Strukturerad läsundervisning som utvecklar elevernas skolspråk

Ämnesintegrerad, strukturerad läs- och skrivundervisning där eleverna får möjlighet att utveckla kunskap om ämnet samtidigt som de utvecklar kunskap om texttypens syfte, struktur och språkliga drag, är något jag tror mycket på. Jag har i mitt arbete med genrepedagogik försökt erbjuda eleverna strategier som de förhoppningsvis har nytta av under lång tid oavsett om det handlar om strategier för att läsa, skriva eller lära. Jag har även försökt se till att undervisningen erbjuder eleverna rätt grad och form av stöttning så alla kan klara av de (förhoppningsvis kognitivt utmanande) uppgifter som jag planerat för dem. Ett ytterligare fokus har varit att se till att eleverna är aktiva och använder det språk som jag vill att de ska utveckla.

Detta är inte helt lätt och därför är det alltid lika givande att inspireras och lära av hur andra gör. På Teaching Channel hittade jag dessa två filmer (som är del av flera i en serie) där vi får följa två olika lärare i deras arbete att få eleverna att utveckla ett "skolspråk" och utveckla lässtrategier för att förstå en faktatext.

Läsförståelse och lässtrategier

Det här med begrepp, och vad vi lägger in i dem, är alltid lika intressant att fundera kring. Jag har lite då och då hört läsförståelsestrategier och lässtrategier användas synonymt, som om det vore samma sak. Vilket det i och för sig kan vara men det behöver inte vara så.

På facebook idag såg jag en fråga där Cecilia Sundh funderade över detta med vad som menas med lässtrategier när kunskapskraven i svenska delar upp lässtrategier och läsförståelse i olika meningar:

Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter för barn och ungdomar med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt. Genom att göra enkla, kronologiska sammanfattningar av olika texters innehåll och kommentera centrala delar med viss koppling till sammanhanget visar eleven grundläggande läsförståelse. (Lgr 11, svenska som andraspråk, betyget E, åk 6)

Jag svarade att det blir lite förvirrat när vi ibland pratar om läsförståelsestrategier och ibland lässtrategier och att jag föredrar Skolverkets begrepp läsförståelseprocesser som i sin tur kräver att eleverna kan olika lässtrategier. För det är ju faktiskt så att man rent tekniskt kan läsa med flyt utan att förstå. Ett konkret exempel ur min egen undervisning för nyanlända är att en hel del elever säkert skulle klara av biten med att läsa med flyt genom att använda lässtrategier (eftersom avkodning, koppla ljud/bokstav etc oftast inte är så svårt) men de skulle inte klara av att visa grundläggande läsförståelse. Om jag ska kartlägga mina elevers läsutveckling behöver jag självklart ha koll på hur långt de kommit när det gäller avkodning och användningen av lässtrategier som leder till att eleven kan läsa med flyt men jag undrar verkligen varför det är intressant att dela upp ovan citerade del ur kunskapskraven i två olika delar? Varför ska vi bedöma dessa två delar som om de vore två fristående delar som inte hörde ihop? (Ja, detta görs i en del läromedel och det görs t ex i min kommuns webbaserade lösning för dokumentation av elevernas utveckling, se bild nedan). Jag menar, vad är läsa med flyt värt om eleven inte samtidigt visar läsförståelse?

Att förenkla bedömningsprocessen genom att klippa sönder kunskapskraven kan säkert vara bra. Men det kan också vara förvirrande, vilket det lätt kan bli i detta fall.

Strategier och funktionellt språkanvändande

För mig är strategier verktygen vi måste undervisa om, och få eleverna att använda sig av, på vägen mot ett funktionellt språkanvändande (eller i detta fall en funktionell läsförmåga som självklart även inbegriper läsförståelse). Lässtrategier handlar om hur man gör, och hur man kan göra, när man lär sig att läsa och när man på olika sätt använder sin läsförmåga. Jag brukar koppla ihop detta med funktionell läsförmåga till Luke & Freebody-modellen som handlar om att eleverna måste få ingå i en social gemenskap och delta i många olika processer när det gäller läs- och skrivaktiviteter. Eleverna behöver då få tillgång till följande resurser, inte bara delar av resurserna utan alla, för att kunna utveckla litteracitet:

"Ur: "Bygga broar och öppna dörrar" Jönsson (2009)"

Utgår man ifrån bilden ovan inser man att en välutvecklad, funktionell läsförmåga handlar om så mycket mer än det vi lite begränsat kallar läsförståelse. Det betyder att vi behöver titta på vilka läsförståelseprocesser våra elever behärskar och vilka de behöver fortsätta att utveckla för att kunna använda sin läsförmåga. Och det är där lässtrategierna kommer in.

Fokus läsförståelse och föreläsningar om läsundervisning

Under Skolforum 2013 erbjöds ett flertal föreläsningar som handlade om läsundervisning och undervisning i lässtrategier. Som tur var filmades dessa av UR Samtiden och nu kan vi ta del av dessa i efterhand via UR play.

Martin Widmark, som tagit initiativet till En läsande klass bjöd på en föreläsning som heter Från ABC och läskondis till läsförståelse och läslust. Har du ett facebook-konto kan du hålla koll på projektet, och bli delaktig samt inspirerad, genom att gå med i En läsande klass på facebook.

Skolforum erbjöd även föreläsningar med lärare som delade med sig av exempel på hur läsundervisning kan se ut i praktiken. Marie Trapp, lärare i Nyköpings kommun och en av tre lärare som fick Svenska Akademiens svensklärarpris 2013, bjöd på en föreläsning som heter Läsförståelsestrategier i praktiken i år f-3. Malin Gonzales, Malin Hugander och Malin Jonsson från Sätraskolan i Stockholm berättade om läsförståelsestrategier i praktiken i årskurs 4-6. Inspirerande och intressant att lyssna och lära av!

Ulla Damber, forskare i läs- och skrivutveckling, berättar i sin föreläsning Betydelsen av tidiga textmöten att tidiga textmöten hjälper barn att utveckla strategier i sin senare läsning. Hon talar om hur man kan motivera barn att söka läsupplevelser och kunskap om omvärlden.

Sofia Malmberg, bibliotekarie på Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm, berättar i föreläsningen Reflekterande läsning och skrivande på bloggen om boksamtal med elever utifrån reflekterande frågor om moral, etik och vänskap.

På temat läsförståelse bör även nämnas att Barbro Westlund har disputerat med sin avhandling som kommer att ges ut som bok: Att bedöma elevers läsförståelse. Hon kommer även under våren att ge ut Att undervisa i lässtrategier för förståelse, tre stycken böcker som kopplar teori till praktik och som ges ut i tre versioner: en för förskoleklass till årskurs 3, en för mellanstadiet och en för högstadiet.

För er som är nyfikna på Barbro Westlunds disputation har jag samlat ihop en del tweets från dagen i denna Storify,

Missa inte heller Barbro Westlund på DN Debatt "Så kan svenska elevers läsförståelse förbättras". Hon tar upp många viktiga punkter som vi behöver utveckla för att främja våra elevers läsförståelse och kunskapsutveckling i skolans alla ämnen.

Informationstjuvar aktiverar förförståelse

Läsrelaterade aktiviteter har jag skrivit om vid ett flertal gånger förut och i det här inlägget tänkte jag fokusera lite extra på en rätt rolig "före-läsning"-aktivitet som går ut på att man aktiverar elevernas förförståelse för att de lättare ska förstå textens innehåll. Aktiviteten bidrar också till att eleverna utvecklar strategier för att dra nytta av olika slags ledtrådar i en text för att öka förståelsen.

Aktiviteten kallas informationstjuvar på svenska men namnet är betydligt mycket mer intressant på engelska: T.H.I.E.V.E.S. eftersom det är en akronym för följande:

Title
Headings
Introduction
Every first sentence in a paragraph
Visuals and vocabulary
End-of-chapter questions
Summary

Suzanne Liff Manz som har hittat på THIEVES, har formulerat ett antal frågor under varje rubrik som man sedan använder tillsammans med eleverna. Dessa frågor har jag sedan försökt översätta så jag skulle kunna använda dem i min undervisning. (Jag hade en tanke om att man skulle skapa en rolig akronym på svenska också men kom inte riktigt så långt...)

Title

• Vad har texten/kapitlet för rubrik?
• Vad vet jag redan om det här ämnet?
• Hur hänger det här ämnet ihop med de tidigare kapitlen?
• Vad tror jag att den här texten kommer att handla om?

Headings

• Vad ger underrubriken mig för ledtrådar om textens innehåll?
• Vad handlar första stycket, under underrubriken, om?
• Kan jag göra om underrubriken till en fråga som troligtvis besvaras i texten?

Introduction

• Finns det en inledningstext?
• Ger inledningstexten en introduktion in i ämnet?
• Vad ger inledningstexten mig för ledtrådar om vad resten av texten kommer att handla om?
• Vet jag redan något om det här ämnet?

Every first sentence in a paragraph

• Om jag läser den första meningen i varje stycke, vad tror jag då kapitlet kommer att handla om?

Visuals and vocabulary

• Finns det några bilder, teckningar, kartor, grafer eller diagram i kapitlet?
• Vad kan jag lära mig av genom att ta hjälp av dessa?
• Hur kan bildtexterna hjälpa mig att få en ökad förståelse?
• Finns det någon lista med ord och begrepp? Förklaras orden och begreppen?
• Finns det viktiga ord i texten som är fetade eller kursiverade?
• Vet jag vad dessa ord betyder?
• Kan jag lista ut eller gissa vad orden betyder om jag läser hela meningen där orden återfinns?

End-of-chapter questions

• Finns det frågor i slutet av kapitlet?
• Vad ger frågorna mig för ledtrådar om vad författaren tycker är viktig information?
• Vad kan jag lära mig av att läsa frågorna?
• Om jag kommer ihåg frågorna kan jag göra anteckningar när jag hittar svaren under läsningen.

Summary

• Vad förstår jag och vad minns jag om de ämnen som behandlas i sammanfattningen?

När jag hörde talas om denna lässtrategi blev jag väldigt nyfiken och bestämde mig för att prova tillsammans med en elevgrupp där flera elever tyckte läromedelstexterna i SO och NO var svåra att förstå. Hur det gick till när vi provade denna lässtrategi har jag skrivit i min senaste krönika i tidningen Alfa (läs gärna den) och det visade sig vara ett riktigt givande sätt att närma sig en text och aktivera elevernas förförståelse.

Vill du läsa mer om THIEVES kan du läsa på Read Write Think och vill du se hur en lärare gör när hon introducerar informationstjuvar för en elevgrupp kanske denna film är av intresse:

Närläsning

Tack vare Lisa Adamson och hennes kollegor på Center för skolutveckling i Göteborg har jag hört väldigt mycket gott om The Teachers College Reading &Writing Project, Colombia University och därför håller jag lite koll på sådant som de tipsar om. Idag såg jag ett litet filmklipp där en lärare närläser en text tillsammans med sina elever och eftersom en del av er har frågat hur det kan gå till när man närläser så tänkte jag att ni kanske är intresserade av att se denna lilla film.

Jag brukar närläsa korta textstycken med mina elever, både som ett sätt att modella lässtrategier men även för att det är ett bra sätt för eleverna att få en ökad läsförståelse. Dessutom är det otroligt roligt och givande.



Här finns ett annat exempel på hur det kan gå till när man närläser:

#Skolchatt om läsförståelse

Imorgon torsdag 17/1 kommer skolchatt på twitter (mellan kl 20-21 varje torsdag pratar vi skolfrågor på twitter) handla om hur vi arbetar med att förbättra elevernas läsförståelse. Det är ett viktigt ämne och något som angår oss alla. Det finns inte ett skolämne där inte läsning och läsförståelse är viktigt och därför är frågan angelägen för alla lärare i alla årskurser och ämnen.

Det finns mycket intressant att läsa när det gäller lässtrategier och läsförståelse men det hinner ni kanske inte läsa tills imorgon. Men ni kanske har några minuter över för att lyssna på en av Henning Fjørtofts inspelade föreläsningar (på norska) eller kanske titta på en av följande 7 filmer som handlar om hur man kan arbeta med att låta eleverna prova samt utveckla olika slags läs- och lärandestrategier, t ex reciprocal teaching. (tipstack till Björn Kindenberg):


Vill ni veta mer om hur #skolchatt fungerar har Morrica skrivit en manual som ni kan ta del av.

Att förstå att man inte förstår - krönika i Alfa

Jag har helt glömt bort att länka till min senaste krönika i tidningen Alfa. Krönikan heter Att förstå att man inte förstår och handlar om vikten av att undervisa explicit i lässtrategier.

Språklyftet - det är dags nu!

Hur många barn och ungdomar ska få lämna skolan utan att ha fått tillgång till rätt verktyg och strategier för att utveckla ett språk att tänka och lära på? Vi har i mätningar efter mätningar fått ta del av sjunkande resultat och larmrapporter om att elevers kunskapsnivå sjunker och att deras läsförmåga försämras. Vi får dessutom ta del av nödrop från universiteten att "att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket." Hur länge ska vi låta detta fortgå? Hur många elever ska få misslyckas innan vi gör något?

Det har redan fått gå för långt, enligt mig. Det är verkligen dags för Språklyftet i svensk skola!

Hur ska elever kunna utveckla sina tankar och sin kunskap om de inte har ett fullgott språk att använda sig av? Hur ska eleverna kunna läsa, förstå och lära av skriftliga texter om de inte har en välutvecklad läsförmåga? Hur ska de kunna analysera och värdera eller beskriva och förklara om de inte har ett språk att kunna kommunicera på?

Hur ska eleverna kunna ta till sig undervisningen i ett ämne om de texter (utifrån ett utvidgat textbegrepp) som används i undervisningen har ett outtalat syfte och outtalade språkliga drag och språkliga mönster? Att gå igenom "svåra ord" räcker inte på långa vägar, språket är betydligt mer komplext än så. Om vi inte undervisar explicit i hur texter är uppbyggda kan vi inte heller kräva att eleverna ska klara av att producera egna texter i samma genre.

Hur ska eleverna kunna välja mellan olika språkliga strategier eller inlärningsstrategier om vår undervisning inte tränar eleverna i just dessa strategier? Hur ska eleverna kunna förstå en texts språkliga mönster och språkliga drag om inte vi lärare är medvetna om vad som kännetecknar en argumenterande text, en förklarande text eller någon annan typ av text som vi använder oss av i vår undervisning?

Morrica är inne på samma ämne och hon ställer frågan Så - vad gör vi åt saken? Mitt spontana svar är Språklyftet!

Att arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen är oerhört viktigt för att elever ska kunna nå skolframgång och därför behöver vi en satsning på kompetensutveckling för ALLA lärare i dessa frågor. Vi behöver dessutom en satsning på att utveckla lärares läsundervisning för läsundervisning ska ske i alla ämnen i alla årskurser. Vi behöver överlag en satsning på att lyfta vikten av litteracitet i svensk skola och därför är det enligt mig och många fler dags för Språklyftet!

Ett språklyft efterfrågas även av ett flertal regionala samordnare för språk-, läs- och skrivutveckling så det är inte bara en fråga som rör undervisning av flerspråkiga elever. Det är en större fråga än så. Det är en demokratisk fråga i allra högsta grad för just nu har vi en stor andel barn och ungdomar som lämnar skolan utan att "kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet". (Vilket jag även berör i mitt Skollyftet-inlägg En skola för alla - en utopi.) Med detta sagt uppfyller inte skolan, enligt mig, kravet "att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem." (Lgr 11) och det är väldigt oroväckande.

I Lgr 11 har språket en oerhört viktig ställning, vilket vi alla redan känner till:

"Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga." (Lgr 11, kap 1)

Vikten av att utveckla elevernas svenska språk genomsyrar hela läroplanen och det första kunskapsmålet i Lgr 11 lyder så här:

"Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt." (Lgr 11, kap 2.2)

Sedan återfinns språkliga förmågor i alla ämnen och många delar av kunskapskraven är omöjliga att uppnå utan en god språklig förmåga vilket talar om för oss att språket är av yttersta vikt för elevernas kunskapsutveckling. Vi kan alltså inte titta på ämneskunskaper utan att fundera över vilka språkliga förmågor som krävs för att utveckla just de ämneskunskaperna. Är det så förvånande att eleverna tycker NO-språket är för svårt att förstå när lärare i naturvetenskapliga ämnen inte alltid är medvetna om vad som vållar språkliga svårigheter i just deras ämnen? Vi måste börja med oss själva och vårt ansvar att utveckla elevernas språkliga förmågor i alla ämnen.

Ska då lärare i t ex naturvetenskapliga ämnen således även vara språklärare? Nej, det kanske är en utopi, men om man som ämneslärare inte har kunskap om hur man kan göra sin ämnesundervisning mer språkinriktad borde finnas en "språkutvecklingslärare" att ta hjälp av. En "språkutvecklingslärare" är en lärare som är expert på språket i ämnet och som kan handleda ämneslärare genom att synliggöra vad det är i texterna och undervisningen som kan skapa språkliga hinder för elevernas kunskapsutveckling. En "språkutvecklingslärare" kan dessutom ge förslag på läsrelaterade aktiviteter, hur man undervisar i läsförståelse och hur man med hjälp av stöttning kan förtydliga i stället för att förenkla.

Språket är nyckeln till skolframgång och för att fler elever ska lyckas i skolan måste vi satsa på språket. Från början. Från förskola ända upp till högre utbildning. I alla ämnen, i alla årskurser och under varenda lektion. Det är vårt uppdrag och vår skyldighet på samma sätt som att "använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt" är en rättighet för alla barn och ungdomar i Sverige.

Läs även min debattartikel om Språklyftet i Skolvärlden: Språk är nyckeln till framgång

Ett exempel på språkutvecklande arbete i mitt klassrum

Jag går under detta läsår en väldigt intressant kursledarutbildning (i regi av Nationellt centrum för svenska som andraspråk) som heter "Vägar till skolframgång -språk, text och lärande i ett mångfaldsperspektiv". Som kursdeltagare är det en del inlämningsuppgifter som ska göras, lämnas in och redovisas och under vår senaste träff var det en av mina kursledarkollegor som frågade om hon fick låna, och använda, en av mina inlämningsuppgifter för att tydliggöra hur man kan arbeta språkutvecklande kring ett ämnesområde tillsammans med nyanlända.

Det fick hon självklart göra och då slog det mig att det kanske finns fler av er som skulle uppskatta att få läsa och ta del av hur jag arbetade med känslan "Ilska" med mina elever, alltså blir det nu även ett blogginlägg.

Gemensam läsing

Vi började med att titta på ett bokomslag till den bok jag valt ut om ”ilska”. Jag hade täckt över bokens titel och vi pratade länge om vad boken kan handla om och vilken titeln kan vara. Vi pratade om hur man kunde se att det var just ”arg” pojken var, vad var det i hans kroppspråk och ansiktsuttryck som kunde få oss att veta det?

Vi samlade in sådant som vi trodde kunde vara anledningar till att pojken var arg och skrev ner det i en tankekarta. Detta ledde till en bra diskussion om varför man blir arg och vad man då gör och vad man kan göra i stället.

Vi läste boken tillsammans. Eller jag läste boken med hjälp av alla tänkbara läsförståelsestrategier jag tyckte passade in, alltifrån att berätta vad stycket kommer handla om innan vi läste det, till att ställa frågor till texten eller utgå ifrån vad bilderna kan säga till oss om textens innehåll. Det tar alltid lång tid för oss att ha högläsning för eleverna gör alltid en massa kopplingar till egna erfarenheter och jag brukar alltid låta andra elever kommentera det en elev sagt med frågan ”Håller du med?” eller ”Hur tänker du?” och ibland med ett ”Varför då?” efteråt.  Jag och eleverna uppskattar verkligen de pass då vi läser tillsammans, det kan oftast vara de mest språkutvecklande passen trots att det egentligen ”bara” är högläsning. Så givande! Frågan är dock om det kanske blir för mycket ”prat” och om det blir samtal som verkligen främjar både språkutvecklingen och förståelsen av texten eller om det blir för ytligt? Det är ingen lätt balansgång. En del elever gör kopplingar till texten som inte alltid är så relevanta för varken innehållet eller förståelsen av texten vilket många gånger kan vara svårt att ta ställning till. På ett sätt vill man att eleverna ska ta för sig av talutrymmet, på ett annat vill man att det ska vara samtal inom kontexten så att säga.

Samtal i par och kortskrivning

Efter läsningen fick eleverna samtala två och två om vad de gör när de är arga och vad man kan göra åt saken om man inte längre vill vara arg. Efteråt samlade de sina tankar genom kortskrivning i ett par minuter. En del elever kom igång snabbt och skrev ned stödord, andra skrev inte ner mer än ett ord. De hade hela tiden tillgång till den gemensamma tankekarta vi skrivit så orden fanns där att skriva av om man ville men nästan inga elever gjorde så. De skrev ner det som de samtalat om. Kanske tänkte de inte på att tankekartan fanns där och jag hade inte heller påmint dem om det. Att få igång eleverna att skriva är alltid en utmaning och därför valde jag kortskrivande denna gång, då behöver de inte tänka på att det ska vara rättstavat, grammatiskt rätt eller ”fint”, det är endast innehållet som är viktigt.

Muntligt återberättande

Eleverna fick läsa upp/återberätta för resten av gruppen vad de samtalat om och jag filmade eleverna när de gjorde detta. (Eleverna vill att allt de gör ska ”läggas på bloggen och på youtube” och jag tycker det är ett väldigt bra sätt att dokumentera deras språkutveckling så jag säger inte emot).

Skriva gemensam text

Efteråt samtalade vi om en bild på en arg pojke av Eva Cerú och vi skrev en gemensam text där alla var delaktiga men där jag var sekreteraren. Vi pratade om hur pojken såg ut och vi försökte beskriva det som gjorde att vi visste att han var arg. Vi funderade kring varför han var arg och vad han gjorde när han var arg och skrev ner det i vår text. Textens avslutning handlade om vad som hände sedan. Vad gjorde han? Slutade han vara arg och hur gjorde han i så fall för att lyckas med det?

Det blev en hel del medlande mellan eleverna för att de skulle kunna enas och här ser jag en stor fallgrop i och med att en del ”röststarka” elever tar över samtalet. Jag försöker ge alla elever möjlighet att tala men som vi alla vet så finns det de elever som helt enkelt inte vill. Som kanske känner att de inte har något att bidra med. Jag har då försökt med ja/nej-frågor som ”Tror du han kommer slå någon?” som ett led till att få även de tystaste eleverna att bli delaktiga. Ibland fungerar det, ibland inte.

Skriva egen text

Vi läste igenom vår gemensamma text flera gånger, dels som en jag-läser-före-eleverna-läser-efter-läsning men även som körläsning där eleverna och jag läser samtidigt i mun på varandra. Det brukar vara populärt. Efteråt fick eleverna skriva egna texter utifrån de frågor vi ställde när vi skrev vår gemensamma text. En del hade svårt att komma igång och fick berätta sin text muntligt för mig innan de satte sig ner för att skriva. Vissa gånger har jag spelat in elevens muntliga text och sedan har eleven fått lyssna på sin egen inspelning och skriva av sina egna ord. Det kan fungera väldigt bra! En elev som är precis i början av sin skrivutveckling fick skriva enstaka ord som hon sedan ville att jag skulle ”översätta” till meningar som hon klistrade upp bredvid sin text.

Läsa sin egen text och berätta fritt

Vi avslutade arbetspasset om ”ilska” med att eleverna fick läsa upp sina texter för varandra (ja, jag filmade dem igen) och sedan fick alla berätta lite fritt om just ”ilska”, varför man är arg, vad man gör och hur man kan sluta vara arg. Jag tycker det är viktigt att man får använda nya begrepp i många olika situationer och genom olika medier. Eleverna var väldigt mycket säkrare på att prata om känslan ilska i det avslutande fria samtalet om ilska än vad de var när vi började arbetsområdet och det är verkligen ett facit på att arbetssättet fungerar. Den muntliga språkutvecklingen får kanske ta för stor plats i min undervisning, och kanske blir det på bekostnad av skrivutvecklingen, men jag tror så väldigt mycket på att man måste förstå ett område innan man kan skriva utförliga texter om det. Dessutom tror jag att det är lättare att skriva om något man kan prata om, att gå från det muntliga till det skriftliga. Att gå från vardagsspråket till skolspråket. Och tillbaka. Om och om igen.

Vill ni lyssna på elevernas texter och deras berättande vet jag att de väldigt gärna vill visa upp sitt arbete. Allt finns i följande blogginlägg: Ilska - en känsla

Den sjunkande läskunnigheten - vad gör vi?

De senaste dagarna har vi kunnat läsa alarmerande rapporter om att var femte europé läser så dåligt att de inte klarar sig i det moderna samhället:

En av fem 15-åringar samt nästan 75 miljoner vuxna saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter, vilken gör det svårt för dem att få jobb och ökar risken för fattigdom och social utestängning. 

Europeiska kommissionen skickade i veckan ut ett pressmeddelande om den rapport som en expertgrupp tagit fram när det gäller att höja läskunnighetsnivån i Europa. Det är dels en alarmerande rapport om en läskunnighetskris i Europa, dels en upplyftande del som handlar om goda exempel och rekommendationer om vad som bör göras. När det gäller yngre barn gäller det bland annat följande:

Att investera i barmomsorg och förskoleverksamhet av hög kvalitet är en av de bästa investeringar som länderna kan göra i Europas framtida humankapital. Barn som har deltagit i förskoleverksamhet är mer läskunniga och har bättre resultat i skolan.

Kompetenta lärare

För oss som arbetar på låg- och mellanstadiet handlar det, som vi redan känner till, om kompetenta lärare, gärna så kallade läs-experter, vikten av tidiga insatser och utvecklade skolbibliotek samt uppmuntran att använda IKT-verktyg och digital läsning. När det gäller äldre barn skriver de i rapporten att ungdomar behöver en mer varierad läsning för att motivera alla läsare, speciellt pojkar, och att

man bör främja samarbete mellan skolor och företag för att läsinlärning ska får mer relevans för verkliga situationer.

De tar även upp aspekten att det inte längre får vara tabubelagt när det gäller vuxna som har problem med läskunnigheten och att företag, arbetsgivare, organisationer, kända personligheter etc har ett stort ansvar att prata om dessa frågor och komma med möjliga lösningar.

Invandrare och läskunnighet

Eftersom frågan om invandring och invandrare alltid kommer upp när man pratar om sjunkande skolresultat och sjunkande språkfärdigheter har expertgruppen fokuserat lite extra just på detta i pressmeddelandet. För även om många av de europeiska länderna har tagit emot många nyanlända är inte det i sig en förklaring till den sjunkande läskunnigheten i Europa:

I rapporten noteras att läskunnighet har tilltagande flerspråkighets- och migrantinslag på grund av den ökande rörligheten i Europa. År 2009 var 10 % av 15-åringarna i EU födda i ett annat land eller så var båda deras föräldrar födda i ett annat land, jämfört med 7 % år 2000. I somliga länder som Italien eller Spanien ökade procentandelen invandrarbarn fem gånger mellan år 2000 och 2010. Språkinlärning är därför allt viktigare, inte bara som kommunikationsverktyg utan som ett sätt att bygga upp ömsesidig förståelse. Medan dålig läskunnighet i sig själv inte är ett migrationsproblem (den stora merparten av barn och vuxna med dålig läskunnighet är födda i det land där de bor) anges det i rapporten att det behövs mer skräddarsytt stöd med ledning av insikt i individuella språk- och läskunnighetsbehov.

Anledningar till sjunkande läskunnighet

Så var det den andra delen av detta med den sjunkande läskunnigheten. Vad beror det på? För ett tag sedan kunde vi läsa att det nog var datorernas fel. Eller i alla fall barn och ungdomars nya datorvanor som tar tid ifrån den så nödvändiga läsningen. Det ligger säkert en hel del i det. Men är det hela sanningen? Troligtvis inte. Eftersom jag är lärare funderar jag en hel del på vilket ansvar vi i skolan har när det gäller elevernas sjunkande läsförmåga och jag läser lite om vad Skolinspektionen har att säga i frågan:

Skolinspektionens kvalitetsgranskningar av svenskämnet: ”Läsprocessen i svenska och naturorienterade ämnen, årskurs 4–6” och ”Svenska i gymnasieskolan” visar att det finns brister när det gäller bearbetningen av texter i form av samtal, frågor, gemensamt läsande, skrivande och genom kopplingar till andra texter. De granskade skolorna använder verktyg för diagnosticering av läsförmåga, vilket ger information om fortsatta behov och möjlighet till en mer individualiserad undervisning i svenska. Skolorna använder emellertid  kunskapen i liten omfattning. Sammanfattningsvis ser granskningen av svenska och naturorienterade ämnen för årskurs 4–6 och svenska på gymnasiet brister i bearbetningen av texter, elevernas möjlighet till inflytande på textval och variationen av texter som används i klassrummet. I  båda granskningarna påpekas även brister i uppföljning av läsdiagnosticering. Klassrummens möjligheter att erbjuda flerstämmig svenskundervisning och ett varierat textutbud begränsas utan ett tydliggjort  funktionellt sammanhang och utan att ungdomarnas erfarenheter, behov och intressen  är utgångspunkt. Svenskundervisningen behöver också utgå från hur texter ser ut och används utanför skolsituationen.

Vad kunde skolan gjort bättre?

Det verkar sannerligen så att vi har en hel del att utveckla när det gäller läsning och läsundervisning i skolan idag. Är du intresserad av att läsa mer om läsundervisning och vad forskningen säger rekommenderar jag den litteraturöversikt som Skolinspektionen använt sig av vid deras kvalitetsgranskning av läsundervisning inom ämnet svenska för årskurs 7-9.

Så. Läsundervisningen i den svenska skolan idag är inte vad den borde vara. Vad kan det bero på? Vad har vi gjort för fel? Jag ska ta några konkreta exempel som inte på något sätt är hela sanningen men kanske ändå en del viktiga beståndsdelar.

Rätt metod

Vi har många gånger tänkt att eleverna inte är tillräckligt "mogna", att de behöver mer tid innan läsningen kommer igång, när det i själva verket kanske varit så att vi inte erbjudit eleverna läsundervisning på rätt nivå eller med rätt metod. Hur många olika metoder känner du till? Hur det du vilken metod som passar vilken elev? Det är inga lätta frågor att besvara och konflikterna har varit många när det gäller att hitta och argumentera för "den rätta metoden". Som faktiskt inte finns, eftersom det beror på den eleven vi har framför oss. Vilka behov och förutsättningar just den eleven har måste få styra vårt val av metod. Boken L som i läsa, M som i metod, ger en väldigt bra översikt över de vanligaste läsinlärningsmetoderna och kan ge bra tips till många av oss.

Strukturerad läsundervisning

Vi har många gånger trott att det räcker med att läsa för att lära sig läsa och att det räcker med att väcka ett läsintresse för att eleverna ska bli goda läsare. Det fungerar självklart för en del men väldigt många elever behöver de ledtrådar som gemensam högläsning och vägledd läsning kan ge och många elever behöver höra, se och ta del av hur vi som lärare modellar vårt läsande för att de själva ska kunna bli självständiga läsare. Det handlar om strukturerad läsundervisning och detta är något som bland annat Anne-Marie Körling skrivit och arbetat mycket med.

Strukturerad skrivundervisning

På samma sätt har vi många gånger tänkt att det räcker med att skriva för att lära sig skriva. Det finns ett citat, en liknelse, som många som känner till genrepedagogik brukar ha hört och det handlar om en person som berättar om hur hon i åk 7 i ämnet bild fick måla av ett fruktfat för att sedan i åk 9 måla av samma fruktfat och då kunna se sin egen utveckling. Hon berättade att de flesta i hennes klass målade fantastiska målningar i 9:an medan hon inte kunde se någon skillnad alls mellan det hon målade i 7:an och i 9:an. Som vuxen och som lärare funderade hon över detta och förstod då att hon inte fått någon explicit undervisning i hur hon kunde måla för att frukten skulle se mer levande ut. Hon hade inte rent konkret fått lära sig hur man kunde leka med skuggor och färger t ex. Hon hade fått måla och måla av men utan explicit undervisning i hur man faktiskt gjorde utvecklades hon inte maximalt. På samma sätt är det för många av våra elever som faktiskt behöver en mycket mer explicit undervising i hur man läser och skriver olika texter. I alla ämnen, inte bara i svenskämnet.

Läsundervisning allas ansvar

Vi har i skolans värld på något sätt tagit för givet att svenskläraren tar hand om läsundervisningen. Och att läsinlärningen hör hemma på lågstadiet eller kanske till och med endast i år 1. Elevers läsundervisning, liksom språkutveckling i stort, angår oss alla och är allas ansvar även om lågstadielärarna fortfarande är skolans experter på läsninlärning och läsundervisning. I USA pratar man mycket om The Fourth-grade slump, dvs att många elever helt plötsligt tycker att skolan är jättesvår när de börjar i 4:an och de inte längre förväntas lära sig att läsa utan snarare att lära genom att läsa. Anledningarna till att skolan blir svårare i fjärde klass är många. Det handlar dels om att "svaga" läsare (jag gillar inte det uttrycket men tyvärr är det vanligt förekommande) inte har automatiserat sin läsning i tillräckligt hög grad och att de inte läser tillräckligt fort men det handlar även om att språket i texterna förändras, det är både mer avancerade ord och mer avancerade textstrukturer. I läroböcker packas informationen ihop för att texterna inte ska bli för långa och i skönlitteratur blir bilder mer och mer ovanliga. Allt detta försvårar för "svaga" läsare att dels komma igenom texten, dels att förstå den och lära av den. Som tur var har läsforskningen på senare år fokuserat väldigt mycket på läsförståelsestrategier vilket förhoppningsvis leder till att alla lärare i skolan arbetar med detta i alla ämnen och i alla årskurser. Läsningen utvecklas som bekant under hela livet.

Lästips

Jag har skrivit en del om hur man kan arbeta med skrivning i alla de inlägg som är taggade genrepedagogik och jag har även skrivit en hel del inlägg om läsning. Ett par inlägg som jag gärna lyfter lite extra är bland annat det inlägg som heter Gemensamma läsupplevelser, där det finns lästips både till lärare och till våra elever. Sedan rekommenderar jag ett inlägg som heter Läsrelaterade aktiviteter - oerhört viktiga där jag ger konkreta tips på hur man kan arbeta med just läsrelaterade aktiviteter.

Sedan skulle jag vilja avsluta med att lyfta en bok som jag tycker alla lärare ska köpa in och läsa tillsammans med sina kollegor i arbetslaget, nämligen Utmana, utforska, utveckla - om läs- och skrivprocessen i skolan. I slutet av den boken finns checklistor där vi lärare kan utforska vår egen skola och vår egen undervisning för att kartlägga om det vi gör med eleverna verkligen utvecklar deras läsning och skrivning (och deras språk överlag) maximalt. Boken vänder sig främst till lärare i åk 4-6 av den anledningen att det är där vi måste lägga in tyngdpunkten nu. I svensk skola idag är vi rätt bra på att lära eleverna att avkoda men vi är mindre bra på att lära eleverna att lära genom att läsa och ge eleverna de strategier de behöver för att utveckla sin läsning. Och då menar jag utveckla sin läsning av alla olika slags texter i alla olika ämnen och sammanhang. Inte bara skönlitteratur i svenskämnet.

Mer i ämnet: Lärarnas Nyheter.

Sommarläsning och boktips

Jag har hunnit läsa en hel del i sommar och här ser ni ett urval av de böcker jag läst och reflekterat kring.

Trots att böckerna har olika infallsvinklar och olika fokus finns det en hel del beröringspunkter och gemensamma teman.

Ett sådant återkommande fokus är det som Anne-Marie Körling så fint kallar "Vi är och vi blir tillsammans" i sin bok Nu ler Vygotskij, dvs att lära av och med varandra. Att ha ett gemensamt lärande där vi lär ihop men på olika sätt. Vygotskijs tankar går som en röd tråd genom alla dessa böcker på olika sätt. Dels detta med att barn utvecklas i samspel med andra och att det ett barn kan göra med hjälp/stöd idag kan barnet göra självständigt imorgon, dels tankarna som handlar om skillnaderna mellan barns förstaspråksutveckling, eller hur de utvecklar vardagsspråket, och den utveckling som språket får genom undervisning, det en del kallar skolspråk eller academic language. Språk och språkutveckling är således även det ett genomgående tema i böckerna.

Ett annat gemensamt tema i böckerna är vikten av att aldrig låta eleverna vara ensamma i sitt lärande och betydelsen av en strukturerad lärare som kan undervisa explicit om sådant som eleverna behöver för att utvecklas. En lärare som vet var eleverna befinner sig och vad de behöver för stöttning för att utvecklas i just den riktning som styrdokumenten pekar. 

Läsning och läsutveckling tar stort utrymme i böckerna för det är främst genom läsning våra elever ska tillägna sig ny kunskap. Det pratas om mycket om gemensam läsning, närläsning, textsamtal, textrörlighet och vikten av att undervisa eleverna i läsförståelsestrategier som de har nytta av under hela sin skolgång och i deras framtida vuxenliv. Att kunna avkoda räcker inte, vi och våra elever måste ägna lektionstid åt att träna läsfärdigheter som att identifiera huvudbudskap, förklara och visa att vi har förstått vad vi läst, generalisera kring och dra slutsatser av vad vi har läst, förutsäga vad som kommer hända härnäst i texten, jämföra det vi läst med egna erfarenheter, jämföra det vi läst med sådant vi läst tidigare och beskriva stil och struktur i texten vi läst (Utmana, utforska, utveckla! sid 66-67). Även boken Bygga broar och öppna dörrar handlar mycket om hur vi i förskola och skola kan läsa, skriva och samtala mer om texter för att underlätta för barnen och elevernas språk- och kunskapsutveckling.

Vi kan inte ta för givet att eleverna har den bakgrundskunskap vi kanske tror att de har. Vi måste fortsätta bygga där eleverna är, inte där vi tror att de är. Alltså måste vi veta var eleverna befinner sig och eftersom eleverna oftast befinner sig på helt olika nivåer kan en arbetsmodell som Reading to Learn vara ett bra sätt att arbeta med språk- och kunskapsutveckling. I boken Learning to Write, Reading to Learn beskrivs detta arbetssätt ingående. Andra konkreta undervisningstips och idéer får man i böckerna Språkarbete i alla ämnen och Framgång genom språket, lättlästa böcker som alla lärare oavsett ämne borde läsa.

Även i boken Pedagogisk bedömning finns många konkreta exempel. Boken handlar inte bara om bedömning utan även om dokumentation och kunskapsutveckling och hur allt detta hör ihop.

Hoppas du hittar någon bok som du tycker låter intressant. Vill du diskutera någon av böckerna är du varmt välkommen att höra av dig!

Läsrelaterade aktiviteter - oerhört viktiga!

Ja
g får ofta frågan vilka läromedel jag använder eller som jag rekommenderar för nyanlända elever (eller i ämnet svenska som andraspråk). Det är ingen lätt fråga att svara på. Jag kan helt ärligt säga att jag inte tycker att det finns något heltäckande läromedel som passar alla. I stället för att rekommendera läromedel skulle jag vilja rekommendera er att välja läromedel och texter utifrån det ni arbetar med för tillfället.

Det behöver inte vara ett läromedel specialskrivet för nyanlända. Det behöver inte finnas anpassade arbetsuppgifter till. Vi som arbetat ett bra tag med nyanlända elever vet att vi oftast gör om materialet så det ska passa just de elever vi för tillfället har i vår grupp och det är långt ifrån alltid som det går att återanvända material.

Jag arbetar ofta utifrån ett tema och då utgår jag ifrån det i allt jag planerar. Just nu är det tema sagor som gäller. Jag utgår ifrån elevernas förkunskaper och bygger successivt upp deras ord- och genrekunskap genom att vi läser sagor, pratar om sagor och återberättar sagor, muntligt, skriftligt och i bild och form. Vi sjunger, vi diktar, vi målar och skriver. Vi arbetar i stort sett alltid utifrån cirkelmodellen som jag beskrivit här och exemplifierat här.

Ibland när jag högläser så "modell-läser" jag. Jag ställer frågor till texten och "tänker högt" för att eleverna ska lära sig att göra inferenser, att läsa mellan raderna. Vi pratar mycket om det som gömmer sig i texterna, det som man kan ana eller gissa men som egentligen inte står där.

Jag brukar tänka utifrån tre olika perspektiv när jag planerar min undervisning när det gäller läsning av texter, före-läsning-aktiviteter, under-läsning-aktiviteter och efter-läsning-aktiviteter. Beroende på vilket tema vi arbetar med och vad det är för typ av texter vi ska läsa så varierar uppgifterna.

Det jag hela tiden har i bakhuvudet när jag väljer uppgifter, är att uppgifterna ska ge eleverna strategier, verktyg och kunskaper för att de ska kunna läsa och förstå liknande texter utan hjälp i framtiden samt att uppgifterna ska bidra till att eleverna ska kunna förstå innehållet i den text vi ska läsa.

Före-läsning-aktiviteter kan vara att man tittar på bilder eller annat visuellt stöd för att väcka intresse och samla ord/begrepp i en tankekarta. Det kan vara att man med hjälp av en modersmålslärare har låtit eleven läsa samma text på sitt modersmål. Det kan vara att man tittar på textens layout, rubriker, underrubriker, faktarutor etc och försöker gissa vad texten handlar om. Det kan också vara att någon berättar något om det texten handlar om, något självupplevt och engagerande, kanske.

Att arbeta mycket med förförståelse är oerhört viktigt. Traditionellt brukar lärare gå igenom "svåra ord", ord som är nya för de flesta elever, men det räcker inte att bara gå igenom dessa ord innan man läser, man måste även fokusera på det under själva läsningen.

Under-läsning-aktiviteter kan vara att man börjar med att skumläsa, att ögna igenom texten. Låt eleverna berätta vad de tror att det är för typ av text och vilken information den innehåller. Man kan läsa och pausa och ställa frågor av typen "Vad tror ni händer nu?" eller "Varför blev det så?" och låta eleverna diskutera två och två och motivera sina svar. En annan aktivitet är att man kan skriva frågor i marginalen på texten. Frågor som ska träna eleverna i lässtrategier, inte kontrollfrågor på textens innehåll. Exempel på frågor kan vara att eleven ska gissa vad ett specifikt ord betyder, eller kunna visa vad som är viktigaste informationen i ett stycke. Det kan också vara en uppgift utifrån en beskrivning: "Om du skulle rita det här, hur skulle det då se ut?"

Det finns mängder att aktiviteter att göra under läsningen men minst lika viktigt är de aktiviteter man gör efter läsningen. Det är nu eleverna har möjlighet att gå in på djupet i texten och det är dessa aktiviteter som ofta ger eleverna strategier att klara av att läsa liknande texter på egen hand i framtiden. Det är också efter läsningen som eleverna kan ge personlig respons och kritik på det de har läst.

Efter-läsning-aktiviteter kan vara att man ger eleverna en samling påståenden utifrån texten som eleverna ska ta ställning till, det kan vara enkla "sant eller falskt"-påståenden. Det kan vara uppgifter där eleverna ska sammanfatta text eller kanske sätta egna underrubriker på stycken. Det kan vara lucktexter (dvs texter där vissa ord saknas) av olika slag beroende på vad i språket det är man tränar för tillfället. Det kan vara uppgifter där eleverna ska rekonstruera en text som man klippt sönder, kanske i meningar, ord eller i satser, för att träna ordföljd eller hur man bygger meningar. Det kan också vara att man klipper i sär ord till bokstäver för att eleverna ska träna vissa stavningsmönster. Efter läsningen kan man också göra uppgifter där eleverna får ändra om slutet på, eller fortsätta skriva, texten. Eller kanske ändra perspektiv eller något i handlingen. Att dramatisera en text är ett annat sätt att bearbeta den på. Vissa elever kan även uppskatta att få omvandla en berättelse till en serie där dialoger motsvaras av pratbubblor. Har man en berättelse med mycket dialog så kan man på ett roligt sätt träna högläsning genom att dela upp texten mellan olika elever som då får agera skådespelare. På så sätt läser ofta eleverna med mycket mer inlevelse och tro det eller ej, de får ofta till ett mycket svenskare uttal.

Så. Vilken lärobok erbjuder all denna träning runt en och samma text? Alla, skulle jag vilja säga. Eller ingen. För det handlar inte så mycket om läroboken utan om den som styr undervisningen, dvs du och jag.

Det är inte alltid uppgifterna som ska variera i ett klassrum där vi har elever som befinner sig på olika nivåer, utan det är formen och graden av stöttning vi ger till våra elever som ska variera. Inget läromedel kan göra detta utan det är helt och hållet vårt ansvar som lärare.

Ska jag däremot rekommendera några böcker så väljer jag böcker som jag som lärare inte klarar mig utan. För det är ju inte så att det är jag som hittat på alla övningar som jag skrivit om ovan. Nä, det är sådant som jag lärt mig av Pauline Gibbons, Maaike Hajer, Anniqa Sandell-Ring, Britt Johansson och många andra som skrivit böcker om språk och lärande. Så, här är böckerna på min Topp 5-lista. Vilka finns på din?

Vill du få fler tips på läsaktiviteter man kan göra före, under och efter läsning kan nog denna lista med 103 läsaktiviteter räcka långt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om sning, läsning, lässtrategier, Pauline Gibbons, Anniqa Sandell-Ring, Britt Johansson, Hajer, kunskapsutveckling,