Hur kan vi undervisa elever som ska lära sig läsa och skriva på ett nytt språk?

Jag får ofta frågor som handlar om undervisning av nyanlända elever och eftersom jag kan tänka mig att många undrar samma sak kan jag ju lika väl svara i form av ett blogginlägg i stället för i ett mejl. Denna gång handlar frågan om nyanlända elever och den grundläggande läs- och skrivinlärningen.

Läraren som skriver till mig är orolig för att deras metoder inte räcker till när det gäller elever som har ett modersmål med ett, från svenska språket, avvikande ljudsystem. Läraren skriver:

Barnen ska i det fallet lära ett nytt skriftspråk samtidigt som de lär sig svenska och de kan inte lika självklart koppla bokstäverna till ljud och kända ord. Det är här jag tror att vi misslyckas.

Något av det mest komplexa i arbetet med att undervisa nyanlända elever är just detta att många elever inte bara ska lära sig svenska, de ska även lära sig läsa och skriva på svenska. Ett språk de ännu inte behärskar. (Sedan behöver man ju även lägga till det faktum att man ofta har andra nyanlända elever, i samma undervisningsgrupp, som kanske läser avancerad litteratur på sina modersmål vilket gör undervisningssituationen ännu mer komplex.)

Läsinlärning på modersmålet

Om det finns modersmålslärare och/eller studiehandledare som kan bistå med läs- och skrivundervisning på modersmålet är det alltid den bästa lösningen (ex på hur det kan gå till finns i denna film från norska Nafo) men vi som arbetar i skolans värld vet att detta inte alltid finns som alternativ. De elever som redan "knäckt läskoden" på ett språk kan tämligen lätt "överföra" denna kunskap till ett nytt språk även om det nya språket har ett annat skriftsystem. Men det är ju långt ifrån alla nyanlända elever som kan läsa när de kommer till svensk skola och för dessa elever behöver vi ha en stor verktygslåda med olika metoder att välja på. För ingen läsinlärningsmetod passar ju alla. 

Vikten av förförståelse

Vi vet redan att det är en tillräckligt komplex process att lära sig läsa på sitt modersmål med läsningens alla avkodnings- och förståelseprocesser och detta inlägg gör inga anspråk på att vara heltäckande när det gäller läs- och skrivinlärning i stort. Vad man kan ha i bakhuvudet när det gäller nyanlända elever och läs- och skrivinlärning är att väldigt mycket underlättas om eleverna förstår vad det är de läser och skriver och att det sker i en meningsfull kontext. Att använda vanliga läsläror kan säkert fungera men min erfarenhet är att dessa läromedel ofta utgår ifrån en väldigt svensk, eller västerländsk, kulturell referensram och innehåller ofta ett språk som kan vara onödigt svårt för nyanlända elever. Dessutom är de allra flesta läslärorna skrivna utifrån föreställningen att läsaren är ca 6-7 år gammal. Våra elever kan ju vara betydligt äldre än så. Men, ibland finns det behov av läsläror och mina favoriter är då småböcker av olika slag som man kan arbeta med på en stor mängd olika sätt. Anne-Marie Körlings bok Kiwimetoden har varit en stor inspirationskälla för mig i det arbetet och jag har alltid lagt stor vikt vid förförståelsen. Att göra bildpromenader är t ex ett väldigt bra sätt att närma sig en text och skapa förförståelse innan man börjar avkoda/läsa.

Från det muntliga till det skriftliga

I min läs- och skrivundervisning har jag i stort sett alltid gått från det muntliga språket till det skriftliga och från det konkreta till det abstrakta. Det kan handla om att vi tillsammans sätter ord på sådant som vi upplevt tillsammans. Vi kanske pratar om bilder från en gemensam skogsutflykt, samlar ord i en ordbank och återberättar muntligt för varandra. Eftersom jag frekvent använder mig av cirkelmodellen i min undervisning skriver vi oftast en gemensam text som sedan får tjänstgöra som "läslära" på olika sätt. Eftersom alla elever vet vad texten handlar om behöver ingen lägga onödig energi på att försöka förstå texten utan fokus kan ligga på avkodnings- och lästräning i olika former. För vissa elever kan det handla om att leta efter någon specifik bokstav, identifiera något frekvent ord eller kanske något specifikt bokstavsljud. För andra elever kan det handla om att klippa i sär texten i ord eller meningar och lägga ihop den igen. (Ett konkret exempel på hur jag har arbetat med olika läsaktiviteter utifrån fabeln Lejonet och musen finns i detta blogginlägg.) När eleverna arbetar med lästräning av texten på olika sätt kan jag jobba intensivt med ett fåtal elever med exempelvis vägledd läsning utifrån just dessa elevers behov. En del elever behöver närma sig läsningen med hjälp av helordsläsning innan man börjar undersöka bokstavsljuden medan andra elever behöver ljuda sig fram. 

Fonologisk medvetenhet

För mig som lärare är det väldigt viktigt att jag vet hur långt mina elever har kommit i sin fonologiska medvetenhet och bokstavskännedom för att jag ska kunna lägga upp min undervisning på rätt sätt. Även om eleverna kommit olika långt och behöver utveckla olika saker kan man ändå undervisa om uttal, prosodi och bokstavsljud när vi läser och skriver våra gemensamma texter. Om jag vet att vissa av mina elever behöver träna på vissa specifika ljud ser jag till att undervisa om detta och att ge eleverna träning i just dessa ljud. Att rimma, ramsa och leka med ord är något som barn ofta gör för att öka sin fonologiska medvetenhet men detta är enligt min erfarenhet något som nyanlända elever kan ha väldigt svårt för. Därför är det viktigt att vi tränar på detta i meningsfulla sammanhang så det inte bara blir "nonsensord" som eleverna inte förstår. Men, självklart kan det finnas elever som har stort behov av särskilda ljudträningsmaterial.

Skriva i skrivarpar

När vi har skrivit en gemensam text, och arbetat med den på olika sätt, är det dags för eleverna att skriva egna texter utifrån samma struktur och med ett liknande innehåll. Här låter jag ofta eleverna skriva i skrivarpar precis som man oftast gör inom Skriva sig till läsning. Ibland låter jag elever med samma modersmål skriva tillsammans eftersom de då kan diskutera textens form och innehåll på ett helt annat sätt eftersom de har ett gemensamt språk att kommunicera på. Ibland låter jag en elev som är ny i svenska språket men som kan läsa och skriva på sitt modersmål skriva tillsammans med en elev som kommit längre i sin muntliga svenska språkutveckling men som kanske inte kan läsa och skriva. Dessa två elever kan då tillsammans åstadkomma mer utvecklade texter än vad någon av dem skulle kunna göra på egen hand. Eleverna skriver ofta på dator och de allra flesta väljer då att använda talsyntes. När eleverna skriver kan jag på ett enkelt sätt gå runt och lyssna på eleverna, läsa vad de skriver och fråga om sådant som jag undrar över. Vid dessa samtal inhämtar jag väldigt mycket information om var eleverna befinner sig i sin läs- och skrivutveckling och hur pass fonologiskt medvetna de är. Information som jag sedan dokumenterar och planerar min fortsatta undervisning utifrån.

Pedagogisk dokumentation

Jag brukar också göra löpande pedagogisk dokumentation vilket kan innebära att jag spelar in eleverna när de läser eller när de berättar något. Det kan också innebära att jag fotar av deras texter och bilder för att dokumentera processen i de fall då det inte går att spara olika versioner i datorn. Denna dokumentation är sedan guld värd, inte bara för mig att planera min undervisning utifrån, utan även för att synliggöra elevernas lärande. Eftersom eleverna är vana vid att bli filmade och/eller inspelade är det bara de första gångerna de tycker det är jobbigt att lyssna/se på sig själva. När de vant sig kan detta inspelade material i sig bli undervisningsmaterial då eleverna på ett helt annat sätt kan höra hur deras svenska språk låter. Många gånger vill eleverna spela in en gång till och en gång till så "det kan låta som riktig svenska". Där och då spelar uttalsundervisningen en jätteroll och eleverna är väldigt motiverade att lära sig rätt prosodi och uttala alla ljuden rätt. Vilket i sig gynnar deras fonologiska medvetenhet och i längden deras läs- och skrivutveckling.

Skriftspråksliknande tal

Att träna på muntligt skrivande, eller skriftspråksliknande tal, är också något vi gör i undervisningen. Det handlar om att bygga en slags bro över från det muntliga till det skriftliga. Det finns olika sätt man kan göra det på och ett sätt beskriver jag i detta blogginlägg när vi arbetar med att utveckla en berättelsestruktur. Ett annat sätt beskrivs i detta blogginlägg som handlar om muntligt återberättande och om att bygga broar mellan tal och skrift.

Inom läs- och skrivundervisningen behöver man prioritera vad man ska träna på och i exemplet med att utveckla en berättelsestruktur ovan bestämde jag mig för att agera sekreterare åt mina elever eftersom fokus låg just på att eleverna skulle få utveckla ett skriftspråksliknande tal. När elever av olika anledningar har svårt att få ner sina tankar i skrift är det ett bra tips att låta eleverna spela in det de vill skriva och sedan skriva av sin egen inspelning. På så sätt kan texterna ofta bli betydligt längre och mer omfattande än de skulle blivit annars. Med hjälp av talsyntes, stöttning i form av formuleringsmallar eller ordbanker samt återkoppling ifrån skrivkompis och lärare kan texten utvecklas ännu mer. Vilket gynnar både självkänsla och självförtroende samt elevens läs- och skrivutveckling. Dessutom blir det ju en lite mer avancerad text som sedan kan tjänstgöra som ny "läslära" på olika sätt.

Så. Går det att svara kortfattat på frågan "Hur kan vi undervisa elever som ska lära sig läsa och skriva på ett nytt språk"? Nej. Det krävs nog minst en hel bok och även om det finns en del att läsa om alfabetisering för vuxna och om tidig litteracitetsutveckling på ett andraspråk för barn finns det tämligen lite att läsa om alfabetisering för äldre barn och ungdomar. Berätta gärna hur du gör eller ge mig tips på intressanta blogginlägg så kan jag länka vidare. Det är nämligen många som undrar och som vill veta mer.

ps. Läs gärna artikeln Reading 101 for English Language Learners också.

Läsförståelse och lässtrategier

Det här med begrepp, och vad vi lägger in i dem, är alltid lika intressant att fundera kring. Jag har lite då och då hört läsförståelsestrategier och lässtrategier användas synonymt, som om det vore samma sak. Vilket det i och för sig kan vara men det behöver inte vara så.

På facebook idag såg jag en fråga där Cecilia Sundh funderade över detta med vad som menas med lässtrategier när kunskapskraven i svenska delar upp lässtrategier och läsförståelse i olika meningar:

Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter för barn och ungdomar med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt. Genom att göra enkla, kronologiska sammanfattningar av olika texters innehåll och kommentera centrala delar med viss koppling till sammanhanget visar eleven grundläggande läsförståelse. (Lgr 11, svenska som andraspråk, betyget E, åk 6)

Jag svarade att det blir lite förvirrat när vi ibland pratar om läsförståelsestrategier och ibland lässtrategier och att jag föredrar Skolverkets begrepp läsförståelseprocesser som i sin tur kräver att eleverna kan olika lässtrategier. För det är ju faktiskt så att man rent tekniskt kan läsa med flyt utan att förstå. Ett konkret exempel ur min egen undervisning för nyanlända är att en hel del elever säkert skulle klara av biten med att läsa med flyt genom att använda lässtrategier (eftersom avkodning, koppla ljud/bokstav etc oftast inte är så svårt) men de skulle inte klara av att visa grundläggande läsförståelse. Om jag ska kartlägga mina elevers läsutveckling behöver jag självklart ha koll på hur långt de kommit när det gäller avkodning och användningen av lässtrategier som leder till att eleven kan läsa med flyt men jag undrar verkligen varför det är intressant att dela upp ovan citerade del ur kunskapskraven i två olika delar? Varför ska vi bedöma dessa två delar som om de vore två fristående delar som inte hörde ihop? (Ja, detta görs i en del läromedel och det görs t ex i min kommuns webbaserade lösning för dokumentation av elevernas utveckling, se bild nedan). Jag menar, vad är läsa med flyt värt om eleven inte samtidigt visar läsförståelse?

Att förenkla bedömningsprocessen genom att klippa sönder kunskapskraven kan säkert vara bra. Men det kan också vara förvirrande, vilket det lätt kan bli i detta fall.

Strategier och funktionellt språkanvändande

För mig är strategier verktygen vi måste undervisa om, och få eleverna att använda sig av, på vägen mot ett funktionellt språkanvändande (eller i detta fall en funktionell läsförmåga som självklart även inbegriper läsförståelse). Lässtrategier handlar om hur man gör, och hur man kan göra, när man lär sig att läsa och när man på olika sätt använder sin läsförmåga. Jag brukar koppla ihop detta med funktionell läsförmåga till Luke & Freebody-modellen som handlar om att eleverna måste få ingå i en social gemenskap och delta i många olika processer när det gäller läs- och skrivaktiviteter. Eleverna behöver då få tillgång till följande resurser, inte bara delar av resurserna utan alla, för att kunna utveckla litteracitet:

"Ur: "Bygga broar och öppna dörrar" Jönsson (2009)"

Utgår man ifrån bilden ovan inser man att en välutvecklad, funktionell läsförmåga handlar om så mycket mer än det vi lite begränsat kallar läsförståelse. Det betyder att vi behöver titta på vilka läsförståelseprocesser våra elever behärskar och vilka de behöver fortsätta att utveckla för att kunna använda sin läsförmåga. Och det är där lässtrategierna kommer in.

Informationstjuvar aktiverar förförståelse

Läsrelaterade aktiviteter har jag skrivit om vid ett flertal gånger förut och i det här inlägget tänkte jag fokusera lite extra på en rätt rolig "före-läsning"-aktivitet som går ut på att man aktiverar elevernas förförståelse för att de lättare ska förstå textens innehåll. Aktiviteten bidrar också till att eleverna utvecklar strategier för att dra nytta av olika slags ledtrådar i en text för att öka förståelsen.

Aktiviteten kallas informationstjuvar på svenska men namnet är betydligt mycket mer intressant på engelska: T.H.I.E.V.E.S. eftersom det är en akronym för följande:

Title
Headings
Introduction
Every first sentence in a paragraph
Visuals and vocabulary
End-of-chapter questions
Summary

Suzanne Liff Manz som har hittat på THIEVES, har formulerat ett antal frågor under varje rubrik som man sedan använder tillsammans med eleverna. Dessa frågor har jag sedan försökt översätta så jag skulle kunna använda dem i min undervisning. (Jag hade en tanke om att man skulle skapa en rolig akronym på svenska också men kom inte riktigt så långt...)

Title

• Vad har texten/kapitlet för rubrik?
• Vad vet jag redan om det här ämnet?
• Hur hänger det här ämnet ihop med de tidigare kapitlen?
• Vad tror jag att den här texten kommer att handla om?

Headings

• Vad ger underrubriken mig för ledtrådar om textens innehåll?
• Vad handlar första stycket, under underrubriken, om?
• Kan jag göra om underrubriken till en fråga som troligtvis besvaras i texten?

Introduction

• Finns det en inledningstext?
• Ger inledningstexten en introduktion in i ämnet?
• Vad ger inledningstexten mig för ledtrådar om vad resten av texten kommer att handla om?
• Vet jag redan något om det här ämnet?

Every first sentence in a paragraph

• Om jag läser den första meningen i varje stycke, vad tror jag då kapitlet kommer att handla om?

Visuals and vocabulary

• Finns det några bilder, teckningar, kartor, grafer eller diagram i kapitlet?
• Vad kan jag lära mig av genom att ta hjälp av dessa?
• Hur kan bildtexterna hjälpa mig att få en ökad förståelse?
• Finns det någon lista med ord och begrepp? Förklaras orden och begreppen?
• Finns det viktiga ord i texten som är fetade eller kursiverade?
• Vet jag vad dessa ord betyder?
• Kan jag lista ut eller gissa vad orden betyder om jag läser hela meningen där orden återfinns?

End-of-chapter questions

• Finns det frågor i slutet av kapitlet?
• Vad ger frågorna mig för ledtrådar om vad författaren tycker är viktig information?
• Vad kan jag lära mig av att läsa frågorna?
• Om jag kommer ihåg frågorna kan jag göra anteckningar när jag hittar svaren under läsningen.

Summary

• Vad förstår jag och vad minns jag om de ämnen som behandlas i sammanfattningen?

När jag hörde talas om denna lässtrategi blev jag väldigt nyfiken och bestämde mig för att prova tillsammans med en elevgrupp där flera elever tyckte läromedelstexterna i SO och NO var svåra att förstå. Hur det gick till när vi provade denna lässtrategi har jag skrivit i min senaste krönika i tidningen Alfa (läs gärna den) och det visade sig vara ett riktigt givande sätt att närma sig en text och aktivera elevernas förförståelse.

Vill du läsa mer om THIEVES kan du läsa på Read Write Think och vill du se hur en lärare gör när hon introducerar informationstjuvar för en elevgrupp kanske denna film är av intresse:

Närläsning

Tack vare Lisa Adamson och hennes kollegor på Center för skolutveckling i Göteborg har jag hört väldigt mycket gott om The Teachers College Reading &Writing Project, Colombia University och därför håller jag lite koll på sådant som de tipsar om. Idag såg jag ett litet filmklipp där en lärare närläser en text tillsammans med sina elever och eftersom en del av er har frågat hur det kan gå till när man närläser så tänkte jag att ni kanske är intresserade av att se denna lilla film.

Jag brukar närläsa korta textstycken med mina elever, både som ett sätt att modella lässtrategier men även för att det är ett bra sätt för eleverna att få en ökad läsförståelse. Dessutom är det otroligt roligt och givande.



Här finns ett annat exempel på hur det kan gå till när man närläser:

#Skolchatt om läsförståelse

Imorgon torsdag 17/1 kommer skolchatt på twitter (mellan kl 20-21 varje torsdag pratar vi skolfrågor på twitter) handla om hur vi arbetar med att förbättra elevernas läsförståelse. Det är ett viktigt ämne och något som angår oss alla. Det finns inte ett skolämne där inte läsning och läsförståelse är viktigt och därför är frågan angelägen för alla lärare i alla årskurser och ämnen.

Det finns mycket intressant att läsa när det gäller lässtrategier och läsförståelse men det hinner ni kanske inte läsa tills imorgon. Men ni kanske har några minuter över för att lyssna på en av Henning Fjørtofts inspelade föreläsningar (på norska) eller kanske titta på en av följande 7 filmer som handlar om hur man kan arbeta med att låta eleverna prova samt utveckla olika slags läs- och lärandestrategier, t ex reciprocal teaching. (tipstack till Björn Kindenberg):


Vill ni veta mer om hur #skolchatt fungerar har Morrica skrivit en manual som ni kan ta del av.

Ett exempel på språkutvecklande arbete i mitt klassrum

Jag går under detta läsår en väldigt intressant kursledarutbildning (i regi av Nationellt centrum för svenska som andraspråk) som heter "Vägar till skolframgång -språk, text och lärande i ett mångfaldsperspektiv". Som kursdeltagare är det en del inlämningsuppgifter som ska göras, lämnas in och redovisas och under vår senaste träff var det en av mina kursledarkollegor som frågade om hon fick låna, och använda, en av mina inlämningsuppgifter för att tydliggöra hur man kan arbeta språkutvecklande kring ett ämnesområde tillsammans med nyanlända.

Det fick hon självklart göra och då slog det mig att det kanske finns fler av er som skulle uppskatta att få läsa och ta del av hur jag arbetade med känslan "Ilska" med mina elever, alltså blir det nu även ett blogginlägg.

Gemensam läsing

Vi började med att titta på ett bokomslag till den bok jag valt ut om ”ilska”. Jag hade täckt över bokens titel och vi pratade länge om vad boken kan handla om och vilken titeln kan vara. Vi pratade om hur man kunde se att det var just ”arg” pojken var, vad var det i hans kroppspråk och ansiktsuttryck som kunde få oss att veta det?

Vi samlade in sådant som vi trodde kunde vara anledningar till att pojken var arg och skrev ner det i en tankekarta. Detta ledde till en bra diskussion om varför man blir arg och vad man då gör och vad man kan göra i stället.

Vi läste boken tillsammans. Eller jag läste boken med hjälp av alla tänkbara läsförståelsestrategier jag tyckte passade in, alltifrån att berätta vad stycket kommer handla om innan vi läste det, till att ställa frågor till texten eller utgå ifrån vad bilderna kan säga till oss om textens innehåll. Det tar alltid lång tid för oss att ha högläsning för eleverna gör alltid en massa kopplingar till egna erfarenheter och jag brukar alltid låta andra elever kommentera det en elev sagt med frågan ”Håller du med?” eller ”Hur tänker du?” och ibland med ett ”Varför då?” efteråt.  Jag och eleverna uppskattar verkligen de pass då vi läser tillsammans, det kan oftast vara de mest språkutvecklande passen trots att det egentligen ”bara” är högläsning. Så givande! Frågan är dock om det kanske blir för mycket ”prat” och om det blir samtal som verkligen främjar både språkutvecklingen och förståelsen av texten eller om det blir för ytligt? Det är ingen lätt balansgång. En del elever gör kopplingar till texten som inte alltid är så relevanta för varken innehållet eller förståelsen av texten vilket många gånger kan vara svårt att ta ställning till. På ett sätt vill man att eleverna ska ta för sig av talutrymmet, på ett annat vill man att det ska vara samtal inom kontexten så att säga.

Samtal i par och kortskrivning

Efter läsningen fick eleverna samtala två och två om vad de gör när de är arga och vad man kan göra åt saken om man inte längre vill vara arg. Efteråt samlade de sina tankar genom kortskrivning i ett par minuter. En del elever kom igång snabbt och skrev ned stödord, andra skrev inte ner mer än ett ord. De hade hela tiden tillgång till den gemensamma tankekarta vi skrivit så orden fanns där att skriva av om man ville men nästan inga elever gjorde så. De skrev ner det som de samtalat om. Kanske tänkte de inte på att tankekartan fanns där och jag hade inte heller påmint dem om det. Att få igång eleverna att skriva är alltid en utmaning och därför valde jag kortskrivande denna gång, då behöver de inte tänka på att det ska vara rättstavat, grammatiskt rätt eller ”fint”, det är endast innehållet som är viktigt.

Muntligt återberättande

Eleverna fick läsa upp/återberätta för resten av gruppen vad de samtalat om och jag filmade eleverna när de gjorde detta. (Eleverna vill att allt de gör ska ”läggas på bloggen och på youtube” och jag tycker det är ett väldigt bra sätt att dokumentera deras språkutveckling så jag säger inte emot).

Skriva gemensam text

Efteråt samtalade vi om en bild på en arg pojke av Eva Cerú och vi skrev en gemensam text där alla var delaktiga men där jag var sekreteraren. Vi pratade om hur pojken såg ut och vi försökte beskriva det som gjorde att vi visste att han var arg. Vi funderade kring varför han var arg och vad han gjorde när han var arg och skrev ner det i vår text. Textens avslutning handlade om vad som hände sedan. Vad gjorde han? Slutade han vara arg och hur gjorde han i så fall för att lyckas med det?

Det blev en hel del medlande mellan eleverna för att de skulle kunna enas och här ser jag en stor fallgrop i och med att en del ”röststarka” elever tar över samtalet. Jag försöker ge alla elever möjlighet att tala men som vi alla vet så finns det de elever som helt enkelt inte vill. Som kanske känner att de inte har något att bidra med. Jag har då försökt med ja/nej-frågor som ”Tror du han kommer slå någon?” som ett led till att få även de tystaste eleverna att bli delaktiga. Ibland fungerar det, ibland inte.

Skriva egen text

Vi läste igenom vår gemensamma text flera gånger, dels som en jag-läser-före-eleverna-läser-efter-läsning men även som körläsning där eleverna och jag läser samtidigt i mun på varandra. Det brukar vara populärt. Efteråt fick eleverna skriva egna texter utifrån de frågor vi ställde när vi skrev vår gemensamma text. En del hade svårt att komma igång och fick berätta sin text muntligt för mig innan de satte sig ner för att skriva. Vissa gånger har jag spelat in elevens muntliga text och sedan har eleven fått lyssna på sin egen inspelning och skriva av sina egna ord. Det kan fungera väldigt bra! En elev som är precis i början av sin skrivutveckling fick skriva enstaka ord som hon sedan ville att jag skulle ”översätta” till meningar som hon klistrade upp bredvid sin text.

Läsa sin egen text och berätta fritt

Vi avslutade arbetspasset om ”ilska” med att eleverna fick läsa upp sina texter för varandra (ja, jag filmade dem igen) och sedan fick alla berätta lite fritt om just ”ilska”, varför man är arg, vad man gör och hur man kan sluta vara arg. Jag tycker det är viktigt att man får använda nya begrepp i många olika situationer och genom olika medier. Eleverna var väldigt mycket säkrare på att prata om känslan ilska i det avslutande fria samtalet om ilska än vad de var när vi började arbetsområdet och det är verkligen ett facit på att arbetssättet fungerar. Den muntliga språkutvecklingen får kanske ta för stor plats i min undervisning, och kanske blir det på bekostnad av skrivutvecklingen, men jag tror så väldigt mycket på att man måste förstå ett område innan man kan skriva utförliga texter om det. Dessutom tror jag att det är lättare att skriva om något man kan prata om, att gå från det muntliga till det skriftliga. Att gå från vardagsspråket till skolspråket. Och tillbaka. Om och om igen.

Vill ni lyssna på elevernas texter och deras berättande vet jag att de väldigt gärna vill visa upp sitt arbete. Allt finns i följande blogginlägg: Ilska - en känsla

Den sjunkande läskunnigheten - vad gör vi?

De senaste dagarna har vi kunnat läsa alarmerande rapporter om att var femte europé läser så dåligt att de inte klarar sig i det moderna samhället:

En av fem 15-åringar samt nästan 75 miljoner vuxna saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter, vilken gör det svårt för dem att få jobb och ökar risken för fattigdom och social utestängning. 

Europeiska kommissionen skickade i veckan ut ett pressmeddelande om den rapport som en expertgrupp tagit fram när det gäller att höja läskunnighetsnivån i Europa. Det är dels en alarmerande rapport om en läskunnighetskris i Europa, dels en upplyftande del som handlar om goda exempel och rekommendationer om vad som bör göras. När det gäller yngre barn gäller det bland annat följande:

Att investera i barmomsorg och förskoleverksamhet av hög kvalitet är en av de bästa investeringar som länderna kan göra i Europas framtida humankapital. Barn som har deltagit i förskoleverksamhet är mer läskunniga och har bättre resultat i skolan.

Kompetenta lärare

För oss som arbetar på låg- och mellanstadiet handlar det, som vi redan känner till, om kompetenta lärare, gärna så kallade läs-experter, vikten av tidiga insatser och utvecklade skolbibliotek samt uppmuntran att använda IKT-verktyg och digital läsning. När det gäller äldre barn skriver de i rapporten att ungdomar behöver en mer varierad läsning för att motivera alla läsare, speciellt pojkar, och att

man bör främja samarbete mellan skolor och företag för att läsinlärning ska får mer relevans för verkliga situationer.

De tar även upp aspekten att det inte längre får vara tabubelagt när det gäller vuxna som har problem med läskunnigheten och att företag, arbetsgivare, organisationer, kända personligheter etc har ett stort ansvar att prata om dessa frågor och komma med möjliga lösningar.

Invandrare och läskunnighet

Eftersom frågan om invandring och invandrare alltid kommer upp när man pratar om sjunkande skolresultat och sjunkande språkfärdigheter har expertgruppen fokuserat lite extra just på detta i pressmeddelandet. För även om många av de europeiska länderna har tagit emot många nyanlända är inte det i sig en förklaring till den sjunkande läskunnigheten i Europa:

I rapporten noteras att läskunnighet har tilltagande flerspråkighets- och migrantinslag på grund av den ökande rörligheten i Europa. År 2009 var 10 % av 15-åringarna i EU födda i ett annat land eller så var båda deras föräldrar födda i ett annat land, jämfört med 7 % år 2000. I somliga länder som Italien eller Spanien ökade procentandelen invandrarbarn fem gånger mellan år 2000 och 2010. Språkinlärning är därför allt viktigare, inte bara som kommunikationsverktyg utan som ett sätt att bygga upp ömsesidig förståelse. Medan dålig läskunnighet i sig själv inte är ett migrationsproblem (den stora merparten av barn och vuxna med dålig läskunnighet är födda i det land där de bor) anges det i rapporten att det behövs mer skräddarsytt stöd med ledning av insikt i individuella språk- och läskunnighetsbehov.

Anledningar till sjunkande läskunnighet

Så var det den andra delen av detta med den sjunkande läskunnigheten. Vad beror det på? För ett tag sedan kunde vi läsa att det nog var datorernas fel. Eller i alla fall barn och ungdomars nya datorvanor som tar tid ifrån den så nödvändiga läsningen. Det ligger säkert en hel del i det. Men är det hela sanningen? Troligtvis inte. Eftersom jag är lärare funderar jag en hel del på vilket ansvar vi i skolan har när det gäller elevernas sjunkande läsförmåga och jag läser lite om vad Skolinspektionen har att säga i frågan:

Skolinspektionens kvalitetsgranskningar av svenskämnet: ”Läsprocessen i svenska och naturorienterade ämnen, årskurs 4–6” och ”Svenska i gymnasieskolan” visar att det finns brister när det gäller bearbetningen av texter i form av samtal, frågor, gemensamt läsande, skrivande och genom kopplingar till andra texter. De granskade skolorna använder verktyg för diagnosticering av läsförmåga, vilket ger information om fortsatta behov och möjlighet till en mer individualiserad undervisning i svenska. Skolorna använder emellertid  kunskapen i liten omfattning. Sammanfattningsvis ser granskningen av svenska och naturorienterade ämnen för årskurs 4–6 och svenska på gymnasiet brister i bearbetningen av texter, elevernas möjlighet till inflytande på textval och variationen av texter som används i klassrummet. I  båda granskningarna påpekas även brister i uppföljning av läsdiagnosticering. Klassrummens möjligheter att erbjuda flerstämmig svenskundervisning och ett varierat textutbud begränsas utan ett tydliggjort  funktionellt sammanhang och utan att ungdomarnas erfarenheter, behov och intressen  är utgångspunkt. Svenskundervisningen behöver också utgå från hur texter ser ut och används utanför skolsituationen.

Vad kunde skolan gjort bättre?

Det verkar sannerligen så att vi har en hel del att utveckla när det gäller läsning och läsundervisning i skolan idag. Är du intresserad av att läsa mer om läsundervisning och vad forskningen säger rekommenderar jag den litteraturöversikt som Skolinspektionen använt sig av vid deras kvalitetsgranskning av läsundervisning inom ämnet svenska för årskurs 7-9.

Så. Läsundervisningen i den svenska skolan idag är inte vad den borde vara. Vad kan det bero på? Vad har vi gjort för fel? Jag ska ta några konkreta exempel som inte på något sätt är hela sanningen men kanske ändå en del viktiga beståndsdelar.

Rätt metod

Vi har många gånger tänkt att eleverna inte är tillräckligt "mogna", att de behöver mer tid innan läsningen kommer igång, när det i själva verket kanske varit så att vi inte erbjudit eleverna läsundervisning på rätt nivå eller med rätt metod. Hur många olika metoder känner du till? Hur det du vilken metod som passar vilken elev? Det är inga lätta frågor att besvara och konflikterna har varit många när det gäller att hitta och argumentera för "den rätta metoden". Som faktiskt inte finns, eftersom det beror på den eleven vi har framför oss. Vilka behov och förutsättningar just den eleven har måste få styra vårt val av metod. Boken L som i läsa, M som i metod, ger en väldigt bra översikt över de vanligaste läsinlärningsmetoderna och kan ge bra tips till många av oss.

Strukturerad läsundervisning

Vi har många gånger trott att det räcker med att läsa för att lära sig läsa och att det räcker med att väcka ett läsintresse för att eleverna ska bli goda läsare. Det fungerar självklart för en del men väldigt många elever behöver de ledtrådar som gemensam högläsning och vägledd läsning kan ge och många elever behöver höra, se och ta del av hur vi som lärare modellar vårt läsande för att de själva ska kunna bli självständiga läsare. Det handlar om strukturerad läsundervisning och detta är något som bland annat Anne-Marie Körling skrivit och arbetat mycket med.

Strukturerad skrivundervisning

På samma sätt har vi många gånger tänkt att det räcker med att skriva för att lära sig skriva. Det finns ett citat, en liknelse, som många som känner till genrepedagogik brukar ha hört och det handlar om en person som berättar om hur hon i åk 7 i ämnet bild fick måla av ett fruktfat för att sedan i åk 9 måla av samma fruktfat och då kunna se sin egen utveckling. Hon berättade att de flesta i hennes klass målade fantastiska målningar i 9:an medan hon inte kunde se någon skillnad alls mellan det hon målade i 7:an och i 9:an. Som vuxen och som lärare funderade hon över detta och förstod då att hon inte fått någon explicit undervisning i hur hon kunde måla för att frukten skulle se mer levande ut. Hon hade inte rent konkret fått lära sig hur man kunde leka med skuggor och färger t ex. Hon hade fått måla och måla av men utan explicit undervisning i hur man faktiskt gjorde utvecklades hon inte maximalt. På samma sätt är det för många av våra elever som faktiskt behöver en mycket mer explicit undervising i hur man läser och skriver olika texter. I alla ämnen, inte bara i svenskämnet.

Läsundervisning allas ansvar

Vi har i skolans värld på något sätt tagit för givet att svenskläraren tar hand om läsundervisningen. Och att läsinlärningen hör hemma på lågstadiet eller kanske till och med endast i år 1. Elevers läsundervisning, liksom språkutveckling i stort, angår oss alla och är allas ansvar även om lågstadielärarna fortfarande är skolans experter på läsninlärning och läsundervisning. I USA pratar man mycket om The Fourth-grade slump, dvs att många elever helt plötsligt tycker att skolan är jättesvår när de börjar i 4:an och de inte längre förväntas lära sig att läsa utan snarare att lära genom att läsa. Anledningarna till att skolan blir svårare i fjärde klass är många. Det handlar dels om att "svaga" läsare (jag gillar inte det uttrycket men tyvärr är det vanligt förekommande) inte har automatiserat sin läsning i tillräckligt hög grad och att de inte läser tillräckligt fort men det handlar även om att språket i texterna förändras, det är både mer avancerade ord och mer avancerade textstrukturer. I läroböcker packas informationen ihop för att texterna inte ska bli för långa och i skönlitteratur blir bilder mer och mer ovanliga. Allt detta försvårar för "svaga" läsare att dels komma igenom texten, dels att förstå den och lära av den. Som tur var har läsforskningen på senare år fokuserat väldigt mycket på läsförståelsestrategier vilket förhoppningsvis leder till att alla lärare i skolan arbetar med detta i alla ämnen och i alla årskurser. Läsningen utvecklas som bekant under hela livet.

Lästips

Jag har skrivit en del om hur man kan arbeta med skrivning i alla de inlägg som är taggade genrepedagogik och jag har även skrivit en hel del inlägg om läsning. Ett par inlägg som jag gärna lyfter lite extra är bland annat det inlägg som heter Gemensamma läsupplevelser, där det finns lästips både till lärare och till våra elever. Sedan rekommenderar jag ett inlägg som heter Läsrelaterade aktiviteter - oerhört viktiga där jag ger konkreta tips på hur man kan arbeta med just läsrelaterade aktiviteter.

Sedan skulle jag vilja avsluta med att lyfta en bok som jag tycker alla lärare ska köpa in och läsa tillsammans med sina kollegor i arbetslaget, nämligen Utmana, utforska, utveckla - om läs- och skrivprocessen i skolan. I slutet av den boken finns checklistor där vi lärare kan utforska vår egen skola och vår egen undervisning för att kartlägga om det vi gör med eleverna verkligen utvecklar deras läsning och skrivning (och deras språk överlag) maximalt. Boken vänder sig främst till lärare i åk 4-6 av den anledningen att det är där vi måste lägga in tyngdpunkten nu. I svensk skola idag är vi rätt bra på att lära eleverna att avkoda men vi är mindre bra på att lära eleverna att lära genom att läsa och ge eleverna de strategier de behöver för att utveckla sin läsning. Och då menar jag utveckla sin läsning av alla olika slags texter i alla olika ämnen och sammanhang. Inte bara skönlitteratur i svenskämnet.

Mer i ämnet: Lärarnas Nyheter.

Gemensamma läsupplevelser - men vad och hur?

Jag funderar en hel del över läsning och läsrelaterade aktiviteter eftersom jag anser att en god läsutveckling är högst nödvändig för att barn och ungdomar ska kunna nå skolframgång och "finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet." (Lgr 11)

Jag har tidigare skrivit inlägg om att vi borde inhämta mer inspiration från t ex Nya Zeeland och Australien, där man fokuserar mycket på att elever ska kunna lära genom att läsa. Jag har också skrivit om biblioteket som pedagogisk resurs och på Skollyftet kan vi läsa vad ett skolbibliotek egentligen är.

Min sommarläsning bestod av böcker som på ett eller annat sätt handlar om just läsning och språkutveckling och till den läslistan kan jag lägga till mina gamla favoriter, Barbro Westlunds bok Att undervisa i läsförståelse, Monica Reichenbergs böcker Vägar till läsförståelse och Läsförståelse genom strukturerade textsamtal (jag har inte läst den senare. Ännu.) Gunilla Molloys Reflekterande läsning och skrivning är också en väldigt inspirerande bok. Jag pratade böcker med Hanna Stehagen på twitter en dag och hon rekommenderade verkligen Elisabeth Arnbaks Läsning av faktatexter - från läsprocess till lärprocess så nu finns även den på min läslista.

Så. Jag har läst mycket om läsning, jag vet mycket om läsförståelsestrategier och jag känner till vikten av gemensam läsning men vad ska man då läsa tillsammans med sina elever? Jag bestämde mig för att fråga mitt utvidgade kollegium på twitter:

Vilka böcker är era favorithögläsningsböcker som ni läser (& arbetar med) i era klasser? Och i vilka årskurser? #skollyftet #läsning
— Anna Kaya (@Anna_Kaya) augusti 13, 2012

Det var många som ville dela med sig av sina erfarenheter och åsikter i frågan och här nedan listar jag alla de boktips jag fick. Kanske hittar även du något som passar dig och din klass?

@SaraMrtsell: Boktips: "Fina fisken" av Ken Blanchard. Kraften i goda relationer

@anngerdny: "Mio, min, Mio" inte att förglömma!

@hannafredin: Böckerna om Doktor Proktor av Jo Nesbø ska vara fantastiska för åk 1-3. 

@emmajennylovisa: Sofies värld av Jostein Gaarder är underbar!

@jacobaxdorph: Tips: "Mördare" är en bok i en serie av böcker av Torsten Bengtsson."rädda Ali","Döden dö" är också diskussionsvänliga o tankeväckande

@LenaAStange: läste "Mördare" av T. Bengtsson för år 5 i vår. De tyckte mycket om den & det fanns jättemycket att diskutera

@Korlingsord: RONJA RÖVARDOTTER-Astrids sista bok som ger barnen en egen suverän möjlighet att utvecklas som barn

@CamillaMillis: Bröderna Lejonhjärta för åk2-3, de flesta har sett filmen men aldrig hört boken o den förtrollar dem

@CamillaMillis: Miljonpaddan av Monica Zak för åk 1 , Eldens hemlighet av Henning Mankell för åk 5

@Anna_Kaya: En av de bästa läsupplevelserna jag haft med elever var när vi läste Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder i en åk 5. Magiskt!

@Catcoutu: Fröken ensam hemma åker gungstol, Gunnel Linde. Förbered kartförståelse, visar på fantasi föreställning.förmåg,vara ensam, rädsla. år 2-3

@Askeback: Sifferdjävulen! Mattefunderingar i sagoform! Underbar! Åk 7-9 för bra matematikdiskussion. Yngre,för att väcka matematiktankar

@biliwi: Kriget om källan av Cannie Möller i 4-6. Konflikter, vänskap, konfliktlösning, demokrati, makt, miljöförstöring Tunn/innehållsrik.

@Bnua: Fruktolösa Tokobertar, av Torbjörn Flygt, skojig bok med flera konstiga ord att diskutera, åk 2. Tonje & det hemliga brevet av Maria Parr, åk 3

@annakostman: Jag läste Hungerspelen med min 6:a i våras. De älskade den. Många bra diskussioner om bl a demokrati. Sen läste jag Pojken i randig pyjamas. Fler bra diskussioner och jämförelser med Hungerspelen.

@FridaMonsen: Tycker om att läsa Flyga drake med åk 9. Alex Dogboy av Monica Zak är rolig att läsa åk 4-6. Hungerspelen var också bra! 

@snickarnl: I femman jag släppte i våras läste vi oxå Monica Zak. Alex Dogboy.

@snickarnl: Jag ska ta emot en trea. För dem ska jag läsa Monica Zaks underbara böcker om Guttav och Isadora. Boan är lös!

@elisabethland: Rekommenderar Isdraken av Mikael Engström för år 4-6. Gillar Shoo len av Douglas Foley för år 8-9.

@LararHanna: Rekommenderar "Agnes Cecilia", "Snäll" och en grafisk roman "ankomsten".  

@emmajennylovisa: "Den ensamma flickan" av Debroah Gillis närmare sexan.. "Godnatt mister Tom" av Michelle Magorian

@emmajennylovisa: Häxorna av Roald Dahl i fyran -men man blir hes av att förställa rösten som överhäxan.. ;) Även Mathilda

@habe81: för att inte tala om SVJ & Jojjes ljuvliga medicin av Roald Dahl

@modestymaria: Apstjärnan av Frida Nilsson som högläsning för fyror. handling om att man inte bara ska räkna med utsidan.

Tusen tack för alla tips! Ytterligare ett fantastiskt (länk)tips fick jag från Cilla Dalén, skolbibliotekarie i Hjulsta grundskola, många boktips uppdelade utifrån ämnen finns på denna väldigt användbara sida, Skolbiblistans boktipswiki.

För övrigt minns jag en #skolchatt vi hade som handlade om just läslust, har du tid över kan det vara intressant att läsa igenom vad som skrevs under den timmen.

En berättelsestruktur växer fram

Under vårterminen när jag satte mig ner och skulle formulera omdömen för mina elever var det helt plötsligt väldigt tydligt att alla mina elever hade en gemensam nämnare, de behövde alla utveckla sina berättande texter så texterna "har en enkel röd tråd samt i huvudsak fungerande handling" (Lgr 11). En del av det centrala innehållet för att arbeta med just detta är "Berättande texters budskap, uppbyggnad och innehåll.Hur en berättande text kan organiseras med inledning, händelseförlopp och avslutning" men jag valde att återknyta till de genrepedagogiska begrepp vi redan arbetat med inom den narrativa (berättande) genren under året.

Om du inte är insatt i hur den narrativa genren är uppbyggd och hur man kan konkretisera detta för eleverna rekommenderar jag dig att kolla igenom Björn Kindenbergs slideshare om just detta:

Berättelsestruktur #genrepedagogik

View more PowerPoint from Björn Kindenberg

Björn har även beskrivit denna genre i ett väldigt läsvärt blogginlägg.

Hur som helst så funderade jag ett bra tag på hur jag skulle få eleverna att utveckla detta på ett bra sätt. Mina elever har en väldigt varierande läs- och skrivförmåga medan deras muntliga svenska är mer utvecklad. Jag upplever ibland att eleverna har berättelser inom sig som de inte riktigt får ut genom skriften. Att skriva och formulera sig i skrift är svårt på ett nytt språk och eftersom jag i just detta arbetsområde ville fokusera på att eleverna skulle utveckla sin förmåga att berätta och använda sig av en berättelsestruktur valde jag att ställa upp som sekreterare. Från början tänkte jag bara vara sekreterare åt de elever som tycker det är allra svårast att skriva men när jag märkte vilka berättelser eleverna ville förmedla, men inte riktigt kunde, fick eleverna själva välja om de behövde sekreterare eller inte. Gissa vad de valde?

Vi började med att repetera vad en berättelse är, hur den är uppbyggd och vad vi kallar de olika delarna. Vi läste olika berättelser och försökte hitta de olika delarna i andras berättelser. Vi pratade om att en berättelse inleds med en orientering, dvs när utspelas berättelsen? Var utspelas den? Vem eller vilka är med? Och varför?

Vi identifierade olika berättelsers händelser, komplikationer och lösningar. Vi letade efter "trigger-ord" som talade om för oss att en händelse eller komplikation var på gång. Vi insåg att ordet plötsligt var väldigt vanligt förekommande och vi valde att lägga det på minnet.

När vi var bekanta med genrestrukturen var det dags att plocka fram olika bildserier. Vi valde bildserier från Schubi , en språklåda som heter "Lea, Lars och Dodo" (finns att köpa från bl a Sica), och vi började med att   göra en berättelse utifrån en bildserie gemensamt. Med hjälp av dokumentkameran kunde alla elever se när eleverna en i taget fick försöka lägga bilderna i ordning. Eleverna lade sig i vad deras klasskamrater gjorde och de fick träna på sin argumentationsförmåga för att tala om varför de inte höll med om bildernas placering. De fick träna på sin förmåga att beskriva bilderna för att de andra i klassen skulle förstå just vilken bild de pratade om och varför just den bilden skulle placeras på just den plats de valt. En väldigt språkutvecklande stund, måste jag säga.

När alla var överens om bildernas placering började vi fundera över hur vi skulle skriva ner berättelsen. Vi funderade över orienteringen och de frågor vi brukar utgå ifrån. Eleverna fick komma överens om vilka deltagarna skulle vara, vad de skulle heta och varför och när den här berättelsen utspelade sig. Jag skrev ner elevernas svar i en tankekarta samtidigt som de pratade och vi punktade även ner de händelser som berättelsen innehöll. Efter det skrev vi en gemensam text utifrån vår tankekarta. Jag ställde en del "tänka högt"-frågor under skrivandets gång, som "Hm, kanske kan man se på träden vilken årstid det är?" eller "Tittar man på pojkens ansikte så ser man att han är ganska arg..." Jag ställde också en del metaspråkliga frågor under skrivandets gång som "Hur kan man börja en mening när det är dags för en händelse?" (Plötsligt! ropade alla) eller "Vilka andra tidsbindeord kan vi använda än just sedan?"

Det blev en bra gemensam berättelse och när vi var klara var det dags för eleverna att i par göra detta arbete med egna bildserier. De pratade och diskuterade. Kompromissade och förändrade. Utvecklade och funderade. Det var otroligt att iaktta hur de använde sitt svenska språk och sitt nya metaspråk för att prata om språket och berättelsen.

När alla elever var klara med hela berättelsestrukturen och hade sina färdiga tankekartor framför sig var det dags att börja skriva. Det var här jag tydligt såg hur de glittrande ögonen byttes ut mot uppgivenhet. Att formulera berättelsen i skrift var för svårt och sekreterar-Anna klev in och höll i pennan. Jag har självklart skrivit på korrekt svenska men innehållet och strukturen är elevernas helt och hållet. När texten var nedskriven fick de renskriva på datorn och sedan träna högläsning individuellt tillsammans med mig. Vi hade körläsning och härmläsning. Vi tränade på prosodi och språkljud och sedan var det dags att spela in berättelserna. En del elever valde att göra många inspelningar innan de var nöjda och de elever som inte kan läsa fick memorera sin berättelse och vi spelade in en liten bit i taget. Alla lade ner väldigt mycket tid och energi på att göra ett bra arbete och de vill gärna att ni ska få ta del av några av deras berättelser.

Att lära genom läsning

Det är uppenbart att många av våra elever i den svenska skolan inte har en tillräckligt god läsförmåga för att klara av att inhämta och utveckla kunskap genom läsningen. Ibland vet vi redan i lågstadiet att vissa elever inte utvecklat sin läsning i tillräckligt hög grad men väldigt ofta märks inte detta förrän kanske i mellanstadiet. Ju högre upp i skolåren vi kommer, ju högre krav ställs det på elevernas läsförmåga. Det räcker inte med god avkodning eller god läshastighet, det behövs en väldigt god läsförståelse för att kunna ta till sig kunskap genom läsning. I USA pratas det ibland om "the fourth grade slump" men är det verkligen en slump att det är just i "fourth grade" som många elever inte längre klarar av att följa med i undervisningen?

Nej, menar de flesta forskarna. Det är ingen slump. I mellanstadiet och högre upp i skolåren krävs det att eleverna behärskar det akademiska språket, eller skolspråket, för att kunna nå skolframgång. Det handlar självklart mycket om att kunna läsa och förstå skolspråket i texter av olika slag men det handlar också om muntlig språkförmåga eller att kunna skriva olika typer av texter. Långt ifrån alla elever klarar av att på egen hand läsa och ta till sig kunskap genom läromedelstexter eller andra texter och det krävs att vi arbetar systematiskt med läsförståelsestrategier i skolans alla ämnen.

En viktig aspekt för läsförståelse är ordförståelse och ordkunskap men att bara veta vad ord betyder räcker inte. Eleverna måste även känna till hur orden används och i vilken texttyp de förekommer. De måste även känna till vilket betydelseomfång ordet har och när och hur det passar att använda just det ordet. Detta är inget man kan träna isolerat på en svensklektion utan detta är något eleverna måste få träna på i skolans alla ämnen. En parallell språk- och kunskapsutveckling, alltså. Frågan är hur detta ska gå till?

Jag fick möjlighet att delta i en nätverksträff för de personer som deltar i Teacher Learning for European Literacy Education (TeL4ELE), Comenius Multilateral Project, ett projekt som initierats i Sverige av Språkforskningsinstitutet och som även går under namnet Reading To Learn (R2L). (Reading To Learn och detta projekt har jag skrivit om innan, läs gärna det inlägget.) Under nätverksträffen berättade två lärare hur de använder metoden "Detaljerad läsning" i sin undervisning och jag kände direkt att det är en väldigt användbar modell som kommer leda till att många elever utvecklar både språk och kunskap parallellt.

På Skolverket finns en artikel om Reading To Learn och där finns även en bild av David Rose som visar hur R2L är uppbyggt. Mer om David Rose och Reading To Learn finns på deras hemsida och i boken Learning to Write, Reading to Learn.

Som ni ser är detaljerad läsning, eller detailed reading, en av de tre röda delarna i den mittersta cirkeln och det var alltså detta lärarna berättade om. Lärarna berättade hur självkänslan ökade hos eleverna och hur arbetssättet gick att anpassa så det passade alla individer i klassen. En lärare berättade att detaljerad läsning var perfekt att använda i hennes skola då de hade ett inkluderande synsätt och således en enormt stor spridning i varje klass. Lärarna berättade om aktiva elever som var delaktiga i sitt eget lärande och som vågade ställa frågor och ta för sig. De berättade om ökade resultat, kunskapsutveckling och framför allt förbättrad läs- och skrivförmåga hos alla elever.

Jag ska inte försöka mig på att beskriva hur detta går till utan jag hoppas att någon av de lärare som ingår i projektet kommer att beskriva metoden närmare vid något tillfälle. Men håll med om att det verkar intressant?

För den som är intresserad av en snabbkurs i Reading To Learn så hittade jag denna presentation på Youtube:

Att bygga broar mellan tal och skrift

Jag har under denna termin haft en grupp där elevernas läsförmåga varierat stort. En del elever har precis påbörjat sin läsresa, på svenska ska tilläggas, och att lära sig läsa på ett, för eleven, nytt språk är oerhört krävande. För de elever som redan kan läsa på sitt modersmål är det oftast inga som helst problem att "överföra" läsförmågan på ett nytt språk, även om det är ett nytt alfabet, men för de elever som inte fått chansen att lära sig läsa på sitt modersmål kan det vara svårt att lära sig läsa på ett språk man inte behärskar. Andra elever i min grupp kan läsa mycket bra på sitt modersmål, och på svenska, och denna variation ställer höga krav på mig som lärare och på min undervisning.

Jag har fokuserat mycket på att bygga broar mellan tal och skrift i min undervisning och jag har arbetat mycket med olika läsrelaterade aktiviteter som jag bloggat om tidigare. Jag har låtit eleverna återberätta extra mycket, alltifrån att återberätta instruktioner till återgivande berättelser om sådant vi gjort eller sagor vi läst. Vi har arbetat en hel del med det som Pauline Gibbons benämner som "läsarnas teater", dvs att olika elever läser olika "roller" i en text. Genom att "spela teater" läser eleverna mer med inlevelse och får då till ett svenskare uttal.

Vi har medvetet arbetat med att gå från det muntliga till det skriftliga. Eleverna har arbetat i par, som skrivarkompisar, när de skrivit. De har pratat om vad de ska skriva och resonerat sig fram till hur ord stavas eller hur meningar är uppbyggda. Eftersom vi har arbetat mycket med den narrativa genren under höstterminen är eleverna väl insatta i hur den textgenrens struktur ser ut och de ställer frågor till varandra utifrån denna struktur, som "Vem eller vilka handlar det om?" "När?" "Vilka komplikationer/problem?" "Vilken lösning?"

Ibland har vi endast fokuserat på sagans coda, dvs vad kan man lära sig av att läsa denna saga? Finns det någon tanke bakom? Eleverna har verkligen tyckt att det har varit intressant att fundera kring detta och många gånger har de haft funderingar som lett till många intressanta diskussioner om vad som är "rätt och fel" och om det verkligen finns något sådant.

Eleverna har även tyckt mycket om att fundera över sagornas olika problem. De har kunnat identifiera problem i sagorna som jag aldrig reflekterat över och vi har pratat mycket om hur sagan skulle kunna förändras om problemet eller lösningen var annorlunda.

Det muntliga språket får ta stor plats i vårt klassrum. Det är i samtalet och diskussionen eleverna får prova och utveckla sitt nya språk. Det är när det känns meningsfullt och viktigt att förmedla sina tankar som eleverna triggas till att använda ett lite mer avancerat språk, att göra sig förstådd. Det är där jag vill lägga nivån i min undervisning. Snäppet över, ni vet.

För de elever som ännu inte läser är det guld värt att vi arbetar mycket med det muntliga. När vi väl närmar oss texten är innehållet känt för eleven och alla kan hänga med i texten trots att alla inte kan läsa lika bra. Många gånger skriver jag om texterna i olika versioner. Lättlästa texter för de elever som precis kommit igång med läsningen, mer förklarande texter för de elever som kan läsa men som är nya i svenska språket och kanske originaltexterna till de elever som kommit långt i sin språkutveckling och i sin läsning. Många gånger vill eleverna ta hem och läsa alla versioner och det får de självklart. Ibland har eleverna föräldrar eller andra hemma som kan hjälpa dem att läsa texterna, ibland vill de försöka själva.

Ofta förekommer det också att vi skriver gemensamma texter. Jag är sekreterare och eleverna berättar vad jag ska skriva. Jag ställer frågor under skrivandets gång, jag "tänker högt" och funderar kring frågor som "Hur brukar en sagas huvudperson beskrivas?", "Vet vi var, när och vilka som är med i sagan?" eller "Kanske kan vi använda ett annat tidsbindeord än sedan?" På så sätt modellerar jag skrivandet för eleverna, jag ger dem en tanke- och skrivmodell som de sedan kan applicera på sitt eget framtida skrivande. Ibland väljer jag att skriva ner exakt vad eleverna säger, en mening i taget, för att sedan läsa upp det högt. Det är alltid någon som kan höra att det inte "låter svenskt" och då är diskussionen i full gång. Ska man ändra på ordföljden? Ska vi byta ut något ord? Måste något förtydligas? Att ge eleverna ett metaspråk, ett språk att kunna tala om språket på, är av yttersta vikt för att de ska kunna förstå och se hur språket är uppbyggt.

För att kunna skriva en bra text är det många delar som måste samspela. Man måste känna till vilket syfte en text har, man måste känna till vilken struktur och vilka språkliga drag textgenren har, man måste kunna de ämnesspecifika orden och uttrycken och veta en hel del om ämnesområdet. Att dessutom känna till vem som är textens mottagare och hur det påverkar hur man formulerar sig är också viktigt. Med detta i bakhuvudet är det befogat att fundera över vilken vikt vi lägger vid stavningen. Att texten är rättstavad är viktigt och nördvändigt men en rättstavad text kan fortfarande vara en dålig text om man inte aktivt arbetar med de andra aspekterna av textproduktion.

Att bli en duktig skribent är ett hårt arbete där grunden är väldigt viktig. Att just bygga broar mellan tal och skrift är därför ett väldigt viktigt arbete.

Här får ni ett smakprov på hur ett muntligt återberättande kan se ut. Mina elever berättar sagan om De tre bockarna Bruse i bild och tal:


Mer om mina elever i vår klassblogg, Vi i Norrbackaskolans förberedelseklass.

Läsrelaterade aktiviteter - oerhört viktiga!

Ja
g får ofta frågan vilka läromedel jag använder eller som jag rekommenderar för nyanlända elever (eller i ämnet svenska som andraspråk). Det är ingen lätt fråga att svara på. Jag kan helt ärligt säga att jag inte tycker att det finns något heltäckande läromedel som passar alla. I stället för att rekommendera läromedel skulle jag vilja rekommendera er att välja läromedel och texter utifrån det ni arbetar med för tillfället.

Det behöver inte vara ett läromedel specialskrivet för nyanlända. Det behöver inte finnas anpassade arbetsuppgifter till. Vi som arbetat ett bra tag med nyanlända elever vet att vi oftast gör om materialet så det ska passa just de elever vi för tillfället har i vår grupp och det är långt ifrån alltid som det går att återanvända material.

Jag arbetar ofta utifrån ett tema och då utgår jag ifrån det i allt jag planerar. Just nu är det tema sagor som gäller. Jag utgår ifrån elevernas förkunskaper och bygger successivt upp deras ord- och genrekunskap genom att vi läser sagor, pratar om sagor och återberättar sagor, muntligt, skriftligt och i bild och form. Vi sjunger, vi diktar, vi målar och skriver. Vi arbetar i stort sett alltid utifrån cirkelmodellen som jag beskrivit här och exemplifierat här.

Ibland när jag högläser så "modell-läser" jag. Jag ställer frågor till texten och "tänker högt" för att eleverna ska lära sig att göra inferenser, att läsa mellan raderna. Vi pratar mycket om det som gömmer sig i texterna, det som man kan ana eller gissa men som egentligen inte står där.

Jag brukar tänka utifrån tre olika perspektiv när jag planerar min undervisning när det gäller läsning av texter, före-läsning-aktiviteter, under-läsning-aktiviteter och efter-läsning-aktiviteter. Beroende på vilket tema vi arbetar med och vad det är för typ av texter vi ska läsa så varierar uppgifterna.

Det jag hela tiden har i bakhuvudet när jag väljer uppgifter, är att uppgifterna ska ge eleverna strategier, verktyg och kunskaper för att de ska kunna läsa och förstå liknande texter utan hjälp i framtiden samt att uppgifterna ska bidra till att eleverna ska kunna förstå innehållet i den text vi ska läsa.

Före-läsning-aktiviteter kan vara att man tittar på bilder eller annat visuellt stöd för att väcka intresse och samla ord/begrepp i en tankekarta. Det kan vara att man med hjälp av en modersmålslärare har låtit eleven läsa samma text på sitt modersmål. Det kan vara att man tittar på textens layout, rubriker, underrubriker, faktarutor etc och försöker gissa vad texten handlar om. Det kan också vara att någon berättar något om det texten handlar om, något självupplevt och engagerande, kanske.

Att arbeta mycket med förförståelse är oerhört viktigt. Traditionellt brukar lärare gå igenom "svåra ord", ord som är nya för de flesta elever, men det räcker inte att bara gå igenom dessa ord innan man läser, man måste även fokusera på det under själva läsningen.

Under-läsning-aktiviteter kan vara att man börjar med att skumläsa, att ögna igenom texten. Låt eleverna berätta vad de tror att det är för typ av text och vilken information den innehåller. Man kan läsa och pausa och ställa frågor av typen "Vad tror ni händer nu?" eller "Varför blev det så?" och låta eleverna diskutera två och två och motivera sina svar. En annan aktivitet är att man kan skriva frågor i marginalen på texten. Frågor som ska träna eleverna i lässtrategier, inte kontrollfrågor på textens innehåll. Exempel på frågor kan vara att eleven ska gissa vad ett specifikt ord betyder, eller kunna visa vad som är viktigaste informationen i ett stycke. Det kan också vara en uppgift utifrån en beskrivning: "Om du skulle rita det här, hur skulle det då se ut?"

Det finns mängder att aktiviteter att göra under läsningen men minst lika viktigt är de aktiviteter man gör efter läsningen. Det är nu eleverna har möjlighet att gå in på djupet i texten och det är dessa aktiviteter som ofta ger eleverna strategier att klara av att läsa liknande texter på egen hand i framtiden. Det är också efter läsningen som eleverna kan ge personlig respons och kritik på det de har läst.

Efter-läsning-aktiviteter kan vara att man ger eleverna en samling påståenden utifrån texten som eleverna ska ta ställning till, det kan vara enkla "sant eller falskt"-påståenden. Det kan vara uppgifter där eleverna ska sammanfatta text eller kanske sätta egna underrubriker på stycken. Det kan vara lucktexter (dvs texter där vissa ord saknas) av olika slag beroende på vad i språket det är man tränar för tillfället. Det kan vara uppgifter där eleverna ska rekonstruera en text som man klippt sönder, kanske i meningar, ord eller i satser, för att träna ordföljd eller hur man bygger meningar. Det kan också vara att man klipper i sär ord till bokstäver för att eleverna ska träna vissa stavningsmönster. Efter läsningen kan man också göra uppgifter där eleverna får ändra om slutet på, eller fortsätta skriva, texten. Eller kanske ändra perspektiv eller något i handlingen. Att dramatisera en text är ett annat sätt att bearbeta den på. Vissa elever kan även uppskatta att få omvandla en berättelse till en serie där dialoger motsvaras av pratbubblor. Har man en berättelse med mycket dialog så kan man på ett roligt sätt träna högläsning genom att dela upp texten mellan olika elever som då får agera skådespelare. På så sätt läser ofta eleverna med mycket mer inlevelse och tro det eller ej, de får ofta till ett mycket svenskare uttal.

Så. Vilken lärobok erbjuder all denna träning runt en och samma text? Alla, skulle jag vilja säga. Eller ingen. För det handlar inte så mycket om läroboken utan om den som styr undervisningen, dvs du och jag.

Det är inte alltid uppgifterna som ska variera i ett klassrum där vi har elever som befinner sig på olika nivåer, utan det är formen och graden av stöttning vi ger till våra elever som ska variera. Inget läromedel kan göra detta utan det är helt och hållet vårt ansvar som lärare.

Ska jag däremot rekommendera några böcker så väljer jag böcker som jag som lärare inte klarar mig utan. För det är ju inte så att det är jag som hittat på alla övningar som jag skrivit om ovan. Nä, det är sådant som jag lärt mig av Pauline Gibbons, Maaike Hajer, Anniqa Sandell-Ring, Britt Johansson och många andra som skrivit böcker om språk och lärande. Så, här är böckerna på min Topp 5-lista. Vilka finns på din?

Vill du få fler tips på läsaktiviteter man kan göra före, under och efter läsning kan nog denna lista med 103 läsaktiviteter räcka långt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om sning, läsning, lässtrategier, Pauline Gibbons, Anniqa Sandell-Ring, Britt Johansson, Hajer, kunskapsutveckling,