14 maj 2012

Central mottagning av nyanlända elever eller inte?

För några dagar sedan skrev jag om det reformpaket mot segregation i skolan som regeringen nyligen presenterade och under presskonferensen framgick det tydligt att undervisning för nyanlända elever i svensk skola inte fungerar som den borde. Men frågan är hur man ska organisera detta på allra bästa sätt? När det gäller undervisning av nyanlända finns det en mängd olika sätt att organisera detta på. För det första kan man välja att låta eleverna integreras i sin ordinarie klass redan från början och har man rätt resurser och rätt stöd kan detta vara en lyckad väg att gå vilket vi kan läsa om i Skollyftet-inlägget om Nibbleskolan.

Det är dock inte alla skolor och huvudmän som anser att det är den bästa vägen för att nyanlända elever ska lyckas på allra bästa sätt, och det är inte heller alla lärare som anser att de kompetensmässigt klarar av att få in nyanlända i sina klasser. Många kommuner, likt min egen, har valt att ha förberedelseklasser för nyanlända elever i alla årskurser och på så sätt kunna samla resurserna och ge eleverna det stöd de behöver. Just förberedelseklasser får ofta stark kritik för att det lätt blir att eleverna stannar kvar för länge i dessa klasser där språkstimulansen är minimal eftersom ingen av eleverna talar svenska. Man menar också att förberedelseklasser är segregerande och att eleverna inte integreras i den ordinarie skolan. Det riktas också stark kritik för att eleverna inte får undervisning i alla ämnen och för att eleverna ofta stannar upp i sin kunskapsutveckling eftersom fokus ligger på att tillägna sig svenska. Det riktas också kritik mot att huvudmän placerar nyanlända elever slentrianmässigt i förberedelseklasser utan att först kartlägga elevens kunskaper för att kunna göra en individuell bedömning av vilken typ av undervisning som skulle passa just den eleven bäst. Nihad Bunar har undersökt detta med förberedelseklasser och undervisning av nyanlända och är kritisk till förberedelseklasservilket även biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni är. Om Nihad Bunar och hans arbete med Nyanlända och lärande har jag även skrivit tidigare.

Så. Om man som huvudman inte tycker att förberedelseklasser är ett alternativ och man trots det inte anser att direktplacering i klass är det optimala, vad gör man då? Man kanske gör så som Malmö stad, Botkyrka kommun och Stockholms stad planerar att göra. Införa centrala mottagningsenheter för nyanlända elever där elevernas kunskaper ska kartläggas och elevernas behov identifieras så det blir lättare att göra en korrekt placering av eleverna.

Vad säger Nihad Bunar om detta med centrala mottagningsenheter kan  man då fråga sig. Är det en framkomlig väg att gå för ökad skolfram gång för nyanlända elever? När det gäller den planerade mottagningsskolan i Malmö säger Nihad Bunar så här:
Detta handlar om tjänstemän som har suttit och brainstormat kring de här förslagen och inte byggt det här på vetenskaplig grund. Det står i skollagen att verksamheten ska byggas ut­ifrån forskning och det gör inte den här mottagningsskolan. Det finns ingen forskning som säger att det är bra att ha mottagningsskola, säger Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap.
Inte heller mottagningsskolor är alltså den perfekta vägen att vandra. Vad återstår då? Kanske att bussa de nyanlända eleverna till en skola i kommunen där det pratas mer svenska som de pratar om i Botkyrka är ett alternativ? Ett alternativ som kanske låter bra men som kan vara svårare än man tror eftersom det krävs en enorm kompetenshöjning hos skolledare och lärare i de skolor som inte har erfarenhet av att undervisa flerspråkiga och/eller nyanlända elever. Det ska bli intressant att få följa utvecklingen i Botkyrka kommun och de andra kommuner som väljer att titta över sin organisation av undervisning för nyanlända. Och det ska bli väldigt intressant att ta del av deras utvärderingar efteråt.