Vår kommun deltar i Läsa-Skriva-Räkna-satsningen och det har inneburit att många pedagoger som arbetar med de yngre eleverna har fått ta del av väldigt intressanta workshops och föreläsningar inom svenska, svenska som andraspråk och matematik. Dessutom har vi fått träffa andra lärare i kommunen och diskuterat viktiga frågor som man aldrig hinner med annars. Utöver det har vi fått litteratur, pedagogiskt material, matte-spel och annat som man kan använda direkt i sina klasser. Ett mycket bra upplägg med många intressanta träffar.
Idag var det dags för en uppföljning av förra årets boksamtalsprojekt. Med förra årets projekt i ryggen ska man nu i år fortsätta med ett boksamtalsprojekt med faktaboken som bas. Vid träffen idag fick vi berätta om hur vi har tänkt att arbeta och vilka böcker vi valt att köpa in.
Jag berättade om vårt projekt som heter "Faktaboken - vägen till språk- och kunskapsutveckling". Projektet har en genrepedagogisk tanke och målet är att eleverna ska kunna sätta svenska ord på den kunskap de redan besitter samtidigt som de vidareutvecklar sin kunskap i och om de ämnen som vi kommer att ta upp. Utöver detta ska eleverna få upptäcka den beskrivande textgenrens specifika syfte, dess övergripande struktur och genrens språkligt specifika drag för att så småningom kunna producera egna faktatexter.
Vi arbetar efter den cirkelmodell som jag beskrivit lite mer i inlägget Genrepedagogik på mitt sätt och i detta projekt har det inneburit att vi har valt ut olika djur som vi ska arbeta med. Vi har tittat på bilder av djuret och bilder på djurets föda, ungar, bo och annat av intresse. Vi har samtalat kring bilderna och vi har samlat tankar, frågor, funderingar och det vi redan vet om djuret i någon form av tankekarta eller på blädderblocket. (Hade jag haft en interaktiv skrivtavla eller en projektor så hade vårt arbete sett annorlunda ut och varit enklare att överblicka, spara och återvända till, men man tager vad man haver...)
Sedan är det dags för fas 2, att läsa en faktatext gemensamt. Vi läser och pratar om ord. Om textstrukturer. Om ordval. Om ords betydelser. Om formuleringar och omformuleringar. Ämnesspecifika ord poängteras och förklaras lite extra. Men jag aktar mig för att förenkla och skriva om så betydelsen blir densamma fast med mer vardagliga ord.
Jag ska exemplifiera. Nu har vi arbetat med björnen. I faktatexten möter vi begreppet föda två gånger. En gång handlar det om vad björnar äter. Den andra gången handlar det om björnungar som föds. Hur förvirrande kan inte det vara? Ett enkelt sätt att lösa detta hade ju helt enkelt varit att byta ut föda mot mat men det är fel väg att gå. Vi måste göra dessa, i våra ögon, svåra ord till elevernas ord och enda sättet att göra det är att använda ordet i dess rätta betydelse och i sitt rätta sammanhang. Och i faktatexter om djur talas det inte om mat, det talas om föda. Och ungar. Och spillning.
Ett annat exempel om björnen, som en del elever redan kände till, var att björnar sover på vintern. Här skulle jag kunnat parkera för några år sedan. Varit nöjd med att eleverna visste att björnen sov på vintern. Numera nöjer jag mig inte förrän jag vet att eleverna, i alla fall de som varit hos oss i skolan några månader, känner till att det heter att björnen går i ide och att betydelsen är att björnen sover på vintern. Det finns mängder av ord och uttryck som vi lärare, av välvilja, besparar våra nyanlända elever för att vi tycker (omedvetet?) att förståelsen är viktigast. Det är den såklart, men vi får inte beröva eleverna chansen att tillägna sig skolspråket och alltså måste vi arbeta med ord och begrepp på flera fronter.
När det gäller cirkelmodellens fas 2 så innefattar det också att jag och eleverna tillsammans skapar ett gemensamt metaspråk. Det krävs att vi kan benämna mönster och språkliga drag och att vi får ett gemensamt metaspråk att kommunicera på. Inom genrepedagogiken utgår man ifrån den systematisk-funktionella grammatiken, SFG, (Det finns en bok av Holmberg och Karlsson som heter "Grammatik med betydelse" och i denna .pdf-fil från Nordiska språk på Stockholms universitet har författarna beskrivit boken och SFG lite närmare.) vilket, för mig och mina elever, innebär att vi inte pratar om subjekt och sådant när vi tittar på textstrukturer (det gör väl i och för sig inga lärare som jobbar med yngre elever) utan vi pratar om deltagare och process och andra genrepedagogiska uttryck när vi ska försöka sätta ord på vad som är vad i en text.
För att konkretisera för mina elever gör jag tre spalter som jag fyller i våra nyfunna ord och begrepp i. Vad spalterna heter är beroende på vilken textgenre vi arbetar med men när det gäller vårt arbete med björnen så kallas första spalten för deltagare och där spaltade vi ner orden en björn, björnen, den, björnar, björnarna, ungar, ungarna, de och andra ord som beskriver textens deltagare.
Andra spalten kallas för process och här spaltade vi ner allt det som händer i texten: är, har, finns, föder ungar, äter, sover, går, parar sig... Sista spalten kallar vi omständigheter (här har jag gjort en mycket grov, och kanske även felaktig, användning av begreppet men det är ett medvetet val och ett sätt att göra den funktionella grammatiken lite mer greppbar för de yngre eleverna) och där spaltade vi ner "resten", dvs i maj, på vintern, i ide, i Sverige, blåbär, rötter, fisk etc.
Det är när vi kliver in i fas 3 (den gemensamma textkonstruktionen) det sker magi i mitt klassrum. Helt plötsligt kan elever, som kanske bara varit några månader i Sverige, börja producera egna faktatexter om björnen genom att helt enkelt plocka ihop fungerande meningar av ord och uttryck ur de tre olika spalterna. Vi konstruerar en gemensam text muntligt och skriftligt och vi pratar hela tiden om hur vi ska skriva och vad, vilka mellanrubriker ska vi välja? Hur ska meningen börja? Var i meningen ska det vara en process? Någonstans här brukar jag märka att en del elever vill göra detta på egen hand, de vill skriva själva. Vanligtvis så låter jag de elever som kommit lite längre i sin språkutveckling göra detta på egen hand och med de mer nyanlända så konstruerar vi en gemensam text. Men oftare och oftare märker jag att även de nya eleverna vill skriva själva, inte skriva av. Vilket de självklart får.
Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det har varit svårt att få eleverna att producera egna texter utifrån tankekartor. Utifrån mitt "spaltsystem" kan eleverna "se" meningarna på ett annat sätt och spaltsystemet ger eleverna en chans att upptäcka fenomen i språket som är svårt att förstå enbart genom explicit undervisning. Jag tänker bl a på ordföljd och bestämd-obestämd form. Mina elever lär sig ganska snabbt att första gången man nämner djuret i texten skriver man en björn men sedan måste man skriva björnen eller den.
Första gången jag hörde talas om genrepedagogiskt arbete i en förberedelseklass höll jag på att smälla av. Det kändes omöjligt och det verkade vara ett arbete på en enormt hög språk- och kunskapsnivå, en nivå som mina elever verkade vara ljusår ifrån. Jag hade fel. Vilket jag glatt erkänner. Jag är oerhört glad att jag vågade prova. För vet ni, det fungerar. Över förväntan!
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om andraspråksutveckling, genrepedagogik, lärarrollen, litteraturtips, nyanlända elever, språkutveckling, svenska som andraspråk,
