Imponerande att pappersmedia lyckas få in så många sidor av den svenska skolan på en och samma helg.
Elevernas skolframgång grundläggs i förskolan och kring det skriver Sven Persson i Sydsvenskan. Han skriver att om man satsar på kvalitet i förskolan så lönar det sig i framtiden. Så enkelt. Och ändå så omöjligt? Han funderar över hur man i förskolan ska lyckas med att leva upp till läroplanens krav på kunskap och lärande när man samtidigt brottas med stora barngrupper och mindre personaltäthet.
Om detta har jag skrivit förr. Vi måste satsa från början. Vi måste inse att barnen är vår framtid. Vi måste satsa nu för att vinna i framtiden.
I DN skriver Maciej Zaremba om en kommunal skola i kris. Att kommunen har vandaliserat skolan. Det är en mörk bild av kommunaliseringens baksida. En bild av en kommun som satsar lite och förlorar allt. En bild av politiker som lägger sig i hur undervisning ska bedrivas. En bild av hur rektorer blir sprakade på från alla håll och får omöjliga uppdrag som de varken kan säga nej till eller genomföra. Skolan i artikeln, Tolvåkerskolan i Kävlinge, hade många resursstarka föräldrar som ställde krav. Som flyttade sina barn till andra skolor. som skrev protestbrev och kämpade. Som till och med anmälde skolan. Hur hade situationen sett ut om Tolvåkerskolans föräldrar inte hade varit medvetna om vilka rättigheter de och deras barn hade? Om de inte varit insatta i hur svensk skola ska se ut? Om de inte hade talat tillräckligt bra svenska för att kunna göra sina röster hörda? Hade då Tolvåkerskolan och Kävlinge kommun fått driva sin skola i botten i tysthet? Risken är stor. Hur många "Tolvåkerskolor" har vi i Sverige? Vem vet? Att det i Sverige är stor skillnad mellan olika skolor vet vi. Frågan är vad vi gör åt det?
Fler standardiserade tester och kontroller säger en del. Så vi kan bli lika bra som Finland. Eller? Nej. För idag kan vi också läsa om skolorna i Finland och om varför de är bäst. De har väl världens mest likvärdiga skola. Men de har inga nationella mätinstrument i form av tester och prov. Skolan i Finland kännetecknas av ordning och reda och traditionell undervisning i helklass. Många svenska lärare, rektorer och skolministrar som besöker finska skolor känner igen sig från när de själva gick i skolan. Den svenska skolan har gått igenom ett antal reformer, på gott och ont, jämfört med den finska skolan (om jag uppfattar saken rätt) och de finska lärarna och rektorerna har fått arbeta mer i lugn och ro. Med rätt stöd och höga förväntningar.
Frågan är om det är bakåt vi vill gå? Det tycker inte Juholt som spinner vidare på det infekterade begreppet "katederundervisning" i svd idag. Han vänder sig emot "sorteringsskolan" och "katederundervisningen" men berättar inte vilken betydelse han lägger in i begreppen. Han lyfter dock en intressant fråga och det är att vi måste ta reda på om det var friskolorna som orsakade ökad segregation och sjunkande resultat.
Allt går runt. Alla skyller på alla. Lärare kan inte undervisa för att de inte ges rätt förutsättningar i form av arbetstid och arbetsuppgifter. Rektorer kan inte leda det pedagogiska arbetet tillfredsställande. Politiker letar efter kortsiktiga lösningar som ger snabba pengar i kassan och blandar sig i didaktik och pedagogik som om de vore lärare hela bunten. Vi skyller sjunkande elevresultat på kommunerna och friskolor poppar upp som tussilago på våren. Sedan skyller vi på friskolorna för den segregerande skolan och det segregerade samhället.
För att inte tala om den tiden då vi skyllde på eleverna.
Det räcker nu. Dags att agera. Dags att fundera över vad som kan få våra barn och ungdomar att utveckla framtidskompetenser och sedan skapa en förskola och skola som leder eleverna dit. Inte tillbaka. Och vi måste göra det nu.
Björn Wiman skriver i DN att svaret på skolfrågorna ligger hos lärarna. Jag tror det ligger en hel del i det.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om mediebild, skolutveckling, skoldebatt
