03 mars 2015

"Engagemang för skolan tog mig till universitetet"

I senaste numret av Stockholms universitets personaltidning Universitetsnytt hittar ni en krönika av mig på sista sidan. En krönika om något som på sätt och vis sammanfattar min yrkesroll och mitt yrkesutövande. Nämligen engagemang.


Går det inte att läsa krönikan via bilden så kan ni bläddra igenom hela tidningen nedan. Passa gärna på att även läsa artikeln "Perfekt svenska inte nödvändig för utländska lärare" som handlar om min kollega Aina Bigestans avhandling.

27 februari 2015

Hur ska man organisera undervisning i förberedelseklass?

När det gäller ämnet svenska som andraspråk samt organisation och genomförande av undervisning för nyanlända elever får jag ofta många frågor. De flesta frågor finns besvarade på NCs webbplats under Vanliga frågor men ibland kräver frågorna att jag tycker till och ger min åsikt. De svaren väljer jag att publicera här på min blogg och jag kommer nu i ett antal inlägg svara på några frågor som jag ofta får ställda till mig.

Hur tycker du att den bästa undervisningen i förberedelseklass ser ut?

Detta är en väldigt stor fråga som inte alls är lätt att svara på. Jag har tidigare skrivit många inlägg om hur man kan undervisa nyanlända elever och jag har även beskrivit detta i min uppsats om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för nyanlända. Men. Om jag nu ska försöka svara lite mer generellt på frågan ur ett organisatoriskt perspektiv så kräver det att vi först omformulerar frågan till

Hur tycker du att man organiserar undervisning för nyanlända elever på bästa sätt?

För att göra det lite enkelt för mig så tänker jag börja med att besvara frågan med tre olika filmer (från Skolverket) som belyser detta med mottagande, organisation och undervisning när det gäller nyanlända elever:



Kartläggning av kunskaper

Eftersom undervisningen ska organiseras utifrån, och anpassas till, varje elevs förutsättningar och behov, samt "främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper" (Lgr 11), kräver det att vi tar reda på så mycket vi kan om elevernas bakgrund samt tidigare erfarenheter och kunskaper för att kunna organisera och anpassa undervisningen på bästa sätt. Vilket är anledningen till att kartläggning av nyanlända elevers kunskaper är oerhört viktigt för att vi ska kunna fatta välgrundade beslut om hur vi ska organisera och genomföra undervisningen.

Organisera utifrån kartläggningen

Så. Låt oss säga att vi har tagit reda på så mycket vi bara kan om elevens styrkor, tidigare kunskaper och erfarenheter. Vad gör vi då sedan med denna information? Förhoppningsvis använder vi vår nyförvärvade kunskap om eleven när vi fattar beslut om var och på vilket sätt eleven ska undervisas.

Kartläggningen kanske visar att eleven behöver en stor del av undervisningen i en särskild undervisningsgrupp, en så kallad förberedelseklass. Men kartläggningen kan även visa att eleven skulle gynnas av undervisning i vissa ämnen direkt i en ordinarie klass (med hjälp av studiehandledning på modersmålet). Det kan även vara så att vi har en väldigt flexibel organisation där alla lärare har kunskap om hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande samt där det finns god tillgång till studiehandledare/modersmålslärare, flerspråkiga ämneslärare och behöriga svenska som andraspråkslärare. Då är det inte helt otänkbart att man kan direktinkludera fler nyanlända elever i ordinarie undervisning än vad man skulle kunna göra utan dessa resurser.

Eftersom det är tämligen få skolor som har tillgång till alla de resurser som krävs för att i ordinarie undervisning kunna anpassa undervisningen till de nyanlända elevernas olika förutsättningar och behov är undervisning i förberedelseklass fortfarande vanligt förekommande. Och kanske även många gånger att föredra (tycker jag). Därför tänker jag skissa lite på hur man kan organisera undervisning i förberedelseklass.

Flexibilitet

Flexibilitet ett nyckelbegrepp. Även om vi har valt att organisera undervisning för nyanlända elever i form av förberedelseklassverksamhet måste vi kunna fatta andra beslut om det gynnar elevens språk- och kunskapsutveckling. De elever som med hjälp av t ex studiehandledning på modersmålet kan delta i ordinarie ämnesundervisning måste få möjlighet att göra det. Om inte i alla ämnen så kanske i några. Och tvärtom, de nyanlända elever utan skolbakgrund som börjar i svensk skola i de högre årskurserna måste få tillgång till alfabetiseringsundervisning anpassat till deras behov. Kanske som ett särskilt stöd om extra anpassning i undervisningen inte är tillräckligt.

När man undervisar i förberedelseklass betyder flexibilitet även att vi måste acceptera det faktum att våra elevgrupper ständigt förändras och att det är en stor utmaning att "jobba ihop gruppen". Nya elever börjar, andra elever slutar. En del elever undervisas mer eller mindre på heltid i förberedelseklass medan andra elever kanske bara har några lektioner. Eftersom eleverna har individuella scheman innebär det att elever kommer och går mellan olika lektioner vilket ställer höga krav på den undervisande läraren i förberedelseklass.

Förhållningssätt

Förhållningssätt är ett annat nyckelbegrepp. Skolinspektionen konstaterar i deras senaste kvalitetsgranskning av utbildning för nyanlända elever (2014:3) att skolans förhållningssätt är avgörande för vilken undervisning de nyanlända eleverna får. Fokuserar vi på vad de nyanlända eleverna kan eller fokuserar vi på vad de inte kan? Ser vi de nyanlända eleverna som ett problem eller som en tillgång? Möts våra nyanlända elever av höga förväntningar? Utmanas de nyanlända eleverna i sitt lärande samtidigt som undervisningen erbjuder dem rätt grad och form av stöttning? Får eleverna använda sina modersmål som resurs i lärandet och använder vi alla deras språk som resurs i undervisningen? Våra svar på dessa frågor är avgörande för hur pass god undervisning de nyanlända eleverna får. Oavsett hur vi organiserar undervisningen.

Kompetens

Kompetens är ett tredje nyckelbegrepp. De nyanlända eleverna ska få undervisning i skolans alla ämnen precis som alla andra elever. Att undervisa nyanlända elever är komplext och kräver att man som lärare har kunskap om andraspråksinlärning och andraspråksutveckling. Som lärare behöver man även kunskap om hur elever lär på ett andraspråk och hur man i undervisningen kan underlätta för eleven att inte bara lära sig svenska utan även lära nya kunskaper på svenska samtidigt som eleven lär sig mer om svenska språket. Således behöver de nyanlända eleverna i förberedelseklass inte bara undervisas av behöriga sva-lärare utan även av ämneslärare som har kompetens i hur man lär på ett andraspråk. Därutöver är tillgång till kompetenta studiehandledare och/eller flerspråkiga ämneslärare en förutsättning för att nyanlända elever ska kunna fortsätta att utveckla sina kunskaper samtidigt som de utvecklar sitt svenska språk.

När det gäller kompetens är det även viktigt att fundera över vilka arbetssätt vi väljer i undervisning av nyanlända för att eleverna ska utveckla både svenska språket och deras ämneskunskaper parallellt. Som bekant har de nyanlända eleverna inte tid att lära sig svenska först och utveckla kunskaper efteråt och det innebär att vi behöver ha stor kunskap om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Undervisa utifrån kartläggningen 

När vi planerar och genomför vår undervisning är det av yttersta vikt att vi utgår ifrån elevernas förkunskaper och förförståelse. Återigen är den pedagogiska kartläggningen ett väldigt viktigt redskap för att vi ska kunna anpassa undervisningen till elevernas förutsättningar och behov. Inte bara när det gäller min egen undervisning utan jag behöver även dokumentera detta så ämneslärare och mottagande lärare kan ta del av, och fortsätta, detta kartläggningsarbete för att kunna planera den fortsatta undervisningen. Kartläggning av elevernas kunskap är således ett ständigt pågående arbete och ska ligga till grund för varje undervisande lärares planering av den undervisning den nyanlända eleven får.

När det gäller kartläggning av nyanlända elevers kunskaper brukar frågan om kartläggningsmaterial dyka upp. Även om Skolverket nu håller på att ta fram ett nationellt kartläggningsmaterial så kan det vara viktigt att komma ihåg att kunskap och kompetens hos de lärare som genomför kartläggning verkar vara viktigare för kartläggningarnas kvalitet än det kartläggningsmaterial som används (Skolinspektionen 2013:4).

Systematiskt kvalitetsarbete

Systematiskt kvalitetsarbete är ytterligare ett nyckelbegrepp. För att kunna följa upp, analysera, dokumentera, planera och utveckla utbildningen, och således undervisningen, krävs det att vi vet vem och vilka som ansvarar för vad när det gäller att skapa förutsättningar för nyanlända elevers lärande. I det arbetet kan det vara en god idé att ta del av den checklista som Skolverket har tagit fram där detta synliggörs. Checklistan finns i Skolverkets informationsmaterial Att bana väg för nyanlända elevers lärande - mottagande och skolgång men jag har även laddat upp en nedladdningsbar version som ni kan använda:

Utslussning och övergångar

När det gäller utslussning och övergångar mellan förberedelseklass och ordinarie undervisning är detta ett stort utvecklingsområde (se t ex Nilsson & Axelsson (2013) "Welcome to Sweden"). Nilsson & Axelsson menar att det är en väldigt stor skillnad för eleverna att undervisas i förberedelseklass mot i ordinarie undervisning. Förberedelseklassen tenderar att bli en miljö som kännetecknas av starkt stöd men där eleverna i längden inte utmanas tillräckligt. Undervisningen i den ordinarie klassen blir det motsatta, en miljö som präglas av för stora utmaningar men avsaknad av rätt grad och form av stöttning. Därför är det viktigt att vi funderar över hur vi bygger broar mellan dessa olika undervisningsformer för att underlätta för de nyanlända eleverna. Skolinspektionens granskning (2014:3) visade att övergångarna underlättades på de skolor som arbetade systematiskt med kartläggning och där man hade ett gemensamt ansvar och en helhetssyn gällande de nyanlända eleverna. Övergångarna underlättades även eftersom de lärare som tog emot de nyanlända eleverna i ordinarie klass aktivt använde det kartläggningarna visade som utgångspunkt i sin undervisning.

Jag har länge förespråkat det som jag kallar långsam utslussning som jag tycker är ett fungerande sätt att underlätta för övergången. Det innebär rent konkret att eleverna i förberedelseklass redan från första början har en klasstillhörighet och att de får vara med i den ordinarie undervisningen vissa lektioner i veckan. På så sätt får elever och lärare i den mottagande klassen och den nyanlända eleven möjlighet att under en längre tid lära känna varandra. Det skapar även möjlighet för lärare i förberedelseklass och mottagande lärare att samverka och samarbeta kring den nyanlända eleven. Och det underlättar för kollegiala samtal kring kartläggning och elevens språk- och kunskapsutveckling.

Finns det ett bästa sätt att organisera undervisning på?

Så. Hur organiserar vi undervisning i förberedelseklass på allra bästa sätt? Det går inte riktigt att svara på om vi inte vet vilka elever som finns i den klassen och vilka resurser vi har att tillgå. Ibland kan den bästa lösningen vara att organisera språkklasser där alla nyanlända elever talar samma språk. Ibland kan det vara att ha nybörjargrupper och fortsättningsgrupper. Eller så är den bästa lösningen att blanda så mycket vi bara kan och dra nytta av den språkliga och kognitiva spridningen mellan eleverna.

Men det vi alltid måste ha i bakhuvudet är att vi ska organisera undervisningen så den gynnar elevernas språk- och kunskapsutveckling på allra bästa sätt. Det är nämligen lite väl ofta som jag hör talas om undervisning för nyanlända som mer är anpassad till organisationens förutsättningar och behov än till elevens. Och så ska vi ju inte ha det.

26 februari 2015

Hur ska man organisera undervisning i svenska som andraspråk?

När det gäller ämnet svenska som andraspråk samt organisation och genomförande av undervisning för nyanlända elever får jag ofta många frågor. De flesta frågor finns besvarade på NCs webbplats under Vanliga frågor men ibland kräver frågorna att jag tycker till och ger min åsikt. De svaren väljer jag att publicera här på min blogg och jag kommer nu i ett antal inlägg svara på några frågor som jag ofta får ställda till mig.

Hur tycker du att den bästa svenska som andraspråksundervisningen (i ordinarie klass) är organiserad?

Det korta svaret på denna fråga är att den bästa undervisningen i svenska som andraspråk är organiserad utifrån, och anpassad till, varje elevs förutsättningar och behov. Men så enkelt är det ju inte.

Undervisningen i sva, liksom all annan undervisning, "ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper" (Lgr 11). Om vi ska organisera undervisningen utifrån våra elevers förutsättningar och behov krävs det att vi har stor kunskap om våra elever. Vi behöver således ta reda på så mycket vi kan om elevernas bakgrund, om deras språkutveckling (i svenska och i andra språk) och om elevernas tidigare erfarenheter och kunskaper för att kunna organisera och anpassa undervisningen på bästa sätt. Men det är ju inte heller så enkelt.

Därutöver har vi en del organisatoriska frågor att ta hänsyn till. Som antalet elever som är i behov av undervisning i sva. Och vilka årskurser dessa elever går i. Sedan har vi frågan om lärarnas kompetens i svenska som andraspråk och hur många behöriga sva-lärare vi har tillgång till. Samt frågor som rör våra styrdokument och vilka rättigheter våra elever har. En väldigt vanlig fråga är exempelvis denna:


Stor spridning i språkutvecklingen

Något som brukar vålla problem när man funderar över hur man ska organisera undervisningen i sva är den stora spridningen när det gäller språkutvecklingen i svenska språket hos de elever som är i behov av undervisning i sva. Att ha helt nyanlända elever i samma undervisningsgrupp som elever som har kommit långt i sin språkutveckling på svenska är inte alltid optimalt. Oavsett om undervisningen i sva då sker i samma undervisningsgrupp som undervisningen i svenska eller om undervisningen i sva sker i en separat undervisningsgrupp.

Vill du veta mer om hur man kan tänka när det gäller frågan om sva-undervisningen borde bedrivas inom svenskundervisningen eller separat rekommenderar jag att du även läser svaret på denna fråga:


Men. En stor språklig och kognitiv spridning mellan eleverna behöver inte vara problematiskt utan faktiskt något man som lärare kan dra nytta av. Eleverna i gruppen kan då utmana och lära av och med varandra, samt komplettera varandra, på ett sätt som är svårt att få till i en grupp där alla exempelvis är nybörjare i svenska språket. Eller i en grupp som är för liten.

Så. Om vi utgår ifrån att rektor har fattat välgrundade beslut om vilka elever som har behov av undervisning i sva, och om vi utgår ifrån att det finns behöriga och kompetenta lärare som undervisar i sva, hur ska vi då organisera undervisningen på bästa sätt?

Svenska och sva i samma undervisningsgrupp?

Om det är så att vi har lärare med dubbel behörighet i svenska och svenska som andraspråk kan man mycket väl tänka sig att man undervisar både i svenska och sva i samma undervisningsgrupp. Det kan vara en framgångsrik organisationsmodell, vilket Josefin Nilsson skriver om på Skollyftet:


Är det så att man inte har tillgång till lärare med dubbel kompetens i svenska och sva kanske ett tvålärarsystem är att föredra om man ändå vill dra nytta av våra två svenskämnens likheter. Tvålärarsystem är dock en ekonomiskt dyr lösning som troligtvis leder till att elevgrupperna blir betydligt mycket större. Men det är ju inget som säger att man alltid behöver vara i samma klassrum bara för att man är två lärare som samplanerar och genomför undervisningen tillsammans. En stor elevgrupp kan delas i olika gruppkonstellationer, vid olika tillfällen, beroende på undervisningens innehåll och/eller elevernas förutsättningar och behov.

För få sva-elever?

"Men", tänker du kanske nu. "Vi har ju så få elever som är i behov av undervisning i sva. Och bara en behörig sva-lärare. Hur ska vi organisera?" Här får man helt enkelt göra en avvägning och fundera över om elevens andraspråksutveckling gynnas bäst av undervisning av sva-lärare i en undervisningsgrupp tillsammans med andra sva-elever i skolans övriga årskurser. Eller om lärare i svenska och lärare i svenska som andraspråk ska samplanera och genomföra undervisningen tillsammans på något sätt. Att parallellägga undervisningen i svenska och svenska som andraspråk är ofta av yttersta vikt för att eleverna som är i behov av undervisning i sva inte ska missa lektioner i andra ämnen.

Är det så att det är svårt att hitta en organisationsmodell som fungerar behöver man som rektor/huvudman vidta åtgärder för att kunna säkerställa att eleven får sitt behov av undervisning i svenska som andraspråk tillgodosett. För vilka andra alternativ har vi? Att eleverna ska undervisas enligt kursplanen i svenska och sedan bedömas utifrån kursplanen i sva är varken en lagenlig eller en lyckad lösning. Att eleverna ska få "stödundervisning" i sva samtidigt som de får undervisning i svenska är inte heller ett hållbart alternativ. Att en sva-lärare erbjuder enskild undervisning eller undervisning i väldigt små grupper är inte heller alltid optimalt då elevernas språkutveckling oftast gynnas av rik interaktion tillsammans med andra klasskamrater. Här behöver vi vara väldigt tydliga med vilket behov eleven har. Behov av undervisning i svenska som andraspråk behöver nämligen inte alls vara likställt med behov av enskild "stödundervisning".

Vad man skulle önska är att fler svensklärare fick goda förutsättningar att läsa in svenska som andraspråk via exempelvis Lärarlyftet eller kanske uppdragsutbildningar som arbetsgivaren köper in. På så sätt skulle vi både få fler behöriga lärare i sva samtidigt som vi skulle underlätta för fler elever att få undervisning anpassad till just deras förutsättningar och behov eftersom dessa lärare då har dubbel kompetens i svenska och sva.

Separat sva-undervisning?

Sedan kan det mycket väl vara så att vi har elever som är i behov av sva-undervisning i en mindre grupp. Eller som kanske är i behov av sva-undervisning med ett innehåll som inte överensstämmer med den övriga svenskundervisningens innehåll. En relativt nyanländ elev kan ha stora behov av att få sva-undervisning som utgår ifrån ämnesspråk i olika ämnen eller kanske sva-undervisning som handlar om att bygga upp ett vardagsspråk. Våra elever är olika och de har olika behov. Alltså behöver vi ha en såpass flexibel organisation att vi i undervisningen kan möta dessa olika behov.

Så. Hur pass väl lyckades jag svara på frågan om hur vi organiserar sva-undervisningen på bästa sätt? Inte särskilt väl. För mitt svar kan ju egentligen inte bli något annat än det jag började med:
Den bästa undervisningen i svenska som andraspråk är organiserad utifrån, och anpassad till, varje elevs förutsättningar och behov.
Och även om detta är en stor utmaning så kan vi komma långt med kunskap om våra styrdokument och om elevens rättigheter. Vi kommer ännu längre om vi dessutom har rätt kompetens genom hela styrkedjan och en flexibel organisation där man har elevens lärande i främsta rummet. Så vi inte ramlar ner i fällan och anpassar undervisningen till organisationens förutsättningar och behov i stället för till elevens.

27 november 2014

Att undervisa nyanlända elever

Många frågor som jag får rör undervisningen av nyanlända elever. Många undrar hur man kan arbeta med läs- och skrivinlärning med nyanlända och många undrar hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande med nyanlända elever. Det är inga lätta frågor att besvara och många gånger har jag önskat att det fanns tydliga exempel att dela med sig av. Gärna exempel där man får se lärare undervisa.

När jag och min kollega Monica Lindvall fick möjlighet att skriva en text till Skolverkets utprövningsomgång av Läslyftet valde vi att skriva en text som vi hoppas att lärare i de allra flesta ämnen och årskurser kan finna intressant. Till vår text "Samtal före, under och efter läsning" valde Skolverket sedan att ta fram fyra olika undervisningsfilmer där olika läsrelaterade aktiviteter ur vår text omsätts i praktiken. I dessa filmer får vi se olika lärare undervisa och många av eleverna i filmerna är nyanlända.

På Skolverkets läs- och skrivportal finns vår text, de olika undervisningsfilmerna samt en samtalsfilm där jag och några lärare samt en skolbibliotekarie samtalar om frågor som vår text kan väcka. Men jag tänkte även bädda in undervisningsfilmerna direkt här i inlägget eftersom jag tycker de är så väl värda att sprida.

Sara Persson och hennes nyanlända elever åk 3-6 samtalar om en text:

Hülya Basaran undervisar nyanlända elever åk 4-6 och låter dem närma sig en text genom att använda bilder:


Suzanne Gynnhammar har textsamtal i so med nyanlända elever i åk 9:


Björn Kindenberg använder Venn-diagram efter läsningen av texter i samhällskunskap åk 9:



Är det sedan så att ni blir nyfikna på att veta lite mer om hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande och vill se fler konkreta exempel kanske denna spellista och detta inlägg kan vara av intresse:



Annars har jag beskrivit några konkreta arbetsområden som jag genomfört i min egen undervisning av nyanlända som man kan läsa:


Har du tips på bra länkar där lärare exemplifierar hur de arbetar med och undervisar nyanlända elever så får du mer än gärna lämna en kommentar. Kanske har du skrivit egna blogginlägg som du vill dela med dig av? Gör gärna det, många är nyfikna och vill läsa och lära mer.

Tillägg 2014-12-01:

Sara Persson (som du kan se i en av filmerna ovan) tipsar i kommentarsfältet om fyra inlägg där hon beskriver sitt arbete:

https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/04/30/att-jobba-med-atergivande-text-cirkelmodellen/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/09/29/lpp-for-nyanland-elev/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/03/11/210/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/10/26/en-fantastisk-lektion/

02 november 2014

När undervisningen inte fungerar...

Kanske har ni, precis som jag, ett flertal olika exempel på tillfällen eller perioder då undervisningen inte har fungerat. När undervisningen inte gav den effekt man trodde och som man planerade för. Jag tänker att vi borde prata lite mer om just detta, så jag tänkte börja.

Något av det mest komplexa i läraryrket tycker jag är att "undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov" och jag har gång på gång misslyckats med det. Så många gånger. Av olika anledningar men främst för att jag inte tagit reda på mina elevers förutsättningar och behov i tillräckligt hög grad. Inte heller har jag haft tillgång till rätt verktyg och strategier för att kunna anpassa undervisningen utifrån elevernas förutsättningar och behov. Vilket är rätt deprimerande att tänka på även om jag är tämligen övertygad om att jag alltid gjort mitt bästa utifrån mina egna förutsättningar just då.

Att lämnas ensam i lärandet


Jag erkänner direkt, utan omsvep, att jag alldeles för många gånger har lämnat mina elever ensamma i sitt lärande av den enkla anledningen att jag inte visste hur jag skulle anpassa undervisningen. Låt mig förklara.

Jag har främst undervisat nyanlända elever. Elever som jag inte har något gemensamt språk med. Elever som jag således inte kan kommunicera med på ett sådant sätt som lärare brukar kunna använda när de kommunicerar med sina elever. Elever som sätts i samma undervisningsgrupp av en enda anledning, att de är nya i Sverige och nya i det svenska språket. Om spridningen i språk- och kunskapsutveckling är stor i en ordinarie undervisningsgrupp är den gigantisk i en grupp med nyanlända elever där det dessutom finns en enorm spridning i ålder och skolbakgrund. Att anpassa undervisningen utifrån alla dessa elevers förutsättningar och behov kändes många gånger helt omöjligt.

Utöver att undervisningen ska anpassas utifrån elevernas förutsättningar och behov ska undervisningen dessutom ta sin "utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper". Det kändes många gånger övermäktigt att försöka ta reda på detta när jag och mina elever inte hade ett gemensamt språk att kommunicera på. Vilket ledde till att jag lite för många gånger lät bli. Vilket såklart ledde till att jag hade svårt att anpassa undervisningen. Mina elever lämnades ensamma i sitt lärande eftersom den enda form av anpassning jag kunde lyckas med var att ha tolv olika lektionsplaneringar i en grupp på tolv elever. Alla elever arbetade på med sitt eget arbete i sin egen takt och väldigt få elever blev utmanade i sitt lärande. Min livlina var alla de tillrättalagda läromedel för nyanlända elever där kopplingen till vår läroplan och våra kursplaner tyvärr var obefintlig. Vilket ledde till att undervisningen inte fick den effekt den borde fått.

Försvar. Och ansvar


När sådant händer är det lätt att lägga ansvaret på någon annan. De nyanlända eleverna kan ju inget. De har ju inte gått i skolan tidigare. Deras föräldrar har ju ingen skolbakgrund. Dessutom mår de ju så dåligt, de kan ju ha flytt från krig och elände. Eller så har de andra svårigheter och problem. Kanske adhd eller dyslexi? Och skolledningen ger mig ju inte tillräckligt med resurser. För att inte tala om att skolans styrdokument inte tar någon hänsyn alls till de nyanlända elevernas situation.

Jag erkänner. Jag har tänkt så. Alldeles för många gånger.

Men någonstans ringde en klocka. Jag såg ju att mina nyanlända elever inte utvecklades i den takt de borde. De förlorade värdefulla skolår av att först lära sig svenska innan de fick fortsätta att utveckla sina ämneskunskaper. Jag såg ju hur frustrerande det var för många av dem att de kunskaper och erfarenheter eleverna hade med sig inte värdesattes i den svenska skolan. För de kunde ju inte svenska. "Undervisningen ska bidra till...", står det i läroplanen. "Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att...", står det också. Det är så många viktiga förmågor som undervisningen ska träna eleverna i och undervisningen, det är ju mitt ansvar.

Om min undervisning inte fungerade, om den inte var tillräckligt effektiv, var det ju mitt ansvar att förändra och utveckla den. Mitt ansvar. Oavsett vilka elever jag undervisade var det mitt ansvar att anpassa undervisningen utifrån deras förutsättningar och behov. Hur komplext och utmanade det än var så var ansvaret ändå mitt. Det fanns ingen att skylla på.

Den insikten gjorde rätt ont men betydde ändå otroligt mycket för mig. För den ledde till utveckling. Och till lärande. För både mig och mina elever.

Att ta ansvar för sitt eget lärande


Mitt lärarutövande och mitt professionella lärande tog en annan väg efter den där insikten. Jag tog ett större ansvar för mitt eget lärande genom att på alla sätt jag kunde försöka hitta framkomliga vägar för att kunna anpassa undervisningen. För att "främja alla elevers utveckling och lärande" och för att kunna ge "stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt". Rent konkret har det betytt att att jag vidareutbildat mig och på så sätt vidgat min pedagogiska verktygslåda genom att jag fått tillgång till fler pedagogiska modeller (t ex genrepedagogik) och didaktiska verktyg och strategier (som olika former av språkutvecklande arbetssätt). Det har även inneburit att jag fått större förståelse för hur teorier kan omsättas i praktiken. Vilket har lett till att jag kunnat bygga min undervisning mer på teoretisk och vetenskaplig grund än på en "ateoretisk" känsla av vad som borde fungera. Det har även betytt att jag fått en ny syn på innebörden av "livslångt lärande" eftersom det är så tydligt att jag som lärare ständigt måste lära för att kunna främja livslångt lärande hos mina elever. Och när det gäller mitt livslånga lärande har dessutom sociala medier, min personliga lärmiljö och digitalt kollegialt lärande betytt oerhört mycket. Det vill säga ni.

Jag tycker fortfarande att "undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov" är bland det svåraste i läraryrket. Det är fortfarande en gigantisk utmaning men det är inte längre en utmaning som skrämmer mig. Det är en utmaning som får mig att fortsätta vilja utvecklas och lära. För elevernas skull.

Så. Vågar vi prata mer om de tillfällen när undervisningen inte fungerar? Jag hoppas det. Vill du berätta så läser jag gärna. Det finns inga perfekta lärare. Det finns inga perfekta lärarutbildningar. Det finns inga perfekta skolor att arbeta på. Men det finns lärdomar vi kan dra av varandras erfarenheter och varför inte dela med sig även av sådant som inte fungerar?

Ps. När det gäller begreppen individualisering och individanpassad undervisning har jag ett helt blogginlägg om just det.

20 augusti 2014

Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för nyanlända

Under vårterminen 2014 bestämde jag mig för att till slut avsluta kandidatkursen i svenska som andraspråk som jag påbörjade för ungefär tio år sedan. (Jag har läst svenska som andraspråk efter min lärarutbildning eftersom ämnet inte gick att välja när jag studerade till lärare.) Det jag hade kvar på kursen var att skriva en kandidatuppsats och jag valde att undersöka och beskriva något som jag själv funderat över många, många gånger. Nämligen språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för nyanlända. Eftersom jag tänkte att vi säkert är många som vill lära oss mer om hur det kan gå till i praktiken valde jag att genomföra en fallstudie om genrebaserad undervisning i en förberedelseklass åk 4-6 för att kunna beskriva lärarens teoretiska modell och språkutvecklande arbete i undervisning av nyanlända elever.

Jag har lärt mig oerhört mycket av att genomföra intervjuer med och observationer hos läraren i min studie och jag hoppas att min uppsats kan bidra till att fler lärare som undervisar nyanlända kan inspireras till att utveckla sin undervisning. Om du läser min uppsats och har kommentarer, tankar eller funderingar vill jag gärna ta del av dem, så hör gärna av dig.

31 juli 2014

Strukturerad läsundervisning som utvecklar elevernas skolspråk

Ämnesintegrerad, strukturerad läs- och skrivundervisning där eleverna får möjlighet att utveckla kunskap om ämnet samtidigt som de utvecklar kunskap om texttypens syfte, struktur och språkliga drag, är något jag tror mycket på. Jag har i mitt arbete med genrepedagogik försökt erbjuda eleverna strategier som de förhoppningsvis har nytta av under lång tid oavsett om det handlar om strategier för att läsa, skriva eller lära. Jag har även försökt se till att undervisningen erbjuder eleverna rätt grad och form av stöttning så alla kan klara av de (förhoppningsvis kognitivt utmanande) uppgifter som jag planerat för dem. Ett ytterligare fokus har varit att se till att eleverna är aktiva och använder det språk som jag vill att de ska utveckla.

Detta är inte helt lätt och därför är det alltid lika givande att inspireras och lära av hur andra gör. På Teaching Channel hittade jag dessa två filmer (som är del av flera i en serie) där vi får följa två olika lärare i deras arbete att få eleverna att utveckla ett "skolspråk" och utveckla lässtrategier för att förstå en faktatext.

28 juli 2014

Att arbeta aktivt med ordförståelse

Hur gör vi egentligen för att våra elever ska lära sig nya ord? Det pratas mycket just nu om läsförståelse och strategier för att förstå en text men vi pratar inte lika mycket om strategier för att förstå ord. Vilket är intressant eftersom vi vet att själva ordförståelsen är av yttersta vikt för att vi ska förstå den text vi läser.

Jag läser just nu en Educator's practice guide som heter Teaching Academic Content and Literacy to English Learners in Elementary and Middle School, en skrift som väcker många tankar och ger flera nya idéer. I skriften ges fyra evidensbaserade (för fullständiga referenser, ta del av skriftens referenslista) rekommendationer för hur man kan undervisa elever som har "engelska som andraspråk" och skriften beskrivs så här:
The goal of this practice guide is to offer educators specific, evidence-based recommendations that address the challenge of teaching English learners in the elementary and middle grades: building their English language proficiency while simultaneously building literacy, numeracy skills, and content knowledge of social studies and science. The guide provides practical and coherent information on critical topics related to literacy instruction for English learners, and is based on the best available evidence as judged by the authors.
Den första rekommendationen, som detta blogginlägg kommer att beröra, lyder så här:
Teach a set of academic vocabulary words intensively across several days using a variety of instructional activities 
• Choose a brief, engaging piece of informational text that includes academic vocabulary as a platform for intensive academic vocabulary instruction.
• Choose a small set of academic vocabulary for in-depth instruction.
• Teach academic vocabulary in depth using multiple modalities (writing, speaking, listening).
• Teach word-learning strategies to help students independently figure out the meaning of words.
När vi inleder ett arbetsområde eller när vi/eleverna läser en text, har vi då en medveten tanke om på vilket sätt eleverna i undervisningen ska få träna på de ord och begrepp som vi vill att eleverna ska behärska (inte bara passivt förstå utan även kunna använda sig av) efter avslutat område? Att vi i undervisningen på olika sätt förklarar ord och begrepp är en sak men vi vet ju även att eleverna behöver träna på, och använda sig av, orden och begreppen på många olika sätt och i många olika sammanhang för att eleverna ska kunna göra dem till "sina egna". Hur gör vi detta? Och har vi verkligen tid att låta eleverna träna på orden och begreppen på detta sätt? Stoffträngseln i våra kursplaner är högst påtaglig och många lärare känner att tiden är begränsad. Vilket den är och därför är det ännu viktigare att vi ger eleverna möjligheter att utveckla olika ordförståelsestrategier.

Välj en lämplig, intresseväckande text

I ovan nämnda skrift får vi ta del av ett flertal olika sätt som man i undervisningen kan skapa möjligheter för eleverna att utveckla sitt ordförråd. Det första vi ombeds göra är att välja ut en lämplig text som innehåller ett urval av sådana ord och begrepp som vi vill att eleverna ska behärska. Texten bör vara en del i en större helhet så läsningen av texten hjälper eleverna att bygga upp en större förståelse av arbetsområdet i stort. Det bör även vara en text som väcker intresse och som går att diskutera ur olika perspektiv.

Välj ut ett begränsat antal ord och begrepp

Det begränsade antal ord och begrepp som vi väljer ut ska vara av stor vikt för förståelsen av texten och kan antingen vara ämnesspecifika eller ämnesneutrala ord. Det kanske är ord som återkommer flera gånger i texten, ord som har ett flertal olika betydelser eller ord som eleverna kommer möta i flera av skolans ämnen. Man kan även välja ut ord som har något prefix eller suffix som man vill att eleverna ska träna på eller ord och begrepp som man vet att eleverna kanske känner igen från andra språk.

I det exempel från Ms. Gomez undervisning, som vi får ta del av i skriften, ser urvalet av ord och begrepp ut så här:
Att välja ut vilka ord och begrepp man ska fokusera på är inte helt lätt. När man undervisar elever som är tämligen nyanlända kan det vara en uppsjö av ord som är nya för eleverna och här behöver man alltså prioritera sådana ord och begrepp som är viktigast för just detta ämnesområde och utifrån elevernas behov (detta tar jag även upp i inlägget om att tydliggöra språkliga mål).

Aktiviteter som utvecklar ordförståelse

När urvalet är gjort är det dags att fundera över vilka aktiviteter vi ska välja att genomföra i undervisningen så eleverna får träna på orden på olika sätt genom att läsa, skriva och samtala. Våra elever behöver inte bara veta vad ett ord betyder, för att kunna använda ett ord behöver eleverna utveckla alla delar av den kommunikativa språkförmågan som kan synliggöras på detta sätt:
I skriften får vi ta del av ett antal olika exempel på hur undervisningen kan stötta eleverna att få ett större djup i ordförståelsen och på så sätt bidra till att utveckla elevernas kommunikativa språkförmåga. Det första exemplet handlar om att ge "elevvänliga" definitioner och förklaringar som kan användas på olika sätt. Jag brukar ha ordlistor uppsatta på väggen, eller tillgängliga på annat sätt, där elevernas egna förklaringar av "expertorden" finns att tillgå. Att använda elevernas vardagsspråk som en bro över till det kunskapsrelaterade språket, eller skolspråket, är en väldigt viktig del. Men, vi måste akta oss för att enbart förenkla språket. I stället måste vi förtydliga, förstärka och exemplifiera vilket Teaching Academic Content and Literacy to English Learners ger oss ett antal exempel på.

Grafiska modeller

Att använda grafiska modeller i form av ordkartor är ett sätt som kan hjälpa eleverna att förstå vad ord och begrepp betyder, och vad de inte betyder. Att välja ut ett ord och i en ordkarta ge exempel på förklaringar, synonymer, motsatsord och andra exempel på vad ordet betyder, och inte betyder, kan vara till stor hjälp för eleverna.
Man skulle även kunna tänka sig att lärare i flera olika ämnen kunde samverka kring ett urval av ämnesneutrala ord och begrepp som man vill att eleverna ska fokusera på under en begränsad tid. På så sätt skulle eleverna få möta samma ord i många olika sammanhang och lärarna skulle kunna förtydliga och exemplifiera ordet ur just sin egen ämneskontext. Många gånger möter eleverna oerhört många ord och begrepp och får tyvärr sällan möjlighet att förstå ett ord på djupet.

Maaike Hajer har skrivit en del om begreppskartor/concept maps och om att använda grafiska modeller för exempelvis begreppsrelationer och ordförståelse. Lyssna gärna på denna föreläsning med Maaike Hajer för att få fler tips.

Aktiviteter som tränar elever i att använda nya ord och begrepp

Eftersom vi vill att eleverna ska lära sig att använda orden och begreppen måste vi i undervisningen låta eleverna få träna på att använda orden. I Teaching Academic Content and Literacy to English Learners får vi ta del av ett exempel där läraren utgår ifrån ett ord med två olika betydelser som läraren sedan använder i två olika meningar. Utifrån dessa meningar ska sedan eleverna para ihop rätt mening med rätt definition och motivera varför:
När elever ska få träning i att använda ord och begrepp är det viktigt att vi ser till att det blir en balans mellan skriftlig och muntlig produktion. Detta betyder att vi i undervisningen måste erbjuda eleverna rika möjligheter till muntlig interaktion på olika sätt. I skriften förtydligas detta genom att vi uppmanas att utifrån utvalda ord och begrepp ge eleverna olika öppna diskussionsfrågor eller ge dem möjlighet att debattera och på så sätt utveckla förmågan att argumentera. Vi uppmanas även att på olika sätt låta eleverna koppla de nya orden och begreppen till sin egen erfarenhet och på så sätt använda orden i andra, men för eleven kända, sammanhang.

För att eleverna i deras skriftliga produktion, som kan variera från ett svar bestående av en enda mening till en sammanfattning eller en längre förklarande text, ska använda utvalda ord och begrepp behöver uppgiften vara konstruerad på ett sådant sätt att eleverna behöver använda ett mer avancerat språk. Många elever kan behöva olika former av stöttning för att klara detta och här kan cirkelmodellen och skrivmallar fylla en viktig funktion.

I skriften ges ett flertal olika exempel på hur man kan låta eleverna få möta utvalda ord och begrepp på olika sätt, exempelvis genom att eleverna ska rita en förklaring, spela upp en sketch eller kanske lösa ett korsord. Min kollega Maria Bjerregaard visar i denna korta film hur man på ett enkelt sätt kan skapa ett skärmkorsord (en aktivitet från Pauline Gibbons som beskrivs mer här) som ett sätt att låta eleverna i par repetera, eller träna på, utvalda ord och begrepp:



Strategier för ordförståelse

Utöver att eleverna behöver lära sig använda utvalda ord och begrepp och träna på dem i många olika sammanhang behöver vi även ge eleverna möjlighet att utveckla olika ordförståelsestrategier. I skriften uppmanas vi att lära eleverna hur man skapar förståelse genom att dra nytta av olika morfologiska och syntaktiska ledtrådar. Lindqvist, Guvå, Lundenmark och Wewel har genomfört en learning study för att undersöka huruvida flerspråkiga elever kan förbättra sin läsförståelse med hjälp av strategier (läs mer om studien i Symposium 2012 - Lärarrollen i svenska som andraspråk) och de har sammanställt följande frågor som kan användas tillsammans med eleverna:
Att i undervisningen titta på ords uppbyggnad och olika delar kan vara ett bra sätt för elever att utveckla strategier för ordförståelse. Genom att känna igen olika prefix och suffix eller genom att identifiera ordstammen kan man ibland gissa vad ett ord betyder och detta är viktig kunskap för våra elever att lära sig. För flerspråkiga elever kan det också vara viktigt att lära sig känna igen vilka ord på svenska som är släkt med ord på övriga språk som eleverna kan, och således har en snarlik betydelse, och vilka ord som bara av en händelse låter eller ser lika ut men som inte alls betyder samma sak. I skriften kallas detta för cognates and false cognates och om man ska ge ett exempel på så kallade "falska vänner" i svenska och engelska så är aktuell och actual ett sådant där orden är lika men faktiskt inte behöver betyda samma sak.

Om man i undervisningen undersöker olika ords uppbyggnad är det viktigt att eleverna sedan får träna på detta i nya sammanhang. Att exempelvis "packa upp" nominaliseringar (dvs verb eller adjektiv som omvandlats till substantiv) och göra ordlistor med de utvalda orden i nya ordklasser kan därför vara en god idé vilket exemplifieras på följande sätt:

Utifrån ordlistorna kan eleverna sedan skapa nya meningar och använda de utvalda orden och begreppen i nya sammanhang. Innehåller ursprungstexten många nominaliseringar (dvs verb eller adjektiv som omvandlats till substantiv) kan en uppgift vara att formulera om och "packa upp" meningen. Här är ett exempel på nominalisering ur Skolverkets Greppa språket:
Folkets negativa reaktion på regeringsförslaget föranledde... -> Folket reagerade negativt på regeringens förslag, och det ledde till...
Utöver nominaliseringar är passiv form något som många elever behöver få träning i att förstå och använda. Det beskrivs på följande sätt i Greppa språket:
Passiv form fyller funktionen att aktören, eller den som utför en handling, inte lyfts fram. Vi kan säga ”Den tunisiska revolutionen inleddes i går”, för att betona att själva händelsen är det viktiga i sammanhanget. ”Folket inledde den tunisiska revolutionen i går”, ger möjlighet att lyfta fram aktören. Passiv form kan också användas som en språklig manipulation för att medvetet dölja aktören.
Eftersom våra läromedelstexter ofta är fyllda av nominaliseringar och passiv form är det väldigt viktigt att vi i vår undervisning ger eleverna möjlighet att träna på just detta på olika sätt.

I Teaching Academic Content and Literacy to English Learners in Elementary and Middle School, som jag baserat detta blogginlägg på, finns exemplen ovan sammanfattade i en "How to"-del där vi kan ta del av en lärares lektionsplaneringar för att få en helhet. I skriften finns dessutom ytterligare tre intressanta rekommendationer som är väl värda att läsa:
  • Integrate oral and written English language instruction into content-area teaching.
  • Provide regular, structured opportunities to develop written language skills.
  • Provide small-group instructional intervention to students struggling in areas of literacy and English language development.

23 juli 2014

Hur kan vi undervisa elever som ska lära sig läsa och skriva på ett nytt språk?

Jag får ofta frågor som handlar om undervisning av nyanlända elever och eftersom jag kan tänka mig att många undrar samma sak kan jag ju lika väl svara i form av ett blogginlägg i stället för i ett mejl. Denna gång handlar frågan om nyanlända elever och den grundläggande läs- och skrivinlärningen.

Läraren som skriver till mig är orolig för att deras metoder inte räcker till när det gäller elever som har ett modersmål med ett, från svenska språket, avvikande ljudsystem. Läraren skriver:

Barnen ska i det fallet lära ett nytt skriftspråk samtidigt som de lär sig svenska och de kan inte lika självklart koppla bokstäverna till ljud och kända ord. Det är här jag tror att vi misslyckas.
Något av det mest komplexa i arbetet med att undervisa nyanlända elever är just detta att många elever inte bara ska lära sig svenska, de ska även lära sig läsa och skriva på svenska. Ett språk de ännu inte behärskar. (Sedan behöver man ju även lägga till det faktum att man ofta har andra nyanlända elever, i samma undervisningsgrupp, som kanske läser avancerad litteratur på sina modersmål vilket gör undervisningssituationen ännu mer komplex.)

Läsinlärning på modersmålet

Om det finns modersmålslärare och/eller studiehandledare som kan bistå med läs- och skrivundervisning på modersmålet är det alltid den bästa lösningen (ex på hur det kan gå till finns i denna film från norska Nafo) men vi som arbetar i skolans värld vet att detta inte alltid finns som alternativ. De elever som redan "knäckt läskoden" på ett språk kan tämligen lätt "överföra" denna kunskap till ett nytt språk även om det nya språket har ett annat skriftsystem. Men det är ju långt ifrån alla nyanlända elever som kan läsa när de kommer till svensk skola och för dessa elever behöver vi ha en stor verktygslåda med olika metoder att välja på. För ingen läsinlärningsmetod passar ju alla. 

Vikten av förförståelse

Vi vet redan att det är en tillräckligt komplex process att lära sig läsa på sitt modersmål med läsningens alla avkodnings- och förståelseprocesser och detta inlägg gör inga anspråk på att vara heltäckande när det gäller läs- och skrivinlärning i stort. Vad man kan ha i bakhuvudet när det gäller nyanlända elever och läs- och skrivinlärning är att väldigt mycket underlättas om eleverna förstår vad det är de läser och skriver och att det sker i en meningsfull kontext. Att använda vanliga läsläror kan säkert fungera men min erfarenhet är att dessa läromedel ofta utgår ifrån en väldigt svensk, eller västerländsk, kulturell referensram och innehåller ofta ett språk som kan vara onödigt svårt för nyanlända elever. Dessutom är de allra flesta läslärorna skrivna utifrån föreställningen att läsaren är ca 6-7 år gammal. Våra elever kan ju vara betydligt äldre än så. Men, ibland finns det behov av läsläror och mina favoriter är då småböcker av olika slag som man kan arbeta med på en stor mängd olika sätt. Anne-Marie Körlings bok Kiwimetoden har varit en stor inspirationskälla för mig i det arbetet och jag har alltid lagt stor vikt vid förförståelsen. Att göra bildpromenader är t ex ett väldigt bra sätt att närma sig en text och skapa förförståelse innan man börjar avkoda/läsa.

Från det muntliga till det skriftliga

I min läs- och skrivundervisning har jag i stort sett alltid gått från det muntliga språket till det skriftliga och från det konkreta till det abstrakta. Det kan handla om att vi tillsammans sätter ord på sådant som vi upplevt tillsammans. Vi kanske pratar om bilder från en gemensam skogsutflykt, samlar ord i en ordbank och återberättar muntligt för varandra. Eftersom jag frekvent använder mig av cirkelmodellen i min undervisning skriver vi oftast en gemensam text som sedan får tjänstgöra som "läslära" på olika sätt. Eftersom alla elever vet vad texten handlar om behöver ingen lägga onödig energi på att försöka förstå texten utan fokus kan ligga på avkodnings- och lästräning i olika former. För vissa elever kan det handla om att leta efter någon specifik bokstav, identifiera något frekvent ord eller kanske något specifikt bokstavsljud. För andra elever kan det handla om att klippa i sär texten i ord eller meningar och lägga ihop den igen. (Ett konkret exempel på hur jag har arbetat med olika läsaktiviteter utifrån fabeln Lejonet och musen finns i detta blogginlägg.) När eleverna arbetar med lästräning av texten på olika sätt kan jag jobba intensivt med ett fåtal elever med exempelvis vägledd läsning utifrån just dessa elevers behov. En del elever behöver närma sig läsningen med hjälp av helordsläsning innan man börjar undersöka bokstavsljuden medan andra elever behöver ljuda sig fram. 

Fonologisk medvetenhet

För mig som lärare är det väldigt viktigt att jag vet hur långt mina elever har kommit i sin fonologiska medvetenhet och bokstavskännedom för att jag ska kunna lägga upp min undervisning på rätt sätt. Även om eleverna kommit olika långt och behöver utveckla olika saker kan man ändå undervisa om uttal, prosodi och bokstavsljud när vi läser och skriver våra gemensamma texter. Om jag vet att vissa av mina elever behöver träna på vissa specifika ljud ser jag till att undervisa om detta och att ge eleverna träning i just dessa ljud. Att rimma, ramsa och leka med ord är något som barn ofta gör för att öka sin fonologiska medvetenhet men detta är enligt min erfarenhet något som nyanlända elever kan ha väldigt svårt för. Därför är det viktigt att vi tränar på detta i meningsfulla sammanhang så det inte bara blir "nonsensord" som eleverna inte förstår. Men, självklart kan det finnas elever som har stort behov av särskilda ljudträningsmaterial.

Skriva i skrivarpar

När vi har skrivit en gemensam text, och arbetat med den på olika sätt, är det dags för eleverna att skriva egna texter utifrån samma struktur och med ett liknande innehåll. Här låter jag ofta eleverna skriva i skrivarpar precis som man oftast gör inom Skriva sig till läsning. Ibland låter jag elever med samma modersmål skriva tillsammans eftersom de då kan diskutera textens form och innehåll på ett helt annat sätt eftersom de har ett gemensamt språk att kommunicera på. Ibland låter jag en elev som är ny i svenska språket men som kan läsa och skriva på sitt modersmål skriva tillsammans med en elev som kommit längre i sin muntliga svenska språkutveckling men som kanske inte kan läsa och skriva. Dessa två elever kan då tillsammans åstadkomma mer utvecklade texter än vad någon av dem skulle kunna göra på egen hand. Eleverna skriver ofta på dator och de allra flesta väljer då att använda talsyntes. När eleverna skriver kan jag på ett enkelt sätt gå runt och lyssna på eleverna, läsa vad de skriver och fråga om sådant som jag undrar över. Vid dessa samtal inhämtar jag väldigt mycket information om var eleverna befinner sig i sin läs- och skrivutveckling och hur pass fonologiskt medvetna de är. Information som jag sedan dokumenterar och planerar min fortsatta undervisning utifrån.

Pedagogisk dokumentation

Jag brukar också göra löpande pedagogisk dokumentation vilket kan innebära att jag spelar in eleverna när de läser eller när de berättar något. Det kan också innebära att jag fotar av deras texter och bilder för att dokumentera processen i de fall då det inte går att spara olika versioner i datorn. Denna dokumentation är sedan guld värd, inte bara för mig att planera min undervisning utifrån, utan även för att synliggöra elevernas lärande. Eftersom eleverna är vana vid att bli filmade och/eller inspelade är det bara de första gångerna de tycker det är jobbigt att lyssna/se på sig själva. När de vant sig kan detta inspelade material i sig bli undervisningsmaterial då eleverna på ett helt annat sätt kan höra hur deras svenska språk låter. Många gånger vill eleverna spela in en gång till och en gång till så "det kan låta som riktig svenska". Där och då spelar uttalsundervisningen en jätteroll och eleverna är väldigt motiverade att lära sig rätt prosodi och uttala alla ljuden rätt. Vilket i sig gynnar deras fonologiska medvetenhet och i längden deras läs- och skrivutveckling.

Skriftspråksliknande tal

Att träna på muntligt skrivande, eller skriftspråksliknande tal, är också något vi gör i undervisningen. Det handlar om att bygga en slags bro över från det muntliga till det skriftliga. Det finns olika sätt man kan göra det på och ett sätt beskriver jag i detta blogginlägg när vi arbetar med att utveckla en berättelsestruktur. Ett annat sätt beskrivs i detta blogginlägg som handlar om muntligt återberättande och om att bygga broar mellan tal och skrift.

Inom läs- och skrivundervisningen behöver man prioritera vad man ska träna på och i exemplet med att utveckla en berättelsestruktur ovan bestämde jag mig för att agera sekreterare åt mina elever eftersom fokus låg just på att eleverna skulle få utveckla ett skriftspråksliknande tal. När elever av olika anledningar har svårt att få ner sina tankar i skrift är det ett bra tips att låta eleverna spela in det de vill skriva och sedan skriva av sin egen inspelning. På så sätt kan texterna ofta bli betydligt längre och mer omfattande än de skulle blivit annars. Med hjälp av talsyntes, stöttning i form av formuleringsmallar eller ordbanker samt återkoppling ifrån skrivkompis och lärare kan texten utvecklas ännu mer. Vilket gynnar både självkänsla och självförtroende samt elevens läs- och skrivutveckling. Dessutom blir det ju en lite mer avancerad text som sedan kan tjänstgöra som ny "läslära" på olika sätt.

Så. Går det att svara kortfattat på frågan "Hur kan vi undervisa elever som ska lära sig läsa och skriva på ett nytt språk"? Nej. Det krävs nog minst en hel bok och även om det finns en del att läsa om alfabetisering för vuxna och om tidig litteracitetsutveckling på ett andraspråk för barn finns det tämligen lite att läsa om alfabetisering för äldre barn och ungdomar. Berätta gärna hur du gör eller ge mig tips på intressanta blogginlägg så kan jag länka vidare. Det är nämligen många som undrar och som vill veta mer.

12 maj 2014

Att tydliggöra språkliga mål

Vikten av att tydliggöra mål och kunskapskrav är något som vi ofta lyfter som en framgångsfaktor, speciellt alla vi som på ett eller annat sätt arbetar med bedömning för lärande och de olika nyckelstrategierna. Men hur ofta lyfter vi vikten av att tydliggöra de språkliga mål som eleverna ska nå och de språkliga förmågor som undervisningen ska träna eleverna i?

Språkliga mål, tänker ni. Vad pratar hon om nu? Det finns väl inget som heter så i våra styrdokument? Och det gör det kanske inte. Men det betyder inte att vi inte behöver tydliggöra vilka språkliga krav som våra kursplaner ställer. Speciellt eftersom det är en viktig del av det som Maaike Hajer och Theun Meestringa kallar språkinriktad undervisning:
Språkinriktad undervisning inom alla ämnen är en didaktik där de ämnesmässiga målen och språkfärdighetsmålen är explicita. Undervisningen mot dessa mål är kontextrik, full av rika möjligheter till interaktion och innehåller språklig stöttning.
Under läsåret 2013/2014 har jag fått möjlighet att leda en språkutvecklingsgrupp på min skola och vi hade vår sista träff förra veckan. Vi har på olika sätt försökt hitta språket i våra olika ämnen och tillsammans diskuterat frågor som rör språkets roll för kunskapsutvecklingen och språkets roll i vår undervisning. Som en avslutning ville jag ge mina kollegor möjligheten att, om de ville, fördjupa sig lite i det som kallas språkliga mål eftersom det trots allt är en viktig del av att planera och genomföra ett språkutvecklande ämnesområde.

Eftersom jag inte har tid att föreläsa när vi träffas i språkgruppen valde jag att "flippa" mina föreläsningar där jag pratar om språkliga mål. Det blev tre korta filmer (inbäddad spellista längre ner): "Språkliga mål - vad och varför?", "Hur sätter jag tydliga och begripliga språkliga mål?" och "Språkliga mål - hur börjar man?" samt en tillhörande dokumentsamling med planeringsmallar, checklistor och tabeller som vi använde under vårt arbete med att identifiera språkliga mål. Dessa dokument hittar du via korta.nu/sprakliga_mal om du vill ta del av dem.

Så, vad är språkliga mål, hur identifierar man dem och varför ska vi göra detta? Svaren hittar du förhoppningsvis i mina filmer. Lycka till med din språkutvecklande undervisning.


ps. Är du språkutvecklare och funderar på att använda filmerna i någon fortbildning eller så? Det är du varmt välkommen att göra och jag tar gärna emot feedback på innehåll, upplägg etc. Jag vill dessutom gärna veta om filmerna är användbara för er och på vilket sätt så jag ser fram emot att få höra ifrån er.

01 mars 2014

Quick fix till språkutvecklande undervisning

Nä, någon quick fix finns tyvärr inte men för oss som gillar checklistor så har Pauline Gibbons skrivit några bra checklistor som jag tänkte visa er. Checklistorna kommer från hennes böcker Stärk språket stärk lärandet och Lyft språket lyft tänkandet.

Jag fick en fråga från Sara Bruun om hur man kan arbeta mer språkutvecklande inom engelskundervisningen och då kom jag och tänka på Pauline Gibbons checklistor. Den ena handlar om att i undervisningen få variation och balans mellan att tala, lyssna, läsa och skriva och den andra handlar om fem steg att öka språkmedvetenheten i ämnesundervisningen. Den sista jag tänkte visa er handlar om fem steg för planering av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetsområde.

Dessa checklistor är bra att utgå ifrån när man vill planera sin undervisning att bli mer språkutvecklande men vi kan aldrig komma ifrån att språkutvecklande undervisning är en komplex process med många viktiga beståndsdelar som behöver samspela när det gäller språkutvecklande undervisning.

Vill ni ta del av några konkreta exempel på språkutvecklande undervisning finns en hel del inlägg i min blogg men ni kan även ta del av de filmer som finns kring det arbetssätt och de aktiviteter och övningar som nämns i  Pauline Gibbons böcker:

16 februari 2014

Vad innebär egentligen individualisering?

Idag bloggade jag kring ett Twitter-samtal om skillnaden, eller kanske likheterna, mellan begreppen individualisering och individanpassad undervisning. Eftersom jag utgick ifrån mina egna tweets hamnade min diskussion på Storify och indirekt här i min blogg:
Läs också Susanne Jönssons inlägg på samma tema.

11 februari 2014

Hur kan jag stötta NO-lärare att arbeta mer språkutvecklande?

Frågan dök upp på Facebook ikväll, ställd av Malin Runering, och jag ägnade lite tid åt att svara och tipsa om lite lästips och annat. Annika Sjödahl tyckte att svaret skulle passa bra som ett blogginlägg och det har hon självklart helt rätt i så här kommer det:

Vilka språkliga krav ställer kunskapskraven?

Ja, hur kan man stötta NO-lärare att arbeta språkutvecklande? Först och främst tror jag att man behöver sitta ner tillsammans och titta på vilka språkliga krav kunskapskraven ställer på våra elever. Och hur påverkar det vår undervisning? Jag har resonerat lite kring det i detta blogginlägg.

Skolverkets stödmaterial

Skolverket har arbetat fram ett stödmaterial som handlar om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och de delar som handlar om språkutvecklande arbetssätt inom naturvetenskapliga ämnen och teknik finns samlat på en och samma sida.

Planera språkutvecklande

Jag har vid ett flertal tillfällen planerat tillsammans med ämneslärare och försökt hjälpa till att hitta språket i ämnet och dessa Pauline Gibbons-frågor är en bra utgångspunkt:
  • Vilken språknivå ligger mina elever på?
  • Vilka språkliga krav ställer ämnesområdet på eleverna?
  • Vilket språk behöver eleverna för att kunna delta i uppgifter och aktiviteter i undervisningen?
  • Vilka övningar kan jag använda så eleverna får träna sig i att tala, lyssna, läsa och skriva utifrån språket i ämnet?
  • Hur utvärderar jag efteråt?

Att diskutera

Skolverkets kommentarmaterial Få syn på språket är intressant att ha som "bokcirkel". Det finns mycket i den som är väl värt att diskutera. Här är några citat ur Få syn på språket som kan vara en bra utgångspunkt för samtal kring vilken roll språket har:
Det är genom språket vi kommunicerar med andra, utvecklar ny kunskap och visar vad vi har lärt oss såväl som vad vi inte har förstått och kanske behöver stöd för att komma vidare med.
För att elever i skolan ska utveckla kunskaper inom ett ämne behövs faktakunskaper men det räcker inte med det. Kunskaper i och om det språk som är specifikt för detta ämne är en förutsättning för att eleven ska kunna tillägna sig ämnesinnehållet, och det är viktigt att eleven förstår ämnets och ämnesspråkets syfte och sammanhang. Sådana kunskaper utvecklas bäst inom ramen för undervisningen i respektive ämne.
Och med ett konkret exempel ur kursplanen i biologi:
Genom undervisningen i ämnet biologi ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att använda kunskaper i biologi för att granska information, kommunicera och ta ställning i frågor som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet. (Lgr 11) 
Här blir det alltså tydligt att undervisningen i ämnet inte bara ska ge eleverna kunskaper om biologi utan dessutom ge dem möjlighet att använda dessa kunskaper i olika språkliga och språkligt utvecklande sammanhang. Om detta ska bli möjligt ställer det krav på att undervisningen ger eleverna tillfällen att kommunicera på ett sätt och med ett språk som är relevant i biologiämnet.

Filmer

Vill man komplettera med filmer så tycker jag Skolverkets filmer som ingår i deras utvecklingspaket "Språk i alla ämnen" är bra även om de egentligen vänder sig till gymnasieskolan. I denna film tar Åsa af Geijerstam, som skrivit en avhandling som heter Att skriva i naturorienterande ämnen i skolan, upp en hel del som är relevant för just lärare i NO/naturvetenskap.

Den andra filmen hittar ni här.

Lästips

En artikel som många NO-lärare har uppskattat är "Närläsning ger koll på kemin" om lärare som arbetar utifrån Reading to Learn.

Det finns ytterligare två avhandlingar som kan vara av intresse för er som verkligen vill ha kött på benen inför "övertalningsprocessen". Den ena är skriven av Pia Nygård Larsson och heter "Biologiämnets texter. Text, språk och lärande i en språkligt heterogen gymnasieklass" Om avhandlingen kan man läsa mer i denna artikel. Den andra är skriven av Gun Hägerfelth och heter Språkpraktiker i naturkunskap i två mångkulturella gymnasieklassrum. Orkar man inte läsa hennes avhandling så är hennes bok "Språkarbete i alla ämnen" en bok som ofta passar extra bra för NO-lärare.

I rapporten Ämne och språk – språkliga dimensioner i ämnesundervisningen sammanfattas projektet Ämnesundervisning i NO och SO för flerspråkiga elever - en integrering av språk och innehåll som hade som syfte att utröna på vilka sätt genrepedagogiken kan gagna tvåspråkiga och enspråkiga elevers språk- och ämnesutveckling. Många intressanta artiklar i den rapporten. Kolla t ex elevcitaten, om vikten av explicit undervisning:

Tidningen Origo har ett temanummer som heter Vässa språket där det finns fyra intressanta artiklar om vikten av att arbeta språkutvecklande i matematik- och no-undervisningen. Artiklarna finns att läsa på webben.

Börja i läroplanen

Men, den allra bästa början är att utgå ifrån läroplanen. Språket finns överallt och hur man än vänder och vrider på det så är det allas vårt ansvar:
Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt.
Läraren ska organisera och genomföra arbetet så att eleven får stöd i sin språk-och kommunikationsutveckling. (Lgr 11, kap 2)

"Vi jobbar med begreppen"

Men, det är väl bara att jobba med begreppen, kanske någon säger? Nej, det är inte så enkelt.

Jag är tämligen övertygad om att de allra flesta NO-lärare arbetar med ämnesspecifika begrepp i NO-undervisningen. Grejen är att det oftast inte är dessa begrepp som vållar svårigheter. Anledningen till detta är för att de ämnesspecifika begreppen är nya för alla elever och varenda lärare vet att man måste förklara/exemplifiera nya ord och begrepp för att eleverna ska förstå. Det som däremot vållar svårigheter är ord som "fastställa", "erhålla" eller sambandsord som "trots att". Eller ord som har flera betydelser, som axel vilket inte alls är en kroppsdel inom matematiken eller fysiken. Eller "ledare" som betyder olika saker i nästan vartenda ämne.

Texttyper

Andra saker som vållar svårigheter är de olika texttypernas syfte, struktur och språkliga drag. Det är inte alls säkert att en svensklärare är medveten om, och kan undervisa om, att en labbrapport består av tre olika texttyper. Först en instruerande text, sedan en beskrivande och till slut en redogörande eller kanske förklarande text. Det är inte ens säkert att varken svenskläraren eller kemiläraren är medvetna om vilken struktur dessa texttyper har och vilka språkliga drag som texttyperna kännetecknas av. Och om inte vi som lärare vet detta, hur ska vi då kunna undervisa våra elever om det? Som det fungerar nu är det främst elever som är duktiga på att imitera/härma texttyper som lyckas skriva bra texter.

Explicit undervisning om texttyper inom NO/SO-ämnena är enligt min erfarenhet väldigt begränsad. Troligtvis har svenskläraren mer kunskap om texttyper än vad kemiläraren eller religionsläraren har men svenskläraren har troligtvis inte de ämnesspecifika kunskaper som krävs för att kunna identifiera "språkliga mål" i kursplanerna eller för att kunna göra bedömningar av elevernas textproduktion. Här krävs det i stället samarbete på hög nivå.

Läsning

Sedan var det ju en sak till. Det här med gemensam läsning och textsamtal kring texter i NO-undervisningen. Men det får bli ett annat inlägg. Så länge kan jag tipsa om mina inlägg om vikten av läsrelaterade aktiviteter och lässtrategiexemplet om informationstjuvar. (Finns även beskrivet i min Alfa-krönika.) Och kanske mitt inlägg om begreppen lässtrategier och läsförståelse.