09 november 2010

Skogen och de mångkulturella barnen

Min nuvarande skola ligger oerhört perfekt placerad precis i utkanten av en liten skog. Skogen tilhör till och med skolgården och barnen får alltså leka i skogen på rasterna.




De bygger kojor, leker krig med pinnar och bygger upp otroliga fantasivärldar med lekar som återkommer rast efter rast. Såklart förekommer en del mindre bra saker i skydd av bergknallar, buskar och tjocka träd men det mesta är under kontroll.


Våra nyanlända elever är inte alltid bekväma i skogen. För många av våra elever är skog förknippat med farliga djur och annat läskigt. Många barn har blivit skrämda, av välmening, av föräldrar och andra som velat skydda barnen från skogens faror och alltså är det en del av våra elever som får sin första skogsupplevelse tillsammans med oss. En upplevelse som kan vara med skräckblandad förtjusning. Eller för att citera en av våra engelsktalande elever:


"Are we going to take a walk in the JUNGLE?"


Vi använder oss av skogen både som pedagogisk resurs och uteklassrum men även som friskvård. Vi går ut och går en stund varje dag vilket är ett guldtillfälle att hinna prata lite extra med någon elev i taget. Ibland gnälls det över att det är kallt eller regnigt men oftast tycker de flesta att det är rätt skönt att komma ut. Och gå i skogen, det är ju hur härligt som helst. Egentligen.



Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

  1. Förra terminen jobbade jag på IVIK och hade en grupp nyanlända elevr. Vi gick ofta ut, ibland till skogen, och jag tyckte att det brukade leda till många intressanta samtal som aldrig hade kommit till stånd innanför skolans väggar!

    Hälsar Annelie (som brukar titta in på din blogg då och då)

    SvaraRadera
  2. Hej Anneli!

    Jag håller med om att promenader och andra "icke-undervisnings-situationer" kan ge mycket som man kanske inte hade fått ta tal av i klassrunssituationer. Jag gör ofta många språkbedömningar utomhus.

    Kul att du kommenterar, jag gillar att ha en dialog med er som läser!

    SvaraRadera