21 oktober 2012

Enspråklig norm i ett flerspråkigt samhälle

Idag har jag ägnat en stor del av dagen till att twittra med Jan Lenander. Jag har egentligen inte någon som helst intention att hänga ut Jan i det här inlägget men eftersom det trots allt var honom jag twittrade med idag blir det ofrånkomligt att inte nämna honom vid namn. Jag hoppas du har överseende med det, Jan.

Det började med ett länktips från Stefan Pålsson om att se flerspråkighet som en resurs, inte som ett hinder.


Det var inget speciellt kontroversiellt med den artikeln, det handlar om en skola där man ser flerspråkighet som en möjlighet och där man tar tillvara på alla elevernas språk. Det som jag hajade till över var en kommentar av Jan Lenander.


Jag funderade lite över vad Jan kunde tänkas mena med det uttalandet. Nackdel i sin enspråkighet? Det får mig direkt att fundera över det man brukar kalla för "en enspråkig norm i ett flerspråkigt samhälle" (Garcia, Bartlett and Klefgren 2006):
Trots en utbredd flerspråkighet och officiell flerspråkig språkpolitik lever vi fortfarande i ett samhälle som domineras av enspråkig ideologi som ger upphov till begränsningar, barriärer och konflikter.
Fundera över citatet ovan en stund. Det ligger mycket i det. Och mycket av det Jan Lenander skrev till mig idag bottnar i en syn som liknar den västerländska språkideologi som bl a Inger Lindberg pratat så mycket om:
Språkideologier i västerländsk kultur omfattar ofta idéer om enspråkighetens och den språkliga homogenitetens överlägsenhet – en drivande kraft bakom spridningen av dominerande språk på andra språks bekostnad.
Till exempel det här uttalandet:


Synen att man måste lära sig ett språk ordentligt innan man lär sig ett till språk delar tyvärr Jan Lenander med många andra. Det gör det inte mer korrekt. Att lära språk är mer komplext än så och man kan lära sig många olika språk samtidigt. Verkligheten för många elever i den svenska skolan idag är att de använder sina olika språk i olika sammanhang med olika personer. Vi i skolan kan underlätta för elevernas kunskapsutveckling och lärprocess genom att erbjuda dem möjligheter att använda alla sina språk i skolan. Eller som Inger Lindberg skriver, att låta flerspråkiga vara flerspråkiga:
Flerspråkiga barn och ungdomar måste ges möjligheter att utnyttja alla sina språkliga resurser även i sitt lärande i stället för att tvingas in i ett ”ett språk i taget”-tänkande där deras handlingsutrymme begränsas till endast ett av de språk som ryms i deras språkliga repertoar.
Mer av Inger Lindberg i just detta ämne kan du läsa i denna krönika i tidningen Alfa.

För att flerspråkiga elever ska nå skolframgång krävs det att man arbetar medvetet med att utveckla elevernas språk samtidigt som man utvecklar deras kunskaper. Och låta de 20% flerspråkiga eleverna i den svenska skolan dra nytta av alla sina språk i sin lärandeprocess. Det ville inte Jan Lenander riktigt hålla med om:


När jag läste det uttalandet blev jag riktigt orolig. "På bekostnad av svenskspråkiga elevers lärande"? Alla elever i svensk skola är svenskspråkiga. En del har betydligt fler språk i sin språkliga repertoar än bara svenska och en del elever har betydligt större kunskaper i andra språk än just i svenska men alla är svenskspråkiga och alla elever i svensk skola ska lära och utveckla sitt tänkande och sina kunskaper på just svenska språket.

Jag tror inte riktigt Jan förstod vad jag försökte förklara. Att låta eleverna dra nytta av alla sina språk är inte samma sak som att läraren ska kunna översätta allt till elevernas alla språk. Eller det var i alla fall så jag tolkade följande svar av Jan:


Uppenbarligen pratade vi förbi varandra. Självklart är det inte meningen att man som lärare ska kunna alla sina elevers modersmål. Vi ska däremot kunna ge elever strategier så de kan dra nytta av det de kan på modersmålet för att sedan kunna utveckla ny kunskap på svenska. Det räcker inte med att kunna översätta ord och begrepp eller kunna använda en ordbok eller annat översättningsverktyg. Man måste kunna använda rätt ord och begrepp i rätt sammanhang och det varierar såklart utifrån vem eller vilka man kommunicerar med och vilket kommunikationssätt man använder. Att förklara orden i sig räcker alltså inte. Vi måste vara medvetna om att vi också måste ge eleverna verktyg och strategier så de lär sig att använda alla ord och begrepp. Och för att göra detta måste vår undervisning träna eleverna i just dessa strategier. Jag försökte förtydliga detta för Jan genom några frågor (sista frågan är egentligen den första frågan):

Frågorna är, som ni förstår, retoriska. Inte ens jag skulle kunna svara på dem på 140 tecken trots att jag funderar över dem dagarna i ända. Min baktanke med frågorna var att väcka Jan Lenanders funderingar kring hur man kan göra ämnesinnehållet mer tillgängligt för eleverna samtidigt som man får eleverna att använda ett mer avancerat språk och på så sätt tillägna sig skolspråket och i förlängningen nå skolframgång. Jag lyckades inte speciellt bra med mitt uppdrag. Jan pratade i stället om ökade krav på läraren.





Diskussionen om vikten av ett funktionellt språk för att nå skolframgång och vikten av ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt ledde sedan vidare till att Jan Lenander helt enkelt undrade om alla lärare faktiskt behövde känna till hur andraspråksutveckling går till. Jag hävdar med bestämdhet att alla lärare måste vara medvetna om att det kunskapsutveckling på sitt modersmål inte är samma sak som att lära i och på ett andraspråk. Så här lät vår konversation:

Vad säger man? Ska inte alla lärare möta flerspråkiga elever? Här har vi i flera decennium försökt förklara att flerspråkiga elevers lärande angår oss alla. Vi kan inte låta en svenska som andraspråkslärare ta ansvar för elevens hela kunskapsutveckling. Vi måste samarbeta. Alla lärare är viktiga och hela skoldagen (och gärna mycket mer) ska vara språkutvecklande. Det krävs för att eleverna ska kunna nå skolframgång.

Men så kommer den oundvikliga frågan som alltid dyker upp:



Det handlar inte om att ämneslärare måste bli språkexperter. Det handlar om att få upp ögonen på vad det är i just mitt ämne och i just de texter jag använder som kan skapa språkliga fallgropar. Det handlar om att i jag i mina planeringar inte bara fokuserar på ämnesspecifika förmågor utan även på vilka språkliga förmågor jag vill att eleverna ska utveckla. Hur vill jag att de ska kunna använda ämnesområdets ord och begrepp? Vilka textgenrer ska eleverna kunna producera? Vilka av textgenrens språkliga drag ska vi fokusera extra mycket på denna gång?

Nej, det handlar inte om att lära sig ännu ett ämne eller bli språkexpert. Det handlar om att göra sitt eget ämne tillgängligt till ännu fler elever och anpassa sin undervisning så ännu fler elever når skolframgång. Och anpassa i det här fallet betyder inte "eget arbete" eller "individualisera" genom att förenkla uppgifter och låta eleverna arbeta på en alltför lätt nivå. Nej, jag citerar Pauline Gibbons: "Det är formen och graden av stöttning som ska variera. Inte uppgifterna i sig." Vi ska alltså förtydliga, inte förenkla. Och vi ska med hjälp av stöttning av olika slag skapa möjligheter för alla elever att lyckas med samma kognitivt svåra uppgifter som de högpresterande eleverna klarar (med betydligt mindre stöttning). Det är vårt uppdrag! Och med hjälp av språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, eller en språkinriktad ämnesundervisning om man hellre vill, är det en framkomlig väg för fler elever att nå skolframgång.

Jag väljer att avsluta detta inlägg med ett sorgligt citat av Jan Lenander och jag hoppas verkligen att han är tämligen ensam om detta synsätt.


Nej, Jan. Det räcker inte att nå många. Alla elever ska lyckas. Det är uttryckligen sagt i alla våra styrdokument att alla ska lyckas och att vi ska ha höga förväntningar. När det gäller flerspråkiga elever står det så här i Greppa språket:
Flerspråkiga elever behöver mötas av höga förväntningar och utmanas tankemässigt i sitt lärande, även om deras språkförmåga inte nått en fullgod nivå.
Är du intresserad av att veta mer om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt har jag sammanställt en liten artikel med lästips på Nationellt centrum för svenska som andraspråk. Vill du läsa mer om genrepedagogik finns en artikel om det också. Arbetar du med flerspråkiga barn i förskolan finns lästips även för dig.

Upplagd av kl.
Etiketter: , , , ,