En svår sak med att arbeta i förberedelseklass är att man aldrig får en konstant grupp. Gruppen förändras ständigt eftersom elever flyttar, slutar för att gå i sin ordinarie klass eller kasnke behöver gömma sig då de fått ett avslag på sin asylansökan. Att de gömda barnen ofta får gå kvar i skolan är inte alltid något som föräldrarna vet. Eller så vågar de inte låta barnen gå kvar.
Vi i skolan och polisen har ju som "policy" att inte jaga gömda föräldrar genom barnen. Men det kan ju finnas andra personer som söker efter asylsökande personer i Sverige. Personer som tillhör olika grupperingar fårn de asylsökandes hemland. Personer som kan vara farliga. Om sådant vet vi inte mycket. Om den rädslan vet vi inget.
Förberedelseklass-gruppen förändras ju också av att nya elever tillkommer. Ibland är det många. Ibland inga alls. Det går aldrig att vet när det kommer nya elever och man vet inte varifrån.
Nu de senaste veckorna har det kommit flera nya elever. Mest från Somalia.
Att ständigt få in nya elever i gruppen är påfrestande. Och nyttigt. Att individualisera undervisningen är oerhört viktigt. Alla måste få sitt på sin nivå utifrån sin kunskap och sina erfarenheter. Det ställer oerhörda krav på oss lärare. Vi behöver ständigt utveckla oss för att klara av det. Ständigt nya material. Som vi gör själva eftersom inget färdigt läromedel någonsin passar perfekt.
Nya elever betyder ny energi och nya utmaningar. Och en ny spännande gruppdynamik.
Jag är redo för en ny arbetsvecka.
Intressant: Läs även andra bloggares åsikter om asylsökande, flyktingbarn, individualisering, nyanlända elever, Somalia, tungt arbete,
