Visar inlägg med etikett twitter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett twitter. Visa alla inlägg

11 april 2013

Grupparbete - en pedagogisk utmaning

Idag är det torsdag vilket betyder #skolchatt på twitter. Kvällens ämne är "Hur kan man bedöma individuella prestationer, formativt och summativt, i grupparbeten?" och det kommer säkerligen bli ett väldigt intressant och givande samtal.

När jag twittrade ut veckans ämne fick jag ett svar som jag håller med om till fullo:
Grupparbeten är en enorm pedagogisk utmaning och jag tänkte här dela med mig lite av det Pauline Gibbons skriver i Stärk språket stärk lärandet om vad som kännetecknar effektiva grupparbeten.

Talets roll för lärandet

Gibbons väljer att ta upp grupparbeten i kapitel 2 som heter Tal i klassrummet - att skapa sammanhang för språkligt lärande. Anledningen till detta är att grupparbeten ska skapa möjligheter för eleverna att med hjälp av samtal och interaktion inte bara utveckla ny kunskap utan även nytt tänkande och ett mer avancerat språk. Vygotskij betonar att man lär genom samarbete och att man tillsammans kan utvecklas längre än vad man skulle kunna göra på egen hand och i o m detta är vikten av interaktion väldigt stor för lärandet.

Lägger vi till ytterligare en aspekt, nämligen den att andraspråkselever inte bara ska utveckla "samma" kunskaper och förmågor som elever med svenska som modersmål utan även utveckla dessa kunskaper och förmågor på ett för dem nytt språk, inser vi snabbt att vi i undervisningen måste låta eleverna använda sitt svenska språk i många olika situationer för att de ska kunna "äga" språket. Undervisningen måste därför planeras så eleverna får tränas i att samtala, jämföra, diskutera, argumentera, resonera (och alla andra förmågor som ställer språkliga krav) och för att skapa dessa möjligheter är grupparbeten ett effektivt sätt att låta eleverna få så mycket talutrymme som möjligt.

Effektiva grupparbeten

Men. Är alla grupparbeten effektiva ur en språklig synvinkel? Nej. Därför har Pauline Gibbons fokuserat lite extra på vad som kännetecknar effektiva grupparbeten och här nedan följer en sammanfattning av det hon tar upp i sin bok:

Tydliga instruktioner

Instruktioner i flera led kan vara svåra för andraspråkselever att komma ihåg eftersom det krävs energi för att både förstå och komma ihåg instruktionerna. Ta därför som vana att ge instruktioner på flera sätt. Muntligt, skriftligt (på tavlan och/eller som information till grupperna), med någon form av visuellt stöd, låt gärna någon återberätta instruktionen eller kanske visa upp hur man ska göra om det finns möjlighet.

Skapa uppgifter som kräver interaktion

"Ett grupparbete ska kräva att eleverna talar med varandra, inte bara uppmuntra dem till att göra det", skriver Gibbons och ger i boken många exempel på hur man kan göra detta. Hon pratar t ex om grupparbeten som bygger på informations-klyftor där en elev besitter kunskap om något som en annan elev saknar men behöver. Ett sätt som jag arbetat en del med är expert-/hemgrupper. Då delas eleverna in i expertgrupper där eleverna tillsammans ska lära sig så mycket som möjligt om någonting. Efteråt ska varje elev gå till sin hemgrupp (där det sitter ett gäng elever som är experter på någonting annat inom samma ämnesområde) och berätta/redovisa det som eleven lärt sig i sin expertgrupp. På detta sätt måste alla elever vara aktiva genom att anteckna och delta i samtalet i expertgruppen. Alla elever måste förstå eftersom de allihop måste kunna förklara vad de lärt sig för de andra eleverna i hemgruppen som lärt sig någonting annat. Vad detta sedan mynnar ut i kan såklart variera men hemgrupperna ska sedan sammanställa det som experterna har redovisat i  någon form.

Tydligt syfte

Eleverna måste redan från början veta, och förstå, exakt vad syftet är med grupparbetet och vilken typ av resultat som förväntas. I exemplet ovan måste eleverna t ex veta redan från början att de förväntas föra anteckningar och sedan redovisa för deltagarna i hemgruppen.

Kognitivt anpassade uppgifter

Uppgifterna ska så långt det går vara kognitivt utmanande, vilket inte är lätt när man har relativt nyanlända elever. Att skapa kognitivt krävande uppgifter som inte ställer alltför höga språkliga krav är verkligen en utmaning för läraren. Här kan det vara en stor hjälp att låta eleverna få använda sitt modersmål för att kunna diskutera, jämföra, analysera, resonera etc men det är inte alltid en möjlighet. Andra möjligheter kan vara att låta eleverna arbeta med praktiska experiment och övningar som inte är språkligt krävande. På så sätt kan man bygga på språket efteråt genom att prata om vad och hur man gjorde och vilka slutsatser man kan dra av det. Först på en "vardagsspråksnivå" när man utför experimentet, sedan på ett muntligt "skriftspråksliknande" sätt när man återberättar och sedan på ett mer avancerat sätt i form av t ex en skriftlig labbrapport. Som man kanske skriver gemensamt.

Ämnesintegrerade uppgifter

För ämneslärare är det självklart att grupparbeten är en del av ämnesundervisningen men för en svenska som andraspråkslärare kan det vara en fördel att jobba med ett språkutvecklande grupparbete samtidigt som man arbetar kunskapsutvecklande inom ett annat ämne. För vad är språk utan ett innehåll? Om man kan låta eleverna utveckla sitt språk samtidigt som de utvecklar kunskaper ger det stora vinster, inte bara av tidsbesparande skäl utan även för att det blir "språkträning" i ett meningsfullt sammanhang. Eller som Gibbons skriver: "Eleverna blir mer hemmastadda med språket och de begrepp som hör till ämnet och de språkaktiviteter som de deltar i gör att de lär sig nya saker eller befäster gamla kunskaper."

Alla i gruppen är engagerade

Det finns alltid elever som inte vill delta i grupparbeten av olika anledningar. De kanske känner att de inte har något att bidra med eller så kanske de känner att andra elever tar upp allt talutrymme. Det finns även de elever som vill göra så lite som möjligt. Expert-/hemgrupperna som beskrevs ovan är ett sätt att få alla elever delaktiga. Ett annat sätt är att alltid vara tydlig med att alla gruppdeltagare har olika roller. T ex en fokushållare, en tidshållare, en som fördelar ordet, en som redovisar etc. Detta leder inte bara till att alla blir mer aktiva, det leder också till att arbetet löper på lite smidigare.

Eleverna får tillräckligt med tid till att utföra uppgiften

Tiden är viktig och även en svår fråga att förhålla sig till. För mycket tid gör att eleverna slösar bort den. För lite tid leder till att eleverna kanske varken hinner tänka eller prata klart och på så sätt blir resultatet inte alls det man hade förväntat sig. Viktigt att komma ihåg när det gäller andraspråkselever är att de ofta behöver ännu mer tid eftersom de många gånger behöver processa tankar och kunskap på flera språk. Ett bra tips är att som lärare fokusera på att lägga ner mycket tid på att skapa få väldigt genomtänkta uppgifter i stället för att skapa alldeles för många uppgifter som eleverna ändå inte kommer hinna med. Glöm inte heller att lägga extra mycket tid på instruktioner och sammanfattningar där man som lärare får många tillfällen att modella språkanvändning i olika former för eleverna.

Eleverna vet hur man arbetar i grupp

Många av oss har säkert erfarenhet av att de mest genomarbetade planeringarna för grupparbeten misslyckas av den anledningen att eleverna inte har lärt sig hur man arbetar i grupp. Att arbeta i grupp är svårt och det kräver lång och tålmodig träning för att lyckas med detta. Som lärare kan man aldrig ta för givet att eleverna redan kan detta utan vi måste ständigt modella och undervisa i hur man gör. Vi måste synliggöra och prata om de "regler" som finns. Hur säger man till någon som pratar för mycket? Hur kan man på ett respektfullt sätt säga till någon att man inte håller med? Hur ska man lösa en situation där man är oense och där man inte kan komma fram till ett gemensamt "svar"? Många elever behöver hjälp med att formulera sig och man kan i helklass ge exempel på hur man kan uttrycka sig för att framföra en åsikt, hur man kan lägga fram ett förslag eller ge ett råd på ett hövligt sätt. En annan viktig del är ljudnivån i klassrummet, vad det innebär att "tala i samtalston" behöver man också lyfta och samtala om.

Under #skolchatt ikväll kommer vi inte prata om grupparbete i sig utan hur man bedömer elevernas individuella prestationer i ett grupparbete. Det är inte alls en enkel fråga att besvara och jag ser fram emot att få ta del av era tankar om just detta. Välkomna till Twitter kl 20-21!

Läs mer om grupparbeten och andra språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet i Stärk språket stärk lärandet av Pauline Gibbons. Den tredje upplagan kom ut 2013 och har dessutom kopplats till Lgr 11.


21 oktober 2012

Enspråklig norm i ett flerspråkigt samhälle

Idag har jag ägnat en stor del av dagen till att twittra med Jan Lenander. Jag har egentligen inte någon som helst intention att hänga ut Jan i det här inlägget men eftersom det trots allt var honom jag twittrade med idag blir det ofrånkomligt att inte nämna honom vid namn. Jag hoppas du har överseende med det, Jan.

Det började med ett länktips från Stefan Pålsson om att se flerspråkighet som en resurs, inte som ett hinder.


Det var inget speciellt kontroversiellt med den artikeln, det handlar om en skola där man ser flerspråkighet som en möjlighet och där man tar tillvara på alla elevernas språk. Det som jag hajade till över var en kommentar av Jan Lenander.


Jag funderade lite över vad Jan kunde tänkas mena med det uttalandet. Nackdel i sin enspråkighet? Det får mig direkt att fundera över det man brukar kalla för "en enspråkig norm i ett flerspråkigt samhälle" (Garcia, Bartlett and Klefgren 2006):
Trots en utbredd flerspråkighet och officiell flerspråkig språkpolitik lever vi fortfarande i ett samhälle som domineras av enspråkig ideologi som ger upphov till begränsningar, barriärer och konflikter.
Fundera över citatet ovan en stund. Det ligger mycket i det. Och mycket av det Jan Lenander skrev till mig idag bottnar i en syn som liknar den västerländska språkideologi som bl a Inger Lindberg pratat så mycket om:
Språkideologier i västerländsk kultur omfattar ofta idéer om enspråkighetens och den språkliga homogenitetens överlägsenhet – en drivande kraft bakom spridningen av dominerande språk på andra språks bekostnad.
Till exempel det här uttalandet:


Synen att man måste lära sig ett språk ordentligt innan man lär sig ett till språk delar tyvärr Jan Lenander med många andra. Det gör det inte mer korrekt. Att lära språk är mer komplext än så och man kan lära sig många olika språk samtidigt. Verkligheten för många elever i den svenska skolan idag är att de använder sina olika språk i olika sammanhang med olika personer. Vi i skolan kan underlätta för elevernas kunskapsutveckling och lärprocess genom att erbjuda dem möjligheter att använda alla sina språk i skolan. Eller som Inger Lindberg skriver, att låta flerspråkiga vara flerspråkiga:
Flerspråkiga barn och ungdomar måste ges möjligheter att utnyttja alla sina språkliga resurser även i sitt lärande i stället för att tvingas in i ett ”ett språk i taget”-tänkande där deras handlingsutrymme begränsas till endast ett av de språk som ryms i deras språkliga repertoar.
Mer av Inger Lindberg i just detta ämne kan du läsa i denna krönika i tidningen Alfa.

För att flerspråkiga elever ska nå skolframgång krävs det att man arbetar medvetet med att utveckla elevernas språk samtidigt som man utvecklar deras kunskaper. Och låta de 20% flerspråkiga eleverna i den svenska skolan dra nytta av alla sina språk i sin lärandeprocess. Det ville inte Jan Lenander riktigt hålla med om:


När jag läste det uttalandet blev jag riktigt orolig. "På bekostnad av svenskspråkiga elevers lärande"? Alla elever i svensk skola är svenskspråkiga. En del har betydligt fler språk i sin språkliga repertoar än bara svenska och en del elever har betydligt större kunskaper i andra språk än just i svenska men alla är svenskspråkiga och alla elever i svensk skola ska lära och utveckla sitt tänkande och sina kunskaper på just svenska språket.

Jag tror inte riktigt Jan förstod vad jag försökte förklara. Att låta eleverna dra nytta av alla sina språk är inte samma sak som att läraren ska kunna översätta allt till elevernas alla språk. Eller det var i alla fall så jag tolkade följande svar av Jan:


Uppenbarligen pratade vi förbi varandra. Självklart är det inte meningen att man som lärare ska kunna alla sina elevers modersmål. Vi ska däremot kunna ge elever strategier så de kan dra nytta av det de kan på modersmålet för att sedan kunna utveckla ny kunskap på svenska. Det räcker inte med att kunna översätta ord och begrepp eller kunna använda en ordbok eller annat översättningsverktyg. Man måste kunna använda rätt ord och begrepp i rätt sammanhang och det varierar såklart utifrån vem eller vilka man kommunicerar med och vilket kommunikationssätt man använder. Att förklara orden i sig räcker alltså inte. Vi måste vara medvetna om att vi också måste ge eleverna verktyg och strategier så de lär sig att använda alla ord och begrepp. Och för att göra detta måste vår undervisning träna eleverna i just dessa strategier. Jag försökte förtydliga detta för Jan genom några frågor (sista frågan är egentligen den första frågan):

Frågorna är, som ni förstår, retoriska. Inte ens jag skulle kunna svara på dem på 140 tecken trots att jag funderar över dem dagarna i ända. Min baktanke med frågorna var att väcka Jan Lenanders funderingar kring hur man kan göra ämnesinnehållet mer tillgängligt för eleverna samtidigt som man får eleverna att använda ett mer avancerat språk och på så sätt tillägna sig skolspråket och i förlängningen nå skolframgång. Jag lyckades inte speciellt bra med mitt uppdrag. Jan pratade i stället om ökade krav på läraren.





Diskussionen om vikten av ett funktionellt språk för att nå skolframgång och vikten av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt ledde sedan vidare till att Jan Lenander helt enkelt undrade om alla lärare faktiskt behövde känna till hur andraspråksutveckling går till. Jag hävdar med bestämdhet att alla lärare måste vara medvetna om att det kunskapsutveckling på sitt modersmål inte är samma sak som att lära i och på ett andraspråk. Så här lät vår konversation:

Vad säger man? Ska inte alla lärare möta flerspråkiga elever? Här har vi i flera decennium försökt förklara att flerspråkiga elevers lärande angår oss alla. Vi kan inte låta en svenska som andraspråkslärare ta ansvar för elevens hela kunskapsutveckling. Vi måste samarbeta. Alla lärare är viktiga och hela skoldagen (och gärna mycket mer) ska vara språkutvecklande. Det krävs för att eleverna ska kunna nå skolframgång.

Men så kommer den oundvikliga frågan som alltid dyker upp:



Det handlar inte om att ämneslärare måste bli språkexperter. Det handlar om att få upp ögonen på vad det är i just mitt ämne och i just de texter jag använder som kan skapa språkliga fallgropar. Det handlar om att i jag i mina planeringar inte bara fokuserar på ämnesspecifika förmågor utan även på vilka språkliga förmågor jag vill att eleverna ska utveckla. Hur vill jag att de ska kunna använda ämnesområdets ord och begrepp? Vilka textgenrer ska eleverna kunna producera? Vilka av textgenrens språkliga drag ska vi fokusera extra mycket på denna gång?

Nej, det handlar inte om att lära sig ännu ett ämne eller bli språkexpert. Det handlar om att göra sitt eget ämne tillgängligt till ännu fler elever och anpassa sin undervisning så ännu fler elever når skolframgång. Och anpassa i det här fallet betyder inte "eget arbete" eller "individualisera" genom att förenkla uppgifter och låta eleverna arbeta på en alltför lätt nivå. Nej, jag citerar Pauline Gibbons: "Det är formen och graden av stöttning som ska variera. Inte uppgifterna i sig." Vi ska alltså förtydliga, inte förenkla. Och vi ska med hjälp av stöttning av olika slag skapa möjligheter för alla elever att lyckas med samma kognitivt svåra uppgifter som de högpresterande eleverna klarar (med betydligt mindre stöttning). Det är vårt uppdrag! Och med hjälp av språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, eller en språkinriktad ämnesundervisning om man hellre vill, är det en framkomlig väg för fler elever att nå skolframgång.

Jag väljer att avsluta detta inlägg med ett sorgligt citat av Jan Lenander och jag hoppas verkligen att han är tämligen ensam om detta synsätt.


Nej, Jan. Det räcker inte att nå många. Alla elever ska lyckas. Det är uttryckligen sagt i alla våra styrdokument att alla ska lyckas och att vi ska ha höga förväntningar. När det gäller flerspråkiga elever står det så här i Greppa språket:
Flerspråkiga elever behöver mötas av höga förväntningar och utmanas tankemässigt i sitt lärande, även om deras språkförmåga inte nått en fullgod nivå.
Är du intresserad av att veta mer om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt har jag sammanställt en liten artikel med lästips på Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Vill du läsa mer om genrepedagogik finns en artikel om det också. Arbetar du med flerspråkiga barn i förskolan finns lästips även för dig.