Jag läste just på Sveriges Radios Ekot att fler ensamkommande somaliska barn kommer att få stanna i Sverige.
Inte en dag försent.
Okej, visst förstår jag att det nu kan komma ännu fler flyktingbarn från Somalia till oss i Sverige och jag förstår att det finns många runt omkring i detta land som inte tycker att det är bra. Men om man i stället tänker på hur det är för dessa somaliska barn om de stannar i Somalia så är ju valet inte svårt. Klart de ska komma hit.
Hittills i år har 243 barn rest ensamma från Somalia till Sverige för att söka asyl här. Många barn har flytt hit med hjälp av människosmugglare. Det sägs att barnen inte står i skuld till smugglarna, att det redan finns vuxna kring barnet som har fixat och betalat resan. Hoppas att det stämmer. Tänk om det inte stämmer? Tänk om de måste betala av skulderna när de väl är här...
Man har tidigare kunnat läsa om att fler och fler ensamkommande flyktingbarn får avslag, speciellt de barn som flytt från Irak. På Fokus kan du läsa om Ahmad Ibrahim Ali som är 17 år och inte får stanna i Sverige. Han är inte ensam.
Visst, jag känner till begreppet ankarbarn och visst, det är inte säkert att barnen talar sanning när de söker asyl i Sverige, men vågar vi chansa? Kan vi ha det på våra samveten att skicka tillbaka barn till krig, tortyr, förföljelse?
Jag har hört att Swera (swedish refugee aid) arbetar mycket med och för ensamkommande flyktingbarn. Jag måste nog ta reda på mer. Jag måste bidra. Deras arbete är viktigt.
Läs även andra bloggares åsikter om ensamkommande barn, flyktingbarn, Somalia, ankarbarn
http://intressant.se/intressant
