Stunderna när eleverna upptäcker knasiga och roliga saker i svenska språket är oftast helt underbara. Det finns inte mycket som slår upplevelsen att få ta del av när eleverna hittar mönster i språket och efter mycket funderande hittar sätt att hänga upp sina nyvunna kunskaper.
Jag ska ta ett exempel.
Idag pratade vi om olika verb och vi kom bl a in på en del reflexiva verb. Vi tittade på en bild av en flicka som blaskade av sitt ansikte och jag frågade eleverna vad hon gjorde. "Hon tvättar ögonen" var ett exempel. "Nej, hon tvättar ansiktet" svarade någon annan. Efter ett tag sa jag: "Hon tvättar sig" och så pratade vi lite om ordet "sig" och hur man använder det och skillnaden mellan mig, dig och sig.
Efter ett tag, när alla provat på att säga meningen "Hon tvättar sig" säger en pojke 7 år med glimten i ögat:
"Okej, jag förstår. Men jag vill inte tvätta någon tjej!"
Förstår du inte vad han menar? Inte alls så självklart att man förstår vad kopplingen till tjej är, men om du provar att säga meningen "Hon tvättar sig" högt så förstår du, kanske.
Det handlar alltså om sje-ljudet som blir när vi kombinerar ett r-ljud i slutet av ordet "tvättar" och ett s-ljud i början av ordet "sig". "Tvätta tjej", alltså.
Till saken hör att just den här pojken mycket väl vet att det inte alls var ordet "tjej" som menades, detta var ett sätt för honom att leka med språket. Och klarar man av denna, faktiskt ganska svåra, språklek, ja, då har man nog ganska stora möjligheter att klara av undervisningen i sin ordinarie klass. Det är nog snart dags för oss att släppa i väg honom på nya äventyr.
