Det är en artikel man vill sätta i händerna på alla de pedagoger ute i svenska skolan som tycker att våra andraspråkselever "inte kan något", det är en artikel som man vill sätta i händerna på politiker och beslutsfattare som bara ser siffror, procent och meritvärden, som aldrig inser vilka det är som gömmer sig bakom statistiken. Det är en artikel som verkligen belyser svårigheterna för våra elever att nå målen eftersom "de skjuter mot rörliga mål, eller springer mot ett målsnöre som hela tiden flyttas fram, eftersom kamraterna (med svenska som modersmål, mitt tillägg) hela tiden lär sig mer och behåller försprånget" som Bosse Thorén skriver.
Det är en artikel jag skulle velat skriva. Jag har bloggat om detta, vädigt komplexa, ämne vid ett flertal tillfällen:
Här skriver jag om att ställa krav och om de nya kursplanerna är realistiska eller inte.
Här skriver jag om att jämföra skolresultat och om att jag inte vill ha en skola där man kan nå målen i svenska som andraspråk efter några få år när det tar minst 9 år för alla andra.
Här skriver jag om en, ofta bortglömd, förklaring till andraspråkselevers sjunkande skolresultat.
Bosse Thorén avslutar sin långa och intressanta artikel så här:
"Det är tråkigt att det i statistiken ofta ser ut som att andraspråkselever
har sämre måluppfyllelse, och en stor mängd lärare och ett skolsystem känner sig
misslyckade. Det borde finnas alternativa sätt att beskriva måluppfyllelsen för
barn som kommit till Sverige som t ex 12-åring, lärt sig mer än dubbelt så många
ord per år som sina jännåriga, men ändå inte når målen i år 9. Det måste
betraktas som normalt - och inte som ett misslyckande - att en ungdom som inte
kunde svenska vid skolstart i år 6, inte är i kapp i slutet av år 9."
Jag tror att vi svenska som andraspråkslärare måste bli tydligare med att förklara vad man kan när man kan ett språk. Vi måste belysa vad en 6-7-åring faktiskt behärskar på sitt modersmål innan barnet börjar skolan. Det som vi brukar kalla för "språklig bas". Vi måste även bli tydligare med att förklara vad det som vi kallar "utbyggnad" (den del av språkutvecklingen som sker i skolan, läs- och skrivutvecklingen, det ökade ordförrådet etc) är. Varför? Jo, för att våra andraspråkselever kan inte börja bygga ut sitt språk om de inte har basen att bygga på. Basen i språket är ett fundament, en stabil grund att bygga på.
Allt för många lärare tror att andraspråkselever kan "komma ikapp", att de snart kan läsa "vanlig" svenska. Allt för många lärare (och politiker och beslutsfattare, ja till och med ministrar) ser fortfarande svenska som andraspråk som ett stödämne. Vi har alltså inte varit tydliga nog. Svenska som andraspråk är ett eget ämne med en egen kursplan. De båda svenskämnenas syfte, centrala innehåll och kravnivåer (i de nya kursplanerna) är väldigt lika. Precis som det ska vara. Det är hur vi får eleverna att nå dit som är skillnaden. Och vi måste vara oerhört tydliga med att det kanske inte är realistiskt att man når dit om man inte har gått 5-7 år i svensk skola.
Mer om detta med bas och utbyggnad har jag även skrivit i ett inlägg om elever utan fullgott modersmål.
