Vi som är insatta i svenska som andraspråk, andraspråksutveckling, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och annat som rör undervisningen av våra flerspråkiga elever har varit länge varit överens om att begreppet, namnet och förkortningen svenska 2 måste bort. Sluta användas. Elimineras. Förintas?
Ämnet svenska som andraspråk förkortas inte svenska 2. Inte heller kallas det för svenska 2. Här måste vi bli ännu tydligare. Fastän det säkert var 10 år sedan vi aktivt slutade att använda begreppet svenska 2 lever det kvar i skolor, i dokument, på webbsidor, hos elever och föräldrar.
Varför envisas jag, och andra svenska som andraspråkslärare, med att påpeka att vi måste sluta använda svenska 2?
Av en enda anledning:
Svenska 2 signalerar att det är en andraklassens svenska för andraklassens medborgare. Det signalerar att det inte är lika bra att läsa svenska som andraspråk som svenska. Det signalerar att det är ett ämne som är underordnat svenska.
Vi har länge haft stora problem med att höja statusen på svenska som andraspråksämnet. Vi har haft svårt att förklara för föräldrar och elever att de båda ämnena har samma status och att betygen i de båda svenskämnena är lika mycket värda. Dels har problemet handlat om att kursplanerna faktiskt varit lite för olika men framförallt handlar problemet om att vi som arbetar i och omkring den svenska skolan inte signalerat att svenska som andraspråk är tillräckligt viktigt att satsa på.
I och med Lgr11 har vi stora möjligheter att ändra på detta för när den nya läroplanen träder i kraft kommer vi att ha två svenskämnen som är betydligt mer likvärdiga än någonsin förr. Har du inte ännu jämfört kursplanen i svenska med kursplanen i svenska som andraspråk tycker jag att det är dags att du gör det nu.
Men det första vi ska göra är att låta begreppet svenska 2 i graven gå. Nu.
Vill du använda en förkortning föredrar jag sva, kanske passar det dig med?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om svenska som andraspråk, skoldebatt, reflektion, kursplaner,
