Lärare som byter skola

Jag har funderat lite den senaste tiden. Jag har ju, som jag redan berättat, bytt skola. En ny skola, nya elever, ny kommun, nya kollegor. Nytt, nytt och åter nytt. Jag hade föreställt mig att det skulle vara energikrävande men det är långt ifrån så energikrävande som jag trodde. Det är snarare energigivande.

Nya intryck, ny kunskap, nya former. Ny energi.

Att kliva in i ett redan existerande kollegium är spännande. Jag ser mig själv som ytterligare en spännande ingrediens i en redan god gryta. En krydda som bryter av och fördjupar smaken. Kryddningen som kräver att sleven rör om lite i grytan.

Att få nya kollegor är viktigt. Det händer saker. Man utvecklas. Man ger och tar och utvecklas tillsammans. Att få nya kollegor är utvecklande men att själv byta skola och kliva in i ett nytt kollegium är ännu mer utvecklande.

Jag vågar påstå att man som lärare borde byta skola då och då. Inte varje år. Kanske inte var tredje heller. Men att stanna för länge på en och samma skola, som många lärare faktiskt gör, kan vara förödande.

Att byta skola har gett mig mer input, inspiration och personlig utveckling än vad jag trodde var möjligt på så kort tid. Jag, som kände mig trött och allmänt less i våras, har fått en nytändning och känner lust till jobbet på ett sätt som jag nästan hade glömt att man borde känna.

Jag har alltid brunnit för mitt jobb och jag har alltid gjort mitt yttersta och lite till. Men inte alltid har jag känt lust. Det gör jag nu.

Vad tror ni? Borde lärare byta skola oftare än vad de gör?

Tacksamma föräldrar

I mitt jobb träffar jag i stort sett bara tacksamma föräldrar. Uppskattande, positiva och respektfulla föräldrar.

Okej, de vet inte vad de kan kräva. De vet varken vilka skyldigheter eller rättigheter de och deras barn har. De litar helt och fullt på mig och på mina kollegor. De lämnar det bästa de har i våra händer. Deras barn.

Det gör kanske alla föräldrar. Men de föräldrar som är alldeles nya i vårt land lämnar sina barn till något okänt. De har ingen erfarenhet av vår svenska skola. De har nog hört talas om att vi inte slår barnen i skolan men något annat vet de inte. De vet inte hur vår skollag och läroplan ser ut och vad som står där i. De vet inte vad individella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen är. De vet inget om vår pedagogiska syn och kursplaners innehåll. De vet oftast vad betyg är men det har vi ju inte i de yngre åldrarna.

Föräldrarna vet inte att vi har gratis skollunch. Eller att skolan ger barnen böcker, pennor och allt annat man behöver. Föräldrarna kliver in i en skola som i deras ögon är perfekt. Stor, ren och fin med glada färger och en harmonisk miljö med många, glada barn. Och föräldrarna tycker alltid att vi som jobbar i skolan är fantastiska.

Det är en stor fördel att jobba med positiva och tacksamma föräldrar. När jag tycker att jobbet är som tuffast, bråken som värst och skolan som fulast, då plockar jag fram minnen av ett möte med någon förälder som av hela sitt hjärta har tackat mig för att deras barn har fått möjligheten att få gå i skolan. Det får mig alltid att tänka om.

Ibland behöver vi titta på vår verksamhet med andra ögon för att inte tappa hoppet helt. För egentligen är den svenska skolan helt fenomenal.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om föräldrar, nyanlända elever, reflektion, skolstart,

Många bollar i luften

Vid terminsstart är det alltid smått kaotiskt. Hos oss kanske lite mer än hos andra.

Våra elever går ju inte enbart hos oss och lär sig svenska. Nej, de tillhör även en ordinarie klass där de ska ha de lektioner de klarar av. Det kan vara övningsämnen som slöjd eller idrott. Det kan lika gärna vara engelska eller musik. Eller något annat som vi lärare enas om.

Eftersom alla elever har olika scheman blir det väldigt många scheman att hålla reda på. Och väldigt många klasslärare att hålla kontakt med.

Men det är lite av charmen med jobbet. Att ständigt hålla koll på alla bollarna i luften.

Dessutom måste det ju vara god träning för minnet.

På kvällarna, när jag kommer hem och maten är lagad, disken diskad, barnen badade och nattade. Ja, då slocknar jag.

Vid terminsstart räcker inte energin längre än så. Men ändå. Det känns så givande och bra.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om reflektion, schema, skolstart

Nystart

Det är förväntningar i luften inför skolstarten. Skolstart. Nystart. Mitt egentliga nyår.

Tillbaka till skolans värld. Ett nystädat klassrum. Tomt. Rent. Med blanka, nybonade golv. Det luktar instängt och det är varmt men det gör inget. Inget alls.

På hösten kan vi börja om. Göra nytt. Förändra oss. Förbättra oss.

Ett nytt skolår börjar nu.

Många nya elever med utländsk bakgrund sätter för första gången sin fot i en svensk skola nu i höst. I min blogg möter du inte dem, men du möter deras lärare. Mig.

Välkommen!

Tillbaka i skolan

Det är en härlig känsla att vara lärare. Att komma till skolan efter ett jullov och mötas av nyfikna ögon som spänt väntar på att få lära nytt och lära mer.

Min första arbetsdag stod jag utanför klassrummet och pratade med min kollega och tänkte inte speciellt mycket på vad eleverna (några av dem för mig helt nya) hade för sig i klassrummet. När jag klev in i rummet möttes jag av ett gäng småkillar i åldrarna 7-8 år som satt med näsan i sina matteböcker. Hårt arbetandes. Väldigt koncentrerade. Upptagna.

Jag lät dem hållas en liten stund men sedan var jag tvungen att avbryta. Det kändes inte helt lätt. Och inte helt rätt heller. Men jag ville ju ändå få en chans att presentera mig och hälsa alla välkomna tillbaka till skolan.

Men ändå. Det är härligt att mötas av iver och kunskapstörst.