31 mars 2011

Vikten av lärarens kompetens

Jag läste ett intressant inlägg skrivet av Jan Lenander som väcker frågor om vad vi bör fokusera på inför vår framtida skola. Jan ställer bl a följande frågor:

I vilken mån ska lärare vara specialiserade eller generalister?
Är skolans största brist pedagogiken, didaktiken eller ämneskompetensen?
Jan Lenander tycker att fördjupade ämneskunskaper är oerhört viktigt. Monika Ringborg svarar i kommentarerna att kunskaper inom pedagogik är minst lika viktigt. Jag började att skriva en kommentar till inlägget men sedan så insåg jag att det min långa kommentar likaväl kunde bli ett eget inlägg.

Jag tror också att lärare behöver fördjupade ämneskunskaper och att man måste se till att lärare fortsätter att lära och utveckla sina ämneskunskaper under hela sitt yrkesliv. Men jag tror också, som Monika, att fördjupade kunskaper i pedagogik är minst lika viktigt.

Sedan har ju jag, såklart, ytterligare en aspekt. Och det är vikten av att alla lärare är medvetna om sitt ämnes unika "språk" och vad det är i detta "språk" som kan skapa svårigheter för eleverna. Jag tror att det är många lärare som misslyckas med att ge adekvat undervisning till sina elever för att lärarna antingen inte har tagit reda på vad eleverna har med sig i form av kunskap och erfarenheter, eller att lärarna tar för givet att deras elever har gemensamma referensramar.
När det gäller naturvetenskapliga ämnen och matematik används oftast ett, för många elever, alldeles för abstrakt språkbruk vilket leder till att eleverna varken förstår "de svåra orden" eller vad de förväntas lära sig. Nu menar jag självklart inte att vi ska förenkla vårt språk, snarare tvärtom. Vi lärare måste bli mycket tydligare med att undervisa explicit om hur olika slags texter (utifrån det vidgade textbegreppet) är uppbyggda och ge eleverna strategier att närma sig, och förstå, abstrakta och "svåra" texter. Förståelse är ju av yttersta vikt när kunskap ska befästas och om inte jag som lärare vet vad det är i mitt ämne/min undervisning som skapar svårigheter för mina elevers förståelse har många elever förlorat på förhand. Jag som lärare måste fundera över språket i texterna mina elever möter (och då pratar jag om så mycket mer än ords betydelser), över mitt eget språkbruk och om jag låter eleverna ta till sig det akademiska/matematiska språket, använda sig av det, och göra det till sitt.

Detta handlar inte bara om att språkförmågan påverkar hur eleverna tillägnar sig kunskap, det handlar lika mycket om att eleverna ska kunna förmedla vad de har lärt sig. Man kan fundera en stund över hur många elever som fått dåliga skolresultat pga att de inte kunnat producera tillräckligt bra. Vad vet vi om vad de kan egentligen? Tänk om dessa elever hade kunnat producera bättre redovisningar, prov, arbeten och "alster" om de haft tillgång till ämneslärare som även vet hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande?

Mer om hur Skolinspektionen ser på (bristen av) språk- och kunskapsutveckling går att läsa i denna rapport. (.pdf-fil)

Jag menar att språket är grunden till all kunskap och att alla lärare måste vara språklärare. För hur ska eleverna kunna ta till sig, och lära sig, om vi inte ger dem rätt språkliga redskap att lyckas? Nu vet jag inte vad GY11 säger om språkets betydelse men när det gäller Lgr11 så kan jag säga att det inte är en dag försent att man lyfter fram vikten av att språket ska stimuleras i alla skolans ämnen.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

1 kommentar:

  1. Mycket intressant inlägg.

    Mina tankar om specialisering både mot pedagogik och ämneskompetens, om vidareutbildning av lärare inom det grundläggande och om lärarsamarbete och utökade resurser när elever ligger efter språkutveckling har jag utvecklat på min blogg.

    SvaraRadera