Tankar och åsikter kring hur det är att arbeta med barn som är helt nya i den svenska skolan. Barn som av olika anledningar har fått lämna sitt hemland och ibland även sin familj för ett nytt liv i ett nytt land. Sverige.
Många skolor och kommuner famlar runt när det gäller organisationen och undervisningen av nyanlända elever. Hur gör man? Hjulet uppfinns om och om igen och det verkar inte som att kommuner och skolor lär speciellt mycket av varandra när det gäller just dessa frågor.
Jag blev väldigt glad när Skolverkets nya stödmaterial kom, äntligen finns många goda exempel att lära av! Men allt går inte att lära sig genom att läsa, ibland behöver man även prata och dela erfarenheter med några som lyckats riktigt bra.
Jag har haft kontakt med Annechatrin Brandén, rektor på Nibbleskolan i Hallstahammar, en av skolorna som Skolverket har gjort ett intressant reportage om i stödmaterialet, och jag bad henne berätta lite mer om hur det går till när nyanlända elever börjar i deras skola. Det intressanta inlägget kan du läsa på Skollyftet.
Även Expressens ledarredaktion skriver om svenska som andraspråksämnet, att det borde avskaffas till förmån för ett svenskämne, svenska für alle. Expressen hänvisar till de uttalanden som Erik Ullenhag och Jan Björklund gått ut med, att de ska se över svenska som andraspråksämnet, vilket jag bloggat om tidigare. Lägger man fram fakta så som SR P1 har gjort och nu även Expressen så håller jag med om att ämnet ska bort, gärna nu på en gång. Ett ämne som segregerar och motverkar integration i det svenska samhället vill vi ju inte ha. Ett ämne där lärarna har låga förväntningar på eleverna och där undervisningen är lösryckt från skolans andra ämnen vill vi inte heller ha. Bort med detta ämne på en gång så löser vi allt! Eller?
Sanningen är som bekant inte så svart och vit.
En väsentlig del som saknas i både inslaget i SR P1 och i Expressen är den lilla del av skolförordningen som handlar om behov. Skolförordningens 5 kap 14§ lyder så här (min kursivering):
Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för 1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmål, 2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och 3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.
Notera en gång till att det står om det behövs. Det står inte att alla med ett annat modersmål ska läsa svenska som andraspråk. Det står inte heller att svenska som andraspråk ska ske i en annan grupp med en annan lärare avskilt från den övriga undervisningen. Men det står inte heller hur vi ska ta reda på vilka elever som har detta behov, bara att de elever i behov av svenska som andraspråk ska få undervisning i detta ämne. Vi måste således helt enkelt ta för givet att sonen till mamman i reportaget ovan har ett behov av svenska som andraspråksundervisning.
Att ta reda på vilka elever som har detta behov är inte lätt och det finns inga lätta testverktyg eller bedömningsinstrument till vår hjälp. Språktillägnande och språkutveckling är synnerligen komplexa processer som inte är lätt att sätta fingret på, för vad kan man när man kan ett språk? Och hur mycket svenska behöver man egentligen kunna för att klara av ämnesundervisningen i skolan? Att man är född i Sverige, är det en garanti för att man kan klara av den svenska skolan? Det finns inga enkla svar på dessa frågor och Magister Björn resonerar vidare om detta i ett väldigt läsvärt inlägg.
För att återgå till detta med behov. Vilka behov har en flerspråkig elev i den svenska skolan idag? Om vi tittar på de flerspråkiga elevernas resultat så är det tydligt att vi inte kan tillgodose elevernas behov för alltför många lämnar skolan utan godkända betyg. Det är tydligt att många elever inte har ett tillräckligt starkt svenskt språk för att klara av ämnesundervisningen på högstadiet. Att utveckla ett nytt språk samtidigt som man ska tillägna sig ny kunskap på sitt nya språk är en oerhört kognitivt krävande process. Dessutom krävs det att läraren är insatt i hur man lär i och på sitt andraspråk och att läraren är medveten om vilka som är de språkliga fallgroparna i ämnesinnehållet. Det krävs att läraren är medveten om vilka språkliga mål man vill att eleverna ska nå och att man vet hur man ska få eleverna att nå dit. Det krävs att läraren känner till vikten av att förtydliga ämnesinnehållet i stället för att förenkla, att stötta och ge elever strategier och mallar för hur man tillägnar sig kunskap samt hur man läser och skriver olika texter. Kort sagt, det krävs att alla lärare i skolan är insatta i hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande.
Kan svenska som andraspråkslärarna ensamma lösa problemet med att de flerspråkiga eleverna inte når godkända resultat i skolan? Kan svenska som andraspråksämnets existens ställas till svars för detta? Och framför allt, löser vi problemet genom att helt enkelt ta bort ämnet?
Mitt svar är nej. Vi löser ingenting genom att ta bort ämnet och sänka behörighetskraven för svenska som andraspråkslärare. Det är att börja i fel ordning och gå tillbaka till hur det såg ut förr. Vi måste göra tvärtom. Vi måste se till att alla lärare blir medvetna om problematiken och vi måste se till att alla lärare inser att de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling rör oss alla. Skolverket belyser detta genom boken Greppa språket som alla lärare borde läsa.
Svenska für alle, skriver Expressen. Jag tycker det är att se lite snävt på elevernas skolgång. Jag tycker kunskap für alle vore en bättre rubrik. Alla elever i Sverige har samma rätt att utveckla de förmågor som står i Lgr 11 men alla elever har inte samma möjligheter att lyckas. Det handlar om väldigt mycket mer än ett eller två svenskämnen. Låt oss lägga tid och energi och tala om det i stället.
Nu har Skolverket kommit ut med sitt nya stödmaterial för hur man organiserar undervisningen för nyanlända elever med exempel från olika kommuner i Sverige som ligger i framkant när det gäller detta. Stödmaterialet, som heter "Att främja nyanlända elevers kunskapsutveckling – med fokus på samverkan, organisation samt undervisningens utformning och innehåll", riktar sig inte i första hand till lärare men det är viktigt att alla som arbetar med nyanlända elever läser och tar till sig av de goda exempel som finns i Sverige.
Jag ser fram emot att läsa mer om hur man gör i Hallstahammar, Västerås, Linköping, Växjö och Bagarmossens skola i Stockholm!
Mina kollegor och jag satt och pratade om nyanlända och deras eventuella deltagande i nationella proven. Det sägs så mycket och ingen verkar riktigt veta vad som gäller. Måste de göra proven? Vem avgör om de ska göra proven eller inte? Finns det speciella riktlinjer? Jag bestämde mig för att skicka en fråga till Skolverket via twitter, här är fråga och svar.
@Anna_Kaya Hej! Eleverna i grundskolan ska erbjudas att göra provet, se svar på fråga 4 och 8 här: bit.ly/x1ElsZ
Reading to Learn-programmet innehåller en intensivt läs- och skrivecklande pedagogik som utvecklats av Dr David Rose vid University of Sydney, Australien. Pedagogiken innehåller flera undervisningsstrategier som möjliggör för alla elever att utveckla de läs- och skrivkompetenser som krävs för att nå framgång i skolans olika ämnen. Stöttningsstrategierna kan integreras och anpassas till all sorts undervisning och av alla sorters lärare, oavsett ämne och ålder på eleverna. Reading to Learn har utvärderats vetenskapligt i Australien, och i liten skala även i Sverige, och studierna visar på en två till fyra gånger så snabb utvecklingstakt jämfört med vad man kan förvänta sig. De som utvecklas allra mest är de mest lågpresterande eleverna.
Mycket intressant! Två till fyra gånger så snabb utvecklingstakt. Det är en otroligt stor skillnad som kan komma att betyda oerhört mycket för väldigt många elever. Detta var jag tvungen att ta reda på mer om och jag gjorde som Ingeborg Hull tipsade min om, jag klickade mig vidare till readingtolearn.com.au för att läsa mer om Reading to Learn-projektet i Stockholms stad som sex stycken Stockholmsskolor deltog i 2009-2010.
Det var en sann fröjd att läsa lärarkommentarerna om elevernas utveckling:
During the first round of school visits and at the second workshop in December 2009, after approximately 10 weeks of classroom implementation, teachers made these comments about student learning:
• students are enthusiastic and understand more of what they read
• older students work has improved
• improved text organisation
• use of technical language
• recent arrival students are now very active in class
• students’ confidence to approach a new text has increased
• improvements in reading and writingMultilingual Research Institute, Stockholm Education
• enjoyment for students, sentence making strategies successful
• engages weaker students, highlighting focuses them
• reproducing texts engages students
• students beginning to apply the methodology independently
Detta är lärarnas slutkommentarer av elevernas lärande efter avslutat projekt:
In a written survey at the conclusion of the March workshops and in the final workshop in May, teachers observations had become more carefully focussed on the impact of the R2L pedagogy and on student literacy and learning:
• they can penetrate texts better, are interested in texts
• students of all ages are deeply engaged in texts
• they understand structure and begin to consciously construct their texts using phases and stages which they can “name” eg: problem and reaction
• they are producing higher quality texts
• now they are writing well structured texts and achieving well in National Tests
• they are now reading texts with ease, they don’t see the difficulties any more, they just read and write technical vocabulary without any problem
• “good progress” students can be taught by anyone – students who struggle are the challenge for teachers and R2L provides a methodology for these students who are in every classroom and can just be ignored
• students are now implementing the R2L strategies independently
• struggling students have now taken over the classroom from more advanced students
• they concentrate more with R2L as they are occupied and engaged in the learning process
• the achievement gap between the highest and lowest achievers decreases
• students are now more focussed
• they are not left alone to work on projects they are all working with the teachers
• students understand content of subjects better
• they are answering test questions much better
• students may “protest” at first with the new methodology but when they see the results they are engaged
Men det finns också stora förtjänster för lärarna och deras professionella utveckling:
Initial comments in December focused on two issues; insights about literacy pedagogy and the benefits of teacher collaboration:
• now choosing more challenging texts – raising the bar
• now using reading to support students to write new texts
• using the Genre writing cycle to model the type of texts students need to write
• united teachers around the methodology
• preparing and planning together with other teachers
• teacher co-operation; same text in Swedish and Chemistry
Dessutom något mer utvecklade svar efter avslutat projekt:
By the end of the course in May 2010 teachers had become very reflective about their own learning journey and the impact that their use of the Reading to Learn pedagogy had on themselves, their relationships with colleagues and their students:
• Teachers, like students, can struggle at first with this methodology
• Teachers “dare” to use more difficult texts
• Teachers are abandoning textbooks and “finding” better texts ie considering Genre, content and language
• R2L has given teachers a way of analysing texts and motivating students
• Teachers can now use more difficult texts and a wider range of genres eg. not just simple stories in the primary school
• Teacher professionalism and collaboration has given dignity to the project
• The pedagogy “turns teachers minds around” – it is interesting and an ongoing challenge!
• Some teachers previously didn’t have a strategy at all for teaching weaker students – they were just left to fail
• Using more texts now instead of drama and oral activities because reading was too difficult for the students before
• Before R2L teachers didn’t have a methodology to work with texts, students often copied and drew pictures
• Previously teachers just hoped that a lot of reading in general would be enough
• Teachers need to read the texts more closely when planning
• Elaborations take all students understandings to a higher level
• Joint writing is a very important activity
• Other teachers can see the difference between students who are doing R2L and students from other classes who are not
• The R2L cycle gives teachers a structure to follow
• We are now teaching to the weakest students not just the top ones
• We have been able to use the curriculum guidelines and work on Science texts in the Swedish class
• Secondary teachers can spend 20-30 minutes on one key text that will model writing
• Teacher collaboration has increased
• It is better to choose short passages from quality texts for detailed reading rather than rewriting texts to make them easy reading for struggling students
• They had also become conscious of the improvement in learning outcomes for students and articulated their intentions to further improve learning in the coming year by revising plans and choosing more suitable texts.
• Teachers will plan for continuity in future, this year we just had to fit in with was already planned
• Teachers will focus on “core” texts and drop other things – teachers need to be disciplined!
Jag önskar så att jag hade fått chansen att få vara med i detta projekt, få gå den där utbildningen och fått professionell handledning. Tänk om alla lärare, eller åtminstone några från varje skola, skulle få den chansen. Då är jag övertygad om att ännu fler elever i den svenska skolan skulle nå väldigt mycket längre!
Vet du mer om detta eller har du kanske deltagit själv? Vill du skriva och berätta mer är du varmt välkommen att höra av dig. Jag publicerar mer än gärna ett gästblogginlägg om Reading to Learn eller något annat spännande språkutvecklande som du vill dela med dig av! Eposta mig på nyisvenskaskolan at gmail.com
För oss lärare som finns på twitter har #skolchatt blivit en väldigt intressant och givande företeelse. Vi pratar i mun på varandra mellan kl 20 och 21 varje torsdags kväll genom att skriva meddelanden på max 14o tecken tillvarandra. Eftersom alla inlägg har taggen #skolchatt kan alla läsa vad alla skriver.
Det är rörigt i början men man vänjer sig snabbt. Vill du läsa mer om just skolchatt finns det mer info på skolchatt.wikispaces.com.
Just ikväll handlade skolchatt om mitt hjärteämne, nämligen hur vi utvecklar elevernas språk i alla skolans ämnen och varför vi inte gör det i tillräckligt hög grad. Det blev väldigt intressanta samtal där vi delade med oss av hur vi gör och vad man kan tänka på. Vi delade med oss av lästips och erfarenheter. En timmes kompetensutveckling som känns som att den är värd en hel dag. Eller som en av deltagarna skrev:
2011 var ett händelserikt år för alla oss i skolvärlden. Extra mycket har hänt i de sociala medierna när det gäller skolfrågor och mer om det har jag skrivit om på Skollyftet om ni är intresserade av att läsa. Och kanske tycka till lite?
Jag har under denna termin haft en grupp där elevernas läsförmåga varierat stort. En del elever har precis påbörjat sin läsresa, på svenska ska tilläggas, och att lära sig läsa på ett, för eleven, nytt språk är oerhört krävande. För de elever som redan kan läsa på sitt modersmål är det oftast inga som helst problem att "överföra" läsförmågan på ett nytt språk, även om det är ett nytt alfabet, men för de elever som inte fått chansen att lära sig läsa på sitt modersmål kan det vara svårt att lära sig läsa på ett språk man inte behärskar. Andra elever i min grupp kan läsa mycket bra på sitt modersmål, och på svenska, och denna variation ställer höga krav på mig som lärare och på min undervisning.
Jag har fokuserat mycket på att bygga broar mellan tal och skrift i min undervisning och jag har arbetat mycket med olika läsrelaterade aktiviteter som jag bloggat om tidigare. Jag har låtit eleverna återberätta extra mycket, alltifrån att återberätta instruktioner till återgivande berättelser om sådant vi gjort eller sagor vi läst. Vi har arbetat en hel del med det som Pauline Gibbons benämner som "läsarnas teater", dvs att olika elever läser olika "roller" i en text. Genom att "spela teater" läser eleverna mer med inlevelse och får då till ett svenskare uttal.
Vi har medvetet arbetat med att gå från det muntliga till det skriftliga. Eleverna har arbetat i par, som skrivarkompisar, när de skrivit. De har pratat om vad de ska skriva och resonerat sig fram till hur ord stavas eller hur meningar är uppbyggda. Eftersom vi har arbetat mycket med den narrativa genren under höstterminen är eleverna väl insatta i hur den textgenrens struktur ser ut och de ställer frågor till varandra utifrån denna struktur, som "Vem eller vilka handlar det om?" "När?" "Vilka komplikationer/problem?" "Vilken lösning?"
Ibland har vi endast fokuserat på sagans coda, dvs vad kan man lära sig av att läsa denna saga? Finns det någon tanke bakom? Eleverna har verkligen tyckt att det har varit intressant att fundera kring detta och många gånger har de haft funderingar som lett till många intressanta diskussioner om vad som är "rätt och fel" och om det verkligen finns något sådant.
Eleverna har även tyckt mycket om att fundera över sagornas olika problem. De har kunnat identifiera problem i sagorna som jag aldrig reflekterat över och vi har pratat mycket om hur sagan skulle kunna förändras om problemet eller lösningen var annorlunda.
Det muntliga språket får ta stor plats i vårt klassrum. Det är i samtalet och diskussionen eleverna får prova och utveckla sitt nya språk. Det är när det känns meningsfullt och viktigt att förmedla sina tankar som eleverna triggas till att använda ett lite mer avancerat språk, att göra sig förstådd. Det är där jag vill lägga nivån i min undervisning. Snäppet över, ni vet.
För de elever som ännu inte läser är det guld värt att vi arbetar mycket med det muntliga. När vi väl närmar oss texten är innehållet känt för eleven och alla kan hänga med i texten trots att alla inte kan läsa lika bra. Många gånger skriver jag om texterna i olika versioner. Lättlästa texter för de elever som precis kommit igång med läsningen, mer förklarande texter för de elever som kan läsa men som är nya i svenska språket och kanske originaltexterna till de elever som kommit långt i sin språkutveckling och i sin läsning. Många gånger vill eleverna ta hem och läsa alla versioner och det får de självklart. Ibland har eleverna föräldrar eller andra hemma som kan hjälpa dem att läsa texterna, ibland vill de försöka själva.
Ofta förekommer det också att vi skriver gemensamma texter. Jag är sekreterare och eleverna berättar vad jag ska skriva. Jag ställer frågor under skrivandets gång, jag "tänker högt" och funderar kring frågor som "Hur brukar en sagas huvudperson beskrivas?", "Vet vi var, när och vilka som är med i sagan?" eller "Kanske kan vi använda ett annat tidsbindeord än sedan?" På så sätt modellerar jag skrivandet för eleverna, jag ger dem en tanke- och skrivmodell som de sedan kan applicera på sitt eget framtida skrivande. Ibland väljer jag att skriva ner exakt vad eleverna säger, en mening i taget, för att sedan läsa upp det högt. Det är alltid någon som kan höra att det inte "låter svenskt" och då är diskussionen i full gång. Ska man ändra på ordföljden? Ska vi byta ut något ord? Måste något förtydligas? Att ge eleverna ett metaspråk, ett språk att kunna tala om språket på, är av yttersta vikt för att de ska kunna förstå och se hur språket är uppbyggt.
För att kunna skriva en bra text är det många delar som måste samspela. Man måste känna till vilket syfte en text har, man måste känna till vilken struktur och vilka språkliga drag textgenren har, man måste kunna de ämnesspecifika orden och uttrycken och veta en hel del om ämnesområdet. Att dessutom känna till vem som är textens mottagare och hur det påverkar hur man formulerar sig är också viktigt. Med detta i bakhuvudet är det befogat att fundera över vilken vikt vi lägger vid stavningen. Att texten är rättstavad är viktigt och nördvändigt men en rättstavad text kan fortfarande vara en dålig text om man inte aktivt arbetar med de andra aspekterna av textproduktion.
Att bli en duktig skribent är ett hårt arbete där grunden är väldigt viktig. Att just bygga broar mellan tal och skrift är därför ett väldigt viktigt arbete.
Här får ni ett smakprov på hur ett muntligt återberättande kan se ut. Mina elever berättar sagan om De tre bockarna Bruse i bild och tal:
Att arbeta med nyanlända elever är ett häftigt sätt att få reflektera över saker och ting som man tar för självklart. Som våra traditioner. Hur ofta funderar vi över hur ett Luciafirande går till och hur ofta funderar vi över hur detta fenomen kan upplevas av en som aldrig sett vitklädda personer med ljus i håret. Jag skrev ett inlägg om det förra året, hur det kan vara att komma ny till den helkonstiga svenska skolan.
I år fick vi inga nya elever på just Luciadagen utan vi hann nog förbereda de allra flesta med hjälp av bilder och musik. Och med hjälp av film. Bilder säger mer än 1000 ord sägs det och det är så oerhört sant. Har du, precis som vi, många barn som inte känner till hur de svenska jultraditionerna går till så kan jag med värme rekommendera filmen När kommer jultomten? från UR, Världens fest - Sverige. Den finns tillgänglig på UR access och via din AV-central.
I den filmen får vi följa en helt vanlig svensk familj under december månad och efteråt är det bra mycket enklare för våra elever att relatera till vårt julfirande.
Jag får ofta frågan vilka läromedel jag använder eller som jag rekommenderar för nyanlända elever (eller i ämnet svenska som andraspråk). Det är ingen lätt fråga att svara på. Jag kan helt ärligt säga att jag inte tycker att det finns något heltäckande läromedel som passar alla. I stället för att rekommendera läromedel skulle jag vilja rekommendera er att välja läromedel och texter utifrån det ni arbetar med för tillfället.
Det behöver inte vara ett läromedel specialskrivet för nyanlända. Det behöver inte finnas anpassade arbetsuppgifter till. Vi som arbetat ett bra tag med nyanlända elever vet att vi oftast gör om materialet så det ska passa just de elever vi för tillfället har i vår grupp och det är långt ifrån alltid som det går att återanvända material.
Jag arbetar ofta utifrån ett tema och då utgår jag ifrån det i allt jag planerar. Just nu är det tema sagor som gäller (mer om vad vi gör kan du kolla i vår klassblogg, norrbackafbk.se). Jag utgår ifrån elevernas förkunskaper och bygger successivt upp deras ord- och genrekunskap genom att vi läser sagor, pratar om sagor och återberättar sagor, muntligt, skriftligt och i bild och form. Vi sjunger, vi diktar, vi målar och skriver. Vi arbetar i stort sett alltid utifrån cirkelmodellen som jag beskrivit här och exemplifierat här.
Ibland när jag högläser så "modell-läser" jag. Jag ställer frågor till texten och "tänker högt" för att eleverna ska lära sig att göra inferenser, att läsa mellan raderna. Vi pratar mycket om det som gömmer sig i texterna, det som man kan ana eller gissa men som egentligen inte står där.
Jag brukar tänka utifrån tre olika perspektiv när jag planerar min undervisning när det gäller läsning av texter, före-läsning-aktiviteter, under-läsning-aktiviteter och efter-läsning-aktiviteter. Beroende på vilket tema vi arbetar med och vad det är för typ av texter vi ska läsa så varierar uppgifterna.
Det jag hela tiden har i bakhuvudet när jag väljer uppgifter, är att uppgifterna ska ge eleverna strategier, verktyg och kunskaper för att de ska kunna läsa och förstå liknande texter utan hjälp i framtiden samt att uppgifterna ska bidra till att eleverna ska kunna förstå innehållet i den text vi ska läsa.
Före-läsning-aktiviteter kan vara att man tittar på bilder eller annat visuellt stöd för att väcka intresse och samla ord/begrepp i en tankekarta. Det kan vara att man med hjälp av en modersmålslärare har låtit eleven läsa samma text på sitt modersmål. Det kan vara att man tittar på textens layout, rubriker, underrubriker, faktarutor etc och försöker gissa vad texten handlar om. Det kan också vara att någon berättar något om det texten handlar om, något självupplevt och engagerande, kanske.
Att arbeta mycket med förförståelse är oerhört viktigt. Traditionellt brukar lärare gå igenom "svåra ord", ord som är nya för de flesta elever, men det räcker inte att bara gå igenom dessa ord innan man läser, man måste även fokusera på det under själva läsningen.
Under-läsning-aktiviteter kan vara att man börjar med att skumläsa, att ögna igenom texten. Låt eleverna berätta vad de tror att det är för typ av text och vilken information den innehåller. Man kan läsa och pausa och ställa frågor av typen "Vad tror ni händer nu?" eller "Varför blev det så?" och låta eleverna diskutera två och två och motivera sina svar. En annan aktivitet är att man kan skriva frågor i marginalen på texten. Frågor som ska träna eleverna i lässtrategier, inte kontrollfrågor på textens innehåll. Exempel på frågor kan vara att eleven ska gissa vad ett specifikt ord betyder, eller kunna visa vad som är viktigaste informationen i ett stycke. Det kan också vara en uppgift utifrån en beskrivning: "Om du skulle rita det här, hur skulle det då se ut?"
Det finns mängder att aktiviteter att göra under läsningen men minst lika viktigt är de aktiviteter man gör efter läsningen. Det är nu eleverna har möjlighet att gå in på djupet i texten och det är dessa aktiviteter som ofta ger eleverna strategier att klara av att läsa liknande texter på egen hand i framtiden. Det är också efter läsningen som eleverna kan ge personlig respons och kritik på det de har läst.
Efter-läsning-aktiviteter kan vara att man ger eleverna en samling påståenden utifrån texten som eleverna ska ta ställning till, det kan vara enkla "sant eller falskt"-påståenden. Det kan vara uppgifter där eleverna ska sammanfatta text eller kanske sätta egna underrubriker på stycken. Det kan vara lucktexter (dvs texter där vissa ord saknas) av olika slag beroende på vad i språket det är man tränar för tillfället. Det kan vara uppgifter där eleverna ska rekonstruera en text som man klippt sönder, kanske i meningar, ord eller i satser, för att träna ordföljd eller hur man bygger meningar. Det kan också vara att man klipper i sär ord till bokstäver för att eleverna ska träna vissa stavningsmönster. Efter läsningen kan man också göra uppgifter där eleverna får ändra om slutet på, eller fortsätta skriva, texten. Eller kanske ändra perspektiv eller något i handlingen. Att dramatisera en text är ett annat sätt att bearbeta den på. Vissa elever kan även uppskatta att få omvandla en berättelse till en serie där dialoger motsvaras av pratbubblor. Har man en berättelse med mycket dialog så kan man på ett roligt sätt träna högläsning genom att dela upp texten mellan olika elever som då får agera skådespelare. På så sätt läser ofta eleverna med mycket mer inlevelse och tro det eller ej, de får ofta till ett mycket svenskare uttal.
Så. Vilken lärobok erbjuder all denna träning runt en och samma text? Alla, skulle jag vilja säga. Eller ingen. För det handlar inte så mycket om läroboken utan om den som styr undervisningen, dvs du och jag.
Det är inte alltid uppgifterna som ska variera i ett klassrum där vi har elever som befinner sig på olika nivåer, utan det är formen och graden av stöttning vi ger till våra elever som ska variera. Inget läromedel kan göra detta utan det är helt och hållet vårt ansvar som lärare.
Ska jag däremot rekommendera några böcker så väljer jag böcker som jag som lärare inte klarar mig utan. För det är ju inte så att det är jag som hittat på alla övningar som jag skrivit om ovan. Nä, det är sådant som jag lärt mig av Pauline Gibbons, Maaike Hajer, Anniqa Sandell-Ring, Britt Johansson och många andra som skrivit böcker om språk och lärande. Så, här är böckerna på min Topp 5-lista. Vilka finns på din?
Den 7 november talade Jan Björklund i Aula Magna på Stockholms universitet (webbsändningen kan du se här, just den delen som handlar om svenska som andraspråksämnets framtid börjar 50 min in i sändningen med en fråga från Inga-Lena Rydén, föreståndare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk). Björklund menar att han vill skilja på svenska som andraspråk som ett ämne och svenska som andraspråk som en metod. Jag tycker det är lite olyckligt att kalla det för "metod" men jag förstår vad han menar. Han menar också att eftersom båda svenskämnenas kursplaner är i stort sett identiska så är det helt onödigt med två svenskämnen och två kursplaner. Ämnet svenska som andraspråk, enligt honom, leder bara till lägre ställda förväntningar. Här håller jag inte med. I och med Lgr 11 är det tydligt att det är lika höga krav i båda ämnena, men jag kan hålla med om att det kanske har varit så tidigare.
Så, behöver vi verkligen två svenskämnen? Om vi kan få alla lärare att inse att man måste arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen och att nyanlända/flerspråkiga elever angår oss alla så behövs inget svenska som andraspråksämne. Men är vi där idag?
Björklund pratar om att de flerspråkiga eleverna behöver "speciella svensklärare", det är inte vilka "svensklärare som helst" som ska undervisa dessa elever och han säger också att regeringen håller på att titta över behörighetskraven för svenska som andraspråkslärarna just nu. Runt december ska de berätta mer men det verkar som att svenska som andraspråkskompetensen hos lärarna kommer att "synas" på något sätt oavsett om ämnet finns eller inte.
Men. Och detta är ett stort men. Faktum kvarstår. 20% av eleverna i svensk grundskola har ett annat modersmål än svenska och många av dem har troligtvis behov av det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metod. Hur ska dessa elever garanteras att de får undervisning utifrån en svenska som andraspråks-metod? Ska det komma riktlinjer där "rektor ska avgöra" eller "om förälder så önskar"? Som det ser ut just nu så är det endast behöriga svenska som andraspråkslärare som får sätta betyg i svenska som andraspråk, det betyder att huvudmännen måste anställa behöriga sva-lärare. Om ämnet försvinner så försvinner även kravet på att huvudmännen måste ha ämnesbehörig sva-lärare. Man behöver inte fundera speciellt länge för att inse att efterfrågan på sva-lärare kommer att minska. Och således även intresset för utbildning och kompetensutveckling i "svenska som andraspråks-metoden".
Jag ser fallgropar. Djupa sådana som vi gräver åt oss själva. Att för tidigt ta bort svenska som andraspråk som eget ämne kan leda till att även kompetensen försvinner, vilket leder till att ännu fler elever kommer att misslyckas i den svenska skolan. Att ha kvar ämnet en tid ger legitimitet till det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metoden och ger oss större möjlighet att sprida den andraspråkskompetens som finns inom sva-ämnet till skolans övriga ämnen.
Jag håller med oss att ämnet kan vara segregerande och jag håller med om att det kan innebära att vi sänker förväntningarna och kraven på eleverna men jag tror ändå att det finns en stor risk att vi återgår till hur det fungerade förut om vi tar bort ämnet redan nu. Min största farhåga är att vi återigen börjar se på svenska som andraspråk som ett stödämne. Ett ämne man går ifrån för att läsa. Ett ämne som är isolerat från den övriga undervisningen. Är det något som är segregerande så är det just detta.
Nej. Den enda vägen att gå är att kompetensutveckla alla skolans lärare i hur man gör sin undervisning mer språkutvecklande. Dessutom måste alla lärare vara insatta i hur man lär i och på sitt andraspråk. Vi skulle t ex kunna börja med att alla lärare fick en kortare kurs som utgår ifrån Greppa språket och Pauline Gibbons två böcker, Stärk språket, stärk lärandet och Lyft språket lyft tänkandet . Fast allra först kan man ge den här enkla checklistan till alla: 7 sätt att få andraspråkselever att nå målen.
Den dagen då alla lärare är medvetna om hur andraspråksutveckling går till och hur man kan underlätta för de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling så är jag den förste i raden som vill avveckla ämnet svenska som andraspråk. Men vi är inte där ännu. Vikten av lärarens kompetens är oerhört viktig och det är där vi måste börja.
Vi som arbetar med nyanlända elever brottas ofta med samma svårigheter när det gäller skriftliga omdömen och IUP:er. De mallar som skolan använder passar inte alltid in och det känns ibland väldigt fel att utgå ifrån kunskapskrav som är på en helt annan nivå än den som eleven befinner sig på. För mig är de skriftliga omdömena en beskrivning över vad eleven kan och vilka förmågor eleven behärskar och de utvecklingsområden eleven har skriver vi ned i den framåtsyftande individuella utvecklingsplanen. Om jag ser hur vår lärplattform är uppbyggd så utgår de skriftliga omdömena från kunskapskraven vilket skulle leda till att mina omdömen för mina elever mest skulle bli rödmarkerade "varningstrianglar" eftersom eleverna (ganska ofta) riskerar att inte uppfylla kunskapskraven. Eftersom detta inte är speciellt givande eller utvecklande för varken elev eller vårdnadshavare har jag bestämt att prova ett annat sätt.
Under den tid våra elever går i förberedelseklass tänker jag skriva skriftliga omdömen i ämnet svenska som andraspråk utifrån nivåerna och självbedömningen i Europeisk språkportfolio (ESP). Det säger mer om vad eleven kan och behärskar när det gäller svenska språket än att enbart utgå ifrån de nationella målen. Dessutom tror jag att den europeiska språkportfolions formuleringar kan vara av stor hjälp för de lärare som sedan tar emot våra nyanlända elever när de slussas ut i de ordinarie klasserna.
Så här kan ett skriftligt omdöme se ut för en elev i år 2 som varit drygt ett halvår i Sverige:
Tina känna igen och förstå enkla sångtexter och ramsor och hon kan läsa och förstå korta meddelanden. Hon kan läsa och förstå mycket enkla beskrivningar av vad man ska göra, t.ex. ”lyssna, rita, skriv” och hon kan förstå mycket enkla instruktioner till exempel från sin lärare.
Tina kan läsa och förstå mycket enkla dialoger. Hon kan läsa och förstå enkla rubriker, t.ex. på affischer och hon kan läsa och förstå några ord och enkla uttryck, på t.ex. skyltar, enkla bildtexter och text i pratbubblor. Hon kan förstå när någon berättar lite om sig själv och ställa några enkla frågor tillbaka. Tina kan även förstå när någon ber henne om något och kan själv be om något. Hon kan skriva en enkel hälsning, t.ex. ett kort eller ett textmeddelande och skriva några enkla meningar om sig själv.
Tina kan förstå när någon talar till henne långsamt och tydligt och är beredd att upprepa om hon inte har förstått. Hon kan förstå en del när någon talar om sig själv, sin familj och sin skola samt sina intressen och fritidsaktiviteter.
Tina kan hälsa, tacka och ta avsked på ett korrekt och artigt sätt. Hon kan prata med kamrater om vad de ska göra och när de ska träffas. Hon kan säga vad hon gillar/inte gillar och delta i enkla samtal om saker hon känner väl till. Tina kan svara på enkla frågor om något hon har berättat och hon kan fråga om eller tala om hur man hittar till en plats. Hon kan beställa något att äta och dricka och fråga om eller berätta vad något kostar. Tina kan berätta något om sig själv och berätta om och beskriva platsen där hon bor. Hon kan berätta något om sin familj. kan berätta vad hon tycker om/inte tycker om att göra. Dessutom kan hon berätta lite om sin skola och vad hon gör en vanlig dag. Hon kan även berätta om sina intressen och berätta om något som har hänt.
Eftersom bedömningen i europeisk språkportfolio är något eleverna gör själva med hjälp av läraren så finns det goda möjligheter att detta blir ett enklare sätt för oss att synliggöra lärandet hos eleverna. Språket i materialet är lättillgängligt och lätt att förstå, för både elever och föräldrar, och materialet är väldigt pedagogiskt uppbyggt. Dessutom är det en stor hjälp för mig som lärare när jag ska kartlägga och dokumentera.
När man utgår ifrån Europeisk språkportfolio blir det också väldigt tydligt vilka som är elevens största utvecklingsområden och genom att man arbetar tillsammans med materialet blir det även tydligt vilka mål man ska ta upp i IUP:n.
Självklart ska vi ha de nationella målen i bakhuvudet och som grund för vår undervisning men under elevernas första månader i svensk skola känns onekligen Europeisk språkportfolio som ett mycket vassare verktyg att använda som hjälp att bedöma elevernas språkutveckling än att endast utgå ifrån kursplanen i svenska som andraspråk.
Vad tänker du om det här? Hur gör du? Låt mig gärna få ta del av dina tankar.
Jag har länge tänkt tanken att blogga tillsammans med mina elever. Det handlar om flera olika anledningar. En är att de ska få riktiga mottagare av sina texter och alster, att de lätt ska kunna visa sin familj, och kanske även sina vänner och släktingar i deras hemländer, vad de gör i skolan. En annan anledning är att de ska lära sig mer om att publicera på webben och att använda datorn mer än till ett skrivverktyg och något att surfa på. En tredje anledning är att det blir ett meningsfullt sätt att använda sitt svenska språk, att försöka formulera sig så bra man kan för att resultatet ska bli så bra som möjligt för att man inte riktigt vet vem som kommer läsa/lyssna på det man har att förmedla.
Vi startade vår blogg häromveckan och vi har börjat långsamt. Vi har publicerat en höstdikt som två elever har skrivit tillsammans, en elev har berättat om vårt arbete med Mina rättigheter som vi gjorde på FN-dagen och vi har tillsammans skrivit en läskig spökhistoria under vårt korta Halloween-tema. Eftersom vi ville träna på att göra ett bildspel har vi även gjort bilder till spökhistorien i vårt senaste inlägg.
Gå gärna in till oss på norrbackafbk.se och kolla, vill du kommentera så är du mer än välkommen. Eleverna tycker det är så roligt när de får kommentarer på sina inlägg.
Bloggar du med dina elever? Hör av dig så kanske vi kan ha någon form av utbyte?
Jag var på kurs förra veckan och en liten delkurs innebar ett par timmars dans-matte, dvs att träna matte med hela kroppen, gärna till musik. Något annat de pratade om var mattepromenader, att träna på något inom matte medan man var ute och promenerade eller medan man var på väg någon stans. Detta passade mig alldeles utmärkt eftersom vi går ut på promenad varje dag och jag gärna vill att vi gör något mer än att bara går ut och går.
På en annan delkurs av förra veckans kompetensutveckling talade Bo Johansson från Uppsala universitet om hoppmetoden inom matematiken, eller talraden - en glömd metod som Lärarnas Nyheter skriver. Det handlar om att barn ska kunna hoppa på tallinjen. Att de ska kunna hoppa uppåt och nedåt och för att kunna det måste man ha väldigt god kännedom om talraden. Många av mina elever har svårt med detta och därför valde vi att "hoppa på talraden" när vi var ute på promenad idag.
Vi började med 2-hopp uppåt. Barnen går två och två på led. Två av barnen går längst fram med mig och får en uppgift. T ex så sa jag 3 och de svarade 5. Eller så sa jag 29 och de svarade 31. När de två barn som gått först hade svarat stannade de och stod kvar tills hela ledet hade gått förbi dem och då ställde de sig längst bak. Således hade två nya elever kommit fram till mig för att få en uppgift.
Uppgiften med 2-hopp var samma för alla men talen anpassades till deras egen nivå. Ibland fick båda i paret samma uppgift, ibland fick de varsin. Efter en stund bytte vi uppgift och tog 2-hopp nedåt i stället. Eller räkna baklänges från 30-20. Det finns oändliga möjligheter till variation på just denna variant av mattepromenad och förutom att träna på att vandra och hoppa på tallinjen så fick eleverna träna på att säga talen på svenska. Det är en grej att räkna baklänges på sitt eget språk men att även fixa det på ett helt nytt språk, det är stort! Ytterligare en bonus är att formen gör att jag hinner prata med alla under promenaden, i vanliga fall pratar man ju bara med de man går bredvid.
I Bookis bokblogg kan man läsa att en av mina favoritböcker, Låt språket bära av Anniqa Sandell Ring och Britt Johansson, har uttökats med en förtydligande DVD med arbetsmaterial. Kolla gärna in Bookis bokblogg och läs mer.
