Ny wiki: språkutveckling och digitala verktyg

Det är med glädje jag ser att UR tillsammans med lärarna Jonas Lindahl och Sara Lövestam nu har påbörjat en wiki som jag tror att många av oss kommer ha nytta av. Wikin heter SFI - Svenska för invandrare och är inspirationskälla och plattform för lärare som vill främja språkutveckling med t ex hjälp av digitala verktyg. Det finns en fantastisk samling olika länkar och resurser om digitala verktyg uppdelade utifrån "förstå", "tala" och "skriva".

Det finns även länkar med resurser för pedagoger, som intressanta bloggar eller andra tips som inte har med den direkta undervisningen att göra. Dessutom finns en del youtubefilmer inlänkade lite här och där på sidan där Jonas Lindahl ger en hel del praktiska tips om hur man kan arbeta med t ex poddar, wikipedia eller bloggar.

Det bästa av allt är ändå att detta bara är början. En wiki är en plats där vi alla kan bidra med våra egna tips och de länkar som vi tycker är användbara. Även om denna wiki heter SFI passar den lika bra för oss som undervisar flerspråkiga elever i grund- eller gymnasieskolan och jag ser fram emot att få bidra på de sätt som jag kan. Hoppas du också gör det!

Att ta hjälp av en digital verktygslåda

Jag började torsdagens SETT-mässa med att lyssna på två lärare som arbetar med Creaza. Nacima Ali-Turki från Brageskolan och Johan Cheander som arbetar på Perstorps gymnasium.

Nacima Ali-Turki arbetar med elever som har språkstörning men vad innebär det? Eleverna har en långsam språkutveckling, svårigheter att lära sig nya ord och har ofta svårt att göra sig förstådda. Som lärare måste man tänka på att tala långsammare, minska antalet ord, förkorta meningar, skapa struktur och använda mycket visuellt och auditivt stöd.

Nacima använder t ex Cartoonist för att skapa egna uppgifter och egna bilder. Läraren kan till exempel skapa ett matteproblem med hjälp av en bild med tre barn som räknar ut ett problem på olika sätt (Två av barnen ger sina svarsalternativ i pratbubblor genom att de berättar hur de räknat ut problemet) och sedan diskuterar man, i helklass, sig fram till ännu en alternativ läsning. Man kan även spela in röst till bilden och eleverna kan gå tillbaka för att lyssna, titta och läsa igenom problemet genom att logga in på sina egna konton hemifrån.

Efteråt kan eleverna skapa egna uppgifter utifrån samma modell och de har betydligt lättare att komma på räknesagor om de har ett visuellt stöd att utgå ifrån. Att hitta på och formulera uppgifter när man skriver utifrån en bild underlättar enormt. Eleverna kan få som läxa att skapa matematikuppgifter.

För att träna begrepp får eleverna använda begreppen i olika sammanhang, t ex när eleverna skapar filmer, skriver eller spelar in sin röst till ett projekt.

Johan Chenader pratade om hur han använder Creaza som en gemensam plattform för att arbeta med att flippa klassrummet. Johan funderade över hur traditionell undervisning ser ut egentligen. Läraren pratar om något som han har skrivet på ett papper. Läraren skriver upp saker på tavlan och eleven antecknar. Information förmedlas utan att det behöver passera hjärnan, som en kopieringsprocess. Detta ville Johan förändra och började arbeta utifrån "flipped classroom".

Creaza är ett verktyg som hjälper till att sänka trösklarna för att lärare och elever ska ta till sig tekniken för att t ex arbeta med flippat klassrum. Eleverna uppskattar att kunna förbereda sig hemma innan lektionen genom att ta del av de inspelade föreläsningar och genomgångar som läraren lagt upp. Att kunna pausa eller lyssna om är bra och att kunna lyssna och se på genomgångarna flera gånger, även efter lektionerna. De uppskattar också att de får lyssna och titta på bilder, filmer och animationer i stället för att bara läsa sig till ny kunskap. Filmerna ger en förförståelse som eleverna märker att de har nytta av på lektionerna.

Eleverna uppskattar även att ge sina svar i något form av digitalt responssystem. När de ser att andra elever har svarat likadant vågar de förklara varför de svarat som de gör.

Både Nacima och Johan och deras elever tycker att Creaza, deras digitala verktygslåda, underlättar deras arbete med att alla deras alster och många av deras digitala verktyg är samlade på ett och samma ställe (även om de dessutom använder många externa program som Google sketchup, Voki, publiceringsverktyg, geobra etc).

Min debattartikel om Språklyftet

I senaste numret av Skolvälrden är det inte mindre än tre stycken debattartiklar med språkfokus och två av dem fokuserar på vikten av en satsning på språklyftet i svensk skola. Det är dels en debattartikel av åtta regionala språk-, läs- och skrivutvecklare och så är det min: ”Språk är nyckeln till skolframgång” | www.skolvarlden.se.

Jag har skrivit om Språklyftet förut och jag kommer fortsätta skriva om vikten av att vi satsar på språkutveckling i skolan. Är det någonting som skapar utanförskap och stora klyftor i samhället så är det ett skolsystem som inte låter eleverna utveckla ett fullgott kunskapsrelaterat språk att tänka och lära på. Vilket verkligen krävs om man ska "kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet" som det står i Lgr11.

Märk väl att Språklyftet inte handlar om flerspråkiga elever i första hand. Det handlar om alla elever. Det är en demokratisk fråga. En samhällsfråga. En fråga om delaktighet och inkludering. En fråga om att språk är makt och att man med språk kan påverka sitt eget liv och andras. Det handlar om att alla måste få samma möjligheter att kunna delta i samhällslivet och att ingen ska stå utanför på grund av ett bristande språk. Oavsett vad man har för modersmål.

Det är verkligen dags för Språklyftet nu. Gärna redan igår.

Språklyftet - det är dags nu!

Hur många barn och ungdomar ska få lämna skolan utan att ha fått tillgång till rätt verktyg och strategier för att utveckla ett språk att tänka och lära på? Vi har i mätningar efter mätningar fått ta del av sjunkande resultat och larmrapporter om att elevers kunskapsnivå sjunker och att deras läsförmåga försämras. Vi får dessutom ta del av nödrop från universiteten att "att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket." Hur länge ska vi låta detta fortgå? Hur många elever ska få misslyckas innan vi gör något?

Det har redan fått gå för långt, enligt mig. Det är verkligen dags för Språklyftet i svensk skola!

Hur ska elever kunna utveckla sina tankar och sin kunskap om de inte har ett fullgott språk att använda sig av? Hur ska eleverna kunna läsa, förstå och lära av skriftliga texter om de inte har en välutvecklad läsförmåga? Hur ska de kunna analysera och värdera eller beskriva och förklara om de inte har ett språk att kunna kommunicera på?

Hur ska eleverna kunna ta till sig undervisningen i ett ämne om de texter (utifrån ett utvidgat textbegrepp) som används i undervisningen har ett outtalat syfte och outtalade språkliga drag och språkliga mönster? Att gå igenom "svåra ord" räcker inte på långa vägar, språket är betydligt mer komplext än så. Om vi inte undervisar explicit i hur texter är uppbyggda kan vi inte heller kräva att eleverna ska klara av att producera egna texter i samma genre.

Hur ska eleverna kunna välja mellan olika språkliga strategier eller inlärningsstrategier om vår undervisning inte tränar eleverna i just dessa strategier? Hur ska eleverna kunna förstå en texts språkliga mönster och språkliga drag om inte vi lärare är medvetna om vad som kännetecknar en argumenterande text, en förklarande text eller någon annan typ av text som vi använder oss av i vår undervisning?

Morrica är inne på samma ämne och hon ställer frågan Så - vad gör vi åt saken? Mitt spontana svar är Språklyftet!

Att arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen är oerhört viktigt för att elever ska kunna nå skolframgång och därför behöver vi en satsning på kompetensutveckling för ALLA lärare i dessa frågor. Vi behöver dessutom en satsning på att utveckla lärares läsundervisning för läsundervisning ska ske i alla ämnen i alla årskurser. Vi behöver överlag en satsning på att lyfta vikten av litteracitet i svensk skola och därför är det enligt mig och många fler dags för Språklyftet!

Ett språklyft efterfrågas även av ett flertal regionala samordnare för språk-, läs- och skrivutveckling så det är inte bara en fråga som rör undervisning av flerspråkiga elever. Det är en större fråga än så. Det är en demokratisk fråga i allra högsta grad för just nu har vi en stor andel barn och ungdomar som lämnar skolan utan att "kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet". (Vilket jag även berör i mitt Skollyftet-inlägg En skola för alla - en utopi.) Med detta sagt uppfyller inte skolan, enligt mig, kravet "att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem." (Lgr 11) och det är väldigt oroväckande.

I Lgr 11 har språket en oerhört viktig ställning, vilket vi alla redan känner till:

"Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga." (Lgr 11, kap 1)

Vikten av att utveckla elevernas svenska språk genomsyrar hela läroplanen och det första kunskapsmålet i Lgr 11 lyder så här:

"Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt." (Lgr 11, kap 2.2)

Sedan återfinns språkliga förmågor i alla ämnen och många delar av kunskapskraven är omöjliga att uppnå utan en god språklig förmåga vilket talar om för oss att språket är av yttersta vikt för elevernas kunskapsutveckling. Vi kan alltså inte titta på ämneskunskaper utan att fundera över vilka språkliga förmågor som krävs för att utveckla just de ämneskunskaperna. Är det så förvånande att eleverna tycker NO-språket är för svårt att förstå när lärare i naturvetenskapliga ämnen inte alltid är medvetna om vad som vållar språkliga svårigheter i just deras ämnen? Vi måste börja med oss själva och vårt ansvar att utveckla elevernas språkliga förmågor i alla ämnen.

Ska då lärare i t ex naturvetenskapliga ämnen således även vara språklärare? Nej, det kanske är en utopi, men om man som ämneslärare inte har kunskap om hur man kan göra sin ämnesundervisning mer språkinriktad borde finnas en "språkutvecklingslärare" att ta hjälp av. En "språkutvecklingslärare" är en lärare som är expert på språket i ämnet och som kan handleda ämneslärare genom att synliggöra vad det är i texterna och undervisningen som kan skapa språkliga hinder för elevernas kunskapsutveckling. En "språkutvecklingslärare" kan dessutom ge förslag på läsrelaterade aktiviteter, hur man undervisar i läsförståelse och hur man med hjälp av stöttning kan förtydliga i stället för att förenkla.

Språket är nyckeln till skolframgång och för att fler elever ska lyckas i skolan måste vi satsa på språket. Från början. Från förskola ända upp till högre utbildning. I alla ämnen, i alla årskurser och under varenda lektion. Det är vårt uppdrag och vår skyldighet på samma sätt som att "använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt" är en rättighet för alla barn och ungdomar i Sverige.

Läs även min debattartikel om Språklyftet i Skolvärlden: Språk är nyckeln till framgång

Genom boken in i språket

För ett bra tag sedan fick jag information om en ny  bilderbokserie av Sandra Jensen som heter Förskolan Regnbågen. Jag bad om att få recensionsexemplar för att se om dessa böcker även är användbara för elever i skolan. Bookis har bloggat om serien och böckerna beskrivs så här på Sanomas webbplats:

"Förskolan Regnbågen är en serie roliga och lärorika temaböcker. De handlar om vardagen i en svensk förskola, sedd ur en nysvensks perspektiv. Böckernas berättelser kombineras med roliga och kluriga övningar där olika föremål och händelser beskrivs, namnges och övas. Som ny i Sverige eller ny på en förskola kan det kännas tryggt att veta hur en dag på den svenska förskolan ser ut. Böckerna kan även vara en hjälp för nysvenska föräldrar, som saknar erfarenhet av svenska förskolor."

Jag hade intentionen att använda dessa böcker med mina nyanlända elever i åk 1-3 för att sedan skriva lite om det här på bloggen, men av olika anledningar gavs det inte riktigt möjlighet till detta denna termin. Jag har länge efterfrågat böcker som tar upp olika vardagsfenomen på ett språkligt enkelt sätt med mycket bildstöd, precis som dessa böcker gör. De fyra böckerna har olika inriktningar, "En dag på förskolan", "Anna och barnen", "Fyra årstider" och "Våra traditioner", och det är samma barn som vi får följa i de olika böckerna.

Att det är ett förskolefokus i böckerna gör att de inte är helt optimala att använda i skolans värld och därför skulle jag önska liknande böcker som är mer inriktade på "En dag i skolan" och där barnen i böckerna är något äldre så igenkänningsfaktorn blir större.

Böckerna är fyllda av detaljrika bilder och både text och bild inbjuder till samtal om olika saker och företeelser. Det finns många direkta frågor i texten som barnen får fundera kring och många bilder där man kan leta efter olika svar. Som det här uppslaget där de har samling och barnen får smaka på olika grönsaker. Frågorna som ställs i boken är "Vilka grönsaker känner du igen? Vilken grönsak tycker du mest om?"

Eller detta uppslag med bilder på barn som gör olika saker och boken ställer frågorna "Vad kan man göra på vintern?" och "Vad kan man göra på våren?"

Något som vi som arbetar med nyanlända elever lägger mycket tid och energi på är att förklara och beskriva våra svenska traditioner. Att ha en bok att utgå ifrån när man pratar om födelsedagskalas, midsommarfirande, julfirande och andra traditioner är guld värt. Boken "Våra traditioner" tar upp alla traditioner som barn möter i förskolan och denna bok skulle jag kunna använda mig av även med skolelever eftersom bilderna är så talande.

Tack Sandra Jensen för att jag fick möjligheten att få läsa dina nya bilderböcker. Jag skulle tro att dessa böcker fyller en viktig funktion i alla de förskolor som har barn som är nya i Sverige och nya i det svenska språket.

Sommarläsning och boktips

Jag har hunnit läsa en hel del i sommar och här ser ni ett urval av de böcker jag läst och reflekterat kring.

Trots att böckerna har olika infallsvinklar och olika fokus finns det en hel del beröringspunkter och gemensamma teman.

Ett sådant återkommande fokus är det som Anne-Marie Körling så fint kallar "Vi är och vi blir tillsammans" i sin bok Nu ler Vygotskij, dvs att lära av och med varandra. Att ha ett gemensamt lärande där vi lär ihop men på olika sätt. Vygotskijs tankar går som en röd tråd genom alla dessa böcker på olika sätt. Dels detta med att barn utvecklas i samspel med andra och att det ett barn kan göra med hjälp/stöd idag kan barnet göra självständigt imorgon, dels tankarna som handlar om skillnaderna mellan barns förstaspråksutveckling, eller hur de utvecklar vardagsspråket, och den utveckling som språket får genom undervisning, det en del kallar skolspråk eller academic language. Språk och språkutveckling är således även det ett genomgående tema i böckerna.

Ett annat gemensamt tema i böckerna är vikten av att aldrig låta eleverna vara ensamma i sitt lärande och betydelsen av en strukturerad lärare som kan undervisa explicit om sådant som eleverna behöver för att utvecklas. En lärare som vet var eleverna befinner sig och vad de behöver för stöttning för att utvecklas i just den riktning som styrdokumenten pekar. 

Läsning och läsutveckling tar stort utrymme i böckerna för det är främst genom läsning våra elever ska tillägna sig ny kunskap. Det pratas om mycket om gemensam läsning, närläsning, textsamtal, textrörlighet och vikten av att undervisa eleverna i läsförståelsestrategier som de har nytta av under hela sin skolgång och i deras framtida vuxenliv. Att kunna avkoda räcker inte, vi och våra elever måste ägna lektionstid åt att träna läsfärdigheter som att identifiera huvudbudskap, förklara och visa att vi har förstått vad vi läst, generalisera kring och dra slutsatser av vad vi har läst, förutsäga vad som kommer hända härnäst i texten, jämföra det vi läst med egna erfarenheter, jämföra det vi läst med sådant vi läst tidigare och beskriva stil och struktur i texten vi läst (Utmana, utforska, utveckla! sid 66-67). Även boken Bygga broar och öppna dörrar handlar mycket om hur vi i förskola och skola kan läsa, skriva och samtala mer om texter för att underlätta för barnen och elevernas språk- och kunskapsutveckling.

Vi kan inte ta för givet att eleverna har den bakgrundskunskap vi kanske tror att de har. Vi måste fortsätta bygga där eleverna är, inte där vi tror att de är. Alltså måste vi veta var eleverna befinner sig och eftersom eleverna oftast befinner sig på helt olika nivåer kan en arbetsmodell som Reading to Learn vara ett bra sätt att arbeta med språk- och kunskapsutveckling. I boken Learning to Write, Reading to Learn beskrivs detta arbetssätt ingående. Andra konkreta undervisningstips och idéer får man i böckerna Språkarbete i alla ämnen och Framgång genom språket, lättlästa böcker som alla lärare oavsett ämne borde läsa.

Även i boken Pedagogisk bedömning finns många konkreta exempel. Boken handlar inte bara om bedömning utan även om dokumentation och kunskapsutveckling och hur allt detta hör ihop.

Hoppas du hittar någon bok som du tycker låter intressant. Vill du diskutera någon av böckerna är du varmt välkommen att höra av dig!

Missa inte Symposium 2012 - vilken kompetensutveckling!

Jag sitter och lusläser programmet inför Symposium 2012, den nationella konferens som Nationellt centrum för svenska som andraspråk arrangerar vart tredje år, och slås av hur många intressanta föreläsningar, seminarier och workshops det finns att ta del av under dessa två dagar, 4-5 oktober. Hur ska man kunna välja?

Årets symposium har rubriken Lärarrollen i svenska som andraspråk - om att möta flerspråkiga elever i sin undervisning och en plenarföreläsning som jag tycker verkar väldigt intressant, och aktuell, är den som heter Två svenskämnen – varför så lika? I den föreläsningen kommer Anna Österlund, undervisningsråd på Skolverket och Lena Sjöqvist, universitetsadjunkt på Nationellt centrum för svenska som andraspråk, samtala om en del frågor som fortfarande diskuteras efter ett år med de nya styrdokumenten:

• Hur synliggöra skillnaderna mellan kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk?
• Vilka elever ska läsa svenska som andraspråk?
• Hur kan man organisera undervisningen?
• Vilken lärarbehörighet krävs?

Väldigt viktiga frågor att lyfta och diskutera och viktigt för många av oss att ta del av.

Ett seminarium som jag gärna deltar i heter Modellklass – Hur arbetar man på ett effektivt sätt för att uppnå ökad måluppfyllelse för elever med annat modersmål än svenska? Där kommer skolledare och lärare från Dammhagskolan i Landskrona att berätta om deras arbete med modellklasser. En modell som utgår från fem framgångsfaktorer inspirerade av Tomas & Collier: sociokulturell stödjande miljö, höga förväntningar, föräldrasamverkan, modersmålsundervisning/studiehandledning och svenska som andraspråk. Rektor, klassansvarig, modersmålslärare, specialpedagog och sva-lärare kommer också att berätta om hur de kartlagt eleverna, analyserat deras resultat och vilka insatser de gjort för att öka måluppfyllelsen. 

En av lärarna på Dammhagskolan, Jessica Hyrefelt, pratar mer om detta i URs program Lärarrummet (inloggning via AV-central eller UR acess krävs) och jag tror de är på helt rätt väg. Man kan också läsa om Dammhagskolans modellklass på Landskronas webbplats om ni vill veta mer.

En annan föreläsning som jag tror kan väcka en del nyttiga frågor och tankar är föreläsningen med René León Rosales som skrivit avhandlingen Vid framtidens hitersta gräns: Om maskulina elevpositioner i en multietnisk skola. Han har döpt föreläsningen till Kategoriseringar, identiteter och språk och kommer bland annat lyfta frågan på vilka sätt en kategori som ”elever/studerande med utländsk bakgrund” är med om att socialt skapa skillnad mellan olika individer. Föreläsningen kommer också presentera en problematiserande diskussion av relationen mellan sätt att kategorisera individer och grupper av individer och deras egna identifikationer, samt hur språk utgör en aspekt av hur sociala hierarkier återskapas i skolan och på andra platser i samhället. Väldigt intressant, eller hur? Vill du läsa mer om René León Rosales kan du läsa om honom och hans avhandling i Lärarnas Nyheter eller kanske denna intressanta artikel om att det är svårt att vara en idealelev i förorten.

Det här med ökad måluppfyllelse är av yttersta vikt och därför kommer det bli intressant att få lyssna på två skolledare, Claes Ehrnebo och Annika Sjölund, från Änggårdsskolan i Linköping när de berättar om hur de aktivt satsat på ett språkutvecklande arbetssätt. Seminariet heter Språkutvecklande arbetssätt ur ett skolledarperspektiv och de kommer att beskriva Änggårdsskolans process med att få all personal att arbeta språkutvecklande i alla ämnen. De startade i liten skala 2007 och de kommer beskriva de utmaningar som de som skolledare har och har haft att bemästra. Vilka är deras framgångsfaktorer och vilka fallgropar hade de gärna hoppat över?

Detta som jag skrivit om nu är bara ett litet smakprov på vad som erbjuds under "barn- och ungdomsspåret" på Symposium 2012, vill du läsa alla presentationer i workshop- och seminarieprogrammet med barn och ungdomsinriktning kan du ladda ner det som .pdf-fil. Det finns även presentationer för workshoppar och seminarier i "vuxenspåret" och även ett program för de plenarföreläsningar som är gemensamma för alla.

Är du skolledare och läser detta ber jag dig skicka någon lärare från din skola till Symposium 2012 eller ännu hellre, ta med dig en eller flera så ni kan diskutera vidare på hemmaplan efteråt. Det kan framstå som dyrt men är väl värt pengarna. Dessutom är det fortfarande 1000 kr billigare ett tag till, i början av juni höjs priserna. Anmäler er gör ni på denna sida.

Är du lärare som undervisar flerspråkiga elever eller kanske lärare i svenska som andraspråk så hoppas jag att vi ses 4-5 oktober på Stockholms universitet!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Symposium 2012, Nationellt centrum för svenska som andraspråk, kompetensutveckling, konferens, språkutveckling,

Nya Zeeland - en inspirationskälla

I början av april skrev jag ett inlägg på Skollyftet som heter Litteracitet med inspiration från Nya Zeeland och för er som inte är så insatta i hur skolan fungerar på Nya Zeeland rekommenderar jag er att läsa mitt inlägg. Det är inspirerande och intressant att ta del av hur de arbetar med att utveckla elevernas språkförmåga. I alla årskurser och i många ämnen. Titta gärna även på det tv-program jag länkar till längst ner, en vitaminkick av inspiration.

En annan som är väldigt insatt i hur skolan på Nya Zeeland fungerar är Anne-Marie Körling. Hon är utbildad där och har gjort en hel del skolrelaterade resor dit och till andra länder. Läs gärna hennes tänkvärda inlägg på Skollyftet som heter Skolans inre värde där hon lyfter en del, för många av oss, nya tankar som kan bidra till att utveckla skolan och elevernas lärande.

Veckans skolchatt

För oss lärare som finns på twitter har #skolchatt blivit en väldigt intressant och givande företeelse. Vi pratar i mun på varandra mellan kl 20 och 21 varje torsdags kväll genom att skriva meddelanden på max 14o tecken tillvarandra. Eftersom alla inlägg har taggen #skolchatt kan alla läsa vad alla skriver.

Det är rörigt i början men man vänjer sig snabbt. Vill du läsa mer om just skolchatt finns det mer info på skolchatt.wikispaces.com.

Just ikväll handlade skolchatt om mitt hjärteämne, nämligen hur vi utvecklar elevernas språk i alla skolans ämnen och varför vi inte gör det i tillräckligt hög grad. Det blev väldigt intressanta samtal där vi delade med oss av hur vi gör och vad man kan tänka på. Vi delade med oss av lästips och erfarenheter. En timmes kompetensutveckling som känns som att den är värd en hel dag. Eller som en av deltagarna skrev:

@Anna_Kaya tack för härlig fortbildning#skolchatt

— ann-maj andersson (@anmaj) January 19, 2012

Vill du läsa ikapp vad vi skrev till varandra under denna timme kan du göra det men tänk på att länken bara fungerar en kortare tid.

Svenska som andraspråk - ämnet försvinner

Ja, det är förstås inte bestämt ännu att det blir så, men precis som jag skrivit förut är det en trolig utveckling. På gott och ont. I Riksdag & Departement kan vi nu läsa att integrationsminister Erik Ullenhag (fp) är skeptisk till svenska som andraspråk och att han vill att regeringen ska se över detta. På sätt och vis är det bra att frågan lyfts på riktigt nu och att det inte bara blir tolkningar och gissningar vad regeringen egentligen tycker i frågan. Jag har ju redan gissat att anledningen till att behörighetskraven är sänkta för svenska som andraspråkslärare beror på att ämnet troligtvis kommer försvinna.

Den 7 november talade Jan Björklund i Aula Magna på Stockholms universitet (webbsändningen kan du se här, just den delen som handlar om svenska som andraspråksämnets framtid börjar 50 min in i sändningen med en fråga från Inga-Lena Rydén, föreståndare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk). Björklund menar att han vill skilja på svenska som andraspråk som ett ämne och svenska som andraspråk som en metod. Jag tycker det är lite olyckligt att kalla det för "metod" men jag förstår vad han menar. Han menar också att eftersom båda svenskämnenas kursplaner är i stort sett identiska så är det helt onödigt med två svenskämnen och två kursplaner. Ämnet svenska som andraspråk, enligt honom, leder bara till lägre ställda förväntningar. Här håller jag inte med. I och med Lgr 11 är det tydligt att det är lika höga krav i båda ämnena, men jag kan hålla med om att det kanske har varit så tidigare.

Så, behöver vi verkligen två svenskämnen? Om vi kan få alla lärare att inse att man måste arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen och att nyanlända/flerspråkiga elever angår oss alla så behövs inget svenska som andraspråksämne. Men är vi där idag?

Björklund pratar om att de flerspråkiga eleverna behöver "speciella svensklärare", det är inte vilka "svensklärare som helst" som ska undervisa dessa elever och han säger också att regeringen håller på att titta över behörighetskraven för svenska som andraspråkslärarna just nu. Runt december ska de berätta mer men det verkar som att svenska som andraspråkskompetensen hos lärarna kommer att "synas" på något sätt oavsett om ämnet finns eller inte.

Men. Och detta är ett stort men. Faktum kvarstår. 20% av eleverna i svensk grundskola har ett annat modersmål än svenska och många av dem har troligtvis behov av det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metod. Hur ska dessa elever garanteras att de får undervisning utifrån en svenska som andraspråks-metod? Ska det komma riktlinjer där "rektor ska avgöra" eller "om förälder så önskar"? Som det ser ut just nu så är det endast behöriga svenska som andraspråkslärare som får sätta betyg i svenska som andraspråk, det betyder att huvudmännen måste anställa behöriga sva-lärare. Om ämnet försvinner så försvinner även kravet på att huvudmännen måste ha ämnesbehörig sva-lärare. Man behöver inte fundera speciellt länge för att inse att efterfrågan på sva-lärare kommer att minska. Och således även intresset för utbildning och kompetensutveckling i "svenska som andraspråks-metoden".

Jag ser fallgropar. Djupa sådana som vi gräver åt oss själva. Att för tidigt ta bort svenska som andraspråk som eget ämne kan leda till att även kompetensen försvinner, vilket leder till att ännu fler elever kommer att misslyckas i den svenska skolan. Att ha kvar ämnet en tid ger legitimitet till det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metoden och ger oss större möjlighet att sprida den andraspråkskompetens som finns inom sva-ämnet till skolans övriga ämnen.

Jag håller med oss att ämnet kan vara segregerande och jag håller med om att det kan innebära att vi sänker förväntningarna och kraven på eleverna men jag tror ändå att det finns en stor risk att vi återgår till hur det fungerade förut om vi tar bort ämnet redan nu. Min största farhåga är att vi återigen börjar se på svenska som andraspråk som ett stödämne. Ett ämne man går ifrån för att läsa. Ett ämne som är isolerat från den övriga undervisningen. Är det något som är segregerande så är det just detta.

Nej. Den enda vägen att gå är att kompetensutveckla alla skolans lärare i hur man gör sin undervisning mer språkutvecklande. Dessutom måste alla lärare vara insatta i hur man lär i och på sitt andraspråk. Vi skulle t ex kunna börja med att alla lärare fick en kortare kurs som utgår ifrån Greppa språket och Pauline Gibbons två böcker, Stärk språket, stärk lärandet och Lyft språket lyft tänkandet . Fast allra först kan man ge den här enkla checklistan till alla: 7 sätt att få andraspråkselever att nå målen.

Den dagen då alla lärare är medvetna om hur andraspråksutveckling går till och hur man kan underlätta för de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling så är jag den förste i raden som vill avveckla ämnet svenska som andraspråk. Men vi är inte där ännu. Vikten av lärarens kompetens är oerhört viktig och det är där vi måste börja.

Läs även artikeln i Lärarnas Nyheter där Inga-Lena Rydén får svara på frågor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om svenska som andraspråk, Björklund, avveckla svenska som andraspråk, Greppa språket, kunskapsutveckling, språkutveckling,

Råd till skolledare med flerspråkiga elever

Hur gör man?

Det är en högst relevant fråga att ställa sig när man har många flerspråkiga elever i en skola. Kanske kommer många nyanlända elever till skolan. I min blogg brukar jag skriva till lärarna, min intention är att försöka att ge didaktiska och pedagogiska råd och lästips, men nu tänkte jag även ge några råd till alla skolledare som styr över organisationen.

Eller, råden är inte mina, jag sprider bara kunskap som andra tagit fram. Denna gång är det Thomas & Collier som bjuder på visdom:

• Ge inte elever från språkliga minoriteter undervisning på en lägre nivå än majoriteten. Separera dem inte helt från andra grupper, men dumpa dem inte heller i vanlig undervisning.
• Se till att föräldrar kan hjälpa sina barn på föräldrarnas modersmål.
• Se till att eleverna utvecklas kognitivt och akademiskt genom att ge dem undervisning på sitt modersmål under delar av varje dag, medan de lär sig andraspråket (vilket tar minst fyra till sju år).
• Använd moderna undervisningsmetoder.
• Skapa en miljö som stöder elever med annan kulturell bakgrund.
• Försök att utveckla effektiv tvåspråkig undervisning.
• Om ni av praktiska orsaker måste ha all undervisning på majoritetsspråket – utveckla undervisningen, använd lärare med kunskap i andraspråksutveckling i alla ämnen och så vidare.
• Om ni oroar er för kostnader, tänk på att tvåspråkiga lärare inte kostar mer än andra men kan undervisa på båda språken. Den dyraste lösningen är att ge modersmåls- och andraspråksundervisning vid sidan av den ordinarie undervisningen.

Följer man dessa råd har man kommit en bra bit på vägen.

"Långsiktighet viktig för elevers språkutveckling"

I Skolverkets nyhetsbrev finns en artikel om flerspråkiga elever där det poängteras att de flerspråkiga elevernas språkutveckling sker i alla ämnen och under hela skoldagen. Inger Lindberg, professor vid institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet intervjuas och man citerar även ur Skolverkets bok Greppa språket - ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet, som jag skrivit mer i ett eget inlägg. Långsiktighet och vikten av att man sätter in rätt insatser i tid är av yttersta vikt. Så även att ha kompetenta lärare som vet hur man lär i och på sitt andraspråk.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolverket, Greppa språket, Inger Lindberg, språkutveckling,

Kulturmöten i matematikundervisningen

I senaste numret av LiSA-tidningen LiSetten så finns det en recension av en bok som verkar oerhört intressant. boken heter Kulturmöten i matematikundervisningen och är skriven av Madeleine Löwing och Wiggo Kilborn.

För alla oss som möter elever, och föräldrar, som har erfarenhet av matematikundervisning i andra länder är denna bok nog ett måste. Hur tal är uppbyggda och hur algoritmer ser ut kan variera stort mellan olika länder och denna bok tar upp exempel på 40 olika språk.

Författarna har även skrivit boken Språk, kultur och matematikundervisning som även den är väldigt läsvärd, enligt vad jag har hört.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om litteraturtips, matematik, språkutveckling,

Sabuni och andraspråksutvecklingen

Igår skrev jag om Björklund och hans uttalanden om hur flerspråkiga elever ska nå skolframgång. Att man ska fokusera på svenska de första åren och lämna de andra ämnena åt sidan. Sedan läser jag i SvD vad hans partikollega Nyamko Sabuni tycker i samma fråga:

Jag kritiserar starkt förberedelseklasser där eleverna är isolerade med andra nyanlända och skilda från elever som pratar svenska. Det försenar integrationen, säger Sabuni.

Det var väl ungefär tvärtemot det som Björklund menade. Det känns inte som att Folkpartiet har en enad åsikt i frågan, direkt.

Men. Båda har rätt. Och fel. För lång tid i förberedelseklass är inte bra. Det visar forskning likaväl som forskning visar att elever utvecklas bäst om de får lära sig språket i ett större sammanhang. Men att direkt kastas in i den ordinarie undervisningen utan att få det stöd eleven har rätt till, är inte heller bra. En gyllene medelväg är för mig det ultimata.

Inte heller verkar partikollegorna vara överens om vad som krävs för att skolorna ska lyckas bättre med de flerspråkiga eleverna. Björklund menade att kommunerna behöver se över sin resursfördelning för att klara av att ge mer resurser till de områden som har många flerspråkiga elever. Sabuni menar att det inte behöver handla om att tillföra mer pengar utan att det är en organisationsfråga och att man måste följa de riktlinjer som finns.

Sabuni har, utan tvekan, läst de allmänna råd som finns och hon har säkerligen tagit del av den forskningsöversikt Nihad Bunar skrivit, men hon missar en väldigt viktig del. De befintliga och kommande lärarna.

Utbildningen av de flerspråkiga eleverna, nyanlända eller inte, behöver självklart tydliga riktlinjer, en bra organisation och eleverna ska självklart erbjudas hjälp i form av studiestöd av modersmålslärare, men det räcker inte. Varje minut i skolan behöver vara språkutvecklande och för att de flerspråkiga eleverna (och många andra!) ska lyckas behöver vi kompetenta lärare så alla lärare är införstådda med vad det innebär att jobba språk- och kunskapsutvecklande. Och att de även börjar arbeta så med eleverna.

Ska det satsas på något så ska det satsas på fler lärare med kompetens i andraspråksutveckling och finns inte sådana ska det satsas på att fler utbildas. Låt andraspråksutveckling bli ett obligatoriskt inslag i de flesta kurser på lärarutbildningarna, inte bara inom ämnet svenska som andraspråk. Skicka ut boken Greppa språket till alla verksamma lärare så vi kan diskutera innehållet tillsammans i kollegiet.

Sabuni har på sätt och vis rätt. Det behöver inte handla om pengar. Det handlar framförallt om synsätt. Vill vi inkludera eleverna eller lägger vi ansvaret för deras språk- och kunskapsutveckling i någon annans knä? De flerspråkiga eleverna angår oss alla. Vi är alla språklärare oavsett vilket ämne vi undervisar i. Är vi redo att axla det ansvaret? Jag hoppas det!

Känns det som att jag upprepar mig själv? Ja. Det är troligen helt sant. Och inte kommer jag att sluta att tjata om det heller. Våra flerspråkiga elever har väntat tillräckligt länge.

Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, flerspråkiga barn, forskning, Greppa språket, kunskapsutveckling, Nyamko Sabuni, nyanlända elever, Björklund, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling

Björklund och andraspråksutvecklingen

Jag ägnade en halvtimme åt att titta och lyssna på Aftonbladets intervju av Björklund och slås återigen av det faktum att vår utbildningsminister lite för ofta ägnar sig åt tyckande och tänkande i stället för att uttala sig om sådant som forskning visar är sant.

Jag pratar i detta fall om detta citat:

På eleven Aras skola Hjulstaskolan klarar sig knappt hälften av eleverna vidare till gymnasiet. Vad ska du göra åt det?– Ett par saker är centrala. Det ena är för det första måste det vara ett otroligt fokus på det svenska språket i de här skolorna med mycket invandrarbarn. Så jag tycker att man i de här nya läroplanerna ska skapa ett utrymme där man helt enkelt den första tiden mer eller mindre struntar i övriga ämnen och totalkoncentrerar sig på svenska.

Detta är ju något man kanske kan tro är bra, och som man kan tro är rätt, men all forskning visar att elever utvecklar sitt andraspråk bättre om de får använda språket i ett större meningsfullt sammanhang, som genom att delta i ämneundervisning, än om man ser på språkutveckling som ett isolerat fenomen.

Att tala om att skapa utrymme i våra nya läroplaner för isolerad språkundervisning tyder på att Björklund inte har förstått hur pass stor vikt språkutvecklingen har i våra nya styrdokument. Det poängteras gång på gång att språkanvändningen och språkutvecklingen ska stimuleras i skolans alla ämnen, under skolans alla lektioner. Björklund säger att vi ska fokusera på svenska, svenska och svenska och det har han ju helt rätt i, men vi kan skrika oss blå på alla sätt vi kan utan att det kommer att leda till ökad skolframgång för våra flerspråkiga elever om vi inte samtidigt kompetensutvecklar oss och lär oss hur vi ska undervisa språk- och kunskapsutvecklande. Det är det vi ska satsa på. Det är det vi måste vi in i våra lärarutbildningar och det inom detta vi måste forska ännu mer om.

Idag är det 20% av alla elever i grundskolan som har en flerspråkig bakgrund. Det går inte längre att tänka att andraspråkutveckling inte rör mig, att det bara handlar om skolor i enstaka segregerade bostadsområden. Det rör oss alla!

När det gäller de nyanlända eleverna gäller helt sonika att de inte har tid att vänta med sin kunskapsutveckling tills de har lärt sig svenska. Det tar många år att lära sig så mycket svenska att man kan säga att man behärskar skolspråket och det vore tjänstefel av grövsta graden att låta elevernas kunskapsutveckling stå still medan "de ska lära sig svenska". Språkutveckling och kunskapsutveckling måste gå hand i hand. Det är vår skyldighet, både i Lpo94 men framförallt i Lgr11.

Jag har skrivit ett flertal inlägg om lyckad andraspråksundervisning och ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet, samt inlägg som handlar om vilka som lyckas och vilka som är förlorarna i den svenska skolan och vikten av lärares kompetens. Jag önskar att Björklund och övriga kommunal- och rikspolitiker, skolledare och lärare kunde ta del av dessa inlägg för jag tror på fullt allvar att svenska skolan har mycket att lära och utveckla inom detta område.

Om någon är intresserad av att läsa mer om språket i ämnet rekommenderar jag "Språk + ämne = sant! - en studie om språkutvecklande ämnndervisning". (.pdf)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, Björklund, kunskapsutveckling, Lgr11, nyanlända elever, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling

Väl fungerande skolor är allas ansvar

 På SVD Brännpunkt skriver Skolinspektionen idag att de är beredda att straffa de huvudmän som inte ser till att det satsas för att de skolor med hög andel flerspråkiga elever ska nå goda resultat. Skolinspektionen skriver att dåliga skolresultat ofta skylls på yttre faktorer som att skolorna har hög andel elever med flerspråkig bakgrund, eleverna har kortutbildade föräldrar (ok, de skriver lågutbildade men jag använder kortutbildade) och andra förklaringar som inte skolan kan påverka.

Såklart kan en del av orsakerna handla om detta, men att skylla ifrån sig är samma sak som att inte ta ansvar. För huvudmännen, skolorna och de enskilda lärarna har ett stort ansvar att ta. Samt föräldrar och elever. Och rikspolitiker. Faktum är att om vi vill ha väl fungerande skolor i ett väl fungerande samhälle är det allas vårt ansvar.

Så. Vad kan huvudmän, som har många skolor med låga resultat och hög andel elever med flerspråkig bakgrund, göra för att höja resultaten? Jag skriver som jag brukar göra. Satsa från början och låt det kosta. Satsa på mindre barngrupper i förskolan, satsa på att kompetensutveckla förskolepersonal, förskollärare och övriga lärare i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Låt det finnas plats för alla barn i förskolan för det är i förskolan vi språksocialiserar in barnen i skolspråket, det språk som är nyckeln till skolframgång, precis som jag skrev i ett inlägg om hur man kan vända resultaten i Rosengård.

Arbetet i förskolan är av yttersta vikt för att barnen ska lyckas i sitt framtida skolarbete. Det finns forskning som visar att barn som gått i en pedagogiskt stark förskola lyckas bättre i skolan än andra (Jag kan inte länka just nu men vet du vilken undersökning jag pratar om får du gärna länka) och när det gäller flerspråkiga elevers skolframgång tror jag det är ännu viktigare.

När barnen väl börjar skolan måste vi lärare ha kompetens i hur man lär på sitt andraspråk, vi måste veta vad som är modersmålspåverkan och vad som är annat. Vi måste veta vad det är i skolspråket som vållar svårigheter och vi måste kunna dokumentera våra elevers framsteg. Många av elevernas "fel" är i själva verket tecken på utveckling men utan kompetens i andraspråksutveckling går dessa tecken lärarna förbi. När jag funderar över detta blir jag riktigt, riktigt irriterad över att det inte krävs kompetens i svenska som andraspråk för 1-3-lärare för att bli behörig att undervisa i ämnet svenska som andraspråk. Behörighet i svenska räcker enligt förordningen. Och tro mig, det räcker inte. Det ultimata vore om man kunde arbeta två lärare i varje klass. En andraspråksexpert och en ämnesexpert. Eller liknande kombinationer. En annan bra lösning vore att det fanns möjlighet att arbeta i mindre grupper. Inte för små men inte alls så stora som klasserna ofta är nu.

Vi måste även låta de elever som har ett starkt modersmål får fortsätta att utveckla detta samtidigt som de får kunskapsutveckling i form av studiestöd. Detta har eleverna rätt till men det är långt ifrån alla som får det.

Det finns skolor som lyckas bättre än andra och jag tror att det som kännetecknar dessa skolor är att de tar ansvar. De förändrar och utvecklar. De inser att det inte går att använda samma arbetssätt och material med flerspråkiga elever som med helsvenska. De inser att det inte går att se på svenska som andraspråk som ett "stödämne", ett ämne man går ifrån och läser i en skrubb någonstans utan de lyfter in språkutvecklingen i skolans alla ämnen. Dessa skolor ser möjligheter i stället för problem och de lyfter sina elever i stället för att placera dem i fack som de har svårt att ta sig ur.

På ett sätt blir jag tacksam över att Skolinspektionen så starkt påpekar att detta faktiskt är huvudmännens och skolornas ansvar. På ett annat sätt blir jag oerhört beklämd över att detta över huvudtaget ska behöva bestraffas. Något så självklart.

Väl fungerande skolor är allas ansvar. Vi måste lära av varandra. Vi måste inse att skolframgång kostar mer i vissa områden än andra och att det enda sätt vi kan bryta upp vårt segregerade samhälle är att bygga upp en likvärdig förskola och skola där alla barn ges möjlighet att lyckas.

Det är allas vårt ansvar. Var vi än bor och var vi än arbetar.

Tillägg: Ser nu att även GP skriver om Skolinspektionens eventuella sanktioner.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolinspektionen, skoldebatt, svenska som andraspråk, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling, kunskapsutveckling, förskola, modersmålsundervisning

NTA och språkutveckling

Jag har tidigare använt NTA-lådor i mina förberedelseklasser. NTA står för naturvetenskap och teknik för alla och är ett väldigt bra sätt att få in mer av dessa ämnen i undervisningen. Som lärare får man gå en kurs för att lära sig hur man ska använda sig av materialet och sedan skickas en låda till skolan som man använder i sin klass. Lådan är fylld av allt material man behöver och man har även en lärarhandledning med lektionsplaneringar man kan följa.

Det finns ett flertal NTA-lådor att välja mellan och en del passar bättre för yngre elever medan andra passar bättre för äldre.Det är väldigt uppskattat av eleverna och jag tycker själv att jag har kunnat utveckla elevernas språk på helt andra sätt med hjälp av detta arbetssätt/material. Det pratas ju mycket om att vi ska stimulera språkanvändningen i skolans alla ämnen och NTA är ett ypperligt bra sätt att göra det på.

Jag fick nyligen ett tips från Ulrika Jonson, som delat med sig av en länk på Diigo - nationell bokmärkessamling för utbildning och lärande, att NTA nu har beskrivit hur man kan arbeta språkutvecklande med materialet. Man får bl a lyssna på en lärare i Ronnaskolan i Södertälje som berättar om sina tankar om NTA i undervisningen.

Har du och din skola ännu inte upptäckt NTA tycker jag att det är något ni borde titta lite närmare på.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kunskapsutveckling, NTA, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling

Lyckad andraspråksundervisning

Det finns ett UR-program som jag tycker är väldigt intressant och givande för oss som har andraspråkselever i våra klasser. Programmet heter Språkresan special och finns bara som UR access och tyvärr inte på UR play. Det handlar om hur man skapar en framgångsrik andraspråksinlärning och i programmet får vi bl a möta Martin Bentancourt som berättar hur han med hjälp av sitt rappande kunde tillägna sig det svenska språket och hur hans lärare tillät honom närma sig skolspråket och skolämnena genom hans intresse för musik. Vilket påverkade hans skolresultat i positiv riktning. Martin Bentancourt gör nu många skolbesök för att prata om vikten av ett rikt språk.

I programmet intervjuas Pauline Gibbons och som vanligt har hon mycket intressant att förmedla. Eftersom inte alla har tillgång till UR access har jag valt att plocka ut Pauline Gibbons citat och publicera här så ni kan läsa och ta del av hennes ord. Hon pratar bl a om vikten av höga förväntningar och god relation till sina elever.

Relationen mellan lärarna och eleverna är det avgörande. Jag tror att lärarnas sätt att tilltala och tala om eleverna, har stor betydelse för hur det går för barnen i skolan. Blir man behandlad som en intelligent person som kan lära sig ett andraspråk, om man blir behandlad och tilltalad på det sättet och att läraren har höga förväntningar, så går det mycket bättre för barnen.

Pauline Gibbons talar ofta om att det är viktigt att elever med ett annat modersmål så långt det är möjligt integreras i den ordinarie undervisningen.

Jag tycker att så många barn som möjligt bör gå i vanlig klass. Det kanske inte går om de precis har kommit till Sverige, men jag anser att andraspråkselever så fort som möjligt bör placeras i samma klassrum som alla andra.

En annan viktig aspekt som Pauline gibbons ofta belyser är att språk- och kunskapsutveckling går hand i hand.

Det är en fördel om man lär sig andra saker med hjälp av språket. Om man bara fokuserar på språket finns inget egentligt innehåll. Men i en vanlig klass följer man den vanlilga läroplanen och det verkar som att folk lär sig ett andraspråk bättre om de använder det för att lära sig andra saker. Om man integrerar språk och innehåll, så som jag har föreslagit, så 'återvinns' språk och begrepp. De omtalas mer än en gång. Barnen lär sig sitt andraspråk genom det ämne som lärs ut och de lär sig om ämnet genom språket. Det blir en dubbeldos där språket och begreppen stöder varann.

I den svenska skolan har många lärare synen att andraspråkseleverna inte kan tillräckligt mycket svenska för att hänga med på lektionerna och många lärare önskar att svenska som andraspråksläraren ska ta mer ansvar för eleven. Det är inte ovanlingt med lösningar där elever går ifrån den ordinarie undervisningen för att få undervisning i svenska som andraspråk. Om detta säger Pauline Gibbons:

Vi kan inte låta barnen vänta tills de har lärt sig ett andraspråk innan de kan lära sig allt annat. Det är ett annat viktigt skäl till att sätta dem i vanliga klasser: Att de kan lära sig saker medan de utvecklar sitt andraspråk.

Om flerspråkighet säger Pauline Gibbons

Att se på världen på två eller tre olika språk måste vara en fördel och det vi vet om tvåspråkighet tyder på att det har positiva effekter på alla aspekter av inlärningen. Ett av mina favoritcitat är: 'Huruvida man lär sig ett språk beror på ens sällskap'. Deltar man i många olika sammanhang har man större chans att lära sig ett språk fullt ut än om man bara sitter i ett klassrum och lär sig grammatik.

Pauline Gibbons poängterar ofta vikten av vårt synsätt.

Ett flerspråkigt klassrum är något som alla inblandade kan dra nytta av. Vi måste se flerspråkighet som en resurs, inte som ett problem. Ett flerspråkigt klassrum är rikare än ett enspråkigt. Det handlar om att ändra inställning. Barn som inte talar svenska ska inte ses som problembarn utan som potentiellt tvåspråkiga som redan talar ett annat språk. De talar inte lärospråket men de talar ett annat språk.

I programmet får vi även träffa Monica Axelsson, docent i tvåspråkighetsforskning, och hon pratar om de svårigheter vi har idag när vi ska bedöma vilka elever som ska läsa svenska som andraspråk.

Vi har kommit till det läget att vi nu har en andra och tredje generationen, kanske fjärde generationen, och där blir det ganska svårt att göra en bedömning vem som behöver svenska och vem som behöver svenska som andraspråk. Vi kommer mer och mer in i att vi behöver ett gemensamt ämne och eleverna som har svenska som andraspråk kan dra väldigt stor nytta av de elever i klassrummet som har svenska som modersmål.

Monica Axelsson tar även upp skillnader mellan att tillägna sig ett vardagsspråk och ett skolspråk.

Det är ganska lätt när man kommer till ett nytt land, en ny miljö, att lära sig vardagsspråket. Det klarar alla på ett år eller två. Men det som tar lång tid och som kräver en mycket större insats och stöttning från skola och så vidare, det är det här skolspråket, att lära sig språket i de olika ämnena. Utan att behärska skolspårket når man inte skolframgång, dvs man får inte några bra betyg i skolan. Vi har fyra studier internationellt som säger att det tar mellan 4 och 8 år att lära sig skolspråket.

I programmet får vi även besöka olika klassrum där man på ett konkret sätt får ta del av hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande och utifrån genrepedagogik. En av skolorna man besöker är Knutbyskolan som jag skrivit om tidigare.

Ytterligare en bonus i programmet är att få se Stavros Louca i sin hemmiljö, i sin egen klass i Rinkebyskolan, där han pratar om vikten av goda språkkunskaper för att kunna förstå matematiken. Vi får även höra hur hans elever med jämna mellanrum rättar Stavros när han uttalar ord fel på svenska, något som Stavros respekterar och tar till sig av. För om de får rätta mig, får jag rätta dem när det gäller matematiken, säger han.

Jag har tidigare tipsat om ett annat intressant UR-program "Barn av sitt språk - på väg mot ett andra språk" och troligtvis är även det ett UR access-program nu men har du möjlighet att ordna så du kan logga in via din AV-central så se även det programmet.

Båda dessa program är väldigt aktuella nu inför implementeringsarbetet med Lgr 11. För det är ju så att det tydligt poängteras i våra styrdokument att språkutveckling sker i alla ämnen, vilket jag skrivit om i inläggen Språkets betydelse i Lgr 11 och Ämnesdidaktiska perspektiv på lärande.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, svenska som andraspråk, Pauline Gibbons, Monica Axelsson, UR, Lgr11, genrepedagogik, språkutveckling, kunskapsutveckling,

Ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet

Nu har "Greppa språket - ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet" kommit och kan beställas eller laddas ner från Skolverket. Det är en översikt som tar upp didaktiska perspektiv som gynnar flerspråkiga elever men jag hävdar att alla elever kan gynnas av det som tas upp i denna bok.

Boken är skriven av olika personer från Nationellt centrum för svenska som andraspråk och jag tycker de har lyckats sammanfatta det viktigaste av svensk och internationell andraspråksforskning och framförallt didaktisk andraspråksforskning om språk och ämne. Detta är något vi i Sverige inte har forskat så mycket på och därför tar översikten upp forskning från framförallt Australien, USA, Storbritannien och Nederländerna.

Man tar i översikten upp Skolinspektionens granskning av språk- och kunskapsutvecklingen för flerspråkiga elever och nämner att lärare inte har tillräcklig kunskaper för att hantera flerspråkiga elever i en undervisningssituation. Det räcker inte med att ge undervisningsmetoder utan man måste få till ett didaktiskt perspektiv på undervisningen utifrån följande frågor:

• Vem eller vilka är de som ska lära sig och vad kan de?
• Vad ska de lära sig? Varför väljs just detta innehåll och dessa mål?
• Vilka allmändidaktiska teorier lämpar sig för just detta planerade ämnesstoff?
• På vilka sätt engageras och utmanas eleverna språkligt och hur kan elevernas mångkulturella erfarenheter tas tillvara i undervisningen?
• Hur kan man lägga upp den konkreta undervisningen och bearbeta ämnesstoffet så att alla elever ska ha möjlighet att utveckla såväl faktakunskaper, förståelse, färdigheter som förtrogenhet?

Författarna ger en förklaring av dessa didaktiska perspektiv på undervisningen utifrån forskning och de sammanfattar de viktigaste faktorerna som gynnar flerspråkiga elevers lärande i följande punkter:

• läraren betonar läsning och skrivande
• läraren betonar muntlig framställning, lyssnande och visualiseringar
• läraren betonar tankemässigt krävande uppgifter
• läraren känner till och kan analysera språket i sitt ämne
• läraren fokuserar på en medveten utveckling av ordförrådet i ämnet
• läraren förstår vilka texter som är ämnestypiska och vad som kännetecknar dem
• läraren undervisar om vad som utmärker olika texter i ämnet och också om olika lärandestrategier, och använder olika typer av formativ bedömning av elevernas prestationer
• läraren skapar en elevcentrerad klassrumsmiljö.

Boken är uppdelad i 6 kapitel där kapitel 2-4 fokuserar på lärande och undervisning och kapitel 5-6 fokuserar på flerspråkighet och förhållningssätt. Kapitlen går att läsa fristående och även om kapitel 2 är ett ganska tungt kapitel med teorier om lärande så är hela boken tämligen lättläst och lätt att ta till sig. Det ges många elev- och klassrumsexempel och det är lätt att se återkopplingarna till de didaktiska och teoretiska perspektiven.

Det poängteras särskilt de förtydligade kraven på språklig förmåga i kurs- och ämnesplaner i Lgr11 och Lgy11:

I de olika kursplanerna respektive ämnesplanerna specificeras sedan de språkförmågor som elever förväntas utveckla i de olika ämnena. I dessa dokument bygger varje avsnitt, Syfte, Centralt innehåll och Kunskapskrav, på varandra. När det handlar om de språkkrav som ställs i ämnet, behöver man alltså som lärare både i planering och genomförande ha hela kurs- respektive ämnesplanen i åtanke, och fundera över hur innehållet i undervisningen läggs upp och genomförs på bästa sätt för att ge eleverna möjlighet att nå både ämnes- och språkmålen.

De ger även exempel ur en kursplan för att förklara hur detta kan se ut. Eftersom språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt är gynnsamt för flerspråkiga elever tas olika arbetssätt och metoder upp. Genrepedagogik är ett sådant exempel som ges en ingående beskrivning i boken.

I boken finns det även modeller för strukturerad ämnesundervisning, dvs planering för och genomförande av undervisning/arbetsområden och bedömning av det eleven har lärt sig. Allt anpassat utifrån att de språkliga och ämnesspecifika förmågorna utvecklas hand i hand.

Det poängteras gång på gång att denna bok bör läsas och diskuteras av alla lärare, oavsett ämne eller ålder på eleverna, och det är verkligen en bok som alla kan ta till sig och lära av. Språkutvecklingen hos våra elever rör inte bara språklärarna och svenska som andraspråkslärarna utan alla lärare har lika stort ansvar i att eleverna utvecklar sitt språk maximalt. Därför tar boken även upp språket i matematiken och vikten av att reflektera över sitt lärande och ge eleverna ett gemensamt metaspråk.

Min förhoppning är att Greppa språket sprids ut i lärarrum och arbetslag och att den läses och diskuteras av alla. För de flerspråkiga eleverna rör oss alla. Förr eller senare. 20 % av de svenska grundskoleeleverna har ett annat modersmål än svenska. En av fem. Nu är det dags att tänka om för bevisligen fungerar inte det vi gjort hittills och jag tror vi har allt att vinna om vi satsar på språket i ämnet. I alla ämnen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om språkutveckling, kunskapsutveckling, Greppa språket, Skolverket, Skolinspektionen, Lgr11,

Språket i ämnet

Det har varit intensiva dagar med intensiva skoldebatter på twitter och mycket arbete med att få igång Skollyftet. Jag har varit på mitt livs första tweetup, där personer som twittrar under ett gemensamt ämne träffas på riktigt. Det var väldigt spännande och jag fick träffa många intressanta personer, bl a Helena von Schantz vars blogg jag följt länge.

Det har hänt så mycket de seanste dagarna att jag inte ens hunnit att skriva om föreläsningen med Gibbons och Hajer som jag var på. Där jag även fick äran att träffa Magister Björn. Väldigt trevligt! När vi ändå pratar om Björn måste ni läsa hans genrepedagogiska inlägg om hur han har arbetat med den narrativa genren med sina 4:or. Inspirerande!

Nåväl. Eftermiddagen med Gibbons och Hajer var väldigt givande. Inte så mycket nytt, kanske, när man läst det mesta som finns att läsa, men ändå en bekräftelse på att det man tänker och arbetar utifrån faktiskt är helt rätt väg.

Båda två talade om vikten av att arbeta med språket i alla ämnen och Gibbons berättade om nya skolresultat som visade på stor framgång i de skolor där man arbetat språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen. Hajer berättade att man brukade ha en ämneslärare och en språklärare som satt tillsammans med kursplanerna och gjorde ämnesövergripande planeringar för att förtydliga vad som var de språkliga målen i ämnena.

Ju mer jag läser om, och tar del av, språk- och kunskapstvecklande arbetssätt i alla ämnen, ju mer övertgad blir jag om att det är exakt så vi måste arbeta för att fler elever ska lyckas.

Jag skriver mer om vikten av lärares kompetens här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om föreläsning, genrepedagogik, Hajer, kunskapsutveckling, Pauline Gibbons, språkutveckling