15 juni 2018

Analys och utvärdering av läsåret

Slutet av läsåret i skolans värld innebär ofta resultatanalyser och utvärderingar av olika slag. Så även på min skola där vi lärare i förberedelseklass precis har haft ett grupputvecklingssamtal tillsammans med vår närmaste chef för att utvärdera de mål vi hade satt upp för vår undervisning under läsåret.

Våra gemensamma mål har varit att utveckla undervisningen genom att dra nytta av elevernas flerspråkighet som resurs, att börja använda Skolverkets bedömningsstöd Bygga svenska, att försöka hitta former för att kunna genomföra ämneskartläggning (steg 3) och att hitta fungerande former för samarbete i arbetslaget. Med tanke på att jag enbart arbetar 40% med undervisning är det svårt att få till gemensamma möten.

Utöver att utvärdera våra gemensamma mål har jag även behov av att utvärdera min egen undervisning och eftersom det här läsåret har varit mitt första på en nya skola i en ny kommun finns det flera saker som är intressanta att analysera.

Svårigheten att anpassa stöttningen

Alla som har erfarenhet av att undervisa i förberedelseklass känner till hur svårt det är att planera och genomföra undervisning i en elevgrupp där spridningen i språk, kunskaper och ålder är så enormt stor som den är i förberedelseklass. Om intentionen är att alla elever ska kunna delta i undervisningen och arbeta mot samma mål behöver stöttningen som undervisningen erbjuder variera utifrån elevernas olika behov. Och det är detta som jag brottas med för att utveckla.

Att ha elever utan skolbakgrund, som inte kan läsa på något språk, tillsammans med elever med god skolbakgrund är inte optimalt men ändå något som vi ofta har. Visst, de ska allihop lära sig grundläggande svenska men de ska även fortsätta utveckla de kunskaper de redan har - och här har ju elever med skolbakgrund ofta helt andra förkunskaper än elever utan skolbakgrund. Som tur var har vi även haft stunder då vi kunnat ha riktad läs- och skrivinlärning, vilket jag bloggade om tidigare.


Att anpassa stöttningen betyder väldigt många olika saker men en sak som jag fokuserat extra på detta läsår är att alla elever ska kunna lyckas med samma uppgift utan att det varken blir för enkelt eller för svårt. Här är ett konkret exempel:


Att arbeta medvetet med begrepp är ju något man alltid gör men i år testade jag en ny form som jag tycker fungerade bra som avstämning när det gäller att få syn på elevernas begreppsförståelse (med inspiration från Läslyftet-modulen Tidig läsundervisning). 


Fotot visar ett arbete med begreppsförståelse, geografi åk 9, i syfte att öka medvetenheten för mig och eleverna kring vilka begrepp som eleverna känner att de förstår och inte. Eleverna fick göra samma övning flera gånger under arbetsområdet och det blev tydligt att begreppen flyttar till höger i tabellen ju längre tiden går.

Att anpassa stöttningen innebär även att fundera över hur man grupperar eleverna. När vi arbetade med läsförståelse under vårt Svenska djur-tema var det inte avkodningen som stod i centrum så då parade jag ihop elever på ett sätt så de båda kunde dra nytta av varandras styrkor. Det kan t ex innebära att en elev som är nybörjarläsare men som har kommit längre i sin muntliga svenska språkutveckling får samarbeta med en elev som kan avkoda på svenska men som kanske inte har kommit lika långt i språkutvecklingen. Tillsammans kan de två förstå mer av texten än vad de skulle kunna göra på egen hand.


Under nästa läsår ska jag försöka hitta ännu fler sätt att anpassa stöttningen så jag gärna emot tips om ni har.

Behovet av ännu mer strukturerad skrivundervisning

Den som följt min blogg länge vet att genrepedagogik är något jag undersökt och försökt använda mig av under flera år. Trots att jag tycker att jag är medveten och att jag både läst och testat mycket så är det väldigt svårt att få till en strukturerad skrivundervisning. Jag skrev tidigare ett inlägg om mitt undervisningstänk där jag redogör för det som ligger till grund för min undervisning och varför jag gör som jag gör. Men att omsätta detta i praktiken är komplext, framförallt i en elevgrupp med stor spridning i språk- och kunskapsutveckling. Mitt mål för nästa läsår är därför att fortsätta utveckla skrivundervisningen så den blir mer strukturerad men framförallt att den leder till att eleverna skriver bättre texter med ett ämnesrelevant innehåll. Jag vet såklart att man inte kan skynda på skrivprocessen men när man har elever som man vet kan skriva avancerade texter på modersmålet så tänker jag ändå att nivån på min undervisning behöver höjas så eleverna får rätt stöttning för att kunna skriva liknande texter även på svenska.



Dra nytta av det muntliga språket

Eftersom vi i grupperna har haft elever som behöver grundläggande läs- och skrivinlärning har inte alla elever kunnat inhämta kunskaper via läsning och inte heller kunnat visa sina kunskaper via skrift. Detta innebär att jag var tvungen att planera undervisningen på ett annat sätt där eleverna kunde få använda deras muntliga språk på ett mer medvetet sätt än man behöver göra när eleverna kan läsa och skriva. Till exempel har det inneburit att jag använt filmformatet på olika sätt för att dokumentera elevernas språk- och kunskapsutveckling. Jag valde även att testa Flipgrid vilket jag tycker fungerade väldigt bra. Med hjälp av Flipgrid kunde jag ge eleverna uppgifter som de svarade på muntligt genom att spela in sig själva. Dessa korta filmer kunde jag sedan ge respons på och eleverna kan även ha tillgång till varandras inspelningar så de kan ge kamratrespons. Att använda film är ju inget nytt men Flipgrid blev som ett klassrum där allt fanns samlat. Ett plus är också att det var enkelt att integrera med Google classroom (som vi använder i Sollentuna). Flipgrid använde jag bland annat för att låta eleverna repetera sådant vi arbetat med, spela in när de läser högt, berätta fritt kring en frågeställning, beskriva ett fenomen samt för utvärdering av lektionspass. Det sistnämnda visade sig vara väldigt svårt och jag insåg direkt att mina instruktioner hade varit alldeles för otydliga och stöttningen alltför bristfällig så det var lärorikt för mig.

Inför nästa läsår vill jag fortsätta utveckla detta arbete och få in mer systematik kring hur jag kan använda elevernas muntliga språk som resurs i språk- och kunskapsutvecklingen och även som en del av dokumentation för den formativa bedömningen. Det är trots allt återkopplingen från elev till mig som lärare som är avgörande för den framåtsyftande planeringen av undervisning och för att kunna anpassa stöttningen.

Svårigheten att omsätta kursplanerna till nyanlända elever

Att vår läroplan och våra kursplaner inte är skrivna utifrån nyanlända elevers förutsättningar och behov är ingen nyhet men ändå något som är värt att notera. Vi försöker så gott det går att planera ämnesövergripande undervisning i olika teman vilket vi tycker gynnar elevernas språk- och kunskapsutveckling. Eftersom vi har fbk 3-9 (i två grupper) har vi dock alla tre stadier att ta hänsyn till när vi planerar undervisningen. Vilket inte alltid fungerar. Ett talande exempel är Tema Svenska djur som vi avslutade läsåret med. För de yngre eleverna är detta ett ämnesövergripande arbete i sva och biologi men för de äldre eleverna är det enbart undervisning i sva. Biologiämnets centrala innehåll och kunskapskrav för åk 7-9 är på en helt annan nivå än att man kan hävda att vårt Svenska djur-tema är undervisning biologi (enligt kursplanen, alltså). En annan svårighet är såklart kursplanen i svenska som andraspråk men där kan man ändå hitta centralt innehåll och kunskapskrav för åk 7-9 som är relevant även om det är på en helt annan nivå än där våra elever befinner sig. För att vi lärare inte ska behöva planera ihjäl oss har vi ändå valt att ha gemensamma teman för alla våra nyanlända elever men under nästa läsår tänker jag försöka höja den kognitiva nivån för 7-9-eleverna ännu mer. Jag bloggade tidigare om ett arbetsområde om etik och moral där jag försökte höja nivån, ett arbetsområde jag lärde mig mycket av.

Under nästa läsår ska jag fortsätta att använda Bygga svenska-materialet vilket jag tycker är bra för att dokumentera elevernas språkutveckling och på så sätt kunna hitta ingångar i de olika kursplanernas språkliga krav. Kanske leder det arbetet även till att det blir lättare att kunna höja den kognitiva nivån utifrån ämnesinnehåll i t ex SO-ämnena.

Att låta elevernas röster höras

En sak som jag fokuserat lite extra på i år är att försöka lyfta fram elevernas röster så jag får syn på vad de tycker och tänker om undervisningen. Detta är nämligen inte helt enkelt när man undervisar nyanlända, dels för att de inte är vana vid att lärare frågar efter deras åsikter och tankar om undervisningens innehåll och form, dels för att det är svårt med kommunikationen när lärare och elev inte har något gemensamt språk. Men jag har ändå försökt och med små steg tycker jag att eleverna vågade bli mer och mer ärliga.




Elevcitatet ovan var en ärlig reflektion kring en ny arbetsform. Vi läste boken Ondskan och jag hade valt att testa Text Graffiti för att få syn på elevernas tankar kring olika citat samt att de skulle få möjlighet att tänka högt i skrift kring varandras tankar. Eleven som i sin utvärdering skrev att hen inte lärde sig någonting fick några följdfrågor av mig. Då visade det sig att eleven inte tyckte att uppgiften gav några nya uppslag eller tankar som fördjupade elevens förståelse av karaktärerna eller händelserna i boken. Den utvärderingen gav mig intressanta tankar kring hur jag kan utveckla uppgiften nästa gång. Att ha tydligare frågeställningar och instruktioner samt att klargöra syftet med uppgiften exempel på sådant som jag bär med mig. En annan lärdom är att det inte räcker att testa en uppgift en gång, både eleverna och jag behöver testa flera gånger för att jag ska kunna anpassa den till mitt sätt att undervisa och till den elevgrupp jag för tillfället undervisar.

Detta var ett urval av sådant som jag har reflekterat kring under läsåret men framförallt såhär efter skolavslutningen. I höst tänker jag plocka fram det här blogginlägget och läsa igenom det inför att nästa läsår drar igång.

Trevlig sommar!

04 juni 2018

Rutiner för svenska som andraspråk

Kommungemensamma rutiner för ämnet svenska som andraspråk i grundskolan. Det ansåg rektorsgruppen och barn- och utbildningskontoret i Sollentuna kommun att vi saknade, så under läsåret 2017/2018 har jag, som utvecklingsledare i Sollentuna kommun, varit en del av en arbetsgrupp som haft i uppdrag att arbeta fram dessa rutiner som nu är klara:
Vårt gemensamma arbete inleddes med att jag skrev ihop ett diskussionsunderlag med information och frågeställningar som vi hade som utgångspunkt, både som diskussion bland skolledarna och som underlag för arbetsgruppens arbete. Vi landade i att våra rutiner behöver vara relativt omfattande men ändå såpass generella att de passar för alla våra kommunala skolor. Alla skolor är olika, vilket rutinerna behöver anpassas till. Andelen elever i behov av undervisning i svenska som andraspråk varierar stort mellan olika skolor, liksom andelen lärare med behörighet i svenska som andraspråk. Eftersom det är rektor som styr över skolans inre organisation varierar även organisationen av undervisningen i svenska som andraspråk. Att arbeta fram omfattande och tydliga rutiner, när skolorna har så olika behov, är en utmaning och även om inte rutinerna kan ge svar på alla de frågor man ställs inför så är kommungemensamma rutiner ett steg på väg mot en ökad likvärdighet.

Rutiner för ökad likvärdighet

Skolverket publicerade nyligen en intervjustudie, Svenska som andraspråk i praktiken, som undersöker hur skolor arbetar med svenska som andraspråk i årskurs 7-9. Skolverkets övergripande slutsats är att resultaten studien pekar på att utbildningen i svenska som andraspråk inte är likvärdig. Resultaten indikerar att elever med samma behov och samma kunskapsnivå riskerar att få olika utbildning och bedömas olika beroende på vilken skola de går i och vilken lärare de undervisas av. Resultaten väcker också frågan om alla elever som läser svenska som andraspråk får den undervisning som de behöver.

Ovan nämnda studie visar att det som avgör om en elev ska läsa svenska som andraspråk eller svenska skiljer sig åt, både inom och mellan skolor. Detta är något som vi i Sollentuna känner igen och vi hoppas att våra kommungemensamma rutiner kan leda till att dessa skillnader minskar över tid.

Men, hur gör man bedömningen?

En del av de frågor som fortfarande kvarstår rör själva hur:et, alltså hur man gör en kvalitativ bedömning av en elevs språkutveckling för att avgöra i fall eleven har behov av undervisning i svenska som andraspråk i stället för svenska. Detta hur kan inte beskrivas i detalj i rutiner eftersom en stor del av svaret ligger i lärarens, framförallt sva-lärarens, profession, utbildning och kompetens. Vi har därför valt att lyfta fram ett material som vi menar kan vara till stort stöd för bedömningen, nämligen Skolverkets Bygga svenska. Vi har även valt att lägga stort fokus på de yngsta eleverna så rektor redan vid höstterminsstart åk 1 (eller åk 4 eller åk 7) kan fatta beslut om undervisning i sva i stället för i svenska. På så sätt vet alla inblandade, elev, vårdnadshavare och lärare, redan från början vilket svenskämne eleven får undervisning i och på vilka grunder. Därefter kan lärarna kontinuerligt ta ställning till frågan "Kvarstår elevens behov av undervisning i svenska som andraspråk?" så att beslutet kan omprövas en gång per läsår. För 4-9-skolor eller 7-9-skolor behöver man såklart göra inledande bedömningar av elevens svenska språk i de fall då bedömningsunderlag saknas från överlämnande skola men i framtiden hoppas vi att Bygga svenska kommer att användas vid överlämningar mellan våra kommunala skolor.

Brist på sva-lärare

En annan, högst aktuell, fråga som kvarstår handlar om kompetens och så även kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk. Bristen på lärare i svenska som andraspråk är gigantisk och eftersom just sva-kompetensen är avgörande för att sva-rutinerna ska kunna implementeras är det ett problem att sva-lärare saknas. Här behöver insatser göras på olika nivåer, både på statlig nivå och på huvudmannanivå. En sak som Sollentuna kommun redan har beslutat om är att cirka 30 st åk 1-3-lärare under nästa läsår ska få gå en uppdragsutbildning: Flerspråkig läs-, språk- och litteracitetsutveckling. Dessa lärare ingår i den grupp svensklärare som fått automatisk behörighet i svenska som andraspråk utan sva-utbildning och som således inte är berättigade att gå Lärarlyftet. Även om en kurs på 7,5 hp inte är att jämföra med en sva-lärarutbildning är det ändå ett steg på vägen. Andra sätt att få fler sva-lärare, utöver att rekrytera, är att låta svensklärare fortbilda sig via Lärarlyftet och på så sätt få dubbel behörighet i svenska och svenska som andraspråk.

När det gäller rekrytering av sva-lärare hänger den frågan tätt ihop med frågan om hur man organiserar undervisningen i svenska som andraspråk. Sva-lärare kan välja och vraka mellan tjänsterna och jag är övertygad om att man kan locka sva-lärare om man har tilltalande tjänster. På min skola, Sofielundsskolan, har vi ganska många sva-lärare. Kanske beror det på att vi har sva-undervisning i förberedelseklass för nyanlända elever och tvålärarsystem i svenska/sva på högstadiet? Det är en organisationsmodell som många sva-lärare tilltalas av. Eftersom organisation av undervisning i svenska som andraspråk ofta varierar utifrån antalet sva-elever på skolan har vi i rutinerna valt att beskriva några olika organisationsmodeller då det tyvärr inte finns en modell som passar överallt.

Till rutinerna finns även en checklista för rektorer och vi håller i detta nu på att arbeta fram en kommungemensam beslutsblankett och en informationsfolder för elev och vårdnadshavare med info bl a om sva-ämnets syfte och skillnaderna mellan svenska och sva.

Ha du/ni tankar eller frågor om Sollentuna kommuns rutiner tar vi gärna emot återkoppling. Rutinerna kommer med all säkerhet revideras framöver så all input är viktig för oss.

Beslutsblanketter

Det är flera som har hört av sig och vill veta hur våra beslutsblanketter ser ut. Här är bilder på de två dokument vi använder (eftersom blanketterna finns på intranätet). Först är det två bilder på dokumentet för det inledande beslutet om undervisning i svenska som andraspråk och därefter en bild på blanketten för omprövning av beslutet. Omprövning sker en gång/läsår.

Beslut om svenska som andraspråk (1 av 2)

Beslut om svenska som andraspråk (2 av 2)

Omprövning av beslut om svenska som andraspråk


16 april 2018

Digital kompetens, makerspace och nyanlända elever

I det här blogginlägget skriver jag lite om digital kompetens och vinsten att ha mer kompetenta kollegor att samarbeta med i syfte att eleverna ska utveckla adekvat digital kompetens. Jag skriver även om vårt besök på Väsby makerspace och hur ett sådant kreativt centrum för IT-slöjd kan bli ännu mer tillgängligt för nyanlända elever.

Digital kompetens - en demokratifråga

Digital kompetens och den förändrade läroplanen är såklart inget som har gått mig förbi men jag måste ändå säga att jag inte heller har haft det som prio 1. Kanske är anledningen att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig an och omsätta detta i undervisning av nyanlända elever. Kanske är anledningen att jag inte riktigt förstår digitaliseringens olika delar och vad digital kompetens egentligen är. Jag läser den nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet:

"Digital kompetens är i grunden en demokratifråga. I skolan lär vi oss förstå världen för att kunna förändra den. Alla barn och elever behöver få förståelse för hur digitaliseringen påverkar världen och våra liv, hur programmering styr såväl det informationsflöde vi nås av som de verktyg vi använder, liksom att få kunskap om hur tekniken fungerar för att själv kunna tillämpa den."

Alla barn och elever behöver få förståelse för hur digitaliseringen påverkar världen och våra liv. Men har jag själv den förståelsen? Kan jag undervisa om något som jag inte förstår? En demokratifråga, står det att det är. Precis som att ett välutvecklat språk att tänka, kommunicera och lära på är en demokratifråga. Precis som att förmågan att läsa, tolka och kritiskt granska text är en demokratifråga. Det är klart allt detta hänger ihop men som lärare behöver man bryta ner och låta eleverna öva på olika delar vid olika tillfällen - med risken att eleven i slutändan kanske inte har fått med sig alla delar. Tänk om fler tänker som jag? Att man inte har tid. Att man inte kan. Att man inte förstår. Att det inte är prio 1. Då är risken ganska stor att de digitala klyftorna ökar i samhället och det är väl därför vi nu har fått förändrade läroplaner:

"De nya skrivningarna ska bidra till att barn och elever utvecklar förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhället. De ska stärka elevernas förmåga att använda och förstå digitala system och tjänster, samt att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt. Det handlar också om stärka förmågan att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med hjälp av digitala verktyg."

Självklart är det så att jag redan nu på olika sätt arbetar för att utveckla elevernas digitala kompetens men det är mest fokus på att använda vissa digitala verktyg, som t ex ordbehandlingsprogram, hantera Google classroom, kommunicera via e-post, navigera i vår lärplattform, söka på internet eller kanske använda olika program och appar. Det handlar inte lika mycket om att utveckla förståelse för hur digitaliseringen påverkar individ och samhälle eller att stärka förmågan att lösa problem och omsätta idéer med hjälp av digitala verktyg. Där finns det stor utvecklingspotential i min undervisning. Men hur börjar man?

Väsby makerspace

Jag har genom åren följt vänner i sociala medier som arbetar medvetet med dessa frågor. En av dessa, Per Falk, är en person som jag har lärt massor av och när han bjöd in mig, mina kollegor och eleverna i Sofielundsskolans förberedelseklass till Väsby makerspace tackade vi självklart ja. Att vi åkte dit och deltog i en workshop med Pelle var inte enbart för vår egen skull. Pelle önskade även att vi skulle återkoppla till honom hur makerspace, och besöket där, kunde utvecklas för att kunna nå nyanlända elever på ett ännu bättre sätt.

Under besöket fick vi konstruera "tramsbottar". Genom tramsbotten fick vi öva på att bygga egna objekt och det är alltså en blandning av mekanik, teknik, ellära och estetik. Att skapa tramsbottar tyckte eleverna var riktigt roligt och även om de stötte på problem så testade de olika lösningsförslag tills de lyckades. För att skapa och vara kreativ behöver man inte kommunicera så mycket på ett gemensamt språk. Alla kunde vara delaktiga och alla kände att de klarade av uppgiften.

En workshop - ingen workshop?

Men en enskild workshop utan för- och efterarbete gör ingen större skillnad så av den anledningen är jag väldigt avundsjuk på förskolorna och skolorna i Upplands Väsby som har möjlighet till flera besök på Väsby makerspace under ledning av Pelle Falk och hans kollegor. Jag tänker nämligen att det krävs ett antal besök i olika steg för att både eleverna och vi lärare ska få ökad förståelse och ökad kunskap. Pelle skrev följande förslag till mig när vi pratade om hur ett lite längre upplägg skulle kunna se ut:

  1. Filmer, föreläsning och diskussion om vad robotar är och vad innebär det att allt är av IT och programmerbart? Vem bygger robotar idag? Vad kan man ha dem till?
  2. Tramsbottar och konstruktion
  3. Reflektion; hur resonerar eleverna nu? Vad är programmering och vad är skapande? Hur skulle de vilja lyfta sin konstruktion till nästa nivå?
  4. Introducera t ex Micro:bit för att programmera sin tramsbot
  5. 3D-printa objekt till sin tramsbot
  6. Löd in kontakter, onoff-knapp samt nya sensorer

För mig som sva/so-lärare vore det guld värt att ha ett makerspace att kunna besöka tills dess man på varje skola har ett liknande kreativt centrum för IT-slöjd där det finns lärare/pedagoger som kan mer om detta som kan lära ut. Visst, jag kan testa och göra tillsammans med mina elever på egen hand men risken är stor att vi fastnar i görandet om jag som lärare inte har tillräcklig förståelse för vad vi gör och varför. I min egen lärprocess är det därför oerhört viktigt att jag har mer kompetenta kollegor, som Pelle, som kan leda och stötta mig i processen att utveckla min egen undervisning.

Makerspace och nyanlända - tips

Att besöka ett makerspace med nyanlända elever är verkligen något jag rekommenderar till fullo. Alla gemensamma aktiviteter och upplevelser blir en källa till undervisning både innan och efter besöket, att besöka ett makerspace är inget undantag. Men, finns det då något som Pelle och Väsby makerspace (och troligtvis även andra makerspace) kan tänka på när det gäller ökad tillgänglighet när man får besök av nyanlända elever? Jo, det finns det och därför kommer här en punktlista med konkreta tips:


  • Bjud in modersmålslärarna på workshop och be dem samtidigt hjälpa er med översättningar av olika slag. Att kunna plocka fram flerspråkiga ordlistor med just de begrepp som eleverna behöver använda eller att kunna plocka fram instruktioner på olika språk kan spara både tid och onödiga missförstånd.
  • Använd gärna flerspråkigt material i form av filmer, texter etc. Kanske kan filmer och texter översättas/textas av modersmålslärare eller andra flerspråkiga personer om det inte finns flerspråkigt material. Kanske kan elever skapa filmer eller skriva texter på andra språk än på svenska i syfte att andra, nyanlända, elever ska kunna få ökad förståelse.
  • Skapa någon form av material som lärarna kan arbeta med innan besöket för att förbereda eleverna på vad som komma skall och för att aktivera elevernas förkunskaper. Av Pelle fick vi en inbjudan via youtube där han och hans kollega berättade för oss vad vi skulle få testa att göra. Vi fick också en rundvisning av lokalerna via film innan besöket vilket uppskattades av alla.
  • Använd generöst med bildstöd. Extra viktigt är det vid genomgångar och instruktioner. Fotografera eller filma olika verktyg och material samt processer som visar vad eleverna ska göra så ni kan skapa analoga eller digitala instruktioner i kronologisk ordning.
  • Sätt upp bildstöd och begreppskort i lokalerna. En bild på en limpistol och ordet "en limpistol" uppsatt vid platsen där man använder limpistoler underlättar för eleverna att både förstå och använda ordet. Att det det finns en bild på, och att det står, piprensare på lådan med piprensare underlättar för eleverna att hitta rätt material om det i instruktioner t ex står att man ska använda just piprensare.
  • Låt makerspace bli ett flerspråkigt makerspace genom att låta fler språk än svenska synas i text runtomkring i lokalerna. Sätt gärna upp flerspråkiga ordlistor där vissa för verksamheten viktiga nyckelbegrepp finns på svenska och de största språken.
  • Var inte rädd för att använda korrekta benämningar. Att förenkla språket behöver man såklart göra då och då men under en workshop där man konkret kan visa vad och hur är det en stor vinst att använda korrekt benämning på de verktyg och det material man använder.
  • Tala gärna långsammare än vanligt samt försök förklara ord och begrepp samtidigt som du talar. Lite så som Astrid Lindgren gjorde i sina barnböcker när hon använde avancerade ord och förklarade orden samtidigt.
  • Om möjlighet finns, låt modersmålslärare eller studiehandledare följa med eleverna när de besöker makerspace. Om eleverna får använda ett starkt språk kan man ha helt andra diskussioner på en helt annan kognitiv nivå. 
  • Arbeta gärna fram flerspråkig information om sådant som rör verksamheten eller annat som distribueras/sätts upp på väggarna.

24 februari 2018

Etik och moral - ett ämnesövergripande arbete

När man undervisar nyanlända elever i förberedelseklass har man ofta stora möjligheter att undervisa ämnesövergripande, vilket gynnar både språk- och kunskapsutvecklingen. I det här (väldigt långa) blogginlägget kommer jag att berätta om ett arbetsområde i svenska som andraspråk och religionskunskap för åk 9. Men innan jag beskriver undervisningen behöver jag ge er lite bakgrund eftersom jag är övertygad om att ämnesområdet inte alls skulle fungerat lika bra om jag inte fått hjälp av mina elever.

Ny på jobbet

I höstas när jag började på Sofielundsskolan i Sollentuna började vi i förberedelseklasserna med ett tema som vi kallade "Att vara människa". Eftersom jag var ny på skolan kände jag inte de elever som jag skulle undervisa så det var både nervöst och spännande. Även om "mina" elever definierades som nyanlända var de inte alls lika nya i skolan som jag var. Eleverna i 9:an, som jag skulle undervisa i SO och svenska som andraspråk, hade gått i svensk skola ungefär 1,5 år (flertalet med kort skolbakgrund).

Vi fbk-lärare planerade temat ihop även om vi sedan undervisade i olika elevgrupper. Jag märkte dock ganska snabbt, faktiskt redan första lektionen, att den planering jag satt ihop inte höll. Jag fick inte riktigt eleverna med mig och de var allmänt skeptiska. Även om de snällt gjorde det jag bad dem om så kändes det "fel". Jag insåg att jag hade klivit rakt in i den vanligaste fällan av dem alla: Jag hade på tok för lågt ställda förväntningar på eleverna. Dessutom hade jag inte i tillräckligt hög grad tagit reda på vad eleverna redan kunde. Inte heller hade jag lyssnat in eleverna för att få lite koll på vad som intresserade dem och vad de var nyfikna på. Närmare 20 års erfarenhet som lärare hjälper inte alltid men som tur var kan man alltid ändra om.

Att höja förväntningarna

För mig var det en konkret fråga som fick mig att "snäppa upp" undervisningen. En ganska försynt, men högst relevant, fråga. Nämligen: "Får vi betyg på det här?" Frågan i sig är enkel att besvara, för visst ska eleverna få betyg. Självklart. Men jag förstod att eleven försökte säga mig något annat. Jag antar att hen egentligen försökte säga typ: "Anna, vi har sjukt lite tid på oss. Vi måste lära oss så mycket som möjligt, så vi kan få 8 eller 12 godkända betyg och komma in på gymnasiet." Jag antar även att eleven försökte säga att hen önskade att allt "onödigt" skulle bort och att jag skulle höja nivån på undervisningen. Jag fick mig en och annan tankeställare av den där frågan och jag var helt enkelt tvungen att planera om. Jag valde därför att göra en fördjupning i vårt gemensamma tema fast med fokus på etik och moral. Dels för att jag hoppades att detta skulle engagera eleverna, dels för att jag visste att de inte arbetat med detta tidigare.

Utgångspunkter för planering

När jag satte mig för att planera undervisningen dök ett antal frågor snabbt upp:

  • Vilken förförståelse och vilka förkunskaper har mina elever om etik och moral?
  • Vilka förkunskaper har eleverna när det gäller att resonera och argumentera?
    • muntligt?
    • skriftligt?
    • på modersmålet respektive på svenska?
  • Hur långt har eleverna kommit i sin svenska språkutveckling?
Eftersom eleverna var nya för mig var jag helt enkelt tvungen att få frågorna besvarade genom min egen undervisning. Jag hade ingen möjlighet att ha enskilda samtal med eleverna eller ha regelrätta "kartläggningssamtal" tillsammans med modersmålslärare så jag fick försöka inhämta så mycket kunskap som möjligt om eleverna genom undervisningen. När vi inledde temat "Att vara människa" hade vi två frågeställningar som vi lät eleverna diskutera:
  • Vad är rätt och vad är fel?
  • När är det svårt att vara människa?



Den inledande diskussionen gav mig värdefull input kring vilka frågeställningar som engagerade eleverna mest. Föga förvånande var det frågor om att leva under förtryck, om flykt och om att leva i ett nytt land som fick igång eleverna. Jag valde därför att ha dessa frågor som utgångspunkt när jag planerade arbetsområdet men innan vi kom in på att diskutera dessa frågor behövde eleverna förstå mer om just etik och moral.

Juridiskt fel eller moraliskt fel?


För att eleverna skulle få undersöka skillnaden mellan vad som är juridiskt fel och vad som är etiskt/moraliskt fel fick eleverna ta ställning till tre olika "Vad är värst"-frågeställningar. Eftersom jag även ville få reda på elevernas förkunskaper när det gäller att resonera och argumentera valde jag även att eleverna skulle ha ett fokus på detta i övningen:


Eleverna fick göra samma övning tre gånger, med tre olika frågeställningar att ta ställning till (de är hämtade från en lärarhandledning på nätet som jag i nuläget inte kan hitta - berätta gärna var de kommer ifrån så kan jag länka):


Vad är värst?

  • Att stjäla en olåst cykel eller att ljuga för en vän?
  • Att slå någon eller att strunta i att hjälpa någon som håller på att drunkna?
  • Att vandalisera en busskur eller att säga att en kompis är riktigt ful när hen frågar om sin nya frisyr?
Eleverna var väldigt aktiva och de uppskattade verkligen att få kortskriva på egen hand innan de samtalade med en klasskamrat. En elev skrev i utvärderingen efteråt att han kände att han kunde tänka mer när han fick skriva först. Det var värdefull återkoppling till mig.

Eleverna hade intressanta diskussioner och extra intressant blev det när de var oense. Att i "stundens hetta" hitta argument och motivera varför man tycker som man gör stretchar språkförmågan. Det blir inte alltid språkligt korrekt när eleverna försöker formulera kognitivt krävande tankar på svenska men det är gynnsamt för språkutvecklingen när de försöker. Att hitta de där övningarna och uppgifterna som engagerar eleverna och som lockar dem att använda ett mer avancerat språk är inte helt enkelt men guld värt när man lyckas.

Etiska dilemman

Efter att ha undersökt skillnaden mellan vad som är juridiskt fel och etiskt/moraliskt fel kom vi in på olika etiska dilemman. Vi pratade om att göra val i livet och hur svårt det kan vara samt vilken hjälp vi kan få för att kunna fatta "rätt" beslut. Eleverna fick även formulera egna dilemman som vi sedan använde i undervisningen på olika sätt:
  • Är det rätt eller fel att stanna i ett land utan tillstånd?
  • Är det rätt att stjäla när man är hungrig?
  • Är det rätt att döda i självförsvar?
  • Är det rätt att ge pengar till tiggare?
  • Är det rätt eller fel med dödshjälp?
Det första dilemmat engagerade dem allra mest så jag valde att spara den till sist, till bedömningsuppgiften där eleverna skulle få omsätta sina kunskaper i en resonerande och argumenterande text.

Mål med undervisningen

Först när vi undersökt begreppen etik och moral lite närmare och när eleverna fått närma sig ämnesområdet utifrån deras egen erfarenhet så presenterade jag syftet med undervisningen.

I undervisningen ska vi öva på att...
  • förklara vad etik och moral handlar om
  • använda etiska begrepp
  • sammanfatta texter vi läst
  • ge exempel på moraliska frågeställningar
  • samtala och diskutera kring moraliska frågeställningar
  • redogöra för hur olika modeller kan förklara varför människor tycker olika om vad som är rätt och fel
  • använda etiska begrepp och modeller för att resonera och argumentera kring moraliska frågeställningar och värderingar
Vi pratade en del om de olika punkterna och relaterade dessa till formuleringar i kursplaner och kunskapskrav. För mig var det viktigt att eleverna förstod att kraven är höga, väldigt höga, för godkända betyg men jag var även tydlig med att det inte är deras förmåga att visa kunskaperna på svenska som är viktigast när det gäller betyg i religionskunskap. Dock var jag även tydlig med att det var ett ämnesövergripande arbete vilket innebär att ämnet svenska som andraspråk var lika viktigt och att kunskaperna i det ämnet måste visas på just svenska.

Flerspråkig lärprocess, enspråkig produkt

Under hela arbetsområdet uppmuntrade jag eleverna att använda alla språk, men framförallt deras starkaste språk, under lärprocessen men produkten, det vill säga bedömningsuppgiften, skulle eleverna producera på svenska. 
Bedömningsuppgift: Resonera och argumentera skriftligt, på svenska, kring en etisk fråga och då använda etiska modeller och etiska begrepp.
Jag uppmuntrade eleverna att tänka, samtala, läsa och skriva på det språk som var deras starkaste "tankeverktyg". I den processen var självklart studiehandledningen en oerhört viktig resurs men även översättningsprogram och översatta texter var av stor betydelse. Det som kanske var svårast var att få eleverna att kortskriva på deras modersmål. De förstod först inte varför de skulle skriva på ett språk som jag uppenbarligen varken kunde läsa eller förstå. Att "tänka med pennan i handen", det vill säga skriva för att sätta ord på sina egna tankar var eleverna inte vana vid så där krävdes viss övning. De var inte heller helt övertygade om att det var gynnsamt att diskutera med varandra på ett språk jag inte förstod men efter att vi testat flera gånger förstod de syftet.

Att jag valde en skriftlig bedömningsuppgift som "slutbedömning" handlade dels om att jag ville att eleverna skulle bekanta sig med uppgifter som liknar uppgifter ur nationella prov, dels att jag behövde samla in skriftlig text från eleverna för att kunna göra en språkutvecklingsanalys. Jag visste helt enkelt för lite om mina elevers skrivförmåga på svenska för att kunna planera och genomföra undervisning på rätt nivå.

Etik och moral - vad är det?

De nästkommande lektionerna handlade framförallt om att eleverna behövde få ökad kunskap om etik och moral samt etiska modeller och etiska begrepp. Vi läste flera texter på olika nivåer och olika språk, vi tittade på filmer, vi lyssnade på "flippade genomfångar" av andra lärare (tack ni som delar med er!) och som tur var fick eleverna även studiehandledning på modersmålet. Utöver att vi läste andras texter skrev vi även egna texter, både i helgrupp och i par. Våra gemensamma texter användes sedan som modelltexter för elevernas egna skriftliga produktioner. Även om fokus var ökad förståelse om etik och moral försökte jag lägga upp undervisningen utifrån cirkelmodellens olika faser för att kunna undervisa om texters syfte, struktur och språkliga drag i ett meningsfullt sammanhang.

Etiska modeller

När eleverna fått fördjupad kunskap i vad etik och moral är var det dags att försöka förstå de olika etiska modellerna. Jag valde att begränsa till pliktetik och konsekvensetik även om texterna vi läste tog upp fler etiska modeller. Vi ägnade ganska lång tid åt att öva oss på att "tänka som pliktetiker" och "tänka som konsekvensetiker". När jag tyckte att eleverna verkade ha koll på dessa etiska modeller skapade jag en "sant eller falskt"-övning åt dem:

Så här med facit i hand var det rätt bra att jag gjorde den där övningen eftersom min upplevelse, att eleverna verkade ha koll, visade sig vara helt fel. De hade inte alls förstått hur man tänkte som pliktetiker eller konsekvensetiker så det var bara till att tänka om och låta dem fortsätta att öva.

Digitala verktyg i all ära men ibland är det analoga arbetssättet att föredra. Att ha en lapp i handen och fysiskt placera ut den, eller omplacera den, kan ge betydligt mer stöd än att klicka i ett digitalt formulär. Eleverna fick därför ta ställning till olika påståenden genom att "tänka som en pliketiker" eller "tänka som en konsekvensetiker" med hjälp av papperslappar placerade i olika kolumner:


När eleverna hade placerat ut alla lappar fick de förklara för varandra hur de hade tänkt och varför. De fick alltså öva på att förklara, motivera, resonera och argumentera samtidigt som de fick öva på att använda de etiska modellerna.

Ord och begrepp

Att arbeta medvetet med att utveckla ordförrådet genomsyrar varje dag men det gäller även att få eleverna att ta eget ansvar för att göra detta. Vi har därför arbetat med ordlistor på olika sätt, t ex ordlistor där eleverna har fått förklara begrepp på svenska och översätta:
För att komplettera ordlistorna och texterna eleverna läser, och för att få in nödvändig repetition på ett lekfullt sätt, fick eleverna även använda quizlet för att öva på ord och begrepp.


Föra resonemang

Oavsett vilket ämne man undervisar i är troligtvis "föra resonemang" en viktig del som eleverna måste öva på. Eftersom jag inte visste så mycket om mina elevers förmåga att resonera, varken på modersmålet eller på svenska, försökte jag förtydliga och exemplifiera resonemang varje gång vi resonerade. Vi ett tillfälle då vi diskuterade progression i resonemangsförmågan gick vi in mer på djupet vilket resulterade i en väldigt plottrig bild som tillsammans med en del ord i ordbanker ändå kunde tjänstgöra som stöd för eleverna:


För att eleverna skulle få fördjupad kunskap i hur man resonerar och hur man kan använda etiska modeller inom vårt ämnesområde etik och moral valde jag att gå vidare med en frågeställning som jag visste skulle engagera eleverna, nämligen "Gör flyktingsmugglare rätt eller fel?" (Med inspiration från Clio online förberedelseklass).

Eftersom de flesta av eleverna har egen erfarenhet av flyktingsmugglare var den första utmaningen att flytta diskussionen från dem själva till en mer generell nivå. Att få eleverna att förstå att det inte var deras egen åsikt, eller deras egen erfarenhet, som var viktig nu var svårt. Frågeställningen låg väldigt nära dem och det var inte helt enkelt för eleverna att distansera sig. Till en början i alla fall. När de mer och mer började få grepp om de två etiska modellerna verkade det vara enklare för dem att tänka bortom dem själva och de kunde ge exempel på sådant som jag aldrig ens tänkt på. De lyckades även använda de etiska modellerna på sätt som jag inte skulle kunna komma på. Okej, kanske inte helt korrekt men eftersom de lyckades motivera och argumentera för sin sak så tycker jag ändå att de där och då visade stor kunskap om etik, moral och etiska modeller. Muntligt i alla fall.

Från det muntliga till det skriftliga

Då vi var inne i ett ämnesövergripande arbetsområde kunde jag såklart inte nöja mig med att eleverna visade sin kunskap muntligt utan jag ville även få dem att utveckla skrivförmågan. Därför blev nästa moment att vi skrev en gemensam text där vi på olika sätt grottade ner oss i det här med att "föra resonemang" och de språkliga drag som vi gått igenom tidigare.

Under arbetet när vi närläste och detaljstuderade vår modelltext så formulerade vi en checklista som eleverna sedan använde sig av när de gav återkoppling på deras egna texter och därefter på varandras texter. Fokus var på sådant vi gått igenom, som variation i bindeord, hur modalitet uttrycks, om man svarar på frågan "varför" samt om det finns tillräckligt med exempel och förtydliganden.

Övningsuppgift

Eftersom jag var lite osäker på om eleverna tagit till sig och lärt sig av vårt gemensamma arbete valde jag att låta dem skriva en "övningsuppgift", som är väldigt lik den bedömningsuppgift de ska skriva i slutet av arbetsområdet, men inom samma frågeställning som vi redan arbetat med:


Denna uppgift var svårare än jag trott så elevernas texter kunde vi sedan använda i undervisningen på olika sätt. Vi tittade texterna utifrån olika perspektiv, innehållsmässigt och språkligt. Finns relevanta etiska begrepp? Hur används de etiska modellerna? Hur ser resonemangen ut och hur kan de bli mer utvecklade i flera led? Finns det en variation när det gäller bindeord? Kan man utveckla genom att jämföra, ge exempel eller förtydliga?

Att samtidigt som man går igenom elevtexter kunna visa upp kvalitet, eller tillsammans med eleverna visa på hur man kan förbättra kvaliteten i ett svar eller i ett resonemang, är både viktigt och komplext. Det är svårt att få eleverna att förstå vad som kännetecknar ett svar på "A-nivå" eller "C-nivå" och det krävs att man förtydligar och exemplifierar på många olika sätt.

När det gäller återkoppling på elevernas texter vill jag gärna att eleverna övar på att ge varandra återkoppling men oftast innebär det att jag behöver modella HUR innan eleverna kan göra likadant. Därför är processen oftast att jag ger återkoppling först (inom ett avgränsat område och ett bestämt fokus som vi behandlat i undervisningen så det inte blir kommentarer på allt samtidigt), eleverna bearbetar utifrån min respons och använder sedan vår gemensamma checklista för att ge återkoppling på varandras texter. Och så bearbetar de texten igen. Mitt mål är att rationalisera bort mig själv i inledningen av processen så jag kan ge återkoppling först efter kamratresponsen men eftersom eleverna ännu inte klarar av att ge varandra konstruktiv återkoppling behövs lärarens HUR ett tag till.

Fortlöpande reflektioner, utvärderingar och exit tickets

Något av det viktigaste för mig i undervisningen är elevernas reflektioner och utvärderingar. Jag ber dem fortlöpande att utvärdera innehåll och arbetsformer för att jag ska kunna förändra min planering och jag ger dem ofta någon form av "exit ticket" för att jag ska få ett hum om vilka insikter eller frågor de har. Jag ber även eleverna skriva reflektioner när de haft läxor, t ex kring texter de läst eller filmer de sett. För mig är det av yttersta vikt att veta vad eleverna tycker är svårt, tråkigt eller vad de undrar över. Ett dilemma har varit att eleverna från en början inte vågade vara ärliga men det verkar som att de vågar det mer och mer när de märker att jag ändrar om utifrån deras återkoppling.

Bedömningsuppgift

Som bedömningsuppgift hade jag sparat det etiska dilemma som mina elever hade närmast hjärtat och som upptog deras tankar allra mest: "Är det rätt eller fel att stanna i ett land utan tillstånd?" Jag hade formulerat frågan på ungefär samma sätt som den är formulerad i det frisläppta nationella provet i religionskunskap (2013) med vissa skillnader. En typ av stöttning som jag byggde in i uppgiften var en tabell där eleverna kunde lista argument för eller emot. Att jag valde att lägga in denna tabell berodde på att jag tyckte eleverna hade svårt för att strukturera upp texterna och samla argument för och emot i samma stycken. Så här i efterhand vet jag inte om det var en så speciellt lyckad stöttning även om jag vet att det hjälpte några elever. I instruktionen skrev jag att eleverna gärna fick diskutera med varandra men att de skulle skriva enskilt. När eleverna såg detta tittade de på mig som om jag vore knäpp. Prata med varandra under ett prov var helt otänkbart för dem så ingen valde att göra detta.


Elevernas utveckling

Jag önskar att jag kunde dela några elevtexter med er så ni kunde läsa hur de besvarade frågan. Det kan jag inte eftersom jag inte har tillstånd men ni får tro mig när jag skriver att jag blev djupt imponerad. Okej, det var inte så att alla klarade av att använda de etiska modellerna på ett korrekt sätt, men ändå. De skrev betydligt mer avancerade texter än jag trodde att de skulle göra. Det kan såklart handla om det jag skrev om i början av det här inlägget, att jag hade för lågt ställda förväntningar och eleverna kunde mer än jag visste, men jag tror inte det är hela sanningen. Tillsammans lyckades eleverna och jag ringa in vad de behövde utveckla och så gjorde vi det. Jo, jag vet att det är jag som är läraren men jag hade aldrig kunnat planera och genomföra det här ämnesområdet om inte eleverna varit delaktiga i processen. Det är deras frågeställningar. Det är deras behov i centrum. Det är elevernas röster som fick mig att ändra planeringen och anpassa undervisningen. Det är elevernas nästa steg i språk- och kunskapsutvecklingen som varit målsnöret. Jag har helt enkelt varit läraren som visat vägen och som visat hur man gör för att ta sig dit. Men för att lyckas med det krävs det att man först låter eleverna visa var de är just nu och att man lyssnar in dem så man vet med vilken fart de vill/kan bege sig framåt. Därefter krävs det att man som lärare ligger steget före så man hinner kasta ut repstegar, uppblåsbara flytvästar, isdubbar eller vad nu eleverna behöver för stöttning för att lyckas ta sig vidare. Och gärna då att jag först visar hur den där flytvästen fungerar och inte bara tar för givet att eleven vet hur man blåser upp den i full storm.

16 februari 2018

Läs- och skrivinlärning för nyanlända - ett konkret exempel

Att undervisa nyanlända elever som ska lära sig läsa och skriva på ett nytt språk, svenska, är ofta en utmaning. Även om det bästa är att eleverna får lära sig läsa på modersmålet, eller på ett annat starkt språk, går det inte alltid att få till i praktiken. Alltså behöver vi få till en undervisning som främjar elevernas läs- och skrivinlärning på ett språk de ännu inte behärskar. Hur gör man detta?

Jag har en tjänst nu där jag på ett lektionspass på fredagar har möjlighet att ha lite extra fokus på läs- och skrivundervisning för några av våra nyanlända elever (åk 3-7) som ännu inte kan läsa på något språk. Våra nyanlända elever går i förberedelseklass och som ni säkert känner till är spännvidden stor när det gäller ålder likväl som kunskaper och läsförmåga. Att anpassa undervisningen, så även elever som behöver grundläggande läs- och skrivundervisning gynnas, är svårt och därför känns det bra att vi just nu kan organisera så vi kan ha ett extra fokus på detta.

Jag tänkte i detta blogginlägg beskriva lite hur jag arbetat de senaste fredagarna för att ge ett exempel på hur man kan lägga upp läs- och skrivundervisning för elever som är nybörjare i svenska språket. För den som vill läsa mer om mina tankar bakom den grundläggande läs- och skrivundervisningen kan läsa Hur kan vi undervisa elever som ska lära sig läsa och skriva på ett nytt språk?

Tema Vinter och vinterlek

I vår förberedelseklass arbetar vi just nu med Tema Vinter och en liten del av det temat har handlat om vinterlek och vinterkläder. Vi bestämde att just denna del skulle passa bra att ha som utgångspunkt för läs- och skrivundervisning inom temat eftersom eleverna hade viss förförståelse då vi bland annat varit ute på pulkautflykt. Jag började således arbetet med att prata med eleverna utifrån en bild på barn som leker i en lekpark på vintern (bilden är från en gammal OÄ-bok som jag tyvärr har glömt namnet på):


Eleverna var aktiva och satte ord på sådant de kunde sätta ord på, på svenska eller på andra språk de kan. De pekade, visade, gestikulerade och försökte göra sig förstådda på alla sätt de kunde. Jag fick lära mig många nya ord på arabiska och kurdiska samtidigt som eleverna fick lära sig nya ord på svenska. Vi sammanfattade de viktigaste orden på tavlan. En del ord skrev eleverna och en del ord ville de att jag skulle skriva.

Vi läste orden många gånger och repeterade på flera olika sätt, bl a genom lekar som "Peka på..." Jag brukar ha dubbla fokus när jag låter eleverna repetera ord. Dels repetera för att de ska lära sig orden och ordens betydelse men även att eleverna ska få möjlighet att öva på olika bokstavsjud eller uttal. Jag hade redan innan gjort bokstavskontroll och läsprotokoll åk 1 så jag hade koll på vilka bokstäver och vilka bokstavsljud eleverna behövde öva extra på. 

Med sig hem efter lektionen fick eleverna bilden och orden i en numrerad ordlista. Stod det "1. en pulka" på ordlistan så var läxan att placera ut 1:or på bilden där de såg en pulka. För säkerhets skull fick de även med sig ett foto på tavlan med orden vi skrivit tillsammans så de kunde dubbelkolla om de glömde bort vad orden betydde.


Veckan efter

Fredagen efter när vi träffades igen repeterade vi orden vi övat på förra veckan. Den här gången hade jag skrivit ut orden på lappar som jag delade ut till eleverna. Eleverna fick försöka avkoda orden på lapparna och sedan sätta upp orden på bilden på tavlan. Eleverna hjälpte varandra när det behövdes och använde deras starkaste språk för att förklara och förtydliga när det behövdes.


När alla lappar var uppsatta på tavlan var det dags för eleverna att göra samma sak fast lite mer på egen hand. De fick därför samma bild och samma ord fast i lite mindre format:


Om det var så att eleverna var osäkra på betydelsen av ordet de hade avkodat kunde de gå fram till tavlan för att jämföra med de ord som satt uppsatta där.


När de hade placerat ut alla ordkort fick de byta plats med varandra för att kontrollera om kompisen hade gjort rätt. Eftersom de här eleverna behöver snabba byten och eftersom de inte riktigt orkar att sitta speciellt långa stunder är det väldigt medvetet att jag planerar aktiviteter som innebär att de behöver röra sig i rummet. Att sätta upp lappar på tavlan eller att byta plats med en kompis ger nödvändig rörelse för att de ska orka fokusera en liten stund till.

Springdiktamen

En annan aktivitet som innebär att eleverna behöver vara i rörelse är springdiktamen. Nu hade jag inte en stor grupp, har man det behöver man vara beredd på att det blir smått kaotiskt. Jag valde att sätta upp orden, i en ordlista, på olika platser i klassrummet och så lade jag ut papper och penna på en annan plats - i ståhöjd. Varje elev hade en egen ordlista och ett eget papper. Eleverna fick sedan gå/springa fram och tillbaka till ordlistan på väggen för att memorera orden och skriva av dem på pappret. Det här är en riktigt bra övning, tycker jag. Det är intressant att observera vilka strategier eleverna använder för att minnas orden. En del elever ser orden mer som ordbilder medan andra ljudar sig fram. En del minns några bokstäver i taget, andra minns ljuden. De som minns ljuden har en tendens att "stava fel" eftersom "snö" kan bli "snå" men jag ser det mer som ett utvecklingssteg än ett "fel". Extra intressant är det när eleverna själva märker att ordet de skriver inte ser ut som ordet på ordlistan. Ibland försöker de ändra på egen hand först för att sedan springa till ordlistan för att dubbelkolla så det blir rätt. Det blir alltid många skratt när man gör en springdiktamen och för mig som lärare är det ett guldtillfälle att inhämta kunskap om eleverna.


När vår springdiktamen var klar fick de hämta sina ordlistor från väggen och jämföra med de ord som de själva skrivit för att sedan "rätta" sina egna ord om det behövdes. Eleverna hade även tillgång till "ordremsorna" som de placerat ut på bilden, för att de hela tiden skulle veta vad orden betydde om de hade glömt bort. 


Gemensam text

När vår springdiktamen var avklarad var det dags att skriva en gemensam text till bilden. Tidigare hade vi enbart arbetat med ord, nu var det dags för meningar. Jag försökte styra innehållet så texten hade ett visst mått av upprepning så den inte skulle bli för avancerad för eleverna att läsa. Många av orden är ord som är svåra att avkoda, t ex skidor och skridskor, men att eleverna förstår orden kan ibland vara viktigare än att de är enkla att avkoda.

Texten läste vi sedan många gånger på olika sätt. Först läste vi sakta tillsammans. Sedan läste jag först och eleverna efteråt. Sedan läste vi tillsammans igen fast lite fortare. Därefter läste varsin mening i taget. Högläsningen kan man variera i oändlighet - "Läs med ledsen röst!, "Läs med stark röst!" etc. För varje genomläsning "vässade" vi någon del. Som att "Det är" fick bli "De e" (ja, vi bor i Stockholm) och att vi övade lite extra på sje-ljudet i "skidor". Vi hann också med ett intressant samtal om varför "sk" i "skidor" är ett sje-ljud medan "sk" i "skridskor" låter just som "s" och "k" tillsammans. Att prata om språkets form i ett meningsfullt sammanhang ger oerhört mycket. Denna gång var det fokus på bokstavsljud, skillnaden mellan "b" och "p" t ex, medan det en annan gång kan vara fokus på något grammatiskt eller något annat.

Undervisningen framöver?

Som läsläxa har eleverna nu fått vår gemensamma text. De ska läsa texten och de ska skriva av den. När vi träffas nästa gång ska vi fortsätta att arbeta med texten, och orden. Jag tror att jag kommer klippa i sär texten och låta eleverna pussla ihop den. Inte på meningsnivå, eftersom det passar bäst när det finns en logisk eller kronologisk struktur, utan på ordnivå. Därefter ska jag klippa sönder vissa ord - lite olika för olika elever beroende på vad de behöver öva på. Med all säkerhet gör vi även läsövningen "ord som försvinner" där man tar bort ett eller flera ord för varje genomläsning (beskrivs i detta inlägg). Dessutom ska de troligtvis få göra en lucktext där eleverna ska få fylla i vissa ord som jag raderat bort. Antingen med stöttning eller utan, lite beroende på vad de klarar av. Det som är allra viktigast är just att de ska klara av uppgifterna. Vilket är den största utmaningen för mig som lärare, att skapa uppgifter som utmanar samtidigt som de inte är för svåra:
"Att planera undervisning där alla elever får genomföra uppgifter på sin nivå är inte helt enkelt och Gibbons menar att i stället för att förenkla de uppgifter som vi ger eleverna bör vi reflektera kring vilken sorts stöttning eleverna behöver för att fullfölja uppgiften (Gibbons, 2013b, s. 40–41). Att anpassa undervisningen till varje elevs förutsättningar och behov behöver alltså inte innebära att eleverna ska arbeta med olika uppgifter. Det är snarare graden och formen av den stöttning som undervisningen erbjuder som bör variera mellan eleverna." (Kaya 2016:61)

Referenser

  • Gibbons, P. (2013). Stärk språket, stärk lärandet: språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. (3. uppl.) Stockholm: Hallgren & Fallgren.
  • Kaya, A. (2016). Att undervisa nyanlända: metoder, reflektioner och erfarenheter. (1. uppl.) Stockholm: Natur & Kultur.

17 januari 2018

Mitt undervisningstänk

"Hur kan jag visualisera hur jag tänker kring min undervisning?" Den frågan dök upp i helgen när jag planerade inför en föreläsning jag skulle hålla för kollegor som deltar i kompetensutvecklingen STL i Sollentuna kommun. Jag hade blivit ombedd att prata lite om hur jag lägger upp undervisningen för att våra nyanlända elever ska få möjlighet att skriva så utvecklade texter som möjligt.

Goda exempel och inspiration i all ära men jag ville försöka sätta in mina undervisningsexempel i ett större sammanhang. En 30 minuter lång föreläsning har sina begränsningar och därför väcktes tanken om att försöka få in en bild, en modell, över mitt undervisningstänk som jag kunde hänga upp mina exempel på. Eller som en inramning av den undervisning jag ville exemplifiera, som ett sätt att visa och förklara varför jag gör som jag gör.

Tänka högt tillsammans

Eftersom jag har ett stort nätverk av kompetenta, kunniga och kloka kollegor i diverse olika sociala medier valde jag att kasta ut en ofärdig tanke, en bild på ett utkast till en modell över mitt undervisningstänk, i syfte att få återkoppling och möjlighet att tänka högt med andra:
Utkast till min modell över mitt undervisningstänk

Jag fick fantastisk återkoppling och för den som vill ta del av tankar, förslag och idéer så kan ni t ex läsa i denna facebook-tråd. Så intressant och jag vill passa på att tacka er alla för värdeful input!

Efter återkoppling, bearbetning och utveckling ser nu modellen över Anna Kayas undervisningstänk ut så här:

Anna Kayas undervisningstänk finns att ladda ner. Vill du hellre ha utan rubrik och med Lgr11/Gy11 finns den versionen här.

Modell över komplex process

Att skapa en bild över hur man tänker kring undervisning är egentligen inte helt rättvisande. Undervisning är komplext och det finns många delar som borde få plats i en modell, t ex eleverna och deras erfarenheter och tidigare kunskaper eller undervisningsinnehållet och vikten av höga förväntningar. Eller elevgruppens dynamik och föränderlighet. Eller nödvändig flexibilitet och anpassningar efter förutsättningar och behov. Eller det som jag tycker är väldigt viktigt, modellandet utifrån synsättet "I do - we do - you do". Syftet var dock inte att få fram en heltäckande bild, eller en fast modell, utan snarare ett sätt för mig att reflektera över min egen undervisning och vilka beståndsdelar som är extra viktiga och varför.

Inspirationskällor

Man kan ställa sig frågan var jag hämtat inspiration ifrån. Det är ju inte så att jag på något sätt har hittat på de metoder och den språksyn som återspeglas i modellen. Verkligen inte. Men jag har försökt sammanställa mina lärdomar utifrån teorier och metoder från olika forskare och praktiker, främst inom fälten andraspråksinlärning, andraspråksutveckling och svenska som andraspråksdidaktik men även formativ bedömning, skrivutvecklingsdidaktik och en hel del annat. 

När det gäller modellens utformande har jag hämtat inspiration från mina NC-kollegor Lena Sjöqvist och Lisa Gannå som arbetat en del med något de kallar kommunikationshjulet, som liksom min modell har interaktion och samtal som utgångspunkt. Anledningen till detta är bland annat samtalets roll för språkutveckling och lärande samt vikten av att använda språket på många olika sätt, muntligt och skriftligt.

När det gäller modellens högra del, språkanvändandet och rörligheten fram och tillbaka, har jag inspirerats mycket av språkteorin systemisk-funktionell lingvistik (SFL) samt registerteorin, genreteorin samt genrepedagogiken som växt fram ur SFL. 

Tankar bakom utformandet

Jag har i min modell valt att flytta in reflektion, återkoppling och bedömning mitt i cirkeln. Anledningen är att jag tycker det är viktigt att detta sker fortlöpande. Elever kan reflektera över arbetsformer, undervisningsinnehåll, sin egen prestation eller sitt eget lärande både inför, under och efter en lektion eller ett moment. Återkoppling sker under hela undervisningsförloppet, från elever till mig, från elev till elev och från mig till elev. Ibland på ett strukturerat sätt som skriftlig respons på en text. Ibland helt implicit t ex genom att jag mentalt noterar sådant som jag hör eller ser som jag behöver undervisa om under nästkommande lektion. Vilket är en viktig del av den formativa bedömningen som också den sker fortlöpande.

Think-pair-share/EPA-bilden får en framstående plats i mitten för att den visualiserar många viktiga delar i undervisningen, som exempelvis tillräcklig tanketid, att sätta ord på sina tankar, tänka med pennan i handen, stort talutrymme, rik interaktion, flerstämmigt klassrum och mycket annat. Men den bilden får även stå för strukturerad undervisning.

I en egen ruta står slutuppgift/bedömningsuppgift vilket står för att det cykliska arbetssättet någon gång tar slut eller tar en ny riktning. Ett moment avslutas eller ett moment går in i ett annat. Den rutan står även för den summativa bedömningen men som ni ser är det en dubbelriktad pil tillbaka till undervisningscirkeln för även det som är en slutuppgift eller en bedömningsuppgift kan ligga till grund för framtida undervisning. Om inte annat till grund för min planering av undervisning eftersom en bedömningsuppgift ger mig väldigt mycket information om vad eleverna behöver utveckla för kunskaper och förmågor.

Utanför cirkeln står även stöttning (scaffolding) och flerspråkighet som resurs i varsitt moln. Egentligen skulle dessa varit bakgrund eller förgrund till hela modellen, eftersom hela mitt undervisningstänk genomsyras av de två delarna, men moln fick duga. 

Att utveckla och diskutera vidare

En intressant diskussion kring modellen är vad "läsa" och "skriva" står för. Vilket leder till diskussionen om vad "text" är. Jag hade gärna skapat en modell där fler modaliteter blev synliga och där meningsskapande syntes på ett tydligare sätt. Jag tänker att teorier kring literacy på ett flertal olika sätt skulle kunna fördjupa och bredda min modell men det är lätt hänt att det blir för mycket. Och för teoretiskt. Dessutom är det inte tänkt att modellen ska stå på egna ben och tala för sig själv. För det är ju mitt visualiserade undervisningstänk som jag vid behov kan förklara, förtydliga och exemplifiera. Så, hur tänker du kring din undervisning? Hur skulle din visualiserade modell se ut? Berätta gärna så kan vi fortsätta att tänka högt tillsammans.

Låna modellen?

Du får gärna låna mitt undervisningstänk om det är till nytta för dig i något sammanhang. Bilderna hittar du här: 


02 oktober 2017

Upprätta rutiner för sva-undervisning

I det här inlägget delar jag med mig av mina tankar kring vad man behöver diskutera inför att man ska upprätta rutiner kring undervisning i svenska som andraspråk (sva). Många huvudmän, rektorer och lärare i svenska som andraspråk efterfrågar rutiner kring sva. Frågor man funderar över är exempelvis på vilka grunder rektor fattar beslut om undervisning i svenska som andraspråk eller hur man gör bedömningen om en elev är i behov av sva-undervisning. Andra frågor handlar om hur man ska tänka vid överlämningar och övergångar mellan olika stadier eller hur man avgör ifall en elev ska sluta få undervisning i svenska som andraspråk. Man är även nyfiken på att veta mer om hur andra gör kring beslutsfattandet, alltifrån hur dokumentet ser ut till hur ofta beslutet omprövas.

Eftersom frågorna är många har jag inom mitt uppdrag på Nationellt centrum för svenska som andraspråk ägnat mycket tid åt att resonera och diskutera detta med många rektorer och lärare. Det finns säkerligen kommuner och skolor som kommit långt i arbetet, där det troligen redan finns utförliga rutiner för svenska som andraspråk. Dock är både kommuner och skolor olika. Man har olika förutsättningar, olika elevgrupper och olika resurser i form av t ex behöriga lärare i svenska som andraspråk. Sådant påverkar och därför är det viktigt att de rutiner som upprättas är framarbetade av den egna organisationen.

Sollentuna kommuns arbete med rutiner kring sva


Sedan i augusti 2017 arbetar jag 50 % i Sollentuna kommun. Dels som lärare för nyanlända elever i åk 7-9 på Sofielundsskolan, dels har jag ett kommunövergripande skolutvecklingsuppdrag som bl a handlar om sva-undervisning. Som en del av detta skolutvecklingsuppdrag ingår att tillsammans med rektorsgruppen diskutera hur vi kan få en ökad likvärdighet gällande sva-undervisning.

Då rektorer har ett väldigt omfattande och ansvarsfullt uppdrag är det inte alltid så att rektor kan sätta sig in i sva-frågan på detaljnivå. Det är därför inte ovanligt att rektor delegerar vissa delar till personal som har kompetens, vilket sva-lärare ofta har. Det är däremot väldigt viktigt att alla inblandade känner till skolans skyldigheter och elevens rättigheter enligt styrdokumenten. Eftersom det är en ibland snårig mark att navigera i, har jag sammanställt ett dokument med frågor och citat ur skolans styrdokument som jag tänker kan ligga till grund för diskussioner inför upprättandet av rutiner:


I dokumentet försöker jag även resonera kring flera av de frågor som rektorer och lärare ofta ställer. I dokumentet finns även citat som belyser skillnaderna mellan våra två svenskämnen, som ju ser väldigt lika ut på pappret. Dessutom finns ett antal frågeställningar att diskutera vidare, frågor som jag även kopierar in här:

Frågor att diskutera inför upprättandet av riktlinjer

  • Hur görs språkutvecklingsanalyser och hur dokumenteras barnens språkutveckling i förskolan och i förskoleklassen?
  • Hur tar vi reda på vilka elever i förskoleklassen som kommer att vara i behov av undervisning i svenska som andraspråk i årskurs 1?
  • Hur synliggörs frågor som rör urval till, och organisation av, undervisning i svenska som andraspråk i det systematiska kvalitetsarbetet?
  • Hur och när tar rektor reda på vilka elever som kan vara i behov av undervisning i svenska som andraspråk?
  • Vilka bedömningsstöd används på skolorna för att observera, analysera och dokumentera elevernas språkutveckling? Hur implementeras dessa stöd?
  • När och på vilka grunder fattar rektor beslut om att en elev är i behov av undervisning i svenska som andraspråk i stället för i svenska?
  • När och hur informeras elev och vårdnadshavare om beslutet? Hur förklarar man på vilka grunder beslutet är fattat? Hur informeras elev och vårdnadshavare om syftet med ämnet svenska som andraspråk?
  • Hur ofta omprövas beslutet?
  • Hur analyseras och dokumenteras elevernas andraspråksutveckling i grundskolan? Hur ofta tar lärarna ställning till frågan ifall eleven fortsatt är i behov av undervisning i svenska som andraspråk?
  • Hur tar vi reda på vilken kompetens lärarna har i frågor som rör andraspråksutveckling, läs- och skrivinlärning på ett andraspråk och bedömning av ett andraspråk?
  • Hur kan vi säkerställa kompetensförsörjningen så flerspråkiga barn och elever i behov av undervisning i svenska som andraspråk får kvalificerad undervisning anpassad till deras behov? Kan förskollärare erbjudas fortbildning gällande flerspråkiga barns lärande i förskolan och kan behöriga svensklärare erbjudas behörighetsgivande fortbildning i svenska som andraspråk?
  • Hur organiserar vi undervisningen i svenska som andraspråk på bästa sätt utifrån våra resurser och den kompetens vi har att tillgå? Om kompetensen i svenska som andraspråk inte motsvarar behovet av undervisning i svenska som andraspråk, hur drar vi då nytta av våra resurser på mest effektivt sätt?
Har din skola eller din kommun arbetat fram rutiner som ni tycker fungerar bra, eller om ni kanske är i behov av bollplank för att utveckla dessa vidare, är ni varmt välkomna att höra av er. Tillsammans kan vi säkerligen göra våra olika rutiner ännu bättre.

Edit: Sollentuna kommuns rutiner för ämnet svenska som andraspråk finns nu att ta del av för den som är intresserad.