Reviderade kursplaner påverkar organisation av sva-undervisning

Som ni säkert redan vet har Skolverket reviderat grundskolans kursplaner och dessa börjar gälla från hösten 2022. Har ni börjat prata något om implementering av de reviderade kursplanerna för grundskolan? I det här blogginlägget skriver jag en del om vad revideringen av kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk (sva) kan innebära för grundskolor och vad som kan vara viktigt att lyfta och diskutera i implementeringsarbetet. Blogginlägget avslutas med några förslag på frågeställningar som ni gärna får använda er av.

Skolverket har påbörjat implementeringsarbetet med att t ex publicera en del material samt webbinarium för skolchefer och rektorer. Jag tänker dock att det finns en väldigt viktig aspekt angående revideringen, som inte riktigt tydliggörs i Skolverkets övergripande material, och det gäller de ökade skillnaderna på kursplanenivå mellan ämnet svenska och ämnet svenska som andraspråk. En förändring som jag tror kommer att påverka skolornas organisation av undervisningen i svenska och svenska som andraspråk i allra högsta grad. Skolverket skriver följande:

Det är bra att Skolverket tydliggör att svenska som andraspråk tydligare framställs som ett eget ämne men jag tänker att svaret inte riktigt tar hänsyn till att organisationen av undervisning i svenska och svenska som andraspråk behöver relateras till elevernas olika behov. Därför väljer jag att fokusera lite extra på just det i detta inlägg.

• Läs även NCs svar på frågan: Kan man inte längre undervisa i svenska och sva i samma klass efter kursplanerevideringen?

Nya kursplaner påverkar organisation av undervisning

Jag tänker att det finns en rätt stor risk att de organisatoriska delarna av ämnet svenska som andraspråk åsidosätts i implementeringsarbetet eftersom kursplaner till största del är lärarnas verktyg. Dock kommer den enskilda läraren aldrig kunna implementera sva-kursplanen i undervisning om hen samtidigt ska undervisa i svenska och ha en orimligt heterogen elevgrupp med nyanlända elever, sva-elever på olika nivåer i andraspråksutvecklingen och elever med svenska som modersmål. Vi har två svenskämnen av en anledning. Implementeringen av kursplanerna är ett gott tillfälle att påminna våra beslutsfattare om att elever som får undervisning i svenska och sva har olika behov, behov som långt ifrån alltid kan mötas i samma undervisningsgrupp av en enda lärare. Det kan också vara bra att påminna om att svenska som andraspråk är ett behovsprövat ämne och att det krävs en individuell bedömning av elevens behov innan rektor fattar beslut om sva.

Svårare med svenska och sva i samma klass

Det är viktigt att vi som undervisar i svenska som andraspråk, och vi som har kunskap om sva-ämnet, påpekar att det efter revideringen kommer vara betydligt svårare att undervisa i svenska och sva i samma undervisningsgrupp, med tanke på de betydande skillnaderna i syfte och innehåll. Vi behöver också påpeka att det i sva-kursplanen tydliggörs att elever som ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk har andra behov än elever som har nått avancerad nivå i andraspråksutvecklingen. Här behöver man alltså kunna ha en flexibel organisation på skolorna. Nyanlända elever behöver t ex i stort sett alltid sva i en separat undervisningsgrupp, vissa elever som har nått avancerad nivå i andraspråksutvecklingen kan gynnas mest av att få sva i samma undervisningsgrupp som svenskundervisningen medan andra elever fortsatt kan behöva sva-undervisning i separat grupp. En viktig del av sva-ämnets syfte är att undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera i tal och skrift på svenska, utan att det ställs för tidiga krav på språklig korrekthet samt att eleverna ska våga uttrycka sig i olika sammanhang. Vi vet att en del elever tystnar när de får sva-undervisning i samma klass som svenskundervisningen vilket innebär att de går miste om viktig undervisning och möjligheter att få öva på svenska språket. Här behöver vi alltså vara väldigt medvetna om att olika elever har olika behov och se till att skolan har en sådan flexibel organisation att man kan möta dessa olikheter. I en sådan organisation är det nästan nödvändigt med tvålärarsystem i svenska och sva samt att elever som ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk får sva i en separat undervisningsgrupp. Detta är dock långt ifrån hur det ser ut i många skolor idag, där det lite för ofta är en svensklärare som undervisar i svenska och sva i samma klass - utan sva-bildning. I min bok Svenska som andraspråk skriver jag mer om organisation av sva-undervisning och där finns följande exempel på organisationsmodeller:

Svårare för svensklärare att undervisa i sva

Ytterligare en viktig sak att poängtera är att sva-undervisningen efter revideringen ska utgå ifrån ett andraspråksperspektiv, utöver att undervisningen ska ha ett sva-specifikt innehåll. Även bedömning av elevernas kunskaper ska utgå ifrån ett andraspråksperspektiv eftersom lärarna, när det gäller den språkliga korrektheten, ta hänsyn till att elevernas muntliga eller skriftliga språk i olika grad kan "innehålla andraspråksdrag beroende på den innehållsliga och tankemässiga komplexiteten". Dessa förändringar kommer att ställa ökade krav på utbildade och behöriga sva-lärare.

En utbildad sva-lärare har kunskap om bedömning av andraspråksutveckling, olika steg i andraspråkutvecklingen och vet skillnaden mellan typiska andraspråksdrag och andra "språkfel", som vilken elev som helst kan göra. Andraspråksdrag betyder inte att en elev kan göra vilka språkliga fel som helst och ändå få godkänt betyg. Långt ifrån! En sva-lärare vet att det är komplexiteten i språk och tanke som behöver vara utgångspunkten när man bedömer den språkliga korrektheten - eftersom det är lika höga krav på den innehållsliga kvaliteten i sva som i svenska. Men hur är det för svensklärare utan utbildning i sva? Känner de sig trygga i att undervisa i sva och göra bedömningar där man behöver ta hänsyn till andraspråksdrag både i relation till elevens nivå i andraspråksutvecklingen och i relation till det innehåll som eleven försöker förmedla? 

Andraspråksutveckling, andraspråksinlärning och bedömning av ett andraspråk i utveckling är liksom andraspråksdidaktik inget som ingår i svensklärarutbildningen och det kommer således vara betydligt svårare att undervisa i sva som obehörig (svensk)lärare. Detta behöver våra olika skolhuvudmän vara medvetna om när implementeringsarbetet drar igång eftersom revideringarna definitivt kommer väcka frågor hos lärare och rektorer om hur man ska hantera det faktum att kompetens och resurser ofta saknas.

Vad behöver satsas på?

Det kommer vara oerhört svårt för varje enskild rektor att organisera för kvalitativ undervisning i svenska och sva eftersom det är dyrt med tvålärarsystem, förberedelseklasser och kompetenshöjande insatser. Här behöver vi alltså både påpeka och förklara för våra nationella och lokala beslutsfattare, politiker och tjänstemän, vad de reviderade kursplanerna i svenska och sva kommer innebära i praktiken och vad som behöver satsas på. Våra beslutsfattare behöver vara medvetna om att det kommer krävas resursförstärkning för att skolorna ska kunna implementera den reviderade kursplanen i svenska som andraspråk, annars kommer många elever i praktiken att få undervisning i svenska.

Här är några punkter som kan vara viktiga att satsa resurser på:

• Organisera sva-undervisning för nyanlända elever i separata undervisningsgrupper/förberedelseklass.
• Tvålärarsystem i sve och sva.
• Satsa på goda förutsättningar för svensklärare att läsa in sva-behörighet inom Lärarlyftet eller som lokal uppdragsutbildning (finns särskilda statsbidrag för detta).
• Förändrad lärarutbildning så lärarstudenter kan välja sva som ämne inom grundlärarprogrammet åk 1-3 och åk 4-6.

Förslag till frågor som kan behöva diskuteras inför implementeringsarbetet:

• Hur ser kompetensen ut gällande svenska som andraspråk?
• Hur många av lärarna har dubbel kompetens i svenska och sva?
• Hur många undervisar i sva utan sva-utbildning?
• Hur ser vi på kompetensförsörjningen i sva i ett längre perspektiv?
• Behöver vi satsa på poänggivande och behörighetsgivande vidareutbildning, i form av uppdragsutbildning, i sva för redan verksamma svensklärare?
• Hur ska vi tänka vid rekrytering?
• Hur organiseras undervisningen i svenska och sva på våra olika skolor?
• Är det skillnad mellan låg-, mellan- och högstadium?
• Varför organiserar vi på det sätt vi gör?
• Synliggörs det i tjänstefördelningen att undervisningen i svenska och sva är olika ämnen (eller förväntas det att en ensam lärare ska undervisa i två ämnen samtidigt)?
• Organiserar vi sva-undervisningen så den möter den heterogena elevgruppens olika behov (från nybörjarnivå till avancerad nivå i andraspråksutvecklingen)?
• Får nyanlända elever sva-undervisning som utgår ifrån att eleverna ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk?
• Ges sva-elever, inom sva-undervisningen oavsett organisationsmodell, rika möjligheter att kommunicera i tal och skrift på svenska? Ges eleverna förutsättningar att utveckla sitt svenska tal- och skriftspråk så att de vågar uttrycka sig i olika sammanhang? 
• Vad behöver rektorer för att kunna organisera undervisningen i svenska och sva utifrån elevernas olika behov?
• Hur ser lärarna på organisation och genomförande av undervisning i svenska och sva?
• När och varför kan det vara en fördel att undervisa i svenska och sva i samma undervisningsgrupp? När och varför kan det vara ett problem?
• Hur ser lärarna på de ökade skillnaderna mellan kursplanerna i svenska och sva? Hur påverkar detta deras undervisning och elevernas möjlighet att nå målen?

Hur ska vi kunna genomföra ämneskartläggning?

Lite då och då får jag frågan om hur man kan organisera undervisning för nyanlända elever på bästa sätt. I ett tidigare inlägg beskrev jag lite allmänt om hur man kan organisera undervisningen i förberedelseklass. I detta inlägg tänkte jag ge ett konkret exempel på hur en skola har valt att organisera undervisningen för att underlätta för lärare att göra ämneskartläggning, det vill säga använda Skolverkets kartläggningsmaterial, steg 3, som ett stöd i att planera undervisningen utifrån var eleven befinner sig i sin kunskapsutveckling i respektive ämne.

Att använda Skolverkets kartläggningsmaterial steg 3 är, till skillnad från steg 1 och steg 2, inte obligatoriskt men att göra en kartläggning och använda den information som framkommer som underlag för planering och genomförande av undervisning är ändå högst nödvändigt. Eller som Skolinspektionen formulerar det:

Ett av huvudsyftena med att genomföra en kartläggning är att den ska ligga till grund för varje undervisande lärares planering av den undervisning den nyanlända eleven får (Skolinspektionen 2014, s. 17).

Kartläggning som en del av undervisningen

Även om man inte har tillgång till ett specifikt kartläggningsmaterial (Skolverkets material är under framarbetande och finns ännu inte i alla ämnen) är det viktigt att vi försöker ta reda på så mycket vi bara kan om elevernas förkunskaper och erfarenheter eftersom undervisningen behöver bygga vidare på detta. Då det har visat sig att det är en framgångsfaktor att det är den undervisande läraren som genomför kartläggning i det egna ämnet, se exempelvis Anniqa Sandell Rings (2015) studie, är det viktigt att man funderar över hur detta kan ske rent praktiskt. Att som lärare i ordinarie undervisning genomföra kartläggningssamtal med en nyanländ elev samtidigt som man bedriver undervisning för 25 andra elever är omöjligt. Här krävs att man organiserar undervisningen så lärare ges möjlighet att genomföra kartläggningssamtal tillsammans med flerspråkiga kollegor eller tolk. Det krävs även att lärare får tid både för samarbete och för samtal för att överföra relevant information om eleverna. Då skolor har olika förutsättningar, och vissa skolor tar emot betydligt fler nyanlända elever än andra, går det inte att ge ett enkelt svar på hur man ska tänka kring organisation. Däremot kan man ge konkreta exempel på hur andra skolor har gjort, och hur andra rektorer har tänkt för att kunna ge lärare rätt förutsättningar, vilket jag tänkte göra nu:

Ett konkret exempel på organisation

Skolan, som är helt anonym i mitt blogginlägg, har elever i åk 4-9 och rektorn har valt att organisera undervisning för nyanlända elever i förberedelseklass (fbk). Det finns ingen central mottagningsskola eller mottagningsenhet i kommunen utan mottagande samt kartläggning steg 1 och steg 2 sker på skolan. Intentionen är att alla nyanlända elever ska få undervisning i alla ämnen redan från början och därför är många av skolans ämneslärare schemalagda för undervisning i fbk parallellt med att de även undervisar i ordinarie klasser.

Extra tid för kartläggning

De lärare som har ämnesundervisning i fbk har extra tid avsatt för att kunna genomföra kartläggning i deras ämnen som en del av undervisningen samt ha möjlighet till enskilda kartläggningssamtal. Dessutom finns lokalanställda studiehandledare/modersmålslärare i de två största språken som kan stötta eleverna före, under och efter lektionerna. För övriga elever beställs studiehandledning och modersmålsundervisning från kommunens modersmålscentrum, alternativt används tolk under kartläggningssamtalen.

Efter att de nyanlända eleverna fått denna inledande ämnesundervisning, och lärarna har bildat sig en uppfattning om elevernas förkunskaper i de olika ämnena, fattar lärarna beslut om när eleven är redo för att delta i den ordinarie klassens ämnesundervisning. För vissa lärare innebär det att eleven slussas ut i lärarens egen undervisning, annars bokas överlämningssamtal in med den ämneslärarkollega som undervisar elevens ordinarie klass.

Alla lärare undervisar i fbk

Något som är extra intressant med just den här skolan är att rektorn har som målsättning att schemalägga alla skolans ämneslärare i fbk. Alla lärare undervisar såklart inte i fbk varje läsår men rektorn menar att det är viktigt att alla lärare på skolan får erfarenhet av att kartlägga och undervisa nyanlända elever i fbk. Att lärarna är schemalagda att undervisa både i fbk och i ordinarie klasser menar rektorn är det absolut mest effektiva sättet att få smidiga övergångar och för att öka medvetenheten och kompetensen hos alla lärare. Dessutom kan man anta att undervisningen blir mer effektiv eftersom lärarna med hjälp av kartläggningen har en tydligare bild av vad eleverna redan kan. Information som de sedan kan planera undervisningen utifrån.

Organisation som främjar övergångar och gemensamt ansvar

Övergångar mellan förberedelseklass och ordinarie undervisning är en utmaning och extra känsliga visar forskning (se ex. Nilsson Folke 2017) och därför är organisationsmodeller som denna viktiga att reflektera över. Såklart krävs det en hel del resurser i form av kompetensutveckling, tid för samarbete och god tillgång till modersmålslärare/studiehandledning för att få detta att fungera men jag tilltalas verkligen av organisationsmodellen och tror att den är värd att undersöka och bygga vidare på. Framförallt eftersom en av de viktigaste framgångsfaktorerna är att skolan tar ett gemensamt ansvar för de nyanlända eleverna - vilket verkligen kan bli effekten av att organisera på detta sätt.

Vilka erfarenheter har ni? Hur organiserar ni så lärare ges möjlighet att genomföra kartläggning i olika ämnen? Vilka goda exempel kan ni dela med er av?

Referenser

Nilsson Folke, J. (2017). Lived transitions: experiences of learning and inclusion among newly arrived students. Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2017. Stockholm
Sandell Ring, A. (2015). Att utforska nyanländas erfarenheter och kunskaper. Om kartläggning som ett didaktiskt redskap i nyanlända elevers utbildning. Masteruppsats i svenska som andraspråk Göteborg. Göteborg: Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.
Skolinspektionen (2014). Utbildningen för nyanlända elever.

Hur ska man organisera undervisning i förberedelseklass?

När det gäller ämnet svenska som andraspråk samt organisation och genomförande av undervisning för nyanlända elever får jag ofta många frågor. De flesta frågor finns besvarade på NCs webbplats under Vanliga frågor men ibland kräver frågorna att jag tycker till och ger min åsikt. De svaren väljer jag att publicera här på min blogg och jag kommer nu i ett antal inlägg svara på några frågor som jag ofta får ställda till mig.

Hur tycker du att den bästa undervisningen i förberedelseklass ser ut?

Detta är en väldigt stor fråga som inte alls är lätt att svara på. Jag har tidigare skrivit många inlägg om hur man kan undervisa nyanlända elever och jag har även beskrivit detta i min uppsats om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för nyanlända. Men. Om jag nu ska försöka svara lite mer generellt på frågan ur ett organisatoriskt perspektiv så kräver det att vi först omformulerar frågan till

Hur tycker du att man organiserar undervisning för nyanlända elever på bästa sätt?

För att göra det lite enkelt för mig så tänker jag börja med att besvara frågan med tre olika filmer (från Skolverket) som belyser detta med mottagande, organisation och undervisning när det gäller nyanlända elever:

Kartläggning av kunskaper

Eftersom undervisningen ska organiseras utifrån, och anpassas till, varje elevs förutsättningar och behov, samt "främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper" (Lgr 11), kräver det att vi tar reda på så mycket vi kan om elevernas bakgrund samt tidigare erfarenheter och kunskaper för att kunna organisera och anpassa undervisningen på bästa sätt. Vilket är anledningen till att kartläggning av nyanlända elevers kunskaper är oerhört viktigt för att vi ska kunna fatta välgrundade beslut om hur vi ska organisera och genomföra undervisningen.

Organisera utifrån kartläggningen

Så. Låt oss säga att vi har tagit reda på så mycket vi bara kan om elevens styrkor, tidigare kunskaper och erfarenheter. Vad gör vi då sedan med denna information? Förhoppningsvis använder vi vår nyförvärvade kunskap om eleven när vi fattar beslut om var och på vilket sätt eleven ska undervisas.

Kartläggningen kanske visar att eleven behöver en stor del av undervisningen i en särskild undervisningsgrupp, en så kallad förberedelseklass. Men kartläggningen kan även visa att eleven skulle gynnas av undervisning i vissa ämnen direkt i en ordinarie klass (med hjälp av studiehandledning på modersmålet). Det kan även vara så att vi har en väldigt flexibel organisation där alla lärare har kunskap om hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande samt där det finns god tillgång till studiehandledare/modersmålslärare, flerspråkiga ämneslärare och behöriga svenska som andraspråkslärare. Då är det inte helt otänkbart att man kan direktinkludera fler nyanlända elever i ordinarie undervisning än vad man skulle kunna göra utan dessa resurser.

Eftersom det är tämligen få skolor som har tillgång till alla de resurser som krävs för att i ordinarie undervisning kunna anpassa undervisningen till de nyanlända elevernas olika förutsättningar och behov är undervisning i förberedelseklass fortfarande vanligt förekommande. Och kanske även många gånger att föredra (tycker jag). Därför tänker jag skissa lite på hur man kan organisera undervisning i förberedelseklass.

Flexibilitet

Flexibilitet ett nyckelbegrepp. Även om vi har valt att organisera undervisning för nyanlända elever i form av förberedelseklassverksamhet måste vi kunna fatta andra beslut om det gynnar elevens språk- och kunskapsutveckling. De elever som med hjälp av t ex studiehandledning på modersmålet kan delta i ordinarie ämnesundervisning måste få möjlighet att göra det. Om inte i alla ämnen så kanske i några. Och tvärtom, de nyanlända elever utan skolbakgrund som börjar i svensk skola i de högre årskurserna måste få tillgång till alfabetiseringsundervisning anpassat till deras behov. Kanske som ett särskilt stöd om extra anpassning i undervisningen inte är tillräckligt.

När man undervisar i förberedelseklass betyder flexibilitet även att vi måste acceptera det faktum att våra elevgrupper ständigt förändras och att det är en stor utmaning att "jobba ihop gruppen". Nya elever börjar, andra elever slutar. En del elever undervisas mer eller mindre på heltid i förberedelseklass medan andra elever kanske bara har några lektioner. Eftersom eleverna har individuella scheman innebär det att elever kommer och går mellan olika lektioner vilket ställer höga krav på den undervisande läraren i förberedelseklass.

Förhållningssätt

Förhållningssätt är ett annat nyckelbegrepp. Skolinspektionen konstaterar i deras senaste kvalitetsgranskning av utbildning för nyanlända elever (2014:3) att skolans förhållningssätt är avgörande för vilken undervisning de nyanlända eleverna får. Fokuserar vi på vad de nyanlända eleverna kan eller fokuserar vi på vad de inte kan? Ser vi de nyanlända eleverna som ett problem eller som en tillgång? Möts våra nyanlända elever av höga förväntningar? Utmanas de nyanlända eleverna i sitt lärande samtidigt som undervisningen erbjuder dem rätt grad och form av stöttning? Får eleverna använda sina modersmål som resurs i lärandet och använder vi alla deras språk som resurs i undervisningen? Våra svar på dessa frågor är avgörande för hur pass god undervisning de nyanlända eleverna får. Oavsett hur vi organiserar undervisningen.

Kompetens

Kompetens är ett tredje nyckelbegrepp. De nyanlända eleverna ska få undervisning i skolans alla ämnen precis som alla andra elever. Att undervisa nyanlända elever är komplext och kräver att man som lärare har kunskap om andraspråksinlärning och andraspråksutveckling. Som lärare behöver man även kunskap om hur elever lär på ett andraspråk och hur man i undervisningen kan underlätta för eleven att inte bara lära sig svenska utan även lära nya kunskaper på svenska samtidigt som eleven lär sig mer om svenska språket. Således behöver de nyanlända eleverna i förberedelseklass inte bara undervisas av behöriga sva-lärare utan även av ämneslärare som har kompetens i hur man lär på ett andraspråk. Därutöver är tillgång till kompetenta studiehandledare och/eller flerspråkiga ämneslärare en förutsättning för att nyanlända elever ska kunna fortsätta att utveckla sina kunskaper samtidigt som de utvecklar sitt svenska språk.

När det gäller kompetens är det även viktigt att fundera över vilka arbetssätt vi väljer i undervisning av nyanlända för att eleverna ska utveckla både svenska språket och deras ämneskunskaper parallellt. Som bekant har de nyanlända eleverna inte tid att lära sig svenska först och utveckla kunskaper efteråt och det innebär att vi behöver ha stor kunskap om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt.

Undervisa utifrån kartläggningen 

När vi planerar och genomför vår undervisning är det av yttersta vikt att vi utgår ifrån elevernas förkunskaper och förförståelse. Återigen är den pedagogiska kartläggningen ett väldigt viktigt redskap för att vi ska kunna anpassa undervisningen till elevernas förutsättningar och behov. Inte bara när det gäller min egen undervisning utan jag behöver även dokumentera detta så ämneslärare och mottagande lärare kan ta del av, och fortsätta, detta kartläggningsarbete för att kunna planera den fortsatta undervisningen. Kartläggning av elevernas kunskap är således ett ständigt pågående arbete och ska ligga till grund för varje undervisande lärares planering av den undervisning den nyanlända eleven får.

När det gäller kartläggning av nyanlända elevers kunskaper brukar frågan om kartläggningsmaterial dyka upp. Även om Skolverket nu håller på att ta fram ett nationellt kartläggningsmaterial så kan det vara viktigt att komma ihåg att kunskap och kompetens hos de lärare som genomför kartläggning verkar vara viktigare för kartläggningarnas kvalitet än det kartläggningsmaterial som används (Skolinspektionen 2013:4).

Systematiskt kvalitetsarbete

Systematiskt kvalitetsarbete är ytterligare ett nyckelbegrepp. För att kunna följa upp, analysera, dokumentera, planera och utveckla utbildningen, och således undervisningen, krävs det att vi vet vem och vilka som ansvarar för vad när det gäller att skapa förutsättningar för nyanlända elevers lärande. I det arbetet kan det vara en god idé att ta del av den checklista som Skolverket har tagit fram där detta synliggörs. Checklistan finns i Skolverkets informationsmaterial Att bana väg för nyanlända elevers lärande - mottagande och skolgång men jag har även laddat upp en nedladdningsbar version som ni kan använda:

• Checklista: Utbildning för nyanlända - vem ansvarar för vad?

Utslussning och övergångar

När det gäller utslussning och övergångar mellan förberedelseklass och ordinarie undervisning är detta ett stort utvecklingsområde (se t ex Nilsson & Axelsson (2013) "Welcome to Sweden"). Nilsson & Axelsson menar att det är en väldigt stor skillnad för eleverna att undervisas i förberedelseklass mot i ordinarie undervisning. Förberedelseklassen tenderar att bli en miljö som kännetecknas av starkt stöd men där eleverna i längden inte utmanas tillräckligt. Undervisningen i den ordinarie klassen blir det motsatta, en miljö som präglas av för stora utmaningar men avsaknad av rätt grad och form av stöttning. Därför är det viktigt att vi funderar över hur vi bygger broar mellan dessa olika undervisningsformer för att underlätta för de nyanlända eleverna. Skolinspektionens granskning (2014:3) visade att övergångarna underlättades på de skolor som arbetade systematiskt med kartläggning och där man hade ett gemensamt ansvar och en helhetssyn gällande de nyanlända eleverna. Övergångarna underlättades även eftersom de lärare som tog emot de nyanlända eleverna i ordinarie klass aktivt använde det kartläggningarna visade som utgångspunkt i sin undervisning.

Jag har länge förespråkat det som jag kallar långsam utslussning som jag tycker är ett fungerande sätt att underlätta för övergången. Det innebär rent konkret att eleverna i förberedelseklass redan från första början har en klasstillhörighet och att de får vara med i den ordinarie undervisningen vissa lektioner i veckan. På så sätt får elever och lärare i den mottagande klassen och den nyanlända eleven möjlighet att under en längre tid lära känna varandra. Det skapar även möjlighet för lärare i förberedelseklass och mottagande lärare att samverka och samarbeta kring den nyanlända eleven. Och det underlättar för kollegiala samtal kring kartläggning och elevens språk- och kunskapsutveckling.

Finns det ett bästa sätt att organisera undervisning på?

Så. Hur organiserar vi undervisning i förberedelseklass på allra bästa sätt? Det går inte riktigt att svara på om vi inte vet vilka elever som finns i den klassen och vilka resurser vi har att tillgå. Ibland kan den bästa lösningen vara att organisera språkklasser där alla nyanlända elever talar samma språk. Ibland kan det vara att ha nybörjargrupper och fortsättningsgrupper. Eller så är den bästa lösningen att blanda så mycket vi bara kan och dra nytta av den språkliga och kognitiva spridningen mellan eleverna.

Men det vi alltid måste ha i bakhuvudet är att vi ska organisera undervisningen så den gynnar elevernas språk- och kunskapsutveckling på allra bästa sätt. Det är nämligen lite väl ofta som jag hör talas om undervisning för nyanlända som mer är anpassad till organisationens förutsättningar och behov än till elevens. Och så ska vi ju inte ha det.

• Läs även svaret på frågan "Hur ska man organisera undervisning i svenska som andraspråk?"

Hur ska man organisera undervisning i svenska som andraspråk?

När det gäller ämnet svenska som andraspråk samt organisation och genomförande av undervisning för nyanlända elever får jag ofta många frågor. De flesta frågor finns besvarade på NCs webbplats under Vanliga frågor men ibland kräver frågorna att jag tycker till och ger min åsikt. De svaren väljer jag att publicera här på min blogg och jag kommer nu i ett antal inlägg svara på några frågor som jag ofta får ställda till mig.

Hur tycker du att den bästa svenska som andraspråksundervisningen (i ordinarie klass) är organiserad?

Det korta svaret på denna fråga är att den bästa undervisningen i svenska som andraspråk i grundskolan är organiserad utifrån, och anpassad till, varje elevs förutsättningar och behov. Men så enkelt är det ju inte.

Undervisningen i sva, liksom all annan undervisning, "ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper" (Lgr 11). Om vi ska organisera undervisningen utifrån våra elevers förutsättningar och behov krävs det att vi har stor kunskap om våra elever. Vi behöver således ta reda på så mycket vi kan om elevernas bakgrund, om deras språkutveckling (i svenska och i andra språk) och om elevernas tidigare erfarenheter och kunskaper för att kunna organisera och anpassa undervisningen på bästa sätt. Men det är ju inte heller så enkelt.

Därutöver har vi en del organisatoriska frågor att ta hänsyn till. Som antalet elever som är i behov av undervisning i sva. Och vilka årskurser dessa elever går i. Sedan har vi frågan om lärarnas kompetens i svenska som andraspråk och hur många behöriga sva-lärare vi har tillgång till. Samt frågor som rör våra styrdokument och vilka rättigheter våra elever har. En väldigt vanlig fråga är exempelvis denna:

• Vilka elever ska undervisas i svenska som andraspråk?

Stor spridning i språkutvecklingen

Något som brukar vålla problem när man funderar över hur man ska organisera undervisningen i sva är den stora spridningen när det gäller språkutvecklingen i svenska språket hos de elever som är i behov av undervisning i sva. Att ha helt nyanlända elever i samma undervisningsgrupp som elever som har kommit långt i sin språkutveckling på svenska är inte alltid optimalt. Oavsett om undervisningen i sva då sker i samma undervisningsgrupp som undervisningen i svenska eller om undervisningen i sva sker i en separat undervisningsgrupp.

Vill du veta mer om hur man kan tänka när det gäller frågan om sva-undervisningen borde bedrivas inom svenskundervisningen eller separat rekommenderar jag att du även läser svaret på denna fråga:

• Hur bör sva bedrivas, inom svenskundervisningen eller separat?

Men. En stor språklig och kognitiv spridning mellan eleverna behöver inte vara problematiskt utan faktiskt något man som lärare kan dra nytta av. Eleverna i gruppen kan då utmana och lära av och med varandra, samt komplettera varandra, på ett sätt som är svårt att få till i en grupp där alla exempelvis är nybörjare i svenska språket. Eller i en grupp som är för liten.

Så. Om vi utgår ifrån att rektor har fattat välgrundade beslut om vilka elever som har behov av undervisning i sva, och om vi utgår ifrån att det finns behöriga och kompetenta lärare som undervisar i sva, hur ska vi då organisera undervisningen på bästa sätt?

Svenska och sva i samma undervisningsgrupp?

Om det är så att vi har lärare med dubbel behörighet i svenska och svenska som andraspråk kan man mycket väl tänka sig att man undervisar både i svenska och sva i samma undervisningsgrupp (inom grundskolan, ska tilläggas. Inom gymnasieskolan är förutsättningarna andra eftersom ämnesplanerna och förutsättningarna skiljer sig åt). Att undervisa i svenska och sva i samma undervisningsgrupp kan vara en framgångsrik organisationsmodell, vilket Josefin Nilsson skriver om på Skollyftet:

• Finns det en vägg mellan våra två svenskämnen?

Är det så att man inte har tillgång till lärare med dubbel kompetens i svenska och sva kanske ett tvålärarsystem är att föredra om man ändå vill dra nytta av våra två svenskämnens likheter. Tvålärarsystem är dock en ekonomiskt dyr lösning som troligtvis leder till att elevgrupperna blir betydligt mycket större. Men det är ju inget som säger att man alltid behöver vara i samma klassrum bara för att man är två lärare som samplanerar och genomför undervisningen tillsammans. En stor elevgrupp kan delas i olika gruppkonstellationer, vid olika tillfällen, beroende på undervisningens innehåll och/eller elevernas förutsättningar och behov.

För få sva-elever?

"Men", tänker du kanske nu. "Vi har ju så få elever som är i behov av undervisning i sva. Och bara en behörig sva-lärare. Hur ska vi organisera?" Här får man helt enkelt göra en avvägning och fundera över om elevens andraspråksutveckling gynnas bäst av undervisning av sva-lärare i en undervisningsgrupp tillsammans med andra sva-elever i skolans övriga årskurser. Eller om lärare i svenska och lärare i svenska som andraspråk ska samplanera och genomföra undervisningen tillsammans på något sätt. Att parallellägga undervisningen i svenska och svenska som andraspråk är ofta av yttersta vikt för att eleverna som är i behov av undervisning i sva inte ska missa lektioner i andra ämnen.

Är det så att det är svårt att hitta en organisationsmodell som fungerar behöver man som rektor/huvudman vidta åtgärder för att kunna säkerställa att eleven får sitt behov av undervisning i svenska som andraspråk tillgodosett. För vilka andra alternativ har vi? Att eleverna ska undervisas enligt kursplanen i svenska och sedan bedömas utifrån kursplanen i sva är varken en lagenlig eller en lyckad lösning. Att eleverna ska få "stödundervisning" i sva samtidigt som de får undervisning i svenska är inte heller ett hållbart alternativ. Att en sva-lärare erbjuder enskild undervisning eller undervisning i väldigt små grupper är inte heller alltid optimalt då elevernas språkutveckling oftast gynnas av rik interaktion tillsammans med andra klasskamrater. Här behöver vi vara väldigt tydliga med vilket behov eleven har. Behov av undervisning i svenska som andraspråk behöver nämligen inte alls vara likställt med behov av enskild "stödundervisning".

Vad man skulle önska är att fler svensklärare fick goda förutsättningar att läsa in svenska som andraspråk via exempelvis Lärarlyftet eller kanske uppdragsutbildningar som arbetsgivaren köper in. På så sätt skulle vi både få fler behöriga lärare i sva samtidigt som vi skulle underlätta för fler elever att få undervisning anpassad till just deras förutsättningar och behov eftersom dessa lärare då har dubbel kompetens i svenska och sva.

Separat sva-undervisning?

Sedan kan det mycket väl vara så att vi har elever som är i behov av sva-undervisning i en mindre grupp. Eller som kanske är i behov av sva-undervisning med ett innehåll som inte överensstämmer med den övriga svenskundervisningens innehåll. En relativt nyanländ elev kan ha stora behov av att få sva-undervisning som utgår ifrån ämnesspråk i olika ämnen eller kanske sva-undervisning som handlar om att bygga upp ett vardagsspråk. Våra elever är olika och de har olika behov. Alltså behöver vi ha en såpass flexibel organisation att vi i undervisningen kan möta dessa olika behov.

Så. Hur pass väl lyckades jag svara på frågan om hur vi organiserar sva-undervisningen på bästa sätt? Inte särskilt väl. För mitt svar kan ju egentligen inte bli något annat än det jag började med:

Den bästa undervisningen i svenska som andraspråk är organiserad utifrån, och anpassad till, varje elevs förutsättningar och behov.

Och även om detta är en stor utmaning så kan vi komma långt med kunskap om våra styrdokument och om elevens rättigheter. Vi kommer ännu längre om vi dessutom har rätt kompetens genom hela styrkedjan och en flexibel organisation där man har elevens lärande i främsta rummet. Så vi inte ramlar ner i fällan och anpassar undervisningen till organisationens förutsättningar och behov i stället för till elevens.

• Läs gärna hur Sara Persson, lärare i Västervik, svarar på samma fråga.
• Läs även mitt svar på frågan "Hur ska man organisera undervisning i förberedelseklass?"

Nyanlända elever direkt in i ämnesundervisningen?

Idag twittrade jag om Jenny Uddlings uppsats Direktintegrerade elevers möjligheter till lärande i ämnesundervisningen. Ta gärna del av mina tweets och reflektioner här:

Ämnet svenska som andraspråk

Hela den här bloggen handlar på ett eller annat sätt om svenska som andraspråk eller flerspråkiga elevers lärande och jag blir ofta kontaktad av lärare, lärarstudenter eller skolledare som har organisatoriska och praktiska frågor gällande svenska som andraspråksämnet. Det kan vara frågor som är lätta att svara på för att man kan ge ett citat ur skolförordningen, läroplan eller något kommentarmaterial etc, men det svar man får måste tolkas och anpassas utifrån de förutsättningar man har på sin egen skola i sin egen kommun. Och det är, som ni vet, långtifrån enkelt.

Jag har själv många frågor som jag bollar med mina kollegor i skolan, mina kollegor på NC och mina kollegor i det utvidgade kollegiet. Jag tycker om att tänka tillsammans med andra, att fundera, vända och vrida på olika frågeställningar. Jag tycker om att lära av och med andra och jag utvecklas av att utbyta tankar och erfarenheter med många olika människor. Detta är en av anledningarna till att jag är så förtjust i mina utvidgade nätverk med intressanta personer som jag lärt känna via bloggar, facebook och twitter.

Igår kväll lyfte jag en fråga på twitter angående hur rektorer dokumenterar det beslut som talar om att en elev läser ämnet svenska som andraspråk i stället för svenska. Den frågan ledde vidare till en diskussion om hur rektor skaffar sig kunskap om att ett sådant beslut ska fattas och vikten av att ha kompetenta sva-lärare  som kan göra en bedömning av elevens språk. Vilket i sig ledde vidare till frågan om vilka bedömningsinstrument som användes och hur ofta man använde dem. Vilket ledde vidare till frågan om hur länge beslutet gällde, en del omprövade varje år och andra lät besluten gälla tills nytt beslut fattades. Vilket sedan ledde vidare till frågan om svenska som andraspråk ska ses som ett "övergångsämne", dvs att eleverna ska läsa enligt kursplanen i svenska när de kan tillräckligt bra svenska (vem avgör det och hur?) eller om eleven ska ha sva under hela sin skoltid.

Ja, ni förstår. Det blev en lång diskussion och twitter är inte alltid ultimat för långa diskussioner, speciellt inte om man vill återkomma till frågorna i efterhand, så jag började höra efter om intresse fanns för en facebook-grupp där vi kan diskutera dessa frågor i stället. Intresset var väldigt stort och vi är just nu 116 medlemmar i gruppen som startade i förmiddags.

Har du ett facebook-konto får du mer än gärna ansöka om att gå med i gruppen. Ingen av oss sitter på några självklara svar på några frågor men vi har alla erfarenhet och kompetens att dela med oss av. Inte för att en organisationsmodell går att direktöverföra på en annan verksamhet men med hjälp av input från andra kan vi komma på nya intressanta lösningar som passar vår egen verksamhet.

Tänk på att "sharing is caring", passa på att ladda upp riktlinjer, språkutvecklingsprogram och olika dokument som kan vara av intresse för andra lärare och skolor i andra delar av Sverige. Och bjud mer än gärna in lärarstudenter, lärarkollegor och övriga pedagoger eller skolpersonal, skolledare, politiker, tjänstemän på förvaltningarna och andra som på ett eller annat sätt har med dessa frågor att göra.

Varmt välkomna till Svenska som andraspråk!

Råd till skolledare med flerspråkiga elever

Hur gör man?

Det är en högst relevant fråga att ställa sig när man har många flerspråkiga elever i en skola. Kanske kommer många nyanlända elever till skolan. I min blogg brukar jag skriva till lärarna, min intention är att försöka att ge didaktiska och pedagogiska råd och lästips, men nu tänkte jag även ge några råd till alla skolledare som styr över organisationen.

Eller, råden är inte mina, jag sprider bara kunskap som andra tagit fram. Denna gång är det Thomas & Collier som bjuder på visdom:

• Ge inte elever från språkliga minoriteter undervisning på en lägre nivå än majoriteten. Separera dem inte helt från andra grupper, men dumpa dem inte heller i vanlig undervisning.
• Se till att föräldrar kan hjälpa sina barn på föräldrarnas modersmål.
• Se till att eleverna utvecklas kognitivt och akademiskt genom att ge dem undervisning på sitt modersmål under delar av varje dag, medan de lär sig andraspråket (vilket tar minst fyra till sju år).
• Använd moderna undervisningsmetoder.
• Skapa en miljö som stöder elever med annan kulturell bakgrund.
• Försök att utveckla effektiv tvåspråkig undervisning.
• Om ni av praktiska orsaker måste ha all undervisning på majoritetsspråket – utveckla undervisningen, använd lärare med kunskap i andraspråksutveckling i alla ämnen och så vidare.
• Om ni oroar er för kostnader, tänk på att tvåspråkiga lärare inte kostar mer än andra men kan undervisa på båda språken. Den dyraste lösningen är att ge modersmåls- och andraspråksundervisning vid sidan av den ordinarie undervisningen.

Följer man dessa råd har man kommit en bra bit på vägen.