Lärare som byter skola

Jag har funderat lite den senaste tiden. Jag har ju, som jag redan berättat, bytt skola. En ny skola, nya elever, ny kommun, nya kollegor. Nytt, nytt och åter nytt. Jag hade föreställt mig att det skulle vara energikrävande men det är långt ifrån så energikrävande som jag trodde. Det är snarare energigivande.

Nya intryck, ny kunskap, nya former. Ny energi.

Att kliva in i ett redan existerande kollegium är spännande. Jag ser mig själv som ytterligare en spännande ingrediens i en redan god gryta. En krydda som bryter av och fördjupar smaken. Kryddningen som kräver att sleven rör om lite i grytan.

Att få nya kollegor är viktigt. Det händer saker. Man utvecklas. Man ger och tar och utvecklas tillsammans. Att få nya kollegor är utvecklande men att själv byta skola och kliva in i ett nytt kollegium är ännu mer utvecklande.

Jag vågar påstå att man som lärare borde byta skola då och då. Inte varje år. Kanske inte var tredje heller. Men att stanna för länge på en och samma skola, som många lärare faktiskt gör, kan vara förödande.

Att byta skola har gett mig mer input, inspiration och personlig utveckling än vad jag trodde var möjligt på så kort tid. Jag, som kände mig trött och allmänt less i våras, har fått en nytändning och känner lust till jobbet på ett sätt som jag nästan hade glömt att man borde känna.

Jag har alltid brunnit för mitt jobb och jag har alltid gjort mitt yttersta och lite till. Men inte alltid har jag känt lust. Det gör jag nu.

Vad tror ni? Borde lärare byta skola oftare än vad de gör?

Nytt år, nytt jobb

Mitt blogguppehåll berodde inte bara på sommaren. Jag hade många tankar i huvudet. Många beslut att fatta. Viktiga beslut.

Min familj ska flytta och valet mellan att pendla till jobbet och förlora dyrbar familjetid och byta jobb var svårt. Fruktansvärt svårt.

Till slut valde jag att byta jobb men har haft en sådan otrolig tur att jag hittade "mitt" jobb i en ny kommun.

Nya utmaningar. Nya elever. Nya kollegor.

Ny energi!

Nya och gamla elever

Uppropsdagen är spännande. Det blir glada återseenden, många kramar och många glada skratt.

Men också lite kaotisk. Många osäkra blickar som flyger runt på skolgården. Många nya elever som inte vet vart de ska gå, var de ska vänta. Vem de ska vänta på. Och som inte heller har någon att fråga eftersom de inte vet om någon kan just deras språk.

Vi får en del nya elever i år. Vi har redan träffat dem och deras föräldrar. Men ändå. De ska lyckas hitta oss bland alla andra i en stor skola.

Jag brukar försöka sätta mig in i hur det kan kännas att stå där. Ny i skolan. Ny i Sverige. Att varken förstå skolkulturen eller språket.

Hur jag än försöker kan jag inte föreställa mig det. Blandningen av nyfikenhet och skräck.

Är det något våra elever är, så är de modiga. Oerhört modiga.

Uppropsdagen är här!

Nystart

Det är förväntningar i luften inför skolstarten. Skolstart. Nystart. Mitt egentliga nyår.

Tillbaka till skolans värld. Ett nystädat klassrum. Tomt. Rent. Med blanka, nybonade golv. Det luktar instängt och det är varmt men det gör inget. Inget alls.

På hösten kan vi börja om. Göra nytt. Förändra oss. Förbättra oss.

Ett nytt skolår börjar nu.

Många nya elever med utländsk bakgrund sätter för första gången sin fot i en svensk skola nu i höst. I min blogg möter du inte dem, men du möter deras lärare. Mig.

Välkommen!