Missa inte Symposium 2012 - vilken kompetensutveckling!

Jag sitter och lusläser programmet inför Symposium 2012, den nationella konferens som Nationellt centrum för svenska som andraspråk arrangerar vart tredje år, och slås av hur många intressanta föreläsningar, seminarier och workshops det finns att ta del av under dessa två dagar, 4-5 oktober. Hur ska man kunna välja?

Årets symposium har rubriken Lärarrollen i svenska som andraspråk - om att möta flerspråkiga elever i sin undervisning och en plenarföreläsning som jag tycker verkar väldigt intressant, och aktuell, är den som heter Två svenskämnen – varför så lika? I den föreläsningen kommer Anna Österlund, undervisningsråd på Skolverket och Lena Sjöqvist, universitetsadjunkt på Nationellt centrum för svenska som andraspråk, samtala om en del frågor som fortfarande diskuteras efter ett år med de nya styrdokumenten:

• Hur synliggöra skillnaderna mellan kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk?
• Vilka elever ska läsa svenska som andraspråk?
• Hur kan man organisera undervisningen?
• Vilken lärarbehörighet krävs?

Väldigt viktiga frågor att lyfta och diskutera och viktigt för många av oss att ta del av.

Ett seminarium som jag gärna deltar i heter Modellklass – Hur arbetar man på ett effektivt sätt för att uppnå ökad måluppfyllelse för elever med annat modersmål än svenska? Där kommer skolledare och lärare från Dammhagskolan i Landskrona att berätta om deras arbete med modellklasser. En modell som utgår från fem framgångsfaktorer inspirerade av Tomas & Collier: sociokulturell stödjande miljö, höga förväntningar, föräldrasamverkan, modersmålsundervisning/studiehandledning och svenska som andraspråk. Rektor, klassansvarig, modersmålslärare, specialpedagog och sva-lärare kommer också att berätta om hur de kartlagt eleverna, analyserat deras resultat och vilka insatser de gjort för att öka måluppfyllelsen. 

En av lärarna på Dammhagskolan, Jessica Hyrefelt, pratar mer om detta i URs program Lärarrummet (inloggning via AV-central eller UR acess krävs) och jag tror de är på helt rätt väg. Man kan också läsa om Dammhagskolans modellklass på Landskronas webbplats om ni vill veta mer.

En annan föreläsning som jag tror kan väcka en del nyttiga frågor och tankar är föreläsningen med René León Rosales som skrivit avhandlingen Vid framtidens hitersta gräns: Om maskulina elevpositioner i en multietnisk skola. Han har döpt föreläsningen till Kategoriseringar, identiteter och språk och kommer bland annat lyfta frågan på vilka sätt en kategori som ”elever/studerande med utländsk bakgrund” är med om att socialt skapa skillnad mellan olika individer. Föreläsningen kommer också presentera en problematiserande diskussion av relationen mellan sätt att kategorisera individer och grupper av individer och deras egna identifikationer, samt hur språk utgör en aspekt av hur sociala hierarkier återskapas i skolan och på andra platser i samhället. Väldigt intressant, eller hur? Vill du läsa mer om René León Rosales kan du läsa om honom och hans avhandling i Lärarnas Nyheter eller kanske denna intressanta artikel om att det är svårt att vara en idealelev i förorten.

Det här med ökad måluppfyllelse är av yttersta vikt och därför kommer det bli intressant att få lyssna på två skolledare, Claes Ehrnebo och Annika Sjölund, från Änggårdsskolan i Linköping när de berättar om hur de aktivt satsat på ett språkutvecklande arbetssätt. Seminariet heter Språkutvecklande arbetssätt ur ett skolledarperspektiv och de kommer att beskriva Änggårdsskolans process med att få all personal att arbeta språkutvecklande i alla ämnen. De startade i liten skala 2007 och de kommer beskriva de utmaningar som de som skolledare har och har haft att bemästra. Vilka är deras framgångsfaktorer och vilka fallgropar hade de gärna hoppat över?

Detta som jag skrivit om nu är bara ett litet smakprov på vad som erbjuds under "barn- och ungdomsspåret" på Symposium 2012, vill du läsa alla presentationer i workshop- och seminarieprogrammet med barn och ungdomsinriktning kan du ladda ner det som .pdf-fil. Det finns även presentationer för workshoppar och seminarier i "vuxenspåret" och även ett program för de plenarföreläsningar som är gemensamma för alla.

Är du skolledare och läser detta ber jag dig skicka någon lärare från din skola till Symposium 2012 eller ännu hellre, ta med dig en eller flera så ni kan diskutera vidare på hemmaplan efteråt. Det kan framstå som dyrt men är väl värt pengarna. Dessutom är det fortfarande 1000 kr billigare ett tag till, i början av juni höjs priserna. Anmäler er gör ni på denna sida.

Är du lärare som undervisar flerspråkiga elever eller kanske lärare i svenska som andraspråk så hoppas jag att vi ses 4-5 oktober på Stockholms universitet!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Symposium 2012, Nationellt centrum för svenska som andraspråk, kompetensutveckling, konferens, språkutveckling,

Central mottagning av nyanlända elever eller inte?

För några dagar sedan skrev jag om det reformpaket mot segregation i skolan som regeringen nyligen presenterade och under presskonferensen framgick det tydligt att undervisning för nyanlända elever i svensk skola inte fungerar som den borde. Men frågan är hur man ska organisera detta på allra bästa sätt? När det gäller undervisning av nyanlända finns det en mängd olika sätt att organisera detta på. För det första kan man välja att låta eleverna integreras i sin ordinarie klass redan från början och har man rätt resurser och rätt stöd kan detta vara en lyckad väg att gå vilket vi kan läsa om i Skollyftet-inlägget om Nibbleskolan.

Det är dock inte alla skolor och huvudmän som anser att det är den bästa vägen för att nyanlända elever ska lyckas på allra bästa sätt, och det är inte heller alla lärare som anser att de kompetensmässigt klarar av att få in nyanlända i sina klasser. Många kommuner, likt min egen, har valt att ha förberedelseklasser för nyanlända elever i alla årskurser och på så sätt kunna samla resurserna och ge eleverna det stöd de behöver. Just förberedelseklasser får ofta stark kritik för att det lätt blir att eleverna stannar kvar för länge i dessa klasser där språkstimulansen är minimal eftersom ingen av eleverna talar svenska. Man menar också att förberedelseklasser är segregerande och att eleverna inte integreras i den ordinarie skolan. Det riktas också stark kritik för att eleverna inte får undervisning i alla ämnen och för att eleverna ofta stannar upp i sin kunskapsutveckling eftersom fokus ligger på att tillägna sig svenska. Det riktas också kritik mot att huvudmän placerar nyanlända elever slentrianmässigt i förberedelseklasser utan att först kartlägga elevens kunskaper för att kunna göra en individuell bedömning av vilken typ av undervisning som skulle passa just den eleven bäst. Nihad Bunar har undersökt detta med förberedelseklasser och undervisning av nyanlända och är kritisk till förberedelseklasser, vilket även biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni är. Om Nihad Bunar och hans arbete med Nyanlända och lärande har jag även skrivit tidigare.

Så. Om man som huvudman inte tycker att förberedelseklasser är ett alternativ och man trots det inte anser att direktplacering i klass är det optimala, vad gör man då? Man kanske gör så som Malmö stad, Botkyrka kommun och Stockholms stad planerar att göra. Införa centrala mottagningsenheter för nyanlända elever där elevernas kunskaper ska kartläggas och elevernas behov identifieras så det blir lättare att göra en korrekt placering av eleverna.

Vad säger Nihad Bunar om detta med centrala mottagningsenheter kan  man då fråga sig. Är det en framkomlig väg att gå för ökad skolfram gång för nyanlända elever? När det gäller den planerade mottagningsskolan i Malmö säger Nihad Bunar så här:

Detta handlar om tjänstemän som har suttit och brainstormat kring de här förslagen och inte byggt det här på vetenskaplig grund. Det står i skollagen att verksamheten ska byggas ut­ifrån forskning och det gör inte den här mottagningsskolan. Det finns ingen forskning som säger att det är bra att ha mottagningsskola, säger Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap.

Inte heller mottagningsskolor är alltså den perfekta vägen att vandra. Vad återstår då? Kanske att bussa de nyanlända eleverna till en skola i kommunen där det pratas mer svenska som de pratar om i Botkyrka är ett alternativ? Ett alternativ som kanske låter bra men som kan vara svårare än man tror eftersom det krävs en enorm kompetenshöjning hos skolledare och lärare i de skolor som inte har erfarenhet av att undervisa flerspråkiga och/eller nyanlända elever. Det ska bli intressant att få följa utvecklingen i Botkyrka kommun och de andra kommuner som väljer att titta över sin organisation av undervisning för nyanlända. Och det ska bli väldigt intressant att ta del av deras utvärderingar efteråt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om nyanlända elever, Nyamko Sabuni, Nihad Bunar, central mottagningsenhet, mottagningsskola

Utmaning - Lärartycket 7

Bloggstafetten Lärartycket pågår för fullt. En stafett där jag skriver det sjunde inlägget och tar över stafettpinnen efter Petter Bergenstråhle som skriver om glädje, en mycket viktigt beståndsdel i det som rör vårt yrke och våra elevers lärande.

Jag väljer utmaning för att beskriva min lärarvärld. Varje dag är en utmaning för mig som lärare, en utmaning att kunna lyckas med att utmana varenda en av mina elever. Utmana dem att lära lite till, utvecklas lite mer och vilja lite mer. Det är en utmaning att inspirera och influera. Och få eleverna att inspirera och influera varandra. Det är en utmaning att kunna ställa de rätta frågorna och få eleverna att kunna ställa de rätta frågorna till sig själva, till mig och till varandra. "Om inte eleverna kan ge dig bra svar på dina frågor är det inte fel på elevernas svar utan sättet du ställde frågan på och förarbetet du gjorde innan frågan ställdes", sa David Rose på en föreläsning om Reading to Learn häromdagen. Det stämmer så väl, för det är en utmaning att planera och utföra sin undervisning på ett sätt där alla känner att de lyckas och där alla känner att de utmanas på just sin nivå.

Det är en utmaning att lära och att utvecklas och att vara lärare är att ständigt utvecklas och utmana sig själv. Det jag gjorde igår fungerar inte idag. Det upplägget jag har i en klass fungerar inte alltid i en annan. De kunskaper och förmågor jag har idag räcker inte imorgon. Att vara lärare är att ständigt lära.

Det ska vara en utmaning att gå i skolan. Att vara elev i skolan. Att lära i skolan. Att arbeta i skolan. Skolan som institution ska vara utmanande och i ständig utveckling, vilket den är om vi vill att den ska vara det. För det är vi som är skolan. Vi lärare och alla våra elever som ständigt utmanar oss själva och som möter nya utmaningar varje dag.

Att vara lärare är en utmaning. En fantastiskt viktig och rolig utmaning. En utmaning som gör skillnad för mig, för mina elever och för hela vårt samhälle.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till min före detta kollega och en stor inspirationskälla, Karin Nygårds.

/Anna Kaya - lärare för nyanlända åk 1-6

Introduktionsprogrammet - en ocean

Jag vet att flera av er som läser min blogg arbetar på introduktionsprogrammet, kanske framförallt med språkintroduktion, och flera av er har hört av er med frågor som rör alltifrån organisation och styrdokument till undervisning och bedömning. Jag vet att flera av er har uttryckt behov av att hitta andra som brottas med samma frågor för att tillsammans kunna diskutera och bolla tankar med varandra.

En lärare, Anna-Maria Johansson från Nacka Gymnasium, har valt att göra verklighet av denna önskan om nätverkande. Hon har bland annat startat en facebook-grupp som heter Introduktionsprogrammet och det är väl ett initiativ väl värt att sprida?

Tittar man noga när man klickar sig in i den facebook-gruppen ser man att hon har valt en ocean som bild. En ocean, tänker ni nu. En ocean? Det finns en förklaring och den ger hon själv i denna intervju som Per Falk har gjort. En intervju där de samtalar om vad introduktionsprogrammet är och hur de arbetar. Kolla in denna lilla film och sprid den sedan till alla du känner som arbetar på introduktionsprogrammet.

Är jag kanske behörig trots allt?

Jag fick en kommentar med ett tips om att Skolverket numera låter meddela att jag (och många fler) troligtvis blir behöriga att undervisa i ämnet svenska som andraspråk i årskurs 4-6 trots allt.

För dig som inte vet vad jag pratar om rekommenderar jag dig att läsa mitt inlägg Jag är inte behörig så får du lite bakgrund att utgå ifrån.

Nu kan man läsa så här på Skolverkets hemsida:

Vilka behörighetskrav gäller för svenska som andraspråk i grundskolan?

Behörighet i svenska som andraspråk ges om lärarexamen är avsedd för undervisning i ämnet. Behörighet i svenska som andraspråk ges också till den som har behörighet att undervisa i svenska i någon av årskurserna 1-3. Till exempel får en lärare med behörighet att undervisa i svenska i årskurs 1-7 behörighet i svenska som andraspråk i 1-3.
Den som önskar komplettera sin behörighet utöver examen för att få undervisa i svenska som andraspråk i årskurs 1-3 måste antingen läsa 15 högskolepoäng i svenska som andraspråk eller 30 högskolepoäng i svenska för att bli behörig i ämnet.

Den som önskar komplettera sin behörighet utöver examen för att få undervisa i svenska som andraspråk i årskurs 4-6 måste läsa 30 högskolepoäng i svenska som andraspråk för att bli behörig i ämnet. En lärare som har en behörighetsgivande examen som endast är avsedd för undervisning i årskurs 1-3, t.ex. lågstadielärare, måste också uppfylla kraven i behörighetsförordningens 2 kap. 7 § som anger att det krävs 30 högskolepoäng vardera i ämnena svenska, engelska och matematik för att bli behörig att undervisa i årskurs 4-6

Den som önskar komplettera sin behörighet utöver examen för att få undervisa i svenska som andraspråk i årskurs 7-9 måste läsa 45 högskolepoäng i svenska som andraspråk för att bli behörig i ämnet.

Det verkar onekligen som att förordningen är förändrad eftersom denna, för mig väldigt betydelsefulla mening, numera saknas:

I dagsläget är det endast lärare med ämnesbehörighet i åk 7-9 som kan komplettera sin behörighet med svenska som andraspråk och bli behöriga att undervisa i åk 4-6.

Hoppfullt måste jag säga men än så länge lyser min lärarlegitimation med sin frånvaro.

Regeringen lyfter viktiga frågor för att fler elever ska nå skolframgång

Den som följt min blogg sedan jag började blogga vet att det finns en fråga som fick mig att börja blogga från första början. Nämligen den om att jämföra skolresultat och hur orättvis en sådan jämförelse ofta kan vara.

Jag har länge sagt att det mest rättvisa vore att helt enkelt räkna bort prov- och betygsresultaten för sent anlända elever och i ett inlägg om nyanlända och betyg länkar jag till en debattartikel i SvD skriven av Dan Gaversjö där han tar upp samma fråga. Att det är ett systemfel bakom betygsstatistiken. Det är inte ofta man lyfter dessa viktiga frågor men nu verkar det bli ändring på detta. Idag meddelade regeringen att Skolverket ska få i uppdrag att redovisa prov- och betygsstatistik där resultat från elever som gått fyra år eller mindre i svensk skola ska exkluderas. Äntligen, kan jag tycka. Varför tog det så många år att genomföra något så, i mina ögon, enkelt?

När jag häromdagen fick höra att regeringen kallade till presskonferens om ett reformpaket mot segregation i skolan blev jag väldigt nyfiken. Jag vågade inte bli hoppfull men redan under presskonferensens första minutrar började jag förstå att regeringen faktiskt börjar inse hur det ligger till. "Vi lyckas helt enkelt för dåligt med utlandsfödda elever", säger Erik Ullenhag när han visar upp en graf där man synliggör denna elevgrupps sjunkande resultat. "Vi har ungefär 70 000 elever i den svenska skolan som är födda utomlands, vilket motsvarar 1o % av eleverna i skolan. Endast 63 % av dem nådde gymnasiebehörighet 2010."

Erik Ullenhag säger att "vi behöver grunna noga på hur vi möter nyanlända elever i skolan" och Jan Björklund fortsätter med att tydliggöra att "den svenska skolan och den svenska läroplanen är i grunden uppbyggd på att de som går i svensk skola går i nio år i grundskolan, man går från början till slut. Dessutom bygger den på att man har svenska som sitt modersmål."

Detta är självklarheter men det är långt ifrån självklart för alla oss som undervisar elever som har ett annat modersmål och/eller är födda i ett annat land än Sverige. Vi funderar ofta över om det alltid är så att eleverna ska anpassa sig till styrdokumenten och den svenska skolan eller om det kanske kan vara så att styrdokumenten och skolan också behöver anpassas utifrån de elever man har. Den svenska skolan är inte anpassad till nyanlända eller sent anlända elever och Jan Björklund menar att den stora förändring som skett de senaste 10-15 åren handlar om att invandrare förut hade "hyfsad utbildningsbakgrund" vilket inte längre är fallet och "den förändring vi nu ser i invandringens karaktär utmanar det svenska skolsystemet och det är därför vi ser de resultat som redovisas i olika rapporter".

När regeringen säger att vi måste vidta åtgärder för att dessa elever ska få en chans att nå skolframgång blir jag hoppfull. Det behövs en rejäl utredning av hur svenska som andraspråksundervisningen organiseras och fungerar. Det behövs en utredning som en gång för alla tar ställning i frågan om svenska som andraspråk ska vara ett eget ämne likställt med svenska eller om det ska vara ett ämne för nybörjare i svenska språket. Det behövs en rejäl utredning som talar om för oss hur organisationen av undervisning för nyanlända fungerar allra bäst. Att utreda behörighetsfrågan för lärare i svenska som andraspråk är även det väldigt viktigt. Ni som följer min blogg vet hur jag blivit "obehörig" trots att jag borde vara tillräckligt behörig.

Jag blir hoppfull när Jan Björklund säger att de sent anlända eleverna behöver mer undervisningstid, många gånger har dessa elever anpassad skolgång med mindre undervisningstid än andra och det är kontraproduktivt. Om förlängd skolplikt till 18 år för nyanlända elever är ett bra sätt att ge fler elever chans att nå skolframgång kan jag inte uttala mig om men tycker det är bra att saken utreds. Dessutom kan jag tänka mig att en förlängd grundskola för nyanlända elever kan avlasta för språkintroduktion i gymnasieskolan.

Jag blir också hoppfull när Nyamko Sabuni talar om vikten av ett bra och tydligt kartläggningsmaterial för att ta reda på vilka kunskaper de nyanlända eleverna har med sig när de börjar i den svenska skolan. Vi som har erfarenhet av kartläggningsmaterial vet att ett bra och tydligt kartläggningsmaterial tar oerhört lång tid att ta fram och utföra. Dessutom kräver det för det mesta en väldigt kompetent modersmålslärare som har tid och resurser att samarbeta med läraren för att genomföra denna kartläggning. För varje elev. Detta undrar jag om Nyamko Sabuni är insatt i. Finns denna tid? Finns dessa resurser? Ska regeringen se till att dessa resurser ges?

Jag kan ställa mig något frågande till att nyanlända elever som bedöms vara på en betydligt lägre nivå än sin åldersgrupp ska placeras i de lägre årskurserna, vilket Nyamko Sabuni pratar om i presskonferensen. Jag kan tänka mig att det finns en mängd sociala aspekter på detta som jag hoppas att utredaren kommer ta hänsyn till. Så länge vi har en svensk skola där eleverna placeras i en årskurs utifrån ålder kommer det vara svårt att placera betydligt äldre elever i lägre årskurser.

Nyamko Sabuni säger också att vi behöver ett "LUS-system" för att kunna mäta elevernas kunskapsutveckling i svenska. LUS står för läsutvecklingsschema och är ett verktyg för att kartlägga och följa upp elevers läsutveckling. Jag ställer mig lite frågande till Nyamko Sabunis uttalande om LUS, mig veterligen är det inget som jämförs på nationell nivå, men jag välkomnar ett system för att mäta och kartlägga nyanlända elevers kunskapsutveckling i svenska språket. De diagnos- och bedömningsmaterial vi har, t ex Nya språket lyfter eller bedömningsanvisningar till nationella proven i svenska som andraspråk är inte anpassade till nyanlända elever. Det är inte heller kursplanen i svenska som andraspråk. Jag har tidigare skrivit om Europeisk språkportfolio som jag använder som kartläggningsmaterial när eleverna befinner sig på nybörjarstadiet i svenska språket. Jag vet att många lärare brottas med dessa frågor, Linda O skriver bland annat om detta i inlägget "Vägen till ett språk är lång" och jag ser verkligen fram emot ett system som underlättar både för eleverna och för oss lärare.

Att Skolverket får i uppdrag att se till att sprida kunskap om språkutveckling i förskolan ser jag som väldigt positivt och jag vet att det är en efterlängtad reform och något som kommer gynna barnen när de sedan börjar skolan. Förskolans roll att språksocialisera barnen in i skolspråket är oerhört viktig för framtida skolframgång.

Att Nyamko Sabuni säger "svenska 2" i presskonferensen och att Jan Björklund säger "specialundervisning" när han pratar om undervisning för nyanlända väljer jag att bortse från idag. Men jag har stor lust att maila över mitt inlägg Svenska 2 ska i graven gå till dem båda. Så kanske de väljer att formulera sig annorlunda nästa gång.

Det händer mycket inom vårt ämnesområde nu och om ni vill hålla er uppdaterade tycker jag att ni ska hålla koll på Nationellt centrum för svenska som andraspråk som ni även kan följa på facebook och twitter.

På NCs webbplats hittar du också länkar till regeringens presskonferens och pressmeddelande gällande reformpaketet mot segregation i skolan.

Fler artiklar i ämnet: Lärarnas Nyheter, Rapport om reformpaketet, Rapport om Fridolins kommentar, SvD, DN.se, Ekot

Läs också Linda från Ordklyverier när hon leker expert, Hülyas tankar om reformpaketet och Rektor T:s inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Nyamko Sabuni, Björklund, Erik Ullenhag, regeringen, reformpaket mot segregation, svenska som andraspråk, kartläggning, bedömning,

Inspirerad till max

Idag fick jag äntligen möjlighet att få träffa Liza Greczanik som bloggar på Språkmakargatan, en blogg jag följt under många år (även om hon just nu har tagit en liten bloggpaus).

Liza föreläste för LiSA-medlemmarna i samband med Riks-LiSAs årsmöte och det var en inspirationsföreläsning där hon berättade om hur hon har använt bloggen som ett språkutvecklande verktyg i undervisningen.

Jag tycker det är fantastiskt att få lyssna på en lärare som verkligen brinner för det hon gör, som kan berätta hur och varför hon gör som hon gör och samtidigt förklara varför just detta ger ett lyckat resultat. Jag tror mycket på att lärare behöver lära av varandra och att de bästa lärarna är de som aldrig slutar att lära. Lärare behöver inspireras av andra lärare, få ny input och nya idéer och på så sätt ständigt utvärdera och utveckla sin egen undervisning.

Idag blev jag inspirerad. Idag kände jag att det här är något jag vill utveckla, prova på och göra om till mitt. Jag som arbetar med nyanlända kan inte blogga med mina elever på samma sätt som man kan göra med elever där de flesta kan läsa och skriva på svenska. Jag kan inte heller blogga på samma sätt med mina yngre elever som man kan göra med äldre elever. Men det spelar ingen roll. Jag inspirerades ändå. Jag inspirerades av Lizas sätt att beskriva de olika projekt de arbetat med, att ha en bokcirkelblogg där eleverna dels skrev inlägg om böckerna de läste men även både ställde frågor och besvarade varandras frågor i kommentarfälten.

Eller det ämnesövergripande etik/moral-tema Liza berättade om, där dilemmafrågorna levde vidare och skapade nya diskussioner i kommentarfälten och där eleverna verkligen fick vässa sina argument ordentligt. Ni vet hur det är, det är först när man verkligen måste använda sitt språk, när man verkligen har något man måste förmedla, som man gör sitt allra yttersta. Det är även i just de situationen man utvecklar sitt språk allra mest. Jag tror Lizas elever befinner sig där ganska ofta.

Liza gav många tips och idéer på hur man kan använda bloggen som språkutvecklande verktyg men hon gav även många tips och idéer på vad man kan fylla bloggen med. Vad sägs om egna radioprogram? Eller att eleverna gör egna digitala lektioner som de sedan delger varandra? Eller att de gör webbtidningar? Liza berättade även hur de på hennes skola använder bloggverktyget som en digital portfolio där lärarna har en och eleverna varsin. Där samlas alster, kommentarer och den digitala portfolion blir ett smidigt sätt att tydliggöra elevens utveckling på många olika plan.

Liza är inte bara lärare och föreläsare. Hon är även författare och har bl a skrivit boken Bloggen möter undervisningen där hon i detalj beskriver hur man kan använda bloggen som verktyg. Funderar du på att börja blogga med dina elever, oavsett om de har svenska som andraspråk eller inte, är hennes bok väl värd att läsa.

Eftersom jag vet att Liza Greczanik läser min blogg då och då vill jag passa på att tacka för idag! Det var en inspirerande föreläsning som gav mig många nya idéer!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Liza Greczanik, bloggen i undervisningen, föreläsning, Riks-LiSA,

Nya Zeeland - en inspirationskälla

I början av april skrev jag ett inlägg på Skollyftet som heter Litteracitet med inspiration från Nya Zeeland och för er som inte är så insatta i hur skolan fungerar på Nya Zeeland rekommenderar jag er att läsa mitt inlägg. Det är inspirerande och intressant att ta del av hur de arbetar med att utveckla elevernas språkförmåga. I alla årskurser och i många ämnen. Titta gärna även på det tv-program jag länkar till längst ner, en vitaminkick av inspiration.

En annan som är väldigt insatt i hur skolan på Nya Zeeland fungerar är Anne-Marie Körling. Hon är utbildad där och har gjort en hel del skolrelaterade resor dit och till andra länder. Läs gärna hennes tänkvärda inlägg på Skollyftet som heter Skolans inre värde där hon lyfter en del, för många av oss, nya tankar som kan bidra till att utveckla skolan och elevernas lärande.

Svenska som andraspråk och formativ bedömning

På Skollyftet skriver Robert Walldén tre viktiga inlägg som handlar om bedömning för lärande och andraspråksutveckling. Han har tidigare skrivit ett inlägg om hur de arbetar med bedömning för lärande i Borås och nu får vi ta del av hur han arbetar med bedömning för lärande i sitt svenska som andraspråksklassrum på vuxenutbildningen.

Här hittar du del 1, del 2 och del 3.

Rik på språk - krönika i Alfa

Jag är nybliven krönikör i tidningen Alfa och i senaste numret kan du läsa en krönika som handlar en del om hur det är att arbeta med nyanlända elever. Krönikan heter Rik på språk.

Genrepedagogik och cirkelmodellen

Inom genrepedagogiken spelar cirkelmodellen en viktig roll, vilket jag har skrivit om många gånger tidigare, men det är inte helt lätt att förklara hur cirkelmodellen fungerar och varför det är ett sådant lyckat sätt att arbeta.

Men, nu har jag hittat en väldigt tydlig och informativ artikel om detta som Skolverket har publicerat. Artikeln heter Genrepedagogik i Vänersborg - cirkelmodellen och är skriven av Viktoria Bengtsdotter Katz och Lilian Nygren-Junkin. Väl värd att läsa och sprida vidare!

Räcker det inte med vanlig svenska?

Jag vet att jag har tipsat om den här artikeln förr men den tydliggör så väl varför svenska som andraspråksämnet är så oerhört viktigt.

Jag får ofta frågan varför vi har två svenskämnen och varför det inte räcker att bara läsa svenska. Får du också dessa frågor? Dela då ut Bosse Thoréns artikel till frågeställaren. Artikeln synliggör nämligen de stora skillnaderna på förutsättningar mellan elever som har svenska som sitt modersmål och elever med svenska som sitt andraspråk.

Svenska som andraspråk, Svenska två, svenska för invandrare – Vad är det? Duger det inte med vanlig svenska? (.pdf-fil)

Sociala medier i skolan

Sociala medier, vad är det egentligen? Vad betyder sociala medier i skolans värld? Hur kan vi lärare ta hjälp av sociala medier för att utveckla elevernas lärande? Vilka fördelar finns det? Vilka fallgropar ska vi undvika? Hur börjar man? Måste man ens börja?

Vi är många lärare som vittnar om glädjen och utvecklingen hos våra flerspråkiga elever när de får chans att blogga och visa upp sitt arbete på nya sätt. Elevernas språkutveckling tar fart när de skriver för riktiga mottagare och när de nätverkar med andra, det vet vi, men helt lätt är det inte och jag vill verkligen veta mer om hur jag kan utveckla detta i min egen undervisning.

Att arbeta med sociala medier i skolan känns oerhört svårt för en del lärare medan andra lärare lätt tar till sig och gör detta till sitt eget. En lärare som föreläser om hur man kan använda sociala medier i sin undervisning är Liza Greczanik och den 22 april ska jag lyssna på henne när hon pratar om moderna medier i svenska som andraspråk.

Tema medier

Hur fångar du elevernas intresse för att lära? I anslutning till Stockholms- och Riks-LiSA:s årsmöten föreläser Liza Greczanik. Hon är författare till läroböckerna Bloggen möter undervisningen – konkreta metodiska tips (2007) och Elever Online (2009). I Lizas klassrum används datorerna framgångsrikt som redskap i språkutvecklingens tjänst.

”Moderna medier i Svenska som andraspråk”

Tid: Söndagen den 22 april 2012 kl 13.00 -16.00, med kaffepaus.

Plats: Utbildningsradions lokaler, Oxenstiernsgatan 34, Stockholm. Samling i entrén.

Anmälan till Maria Englund-Olsson, via mail mariaenglundolsson@hotmail.com senast 16 april 2012.

Är du också intresserad av att lyssna på Liza Greczanik? Det går hur bra som helst! Det är till och med helt gratis. (Eller rättare sagt, det ingår i medlemsavgiften till Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk så är du inte medlem får du helt enkelt bli det genom att sätta in 280 kr på pg 468 36 62-3. Då ingår även en prenumeration på tidningen LiSetten, bara den är värd de där pengarna.) Uppdaterat: Det är gratis för ALLA oavsett om du är medlem eller inte!

Hoppas vi ses den 22 april!

Förövrigt vill jag tipsa om en nystartad facebook-grupp som handlar om sociala medier i skolan. Välkomna att delta i diskussionen!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Greczanik, sociala medier i skolan, Riks-LiSA, föreläsning,

Att lära genom läsning

Det är uppenbart att många av våra elever i den svenska skolan inte har en tillräckligt god läsförmåga för att klara av att inhämta och utveckla kunskap genom läsningen. Ibland vet vi redan i lågstadiet att vissa elever inte utvecklat sin läsning i tillräckligt hög grad men väldigt ofta märks inte detta förrän kanske i mellanstadiet. Ju högre upp i skolåren vi kommer, ju högre krav ställs det på elevernas läsförmåga. Det räcker inte med god avkodning eller god läshastighet, det behövs en väldigt god läsförståelse för att kunna ta till sig kunskap genom läsning. I USA pratas det ibland om "the fourth grade slump" men är det verkligen en slump att det är just i "fourth grade" som många elever inte längre klarar av att följa med i undervisningen?

Nej, menar de flesta forskarna. Det är ingen slump. I mellanstadiet och högre upp i skolåren krävs det att eleverna behärskar det akademiska språket, eller skolspråket, för att kunna nå skolframgång. Det handlar självklart mycket om att kunna läsa och förstå skolspråket i texter av olika slag men det handlar också om muntlig språkförmåga eller att kunna skriva olika typer av texter. Långt ifrån alla elever klarar av att på egen hand läsa och ta till sig kunskap genom läromedelstexter eller andra texter och det krävs att vi arbetar systematiskt med läsförståelsestrategier i skolans alla ämnen.

En viktig aspekt för läsförståelse är ordförståelse och ordkunskap men att bara veta vad ord betyder räcker inte. Eleverna måste även känna till hur orden används och i vilken texttyp de förekommer. De måste även känna till vilket betydelseomfång ordet har och när och hur det passar att använda just det ordet. Detta är inget man kan träna isolerat på en svensklektion utan detta är något eleverna måste få träna på i skolans alla ämnen. En parallell språk- och kunskapsutveckling, alltså. Frågan är hur detta ska gå till?

Jag fick möjlighet att delta i en nätverksträff för de personer som deltar i Teacher Learning for European Literacy Education (TeL4ELE), Comenius Multilateral Project, ett projekt som initierats i Sverige av Språkforskningsinstitutet och som även går under namnet Reading To Learn (R2L). (Reading To Learn och detta projekt har jag skrivit om innan, läs gärna det inlägget.) Under nätverksträffen berättade två lärare hur de använder metoden "Detaljerad läsning" i sin undervisning och jag kände direkt att det är en väldigt användbar modell som kommer leda till att många elever utvecklar både språk och kunskap parallellt.

På Skolverket finns en artikel om Reading To Learn och där finns även en bild av David Rose som visar hur R2L är uppbyggt. Mer om David Rose och Reading To Learn finns på deras hemsida.

Som ni ser är detaljerad läsning, eller detailed reading, en av de tre röda delarna i den mittersta cirkeln och det var alltså detta lärarna berättade om. Lärarna berättade hur självkänslan ökade hos eleverna och hur arbetssättet gick att anpassa så det passade alla individer i klassen. En lärare berättade att detaljerad läsning var perfekt att använda i hennes skola då de hade ett inkluderande synsätt och således en enormt stor spridning i varje klass. Lärarna berättade om aktiva elever som var delaktiga i sitt eget lärande och som vågade ställa frågor och ta för sig. De berättade om ökade resultat, kunskapsutveckling och framför allt förbättrad läs- och skrivförmåga hos alla elever.

Jag ska inte försöka mig på att beskriva hur detta går till utan jag hoppas att någon av de lärare som ingår i projektet kommer att beskriva metoden närmare vid något tillfälle. Men håll med om att det verkar intressant?

För den som är intresserad av en snabbkurs i Reading To Learn så hittade jag denna presentation på Youtube:

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Reading to Learn, R2L, David Rose,

Genrepedagogik är fusk?

"Det här är ju som fusk!" sa en av mina elever idag. "Fusk! Ska vi verkligen få ha fusklappar när vi skriver? Wow!"

Det eleven tycker är fusk kallar jag för planeringsmodell eller skrivmodell och det kommer jag beskriva lite närmare längre fram i inlägget men först lite bakgrundsinformation. Jag har börjat introducera en ny textgenre i min grupp med nyanlända elever. Vi har tidigare i år arbetat med den narrativa genren, eller berättande genre, och nu är det dags för den genre som kallas beskrivande rapport, dvs en form av faktatext.

Jag berättade för eleverna att vi skulle börja med ett nytt arbetsområde, att vi ska lära oss mycket om olika svenska djur som lever vilt i vårt land men att vi även skulle lära oss att läsa och skriva texter som handlar om olika djur. Några elever såg väldigt fundersamma ut så jag bestämde mig för att försöka förklara lite närmare vad jag menade. Vi hade på morgonen läst boken Bambis vinteräventyr och jag frågade eleverna om de visste vilken typ av text det var. "Det är en saga!" blev svaret. "Ja, en berättande text", fyllde jag i och tog sedan fram en faktatext om rådjur och frågade eleverna om de visste vilken typ av text det var. "Man kan lära sig om rådjur när man läser den där texten" blev ett svar. "Jaha", sa jag. "Hur visste ni att texten handlar om rådjur?" fortsatte jag. "Det står där uppe, högst upp... det där som heter... eh.." försökte en elev. "Rubrik!" fyllde en annan i. "Och man kan ju se det på bilden, det är ju rådjur på bilden."

Vi tittade på en exempeltext, en av de genre-affischer som finns i boken Låt språket bära - genrepedagogik i praktiken som vi har uppsatt på väggen. Trots att affischen var uppförstorad kunde inte eleverna läsa texten, vilket inte heller vad meningen. De kunde på bilden se att texten troligtvis handlade om ett lejon. Jag pekade på textens rubrik och frågade vad det stod där. "Vi kan inte se, texten är för liten!" blev svaret. "Men om ni gissar", försökte jag. "Okej, det står lejon", höll alla med om. "Varför har någon skrivit den här texten?" undrade jag sedan. "Vilket är textens syfte? Vad är texten till för?" Några elever tyckte att det var en skoltext, att man har den för att lära sig saker. Andra elever tyckte texten var till för att beskriva olika saker. Om jag citerar ur boken Låt språket bära så är syftet med en beskrivande rapport att klassificera och beskriva fenomen i vår värld. Denna förkunskap hade alltså redan flera av mina elever, vilket jag faktiskt inte hade en aning om.

Jag pekade sedan på textens olika stycken och frågade eleverna varför det var luft mellan en del meningar och varför texten är uppdelad i olika stycken. "Det står nog olika saker där", tyckte en elev. "Som vadå?" fortsatte jag. "Vad tror ni står högst upp? "Kanske att lejonet är stort. Och stark?" undrade en elev. "Jaha, du tänker att lejonets utseende är beskrivet i första stycket?" "Ja, att den är gul och så." fortsatte eleven. "Nej!" avbröt en annan elev. "Jag tror inte det står först. Jag tror det står att lejonet bor i Afrika först." "Varför tror du det?" undrade jag. "Jo, för det är viktigt. Viktigast, kanske." "Okej, så du tycker att hemvist är viktigast och att det borde komma först? Hemvist, det betyder var djuret bor och lever," fortsatte jag. "Håller ni andra med?" Vilket de gjorde.

"De andra styckena då, vad står det där tror ni?" Och in kom förslag på vad lejonet äter, hur många ungar de har, att de jagar, att många andra djur är rädda för lejonen och många andra förslag. Utan att eleverna egentligen hade någon aning om det så hade de tillsammans kommit på alla de delar som en beskrivande rapport om djur innehåller. Samtidigt som eleverna gav förslag gav jag eleverna de rätta begreppen, t ex föda, miljö, beteende och andra ämnesspecifika ord som eleverna behöver behärska för att kunna behärska genren beskrivande rapport.

När eleverna tillsammans hade fått en slags förförståelse inför vilken typ av textgenre vi skulle arbeta med var det dags att gå in på det djur vi skulle börja med, rådjuret. Vi tittade på bilder och pratade om vad vi kunde lära oss genom att studera bilder. Vi skrev ner sådant vi redan kände till om rådjur i en gemensam tankekarta. När det var sådant som vi gissade men som vi inte visste säkert formulerade vi i stället frågor. En fråga var "Hur växer hornen?" en annan var "Är rådjuret ett däggdjur?" (Eller ursprungsfrågan var om mamman gav mjölk till bebisen och var mjölken då fanns?) Vi pratade mycket om det finns vissa begrepp som är bättre att använda än andra, kan man säga rådjursmamma eller borde man säga rådjurshona? Eller get? Är rådjursbebis ett bra begrepp eller ska man använda unge eller kanske kid? Att använda rätt begrepp är oerhört viktigt och min erfarenhet är att eleverna vill använda ett ämnesspecifikt språk, de vill att det ska märkas att det är en "riktig" faktatext.

När vi tittade på en av rådjursbilderna var det en elev som undrade vad det var för bruna små bollar i bilden. En del andra elever började fnittra och ingen ville riktigt säga vad det var. Jag var ihärdig och bad en av eleverna att tala om vad han trodde det var och hans svar blev: "Ok, jag vet att det finns ett annat ord, som jag inte kan, men det är... eh... bajs..." "Just det", sa jag. "Ordet som du letar efter är spillning, i stället för bajs säger vi spillning och det ni ser på bilden är rådjursspillning." Ordet spillning ekade i klassrummet ett tag, alla ville prova på det nya ordet.

Vi fortsatte med att titta på två korta filmer om rådjur och efteråt kunde vi besvara några av de frågor vi hade. Vi läste en kort faktatext om rådjur tillsammans och vi kunde fylla på vår tankekarta med mer information. De frågor som vi fortfarande inte hade hittat svar på fick vi leta upp svaret på i andra uppslagsverk. Allt gjorde vi gemensamt, i hela gruppen. Alla delaktiga utifrån sin egen förmåga.

För att visa eleverna hur man kan bygga upp en text när man skriver en beskrivande rapport visade jag upp den planeringsmodell som finns som extramaterial på DVD till boken Låt språket bära. Min tanke var inte att vi skulle skriva en gemensam text redan nu men eleverna blev så lyriska över planeringsmodellen att jag fick tänka om. Det var denna planeringsmodell som eleverna tyckte var fusk. "Va? Kan vi använda den här när vi skriver? Det är ju som fusk!"

Planeringsmodellen är en enkel "sexfältare" som är uppdelad efter de olika underrubriker som en beskrivande rapport innehåller I fälten finns underrubrikerna men även en förtydligande fråga som "Utseende. Hur ser djuret ut?" I dessa fält fyller eleverna sedan i den fakta som de tagit reda på och detta arbetssätt finns beskrivet med hjälp av en kort film på URs sida om genrepedagogik. Det är ett tydligt sätt att bena ut och strukturera vilken information som hör hemma var innan man börjar skriva texten. Det blir överskådligt för eleverna och sexfältaren är en bra grund när man sedan måste fokusera på att bygga upp själva texten. Att konstruera meningar och textbindningar på ett korrekt sätt utifrån rätt textstruktur är nämligen inte det lättaste och det krävs oerhört mycket träning för att eleverna ska klara av det på egen hand. Men hur man tränar det får jag nog skriva ett annat inlägg om.

Att ge eleverna modeller och skrivmallar är ett viktigt steg för att eleverna ska tillägna sig strategier för att ta ansvar för sitt eget lärande. Mitt arbete handlar inte bara om att eleverna ska lära sig fakta om rådjur, det handlar kanske ännu mer om att eleverna ska lära sig hur man lär och hur man tar reda på hur olika textgenrer är strukturerade och vilka språkliga drag de har. Varför? För att de i framtiden ska kunna tillägna sig kunskap på egen hand genom att behärska de i skolan vanligaste genrerna. Eller med andra ord, lära sig behärska skolspråket.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om genrepedagogik, planeringsmodell, sexfältare, nyanlända elever,