I DN idag kan man läsa att pojkar hämtar in flickornas försprång när det gäller betygen. Det är ju en intressant, och viktig, nyhet men det som intresserar mig är att de valt att besöka Bredbyskolan i Rinkeby för att ta reda på hur de har arbetat för att höja pojkarnas resultat.
Det visar sig att skolan har kunnat höja elevernas resultat genom att bl a satsa på små undervisningsgrupper med högst 15 elever. En lärare konstaterar att mer tid för varje elev gör att det är lättare att märka om någon halkar efter.
Det är ju såklart en oerhört viktig aspekt att ge eleverna tid och möjlighet att få undervisning i en mindre grupp. Men det är inte den enda aspekten. Det finns många andra viktiga aspekter och därför gladde det mig att läsa att de på Bredbyskolan låter det svenska språket genomsyra den mesta undervisningen. Det låter ju som en självklarhet och jag tror att DN egentligen menade att skriva att Bredbyskolans lärare låter ett andraspråksperspektiv på det svenska språket genomsyra den mesta undervisningen.
För det är ju precis det som behövs. Att alla lärare inser och förstår att det är annorlunda att lära sig saker på sitt andraspråk. Man behöver andra verktyg. Ett annat synsätt. ALLA lärare måste få kompetens i att undervisa flerspråkiga elever. Oavsett vilket ämne man undervisar i. Om inte annat så måste ALLA lärare ha läst boken "Stärk språket, stärk lärandet" av Pauline Gibbons. Mer om det har jag skrivit i ett tidigare inlägg.
Det finns en annan aspekt som också är viktig. Kanske viktigast? Och det är ju att man måste ha ett modersmål för att kunna lära på ett andraspråk. Det vet alla. Forskarna är eniga. Vi som arbetar med flerspråkiga elever är eniga. De allra flesta föräldrar håller med. Modersmålsundervisningen är viktig!
Politikerna håller inte med. Speciellt inte Björklund. I DN idag kunde man läsa att elever som får undervisning i sitt modersmål får högre betyg men Björklund hävdar att de säkert är så studiemotiverade att de skulle ha fått höga betyg ändå. "Jan Björklund säger till DN att det inte finns några planer på att ändra uppläggningen med modersmålsundervisning men att han själv anser att det är viktigare att lära sig svenska än att studera sitt modersmål. Framför allt för integrationens skull."
Det är ju sorgligt. Vår egen utbildningsminister väljer att tycka och tro i stället för att lyssna på de som faktiskt vet.
Modersmålsundervisningen har lägst status av alla ämnen. Lärarna är oftast anställda i ett "Språkcentrum" och får flänga runt på en mängd olika skolor och ha lektioner på eftermiddagarna när eleverna är trötta och hungriga. Efter skoltid såklart. Modersmålsundervisningen konkurrerar med fritidsaktiviteter och annat som lockar. Och en timme i veckan. Hur långt räcker det? Har eleven tur, och skolan/kommunen anser sig ha råd och möjlighet kanske eleven får en timme studiehandledning i veckan också. EN timme. Det är sorgligt.
Studier har visat att ämnesundervisning på modersmålet gynnar både kunskapsutvecklingen och utvecklingen i det svenska språket. Men det blundar Björklund för.
Ämnet svenska som andraspråk har också låg status och det ses ofta som ett stödämne trots att det har en egen kursplan. Varför är det så att Skolverket ser ämnet som ett sorgebarn? Skolverket ställer frågan "om svenska som andraspråk egentligen är berättigat som ämne, alternativt, vad som egentligen ska till för att svenska som andraspråk ska fungera som självständigt ämne, i enlighet med grundskoleförordningens reglering och ämnets kursplan."
Ett bra sätt att börja är väl att Skolverket själva börjar se på ämnet som ett eget ämne. Som jag, och tydligen Björklund, har förstått det så ligger ämnet svenska som andraspråk under "specialundervisning" i Skolverkets egen organisation. Inte så konstigt att Björklund så ofta ropar efter fler "speciallärare". Synd att han inte har förstått att speciallärare och svenska som andraspråkslärare har olika kompetenser. Och arbetar med olika sorters elever. Eller "problem" som andra kanske skulle uttrycka det.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Björklund, modersmålsundervisning, Skolverket, svenska som andraspråk, språkutveckling, meritvärden,
Visar inlägg med etikett meritvärden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett meritvärden. Visa alla inlägg
27 november 2008
30 oktober 2008
Jämföra skolresultat
Jag retar mig på en sak.
När man jämför skolors resultat (meritvärden och resultat på nationella proven) jämför man skolor utan att ägna en tanke åt vilka individer som gömmer sig bakom resultaten.
Vi som jobbar i skolan vet ju att det oftast finns en eller flera förklaringar till varför just vår skolas resultat blev bättre eller sämre just i år, men andra vet kanske inte. Hur mycket vet föräldrar om vad en skolas resultat egentligen säger? Vad vet politiker? Vad vet journalister?
Jag försökte så gott jag kan hänga med i debatten runt Rinkebyskolans resultat och hur jag än läste och hur mycket jag än lyssnade så var det ingen som nämnde de nyanlända eleverna.
Jag ska förklara.
Varje år kommer många nyanlända elever till den svenska skolan. De elever som kommer i de lägre åldrarna har oftast inga större svårigheter att komma ikapp sina klasskamrater och således bli godkända i kärnämnena i år 9. Men, vad händer med de sent anlända eleverna? De som kanske börjar i den svenska skolan i år 5-6 eller senare? Har de eleverna egentligen en reell möjlighet att nå målen i svenska som andraspråk i år 9 när det tar minst 9 år för de allra flesta andra elever att nå dit?
Och kanske framförallt, vill vi ha en skola med så lågt satta kunskapsmål att man kan klara av att nå godkänt på 2-3 år? Självklart inte och alltså borde inte dessa, sent anlända, elevers resultat räknas med.
Varför talar ingen om de nyanlända eleverna när man jämför skolors resultat? Deras resultat räknas med och eftersom de inte når godkänt dras ju både betygsstatistik och snittet för behörigheten till gymnasiet ned.
Och en sak till. När man jämför skolors resultat, varför frågar man inte hur de har räknat fram just sitt resutltat? Vilka elever räknas med? Fastän man inte ska, så gör skolor olika.
Vissa skolor låter inte förberedelseklasselever delta i nationella provet i svenska som andraspråk och alltså räknar de inte med just deras resultat. Andra skolor låter dessa nyanlända elever gå i en separat skola "på pappret" just bara för att man ska slippa räkna med dessa, ofta mindre bra, resultat.
Media jämför gärna skolor i "liknande områden" men även om man räknar bort faktorer som socioekonomisk bakgrund och föräldrars utbildning etc så finns det en annan viktig faktor kvar. De nyanlända eleverna.
De skolor som har många sent anlända elever kommer såklart få sämre snitt när man jämför olika skolors resultat. Mitt förslag är att man lyssnar lite mer på forskarna som brukar säga att det tar 5-8 år att lära sig ett nytt språk. Det borde betyda att de elever som inte når godkänt i svenska som andraspråk i år 9 och som samtidigt inte gått mer än 4-5 år i svensk skola, deras resultat borde inte räknas med.
Först då kan vi börja prata om att vi kan jämföra olika skolors resultat och även dra slutsatser om varför vissa lyckas bättre än andra.
Jag rekommenderar varmt Skolverkets publikation Vid sidan av eller mitt i om ni vill läsa mer om just de sent anlända eleverna.
Läs även andra bloggares åsikter om skolresultat, nationella prov, nyanlända elever, svenska som andraspråk
http://intressant.se/intressant
När man jämför skolors resultat (meritvärden och resultat på nationella proven) jämför man skolor utan att ägna en tanke åt vilka individer som gömmer sig bakom resultaten.
Vi som jobbar i skolan vet ju att det oftast finns en eller flera förklaringar till varför just vår skolas resultat blev bättre eller sämre just i år, men andra vet kanske inte. Hur mycket vet föräldrar om vad en skolas resultat egentligen säger? Vad vet politiker? Vad vet journalister?
Jag försökte så gott jag kan hänga med i debatten runt Rinkebyskolans resultat och hur jag än läste och hur mycket jag än lyssnade så var det ingen som nämnde de nyanlända eleverna.
Jag ska förklara.
Varje år kommer många nyanlända elever till den svenska skolan. De elever som kommer i de lägre åldrarna har oftast inga större svårigheter att komma ikapp sina klasskamrater och således bli godkända i kärnämnena i år 9. Men, vad händer med de sent anlända eleverna? De som kanske börjar i den svenska skolan i år 5-6 eller senare? Har de eleverna egentligen en reell möjlighet att nå målen i svenska som andraspråk i år 9 när det tar minst 9 år för de allra flesta andra elever att nå dit?
Och kanske framförallt, vill vi ha en skola med så lågt satta kunskapsmål att man kan klara av att nå godkänt på 2-3 år? Självklart inte och alltså borde inte dessa, sent anlända, elevers resultat räknas med.
Varför talar ingen om de nyanlända eleverna när man jämför skolors resultat? Deras resultat räknas med och eftersom de inte når godkänt dras ju både betygsstatistik och snittet för behörigheten till gymnasiet ned.
Och en sak till. När man jämför skolors resultat, varför frågar man inte hur de har räknat fram just sitt resutltat? Vilka elever räknas med? Fastän man inte ska, så gör skolor olika.
Vissa skolor låter inte förberedelseklasselever delta i nationella provet i svenska som andraspråk och alltså räknar de inte med just deras resultat. Andra skolor låter dessa nyanlända elever gå i en separat skola "på pappret" just bara för att man ska slippa räkna med dessa, ofta mindre bra, resultat.
Media jämför gärna skolor i "liknande områden" men även om man räknar bort faktorer som socioekonomisk bakgrund och föräldrars utbildning etc så finns det en annan viktig faktor kvar. De nyanlända eleverna.
De skolor som har många sent anlända elever kommer såklart få sämre snitt när man jämför olika skolors resultat. Mitt förslag är att man lyssnar lite mer på forskarna som brukar säga att det tar 5-8 år att lära sig ett nytt språk. Det borde betyda att de elever som inte når godkänt i svenska som andraspråk i år 9 och som samtidigt inte gått mer än 4-5 år i svensk skola, deras resultat borde inte räknas med.
Först då kan vi börja prata om att vi kan jämföra olika skolors resultat och även dra slutsatser om varför vissa lyckas bättre än andra.
Jag rekommenderar varmt Skolverkets publikation Vid sidan av eller mitt i om ni vill läsa mer om just de sent anlända eleverna.
Läs även andra bloggares åsikter om skolresultat, nationella prov, nyanlända elever, svenska som andraspråk
http://intressant.se/intressant
