Jag vågar mig på att gissa att det är en minoritet.
En del lärare hävdar med bestämdhet att svenska som andraspråk bara angår svenska som andraspråksläraren. Jag hävdar med bestämdhet att svenska som andraspråk angår alla lärare som möter flerspråkiga elever.
Varför då? Jo, för att det krävs ett annat synsätt när man jobbar med elever som har ett annat modersmål än svenska. Det krävs en medvetenhet om vad som är specifikt svårt i svenska språket för elever med annat modersmål och det krävs kunskap om skillnader och likheter mellan olika språk. Men kanske framförallt så krävs det en lyhördhet och nyfikenhet inför olika kulturer och olika kulturella förhållningssätt samt kunskap om just detta för att kunna individualisera undervisningen och låta eleverna bygga vidare på den kunskap och de erfarenheter de redan har.
På min skola har de allra flesta lärarna poäng i svenska som andraspråk men så är det inte på alla skolor. Ett enkelt sätt att få igång "tänket" bland kollegorna i en skola är att köpa in boken "Stärk språket, stärk lärandet" av Pauline Gibbons. Så här står det om boken på Hallgren & Fallgrens hemsida:
Andraspråksinlärning är en tidskrävande process och eftersom begrepps-,
kunskaps- och språkutveckling är ömsesidigt beroende av varandra måste alla
lärare, oavsett ämne, stötta eleverna så att de parallellt kan utveckla såväl
sitt andraspråk som ämneskunskaperna. Gibbons framhåller här fördelarna och
möjligheterna med att arbeta ämnesövergripande med både första- och
andraspråkselever i klassrummet och visar på ett övertygande sätt, med många
praktiska exempel, att en sådan undervisning är språkutvecklande för alla
elever.
På Nationellt centrum för sfi och svenska som andraspråk kan man läsa mer om boken och även ladda ner en studiehandledning för vidare diskussion i t ex arbetslaget.
Intressant: Läs även andra bloggares åsikter om Gibbons, språkutveckling, svenska som andraspråk, individualisering,
