En gång hade jag en elev i min klass som kunde lite mer svenska än de andra men av olika anledningar så klarade han inte av att gå i sin ordinarie klass på heltid. När han var hos mig kunde han glänsa, han var duktig och kunde mycket. När han gick i sin andra klass kände han sig sämst och dum i huvudet. Sa han. För hans självkänslas skull fick han gå kvar hos oss i förberedelseklassen lite längre än vad som annars är normalt.
Nåja. Till saken. När det närmade sig jul det året han gick hos oss, och vi som alltid kom in på varför kristna firar jul, så kunde den här pojken, vi kan kalla honom Abdi, tillföra en hel del eftersom han kunde tala ganska bra svenska om man jämförde med de andra. Abdi kunde lyfta och leda diskussionen och samtidigt översätta på somaliska till de somaliska barn som inte hängde med. Han var en riktig tillgång och han växte av detta samtidigt som även han utvecklades.
Vi diskuterar ofta skillnader och likheter mellan kristendom och islam och från början är eleverna ofta ganska säkra på att att det är mycket som skiljer religionerna åt. Efter ett tag börjar de allra flesta ändra sig och bara se likheter. Det året när Abdi gick hos oss fick jag mig en riktig tankeställare för han sammanfattade hela diskussionen så här:
"Anna, vet du. Egentligen så finns det bara en viktig skillnad mellan kristendom
och islam. Det handlar om Jesus. De kristna tror att Jesus är Guds son medan
muslimerna tror att Jesus var en profet. För muslimer tror inte på att Gud kan
få barn. I så fall är ju alla Guds barn. Inte bara Jesus."
Han hade ju så rätt.
Hur många 8-åringar kan sammanfatta skillnaderna mellan kristendom och islam på ett sådan sätt? Hur många vuxna kan göra det?
Jag tror inte det är många.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om religion, Islam, kristendom, religionsdiskussion
