I den här bloggen skriver jag om att undervisa nyanlända elever men även om språkutveckling och undervisning av flerspråkiga elever i stort. Och såklart om skolutveckling. Välkommen hit, önskar Anna Kaya.
Som ni säkert redan vet har Skolverket reviderat grundskolans kursplaner och dessa börjar gälla från hösten 2022. Har ni börjat prata något om implementering av de reviderade kursplanerna för grundskolan? I det här blogginlägget skriver jag en del om vad revideringen av kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk (sva) kan innebära för grundskolor och vad som kan vara viktigt att lyfta och diskutera i implementeringsarbetet. Blogginlägget avslutas med några förslag på frågeställningar som ni gärna får använda er av.
Det är bra att Skolverket tydliggör att svenska som andraspråk tydligare framställs som ett eget ämne men jag tänker att svaret inte riktigt tar hänsyn till att organisationen av undervisning i svenska och svenska som andraspråk behöver relateras till elevernas olika behov. Därför väljer jag att fokusera lite extra på just det i detta inlägg.
Nya kursplaner påverkar organisation av undervisning
Jag tänker att det finns en rätt stor risk att de organisatoriska delarna av ämnet svenska som andraspråk åsidosätts i implementeringsarbetet eftersom kursplaner till största del är lärarnas verktyg. Dock kommer den enskilda läraren aldrig kunna implementera sva-kursplanen i undervisning om hen samtidigt ska undervisa i svenska och ha en orimligt heterogen elevgrupp med nyanlända elever, sva-elever på olika nivåer i andraspråksutvecklingen och elever med svenska som modersmål. Vi har två svenskämnen av en anledning. Implementeringen av kursplanerna är ett gott tillfälle att påminna våra beslutsfattare om att elever som får undervisning i svenska och sva har olika behov, behov som långt ifrån alltid kan mötas i samma undervisningsgrupp av en enda lärare. Det kan också vara bra att påminna om att svenska som andraspråk är ett behovsprövat ämne och att det krävs en individuell bedömning av elevens behov innan rektor fattar beslut om sva.
Svårare med svenska och sva i samma klass
Det är viktigt att vi som undervisar i svenska som andraspråk, och vi som har kunskap om sva-ämnet, påpekar att det efter revideringen kommer vara betydligt svårare att undervisa i svenska och sva i samma undervisningsgrupp, med tanke på de betydande skillnaderna i syfte och innehåll. Vi behöver också påpeka att det i sva-kursplanen tydliggörs att elever som ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk har andra behov än elever som har nått avancerad nivå i andraspråksutvecklingen. Här behöver man alltså kunna ha en flexibel organisation på skolorna. Nyanlända elever behöver t ex i stort sett alltid sva i en separat undervisningsgrupp, vissa elever som har nått avancerad nivå i andraspråksutvecklingen kan gynnas mest av att få sva i samma undervisningsgrupp som svenskundervisningen medan andra elever fortsatt kan behöva sva-undervisning i separat grupp. En viktig del av sva-ämnets syfte är att undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera i tal och skrift på svenska, utan att det ställs för tidiga krav på språklig korrekthet samt att eleverna ska våga uttrycka sig i olika sammanhang. Vi vet att en del elever tystnar när de får sva-undervisning i samma klass som svenskundervisningen vilket innebär att de går miste om viktig undervisning och möjligheter att få öva på svenska språket. Här behöver vi alltså vara väldigt medvetna om att olika elever har olika behov och se till att skolan har en sådan flexibel organisation att man kan möta dessa olikheter. I en sådan organisation är det nästan nödvändigt med tvålärarsystem i svenska och sva samt att elever som ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk får sva i en separat undervisningsgrupp. Detta är dock långt ifrån hur det ser ut i många skolor idag, där det lite för ofta är en svensklärare som undervisar i svenska och sva i samma klass - utan sva-bildning. I min bok Svenska som andraspråk skriver jag mer om organisation av sva-undervisning och där finns följande exempel på organisationsmodeller:
Svårare för svensklärare att undervisa i sva
Ytterligare en viktig sak att poängtera är att sva-undervisningen efter revideringen ska utgå ifrån ett andraspråksperspektiv, utöver att undervisningen ska ha ett sva-specifikt innehåll. Även bedömning av elevernas kunskaper ska utgå ifrån ett andraspråksperspektiv eftersom lärarna, när det gäller den språkliga korrektheten, ta hänsyn till att elevernas muntliga eller skriftliga språk i olika grad kan "innehålla andraspråksdrag beroende på den innehållsliga och tankemässiga komplexiteten". Dessa förändringar kommer att ställa ökade krav på utbildade och behöriga sva-lärare.
En utbildad sva-lärare har kunskap om bedömning av andraspråksutveckling, olika steg i andraspråkutvecklingen och vet skillnaden mellan typiska andraspråksdrag och andra "språkfel", som vilken elev som helst kan göra. Andraspråksdrag betyder inte att en elev kan göra vilka språkliga fel som helst och ändå få godkänt betyg. Långt ifrån! En sva-lärare vet att det är komplexiteten i språk och tanke som behöver vara utgångspunkten när man bedömer den språkliga korrektheten - eftersom det är lika höga krav på den innehållsliga kvaliteten i sva som i svenska. Men hur är det för svensklärare utan utbildning i sva? Känner de sig trygga i att undervisa i sva och göra bedömningar där man behöver ta hänsyn till andraspråksdrag både i relation till elevens nivå i andraspråksutvecklingen och i relation till det innehåll som eleven försöker förmedla?
Andraspråksutveckling, andraspråksinlärning och bedömning av ett andraspråk i utveckling är liksom andraspråksdidaktik inget som ingår i svensklärarutbildningen och det kommer således vara betydligt svårare att undervisa i sva som obehörig (svensk)lärare. Detta behöver våra olika skolhuvudmän vara medvetna om när implementeringsarbetet drar igång eftersom revideringarna definitivt kommer väcka frågor hos lärare och rektorer om hur man ska hantera det faktum att kompetens och resurser ofta saknas.
Vad behöver satsas på?
Det kommer vara oerhört svårt för varje enskild rektor att organisera för kvalitativ undervisning i svenska och sva eftersom det är dyrt med tvålärarsystem, förberedelseklasser och kompetenshöjande insatser. Här behöver vi alltså både påpeka och förklara för våra nationella och lokala beslutsfattare, politiker och tjänstemän, vad de reviderade kursplanerna i svenska och sva kommer innebära i praktiken och vad som behöver satsas på. Våra beslutsfattare behöver vara medvetna om att det kommer krävas resursförstärkning för att skolorna ska kunna implementera den reviderade kursplanen i svenska som andraspråk, annars kommer många elever i praktiken att få undervisning i svenska.
Här är några punkter som kan vara viktiga att satsa resurser på:
Organisera sva-undervisning för nyanlända elever i separata undervisningsgrupper/förberedelseklass.
Tvålärarsystem i sve och sva.
Satsa på goda förutsättningar för svensklärare att läsa in sva-behörighet inom Lärarlyftet eller som lokal uppdragsutbildning (finns särskilda statsbidrag för detta).
Förändrad lärarutbildning så lärarstudenter kan välja sva som ämne inom grundlärarprogrammet åk 1-3 och åk 4-6.
Förslag till frågor som kan behöva diskuteras inför implementeringsarbetet:
Hur ser kompetensen ut gällande svenska som andraspråk?
Hur många av lärarna har dubbel kompetens i svenska och sva?
Hur många undervisar i sva utan sva-utbildning?
Hur ser vi på kompetensförsörjningen i sva i ett längre perspektiv?
Behöver vi satsa på poänggivande och behörighetsgivande vidareutbildning, i form av uppdragsutbildning, i sva för redan verksamma svensklärare?
Hur ska vi tänka vid rekrytering?
Hur organiseras undervisningen i svenska och sva på våra olika skolor?
Är det skillnad mellan låg-, mellan- och högstadium?
Varför organiserar vi på det sätt vi gör?
Synliggörs det i tjänstefördelningen att undervisningen i svenska och sva är olika ämnen (eller förväntas det att en ensam lärare ska undervisa i två ämnen samtidigt)?
Organiserar vi sva-undervisningen så den möter den heterogena elevgruppens olika behov (från nybörjarnivå till avancerad nivå i andraspråksutvecklingen)?
Får nyanlända elever sva-undervisning som utgår ifrån att eleverna ska lära sig svenska som ett nybörjarspråk?
Ges sva-elever, inom sva-undervisningen oavsett organisationsmodell, rika möjligheter att kommunicera i tal och skrift på svenska? Ges eleverna förutsättningar att utveckla sitt svenska tal- och skriftspråk så att de vågar uttrycka sig i olika sammanhang?
Vad behöver rektorer för att kunna organisera undervisningen i svenska och sva utifrån elevernas olika behov?
Hur ser lärarna på organisation och genomförande av undervisning i svenska och sva?
När och varför kan det vara en fördel att undervisa i svenska och sva i samma undervisningsgrupp? När och varför kan det vara ett problem?
Hur ser lärarna på de ökade skillnaderna mellan kursplanerna i svenska och sva? Hur påverkar detta deras undervisning och elevernas möjlighet att nå målen?
Vilka elever ska få undervisning i svenska som andraspråk?
Hur kan undervisningen i svenska som andraspråk organiseras?
Hur bedömer man om en elev ska läsa svenska som andraspråk?
Hur upprättar man rutiner för ämnet svenska som andraspråk?
Det är nog många som känner igen frågorna eftersom det inte är särskilt tydligt i skolans styrdokument vad som gäller kring ämnet svenska som andraspråk. Förhoppningsvis kan mina tolkningar och erfarenheter vara till nytta för er i ert arbete.
Nu planerar nästan alla skolor i Sverige för att undervisa elever på nya sätt med hjälp av digitaliseringens alla möjligheter. Jag har ägnat ganska mycket tid åt att fundera över hur vi ska undervisa våra nyanlända grundskoleelever på bästa sätt om vi tvingas övergå till distansundervisning.
Distansundervisning - hur då?
Våra elever går i förberedelseklass och befinner sig på olika nivåer både språk- och kunskapsutvecklingen. Dessutom är de i olika åldrar och har olika mycket skolbakgrund. Detta innebär att eleverna behöver olika grad och form av stöttning för att kunna delta i undervisningen och lyckas med uppgifterna, att skapa en och samma uppgift för alla är därför en omöjlighet. Att tänka sig att eleverna ska kunna klara av uppgifter helt på egen hand är också en omöjlighet, de behöver undervisning och de behöver stöd. Våra elever behöver öva svenska språket massor, de behöver läsa högt, härma ord, öva uttal, samtala i mindre grupper, lösa uppgifter tillsammans och använda språket på många olika sätt muntligt och skriftligt. Hur får vi in detta i distansundervisningen?
Det som verkligen komplicerar det hela när det gäller distansundervisning är att vi lärare inte delar gemensamt språk med våra elever. Vi förlitar oss på kroppsspråk och att vi kan rita, peka och använda visuella hjälpmedel. Vi förlitar oss också på att vi snabbt kan översätta med mobilens kamerafunktion medan vi visar text på tavlan med hjälp av datorn. Och framförallt är våra flerspråkiga kollegor, studiehandledarna, ett enormt viktigt stöd både för eleverna och oss lärare.
Hur ska vi nu omsätta allt det där till en situation där vi alla sitter bakom en datorskärm? Det kommer inte bli lika bra men kanske kan vi göra det så bra som möjligt?
I det här långa inlägget tänker jag redogöra lite för mina tankar gällande distansundervisning för våra nyanlända elever åk 6-9. Se det mer som att jag tänker högt än som att jag kommer med färdiga svar. Jag har ingen erfarenhet av fjärr- eller distansundervisning så jag tar gärna emot stöd från er som har. Nu finns tyvärr ingen tid för att lära sig utan det är bara att kasta sig ut om vi måste.
Form och struktur för distansundervisning för nyanlända
I Sollentuna kommun använder vi Google suite vilket innebär att våra elever har varsin chromebook och vi använder redan nu Google Classroom för vårt undervisningsmaterial och elevernas uppgifter. Detta arbetssätt är alltså eleverna redan bekanta med vilket underlättar enormt. Det som blir helt nytt för eleverna är att vi kommer ha våra lektioner i Google Meet. Därför har vi redan nu haft en del övningslektioner (där vi även bjudit in elever och lärare som har varit hemma) så de ska få en inblick i hur det fungerar.
Google site som samlingsplats
Ett problem med Google classroom är att våra elever har svårt att navigera där. De har svårt att hitta rätt uppgifter och inlägg trots att vi kategoriserar på alla sätt vi kan. Vi måste ofta visa eleverna på deras dator. Detta innebär alltså att vi inte kan förlita oss på att eleverna kan hitta rätt i classroom-flödet vilket fick mig att fundera över hur man kan underlätta detta för eleverna utan att vi lärare ska peka och visa.
Jag valde därför att skapa en Google site som kommer vara vår gemensamma samlingsplats under distansundervisningen (tack Jacob Möllstam för inspirationen). På den webbplatsen kommer eleverna att hitta alla relevanta länkar som de behöver för att delta i distansundervisningen. Det innebär att webbplatsen har en undersida för varje veckodag och på den sidan hittar eleverna dagens planeringsdokument med länkar till våra träffar i Google Meet och till uppgifter och material i Google Classroom. Det är sedan i Classroom som alla instruktioner, länkar till material, uppgifter etc finns. På så sätt blir det mer samlat för oss lärare medan planeringsdokumentet på vår google site bidrar till att uppgifterna blir lättare att överblicka för elever och för deras vårdnadshavare, vänner, släktingar och andra som kanske kommer att hjälpa dem. Vi har valt att ha en helt öppen google site så det ska bli enklare för våra elevers föräldrar/vårdnadshavare att se vad vad deras barn ska göra under skoldagen. Om vår google site är till nytta för fler är det bara att ni hör av er så ordnar jag så ni kan skapa en egen kopia.
Upplägg över skoldagen
Alla skoldagar kommer se likadana ut. Detta tänker vi är extra viktigt för just vår elevgrupp eftersom det kommer vara en tillräckligt stor utmaning att delta i distansundervisning. Vi väljer att börja skoldagen först kl 9.00 så vi lärare hinner planera (det tar enormt mycket mer tid att planera för distansundervisning) och för att se till att det finns tid att ordna vikarier om det är så att vi blir sjuka. Skoldagen avslutas med en samling i Google Meet där vi knyter ihop säcken, gör en kort utvärdering på något sätt och säger hej då till varandra. Att ha en tydlig inramning av dagen tänker vi är väldigt viktigt, inte minst av sociala skäl.
Rast
Det står rast på vårt schema eftersom det kommer vara en viktig del av skoldagen. Vi kommer erbjuda "rastaktiviteter" i form av gemensamt "häng" i Meet, pausgympa och annat. Vi kommer också ge eleverna uppdrag som innebär att de behöver vara utomhus, t ex för att fota saker eller genomföra fysisk aktivitet av något slag.
Nytt schema
Vi kommer frångå våra vanliga scheman och i stället ha två långa arbetspass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Det innebär att vi startar upp tillsammans i Meet och har en lektion där vi påbörjar det arbetet som eleverna därefter får arbeta med på egen hand. Under den tid eleverna arbetar på egen hand finns vi tillgängliga för att stötta via delade dokument eller i individuella samtal via Meet eller telefon. Lektionspassen avslutas sedan med en gemensam träff i Meet, med kort utvärdering, men lektionspasset avslutas även med att alla måste "lämna in" något. Det kan vara skriftligt i en uppgift i classroom, en reflektion i classroom, tala in något i flipgrid eller liknande. Det ska vara något som alla kan få någon slags individuell respons på. Det tror vi är väldigt viktigt för att eleverna ska göra uppgifterna och känna att det är relevant.
Ämnesövergripande arbetspass
Att frångå schemat innebär även att vi inte kommer skriva ut olika ämnen på schemat. Vi undervisar alltid ämnesövergripande och kommer fortsätta med det även om det inte syns på schemat. I planeringsdokumenten kommer det dock framgå vilka ämnen eleverna får undervisning i. De elever som har kommit lite längre i språkutvecklingen kommer även få arbetsuppgifter från lärarna i de ordinarie klasserna och kanske även vara med på distanslektioner i olika ämnen.
När det gäller undervisningens genomförande så kan det ju variera beroende på vilka ämnen man undervisar i men det finns vissa aspekter som vi tänker att vi måste bevaka lite extra oavsett undervisningens form och innehåll:
Lyssna, läsa, skriva och tala varje lektionspass
Extra fokus på muntlig interaktion
Flerspråkighet som resurs och studiehandledning
Om man tänker sig den genrepedagogiska cirkelmodellens faser så kan man helt klart följa dessa även om man undervisar via datorn. Vi brukar ofta lägga upp lektionerna utifrån "I do - we do - you do" vilket vi tänker blir extra viktigt vid distansundervisning. Eleverna behöver verkligen veta vad, och få en tydlig modell över hur, de ska genomföra uppgifterna som de ska genomföra på egen hand.
Något som jag tänker att man behöver lägga lite extra planering på är att få till den viktiga muntliga interaktionen och samtal mellan elever. Det är antagligen lätt hänt att man mest fokuserar på att lyssna, läsa och skriva i distansundervisning. Här måste vi minnas att interaktion mellan eleverna samt mellan elev och lärare är oerhört viktigt att få till för att eleverna ska utveckla svenska språket. Annars gäller samma tänk som alltid gällande undervisning av nyanlända, se t ex inlägget Nyanlända elever i ämnesundervisningen - vad bör jag tänka på?
Men, distansundervisning innebär nya problem och funderingar. För den som vill veta mer om hur man kan tänka kring distansundervisning för elever som ska lära sig ett nytt språk rekommenderar jag denna presentation, Doing high-quality online language teaching (12 min), av Mara Haslam, lektor på Stockholms universitet:
En annan rekommendation är denna inspelning av min NC-kollega Maria Wiksten där hon ger råd och tips om saker som kan vara bra att tänka på när man undervisar nyanlända elever på distans (15 min):
Känd lektionsstruktur
Så här inledningsvis håller vi på att försöka få till ett ”lektionsupplägg” eller ”arbetsgång” som går att använda med olika typer av innehåll. Anledningen är att man har mycket att vinna på att eleverna känner igen arbetssättet och inte behöver lägga onödigt mycket energi på att försöka förstå vad de ska göra och vilken ordning.
Här är några exempel på hur vi kan tänka oss att arbetet kan gå till:
Gemensamma träffar i Google Meet
Välkommen och intro på ett sätt så alla blir sedda och hörda samt socialisering och gå igenom dagen om det är dagens första Meet.
Intresseväckande lektionsstart. Genomgång av oss lärare som visar, förklarar, berättar, läser, exemplifierar med hjälp av delad skärm och presentationer, filmer etc.
Elevinteraktion under genomgångar genom frågor som ställs till alla och som eleverna kan svara på skriftligt i chatten eller muntligt i Meet.
Elevinteraktion genom att elever deltar via t ex mentimeter eller genom att de delar skärm och visar t ex en text eller anteckningar på jamboard.
Elevinteraktion genom att de får korta språkövningar eller språklekar som de ska göra i par/mindre grupper (via annan kanal än klassgemensam Meet) och sedan ska återge till oss andra.
Genomgång av uppgifter som eleverna ska arbeta med samt annat som rör vad, när, hur och kanske varför.
Avslutning genom att knyta ihop säcken. En avslutande utvärdering/exit ticket om det är dagens sista Meet.
Arbetspass för eleverna
Arbetspassen då eleverna ska arbeta mer på egen hand kommer se olika ut men det är viktigt att eleverna får läsa, skriva, lyssna och tala varje pass. Gärna samtala med andra elever och/eller oss lärare i Meet och/eller samarbeta i delade dokument. Det är också viktigt att eleverna får uppgifter där de får öva på det som vi gått igenom under genomgången, uppgifter som de sedan ska lämna in och få återkoppling på. Eftersom vi jobbar med Google classroom kan vi lärare stötta i dokument eller via Meet (individuellt) när de arbetar. Man skulle också kunna låta eleverna göra samma sak i par/mindre grupper för att de ska kunna hjälpa varandra men det beror ju på vilka elever man har.
Låt säga att vi läser en gemensam skönlitterär bok. Då har vi haft en genomgång och läst så eleverna har förkunskaper nog att kunna läsa textavsnittet på egen hand. Då skulle arbetsgången kunna se ut såhär:
Eleverna läser (eller läser och lyssnar) och översätter vid behov.
Eleverna samlar nya ord i en ordlista. Orden ska sedan översättas, förklaras och användas på något sätt.
Eleverna svarar på frågor till det som de har läst, muntligt eller skriftligt. Uppgiften ska vara formulerad på ett sätt så alla kan lyckas, dvs med rätt form av stöttning inbyggd i uppgiften.
Eleverna reflekterar kring det lästa (med hjälp av formuleringsmallar, översättning och annan stöttning).
För att få in större fokus på det muntliga språket får eleverna öva på att läsa högt ur texten och spela in högläsningen samt den egna reflektionen i flipgrid eller spela in skärmen med hjälp av screencastify. De kan också spela in ett samtal där två elever samtalar med varandra om det som de har läst (men vi är osäkra på om våra elever får använda inspelningsfunktionen i Meet pga GDPR).
Uppgifterna som eleverna ska arbeta med på egen hand behöver alltså konstrueras så eleverna kan klara av att göra dem utan hjälp. Det är därför viktigt att uppgifterna innehåller stöttning som formuleringsmallar, meningsstarter eller ordlistor. Det kan också vara bra att ha extra tydliga instruktioner, gärna inspelade, med bildstöd. Ibland kan det vara bra att ställa stöttande frågor till uppgiften, frågor som leder eleven framåt i processen. Det kan också vara viktigt för elever att få göra uppgifter eller skriva texter på annat språk än svenska.
Analoga aktiviteter blir digitala?
Eftersom eleverna behöver bearbeta undervisningsinnehållet på något sätt för att repetera och befästa språk och kunskaper tänker vi att vi behöver skapa en del uppgifter som vi i vanliga fall kanske hade gjort som analoga klassrumsaktiviteter. Här kan man ju tänka sig att man gör alltifrån språklekar till uppgifter som sant eller falskt-övningar, korsord, para ihop ord med förklaringar, sätta ihop satser till meningar/stycken till text eller kanske lucktexter. Fördelen med distansundervisning är att man faktiskt kan få till “skärmövningar med informationsgap” på riktigt. Sådana uppgifter utgår ifrån att två elever har tillgång till olika information och behöver alltså samarbeta muntligt för att tillsammans kunna slutföra uppgiften. Det återstår att se om det kommer fungerar att genomföra men vi lär ha roligt när vi testar. För den som vill få inspiration gällande "communication games" så finns många analoga lekar man kan göra om till digitala, här är ett par samlingar:
Dictogloss tänker jag skulle kunna fungera att köra digitalt. Det kommer krävas att texten har ett känt innehåll och att eleverna kan samarbeta två och två i dokument (extra viktigt om man har elever som är nybörjarläsare).
För den som vill se exempel på hur man kan omsätta klassiska språkaktiviteter till digitala så har jag skapat några aktiviteter för nyanlända elever som jag tänkte testa med eleverna. Det är bara att kopiera om ni vill låna och ändra.
När det gäller ämnet svenska som andraspråk kommer vi troligtvis läsa del gemensamma böcker som eleverna har tillgång till via Inläsningstjänst/Polyglutt eller Ugglo. Där finns möjlighet för eleverna att dessutom få läsa på andra språk än svenska som komplement. Man kan skapa massor av arbetsuppgifter kring skönlitteratur både gällande innehåll och språk så det är verkligen tacksamt. Nypon förlag ger ut lättlästa böcker för barn och unga och har ibland arbetsmaterial på webben som man kan använda. En del av Nypon förlags titlar finns dessutom på olika språk. Jag vill också passa på att tipsa om Världens bibliotek där man kan låna e-böcker och inlästa böcker på flera språk.
Multimodala resurser
Bilder och bildserier är tacksamma att arbeta med. Man kan göra bildpromenader digitalt genom att eleverna skriver in vad de ser på bilden (t ex via mentimeter, Meet-chatten eller liknande). Man kan skapa gemensamma texter till bilderna genom att eleverna säger eller skriver förslag som läraren skriver i ett dokument eller genom att en elev får agera sekreterare och skriva vad de andra föreslår. Därefter kan eleverna på egen hand skriva en egen text och för att alla ska kunna lyckas kommer stöttningen behöva variera, en del kanske får ord som stöd, några kanske får meningsstarter som stöd, någon kanske talar in sin text eller skriver via översättningsverktyg. Ett annat alternativ är att eleverna får spela in sin skärm med hjälp av screencastify och berätta om bilderna eller bildserien.
Filmer via SLI, NE.se, UR skola och SVT öppet arkiv kan man också använda och skapa arbetsuppgifter kring. NE.se har dessutom en tjänst som heter E-språk där eleverna kan lyssna på texter på svenska (samt eng och moderna språk) och därefter svara på frågor.
Fysiska läromedel
Vi kommer självklart utgå ifrån de fysiska läromedel som vi har och då även skapa extrauppgifter som eleverna kan lämna in via classroom. Vi kommer komplettera läromedlen med flerspråkiga filmer från studi eller Begreppa/Inläsningstjänst och material från NE.se. Även kring filmerna kan man skapa extramaterial, t ex quiz eller sant eller falskt-övningar, eller låta eleverna skriva korta sammanfattningar av innehållet och lämna in. Man kan också utveckla extramaterialen och göra “språkövningar” av det, t ex för att träna grammatik. Dock tar det massor av tid att skapa eget material så man behöver verkligen prioritera och lägga fokus på rätt sak samt försöka undvika att uppfinna hjulet om igen. Några av våra läromedel har t ex webbappar där det finns övningar för eleverna, sådana tjänster kan vara viktiga att undersöka så man inte missar färdigt material man kan använda.
Öva mer på egen hand
Vi uppmanar våra elever att använda webbplatser där de kan öva på svenska språket (t ex Lära svenska, digitala spåret, sfa.nu, sfi-portalen, uttal.se etc). Under distansundervisningen kan det vara extra viktigt att eleverna har tillgång till en länksamling så eleverna alltid har något att göra även om de är ”klara” eller har kört fast. Vi har t ex satt ihop denna länksamling som även kommer finnas tillgänglig på vår google site.
Studiehandledning
Det som vi inte riktigt har koll på är hur vi ska samarbeta med studiehandledarna. Vi har inte hunnit prata med dem men det vore jättebra om studiehandledarna kunde skapa egna Google Meet med eleverna och förklara mer kring uppgifterna som eleverna får. Våra studiehandledare är med i våra classroom och vi delar alltid planeringar med dem så det är inget nytt för oss att samarbeta på distans men det är ju helt nytt för oss att få in studiehandledningen i en distansundervisningssituation. De studiehandledare som kan får såklart hoppa in och vara med i våra Google Meet men det kan hända att studiehandledaren och eleven/eleverna i så fall behöver en egen kanal parallellt, kanske via telefon, så de kan prata när vi har genomgångar.
Checklista
Har alla elever tillgång till internet hemma?
Fungerar alla elevers datorer/plattor, laddare och headset?
Kan alla elever sina inloggningsuppgifter?
Vilka plattformar och verktyg ska vi använda? Är dessa nya för eleverna?
Hur kan vi underlätta för eleverna att navigera i den digitala miljön?
Har elevdatorernas webbläsare de bokmärken och tillägg som eleverna behöver?
Tänk på
Ge dig själv och eleverna tid att öva på distansundervisning.
Låt distansundervisningen vara ett sätt att hålla social kontakt och stärka relationer, allt behöver inte vara genomplanerad undervisning.
Ha tät kontakt med de elever som riskerar att “falla ifrån” och involvera EHT direkt om distansundervisning inte verkar fungera.
Skapa uppgifter så eleverna får repetera mycket på egen hand, t ex läsa högt, skriva av, memorera, härma uttal, lyssna och diktera etc.
Skapa uppgifter som eleverna kan genomföra utan hjälp. Det kognitivt krävande behöver ni göra tillsammans.
Planera in så mycket muntlig interaktion som möjligt.
Skapa digitala presentationer med extra mycket visuellt stöd (t ex bilder).
Prata i ett lagom tempo och ta pauser så eleverna hinner tänka, översätta och anteckna.
Låt eleverna läsa, skriva och inhämta ämneskunskaper på ett starkt språk och lämna in uppgifter på andra språk än svenska. Det går alltid att översätta.
Försök se till att lektionspassen får en balans gällande lyssna, tala, läsa och skriva.
Ha individuell kontakt med varje elev så du kan stötta och hjälpa men även för att känna in hur eleven tycker att det går med distansundervisningen.
Att arbeta som ämneslärare, t ex på högstadiet, och under läsåret få in nyanlända elever i undervisningsgrupperna kan vara riktigt tufft. Både för eleven och för läraren. I den bästa av världar har eleven fått någon slags introduktion till svenska språket och till ämnesundervisningen, t ex genom delvis undervisning i förberedelseklass, men ibland placeras helt nyanlända elever direkt i ordinarie klass (vilket jag inte rekommenderar om man inte har väldigt god tillgång till studiehandledning på modersmålet, extra undervisningstid i svenska som andraspråk och läromedel på elevens starkaste språk - men ibland måste rektor fatta sådana beslut ändå).
I detta inlägg tänker jag ge några tips på sådant som är bra att tänka på när man får in nyanlända elever i sina grupper. Jag kommer även länka till mer läsning för den som vill lära sig mer. Jag har valt att dela upp inlägget i tre olika delar. Dessa tre delar är långt ifrån heltäckande - men det är en bra start:
Lär känna din elev
Använd elevens flerspråkighet som resurs
Planera för anpassad stöttning
Lär känna din elev
Det är väldigt viktigt att ta reda på så mycket som möjligt om din nya elev. Be att få läsa de kartläggningar av elevens språk och erfarenheter som är gjorda (det är obligatoriskt att genomföra dessa kartläggningar). Det är viktigt att du känner till vilka språk eleven kan och att du vet lite om elevens tidigare skolgång, vilka ämnen eleven fått undervisning i och vilka typer av texter eleven är van att läsa och skriva. Se till att du får en ordentlig överlämning av tidigare lärare om eleven har gått i svensk skola. Ställ frågor om dina ämnen och om lärarna har anpassat undervisningen på något sätt som du också kan tänka på.
Sätt dig in i Skolverkets kartläggningsmaterial steg 3, dvs kartläggning i de olika skolämnena. Be din rektor om tid att tillsammans med studiehandledare eller tolk genomföra kartläggningssamtal med din elev i dina ämnen. Dessa samtal är guld värda och du kommer få syn på mycket av det eleven redan kan i dina ämnen vilket du kan använda dig av när du planerar din undervisning.
Nyanlända elever har som tur var redan (minst) ett språk att tänka och utveckla kunskaper på. Använd detta i undervisningen genom att uppmana eleven att tänka, läsa och skriva på det språk som är elevens starkaste skolspråk. (En del elever kan ha ett språk som modersmål men ett annat språk som skolspråk. Det framgår oftast i den inledande kartläggningen.) Har du fler elever som talar samma språk, uppmana dem att använda det språket för att tillsammans diskutera, förklara, lösa problem, söka fakta eller liknande. På så sätt får eleverna ökade möjligheter till kognitiva utmaningar och den nyanlända eleven får ökade möjligheter att förstå ämnesinnehållet.
Att låta eleverna använda andra språk än svenska språket på lektionerna kan ibland kännas svårt. Det är viktigt att det alltid finns en plan över vilket språk eleverna ska använda i vilket sammanhang och i vilket syfte. Här är några olika exempel på hur man kan planera för flerspråkighet som resurs:
Studiehandledning på modersmålet
Det är av yttersta vikt att nyanlända elever får studiehandledning på modersmålet eftersom man lär bäst på ett språk som man förstår. Alla elever som behöver har rätt till studiehandledning på modersmålet men nyanlända elever som börjar svensk skola i högstadiet har en förstärkt rätt. Ta upp frågan med din rektor om din elev inte får studiehandledning. Det är du som lärare som planerar det som din elev ska arbeta med under studiehandledningen men du samverkar med studiehandledaren.
Ta reda på om ni har licens för flerspråkiga läromedel eller lärresurser. Det finns t ex inlästa böcker på andra språk samt översatta och inlästa läromedel via Inläsningstjänst (så kallade Begreppaguider). De har även Begreppafilmer i olika skolämnen där filmerna ibland kan ha inspelat tal på olika språk och/eller undertext på olika språk.
Studi.se har en stor mängd olika filmer, både animerade filmer och inspelade lärarföreläsningar, i olika ämnen på olika språk. På studi.se kan du som lärare skapa uppgifter till dina elever där de ska lyssna på filmer och svara på quiz vilket kan vara bra både som läxa och på lektionstid.
Ta hjälp av studiehandledare, modersmålslärare och bibliotekarier (eller Internationella biblioteket) för att söka efter relevant material på din elevs språk. Du kan också fråga om studiehandledaren kanske kan hjälpa dig att översätta vissa begrepp och på så sätt skapa flerspråkiga ordlistor. Håll även koll på Skolord, från Pedagog Värmland. Där kan det finnas färdiga flerspråkiga ordlistor du kan använda dig av.
Översättningsverktyg är ofta väldigt bra men helt perfekta är de inte. Känner du inte till Lexin rekommenderar jag att du tittar på det och tipsar dina elever.
Om dina elever får ha tillgång till mobil kan de via kameran och översättningsappar snabbt översätta text från texter eller böcker som de har framför sig. Detta är ofta ett viktigt verktyg som många elever använder frekvent, vilket kan vara bra för dig att känna till så du kan ge dem tillåtelse att använda mobilen om det finns behov.
Hur vi använder vårt kroppsspråk, vår röst, visuellt stöd och ett modellerande arbetssätt kan göra enorm skillnad för de nyanlända elevernas förståelse. Titta gärna på denna korta film där Valentina Gonzales visar hur viktigt "comprehensible input" är för att elever ska förstå - även om de är nybörjare i språket:
Här är ett antal olika exempel på stöttning som nyanlända elever kan behöva:
Visuellt stöd. Bildstöd i form av foton eller via tjänster som Widgit Online, bildstöd.se är bra liksom tydliga illustrationer, infographics (för att presentera information visuellt), diagram, filmer, animationer etc.
Anpassad talhastighet. Tänk på att tala långsammare än vanligt och pausa ofta så eleverna hinner följa med. Använd gärna avancerade ord men förklara dem med hjälp av vardagsspråk och använd exempel. Ska eleverna anteckna medan du pratar, ge ordentligt med pauser för detta.
Översatta texter att läsa eller förklarande filmer (på svenska eller annat språk) att ta del av innan lektionen som förförståelse och för att bygga förkunskaper.
Inlästa texter, av dig eller av någon annan, så eleven kan lyssna hur ord uttalas och betonas.
Extra tanketid. Det tar t ex lång tid att översätta frågor samt formulera och översätta svar inne i huvudet. Arbetsformer som EPA (enskilt, par, alla) eller där eleverna får kortskriva innan de ska svara/samtala är därför extra viktiga för nyanlända elever.
Modellerande undervisning utifrån tankesättet "I do, we do, you do" så eleverna inte enbart får veta vad de ska göra utan även hur det ska göras. Skriv gärna texter gemensamt i klassrummet så eleverna får en modell över skrivprocessen samtidigt som de får en modell över resultatet eller produkten. Cirkelmodellen är bra för att utveckla skrivandet tillsammans. Processkrivning, att ge och få återkoppling och att använda checklistor är också viktig stöttning för att texterna ska bli så bra som möjligt.
Elevexempel. Använd elevexempel på olika nivåer för att konkretisera vad eleverna förväntas kunna. Låt eleverna jämföra olika elevsvar och gradera de olika svaren utifrån kvalitet. Därefter kan eleverna samtala om vad som kännetecknar ett svar med hög kvalitet. Fredrik Tegbäck tipsar om Bra-bättre-bäst-metoden och ger exempel på elevsvar och stödmall som han använt.
Extra tydliga instruktioner, gärna med bildstöd och översättningar.
Grafiska modeller och nyckelscheman för att visuellt tydliggöra och förklara olika begrepp och fenomen samt deras relation till varandra eller för att organisera sitt tänkande, t ex Venn-diagram, flödesscheman, tankekartor.
Formuleringsmallar. Att skapa "börjor" eller formuleringsmallar hjälper eleverna att uttrycka sig både muntligt och skriftligt. Fundera över hur du vill att eleverna ska beskriva/jämföra/resonera kring något i ditt ämne. Skriv ner det och ta bort de ämnesspecifika orden så har du en formuleringsmall som kommer hjälpa dina nyanlända elever. Här är ett exempel på en skrivmall från boken Språkutvecklande SO-undervisning:
Använda muntligt språk som "bro" över till skriftspråket, t ex genom att låta eleverna spela in sin röst för att därefter lyssna och skriva av eller kanske genom att använda Flipgrid, screencastify och andra verktyg för att muntligt redogöra/förklara/jämföra/beskriva något i kombination med att eleven visar en presentation eller något material.
Ordlistor och ordbanker, t ex flerspråkiga ordlistor men även ordbanker för olika sambandsord/bindeord eller begreppskartor för att visa hur begrepp hör ihop, t ex gällande under- och överordning eller ordfamiljer. Att sätta in ord i ordfamiljer underlättar utvecklingen av ordförrådet då inlärningen av fler ord i en ordfamilj kan ske till priset av ett, som när ett verb som odla också öppnar upp för ordfamiljen odlar, od-ling, odlings-bar, odl-are, för-odl-ing (Lindberg 2017). Ta gärna del av Inger Lindbergs tips gällande ordförrådet i undervisningen. När man väljer ut nyckelbegrepp som man ska fokusera på lite extra i undervisningen kan det vara bra att välja ord ur alla dessa tre kategorier (och inte enbart ämnesspecifika ord/begrepp):
Högläsning. Att som lärare läsa högt ur läroboken och ta tillfället i akt att förklara ord i ett sammanhang, visa på samband i texten och visa hur man ska tolka bilder, statistik eller kartor leder till ökad förståelse för den nyanlända eleven. Det finns modeller man kan använda för detta, t ex Informationstjuvar.
Läsrelaterade aktiviteter före, under och efter läsning. Det är mycket viktigt att man planerar in aktiviteter kring läsning av en text för att eleverna ska förstå så mycket som möjligt. Här finns ett antal olika aktiviteter att välja mellan:
Tänka högt tillsammans med andra. Nyanlända elever behöver få stora möjligheter att samtala med andra elever, både på svenska och på andra gemensamma språk. För att lära sig ett språk behöver man ju använda språket. Därför är det viktigt att planera undervisningen så eleverna får många och varierade möjligheter till interaktion, i helklass och i mindre grupper. EPA, hem- och expertgrupper, progressiv brainstorming etc är aktiviteter man kan använda och variera på flera olika sätt.
Fler länktips och litteraturtips finns i den länksamling jag har satt ihop: Nyanlända elever i ämnesundervisningen samt i den samling med länkar som vänder sig till elever som vill öva svenska på egen hand: FBK viktiga länkar. Hör av dig om du saknar något så lägger jag till det!
Celic, C. & Seltzer, K. (2011). Translanguaging: A CUNY-NYSIEB guide for educators. CUNY-NYSIEB, The Graduate Center, The City University of New York. Kaya, A. (2016). Att undervisa nyanlända: metoder, reflektioner och erfarenheter. (1. uppl.) Stockholm: Natur & Kultur. Lindberg, I (2017). Ordförrådet. I Skolverkets modul Från vardagsspråk till skolspråk.
Jag får ofta frågor från lärare som handlar om svenska som andraspråksämnet i grundskolan. Frågorna handlar ofta om vilka elever som ska undervisas i svenska som andraspråk (sva), hur man avgör i fall en elev är i behov av sva-undervisning och i fall det finns något bra material man kan använda. På Nationellt centrum för svenska som andraspråks webbplats finns de flesta frågor besvarade men i det här, väldigt långa och informativa, inlägget tänkte jag beskriva lite mer i detalj hur man kan gå till väga när man tar fram ett bedömningsunderlag som rektor kan grunda sitt beslut utifrån.
Först behövs dock en genomgång av vad som gäller kring svenska som andraspråk i grundskolan:
Vad säger styrdokumenten om svenska som andraspråk?
I Skolförordningen (SFS 2011:185, 5 kap, §14-15) står följande:
14 § Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för
1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmål,
2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och
3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.
Rektorn beslutar om undervisning i svenska som andraspråk för en elev.
15 § Undervisning i svenska som andraspråk ersätter undervisning i svenska.
Svenska som andraspråk får därutöver anordnas
1. som språkval i grundskolan och specialskolan,
2. som elevens val, eller
3. inom ramen för skolans val.
Vad innebär "om det behövs"?
Det finns inget svar i styrdokumenten på hur man tar reda på en elevs behov av undervisning i svenska som andraspråk, det måste bygga på en kvalitativ bedömning av elevens hela språk. Många använder t ex performansanalys som ett verktyg för att få reda på hur eleven använder språket (läs mer om hur man kan göra nedan).
Kännetecknande för elever som har ett annat språk än svenska som modersmål kan vara att deras kognitiva utveckling har kommit längre än deras svenska språk, vilket inte behöver vara fallet för elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet och för invandrarelever (definition saknas, tyvärr) som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare. Däremot brukar man kunna märka att elever i alla de tre grupperna ovan uppvisar andraspråksdrag i den muntliga och/eller skriftliga produktionen på svenska samt att eleverna kanske inte har ett tillräckligt utvecklat ordförråd.
Styrdokumenten säger inte heller något om hur länge en elev ska följa kursplanen i svenska som andraspråk eller på vilka grunder man kan avgöra om en elev ska byta ämne. Det som avgör är därmed "om det behövs", vilket innebär att rektor på något sätt behöver se till att ta reda på om eleven gagnas bäst av att följa kursplanen i svenska som andraspråk eller inte, och göra kontinuerliga omprövningar av beslutet för att avgöra om behovet kvarstår eller inte. En fråga som är nära sammankopplad med elevens behov av sva-undervisning är skolans val av organisation av sva-undervisning. Det händer ofta att lärare hör av sig till mig och undrar om elever ska "skrivas ut från sva" om eleverna av någon anledning inte längre får sva-undervisning i mindre grupp eller om sva-lärarens tjänst inte räcker för att undervisa alla elever som är i behov av sva. Eftersom det inte är skolans förutsättningar och behov (dvs resurser i form av pengar och kompetens) som ska styra, utan elevens faktiska behov av sva-undervisning, behöver vi gå in lite på olika sätt man kan organisera sva-undervisning på.
Organisation av sva-undervisning
Inte heller kring organisation av sva-undervisning får man något stöd i styrdokumenten utan det är en fråga som rektor styr över. Hur en rektor väljer att organisera sva-undervisning hänger tätt samman med kompetens och tillgång till lärare i svenska som andraspråk. Elevernas ålder och nivå i svenska språket kan också avgöra hur rektor väljer att organisera undervisningen. Här är ett antal olika exempel:
Undervisningen i svenska och svenska som andraspråk är parallellagd i varje årskurs och bedrivs i olika undervisningsgrupper av olika lärare, en svensklärare och en sva-lärare.
Undervisningen i svenska och svenska som andraspråk är parallellagd i varje årskurs. De sva-elever som är nyanlända får sva-undervisning i separat undervisningsgrupp av en sva-lärare och de sva-elever som kommit längre i sin svenska språkutveckling får sva-undervisning inom ramen för svenskundervisningen av en lärare med behörighet i svenska och svenska som andraspråk (eller av svensklärare utan behörighet i sva).
Undervisningen i svenska och svenska som andraspråk sker i samma undervisningsgrupp av en lärare med dubbel behörighet i svenska och svenska som andraspråk (eller av en svensklärare utan behörighet i sva).
Undervisningen i svenska och svenska som andraspråk sker i samma undervisningsgrupp av två lärare, en med behörighet i svenska och en med behörighet i svenska som andraspråk.
Det finns också exempel på mer tveksamma organisationsmodeller som att elever i behov av svenska som andraspråk får viss del av undervisningen av en sva-lärare, som “sva-stöd” och viss del av undervisningen inom ramen för svenskundervisningen. Här finns risker att elever inte får den undervisning de har rätt till med tanke på att undervisning i svenska som andraspråk ska erbjudas i stället för undervisning i svenska, inte som ett komplement till.
Överlag kan man säga att nyanlända elever har större behov av sva-undervisning i separat undervisningsgrupp än elever som kommit längre i sin svenska språkutveckling. Man kan också konstatera att undervisningen blir svårare att genomföra ju större spridning man har i elevgruppen. Att ha alla sva-elever i samma undervisningsgrupp, det vill säga en spridning i språkutveckling från nybörjare till avancerad nivå, kan vara en lika stor utmaning som att ha svenska och sva i samma undervisningsgrupp. Läs gärna mer om organisation av sva-undervisning på NCs webbplats.
Rektorsbeslut på individnivå
Oavsett hur rektor väljer att organisera sva-undervisningen på skolan ska rektor fatta beslut om undervisning i sva i stället för svenska om det behövs. I skolförordningen slås fast att det är rektor som beslutar om undervisning i svenska som andraspråk för en elev. Man måste således utgå ifrån varje enskild elevs behov för att kunna avgöra om undervisning i svenska som andraspråk behövs eller inte. Beslutet om vilket av de båda svenskämnena en elev ska få undervisning i ska alltid fattas för en individ (därav fetningen av ordet en i citatet ovan).
Hur kan man göra en bedömning av en elevs behov av sva?
Det är viktigt att rektor kan fatta korrekt beslut relativt snabbt så eleven får den undervisning eleven har rätt till. Således behöver man, när man får nya elever till skolan, ta reda på i fall några av dessa elever kan vara i behov av undervisning i sva i stället för i svenska. Lite beroende på elevens ålder kan detta ske på olika sätt.
Jag kommer i denna text skilja på "inledande bedömning av elevers behov av sva-undervisning" och "kontinuerlig bedömning för att avgöra ifall elevens behov av sva-undervisning kvarstår". Detta är viktigt eftersom det kan se olika ut hur dessa bedömningar sker och hur omfattande de är. Det är mer tidskrävande att göra en inledande bedömning eftersom man då behöver försöka kartlägga så mycket som möjligt av elevens språkanvändande på svenska så man kan fatta rätt beslut. Den kontinuerliga bedömningen sker i undervisningen och genom den "vanliga" bedömning lärare gör, vilket innebär att man redan har ett bedömningsunderlag att utgå ifrån när man behöver ta ställning till frågan i fall elevens behov av sva-undervisning kvarstår. En fråga jag rekommenderar att rektorer ställer till lärarna minst en gång om året så rektor kontinuerligt kan ompröva beslutet om sva-undervisning.
Inledande bedömning av yngre elevers behov av sva-undervisning
För elever som går i förskoleklass är det att rekommendera att lärarna eller pedagogerna i förskoleklass på olika sätt dokumenterar elevernas språkutveckling under förskoleklassåret så rektor redan vid höstterminsstart åk 1 har ett bedömningsunderlag att utgå ifrån. Om lärarna eller pedagogerna i förskoleklass inte har den kompetens som kan behövas för att göra en analys av elevernas andraspråksutveckling kan en sva-lärare behöva konsulteras. Det kan också vara så att sva-läraren behöver komma och observera eller undervisa olika elever för att på så sätt kunna göra en bedömning av elevens behov av sva-undervisning när eleven börjar i åk 1.
När det gäller elever i förskoleklass och tidigare årskurserna är det framförallt elevernas muntliga språk man får utgå ifrån när man gör en språkutvecklingsanalys. Det är viktigt att observera eleverna i olika sammanhang, i undervisning, på raster och på fritids, eftersom de använder språket på olika sätt i olika situationer. Det underlättar att göra språkutvecklingsanalyser på de elever man känner och har i undervisning eftersom många elever är mer öppna i samtal med vuxna de har en relation till. Dock kan det vara så att man som sva-lärare behöver observera och samtala med elever som man inte har någon relation till. Då är det extra viktigt att man har tillräckligt med tid till sitt förfogande så man kan äta lunch tillsammans, spela spel på skolgården och liknande saker.
Material att använda
När det gäller själva "insamlingen av data" brukar jag välja ut ett antal detaljrika bilder som jag tänker kan väcka elevernas intresse. Jag brukar även välja ett par bildserier som eleverna kan få samtala om och lägga i ordning (så man kan analysera hur elever återberättar i kronologisk ordning) samt ett antal olika böcker (skönlitteratur och fakta) som vi läser och samtalar om tillsammans. Att ha tillgång till olika spel och "språkövningar" (Språkmosaik är en guldgruva) är också bra. Därefter kan man ha några lektioner där man fokuserar på att samtala och läsa tillsammans. Det går fint att vara i en mindre grupp men enskilt går också bra. Det viktiga är att man försöker få fram samtal om varierade ämnen så man kan försöka bilda sig en uppfattning om elevernas andraspråksutveckling i olika sammanhang.
Jag har således inte använt mig av något specifikt kartläggnings-/screeningmaterial, och inte heller något test, när jag har genomfört dessa bedömningar utan jag har försökt locka fram såpass mycket kommunikation jag kan kring gemensamma upplevelser (därför är det så viktigt att man är tillsammans med eleverna på t ex raster och fritids), bilder och texter etc. Dessa samtal brukar jag spela in så jag kan återgå och lyssna på samt vid behov transkribera. Det är såklart även viktigt att samla in tecken på skriftspråklig utveckling även om det muntliga språket får ta störst utrymme. Bokstavskännedom (ljud och namn), helordsläsning, läsning av nonsensord och att identifiera fonem i olika ord/bilder etc kan alltså göras vid behov. Att ta hjälp av modersmålslärare är oerhört viktigt så man även kan kartlägga elevens språk-, läs- och skrivutveckling på modersmålet. Även om man inte har tillgång till flerspråkiga kollegor kan man göra enklare kartläggningar av t ex olika språkliga domäner.
Skolverkets kartläggnings- och bedömningsmaterial
Hitta språket är numera ett obligatoriskt kartläggningsmaterial i förskoleklass och även om det materialet inte har ett uttalat syfte att avgöra ifall en elev är i behov av sva-undervisning i åk 1 kan den kartläggningen ändå säga mycket om elevers andraspråksutveckling. Detsamma gäller för övrigt även det nationella bedömningsstödet i läs– och skrivutveckling i årskurs 1–3. Den information man samlar in om elevens språk-, läs- och skrivutveckling när man genomför Hitta språket eller det obligatoriska bedömningsstödet kan med fördel dokumenteras i Bygga svenska så man har allt kring andraspråksutvecklingen på samma ställe.
Mer omfattande språkutvecklingsanalyser
När man har många elever som man behöver observera och göra språkutvecklingsanalyser på kan man behöva prioritera. Det finns alltid vissa elever där man ganska snabbt kan avgöra att eleven är i behov av sva-undervisning i stället för svenska. Elever som inte varit i Sverige speciellt länge, eller som definieras som nyanlända, behöver man oftast inte göra en djupgående, inledande språkutvecklingsanalys på för att kunna fatta rätt beslut. Däremot behövs det fortfarande ett underlag som rektor kan fatta beslut utifrån och det behövs även att man dokumenterar elevens andraspråksutveckling, t ex med hjälp av Bygga svenska. De elever man behöver lägga mest tid på när det gäller bedömning av elevens behov av sva-undervisning är oftast de elever som kommit längst i andraspråksutvecklingen. Det som i Bygga svenska kallas "ett avancerat språk" (steg 5). Är man osäker ifall en elev med ett avancerat andraspråk är i behov av sva-undervisning eller inte kan det behövas att man gör regelrätta performansanalyser så man har ett mer genomarbetat bedömningsunderlag som rektor kan fatta beslut utifrån. För den som vill läsa mer om hur man gör språkutvecklingsanalyser rekommenderas exempelvis följande läsning:
Inledande bedömning av äldre elevers behov av sva-undervisning
Det är inte enbart yngre elever som kommer nya till en skola. Det kommer många äldre nyanlända elever till våra skolor. Dessa elever är i stort sett alltid i behov av sva-undervisning, även de nyanlända elever som har gått i svensk skola några år. Men för att kunna fatta beslut om sva måste vi ändå ha ett bedömningsunderlag att utgå ifrån.
Elever kan flytta från en annan skola där man kanske inte har dokumenterat elevens andraspråkutveckling eller där man inte haft kunskap om vad som gäller kring sva-ämnet. Får man nya elever där man misstänker att elever kan ha behov av sva-undervisning behöver man göra en inledande bedömning av elevens andraspråksutveckling för att rektor ska kunna fatta beslut. Det räcker inte med att eleven har ett skriftligt omdöme eller ett betyg i sva från den avlämnande skolan även om det såklart är ett viktigt riktmärke. Eftersom sva-ämnet är ett behovsprövat ämne krävs det att man kontinuerligt tar ställning till ifall elevens behov av sva-undervisning kvarstår. Får man en ny elev, som tidigare fått undervisning i sva, kan det vara så att man på elevens tidigare skola fattade ett beslut om sva-undervisning i åk 1. Ett beslut som sedan kanske löpte på år efter år utan att man tog ställning till ifall eleven fortfarande är i behov av sva-undervisning. På en del skolor händer det att elever får undervisning i sva under hela grundskoletiden utan att man gjort någon omprövning av beslutet. Därför är det viktigt att vi, när vi får nya elever vid inflyttningar eller stadieövergångar, är säkra på att vi fattar beslut om sva-undervisning på rätt grunder. Finns ingen medföljande dokumentation om elevens andraspråksutveckling måste vi således ta fram ett eget bedömningsunderlag.
Material att använda
För att "samla in data" gällande äldre elevers andraspråksutveckling kan man göra på liknande sätt som med yngre elever men att man byter ut materialet man utgår ifrån när man samtalar. Försök hitta bilder/texter/ämnen som berör, provocerar eller engagerar för att locka fram så mycket språk som möjligt. Det är även viktigt att försöka få fram samtal inom olika språkliga domäner och gärna även inom de olika skolämnena. I Skolverkets kartläggningsmaterial för nyanlända elever, närmare bestämt kartläggning i de olika ämnena (steg 3) finns ofta bilder och material man kan använda för att få in samtalet mer i en ämnesspråklig kontext. Man kan självklart använda läromedel som utgångspunkt men då finns ju risken att eleverna läser det man vill att de ska uttrycka på egen hand.
Kartlägga och analysera läs- och skrivförmåga
För äldre elever är det även av stor vikt att man analyserar elevens läs- och skrivförmåga. Därför är det en bra idé att använda texter (på olika språkliga nivåer) som eleverna kan läsa självständigt för att efteråt svara på olika typer av läsförståelsefrågor, både muntligt i textsamtal och skriftligt. Man kan även låta eleverna kortskriva kring olika frågeställningar som dyker upp i samtalen eller i de texter ni använder. Här väljer man förslagsvis öppna frågor och gärna ämnen som engagerar eleverna. Det är också bra att låta eleverna skriva lite längre texter, gärna i de texttyper som återfinns i sv/sva-ämnet så man även kan använda denna analys som utgångspunkt när man planerar undervisningen.
Skolverkets kartläggnings- och bedömningsmaterial
Skolverket har ett antal olika kartläggningsmaterial och bedömningsstöd man kan använda vid behov. I sva finns exempelvis Nya språket lyfter! för åk 1-6 och Språket på väg för åk 7-9. Det kan också vara en idé att plocka material från frisläppta nationella prov, inte bara i sva utan även i SO- och NO-ämnen, om man har elever som kommit långt i språkutvecklingen.
För att få hjälp med att analysera det man har samlat in är litteraturtipsen ovan till stor hjälp och att dokumentera i Bygga svenska är verkligen att rekommendera. I Bygga svenska gör man sammanställningar i en slags "piltavla" och den sammanställningen är bra att ha som utgångspunkt både när man samtalar med elev och vårdnadshavare om elevens andraspråksutveckling och när man lämnar in ett bedömningsunderlag som rektor fattar sva-beslut utifrån. Dessutom är piltavlan ett effektivt sätt att synliggöra språkutvecklingen, det händer mycket på kort tid.
Bygga svenska och sva-ämnet
Det är viktigt att poängtera att Bygga svenska inte är kopplat till något enskilt skolämne och att beskrivningarna av de fem stegen i Bygga svenska-materialet inte motsvarar kunskapskraven i sva-ämnet. Materialet kan alltså inte användas för att bedöma utifrån kursplanen i sva och vid betygssättning. Materialet kan inte heller användas för att avgöra ifall en elev är i behov av sva-undervisning eller inte, men dokumentationen i Bygga svenska kan ändå ge en fingervisning. I Sollentuna kommun, där jag arbetar 50 %, har vi skrivit så här i våra rutiner för ämnet svenska som andraspråk:
Ett riktmärke för att avgöra om behovet kvarstår skulle kunna vara de språkutvecklingssteg som finns i Bygga svenska. Att en elev befinner sig på Steg 5 Med ett avancerat språk i Bygga svenska-materialet skulle kunna vara en indikation på att eleven inte längre har ett behov av undervisning i sva.
Här behöver man dock vara medveten om att en elev mycket väl kan vara i behov av sva-undervisning trots att eleven befinner sig på steg 5 inom alla områden (tala, lyssna, läsa, skriva). Man behöver således ändå fatta ett beslut på individnivå utifrån vad som gynnar eleven bäst. Men som indikation på att man behöver fundera ordentligt på frågan "ifall elevens behov av sva-undervisning kvarstår" fungerar det.
Tips på vägen
Det är väldigt många sva-lärare som hör av sig och behöver veta mer om hur de ska göra bedömningar och kartläggningar så rektor kan fatta beslut om sva-undervisning. Detta ger mig indikationer på att det inte är speciellt vanligt att det finns fungerande rutiner för sva-ämnet på skolor runtomkring i Sverige. Därför uppmanar jag er att be era rektorer/förstelärare/utvecklingsledare/skolchefer att ta tag i detta. I min kommun valde rektorerna och förvaltningen att det skulle arbetas fram kommungemensamma rutiner för svenska som andraspråk. Det är många gånger att föredra så inte rektorerna står ensamma på sina skolor kring sva-ämnets problematik rörande bedömning, beslut och organisation. Jag har satt ihop ett dokument med frågor, ett diskussionsunderlag, som ni gärna får använda för att arbeta fram rutiner på er skola eller i er kommun. Ni får självklart även ta del av Sollentuna kommuns rutiner för att inspireras men det är ju sällan bra att ta andras rutiner rakt av med tanke på att våra olika skolor/kommuner har olika förutsättningar.
Vikten av tid
En annan sak jag vill uppmana er till är att be om tillräckligt med tid för att genomföra bedömningar av elevers behov av sva-undervisning. Det är nämligen inget man gör i en handvändning och det finns varken quick fix eller genvägar. En kvalitativ bedömning av en elevs andraspråksutveckling tar tid - och måste få ta tid. Annars är bedömningen inte kvalitativ - vilket krävs för att rektor ska kunna ha ett korrekt underlag att fatta beslut om sva utifrån. Därefter kommer nästa stora fråga för rektor, att se till att det finns kvalitativ sva-undervisning organiserad utifrån elevernas olika förutsättningar och behov. Men det blir ett annat inlägg.
Lycka till och hör gärna av dig om du har fler frågor och funderingar!
Våra nyanlända elever i förberedelseklass (åk 6-9) får undervisning i kemi, fysik och biologi av en NO-lärare. Detta borde såklart vara en självklarhet men jag vet att så inte alltid är fallet för nyanlända elever. Vi är väldigt tacksamma över att våra elever får kvalificerad ämnesundervisning men något som blir påtagligt är att timplanen i NO-ämnena inte på långa vägar räcker till för att eleverna både ska förstå ämnesinnehållet, utveckla ämneskunskaper samt uttrycka dessa kunskaper på svenska. Eftersom vi ofta arbetar ämnesövergripande har vi därför under några veckor använt en del av undervisningstiden i svenska som andraspråk för att arbeta språkutvecklande med det innehåll som egentligen hör till NO-undervisningen.
Jag, som inte arbetar heltid som lärare, har inte kunnat vara med på elevernas NO-lektioner men har försökt lägga upp min del av undervisningen så den krokar in i NO-undervisningen. Eleverna har bland annat haft vattnets olika former som en del av NO-undervisningen och det blev ganska tydligt att eleverna till viss del kunde förstå varför och hur vattnet ändrar form men de kunde inte förklara detta varken på modersmålet eller på svenska. De kunde inte heller använda de ämnesspecifika begreppen utan förklarade förloppet genom att använda ett "här-och-nu-språk" och peka på bilder.
Från det muntliga till det skriftliga
Eftersom eleverna ännu inte har ett speciellt utvecklat svenskt språk ville vi fokusera en hel del på elevernas muntliga språkutveckling för att sedan gå via ett skriftspråksliknande tal in i skriftspråket (mer om mitt undervisningstänk i detta blogginlägg). En stor vinst med att gå från det muntliga till det skriftliga är att eleverna får repetera viktiga nyckelbegrepp i flera olika sammanhang samtidigt som eleverna får stöttning i att använda ett mer avancerat språk, muntligt och skriftligt.
Då eleverna redan hade arbetat med vattnets olika former på olika sätt i NO-undervisningen kunde vi sva-lärare fokusera på de rent språkliga kraven i ämnesområdet. För att vi skulle få syn på vad eleverna redan kunde valde vi att inleda med att eleverna skulle återskapa en modell över vattnets tre former, en modell som de redan hade arbetat en hel del med i NO-undervisningen.
Vi lät eleverna först få se min version av modellen en kort stund innan vi delade ut kort med ord och bilder som eleverna skulle lägga i rätt ordning. De elever som behövde extra stöttning fick ha modellen framför sig. Vi lät även vissa elever samarbeta i par och vi hade studiehandledare med oss som kunde förklara och förtydliga begreppen på elevernas olika språk. Eleverna hade även tillgång till de flerspråkiga ordlistor som de arbetat fram tidigare under arbetsområdet.
När alla elever hade lagt korten i ordning fick de muntligt återberätta förloppet. Vi valde att filma eleverna när de återberättade och det blev tydligt att eleverna mest läste innantill. Här kunde vi således se att eleverna, med stöttning, kunde placera ut de ämnesspecifika begreppen på rätt plats men det blev tydligt att eleverna inte "ägde" det språk som krävs för att kunna förklara varför och hur vattnet ändrar form. Momentet gav däremot stora möjligheter för eleverna att få öva på uttal och prosodi eftersom vi hade möjlighet att lyssna på eleverna en i taget och då kunna ge återkoppling på individnivå.
Eleverna delades in i mindre grupper där en grupp i taget fick fylla i begreppen på tavlan medan en annan grupp satt med "facit". Efteråt fick gruppen med facit ge återkoppling så det blev helt korrekt på tavlan, både när det gäller begreppens placering och stavning.
Efteråt skulle eleverna återigen återberätta förloppet medan vi filmade. Men denna gång ville vi att eleverna skulle få mer stöttning i hur man kunde formulera sig så det blev mer flyt i språket. Tillsammans kom eleverna fram till ett formuleringsförslag som sedan låg till grund för den formuleringsmall vi skrev ihop. Elevernas förslag inleddes med "Vatten finns i tre former. Vatten i fast form är is. När vatten i fast form värms upp smälter isen och blir till flytande form", vilket sedan blev till följande meningsstarter/formuleringsmall:
Språkinlärning kräver nödvändig repetition
Då det fortfarande var tydligt att eleverna behövde öva mer på att muntligt förklara fick vi planera in ytterligare lektioner för detta och inte gå direkt till skrivandet. Dock finns det ju en gräns över hur pass länge man kan repetera samma ord och begrepp utan att eleverna tröttnar. Därför valde vi att följande lektionspass låta eleverna använda flipgrid för att spela in sig själva.
Fördelen med flipgrid är att eleverna repeterar massor av gånger eftersom de sällan blir nöjda med sin första inspelning. Uppgiften var att eleverna skulle förklara varför och hur vattnet ändrar form och de skulle försöka göra detta utan att läsa innantill. Det är högst förståeligt att eleverna gärna vill läsa innantill men här var syftet att eleverna skulle öva på att förklara muntligt utan att läsa. Eleverna skulle göra flera inspelningar och som stöttning fick eleverna använda bilderna över vattnets olika former, med eller utan de ämnesspecifika begreppen. När vi efteråt tittade på elevernas inspelningar var det tydligt att eleverna hade blivit betydligt säkrare på att förklara muntligt och de hade mer flyt i språket. De använde även ett skriftspråksliknande tal eftersom de tagit till sig av och använt de meningsstarter och formuleringsmallar vi arbetat fram i undervisningen. Det var nu dags att fokusera på att eleverna skulle skriva en förklarande text.
Stöttning inför skrivande
Eftersom den förklarande texttypen var ny för våra elever valde vi att prata lite om texttypens syfte, struktur och språkliga drag. Detta gjorde vi inte alls lika tydligt som man bör göra om man följer den genrepedagogiska cykeln för undervisning och lärande men vi lyfte ändå vissa delar som vi ansåg att eleverna behövde ha koll på för att kunna skriva en förklarande text om vattnets olika former. Vi tittade även på några olika modelltexter och identifierade sådant av vikt som vi sedan sammanställde på en väggplansch. Den förklarande texttypen är en ganska komplex texttyp så vi begränsade oss och valde ut det mest väsentliga, så kan vi bygga vidare på planschen framöver.
Ibland kan det vara ett stort steg för eleverna att påbörja skrivandet av en viss text. Ett sätt som ofta fungerar väldigt bra är att låta eleverna spela in sin text muntligt och sedan låta dem skriva ner inspelningen. Vilket eleverna fick göra denna gång även om det var några elever som valde att hoppa över momentet eftersom de inte behövde just den stöttningen. Då vi arbetar med google classroom kan vi anpassa uppgifterna och ge olika elever olika stöttning. Ibland har vi även olika uppgifter. Majoriteten av våra elever fick följande skrivuppgift (formuleringsmallen finns här):
De elever som har kort skolbakgrund, och ännu inte kommit så långt i skrivutvecklingen, fick en uppgift som gick ut på att i par sätta ihop en sönderklippt förklarande text och sedan skriva av den.
Pedagogisk dokumentation till grund för anpassad stöttning
Med hjälp av anpassad stöttning och ett medvetet, strukturerat arbete med att "gå från det muntliga till det skriftliga" har nu alla elever utvecklat sina ämneskunskaper och sitt svenska språk samt skrivit en text som förklarar varför och hur vattnet förändrar form. Dock gör eleverna detta med olika grad av självständighet vilket innebär att de har utvecklats olika långt. Eftersom vi har inspelningar av elevernas muntliga förklaringar under hela processen har vi kunnat följa, och dokumentera, varje elevs utveckling. Detta är något som vi försöker få in på olika sätt i undervisningen och något som jag brukar kalla för pedagogisk dokumentation (begreppet har jag lånat från förskolans värld). Denna dokumentation är avgörande för att vi ska kunna planera och genomföra kommande undervisningsmoment. Vi lärare behöver veta vad eleverna rent språkligt kan göra på egen hand och vad de kan göra med hjälp av stöttning för att vi nästa gång ska kunna planera in anpassad stöttning på rätt nivå. För att alla elever ska kunna delta i undervisningen, samt kunna lyckas med uppgifterna de får, måste vi planera så att eleverna får tillgång till rätt grad och form av stöttning.
