17 oktober 2009

Språkutveckling i förorten

Man kan stöta på en del roliga saker om man sätter på sig sina andraspråksglasögon (som tvåspråkighetsforskaren och fil Dr Veli Tuomela brukar prata om) och häromdagen stötte jag och mina elever på detta:




Som vanlig svensklärare kan man ju förfasas över att klottraren i fråga inte vet att lovar stavas med o. Men som lärare i svenska som andraspråk kan jag ju se att en språkutveckling är på gång eftersom klottraren valt att stava med just å.

Varför? Jo, av den enkla anledningen att klottraren lärt sig att å-ljudet inte alls brukar stavas med o (vilket de allra flesta andraspråksinlärare gör när de börjar skriva på svenska) utan med å. Att det blev fel i just det här fallet är snarare ett gott tecken än ett dåligt.

Fast att klottra i tunnlar är förstås aldrig bra.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar