Jag håller på att läsa Nyanlända och lärande , Vetenskapsrådets forskningsöversikt om nyanlända elever i den svenska skolan. En forskningsöversikt sammanställd av Nihad Bunar (docent i sociologi på Stockholms universitet).
Det är intressant läsning. Mycket intressant.
Även om jag känner igen mycket, och även om jag håller med om en hel del, väcks ändå många tankar. Det som slår både läsare och Nihad Bunar är att forskningsunderlaget är så begränsat. Vi vet väldigt lite om vad som fungerar, och vad som inte fungerar, när det gäller undervisningen av de nyanlända.
Nihad Bunars huvudsakliga slutsatser är bl a att olika kommuner har olika modeller och att det inte finns riktlinjer eller planer som gäller för alla. Det enda som finns är Skolverkets allmänna råd för utbildning av nyanlända elever. En annan slutsats är att forskningen inte har enats om vilket mottagningssystem som är bäst, placering i förberedelseklass eller inte. Det som talar för introduktion i en förberedelseklass är att gunden i svenska läggs i en trygg miljö, det som talar emot är den segregering som ofta blir följden. Elever som inte integreras i den ordinarie skolan och som känner sig utanför. Nihad Bunar pratar om trygghet kontra strävan att tillhöra.
Niahd Bunar lyfter även frågan om vad som händer i längden när det gäller segregation och integration för forsknignen visar att de elever som gått i förberedelseklass kanske är segregerade i början men blir lättare integrerade i framtiden eftersom de inte har lika stora kunskapsluckor och alltså lättare når målen. Medan elever som integreras i den ordinarie undervisningen från början lättare halkar efter pga stora kunskapsluckor och alltså lättare "slås ut" och således blir segregerade i framtiden.
Intressanta tankar.
En tredje slutsats som Nihad Bunar lyfter fram är att det som dominerar forskningen ofta har ett "problemperspektiv". Det handlar om bristande policyplaner och oklarheter om vilka regler som styr övergången till ordinarie klass. Det handlar om dåligt samarbete mellan olika aktörer inom skolsystemet, dvs mellan lärare och modersmålslärare, lärare i förberedelseklass och lärare i mottagande klass eller bristande intresse hos lärare och rektorer. Det kan också handla om dålig information till föräldrar som inte vet vilka krav de kan ställa och vilka rättigheter till utbildning deras barn har.
Mer om vad Nihad Bunar säger om sin forskningsöversikt kan du läsa här.
Det som slår mig är att min syn på undervisning av nyanlända överensstämmer ganska bra med vad internationell forskning kommer fram till. De bästa resultaten når man tydligen genom att låta eleverna börja sin skolintroduktion i en förberedelseklass fast det viktiga är att det finns en tydlig policy, tydlig planering med tydliga mål och att eleven ska integreras i den ordinarie undervisningen på en gång. Tiden i förberedelseklass ska vara begränsad till 6-12 månader och undervisningen där ska ge grunden i det nya språket. Ämnesundervisning ska för bästa resultat ske på modersmålet i form av studiehandledning eller tvåspråkig ämnesundervisning.
Det känns som att jag upprepar mig men det kan inte påpekas tillräckligt många gånger. Nyanlända elever angår inte bara de lärare som undervisar i förberedelseklasser. De angår oss alla. Det är i den ordinarie undervisningen vi måste se de största förändringarna. Det är land lärarna i de mottagande klasserna som "problemtänkandet" måste bort. Kommentarer som: "Men de kan ju inget..." eller "De förstår ju inte vad vi säger..." säger mer om lärarna än om de nyanlända elevernas så kallade brister.
Vi måste anta utmaningen att ge de nyanlända den allra bästa utbildning vi förmår. Alla vi som arbetar i den svenska skolan.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Nihad Bunar, Vetenskapsrådet, Skolverket, andraspråksutveckling, skolutveckling, språkutveckling,
