Jag har funderat lite den senaste tiden. Jag har ju, som jag redan berättat, bytt skola. En ny skola, nya elever, ny kommun, nya kollegor. Nytt, nytt och åter nytt. Jag hade föreställt mig att det skulle vara energikrävande men det är långt ifrån så energikrävande som jag trodde. Det är snarare energigivande.
Nya intryck, ny kunskap, nya former. Ny energi.
Att kliva in i ett redan existerande kollegium är spännande. Jag ser mig själv som ytterligare en spännande ingrediens i en redan god gryta. En krydda som bryter av och fördjupar smaken. Kryddningen som kräver att sleven rör om lite i grytan.
Att få nya kollegor är viktigt. Det händer saker. Man utvecklas. Man ger och tar och utvecklas tillsammans. Att få nya kollegor är utvecklande men att själv byta skola och kliva in i ett nytt kollegium är ännu mer utvecklande.
Jag vågar påstå att man som lärare borde byta skola då och då. Inte varje år. Kanske inte var tredje heller. Men att stanna för länge på en och samma skola, som många lärare faktiskt gör, kan vara förödande.
Att byta skola har gett mig mer input, inspiration och personlig utveckling än vad jag trodde var möjligt på så kort tid. Jag, som kände mig trött och allmänt less i våras, har fått en nytändning och känner lust till jobbet på ett sätt som jag nästan hade glömt att man borde känna.
Jag har alltid brunnit för mitt jobb och jag har alltid gjort mitt yttersta och lite till. Men inte alltid har jag känt lust. Det gör jag nu.
Vad tror ni? Borde lärare byta skola oftare än vad de gör?
