Vi i svenska som andraspråksvärlden pratar ofta om vikten av det goda samtalet, det dialogiska och flerstämmiga klassrummet och om vikten av öppna genuina frågor. Vi pratar ofta om att det sällan är tyst i ett språkutvecklande klassrum och vi är alla överens om att vi både utvecklar vårt språk och vår kunskap maximalt när vi interagerar med andra människor i en kontext som betyder något för oss. I ett sammanhang där vi vill kommunicera, där vi vill uttrycka oss och känner att vi vill göra oss förstådda.
Vi gör detta medvetet och genomtänkt med våra elever men hur ofta sätter vi oss ner med våra kollegor och gör samma sak? Hur ofta sätter vi oss ner och sätter ord på det vi gör och varför? Hur ofta hinner vi reflektera och analysera med andra?
Jag brukar då och då återkomma till ett litet sönderbläddrat häfte från Skolverket. Det är en samtalsguide om kunskap, arbetssätt och bedömning. Mitt sönderbläddrade exemplar handlar om svenska som andraspråk men det finns ju samtalsguider i fler ämnen. Vill man få igång en diskussion i sitt arbetslag så är frågorna i samtalsguiden mycket bra. Dessutom lär man sig alltid något nytt.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om reflektion, kunskapsutveckling, språksamtal, språkutveckling, svenska som andraspråk, Skolverket, litteraturtips,
