Nej, Metta Fjelkner. Jag sitter inte bakom min kateder och inleder mina lektioner. Och mina elever har inte sina prylar i sina bänkar. De har sina saker på bordet eller i sina lådor. Och framför allt, Metta Fjelkner så går jag inte NER i klassrummet till mina elever. Jag går ut i klassrummet. Jag går fram till eleverna. Jag kanske går in och ur klassrummet också men aldrig någonsin går jag NER i klassrummet. Kanske sa Metta Fjelkner fel. Kanske är det dialektala skillnader. Kanske blev det ihopklippt fel? Men för mig låter det som att Metta Fjelkner fortfarande tror att vi har podium i våra klassrum.
Inne på Mats Olssons blogg Tysta tankar pågick en väldigt intressant debatt om begreppet katederundervisning och dess innebörd. Jag skrev följande svar till Jan Lenander:
Det jag, och många med mig, reagerar mot är att Björklund väljer att medvetet provocera genom att använda begreppet ”katederundervisning”. Det är ett värdeladdat ord som för tankarna mot en skola från förr, en skola där man hade en helt annan elev- och kunskapssyn än idag. En skola där läraren mässar, predikar och föreläser och där eleverna sitter passiva och inväntar kunskap.Debatten fortgår på många ställen. Hos Christermagister. Hos Morrica. Och kanske framför allt på twitter. Du är väl med och diskuterar?
Katederundervisning för mig är håglösa elever som är rädda för att säga fel saker, att skriva fel på ett prov eller svara fel på en fråga. Det innebär en undervisning där läraren besitter alla rätta svar och där eleverna måste tycka och tänka som läraren för att lyckas i skolan.
Katederundervisning, för mig, signalerar bakåtsträvande och att ”det var bättre förr”. Det signalerar allt det som jag inte vill att svenska skolan ska bestå av. Och ändå tror jag mig ha en liknande syn på lärarledd undervisning som du har.
Jag retar upp mig på att en skolmininster idag vill få oss att se en bild av framtidens skola genom att väckas bilder av hur skolan såg ut igår. Det var inte bättre förr. Skolan var inte bättre. Eleverna måddei nte bättre. Eleverna var inte kreativare. Eleverna var inte mer självständiga och självgående. (Jo, det är det vi måste få våra elever att bli för att lyckas i livet!) Resultaten kanske var bättre men det handlar mer om hur och vad man mäter.
Det är inte bara i mina öron katederundervisning klingar illa. Jag är långtifrån ensam. Och jag tycker att det är tragiskt att en skolminister ska vinna billiga PR-poäng för att slänga sig med sådana uttryck när det tar fokus på vad han egentligen vill ha sagt.
Dessutom undrar jag fortfarande vad denna debattartikel egentligen är en dimridå för. Varför vill han att vi ska reagera just nu? Varför är det så viktigt att ta fokus från de andra viktiga frågorna som handlar om skolans utveckling? Segregationen, fria skolvalet, kommunaliseringen etc? Frågor där politkerna måste ställas till ansvar mer än lärarna? Det är sådant jag funderar över just nu. Varför skulle han annars välja att medvetet provocera en hel (eller halv) lärarkår?
Fast, helt ärligt börjar alla dammiga katedrar klia i näsan rätt ordentligt just nu. Kanske dags att låta katedrarna stå kvar i källaren och ta itu med framtiden i stället? Jag var ju på Lgr11-konferens med Skolverket idag. Mer om det en annan dag.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Björklund, skoldebatt, reflektion
