Ett vackert brev som jag efter någon minut öppnade och snabbt ögnade igenom för att sedan hamna i någon form av handlingsförlamad chock innan jag började titta mig omkring efter dolda kameror. Det kan omöjligt vara sant. Omöjligt. Eller inte?
Svenska Akademiens svensklärarpris för år 2012 tilldelas bland annat mig. Mig?
Ja, mitt vackra brev är ett brev skickat av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund där han skriver:
Jag gläder mig att kunna meddela, att du har tilldelats Svenska Akademiens svensklärarpris för år 2012. Priset, som instiftades 1987, tilldelas lärare som genom sin gärning har stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket och litteraturen.Jag läser brevet om och om igen. Tittar på mitt namn. Det står verkligen mitt namn högst upp. Anna Kaya. Jag. Men hur? Varför? Detta kommer sannerligen som en blixt från klar himmel. Till skillnad från när Anne-Marie Körling fick sitt vackra brev visste jag om att priset fanns men jag hade aldrig någonsin en tanke på att den utmärkelsen skulle kunna tillfalla mig. Det förstår jag fortfarande inte och jag vet inte vem som nominerat mig eller varför men jag är så oerhört glad och tacksam. Och rörd.
Tänk att det arbete jag gör syns på fler sätt än att mina elever utvecklar sitt svenska språk. Tänk att mitt arbete, min gärning, sätter sådana spår i världen utanför mitt klassrum att mitt arbete och min insats belönas med ett svensklärarpris. Det är en hisnande känsla. Och ofattbar.
För mig har elevernas lärande och elevernas språkutveckling högsta prioritet och eftersom jag är väldigt övertygad om att språk och kunskap är hänger tätt ihop inser jag att det inte räcker med att "bara" lära sig svenska. Mina elever måste även få tillgång till skolspråket för att kunna nå skolframgång. Skolspråket är ingens modersmål, det är ett språk vi alla måste lära oss och mitt uppdrag är att stötta eleverna in i detta nya språk samtidigt som de lär sig svenska och utvecklar sin kunskap. Det handlar om att tydliggöra textstrukturer, ge språkliga strategier och ge eleverna språkliga modeller att utgå ifrån. Det handlar om gemensam läsning av olika slags litteratur med tillhörande textsamtal. Det handlar om att aldrig lämna en elev ensam i sitt lärande för vi utvecklar vårt språk, och våra kunskaper, tillsammans. Hela tiden. Varenda minut ska vara språkutvecklande, något annat har vi inte råd med, för språket är nyckeln till framgång!
Av hela mitt hjärta tackar jag för denna fantastiska utmärkelse som Svenska Akademiens svensklärarpris är, en utmärkelse jag stolt kommer bära med mig in i min lärarframtid.
Och glöm inte, vi lärare gör skillnad!
