11 oktober 2010

Vadå svenska som andraspråk? Varför då?

Alla ni LiSA-medlemmar som nyligen fått senaste numret av LiSetten i brevlådan: Missa inte att läsa Bosse Thoréns artikel: "Svenska som andraspråk, svenska två, svenska för invandrare - Vad är det? Duger det inte med vanlig svenska?" (Edit: 2010-11-23: Artikeln finns nu på LiSAs hemsida.)

Det är en artikel man vill sätta i händerna på alla de pedagoger ute i svenska skolan som tycker att våra andraspråkselever "inte kan något", det är en artikel som man vill sätta i händerna på politiker och beslutsfattare som bara ser siffror, procent och meritvärden, som aldrig inser vilka det är som gömmer sig bakom statistiken. Det är en artikel som verkligen belyser svårigheterna för våra elever att nå målen eftersom "de skjuter mot rörliga mål, eller springer mot ett målsnöre som hela tiden flyttas fram, eftersom kamraterna (med svenska som modersmål, mitt tillägg) hela tiden lär sig mer och behåller försprånget" som Bosse Thorén skriver.

Det är en artikel jag skulle velat skriva. Jag har bloggat om detta, vädigt komplexa, ämne vid ett flertal tillfällen:

Här skriver jag om att ställa krav och om de nya kursplanerna är realistiska eller inte.
Här skriver jag om att jämföra skolresultat och om att jag inte vill ha en skola där man kan nå målen i svenska som andraspråk efter några få år när det tar minst 9 år för alla andra.
Här skriver jag om en, ofta bortglömd, förklaring till andraspråkselevers sjunkande skolresultat.

Bosse Thorén avslutar sin långa och intressanta artikel så här:

"Det är tråkigt att det i statistiken ofta ser ut som att andraspråkselever
har sämre måluppfyllelse, och en stor mängd lärare och ett skolsystem känner sig
misslyckade. Det borde finnas alternativa sätt att beskriva måluppfyllelsen för
barn som kommit till Sverige som t ex 12-åring, lärt sig mer än dubbelt så många
ord per år som sina jännåriga, men ändå inte når målen i år 9. Det måste
betraktas som normalt - och inte som ett misslyckande - att en ungdom som inte
kunde svenska vid skolstart i år 6, inte är i kapp i slutet av år 9."


Jag tror att vi svenska som andraspråkslärare måste bli tydligare med att förklara vad man kan när man kan ett språk. Vi måste belysa vad en 6-7-åring faktiskt behärskar på sitt modersmål innan barnet börjar skolan. Det som vi brukar kalla för "språklig bas". Vi måste även bli tydligare med att förklara vad det som vi kallar "utbyggnad" (den del av språkutvecklingen som sker i skolan, läs- och skrivutvecklingen, det ökade ordförrådet etc) är. Varför? Jo, för att våra andraspråkselever kan inte börja bygga ut sitt språk om de inte har basen att bygga på. Basen i språket är ett fundament, en stabil grund att bygga på.

Allt för många lärare tror att andraspråkselever kan "komma ikapp", att de snart kan läsa "vanlig" svenska. Allt för många lärare (och politiker och beslutsfattare, ja till och med ministrar) ser fortfarande svenska som andraspråk som ett stödämne. Vi har alltså inte varit tydliga nog. Svenska som andraspråk är ett eget ämne med en egen kursplan. De båda svenskämnenas syfte, centrala innehåll och kravnivåer (i de nya kursplanerna) är väldigt lika. Precis som det ska vara. Det är hur vi får eleverna att nå dit som är skillnaden. Och vi måste vara oerhört tydliga med att det kanske inte är realistiskt att man når dit om man inte har gått 5-7 år i svensk skola.

Mer om detta med bas och utbyggnad har jag även skrivit i ett inlägg om elever utan fullgott modersmål.

4 kommentarer:

  1. Anna, du har en poäng i det du skriver, men det finns ingen sådan bestämd tidtabell på att lära sig språk. Finns tillräcklig motivation och lägger man ner tillräckligt med tid per dag kan man lära sig ett språk snabbt. I en nia var min enda MVG elev i vanlig svenska en flicka som kom till Sverige som nio-åring. Jag har haft elever där familjen pratat svenska hemma och bara tittat på svensk teve för att det ska gå snabbare med språkinlärningen - ofta med fantastiska resultat. Höga förväntningar och korrekt information om hur man snabbt tränger in i ett språk så att eleven och familjen förstår konsekvenserna av vilka val man gör.

    SvaraRadera
  2. Självklart Helena! Och detta med vikten av höga förväntningar har vi ju diskuterat förr men jag tror ändå att vi måste tydligandegöra vad man egentligen kan när man kan ett språk. Och på så sätt få lärare att förstå vikten av ett språkutvecklande arbetssätt. Som ju gynnar alla elever.

    SvaraRadera
  3. De flesta av oss i Sverige har numera ett förstaspråk, ett andraspråk, ett tredjespråk och kanske ett fjärdespråk. Varför nedvärderar du andraspråket? Förstaspråket fick vi via modersmjölken (hörs på namet modersmålet), andraspråket (ofta svenska) av kompisarna och/eller i skolan, det tredje och det fjärde troligen bara i skolan. Har du dåligt självförtroende, när du vill döpa om andraspråket till några för oinvigda svårtydda bokstäver? Varför krångla till det? Vad är fel med ett annat modersmål än svenska? Det är väl inget att skämmas för? Jag förstår heller inte varför inte infödda svenskar har modersmålsundervisning. Vad är det för fel med att ha svenska som modersmål? Att sedan goda kunskaper i svenska är ett måste, om man vill leva ett rikt och intressant liv i Sverige, är vi väl överens om. Men alla språkkunskaper berikar, för att säga något högst banalt. Alla språklärare torde veta att attityder spelar en avgörande roll vid språkinlärning. Att vara språklärare är ett roligt yrke, tycker jag efter 80 terminer. Inte alla tror mig, när jag säger att det är ett nöje att undervisa i tyska.

    SvaraRadera
  4. Hej anonym!

    Nu har jag läst ditt svartill mig flera gånger och jag förstår inte riktigt vad du menar? På vilket sätt nedvärderar jag andraspråket? I mina ögon gör jag precis tvärtom.

    Vad är det jag vill döpa om? Ämnet heter svenska som andraspråk och därför kallar jag det för just det.

    Det är väl självklart att vi som har svenska som modersmål läser modersmålssvenska men i våra styrdokument heter det ämnet svenska, rätt och slätt. Det är inget jag skäms för och jag förstår inte heller vad jag skulle skämmas för?

    Eftersom även jag är språklärare så håller jag verkligen med dig om att det är ett roligt yrke och något jag verkligen brinner för. Läser du mer i min blogg så inser du nog det.

    Vill du, så får du gärna förklara lite närmare vad det är du egentligen menar med din kommentar.

    SvaraRadera