Vårt gemensamma arbete inleddes med att jag skrev ihop ett diskussionsunderlag med information och frågeställningar som vi hade som utgångspunkt, både som diskussion bland skolledarna och som underlag för arbetsgruppens arbete. Vi landade i att våra rutiner behöver vara relativt omfattande men ändå såpass generella att de passar för alla våra kommunala skolor. Alla skolor är olika, vilket rutinerna behöver anpassas till. Andelen elever i behov av undervisning i svenska som andraspråk varierar stort mellan olika skolor, liksom andelen lärare med behörighet i svenska som andraspråk. Eftersom det är rektor som styr över skolans inre organisation varierar även organisationen av undervisningen i svenska som andraspråk. Att arbeta fram omfattande och tydliga rutiner, när skolorna har så olika behov, är en utmaning och även om inte rutinerna kan ge svar på alla de frågor man ställs inför så är kommungemensamma rutiner ett steg på väg mot en ökad likvärdighet.
Rutiner för ökad likvärdighet
Skolverket publicerade nyligen en intervjustudie, Svenska som andraspråk i praktiken, som undersöker hur skolor arbetar med svenska som andraspråk i årskurs 7-9. Skolverkets övergripande slutsats är att resultaten studien pekar på att utbildningen i svenska som andraspråk inte är likvärdig. Resultaten indikerar att elever med samma behov och samma kunskapsnivå riskerar att få olika utbildning och bedömas olika beroende på vilken skola de går i och vilken lärare de undervisas av. Resultaten väcker också frågan om alla elever som läser svenska som andraspråk får den undervisning som de behöver.
Ovan nämnda studie visar att det som avgör om en elev ska läsa svenska som andraspråk eller svenska skiljer sig åt, både inom och mellan skolor. Detta är något som vi i Sollentuna känner igen och vi hoppas att våra kommungemensamma rutiner kan leda till att dessa skillnader minskar över tid.
Men, hur gör man bedömningen?
En del av de frågor som fortfarande kvarstår rör själva hur:et, alltså hur man gör en kvalitativ bedömning av en elevs språkutveckling för att avgöra i fall eleven har behov av undervisning i svenska som andraspråk i stället för svenska. Detta hur kan inte beskrivas i detalj i rutiner eftersom en stor del av svaret ligger i lärarens, framförallt sva-lärarens, profession, utbildning och kompetens. Vi har därför valt att lyfta fram ett material som vi menar kan vara till stort stöd för bedömningen, nämligen Skolverkets Bygga svenska. Vi har även valt att lägga stort fokus på de yngsta eleverna så rektor redan vid höstterminsstart åk 1 (eller åk 4 eller åk 7) kan fatta beslut om undervisning i sva i stället för i svenska. På så sätt vet alla inblandade, elev, vårdnadshavare och lärare, redan från början vilket svenskämne eleven får undervisning i och på vilka grunder. Därefter kan lärarna kontinuerligt ta ställning till frågan "Kvarstår elevens behov av undervisning i svenska som andraspråk?" så att beslutet kan omprövas en gång per läsår. För 4-9-skolor eller 7-9-skolor behöver man såklart göra inledande bedömningar av elevens svenska språk i de fall då bedömningsunderlag saknas från överlämnande skola men i framtiden hoppas vi att Bygga svenska kommer att användas vid överlämningar mellan våra kommunala skolor.
Brist på sva-lärare
En annan, högst aktuell, fråga som kvarstår handlar om kompetens och så även kvalitativ undervisning i svenska som andraspråk. Bristen på lärare i svenska som andraspråk är gigantisk och eftersom just sva-kompetensen är avgörande för att sva-rutinerna ska kunna implementeras är det ett problem att sva-lärare saknas. Här behöver insatser göras på olika nivåer, både på statlig nivå och på huvudmannanivå. En sak som Sollentuna kommun redan har beslutat om är att cirka 30 st åk 1-3-lärare under nästa läsår ska få gå en uppdragsutbildning: Flerspråkig läs-, språk- och litteracitetsutveckling. Dessa lärare ingår i den grupp svensklärare som fått automatisk behörighet i svenska som andraspråk utan sva-utbildning och som således inte är berättigade att gå Lärarlyftet. Även om en kurs på 7,5 hp inte är att jämföra med en sva-lärarutbildning är det ändå ett steg på vägen. Andra sätt att få fler sva-lärare, utöver att rekrytera, är att låta svensklärare fortbilda sig via Lärarlyftet och på så sätt få dubbel behörighet i svenska och svenska som andraspråk.
När det gäller rekrytering av sva-lärare hänger den frågan tätt ihop med frågan om hur man organiserar undervisningen i svenska som andraspråk. Sva-lärare kan välja och vraka mellan tjänsterna och jag är övertygad om att man kan locka sva-lärare om man har tilltalande tjänster. På min skola, Sofielundsskolan, har vi ganska många sva-lärare. Kanske beror det på att vi har sva-undervisning i förberedelseklass för nyanlända elever och tvålärarsystem i svenska/sva på högstadiet? Det är en organisationsmodell som många sva-lärare tilltalas av. Eftersom organisation av undervisning i svenska som andraspråk ofta varierar utifrån antalet sva-elever på skolan har vi i rutinerna valt att beskriva några olika organisationsmodeller då det tyvärr inte finns en modell som passar överallt.
Till rutinerna finns även en checklista för rektorer och vi håller i detta nu på att arbeta fram en kommungemensam beslutsblankett och en informationsfolder för elev och vårdnadshavare med info bl a om sva-ämnets syfte och skillnaderna mellan svenska och sva.
Ha du/ni tankar eller frågor om Sollentuna kommuns rutiner tar vi gärna emot återkoppling. Rutinerna kommer med all säkerhet revideras framöver så all input är viktig för oss.
Beslutsblanketter
Det är flera som har hört av sig och vill veta hur våra beslutsblanketter ser ut. Här är bilder på de två dokument vi använder (eftersom blanketterna finns på intranätet). Först är det två bilder på dokumentet för det inledande beslutet om undervisning i svenska som andraspråk och därefter en bild på blanketten för omprövning av beslutet. Omprövning sker en gång/läsår. |
| Beslut om svenska som andraspråk (1 av 2) |
 |
| Beslut om svenska som andraspråk (2 av 2) |
 |
| Omprövning av beslut om svenska som andraspråk |
