01 mars 2014

Quick fix till språkutvecklande undervisning

Nä, någon quick fix finns tyvärr inte men för oss som gillar checklistor så har Pauline Gibbons skrivit några bra checklistor som jag tänkte visa er. Checklistorna kommer från hennes böcker Stärk språket stärk lärandet och Lyft språket lyft tänkandet.

Jag fick en fråga från Sara Bruun om hur man kan arbeta mer språkutvecklande inom engelskundervisningen och då kom jag och tänka på Pauline Gibbons checklistor. Den ena handlar om att i undervisningen få variation och balans mellan att tala, lyssna, läsa och skriva och den andra handlar om fem steg att öka språkmedvetenheten i ämnesundervisningen. Den sista jag tänkte visa er handlar om fem steg för planering av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetsområde.

Dessa checklistor är bra att utgå ifrån när man vill planera sin undervisning att bli mer språkutvecklande men vi kan aldrig komma ifrån att språkutvecklande undervisning är en komplex process med många viktiga beståndsdelar som behöver samspela när det gäller språkutvecklande undervisning.

Vill ni ta del av några konkreta exempel på språkutvecklande undervisning finns en hel del inlägg i min blogg men ni kan även ta del av de filmer som finns kring det arbetssätt och de aktiviteter och övningar som nämns i  Pauline Gibbons böcker:

16 februari 2014

Vad innebär egentligen individualisering?

Idag bloggade jag kring ett Twitter-samtal om skillnaden, eller kanske likheterna, mellan begreppen individualisering och individanpassad undervisning. Eftersom jag utgick ifrån mina egna tweets hamnade min diskussion på Storify och indirekt här i min blogg:
Läs också Susanne Jönssons inlägg på samma tema.

11 februari 2014

Hur kan jag stötta NO-lärare att arbeta mer språkutvecklande?

Frågan dök upp på Facebook ikväll, ställd av Malin Runering, och jag ägnade lite tid åt att svara och tipsa om lite lästips och annat. Annika Sjödahl tyckte att svaret skulle passa bra som ett blogginlägg och det har hon självklart helt rätt i så här kommer det:

Vilka språkliga krav ställer kunskapskraven?

Ja, hur kan man stötta NO-lärare att arbeta språkutvecklande? Först och främst tror jag att man behöver sitta ner tillsammans och titta på vilka språkliga krav kunskapskraven ställer på våra elever. Och hur påverkar det vår undervisning? Jag har resonerat lite kring det i detta blogginlägg.

Planera språkutvecklande

Jag har vid ett flertal tillfällen planerat tillsammans med ämneslärare och försökt hjälpa till att hitta språket i ämnet och dessa Pauline Gibbons-frågor är en bra utgångspunkt:
  • Vilken språknivå ligger mina elever på?
  • Vilka språkliga krav ställer ämnesområdet på eleverna?
  • Vilket språk behöver eleverna för att kunna delta i uppgifter och aktiviteter i undervisningen?
  • Vilka övningar kan jag använda så eleverna får träna sig i att tala, lyssna, läsa och skriva utifrån språket i ämnet?
  • Hur utvärderar jag efteråt?

Att diskutera

Skolverkets kommentarmaterial Få syn på språket är intressant att ha som "bokcirkel". Det finns mycket i den som är väl värt att diskutera. Här är några citat ur Få syn på språket som kan vara en bra utgångspunkt för samtal kring vilken roll språket har:
Det är genom språket vi kommunicerar med andra, utvecklar ny kunskap och visar vad vi har lärt oss såväl som vad vi inte har förstått och kanske behöver stöd för att komma vidare med.
För att elever i skolan ska utveckla kunskaper inom ett ämne behövs faktakunskaper men det räcker inte med det. Kunskaper i och om det språk som är specifikt för detta ämne är en förutsättning för att eleven ska kunna tillägna sig ämnesinnehållet, och det är viktigt att eleven förstår ämnets och ämnesspråkets syfte och sammanhang. Sådana kunskaper utvecklas bäst inom ramen för undervisningen i respektive ämne.
Och med ett konkret exempel ur kursplanen i biologi:
Genom undervisningen i ämnet biologi ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att använda kunskaper i biologi för att granska information, kommunicera och ta ställning i frågor som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet. (Lgr 11) 
Här blir det alltså tydligt att undervisningen i ämnet inte bara ska ge eleverna kunskaper om biologi utan dessutom ge dem möjlighet att använda dessa kunskaper i olika språkliga och språkligt utvecklande sammanhang. Om detta ska bli möjligt ställer det krav på att undervisningen ger eleverna tillfällen att kommunicera på ett sätt och med ett språk som är relevant i biologiämnet.

Filmer

Vill man komplettera med filmer så tycker jag Skolverkets filmer som ingår i deras utvecklingspaket "Språk i alla ämnen" är bra även om de egentligen vänder sig till gymnasieskolan. I denna film tar Åsa af Geijerstam, som skrivit en avhandling som heter Att skriva i naturorienterande ämnen i skolan, upp en hel del som är relevant för just lärare i NO/naturvetenskap.

Den andra filmen hittar ni här.

Lästips

En artikel som många NO-lärare har uppskattat är "Närläsning ger koll på kemin" om lärare som arbetar utifrån Reading to Learn.

Det finns ytterligare två avhandlingar som kan vara av intresse för er som verkligen vill ha kött på benen inför "övertalningsprocessen". Den ena är skriven av Pia Nygård Larsson och heter "Biologiämnets texter. Text, språk och lärande i en språkligt heterogen gymnasieklass" Om avhandlingen kan man läsa mer i denna artikel. Den andra är skriven av Gun Hägerfelth och heter Språkpraktiker i naturkunskap i två mångkulturella gymnasieklassrum. Orkar man inte läsa hennes avhandling så är hennes bok "Språkarbete i alla ämnen" en bok som ofta passar extra bra för NO-lärare.

I rapporten Ämne och språk – språkliga dimensioner i ämnesundervisningen sammanfattas projektet Ämnesundervisning i NO och SO för flerspråkiga elever - en integrering av språk och innehåll som hade som syfte att utröna på vilka sätt genrepedagogiken kan gagna tvåspråkiga och enspråkiga elevers språk- och ämnesutveckling. Många intressanta artiklar i den rapporten. Kolla t ex elevcitaten, om vikten av explicit undervisning:

Börja i läroplanen

Men, den allra bästa början är att utgå ifrån läroplanen. Språket finns överallt och hur man än vänder och vrider på det så är det allas vårt ansvar:
Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt.
Läraren ska organisera och genomföra arbetet så att eleven får stöd i sin språk-och kommunikationsutveckling. (Lgr 11, kap 2)

"Vi jobbar med begreppen"

Men, det är väl bara att jobba med begreppen, kanske någon säger? Nej, det är inte så enkelt.

Jag är tämligen övertygad om att de allra flesta NO-lärare arbetar med ämnesspecifika begrepp i NO-undervisningen. Grejen är att det oftast inte är dessa begrepp som vållar svårigheter. Anledningen till detta är för att de ämnesspecifika begreppen är nya för alla elever och varenda lärare vet att man måste förklara/exemplifiera nya ord och begrepp för att eleverna ska förstå. Det som däremot vållar svårigheter är ord som "fastställa", "erhålla" eller sambandsord som "trots att". Eller ord som har flera betydelser, som axel vilket inte alls är en kroppsdel inom matematiken eller fysiken. Eller "ledare" som betyder olika saker i nästan vartenda ämne.

Texttyper

Andra saker som vållar svårigheter är de olika texttypernas syfte, struktur och språkliga drag. Det är inte alls säkert att en svensklärare är medveten om, och kan undervisa om, att en labbrapport består av tre olika texttyper. Först en instruerande text, sedan en beskrivande och till slut en redogörande eller kanske förklarande text. Det är inte ens säkert att varken svenskläraren eller kemiläraren är medvetna om vilken struktur dessa texttyper har och vilka språkliga drag som texttyperna kännetecknas av. Och om inte vi som lärare vet detta, hur ska vi då kunna undervisa våra elever om det? Som det fungerar nu är det främst elever som är duktiga på att imitera/härma texttyper som lyckas skriva bra texter.

Explicit undervisning om texttyper inom NO/SO-ämnena är enligt min erfarenhet väldigt begränsad. Troligtvis har svenskläraren mer kunskap om texttyper än vad kemiläraren eller religionsläraren har men svenskläraren har troligtvis inte de ämnesspecifika kunskaper som krävs för att kunna identifiera "språkliga mål" i kursplanerna eller för att kunna göra bedömningar av elevernas textproduktion. Här krävs det i stället samarbete på hög nivå.

Läsning

Sedan var det ju en sak till. Det här med gemensam läsning och textsamtal kring texter i NO-undervisningen. Men det får bli ett annat inlägg. Så länge kan jag tipsa om mina inlägg om vikten av läsrelaterade aktiviteter och lässtrategiexemplet om informationstjuvar. (Finns även beskrivet i min Alfa-krönika.) Och kanske mitt inlägg om begreppen lässtrategier och läsförståelse.

09 februari 2014

Läsförståelse och lässtrategier

Det här med begrepp, och vad vi lägger in i dem, är alltid lika intressant att fundera kring. Jag har lite då och då hört läsförståelsestrategier och lässtrategier användas synonymt, som om det vore samma sak. Vilket det i och för sig kan vara men det behöver inte vara så.

På facebook idag såg jag en fråga där Cecilia Sundh funderade över detta med vad som menas med lässtrategier när kunskapskraven i svenska delar upp lässtrategier och läsförståelse i olika meningar:
Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter för barn och ungdomar med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt. Genom att göra enkla, kronologiska sammanfattningar av olika texters innehåll och kommentera centrala delar med viss koppling till sammanhanget visar eleven grundläggande läsförståelse. (Lgr 11, svenska som andraspråk, betyget E, åk 6)
Jag svarade att det blir lite förvirrat när vi ibland pratar om läsförståelsestrategier och ibland lässtrategier och att jag föredrar Skolverkets begrepp läsförståelseprocesser som i sin tur kräver att eleverna kan olika lässtrategier. För det är ju faktiskt så att man rent tekniskt kan läsa med flyt utan att förstå. Ett konkret exempel ur min egen undervisning för nyanlända är att en hel del elever säkert skulle klara av biten med att läsa med flyt genom att använda lässtrategier (eftersom avkodning, koppla ljud/bokstav etc oftast inte är så svårt) men de skulle inte klara av att visa grundläggande läsförståelse. Om jag ska kartlägga mina elevers läsutveckling behöver jag självklart ha koll på hur långt de kommit när det gäller avkodning och användningen av lässtrategier som leder till att eleven kan läsa med flyt men jag undrar verkligen varför det är intressant att dela upp ovan citerade del ur kunskapskraven i två olika delar? Varför ska vi bedöma dessa två delar som om de vore två fristående delar som inte hörde ihop? (Ja, detta görs i en del läromedel och det görs t ex i min kommuns webbaserade lösning för dokumentation av elevernas utveckling, se bild nedan). Jag menar, vad är läsa med flyt värt om eleven inte samtidigt visar läsförståelse?


Att förenkla bedömningsprocessen genom att klippa sönder kunskapskraven kan säkert vara bra. Men det kan också vara förvirrande, vilket det lätt kan bli i detta fall.

Strategier och funktionellt språkanvändande

För mig är strategier verktygen vi måste undervisa om, och få eleverna att använda sig av, på vägen mot ett funktionellt språkanvändande (eller i detta fall en funktionell läsförmåga som självklart även inbegriper läsförståelse). Lässtrategier handlar om hur man gör, och hur man kan göra, när man lär sig att läsa och när man på olika sätt använder sin läsförmåga. Jag brukar koppla ihop detta med funktionell läsförmåga till Luke & Freebody-modellen som handlar om att eleverna måste få ingå i en social gemenskap och delta i många olika processer när det gäller läs- och skrivaktiviteter. Eleverna behöver då få tillgång till följande resurser, inte bara delar av resurserna utan alla, för att kunna utveckla litteracitet:

"Ur: "Bygga broar och öppna dörrar" Jönsson (2009)"
Utgår man ifrån bilden ovan inser man att en välutvecklad, funktionell läsförmåga handlar om så mycket mer än det vi lite begränsat kallar läsförståelse. Det betyder att vi behöver titta på vilka läsförståelseprocesser våra elever behärskar och vilka de behöver fortsätta att utveckla för att kunna använda sin läsförmåga. Och det är där lässtrategierna kommer in.

07 februari 2014

Alla dessa lyft

Det ligger självklart en hel del i kritiken mot alla isolerade lyft i skolans värld. Lyft som inte bara ska ses som en tillfällig injektion för att bättra på i stunden utan leda till en förbättring i längden. En förbättrad undervisning och ett ökat lärande för våra elever. Eller en kunskapsskola, som en del vill kalla den framtida skola som vi ska sträva efter att skapa. Som om vi sysslade med någonting annat än kunskap i skolan nu?

Alla dessa lyft. Lärarlyftet. Matematiklyftet. NTlyftet. Och så snart Läslyftet. Blir skolan bättre av enstaka, isolerade lyft? Ja, det kanske den blir, tycker en del. Andra inte:
Till Petters försvar måste påpekas att det är förvånansvärt få "lyft" som sker inom hans ämnesområde, SO. Där funkar allt tydligen hur bra som helst. Eller? Jag hör nämligen lite annat. Jag hör SO-lärare som tycker att deras elever har svårt att läsa och förstå de texter de använder i undervisningen. Jag hör SO-lärare säga att de tycker en del elever har svårt att föra resonemang eller förklara och visa på samband. Jag hör SO-lärare säga att eleverna inte kan skriva de texter som krävs för att eleverna i skrift ska kunna resonera och argumentera kring frågeställningar och värderingar.

Jag hör inte bara SO-lärare säga detta, jag hör även andra lärare i skolan säga samma sak fast utifrån deras ämnen. Och jag ser ett behov som kräver någonting mer än enskilda ämneslyft eller lyft av enstaka delar av övergripande förmågor. Ska vi lyfta någonting alls så borde vi lyfta allt. Och om det nu är så att man måste prioritera så behöver man tänka till ordentligt. Utifrån vad t ex SO-lärarna brottas med, utifrån mina exempel ovan, låter det som om de har större behov av att få ta del av Läslyftet än vad svensklärarna har. Men å andra sidan så har svensklärarna ett otroligt viktigt ansvar så de borde självklart också få utvecklas och bli bättre. Det kanske inte går att prioritera? Borde då inte alla få ta del av Läslyftet? Det argumenterar jag, Josefin Nilsson och Hanna Stehagen för i ett debattinlägg i tidningen Alfa. Läs gärna det.

Men, så tänker man ett steg till. Läslyftet. Fokus på läs- och skrivutveckling. Räcker verkligen det? Den kommunikativa språkförmågan är betydligt mycket större än så, vilket denna bild tydligt visar:

Det räcker inte att satsa på läs- och skrivutveckling utan vi behöver en långsiktig satsning på att utveckla elevernas hela språkförmåga. Vi behöver det som många av oss kallar för Språklyftet, en en helhetssatsning som går genom hela skolsystemet oavsett ålder på barn/elever, födelseland, modersmål eller skolämne. En satsning som behövs av den enkla anledningen att språk och tanke hör ihop. Ingen kan lära någonting alls utan ett språk att lära och tänka på.

Så, av denna anledning blev jag väldigt glad över att professor Inger Lindberg skrev om just vikten av ett språklyft i tidningen Alfa, dessutom på samma uppslag som vårt ovan nämnda debattinlägg. Det kan inte bli tydligare än så.

Ska vi få till en "kunskapsskola" behöver vi använda språket som redskap för att nå dit. Det finns inga genvägar. Utan språk, inga kunskaper.

20 januari 2014

Cirkelmodellen - ett konkret exempel

Jag hör lite då och då att lärare är nyfikna på cirkelmodellen och hur man kan arbeta utifrån den. Cirkelmodellen, eller cykeln, för undervisning och lärande är en pedagogisk modell som vuxit fram inom genrepedagogiken. Genrepedagogiken handlar i grund och botten om explicit undervisning, att synliggöra och tydliggöra sådant som eleverna annars förväntas klara på egen hand. Det kan handla om att synliggöra olika texttypers syfte, struktur och språkliga drag men det kan även handla om att synliggöra hur man använder sitt språk i olika sammanhang. Explicit undervisning handlar även om vikten av att modella språkanvändandet (oavsett om det handlar om muntligt eller skriftligt språk) och se till att undervisningen, med hjälp av stöttning och återkoppling, anpassas utifrån elevernas förutsättningar och behov.

Vill du läsa mer har Nationellt centrum för svenska som andraspråk en bra sida med information om vad genrepedagogik är för något. Jag tänkte nämligen inte gå in på varken teorierna bakom den pedagogiska modellen eller förklara vad cirkelmodellen är, utan jag tänkte att ni skulle få ta del av en liten "föreläsning" (ca 30 min) där jag ger ett konkret exempel på hur jag har arbetat med cirkelmodellen. Anledningen till att jag spelat in den här föreläsningen är att mina kollegor, som är med i Norrbacka språkutvecklingsgrupp, ska få prova på cirkelmodellen framöver. Varför inte låta fler få ta del av inspelningen, tänkte jag, och så blev det ett blogginlägg.

Exemplet är från min undervisning i förberedelseklass med elever i årskurs 1-3. Det är ett ämnesövergripande arbete i svenska som andraspråk och biologi och temat är Svenska djur. Hoppas detta kan inspirera dig att prova cirkelmodellen i din egen undervisning. Hör gärna av dig om du har några frågor eller funderingar.

06 januari 2014

Ny wiki: språkutveckling och digitala verktyg

Det är med glädje jag ser att UR tillsammans med lärarna Jonas Lindahl och Sara Lövestam nu har påbörjat en wiki som jag tror att många av oss kommer ha nytta av. Wikin heter SFI - Svenska för invandrare och är inspirationskälla och plattform för lärare som vill främja språkutveckling med t ex hjälp av digitala verktyg. Det finns en fantastisk samling olika länkar och resurser om digitala verktyg uppdelade utifrån "förstå", "tala" och "skriva".

Det finns även länkar med resurser för pedagoger, som intressanta bloggar eller andra tips som inte har med den direkta undervisningen att göra. Dessutom finns en del youtubefilmer inlänkade lite här och där på sidan där Jonas Lindahl ger en hel del praktiska tips om hur man kan arbeta med t ex poddar, wikipedia eller bloggar.

Det bästa av allt är ändå att detta bara är början. En wiki är en plats där vi alla kan bidra med våra egna tips och de länkar som vi tycker är användbara. Även om denna wiki heter SFI passar den lika bra för oss som undervisar flerspråkiga elever i grund- eller gymnasieskolan och jag ser fram emot att få bidra på de sätt som jag kan. Hoppas du också gör det!

05 januari 2014

Språkutvecklande undervisning i praktiken

Jag har just tittat på en liten film från England, en film som handlar om språkutvecklande undervisning i en skola med en majoritet av elever som har "english as an additional language". En film som på ett tydligt och inspirerande sätt beskriver vad språkutvecklande undervisning behöver handla om. Nämligen interaktion och rätt grad och form av stöttning. Titta hur aktiva eleverna är. Titta hur deras klassrumsmiljö är fylld av visuell stöttning i form av ord, texter & bilder. Titta hur de interagerar med varandra och använder det muntliga språket som en bro över till skriftspråket. Titta hur lärarna medvetet arbetar med att utveckla elevernas språk parallellt med ämneskunskaper genom att de använder sig själva och visuella hjälpmedel som verktyg. Lärarna modellar språkanvändningen på alla sätt de bara kan för att de vet att de kanske är de enda som barnen möter som pratar engelska.

Jag önskar fler filmer som denna. Jag önskar filmer från Sverige och från svenska klassrum med exempel på lärare som arbetar språk- och kunskapsutvecklande i skolans alla ämnen och skolår. Inte bara elever behöver stöttning och någon som modellar hur man kan göra, det behöver även vi lärare.

01 januari 2014

Förmågan att lyssna

Det finns en språklig färdighet som är oerhört viktig men som vi inte alltid undervisar explicit i, nämligen förmågan att lyssna. Många gånger tror jag att vi tänker att förmågan att lyssna utvecklas per automatik men lika lite som förmågan att läsa eller skriva utvecklas automatiskt gör förmågan att lyssna det. Det krävs träning och det krävs att någon modellar och undervisar om hur man gör när man aktivt lyssnar. Hur pass mycket fokus på elevernas förmåga att lyssna har vi när vi planerar, genomför och utvärderar vår undervisning? Hur mycket fokus på elevernas förmåga att lyssna har vi när vi gör våra bedömningar?

Lyssna, tänker ni kanske nu, lyssna ingår ju som en självklar del av förmågan att kommunicera och att samtala. Javisst är det så. Men även de mest självklara förmågorna kan våra elever behöva explicit undervisning i för att utveckla. Därför skriver jag nu detta inlägg om förmågan att lyssna. En förmåga som är så självklar att den ofta glöms bort. Men först ett citat om hur förmågan att lyssna ser ut i vår läroplan.

Förmågan att lyssna i läroplanen

Att kunna kommunicera är centralt i mötet med andra människor oavsett ämnesområde eller var i livet och samhället en människa befinner sig. Kommunikationsformerna kan variera mellan och inom skolans ämnen men behovet av att själv förstå och att göra sig förstådd är ofrånkomligt. Detta behov finns hos alla som verkar i skolan och det är således viktigt att lärare i sin planering av verksamheten är medvetna om detta och strävar efter att underlätta kommunikationen i elevgruppen. Att själv kunna uttrycka sig såväl som att kunna lyssna eller avläsa och ta emot någon annans budskap är viktiga delar av en fungerande kommunikationsförmåga. Lyssnade nämns i en del kurs- och ämnesplaner som ett särskilt undervisningsinnehåll. Detta gäller till exempel i de olika språkämnenas kurs- och ämnesplaner. I andra fall tar inte kursplanerna upp lyssnandet som ett särskilt undervisningsinnehåll eller som en särskilt angiven förmåga men det ingår ändå som en självklar del i de kommunikativa aspekterna i de flesta eller till och med alla ämnen. Det är många gånger via lyssnandet eller avläsandet som eleverna tar in sina kunskaper. 
I kursplanerna för ämnena svenska, svenska som andraspråk och modersmål i de obligatoriska skolformerna finns kunskapsområdet Tala, lyssna och samtala med innehållspunkter som innebär att undervisningen ska behandla olika former av samtal och muntliga presentationer. Det innebär inte att undervisningen i dessa ämnen ska ge eleverna kunskaper i hur man för samtal i andra ämnen men de kan ändå bidra till att elevernas generella förmåga att tala och samtala utvecklas. Alla kurs- och ämnesplaner har inte detta kunskapsområde men i många av dem finns ändå tal och samtal med på olika sätt. Lyssnande ska då ses som en del av att samtala. Genom att tala och samtala om ett specifikt ämnesinnehåll kan eleverna tillägna sig ny kunskap, få höra hur andra tänker och känner i någon aktuell fråga eller själva få uttrycka sina tankar och åsikter. Detta är inget som händer av sig själv utan det kräver lärare som utifrån styrdokumenten, sina ämneskunskaper och sina elevers förkunskaper och behov medvetet planerar sin undervisning så att detta blir möjligt.
Ur: Få syn på språket – Skolverket

Att utveckla förmågan att lyssna

För att eleverna ska bli aktiva lyssnare krävs det att vi i vår undervisning tränar eleverna på att lyssna men vad innebär det att lyssna och hur kan vi utveckla våra elevers förmåga att lyssna? Hur kan vi göra lyssnandet nödvändigt och hur kan vi i vår undervisning uppmuntra till aktivt och lyhört lyssnande? Detta har jag haft en föreläsning om en gång och i stället för att skriva om allt i bloggform tänkte jag att ni ta del av innehållet i min presentation "Att lyssna - en aktiv och kognitivt krävande process. Hur lär man någon att lyssna?"


Utöver kunskap om vad förmågan att lyssna innebär och hur vi genom får undervisning kan ge eleverna träning i aktivt lyssnande behöver vi även ge eleverna möjlighet att bli medvetna om sitt eget lyssnande och hur de kan göra för att utveckla denna förmåga. Det finns många intressanta länkar om olika lyssningsstrategier men jag har valt en checklista som är uppdelad utifrån lyssningsstrategier eleverna kan ta del före, under och efter lyssnandet. En del av punkterna passar bäst för äldre elever men kanske kan du hitta några punkter som passar till just dina elever?

Lyssningsstrategier att lyfta tillsammans med eleverna


Strategier före lyssnandet

Du kan underlätta för ditt lyssnande och din förståelse genom att innan lyssnandet tänka på:
  • Vilket syfte har talaren? Vem talar? Vad tror du att den personen vill att du ska känna eller göra?
  • Vilket syfte har du med ditt lyssnande? Ska du ta reda på någon specifik information? Lyssnar du för att kunna göra en sammanfattning? Lyssnar du för att ta reda på hur talaren känner sig eller kanske för att stötta den som talar?
  • Utgå ifrån din kunskap och din erfarenhet. Fundera på vad du redan vet om ämnet, om situationen och sammanhanget samt vad du redan kan om språket som du tror kommer att användas.
  • Utgå även ifrån hur du skulle lyssna på ditt modersmål. Hur skulle du se till, och kontrollera, att du förstår? Hur skulle du lyssna aktivt?
  • Fundera även på vad som kan distrahera dig i lyssnandet. Vad kan du begränsa och vad kan du ta bort?
  • Du kan förutspå vad du kommer att få höra genom att tänka igenom vilka språkliga drag du kommer att få ta del av när du lyssnar, t ex nyckelord eller fraser, grammatik, tempus etc. Du kan också förutspå genom att fundera över vilken information eller vilka åsikter som du förväntar dig att få ta del av


Strategier under lyssnandet

Medan du lyssnar kan du använda följande strategier för att förstå: 
  • Använd visuella ledtrådar som du kan få genom att betrakta omgivningen, talarens kroppsspråk eller ansiktsuttryck
  • Försök lyssna efter någon specifik information
  • Lyssna efter nyckelord som du känner till
  • Lyssna efter språkliga ledtrådar som verbändelser, intonation eller ordföljd som kan hjälpa dig att förstå
  • Ta anteckningar för att hjälpa dig att organisera och komma ihåg vad du hör
  • Pausa regelbundet för att fråga dig själv: ”Låter detta rimligt?”
  • Bestäm vad som är, och vad som inte är, viktigt att förstå så du vet vad du kan "hoppa över"
  • Be om hjälp om du inte förstår, be om ett förtydligande eller be talaren upprepa sig. Du kan också fråga om det du tror dig ha förstått är korrekt. Ställ även förtydligande frågor för att förstå ännu mer


Strategier efter lyssnandet

Efter lyssnandet kan dessa strategier hjälpa dig att analysera, tolka och värdera det som du har hört:
  • Kontrollera om du kan omformulera eller sammanfatta det du lyssnade på
  • Fundera över hur det du just lyssnade på passar in på det du redan vet
  • Kontrollera om det du hörde stämde överens med de förutsägelser du gjorde innan lyssnandet
  • Utveckla eller återanvänd det du hörde genom att skriva om, rita eller dramatisera innehållet.
  • Identifiera vad som är fakta och vad som är åsikter av det du hört. Vilka detaljer är mer eller mindre viktiga? Är argumenten väl underbyggda?
  • Har ditt syfte med lyssnandet uppnåtts? Om inte, vad behöver du göra nu?
  • Tänk igenom hela lyssningsprocessen och de strategier som du använde för att lyssna och förstå. Vilka strategier fungerade bra?

(Checklistan ovan är från början nedtecknad av Catherine Howell på http://www.literacysource.org och sedan modifierad och översatt av mig. Lyssningsstrategierna ovan finns även som .pdf-fil om ni vill använda dem tillsammans med eleverna.)

Lyssningsövningar

I Pauline Gibbons bok Stärk språket stärk lärandet finns ett helt kapitel som handlar om förmågan att lyssna och i det kapitlet finns många övningar som man kan prova med sina elever. En övning, som kallas dictogloss, kan du ta del av i denna film:


Det finns många olika lyssningsövningar (jag vet att det brukar kallas för hörövningar men jag tycker Kent Adelmann har rätt. Att höra är definitivt inte samma sak som att lyssna. Därför väljer jag att använda begreppet lyssningsövning.) man kan söka efter på nätet men jag har haft stor nytta av två olika böcker där det finns många olika exempel på språkutvecklande övningar man kan använda: Språkmosaik och Snacket går vidare. När jag har haft yngre elever har jag även använt mig av övningar i boken Svenska lekande lätt (som egentligen vänder sig till förskolepedagoger).

Hur arbetar du med att utveckla dina elevers förmåga att lyssna? Jag tar gärna del av konkreta exempel från just din undervisning.

13 december 2013

Fokus läsförståelse och föreläsningar om läsundervisning

Under Skolforum 2013 erbjöds ett flertal föreläsningar som handlade om läsundervisning och undervisning i lässtrategier. Som tur var filmades dessa av UR Samtiden och nu kan vi ta del av dessa i efterhand via UR play.

Martin Widmark, som tagit initiativet till En läsande klass bjöd på en föreläsning som heter Från ABC och läskondis till läsförståelse och läslust. Har du ett facebook-konto kan du hålla koll på projektet, och bli delaktig samt inspirerad, genom att gå med i En läsande klass på facebook.

Skolforum erbjöd även föreläsningar med lärare som delade med sig av exempel på hur läsundervisning kan se ut i praktiken. Marie Trapp, lärare i Nyköpings kommun och en av tre lärare som fick Svenska Akademiens svensklärarpris 2013, bjöd på en föreläsning som heter Läsförståelsestrategier i praktiken i år f-3. Malin Gonzales, Malin Hugander och Malin Jonsson från Sätraskolan i Stockholm berättade om läsförståelsestrategier i praktiken i årskurs 4-6. Inspirerande och intressant att lyssna och lära av!

Ulla Damber, forskare i läs- och skrivutveckling, berättar i sin föreläsning Betydelsen av tidiga textmöten att tidiga textmöten hjälper barn att utveckla strategier i sin senare läsning. Hon talar om hur man kan motivera barn att söka läsupplevelser och kunskap om omvärlden.

Sofia Malmberg, bibliotekarie på Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm, berättar i föreläsningen Reflekterande läsning och skrivande på bloggen om boksamtal med elever utifrån reflekterande frågor om moral, etik och vänskap.

På temat läsförståelse bör även nämnas att Barbro Westlund har disputerat med sin avhandling som kommer att ges ut som bok: Att bedöma elevers läsförståelse. Hon kommer även under våren att ge ut Att undervisa i lässtrategier för förståelse, tre stycken böcker som kopplar teori till praktik och som ges ut i tre versioner: en för förskoleklass till årskurs 3, en för mellanstadiet och en för högstadiet.

För er som är nyfikna på Barbro Westlunds disputation har jag samlat ihop en del tweets från dagen i denna Storify,

Missa inte heller Barbro Westlund på DN Debatt "Så kan svenska elevers läsförståelse förbättras". Hon tar upp många viktiga punkter som vi behöver utveckla för att främja våra elevers läsförståelse och kunskapsutveckling i skolans alla ämnen.

07 december 2013

Språklyftet i Digitala Skollyftet

Den här hösten har verkligen bjudit på många olika utmaningar varav en handlar om att bedriva en öppen nätbaserad fortbildning för lärare som heter Digitala Skollyftet. Så häftig utmaning och otroligt lärorikt. Mer om min lärprocess har jag skrivit i egna inlägg som heter #Digiskol och jag och min uppgift 2.

Digitala Skollyftet erbjuder varje vecka under 10 veckor webbsända samtal med olika inspiratörer som pratar om lite olika ämnen. Den fjärde veckan var det jag och Hanna Stehagen som var inspiratörer och det var så roligt att få prata Språklyftet med Hanna. Inför sändningen skrev Stefan Pålsson en artikel om oss som publicerades på Digitala Skollyftet, läs gärna den. Vill du lyssna på mig och Hanna i efterhand går det självklart bra.

05 november 2013

Informationstjuvar aktiverar förförståelse

Läsrelaterade aktiviteter har jag skrivit om vid ett flertal gånger förut och i det här inlägget tänkte jag fokusera lite extra på en rätt rolig "före-läsning"-aktivitet som går ut på att man aktiverar elevernas förförståelse för att de lättare ska förstå textens innehåll. Aktiviteten bidrar också till att eleverna utvecklar strategier för att dra nytta av olika slags ledtrådar i en text för att öka förståelsen.

Aktiviteten kallas informationstjuvar på svenska men namnet är betydligt mycket mer intressant på engelska: T.H.I.E.V.E.S. eftersom det är en akronym för följande:

Title
Headings
Introduction
Every first sentence in a paragraph
Visuals and vocabulary
End-of-chapter questions
Summary

Suzanne Liff Manz som har hittat på THIEVES, har formulerat ett antal frågor under varje rubrik som man sedan använder tillsammans med eleverna. Dessa frågor har jag sedan försökt översätta så jag skulle kunna använda dem i min undervisning. (Jag hade en tanke om att man skulle skapa en rolig akronym på svenska också men kom inte riktigt så långt...)

Title


  • Vad har texten/kapitlet för rubrik?
  • Vad vet jag redan om det här ämnet?
  • Hur hänger det här ämnet ihop med de tidigare kapitlen?
  • Vad tror jag att den här texten kommer att handla om?

Headings


  • Vad ger underrubriken mig för ledtrådar om textens innehåll?
  • Vad handlar första stycket, under underrubriken, om?
  • Kan jag göra om underrubriken till en fråga som troligtvis besvaras i texten?

Introduction


  • Finns det en inledningstext?
  • Ger inledningstexten en introduktion in i ämnet?
  • Vad ger inledningstexten mig för ledtrådar om vad resten av texten kommer att handla om?
  • Vet jag redan något om det här ämnet?

Every first sentence in a paragraph


  • Om jag läser den första meningen i varje stycke, vad tror jag då kapitlet kommer att handla om?

Visuals and vocabulary


  • Finns det några bilder, teckningar, kartor, grafer eller diagram i kapitlet?
  • Vad kan jag lära mig av genom att ta hjälp av dessa?
  • Hur kan bildtexterna hjälpa mig att få en ökad förståelse?
  • Finns det någon lista med ord och begrepp? Förklaras orden och begreppen?
  • Finns det viktiga ord i texten som är fetade eller kursiverade?
  • Vet jag vad dessa ord betyder?
  • Kan jag lista ut eller gissa vad orden betyder om jag läser hela meningen där orden återfinns?

End-of-chapter questions


  • Finns det frågor i slutet av kapitlet?
  • Vad ger frågorna mig för ledtrådar om vad författaren tycker är viktig information?
  • Vad kan jag lära mig av att läsa frågorna?
  • Om jag kommer ihåg frågorna kan jag göra anteckningar när jag hittar svaren under läsningen.

Summary


  • Vad förstår jag och vad minns jag om de ämnen som behandlas i sammanfattningen?

När jag hörde talas om denna lässtrategi blev jag väldigt nyfiken och bestämde mig för att prova tillsammans med en elevgrupp där flera elever tyckte läromedelstexterna i SO och NO var svåra att förstå. Hur det gick till när vi provade denna lässtrategi har jag skrivit i min senaste krönika i tidningen Alfa (läs gärna den) och det visade sig vara ett riktigt givande sätt att närma sig en text och aktivera elevernas förförståelse.

Vill du läsa mer om THIEVES kan du läsa på Read Write Think och vill du se hur en lärare gör när hon introducerar informationstjuvar för en elevgrupp kanske denna film är av intresse:

23 oktober 2013

Slopa svenska som andraspråk?

Ja, slopa ämnet svenska som andraspråk, skriver Sedat Dogru (M) på Svd Opinion idag: "Tanken med en skräddarsydd svenskundervisning är i grunden god men har i praktiken fått katastrofala följder", fortsätter han. Och det kan jag väl i sig hålla med om. Men ändå är det något i hans text som gnager.
Skolans uppgift är att ge alla elever rätt att kunna välja sin framtid. Den ska ge kunskaper och verktyg för framtida studier och arbetsliv. Skolan ska även hjälpa de med svagare förutsättningar att nå de uppställda målen. Men för en femtedel av alla grundskoleelever, de med utländsk bakgrund, ser verkligheten annorlunda ut. För denna grupp har man skapat en b-lagsserie. Där behöver kunskaperna i svenska inte vara lika bra, för dem räcker det med halvbra svenska för att få godkänt.
Svagare förutsättningar? B-lagsserie? Det räcker med halvbra svenska för godkänt? Att en femtedel av alla grundskoleelever har utländsk bakgrund stämmer men är det verkligen alla dessa som 1. spelar i b-lagsserien? (förlåt, läser enligt kursplanen i svenska som andraspråk) 2. har halvbra svenska? 3. inte får godkända betyg i åk 9?

Låt oss titta på lite statistik. Av eleverna som gick i åk 9 2012/2013 ser uppdelningen ut på följande sätt när det gäller slutbetyg i åk 9 utifrån svensk resp utländsk bakgrund:


Som ni ser var det i riket totalt 9 206 elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige (definition: "Med att ha utländsk bakgrund menas dels personer som är födda utomlands, dels personer som är födda i Sverige och vars båda föräldrar är födda utomlands. Det innebär att om man är född i Sverige och har en förälder som är född utomlands definieras man inte som att man har "utländsk bakgrund") och 10 158 elever med utländsk bakgrund som är födda utomlands. Vi vet att det oftast är i den senare gruppen som vi hittar de elever som inte får godkända betyg i åk 9. Vi vet också att föräldrarnas utbildningsnivå spelar roll vilket betyder att det finns elever som är födda i Sverige (med svensk eller utländsk bakgrund) med lågutbildade föräldrar som lyckas sämre i skolan än elever födda utomlands med högutbildade föräldrar. Att prata om "utländsk bakgrund" blir alltså inte riktigt rättvisande, men okej. Vi fortsätter med statistiken.

Läser alla med utländsk bakgrund sva?


Av dessa ovan nämnda elever med utländsk bakgrund (dvs 19 364 elever) är det enligt SIRIS 9 152 elever som läst enligt kursplanen i svenska som andraspråk. Det är i alla fall så många elever som fått slutbetyg i sva. Vilka elever gömmer sig bakom dessa siffror? Om jag får gissa så är det tämligen många nyanlända elever. Det är långt ifrån alla elever med utländsk bakgrund som läser sva, det är inte ens hälften av dem. Ändå skriver Sedat Dogru att dessa elever nästintill blir automatiskt inslussade i sva: (Inslussade? Det krävs trots allt ett rektorsbeslut)
Inplacering av elever sker ofta godtyckligt och utan vidare kunskapstester. Det betyder att elever med utländsk bakgrund och som är födda och uppvuxna i Sverige nästintill automatiskt blir inslussade i svenska som andraspråk. Detta trots att de inte sällan ligger på samma kunskapsnivå som sina skolkamrater med svenskklingande namn. Detta sätter käppar i hjulen för deras lärande och skapar snedvridna förväntningar som även spiller över på andra skolämnen.
Okej, det görs inga tester, det stämmer. Men det handlar om att det inte finns några tester att göra av den enkla anledningen att den språkliga förmågan är alltför komplex för att kunna bedömas och/eller mätas med "ett test". Visst, det sker godtyckliga "inplaceringar" och visst, det händer att rektorer fattar beslut på felaktiga grunder men är detta styrdokumentens fel eller är det vi i verksamheten som inte kan tolka dem ordentligt? Alfa gjorde en undersökning för ett år sedan som visar på just de problem som sva-ämnet har dragits med: Lärare utan utbildning i ämnet, godtyckligt urval av elever, otydlig organisation och att undervisning i sva är mer ett extra stöd än eget ämne.

Sätter sva käppar i hjulen för elevernas lärande?


När Sedat Dogru skriver att det är inslussningen i sva som sätter käppar i hjulen för elevernas lärande behöver man även ta hänsyn till en annan faktor, nämligen att ämnet svenska som andraspråk aldrig har fått samma förutsättningar som andra ämnen. Det, om något, drabbar eleverna som inte får den undervisning de faktiskt har rätt till. Men är lösningen på detta problem att ämnet svenska som andraspråk slopas? Vad händer då med elevernas lärande? Om detta har jag bloggat ett antal gånger förut och vi är många som är tämligen överens om att det är ohållbart som det fungerar idag. Men vilken är lösningen? Ett vidgat svenskämne? Lösningen är vägen framåt, skriver Sara Mörtsell. "Det behövs en långsiktig satsning på svenska som andraspråk — inte en ihopslagning med svenskämnet", skriver Monica Axelsson, Sally Boyd m fl. "Finns det en vägg mellan våra svenskämnen?" skriver Josefin Nilsson. Och vad händer egentligen med all erfarenhet och alla kunskaper om andraspråksinlärning om sva-ämnet försvinner? Om detta skriver bland annat Björn Kindenberg. Ytterligare ett väldigt intressant lästips är Inger Lindbergs och Kenneth Hyltenstams artikel i NCs symposieskrift 2012, "Flerspråkiga elevers språkutbildning".

Lägre ställda krav?


Sedat Dogru lyfter även upp problematiken kring de påstådda lägre ställda kraven i ämnet svenska som andraspråk:
Svenska som andraspråk har inte åstadkommit något annat än att befästa det sociala arvet. Schablonbilden av andraspråkseleverna som sämre presterande har för många blivit en självuppfyllande profetia. Genom lågt ställda krav och luddiga kursplaner upplever många elever att de inte får samma möjligheter som sina skolkamrater, som möter högre krav och ett snabbare tempo i den vanliga svenskundervisningen.
Vi som kan våra kursplaner i svenska och svenska som andraspråk vet ju att "luddiga kursplaner" i så fall är en beskrivning som borde gälla alla kursplaner i Lgr 11 för inte är sva mer luddigt än något annan kursplan. När man jämför de två svenskämnena är det ganska tydligt att det är höga krav i båda kursplanerna och att sva-eleverna i så fall behöver lära sig mer än eleverna som läser svenska, inte mindre. Att sva-eleverna sedan upplever att de inte får samma möjligheter som eleverna som läser svenska och att de dessutom anser att tempot är för lågt är ett stort problem som inte ska förringas. Men, är problemet ämnet svenska som andraspråk? Är problemet formuleringen av kursplanen? Eller handlar det om att det är vi som gjort felaktiga tolkningar av vilka elever som ska undervisas i svenska som andraspråk och kanske inte reflekterat över när eleverna faktiskt ska sluta läsa svenska som andraspråk för att i stället läsa svenska?

När det gäller debatten om att alltför många elever slentrianmässigt fick läsa enligt svenska som andraspråk har Skolministeriet gjort ett intressant inslag. Lyssna gärna på det.

Specialundervisning?


Sedat Dogru menar att alla elever måste ha samma höga förväntningar på sig att nå kunskapsmålen och ingen säger nog emot honom där. Men när man läser följande väcks onekligen en hel del frågor:
Vi ska inte ha en skola med ett a- och ett b-lag bland eleverna. Elever med utländsk bakgrund som är födda och uppvuxna i Sverige ska delta i ordinarie svenskundervisning. Om en elev behöver specialundervisning i svenska ska det naturligtvis finnas till hands. Men det ska vara undantag, inte regel.
Elever som är födda och uppvuxna i Sverige ska delta i ordinarie svenskundervisning, det låter logiskt. Att dessa elever sedan ska ha specialundervisning om de behöver låter logiskt även det. Men vad händer med alla de barn som är födda och uppvuxna i Sverige som ändå inte har lärt sig svenska? Som inte har gått på förskola? Eller som inte har getts möjlighet att få utveckla ett svenskt språk i tillräckligt hög grad i den förskola barnet gått? Vi hör om och om igen beskrivningar av elever som under de första skolåren läst enligt kursplanen i svenska för att man sedan, i t ex åk 4 när de språkliga och kognitiva kraven höjs, märker att eleverna inte har ett tillräckligt utvecklat ordförråd. Man märker att eleverna inte har fått tillgång till de viktiga verktyg och strategier för att läsa, skriva och lära som krävs för att eleverna ska kunna delta i undervisningen i skolans alla ämnen. Då drar man i larmklockor och vill sätta in svenska som andraspråk som en "åtgärd" när det allra bästa hade varit att låta eleven få läsa sva från början. Här spelar det faktum att alla svensklärare i åk 1-3 per automatik har fått behörighet i sva stor roll. Att ha behörighet i ett ämne är inte samma sak som att ha kompetens i ett ämne. Som tur var är detta nu ändrat i behörighetsförordningen men det är ändå väldigt många elever som på detta sätt berövas rätten att få undervisning utifrån sina förutsättningar och behov.

Varför ett bristperspektiv?


Att lära sig ett andraspråk och att lära på ett andraspråk är inget problem, det skapar oändliga möjligheter. Det är ingen brist att vara flerspråkig. Tvärtom, det är berikande i allra högsta grad att ha tillgång till flera språk att tänka och lära på. Vad sänder vi för signaler till eleverna om vi säger att eleven på grund av att eleven har svenska språket som ett andraspråk behöver "stöd" och "specialundervisning"? Sva-eleverna behöver ingen specialundervisning, de behöver välplanerad, strukturerad undervisning genomförd av en lärare med kompetens i hur man lär i och på ett andraspråk. Sanningen är att de metoder och förhållningssätt som visat sig vara gynnsamma för flerspråkiga elevers lärande även visat sig vara gynnsamma för alla andra elever som inte "når målen". Det kanske är där vi ska lägga fokus? Att skapa en skola för var och en på riktigt? Att skapa en skola och en lärarutbildning där det är tydligt att alla lärare har ett ansvar för att utveckla elevernas språk i alla ämnen?

Först då kan vi på riktigt prata om att ge "alla elever bästa möjliga förutsättningar att lyckas i framtiden". Och ja, det även då vi på riktigt medverkar till att "bryta segregationen".

09 oktober 2013

10 hållpunkter för ett språkinriktat arbete


För ett litet tag sedan fick jag tips om en ny skrift som heter Skolspråk och lärande, ett resultat av forsknings- och utvecklingsprojektet Skolspråk som i sin tur är en del av Utbildningsstyrelsens projekt "Att möta flerspråkiga elever i skolan".

Utbildningsstyrelsen, tänker ni nu. Vad är det? Det har vi väl inte i Sverige? Nej, men det finns i Finland. Och ovan nämnda projekt har genomförts i samarbete med fyra svenskspråkiga 7-9-skolor i Finland. Skriften beskriver hur "språkinriktat och språkoptimistiskt arbete kan se ut inom ramen för skolans dagliga verksamhet - i alla ämnen".

I slutet av skriften finns 10 hållpunkter för språkinriktat arbete som jag tycker passar bra att ha som en checklista för alla oss som vill utveckla vår undervisning att bli ännu mer språkutvecklande.