Jag vet precis vad jag behöver kompetensutveckla mig inom. Jag vet precis var min kunskap och min erfarenhet brister. Jag vet vad jag behöver och vad jag vill lära mig mer om.
Jag vill ha mer kunskap om hur man lär sig att skilja på vad som är vad när det gäller brister i svenska språket kontra läs- och skrivsvårigheter, språkstörningar eller neuropsykiatriska störningar av olika slag.
Som det är nu så gissar jag mig fram. Går på känsla. Erfarenhet. Med det kommer man långt, och förhoppningsvis i rätt riktning, men det räcker inte.
Ibland kan nyanlända elever stanna hos oss i förberedelseklassen alldeles för länge för att vi inte vet var vi ska placera dem. Det går inte att till 100% utreda en elev som inte talar svenska. Att använda tolk blir inte helt rättvist.
Alltså stannar eleven hos oss till dess att han eller hon kan så pass mycket svenska att en speciallärare eller specialpedagog kan ta över och stötta eleven och lärarna i den ordinarie klassen. Det kan ta år. Viktiga år som eleven i stället hade kunnat få undervisning utifrån sina behov.
Jag är expert på att lära elever svenska, nybörjarsvenska. Jag vet mycket om hur man lär på ett andraspråk och hur andraspråksutveckling går till. Jag är inte expert på dyslexi. Eller dyskalkyli. Eller på ADHD eller Aspergers. Jag kan en del men absolut inte så det räcker.
Många av våra elever är inte bara nybörjare i svenska, de har även stora behov av andra slag. Behov som jag nog skulle behöva en specialpedagogisk examen för att till fullo förstå.
Jag behöver mer redskap för att kartlägga vad som är vad. Vad beror på brister i svenska språket och vad är tecken på annat?
Det är mitt nästa, stora utvecklingsområde. Jag vill lära mig mer.
