Den sjunkande läskunnigheten - vad gör vi?

De senaste dagarna har vi kunnat läsa alarmerande rapporter om att var femte europé läser så dåligt att de inte klarar sig i det moderna samhället:

En av fem 15-åringar samt nästan 75 miljoner vuxna saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter, vilken gör det svårt för dem att få jobb och ökar risken för fattigdom och social utestängning. 

Europeiska kommissionen skickade i veckan ut ett pressmeddelande om den rapport som en expertgrupp tagit fram när det gäller att höja läskunnighetsnivån i Europa. Det är dels en alarmerande rapport om en läskunnighetskris i Europa, dels en upplyftande del som handlar om goda exempel och rekommendationer om vad som bör göras. När det gäller yngre barn gäller det bland annat följande:

Att investera i barmomsorg och förskoleverksamhet av hög kvalitet är en av de bästa investeringar som länderna kan göra i Europas framtida humankapital. Barn som har deltagit i förskoleverksamhet är mer läskunniga och har bättre resultat i skolan.

Kompetenta lärare

För oss som arbetar på låg- och mellanstadiet handlar det, som vi redan känner till, om kompetenta lärare, gärna så kallade läs-experter, vikten av tidiga insatser och utvecklade skolbibliotek samt uppmuntran att använda IKT-verktyg och digital läsning. När det gäller äldre barn skriver de i rapporten att ungdomar behöver en mer varierad läsning för att motivera alla läsare, speciellt pojkar, och att

man bör främja samarbete mellan skolor och företag för att läsinlärning ska får mer relevans för verkliga situationer.

De tar även upp aspekten att det inte längre får vara tabubelagt när det gäller vuxna som har problem med läskunnigheten och att företag, arbetsgivare, organisationer, kända personligheter etc har ett stort ansvar att prata om dessa frågor och komma med möjliga lösningar.

Invandrare och läskunnighet

Eftersom frågan om invandring och invandrare alltid kommer upp när man pratar om sjunkande skolresultat och sjunkande språkfärdigheter har expertgruppen fokuserat lite extra just på detta i pressmeddelandet. För även om många av de europeiska länderna har tagit emot många nyanlända är inte det i sig en förklaring till den sjunkande läskunnigheten i Europa:

I rapporten noteras att läskunnighet har tilltagande flerspråkighets- och migrantinslag på grund av den ökande rörligheten i Europa. År 2009 var 10 % av 15-åringarna i EU födda i ett annat land eller så var båda deras föräldrar födda i ett annat land, jämfört med 7 % år 2000. I somliga länder som Italien eller Spanien ökade procentandelen invandrarbarn fem gånger mellan år 2000 och 2010. Språkinlärning är därför allt viktigare, inte bara som kommunikationsverktyg utan som ett sätt att bygga upp ömsesidig förståelse. Medan dålig läskunnighet i sig själv inte är ett migrationsproblem (den stora merparten av barn och vuxna med dålig läskunnighet är födda i det land där de bor) anges det i rapporten att det behövs mer skräddarsytt stöd med ledning av insikt i individuella språk- och läskunnighetsbehov.

Anledningar till sjunkande läskunnighet

Så var det den andra delen av detta med den sjunkande läskunnigheten. Vad beror det på? För ett tag sedan kunde vi läsa att det nog var datorernas fel. Eller i alla fall barn och ungdomars nya datorvanor som tar tid ifrån den så nödvändiga läsningen. Det ligger säkert en hel del i det. Men är det hela sanningen? Troligtvis inte. Eftersom jag är lärare funderar jag en hel del på vilket ansvar vi i skolan har när det gäller elevernas sjunkande läsförmåga och jag läser lite om vad Skolinspektionen har att säga i frågan:

Skolinspektionens kvalitetsgranskningar av svenskämnet: ”Läsprocessen i svenska och naturorienterade ämnen, årskurs 4–6” och ”Svenska i gymnasieskolan” visar att det finns brister när det gäller bearbetningen av texter i form av samtal, frågor, gemensamt läsande, skrivande och genom kopplingar till andra texter. De granskade skolorna använder verktyg för diagnosticering av läsförmåga, vilket ger information om fortsatta behov och möjlighet till en mer individualiserad undervisning i svenska. Skolorna använder emellertid  kunskapen i liten omfattning. Sammanfattningsvis ser granskningen av svenska och naturorienterade ämnen för årskurs 4–6 och svenska på gymnasiet brister i bearbetningen av texter, elevernas möjlighet till inflytande på textval och variationen av texter som används i klassrummet. I  båda granskningarna påpekas även brister i uppföljning av läsdiagnosticering. Klassrummens möjligheter att erbjuda flerstämmig svenskundervisning och ett varierat textutbud begränsas utan ett tydliggjort  funktionellt sammanhang och utan att ungdomarnas erfarenheter, behov och intressen  är utgångspunkt. Svenskundervisningen behöver också utgå från hur texter ser ut och används utanför skolsituationen.

Vad kunde skolan gjort bättre?

Det verkar sannerligen så att vi har en hel del att utveckla när det gäller läsning och läsundervisning i skolan idag. Är du intresserad av att läsa mer om läsundervisning och vad forskningen säger rekommenderar jag den litteraturöversikt som Skolinspektionen använt sig av vid deras kvalitetsgranskning av läsundervisning inom ämnet svenska för årskurs 7-9.

Så. Läsundervisningen i den svenska skolan idag är inte vad den borde vara. Vad kan det bero på? Vad har vi gjort för fel? Jag ska ta några konkreta exempel som inte på något sätt är hela sanningen men kanske ändå en del viktiga beståndsdelar.

Rätt metod

Vi har många gånger tänkt att eleverna inte är tillräckligt "mogna", att de behöver mer tid innan läsningen kommer igång, när det i själva verket kanske varit så att vi inte erbjudit eleverna läsundervisning på rätt nivå eller med rätt metod. Hur många olika metoder känner du till? Hur det du vilken metod som passar vilken elev? Det är inga lätta frågor att besvara och konflikterna har varit många när det gäller att hitta och argumentera för "den rätta metoden". Som faktiskt inte finns, eftersom det beror på den eleven vi har framför oss. Vilka behov och förutsättningar just den eleven har måste få styra vårt val av metod. Boken L som i läsa, M som i metod, ger en väldigt bra översikt över de vanligaste läsinlärningsmetoderna och kan ge bra tips till många av oss.

Strukturerad läsundervisning

Vi har många gånger trott att det räcker med att läsa för att lära sig läsa och att det räcker med att väcka ett läsintresse för att eleverna ska bli goda läsare. Det fungerar självklart för en del men väldigt många elever behöver de ledtrådar som gemensam högläsning och vägledd läsning kan ge och många elever behöver höra, se och ta del av hur vi som lärare modellar vårt läsande för att de själva ska kunna bli självständiga läsare. Det handlar om strukturerad läsundervisning och detta är något som bland annat Anne-Marie Körling skrivit och arbetat mycket med.

Strukturerad skrivundervisning

På samma sätt har vi många gånger tänkt att det räcker med att skriva för att lära sig skriva. Det finns ett citat, en liknelse, som många som känner till genrepedagogik brukar ha hört och det handlar om en person som berättar om hur hon i åk 7 i ämnet bild fick måla av ett fruktfat för att sedan i åk 9 måla av samma fruktfat och då kunna se sin egen utveckling. Hon berättade att de flesta i hennes klass målade fantastiska målningar i 9:an medan hon inte kunde se någon skillnad alls mellan det hon målade i 7:an och i 9:an. Som vuxen och som lärare funderade hon över detta och förstod då att hon inte fått någon explicit undervisning i hur hon kunde måla för att frukten skulle se mer levande ut. Hon hade inte rent konkret fått lära sig hur man kunde leka med skuggor och färger t ex. Hon hade fått måla och måla av men utan explicit undervisning i hur man faktiskt gjorde utvecklades hon inte maximalt. På samma sätt är det för många av våra elever som faktiskt behöver en mycket mer explicit undervising i hur man läser och skriver olika texter. I alla ämnen, inte bara i svenskämnet.

Läsundervisning allas ansvar

Vi har i skolans värld på något sätt tagit för givet att svenskläraren tar hand om läsundervisningen. Och att läsinlärningen hör hemma på lågstadiet eller kanske till och med endast i år 1. Elevers läsundervisning, liksom språkutveckling i stort, angår oss alla och är allas ansvar även om lågstadielärarna fortfarande är skolans experter på läsninlärning och läsundervisning. I USA pratar man mycket om The Fourth-grade slump, dvs att många elever helt plötsligt tycker att skolan är jättesvår när de börjar i 4:an och de inte längre förväntas lära sig att läsa utan snarare att lära genom att läsa. Anledningarna till att skolan blir svårare i fjärde klass är många. Det handlar dels om att "svaga" läsare (jag gillar inte det uttrycket men tyvärr är det vanligt förekommande) inte har automatiserat sin läsning i tillräckligt hög grad och att de inte läser tillräckligt fort men det handlar även om att språket i texterna förändras, det är både mer avancerade ord och mer avancerade textstrukturer. I läroböcker packas informationen ihop för att texterna inte ska bli för långa och i skönlitteratur blir bilder mer och mer ovanliga. Allt detta försvårar för "svaga" läsare att dels komma igenom texten, dels att förstå den och lära av den. Som tur var har läsforskningen på senare år fokuserat väldigt mycket på läsförståelsestrategier vilket förhoppningsvis leder till att alla lärare i skolan arbetar med detta i alla ämnen och i alla årskurser. Läsningen utvecklas som bekant under hela livet.

Lästips

Jag har skrivit en del om hur man kan arbeta med skrivning i alla de inlägg som är taggade genrepedagogik och jag har även skrivit en hel del inlägg om läsning. Ett par inlägg som jag gärna lyfter lite extra är bland annat det inlägg som heter Gemensamma läsupplevelser, där det finns lästips både till lärare och till våra elever. Sedan rekommenderar jag ett inlägg som heter Läsrelaterade aktiviteter - oerhört viktiga där jag ger konkreta tips på hur man kan arbeta med just läsrelaterade aktiviteter.

Sedan skulle jag vilja avsluta med att lyfta en bok som jag tycker alla lärare ska köpa in och läsa tillsammans med sina kollegor i arbetslaget, nämligen Utmana, utforska, utveckla - om läs- och skrivprocessen i skolan. I slutet av den boken finns checklistor där vi lärare kan utforska vår egen skola och vår egen undervisning för att kartlägga om det vi gör med eleverna verkligen utvecklar deras läsning och skrivning (och deras språk överlag) maximalt. Boken vänder sig främst till lärare i åk 4-6 av den anledningen att det är där vi måste lägga in tyngdpunkten nu. I svensk skola idag är vi rätt bra på att lära eleverna att avkoda men vi är mindre bra på att lära eleverna att lära genom att läsa och ge eleverna de strategier de behöver för att utveckla sin läsning. Och då menar jag utveckla sin läsning av alla olika slags texter i alla olika ämnen och sammanhang. Inte bara skönlitteratur i svenskämnet.

Mer i ämnet: Lärarnas Nyheter.