Jag har en längre tid funderat över mediebilden av den svenska skolan. Vems bild är det?
Många säger att de känner igen mediebilden av en bråkig och stökig skola med uppkäftiga elever som inte bryr sig om varken sina egna studier eller andra människor.
Men om man skrapar lite på ytan och ställer närmare frågor så blir svaret ofta:
"Ja, fast vi har ju tur. I den skola mina barn går är det ju lugnt."
eller
"Fast mina barns lärare är ju en fantastisk lärare som håller ordning och reda!"
eller
"Jag tycker inte att det är så farligt i den skola jag jobbar i men man har ju hört..."
Förstår ni vart jag vill komma?
Alla har hört talas om den hemska svenska skolan som saknar ordning och reda och där elevernas resultat försämras år efter år men ingen vill kännas vid den. De som klagar mest är de som antingen inte har något med skolan att göra (varken i yrket eller som förälder) eller så är det de som har något att vinna på att bilden av den svenska skolan är dålig.
Klassisk politikerretorik. Bygg upp en negativ bild av något, gör din förändring och njut av berömmet som sedan kommer när bilden blir positiv. Om det sedan skett någon egentlig förändring är ovidkommande.
Nu menar jag såklart inte att svenska skolan är perfekt. Den kanske inte ens är i närheten av världsklass. Såklart går den svenska skolan att förbättra och såklart ska vi utveckla och förbättra skolan, men den här mediebilden... Är den sann?
Vad tycker ni?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om reflektion, ordning och reda, mediebild
