Alla dessa lyft

Det ligger självklart en hel del i kritiken mot alla isolerade lyft i skolans värld. Lyft som inte bara ska ses som en tillfällig injektion för att bättra på i stunden utan leda till en förbättring i längden. En förbättrad undervisning och ett ökat lärande för våra elever. Eller en kunskapsskola, som en del vill kalla den framtida skola som vi ska sträva efter att skapa. Som om vi sysslade med någonting annat än kunskap i skolan nu?

Alla dessa lyft. Lärarlyftet. Matematiklyftet. NTlyftet. Och så snart Läslyftet. Blir skolan bättre av enstaka, isolerade lyft? Ja, det kanske den blir, tycker en del. Andra inte:

Jahaja, ännu ett jävla lyft för skolan ska presenteras av Björklund imorgon... SUCK!
— Petter Bergenstråhle (@shpetter) 1 december 2013

Till Petters försvar måste påpekas att det är förvånansvärt få "lyft" som sker inom hans ämnesområde, SO. Där funkar allt tydligen hur bra som helst. Eller? Jag hör nämligen lite annat. Jag hör SO-lärare som tycker att deras elever har svårt att läsa och förstå de texter de använder i undervisningen. Jag hör SO-lärare säga att de tycker en del elever har svårt att föra resonemang eller förklara och visa på samband. Jag hör SO-lärare säga att eleverna inte kan skriva de texter som krävs för att eleverna i skrift ska kunna resonera och argumentera kring frågeställningar och värderingar.

Jag hör inte bara SO-lärare säga detta, jag hör även andra lärare i skolan säga samma sak fast utifrån deras ämnen. Och jag ser ett behov som kräver någonting mer än enskilda ämneslyft eller lyft av enstaka delar av övergripande förmågor. Ska vi lyfta någonting alls så borde vi lyfta allt. Och om det nu är så att man måste prioritera så behöver man tänka till ordentligt. Utifrån vad t ex SO-lärarna brottas med, utifrån mina exempel ovan, låter det som om de har större behov av att få ta del av Läslyftet än vad svensklärarna har. Men å andra sidan så har svensklärarna ett otroligt viktigt ansvar så de borde självklart också få utvecklas och bli bättre. Det kanske inte går att prioritera? Borde då inte alla få ta del av Läslyftet? Det argumenterar jag, Josefin Nilsson och Hanna Stehagen för i ett debattinlägg i tidningen Alfa. Läs gärna det.

Men, så tänker man ett steg till. Läslyftet. Fokus på läs- och skrivutveckling. Räcker verkligen det? Den kommunikativa språkförmågan är betydligt mycket större än så, vilket denna bild tydligt visar:

Det räcker inte att satsa på läs- och skrivutveckling utan vi behöver en långsiktig satsning på att utveckla elevernas hela språkförmåga. Vi behöver det som många av oss kallar för Språklyftet, en en helhetssatsning som går genom hela skolsystemet oavsett ålder på barn/elever, födelseland, modersmål eller skolämne. En satsning som behövs av den enkla anledningen att språk och tanke hör ihop. Ingen kan lära någonting alls utan ett språk att lära och tänka på.

Så, av denna anledning blev jag väldigt glad över att professor Inger Lindberg skrev om just vikten av ett språklyft i tidningen Alfa, dessutom på samma uppslag som vårt ovan nämnda debattinlägg. Det kan inte bli tydligare än så.

Ska vi få till en "kunskapsskola" behöver vi använda språket som redskap för att nå dit. Det finns inga genvägar. Utan språk, inga kunskaper.