21 april 2010

Det trångbodda Sverige

Nog för att jag vet att det ofta diskuteras om flyktingar ska få bosätta sig var de vill, om det är bättre med eget boende (EBO) eller anläggningsboende (ABO), men det är inte det jag vill diskutera här. För frågan handlar inte bara om flyktingar. Det handlar även om arbetskraftsinvandrare, kärleksinvandrare och alla andra som oavsett anledning har valt att bosätta sig i Sverige.

Det jag vill lyfta är en bild av Sverige vi inte är vana att se, en bild av ett väldigt trångbott Sverige.

Till min skola, i en helt vanlig miljonprogramsförort i Stockholm, kommer alltför många barn till skolan fulla av loppbett som kliar och som lätt blir infekterade. Det är inte helt ovanligt med antingen stora familjer i väldigt små lägenheter eller flera familjer i varje lägenhet. En familj per rum kan betyda tre familjer i en lägenhet.

De bor i lägenheter som är invaderade av vägglöss, loppor och annan ohyra. Lägenheter och hyreshus som ständigt saneras av Anticimex utan resultat. Vi vädjar till föräldrarna att köpa nya madrasser till sängarna, men för vilka pengar ska de kunna köpa det? Eftersom de ofta bor i tredje hand är hyran oskäligt hög och ingenstans kan de klaga för då står de utan hem.

Ond cirkel.

De kan ju flytta, kanske några av er tänker. Visst, de kan flytta. Men vart då? Deras trygghet är här. Deras kontakter. Deras, kanske mer eller mindre ljuskygga jobb, finns här. Vet de sina rättigheter? Och skyldigheter?

Troligtvis inte.

Vill ni läsa en kartläggning om asylsökandes eget boende kan ni ladda hem en sådan här.

Vill ni hellre läsa om vad som händer mellan uppehållstillstånd och bostad finns intressant läsning här.

Men hur rör detta oss i skolan? Spelar det någon roll var, hur och med vem barnen bor?

Såklart att det spelar roll. Många elever vittnar om hur svårt det är att göra läxor i fred. Hur jobbigt det är att aldrig få ha en egen vrå för att kunna dra sig undan. Att aldrig få ha sina saker i fred. Att få läxböcker klottrade i av småsyskon, att biblioteksböcker blir sönderrivna.

Sådant kan hända i alla familjer men vår förståelse kan vara större om vi vet hur eleverna bor. Hur trångt det egentligen är. För det är svårt för oss att förstå. Mycket svårt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Sju personer i en liten tvåa är tyvärr allt för vanligt. Hyfsat svårt att koncentrera sig på skolarbete i den miljön.

    SvaraRadera
  2. Hlet omöjligt, skulle jag tro. Tur att många skolor anordnar läxläsning i skolans regi. Har ni det?

    SvaraRadera