Som ni säkert redan vet har Skolverket reviderat grundskolans kursplaner och dessa börjar gälla från hösten 2022. Har ni börjat prata något om implementering av de reviderade kursplanerna för grundskolan? I det här blogginlägget skriver jag en del om vad revideringen av kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk (sva) kan innebära för grundskolor och vad som kan vara viktigt att lyfta och diskutera i implementeringsarbetet. Blogginlägget avslutas med några förslag på frågeställningar som ni gärna får använda er av.
Skolverket har påbörjat implementeringsarbetet med att t ex publicera en del material samt webbinarium för skolchefer och rektorer. Jag tänker dock att det finns en väldigt viktig aspekt angående revideringen, som inte riktigt tydliggörs i Skolverkets övergripande material, och det gäller de ökade skillnaderna på kursplanenivå mellan ämnet svenska och ämnet svenska som andraspråk. En förändring som jag tror kommer att påverka skolornas organisation av undervisningen i svenska och svenska som andraspråk i allra högsta grad. Skolverket skriver följande:
Det är bra att Skolverket tydliggör att svenska som andraspråk tydligare framställs som ett eget ämne men jag tänker att svaret inte riktigt tar hänsyn till att organisationen av undervisning i svenska och svenska som andraspråk behöver relateras till elevernas olika behov. Därför väljer jag att fokusera lite extra på just det i detta inlägg.
- Läs även NCs svar på frågan: Kan man inte längre undervisa i svenska och sva i samma klass efter kursplanerevideringen?
Nya kursplaner påverkar organisation av undervisning
Jag tänker att det finns en rätt stor risk att de organisatoriska delarna av ämnet svenska som andraspråk åsidosätts i implementeringsarbetet eftersom kursplaner till största del är lärarnas verktyg. Dock kommer den enskilda läraren aldrig kunna implementera sva-kursplanen i undervisning om hen samtidigt ska undervisa i svenska och ha en orimligt heterogen elevgrupp med nyanlända elever, sva-elever på olika nivåer i andraspråksutvecklingen och elever med svenska som modersmål. Vi har två svenskämnen av en anledning. Implementeringen av kursplanerna är ett gott tillfälle att påminna våra beslutsfattare om att elever som får undervisning i svenska och sva har olika behov, behov som långt ifrån alltid kan mötas i samma undervisningsgrupp av en enda lärare. Det kan också vara bra att påminna om att svenska som andraspråk är ett behovsprövat ämne och att det krävs en individuell bedömning av elevens behov innan rektor fattar beslut om sva.
Svårare med svenska och sva i samma klass
Det är viktigt att vi som undervisar i svenska som andraspråk, och vi som har kunskap om sva-ämnet, påpekar att det efter revideringen kommer vara betydligt svårare att undervisa i svenska och sva i samma undervisningsgrupp, med tanke på de betydande skillnaderna i syfte och innehåll. Vi behöver också påpeka att det i sva-kursplanen tydliggörs att elever som ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk har andra behov än elever som har nått avancerad nivå i andraspråksutvecklingen. Här behöver man alltså kunna ha en flexibel organisation på skolorna. Nyanlända elever behöver t ex i stort sett alltid sva i en separat undervisningsgrupp, vissa elever som har nått avancerad nivå i andraspråksutvecklingen kan gynnas mest av att få sva i samma undervisningsgrupp som svenskundervisningen medan andra elever fortsatt kan behöva sva-undervisning i separat grupp. En viktig del av sva-ämnets syfte är att undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera i tal och skrift på svenska, utan att det ställs för tidiga krav på språklig korrekthet samt att eleverna ska våga uttrycka sig i olika sammanhang. Vi vet att en del elever tystnar när de får sva-undervisning i samma klass som svenskundervisningen vilket innebär att de går miste om viktig undervisning och möjligheter att få öva på svenska språket. Här behöver vi alltså vara väldigt medvetna om att olika elever har olika behov och se till att skolan har en sådan flexibel organisation att man kan möta dessa olikheter. I en sådan organisation är det nästan nödvändigt med tvålärarsystem i svenska och sva samt att elever som ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk får sva i en separat undervisningsgrupp. Detta är dock långt ifrån hur det ser ut i många skolor idag, där det lite för ofta är en svensklärare som undervisar i svenska och sva i samma klass - utan sva-bildning. I min bok Svenska som andraspråk skriver jag mer om organisation av sva-undervisning och där finns följande exempel på organisationsmodeller:
Svårare för svensklärare att undervisa i sva
Ytterligare en viktig sak att poängtera är att sva-undervisningen efter revideringen ska utgå ifrån ett andraspråksperspektiv, utöver att undervisningen ska ha ett sva-specifikt innehåll. Även bedömning av elevernas kunskaper ska utgå ifrån ett andraspråksperspektiv eftersom lärarna, när det gäller den språkliga korrektheten, ta hänsyn till att elevernas muntliga eller skriftliga språk i olika grad kan "innehålla andraspråksdrag beroende på den innehållsliga och tankemässiga komplexiteten". Dessa förändringar kommer att ställa ökade krav på utbildade och behöriga sva-lärare.
En utbildad sva-lärare har kunskap om bedömning av andraspråksutveckling, olika steg i andraspråkutvecklingen och vet skillnaden mellan typiska andraspråksdrag och andra "språkfel", som vilken elev som helst kan göra. Andraspråksdrag betyder inte att en elev kan göra vilka språkliga fel som helst och ändå få godkänt betyg. Långt ifrån! En sva-lärare vet att det är komplexiteten i språk och tanke som behöver vara utgångspunkten när man bedömer den språkliga korrektheten - eftersom det är lika höga krav på den innehållsliga kvaliteten i sva som i svenska. Men hur är det för svensklärare utan utbildning i sva? Känner de sig trygga i att undervisa i sva och göra bedömningar där man behöver ta hänsyn till andraspråksdrag både i relation till elevens nivå i andraspråksutvecklingen och i relation till det innehåll som eleven försöker förmedla?
Andraspråksutveckling, andraspråksinlärning och bedömning av ett andraspråk i utveckling är liksom andraspråksdidaktik inget som ingår i svensklärarutbildningen och det kommer således vara betydligt svårare att undervisa i sva som obehörig (svensk)lärare. Detta behöver våra olika skolhuvudmän vara medvetna om när implementeringsarbetet drar igång eftersom revideringarna definitivt kommer väcka frågor hos lärare och rektorer om hur man ska hantera det faktum att kompetens och resurser ofta saknas.
Vad behöver satsas på?
Det kommer vara oerhört svårt för varje enskild rektor att organisera för kvalitativ undervisning i svenska och sva eftersom det är dyrt med tvålärarsystem, förberedelseklasser och kompetenshöjande insatser. Här behöver vi alltså både påpeka och förklara för våra nationella och lokala beslutsfattare, politiker och tjänstemän, vad de reviderade kursplanerna i svenska och sva kommer innebära i praktiken och vad som behöver satsas på. Våra beslutsfattare behöver vara medvetna om att det kommer krävas resursförstärkning för att skolorna ska kunna implementera den reviderade kursplanen i svenska som andraspråk, annars kommer många elever i praktiken att få undervisning i svenska.
Här är några punkter som kan vara viktiga att satsa resurser på:
- Organisera sva-undervisning för nyanlända elever i separata undervisningsgrupper/förberedelseklass.
- Tvålärarsystem i sve och sva.
- Satsa på goda förutsättningar för svensklärare att läsa in sva-behörighet inom Lärarlyftet eller som lokal uppdragsutbildning (finns särskilda statsbidrag för detta).
- Förändrad lärarutbildning så lärarstudenter kan välja sva som ämne inom grundlärarprogrammet åk 1-3 och åk 4-6.
Förslag till frågor som kan behöva diskuteras inför implementeringsarbetet:
- Hur ser kompetensen ut gällande svenska som andraspråk?
- Hur många av lärarna har dubbel kompetens i svenska och sva?
- Hur många undervisar i sva utan sva-utbildning?
- Hur ser vi på kompetensförsörjningen i sva i ett längre perspektiv?
- Behöver vi satsa på poänggivande och behörighetsgivande vidareutbildning, i form av uppdragsutbildning, i sva för redan verksamma svensklärare?
- Hur ska vi tänka vid rekrytering?
- Hur organiseras undervisningen i svenska och sva på våra olika skolor?
- Är det skillnad mellan låg-, mellan- och högstadium?
- Varför organiserar vi på det sätt vi gör?
- Synliggörs det i tjänstefördelningen att undervisningen i svenska och sva är olika ämnen (eller förväntas det att en ensam lärare ska undervisa i två ämnen samtidigt)?
- Organiserar vi sva-undervisningen så den möter den heterogena elevgruppens olika behov (från nybörjarnivå till avancerad nivå i andraspråksutvecklingen)?
- Får nyanlända elever sva-undervisning som utgår ifrån att eleverna ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk?
- Ges sva-elever, inom sva-undervisningen oavsett organisationsmodell, rika möjligheter att kommunicera i tal och skrift på svenska? Ges eleverna förutsättningar att utveckla sitt svenska tal- och skriftspråk så att de vågar uttrycka sig i olika sammanhang?
- Vad behöver rektorer för att kunna organisera undervisningen i svenska och sva utifrån elevernas olika behov?
- Hur ser lärarna på organisation och genomförande av undervisning i svenska och sva?
- När och varför kan det vara en fördel att undervisa i svenska och sva i samma undervisningsgrupp? När och varför kan det vara ett problem?
- Hur ser lärarna på de ökade skillnaderna mellan kursplanerna i svenska och sva? Hur påverkar detta deras undervisning och elevernas möjlighet att nå målen?
