Prisutdelning

I fredags flög jag ner till Göteborg och Bok & Biblioteksmässan för att vara på plats inför lördagens prisutdelning. Ni kanske minns att jag berättade om den fantastiska utmärkelse jag fått av Svenska Akademien? Svenska Akademiens Svensklärarpris 2012 till mig! Helt otroligt och fortfarande helt ofattbart.

På fredagen gick vi runt på Bokmässan i lugn och ro. Det var mycket folk men ändå väldigt lugnt om man jämför med hur det skulle bli på lördagen. Jag träffade på många av de kollegor jag har i mitt utvidgade kollegium och det var som alltid lika roligt att prata med alla som man egentligen bara känner via sociala medier. Det är häftigt hur man faktiskt känner varandra på riktigt ändå, trots att man kanske aldrig har träffats.

Till exempel träffade jag Kristina Alexanderson för första gången och hon är utöver en väldig massa annat även en fantastisk fotograf och hon tog några väldigt fina bilder på mig.

 

 Photo license:  Some rights reserved. By Kalexanderson

På lördagseftermiddagen var det alltså dags för prisutdelning i Svenska Akademiens monter. Vi var tre pristagare och det kändes nervöst att stå där och vänta. Vi fick gå fram och ta emot diplom av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund för att sedan svara på ett par frågor. Christina Löfving filmade några minuter av prisutdelningen och har du ett facebook-konto borde du kunna se den filmen här.

Jag fick fantastiska blommor och ett handskrivet diplom i guldram. Hur ofta ser man något handskrivet numera? Ibland är det trots allt att föredra!

Skolvärlden och Lärarnas Riksförbund har skrivit om prisutdelningen och så har även Sigtuna kommun och Sigtunabygden gjort om det är någon av er som är intresserade av att läsa mer.

Tack alla ni som gratulerat mig på ett eller annat sätt. Jag uppskattar det oerhört mycket och det värmer hela mig! Tusen tack!

Svenskläraren och jag

För ett tag sedan fick jag en förfrågan från Maria Löfstedt, redaktör för Svenskläraren, om jag ville skriva några rader i tidningen med tanke på att jag tilldelats Svenska akademiens svensklärarpris 2012. Eftersom jag inte är medlem i Svensklärarföreningen (ännu) visste jag inte att senaste numret kommit ut och därför var det extra roligt att läsa detta på twitter imorse:

Vad fint du beskriver ditt arbete, @anna_kaya . Läste just i senaste nr av Svenskläraren.
— Christina Löfving (@itmamman) september 11, 2012

Tack Christina! (Och alla ni andra som läser det jag skriver!)

Det kom ett vackert brev...

Ett vackert brev med mitt namn textat med vackra bokstäver och med en avsändare jag inte riktigt väntade mig att få några brev ifrån.

Ett vackert brev som jag efter någon minut öppnade och snabbt ögnade igenom för att sedan hamna i någon form av handlingsförlamad chock innan jag började titta mig omkring efter dolda kameror. Det kan omöjligt vara sant. Omöjligt. Eller inte?

Svenska Akademiens svensklärarpris för år 2012 tilldelas bland annat mig. Mig?

Ja, mitt vackra brev är ett brev skickat av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund där han skriver:

Jag gläder mig att kunna meddela, att du har tilldelats Svenska Akademiens svensklärarpris för år 2012. Priset, som instiftades 1987, tilldelas lärare som genom sin gärning har stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket och litteraturen.

Jag läser brevet om och om igen. Tittar på mitt namn. Det står verkligen mitt namn högst upp. Anna Kaya. Jag. Men hur? Varför? Detta kommer sannerligen som en blixt från klar himmel. Till skillnad från när Anne-Marie Körling fick sitt vackra brev visste jag om att priset fanns men jag hade aldrig någonsin en tanke på att den utmärkelsen skulle kunna tillfalla mig. Det förstår jag fortfarande inte och jag vet inte vem som nominerat mig eller varför men jag är så oerhört glad och tacksam. Och rörd.

Tänk att det arbete jag gör syns på fler sätt än att mina elever utvecklar sitt svenska språk. Tänk att mitt arbete, min gärning, sätter sådana spår i världen utanför mitt klassrum att mitt arbete och min insats belönas med ett svensklärarpris. Det är en hisnande känsla. Och ofattbar.

För mig har elevernas lärande och elevernas språkutveckling högsta prioritet och eftersom jag är väldigt övertygad om att språk och kunskap är hänger tätt ihop inser jag att det inte räcker med att "bara" lära sig svenska. Mina elever måste även få tillgång till skolspråket för att kunna nå skolframgång. Skolspråket är ingens modersmål, det är ett språk vi alla måste lära oss och mitt uppdrag är att stötta eleverna in i detta nya språk samtidigt som de lär sig svenska och utvecklar sin kunskap. Det handlar om att tydliggöra textstrukturer, ge språkliga strategier och ge eleverna språkliga modeller att utgå ifrån. Det handlar om gemensam läsning av olika slags litteratur med tillhörande textsamtal. Det handlar om att aldrig lämna en elev ensam i sitt lärande för vi utvecklar vårt språk, och våra kunskaper, tillsammans. Hela tiden. Varenda minut ska vara språkutvecklande, något annat har vi inte råd med, för språket är nyckeln till framgång!

Av hela mitt hjärta tackar jag för denna fantastiska utmärkelse som Svenska Akademiens svensklärarpris är, en utmärkelse jag stolt kommer bära med mig in i min lärarframtid.

Och glöm inte, vi lärare gör skillnad!