Anu Viik kan du läsa via Lärarnas Nyheter.

En annan väldigt intressant föreläsare är Hanna Stehagen som skrivit mycket intressant om språkinriktad ämnesundervisning både på sin blogg och på Skollyftet. Hanna beskrivs så här på SETT-sidan:
Hanna Stehagen arbetar som språkutvecklare och gymnasielärare i svenska som andraspråk på Pauli gymnasium i Malmö. I sin undervisning arbetar Hanna språkinriktat med metoder som genrepedagogik och SIOP, som enligt forskningen har visat vara gynnsamt för flerspråkiga barn och ungdomars språk- och kunskapsutveckling. Det språkinriktade arbetet utför hon med stöd av digitala verktyg och sociala medier.
Sedan kommer jag självklart även att lyssna på Anne-Marie Körling. Jag tar varje tillfälle att ta del av hennes klokskaper. Hon beskrivs på följande sätt:

Anne-Marie Körling är en av Sveriges mest kompetenta skolutvecklare och författare men framförallt är hon en mycket "ombryende", varm och skicklig lärare med en stor vilja att sprida det goda. Hennes vassa bloggpenna inspirerar mängder med lärare i Skandinavien och som talare är hon alltid väldigt uppskattad och efterfrågad. Anne-Marie kommer att tala om barnets rätt till lärande och om hur skolan kan bemöta ungas behov och lärande på större allvar än att bara fostra dem.

Det kommer bli två väldigt intressanta dagar. Vill du veta vilka fler talare som du kan lyssna på kan du gå in på SETTdagarna.se. Vi ses där och hörs här i bloggen!

28 augusti 2012

Duscha efter idrotten?

Vi har haft en twitter-diskussion, initierad av Frida, om detta med att vi "tvingar" eleverna att duscha efter idrotten trots att det inte finns någonting i något styrdokument som hävdar att eleverna måste duscha efter idrotten. Anne-Marie Körling sammanfattar sina tankar i ett väldigt läsvärt inlägg: Duscha efter idrotten? (läs det inlägget först om du ännu inte gjort det) och jag har svarat med en lång kommentar för det finns en aspekt som hon inte tar upp. Den aspekten gäller alla våra nyanlända elever i den svenska skolan som inte har socialiserats in i vårt "duscha-och-byta-om-tillsammans-med-andra"-tänk som vi trots allt har i den svenska skolan.

Jag vet inte hur många elever jag har haft genom åren som antingen har "glömt" idrottskläder, eller i alla fall handduken, när det är dags för idrott. Eller som helt plötsligt blivit "sjuk". Jag har inte nöjt mig med dessa kommentarer, jag har frågat och försökt ta reda på om det finns en bakomliggande anledning till dessa kommentarer och väldigt, väldigt ofta har det med duschandet att göra. Antingen är det grejen med att duscha i ofräscha duschar eller så är det grejen med att byta om/klä av sig naken och duscha tillsammans med andra. Eller så är det på grund av att det är oroligt och stökigt och de övriga anledningarna som Anne-Marie skriver om i sitt inlägg. Det har i stort sett aldrig med själva idrottsämnet att göra. De gillar idrott, de gillar bara inte att duscha efter idrotten.

Sedan är det detta med alla föräldrar som har ringt till mig och snällt bett om att deras elever ska få slippa duscha efter idrotten på vintrarna för att inte barnen ska bli sjuka. Jag vet att det till och med i varma länder är svårt att få människor att gå ut med blött hår, många är väldigt övertygade om att man blir sjuk då, kanske har de rätt? Vem är jag att säga att de har fel? Och vilket är mitt argument? Jag kan varken hänvisa till skollag eller läroplan. Vad ska jag prova med? "Ditt barn måste duscha för att...inte lukta svett?" Svaret blir då: "Mitt barn duschar hemma. Hen blir inte så svettig på en idrottslektion så hen luktar illa." Vilka argument har jag då kvar? "Ditt barn måste duscha för att... alla andra måste det?" Ohållbart.

Helt ärligt ska jag säga att jag sett mellan fingrarna många gånger. Jag har påpekat att man ska duscha men inte gjort något åt saken när så inte har skett. Jag har inte tyckt att det är värt att ta en fajt om dusch-frågan. Hellre att eleverna är med på idrotten och hoppar över duschen än att de inte är med alls, har jag resonerat. Idrottslärare och andra lärare har inte alltid tyckt som jag.

I vissa fall har man kunnat hitta alternativa lösningar. Att elever har fått låna lärarduschen t ex och på så sätt fått ett eget litet omklädningsrum och egen dusch. Men det fungerar ju inte om man har många "duschrädda" i varje klass. En annan lösning kan ha varit att eleverna har fått byta om inne på toaletten och där tvättat av sig lite. En tredje lösning kan ha varit att eleven fått stanna kvar och byta om sist och således duscha ensam. En fjärde är att eleven helt enkelt får ta ansvar för sin egen hygien och duscha hemma.

Ytterligare en lösning, som Olof Jonsson påminde mig om på twitter, är att eleverna helt enkelt inte byter om alls men den lösningen är nog inte populär bland idrottslärare. Fast om eleverna har idrottsvänliga kläder på sig borde det inte vara en omöjlighet. Väl?

Argumentet jag får höra när jag lyfter denna fråga är att vi inte kan ha speciallösningar för vissa elever när alla andra måste duscha efter idrotten. "Måste?", undrar jag och på den frågan blir det oftast tyst. Tydligen måste alla duscha efter idrotten men ingen kan riktigt förklara varför det är så viktigt att detta sker.

Jag tror att det ligger mycket historia och tradition i varför vi i skolans värld tycker det är så viktigt att duscha efter idrotten. För visst var det så förr i tiden att många (fattiga) barns enda möjlighet att få duscha och tvätta sig rena var i skolan?

Känner ni igen er i dusch-dilemmat och hur har ni då löst problemet?