22 september 2012

Ett exempel på språkutvecklande arbete i mitt klassrum

Jag går under detta läsår en väldigt intressant kursledarutbildning (i regi av Nationellt centrum för svenska som andraspråk) som heter "Vägar till skolframgång -språk, text och lärande i ett mångfaldsperspektiv". Som kursdeltagare är det en del inlämningsuppgifter som ska göras, lämnas in och redovisas och under vår senaste träff var det en av mina kursledarkollegor som frågade om hon fick låna, och använda, en av mina inlämningsuppgifter för att tydliggöra hur man kan arbeta språkutvecklande kring ett ämnesområde tillsammans med nyanlända.

Det fick hon självklart göra och då slog det mig att det kanske finns fler av er som skulle uppskatta att få läsa och ta del av hur jag arbetade med känslan "Ilska" med mina elever, alltså blir det nu även ett blogginlägg.


Gemensam läsing


Vi började med att titta på ett bokomslag till den bok jag valt ut om ”ilska”. Jag hade täckt över bokens titel och vi pratade länge om vad boken kan handla om och vilken titeln kan vara. Vi pratade om hur man kunde se att det var just ”arg” pojken var, vad var det i hans kroppspråk och ansiktsuttryck som kunde få oss att veta det?

Vi samlade in sådant som vi trodde kunde vara anledningar till att pojken var arg och skrev ner det i en tankekarta. Detta ledde till en bra diskussion om varför man blir arg och vad man då gör och vad man kan göra i stället.

Vi läste boken tillsammans. Eller jag läste boken med hjälp av alla tänkbara läsförståelsestrategier jag tyckte passade in, alltifrån att berätta vad stycket kommer handla om innan vi läste det, till att ställa frågor till texten eller utgå ifrån vad bilderna kan säga till oss om textens innehåll. Det tar alltid lång tid för oss att ha högläsning för eleverna gör alltid en massa kopplingar till egna erfarenheter och jag brukar alltid låta andra elever kommentera det en elev sagt med frågan ”Håller du med?” eller ”Hur tänker du?” och ibland med ett ”Varför då?” efteråt.  Jag och eleverna uppskattar verkligen de pass då vi läser tillsammans, det kan oftast vara de mest språkutvecklande passen trots att det egentligen ”bara” är högläsning. Så givande! Frågan är dock om det kanske blir för mycket ”prat” och om det blir samtal som verkligen främjar både språkutvecklingen och förståelsen av texten eller om det blir för ytligt? Det är ingen lätt balansgång. En del elever gör kopplingar till texten som inte alltid är så relevanta för varken innehållet eller förståelsen av texten vilket många gånger kan vara svårt att ta ställning till. På ett sätt vill man att eleverna ska ta för sig av talutrymmet, på ett annat vill man att det ska vara samtal inom kontexten så att säga.

Samtal i par och kortskrivning

Efter läsningen fick eleverna samtala två och två om vad de gör när de är arga och vad man kan göra åt saken om man inte längre vill vara arg. Efteråt samlade de sina tankar genom kortskrivning i ett par minuter. En del elever kom igång snabbt och skrev ned stödord, andra skrev inte ner mer än ett ord. De hade hela tiden tillgång till den gemensamma tankekarta vi skrivit så orden fanns där att skriva av om man ville men nästan inga elever gjorde så. De skrev ner det som de samtalat om. Kanske tänkte de inte på att tankekartan fanns där och jag hade inte heller påmint dem om det. Att få igång eleverna att skriva är alltid en utmaning och därför valde jag kortskrivande denna gång, då behöver de inte tänka på att det ska vara rättstavat, grammatiskt rätt eller ”fint”, det är endast innehållet som är viktigt.

Muntligt återberättande

Eleverna fick läsa upp/återberätta för resten av gruppen vad de samtalat om och jag filmade eleverna när de gjorde detta. (Eleverna vill att allt de gör ska ”läggas på bloggen och på youtube” och jag tycker det är ett väldigt bra sätt att dokumentera deras språkutveckling så jag säger inte emot).

Skriva gemensam text

Efteråt samtalade vi om en bild på en arg pojke av Eva Cerú och vi skrev en gemensam text där alla var delaktiga men där jag var sekreteraren. Vi pratade om hur pojken såg ut och vi försökte beskriva det som gjorde att vi visste att han var arg. Vi funderade kring varför han var arg och vad han gjorde när han var arg och skrev ner det i vår text. Textens avslutning handlade om vad som hände sedan. Vad gjorde han? Slutade han vara arg och hur gjorde han i så fall för att lyckas med det?

Det blev en hel del medlande mellan eleverna för att de skulle kunna enas och här ser jag en stor fallgrop i och med att en del ”röststarka” elever tar över samtalet. Jag försöker ge alla elever möjlighet att tala men som vi alla vet så finns det de elever som helt enkelt inte vill. Som kanske känner att de inte har något att bidra med. Jag har då försökt med ja/nej-frågor som ”Tror du han kommer slå någon?” som ett led till att få även de tystaste eleverna att bli delaktiga. Ibland fungerar det, ibland inte.

Skriva egen text

Vi läste igenom vår gemensamma text flera gånger, dels som en jag-läser-före-eleverna-läser-efter-läsning men även som körläsning där eleverna och jag läser samtidigt i mun på varandra. Det brukar vara populärt. Efteråt fick eleverna skriva egna texter utifrån de frågor vi ställde när vi skrev vår gemensamma text. En del hade svårt att komma igång och fick berätta sin text muntligt för mig innan de satte sig ner för att skriva. Vissa gånger har jag spelat in elevens muntliga text och sedan har eleven fått lyssna på sin egen inspelning och skriva av sina egna ord. Det kan fungera väldigt bra! En elev som är precis i början av sin skrivutveckling fick skriva enstaka ord som hon sedan ville att jag skulle ”översätta” till meningar som hon klistrade upp bredvid sin text.

Läsa sin egen text och berätta fritt

Vi avslutade arbetspasset om ”ilska” med att eleverna fick läsa upp sina texter för varandra (ja, jag filmade dem igen) och sedan fick alla berätta lite fritt om just ”ilska”, varför man är arg, vad man gör och hur man kan sluta vara arg. Jag tycker det är viktigt att man får använda nya begrepp i många olika situationer och genom olika medier. Eleverna var väldigt mycket säkrare på att prata om känslan ilska i det avslutande fria samtalet om ilska än vad de var när vi började arbetsområdet och det är verkligen ett facit på att arbetssättet fungerar. Den muntliga språkutvecklingen får kanske ta för stor plats i min undervisning, och kanske blir det på bekostnad av skrivutvecklingen, men jag tror så väldigt mycket på att man måste förstå ett område innan man kan skriva utförliga texter om det. Dessutom tror jag att det är lättare att skriva om något man kan prata om, att gå från det muntliga till det skriftliga. Att gå från vardagsspråket till skolspråket. Och tillbaka. Om och om igen.


Vill ni lyssna på elevernas texter och deras berättande vet jag att de väldigt gärna vill visa upp sitt arbete. Allt finns i följande blogginlägg: Ilska - en känsla

1 kommentar:

  1. precis hittat din blogg och detta ska jag absolut testa i min förberedelsegrupp där de just nu många är väldigt arga väldigt ofta och för väldigt mycket... :)

    SvaraRadera