Läsförståelse och lässtrategier

Det här med begrepp, och vad vi lägger in i dem, är alltid lika intressant att fundera kring. Jag har lite då och då hört läsförståelsestrategier och lässtrategier användas synonymt, som om det vore samma sak. Vilket det i och för sig kan vara men det behöver inte vara så.

På facebook idag såg jag en fråga där Cecilia Sundh funderade över detta med vad som menas med lässtrategier när kunskapskraven i svenska delar upp lässtrategier och läsförståelse i olika meningar:

Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter för barn och ungdomar med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt. Genom att göra enkla, kronologiska sammanfattningar av olika texters innehåll och kommentera centrala delar med viss koppling till sammanhanget visar eleven grundläggande läsförståelse. (Lgr 11, svenska som andraspråk, betyget E, åk 6)

Jag svarade att det blir lite förvirrat när vi ibland pratar om läsförståelsestrategier och ibland lässtrategier och att jag föredrar Skolverkets begrepp läsförståelseprocesser som i sin tur kräver att eleverna kan olika lässtrategier. För det är ju faktiskt så att man rent tekniskt kan läsa med flyt utan att förstå. Ett konkret exempel ur min egen undervisning för nyanlända är att en hel del elever säkert skulle klara av biten med att läsa med flyt genom att använda lässtrategier (eftersom avkodning, koppla ljud/bokstav etc oftast inte är så svårt) men de skulle inte klara av att visa grundläggande läsförståelse. Om jag ska kartlägga mina elevers läsutveckling behöver jag självklart ha koll på hur långt de kommit när det gäller avkodning och användningen av lässtrategier som leder till att eleven kan läsa med flyt men jag undrar verkligen varför det är intressant att dela upp ovan citerade del ur kunskapskraven i två olika delar? Varför ska vi bedöma dessa två delar som om de vore två fristående delar som inte hörde ihop? (Ja, detta görs i en del läromedel och det görs t ex i min kommuns webbaserade lösning för dokumentation av elevernas utveckling, se bild nedan). Jag menar, vad är läsa med flyt värt om eleven inte samtidigt visar läsförståelse?

Att förenkla bedömningsprocessen genom att klippa sönder kunskapskraven kan säkert vara bra. Men det kan också vara förvirrande, vilket det lätt kan bli i detta fall.

Strategier och funktionellt språkanvändande

För mig är strategier verktygen vi måste undervisa om, och få eleverna att använda sig av, på vägen mot ett funktionellt språkanvändande (eller i detta fall en funktionell läsförmåga som självklart även inbegriper läsförståelse). Lässtrategier handlar om hur man gör, och hur man kan göra, när man lär sig att läsa och när man på olika sätt använder sin läsförmåga. Jag brukar koppla ihop detta med funktionell läsförmåga till Luke & Freebody-modellen som handlar om att eleverna måste få ingå i en social gemenskap och delta i många olika processer när det gäller läs- och skrivaktiviteter. Eleverna behöver då få tillgång till följande resurser, inte bara delar av resurserna utan alla, för att kunna utveckla litteracitet:

"Ur: "Bygga broar och öppna dörrar" Jönsson (2009)"

Utgår man ifrån bilden ovan inser man att en välutvecklad, funktionell läsförmåga handlar om så mycket mer än det vi lite begränsat kallar läsförståelse. Det betyder att vi behöver titta på vilka läsförståelseprocesser våra elever behärskar och vilka de behöver fortsätta att utveckla för att kunna använda sin läsförmåga. Och det är där lässtrategierna kommer in.

Fokus läsförståelse och föreläsningar om läsundervisning

Under Skolforum 2013 erbjöds ett flertal föreläsningar som handlade om läsundervisning och undervisning i lässtrategier. Som tur var filmades dessa av UR Samtiden och nu kan vi ta del av dessa i efterhand via UR play.

Martin Widmark, som tagit initiativet till En läsande klass bjöd på en föreläsning som heter Från ABC och läskondis till läsförståelse och läslust. Har du ett facebook-konto kan du hålla koll på projektet, och bli delaktig samt inspirerad, genom att gå med i En läsande klass på facebook.

Skolforum erbjöd även föreläsningar med lärare som delade med sig av exempel på hur läsundervisning kan se ut i praktiken. Marie Trapp, lärare i Nyköpings kommun och en av tre lärare som fick Svenska Akademiens svensklärarpris 2013, bjöd på en föreläsning som heter Läsförståelsestrategier i praktiken i år f-3. Malin Gonzales, Malin Hugander och Malin Jonsson från Sätraskolan i Stockholm berättade om läsförståelsestrategier i praktiken i årskurs 4-6. Inspirerande och intressant att lyssna och lära av!

Ulla Damber, forskare i läs- och skrivutveckling, berättar i sin föreläsning Betydelsen av tidiga textmöten att tidiga textmöten hjälper barn att utveckla strategier i sin senare läsning. Hon talar om hur man kan motivera barn att söka läsupplevelser och kunskap om omvärlden.

Sofia Malmberg, bibliotekarie på Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm, berättar i föreläsningen Reflekterande läsning och skrivande på bloggen om boksamtal med elever utifrån reflekterande frågor om moral, etik och vänskap.

På temat läsförståelse bör även nämnas att Barbro Westlund har disputerat med sin avhandling som kommer att ges ut som bok: Att bedöma elevers läsförståelse. Hon kommer även under våren att ge ut Att undervisa i lässtrategier för förståelse, tre stycken böcker som kopplar teori till praktik och som ges ut i tre versioner: en för förskoleklass till årskurs 3, en för mellanstadiet och en för högstadiet.

För er som är nyfikna på Barbro Westlunds disputation har jag samlat ihop en del tweets från dagen i denna Storify,

Missa inte heller Barbro Westlund på DN Debatt "Så kan svenska elevers läsförståelse förbättras". Hon tar upp många viktiga punkter som vi behöver utveckla för att främja våra elevers läsförståelse och kunskapsutveckling i skolans alla ämnen.

#Skolchatt om läsförståelse

Imorgon torsdag 17/1 kommer skolchatt på twitter (mellan kl 20-21 varje torsdag pratar vi skolfrågor på twitter) handla om hur vi arbetar med att förbättra elevernas läsförståelse. Det är ett viktigt ämne och något som angår oss alla. Det finns inte ett skolämne där inte läsning och läsförståelse är viktigt och därför är frågan angelägen för alla lärare i alla årskurser och ämnen.

Det finns mycket intressant att läsa när det gäller lässtrategier och läsförståelse men det hinner ni kanske inte läsa tills imorgon. Men ni kanske har några minuter över för att lyssna på en av Henning Fjørtofts inspelade föreläsningar (på norska) eller kanske titta på en av följande 7 filmer som handlar om hur man kan arbeta med att låta eleverna prova samt utveckla olika slags läs- och lärandestrategier, t ex reciprocal teaching. (tipstack till Björn Kindenberg):


Vill ni veta mer om hur #skolchatt fungerar har Morrica skrivit en manual som ni kan ta del av.

Språklyftet - det är dags nu!

Hur många barn och ungdomar ska få lämna skolan utan att ha fått tillgång till rätt verktyg och strategier för att utveckla ett språk att tänka och lära på? Vi har i mätningar efter mätningar fått ta del av sjunkande resultat och larmrapporter om att elevers kunskapsnivå sjunker och att deras läsförmåga försämras. Vi får dessutom ta del av nödrop från universiteten att "att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket." Hur länge ska vi låta detta fortgå? Hur många elever ska få misslyckas innan vi gör något?

Det har redan fått gå för långt, enligt mig. Det är verkligen dags för Språklyftet i svensk skola!

Hur ska elever kunna utveckla sina tankar och sin kunskap om de inte har ett fullgott språk att använda sig av? Hur ska eleverna kunna läsa, förstå och lära av skriftliga texter om de inte har en välutvecklad läsförmåga? Hur ska de kunna analysera och värdera eller beskriva och förklara om de inte har ett språk att kunna kommunicera på?

Hur ska eleverna kunna ta till sig undervisningen i ett ämne om de texter (utifrån ett utvidgat textbegrepp) som används i undervisningen har ett outtalat syfte och outtalade språkliga drag och språkliga mönster? Att gå igenom "svåra ord" räcker inte på långa vägar, språket är betydligt mer komplext än så. Om vi inte undervisar explicit i hur texter är uppbyggda kan vi inte heller kräva att eleverna ska klara av att producera egna texter i samma genre.

Hur ska eleverna kunna välja mellan olika språkliga strategier eller inlärningsstrategier om vår undervisning inte tränar eleverna i just dessa strategier? Hur ska eleverna kunna förstå en texts språkliga mönster och språkliga drag om inte vi lärare är medvetna om vad som kännetecknar en argumenterande text, en förklarande text eller någon annan typ av text som vi använder oss av i vår undervisning?

Morrica är inne på samma ämne och hon ställer frågan Så - vad gör vi åt saken? Mitt spontana svar är Språklyftet!

Att arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen är oerhört viktigt för att elever ska kunna nå skolframgång och därför behöver vi en satsning på kompetensutveckling för ALLA lärare i dessa frågor. Vi behöver dessutom en satsning på att utveckla lärares läsundervisning för läsundervisning ska ske i alla ämnen i alla årskurser. Vi behöver överlag en satsning på att lyfta vikten av litteracitet i svensk skola och därför är det enligt mig och många fler dags för Språklyftet!

Ett språklyft efterfrågas även av ett flertal regionala samordnare för språk-, läs- och skrivutveckling så det är inte bara en fråga som rör undervisning av flerspråkiga elever. Det är en större fråga än så. Det är en demokratisk fråga i allra högsta grad för just nu har vi en stor andel barn och ungdomar som lämnar skolan utan att "kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet". (Vilket jag även berör i mitt Skollyftet-inlägg En skola för alla - en utopi.) Med detta sagt uppfyller inte skolan, enligt mig, kravet "att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem." (Lgr 11) och det är väldigt oroväckande.

I Lgr 11 har språket en oerhört viktig ställning, vilket vi alla redan känner till:

"Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga." (Lgr 11, kap 1)

Vikten av att utveckla elevernas svenska språk genomsyrar hela läroplanen och det första kunskapsmålet i Lgr 11 lyder så här:

"Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt." (Lgr 11, kap 2.2)

Sedan återfinns språkliga förmågor i alla ämnen och många delar av kunskapskraven är omöjliga att uppnå utan en god språklig förmåga vilket talar om för oss att språket är av yttersta vikt för elevernas kunskapsutveckling. Vi kan alltså inte titta på ämneskunskaper utan att fundera över vilka språkliga förmågor som krävs för att utveckla just de ämneskunskaperna. Är det så förvånande att eleverna tycker NO-språket är för svårt att förstå när lärare i naturvetenskapliga ämnen inte alltid är medvetna om vad som vållar språkliga svårigheter i just deras ämnen? Vi måste börja med oss själva och vårt ansvar att utveckla elevernas språkliga förmågor i alla ämnen.

Ska då lärare i t ex naturvetenskapliga ämnen således även vara språklärare? Nej, det kanske är en utopi, men om man som ämneslärare inte har kunskap om hur man kan göra sin ämnesundervisning mer språkinriktad borde finnas en "språkutvecklingslärare" att ta hjälp av. En "språkutvecklingslärare" är en lärare som är expert på språket i ämnet och som kan handleda ämneslärare genom att synliggöra vad det är i texterna och undervisningen som kan skapa språkliga hinder för elevernas kunskapsutveckling. En "språkutvecklingslärare" kan dessutom ge förslag på läsrelaterade aktiviteter, hur man undervisar i läsförståelse och hur man med hjälp av stöttning kan förtydliga i stället för att förenkla.

Språket är nyckeln till skolframgång och för att fler elever ska lyckas i skolan måste vi satsa på språket. Från början. Från förskola ända upp till högre utbildning. I alla ämnen, i alla årskurser och under varenda lektion. Det är vårt uppdrag och vår skyldighet på samma sätt som att "använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt" är en rättighet för alla barn och ungdomar i Sverige.

Läs även min debattartikel om Språklyftet i Skolvärlden: Språk är nyckeln till framgång

Den så otroligt viktiga läsförmågan

Idag presenterades resultaten på kunskapsmätningarna TIMSS 2011 och PIRLS 2011. Skolverket sammanfattar det på följande sätt:

Svenska fjärdeklassares läsförmåga har försämrats men deras kunskaper i naturvetenskap har förbättrats. Bland åttondeklassarna har resultaten i matematik försämras ytterligare. Det visar de internationella kunskapsmätningarna TIMSS 2011 och PIRLS 2011. I matematik och naturvetenskap lär sig också svenska elever mindre mellan årskurs 4 och 8 än i andra länder.

Jag ser en röd tråd i resultaten. En röd språktråd. Svenska elever läser sämre, speciellt när det gäller faktatexter och även om fjärdeklassarnas kunskaper i naturvetenskap har förbättrats är det trots allt fortfarande många elever som har svårt att förstå NO-språket och det tror jag påverkar kunskapsutvecklingen i allra högsta grad. Det kan troligtvis finnas en hel del språkliga förklaringar bakom de försämrade resultaten gällande matematik för elever i åk 8 också, för när det kommer till kritan är språk grunden till kunskap. Utan ett språk att tänka på kan man inte utveckla kunskap och utan ett kunskapsrelaterat språk och en god läsförmåga kan man inte nå skolframgång.

Under Björklunds presskonferens idag när han kommenterade kunskapsresultaten pratade han en del om Norge och att Norge hade förbättrat sina resultat. Björklund förklarade att detta troligtvis handlade om Norges skolreformer med tydliga kunskapskrav och fler nationella prov. Jag tänker lite annorlunda. Jag kan tänka mig att det är Norges tydliga språkfokus i deras läroplaner som påverkat deras kunskapsresultat i rätt riktning. I Norge finns nämligen "grundleggende ferdigheter" i alla ämnen:

"Grunnleggende ferdigheter er integrert i kompetansemålene der de bidrar til utvikling av og er en del av fagkompetansen."

De grundläggande färdigheterna är uppdelade utifrån att kunna uttrycka sig muntligt, att kunna uttrycka sig skriftligt, att kunna läsa, att kunna räkna och att kunna använda digitala verktyg. Som man förstår ser dessa färdigheter olika ut i olika ämnen och att det tydliggörs i varje ämne tror jag påverkar både elevernas läsförmåga och kunskapsutveckling.

"I hver læreplan for fag er det beskrevet hvordan de grunnleggende ferdighetene er forutsetninger for utvikling av fagkompetanse. For å sikre kontinuerlig utvikling av elevenes grunnleggende ferdigheter gjennom hele den 13-årige grunnopplæringen, er ferdighetene integrert i kompetansemålene. De kan imidlertid framstå ulikt og komme til uttrykk i varierende grad i forskjellige læreplaner for fag."

Detta är något vi saknar i Lgr 11. Det är inte alls lika tydligt uttryckt vad som krävs av eleverna när det gäller  dessa grundläggande färdigheter. Titta på detta exempel på den norska kursplanen i naturkunskap:

"Å kunne uttrykke seg muntlig og skriftlig i naturfag innebærer å presentere og beskrive egne opplevelser og observasjoner fra naturen. I naturfag er skriftlige rapporter fra eksperimenter, feltarbeid, ekskursjoner og fra teknologiske utviklingsprosesser sentrale. Å kunne formulere spørsmål og hypoteser og å bruke naturfaglige begreper og uttrykksformer inngår i dette. Å argumentere for egne vurderinger og gi konstruktive tilbakemeldinger er viktig i naturfag. 

Å kunne lese i naturfag dreier seg om å samle informasjon, tolke og reflektere over innholdet i naturfaglige tekster, brosjyrer, aviser, bøker og på Internett. Lesing i naturfag innebærer også lesing av bruksanvisninger, oppskrifter, tabeller, ulike diagrammer og symboler. 

Å kunne regne i naturfag er å bruke tall og beregninger for å registrere og utarbeide resultater fra ens egne målinger og å lage tabeller og diagrammer med naturfaglig innhold. Å regne innebærer også å bruke og tolke formler og modeller fra virkeligheten samt bearbeide og tolke ulike typer data. 

Å kunne bruke digitale verktøy i naturfag dreier seg om å kunne benytte slike verktøy til utforskning, måling, visualisering, simulering, registrering, dokumentasjon og publisering ved forsøk og i feltarbeid. For å stimulere kreativitet, levendegjøre og visualisere naturfaglige problemstillinger er digitale animasjoner, simuleringer og spill gode hjelpemidler. Kritisk vurdering av nettbasert naturfaglig informasjon styrker arbeidet med faget. De digitale kommunikasjonssystemene gir muligheter for å drøfte naturfaglige problemstillinger."

Att svenska elevers läsförmåga försämras är väldigt oroväckande och att eleverna har en dålig kunskapsutveckling från åk 4 till åk 8 är, tror jag, en tragisk följd av elevernas försämrade läsförmåga. Att texterna blir mer komplexa i mellanstadiet, och att det ofta är först då man märker att elevens läsförmåga inte räcker, är inget ovanligt och därför är det det dags att vi gör något åt det. På riktigt. Att ha ett språkfokus i våra styrdokument är en lösning. Att alla lärare arbetar språk- och kunskapsutvecklande är en annan. Det perfekta vore kanske en kombination?

Jag har tidigare skrivit ett långt inlägg med en hel del lästips när det gäller sjunkande läskunnighet. Läs gärna det också.

Den sjunkande läskunnigheten - vad gör vi?

De senaste dagarna har vi kunnat läsa alarmerande rapporter om att var femte europé läser så dåligt att de inte klarar sig i det moderna samhället:

En av fem 15-åringar samt nästan 75 miljoner vuxna saknar grundläggande läs- och skrivfärdigheter, vilken gör det svårt för dem att få jobb och ökar risken för fattigdom och social utestängning. 

Europeiska kommissionen skickade i veckan ut ett pressmeddelande om den rapport som en expertgrupp tagit fram när det gäller att höja läskunnighetsnivån i Europa. Det är dels en alarmerande rapport om en läskunnighetskris i Europa, dels en upplyftande del som handlar om goda exempel och rekommendationer om vad som bör göras. När det gäller yngre barn gäller det bland annat följande:

Att investera i barmomsorg och förskoleverksamhet av hög kvalitet är en av de bästa investeringar som länderna kan göra i Europas framtida humankapital. Barn som har deltagit i förskoleverksamhet är mer läskunniga och har bättre resultat i skolan.

Kompetenta lärare

För oss som arbetar på låg- och mellanstadiet handlar det, som vi redan känner till, om kompetenta lärare, gärna så kallade läs-experter, vikten av tidiga insatser och utvecklade skolbibliotek samt uppmuntran att använda IKT-verktyg och digital läsning. När det gäller äldre barn skriver de i rapporten att ungdomar behöver en mer varierad läsning för att motivera alla läsare, speciellt pojkar, och att

man bör främja samarbete mellan skolor och företag för att läsinlärning ska får mer relevans för verkliga situationer.

De tar även upp aspekten att det inte längre får vara tabubelagt när det gäller vuxna som har problem med läskunnigheten och att företag, arbetsgivare, organisationer, kända personligheter etc har ett stort ansvar att prata om dessa frågor och komma med möjliga lösningar.

Invandrare och läskunnighet

Eftersom frågan om invandring och invandrare alltid kommer upp när man pratar om sjunkande skolresultat och sjunkande språkfärdigheter har expertgruppen fokuserat lite extra just på detta i pressmeddelandet. För även om många av de europeiska länderna har tagit emot många nyanlända är inte det i sig en förklaring till den sjunkande läskunnigheten i Europa:

I rapporten noteras att läskunnighet har tilltagande flerspråkighets- och migrantinslag på grund av den ökande rörligheten i Europa. År 2009 var 10 % av 15-åringarna i EU födda i ett annat land eller så var båda deras föräldrar födda i ett annat land, jämfört med 7 % år 2000. I somliga länder som Italien eller Spanien ökade procentandelen invandrarbarn fem gånger mellan år 2000 och 2010. Språkinlärning är därför allt viktigare, inte bara som kommunikationsverktyg utan som ett sätt att bygga upp ömsesidig förståelse. Medan dålig läskunnighet i sig själv inte är ett migrationsproblem (den stora merparten av barn och vuxna med dålig läskunnighet är födda i det land där de bor) anges det i rapporten att det behövs mer skräddarsytt stöd med ledning av insikt i individuella språk- och läskunnighetsbehov.

Anledningar till sjunkande läskunnighet

Så var det den andra delen av detta med den sjunkande läskunnigheten. Vad beror det på? För ett tag sedan kunde vi läsa att det nog var datorernas fel. Eller i alla fall barn och ungdomars nya datorvanor som tar tid ifrån den så nödvändiga läsningen. Det ligger säkert en hel del i det. Men är det hela sanningen? Troligtvis inte. Eftersom jag är lärare funderar jag en hel del på vilket ansvar vi i skolan har när det gäller elevernas sjunkande läsförmåga och jag läser lite om vad Skolinspektionen har att säga i frågan:

Skolinspektionens kvalitetsgranskningar av svenskämnet: ”Läsprocessen i svenska och naturorienterade ämnen, årskurs 4–6” och ”Svenska i gymnasieskolan” visar att det finns brister när det gäller bearbetningen av texter i form av samtal, frågor, gemensamt läsande, skrivande och genom kopplingar till andra texter. De granskade skolorna använder verktyg för diagnosticering av läsförmåga, vilket ger information om fortsatta behov och möjlighet till en mer individualiserad undervisning i svenska. Skolorna använder emellertid  kunskapen i liten omfattning. Sammanfattningsvis ser granskningen av svenska och naturorienterade ämnen för årskurs 4–6 och svenska på gymnasiet brister i bearbetningen av texter, elevernas möjlighet till inflytande på textval och variationen av texter som används i klassrummet. I  båda granskningarna påpekas även brister i uppföljning av läsdiagnosticering. Klassrummens möjligheter att erbjuda flerstämmig svenskundervisning och ett varierat textutbud begränsas utan ett tydliggjort  funktionellt sammanhang och utan att ungdomarnas erfarenheter, behov och intressen  är utgångspunkt. Svenskundervisningen behöver också utgå från hur texter ser ut och används utanför skolsituationen.

Vad kunde skolan gjort bättre?

Det verkar sannerligen så att vi har en hel del att utveckla när det gäller läsning och läsundervisning i skolan idag. Är du intresserad av att läsa mer om läsundervisning och vad forskningen säger rekommenderar jag den litteraturöversikt som Skolinspektionen använt sig av vid deras kvalitetsgranskning av läsundervisning inom ämnet svenska för årskurs 7-9.

Så. Läsundervisningen i den svenska skolan idag är inte vad den borde vara. Vad kan det bero på? Vad har vi gjort för fel? Jag ska ta några konkreta exempel som inte på något sätt är hela sanningen men kanske ändå en del viktiga beståndsdelar.

Rätt metod

Vi har många gånger tänkt att eleverna inte är tillräckligt "mogna", att de behöver mer tid innan läsningen kommer igång, när det i själva verket kanske varit så att vi inte erbjudit eleverna läsundervisning på rätt nivå eller med rätt metod. Hur många olika metoder känner du till? Hur det du vilken metod som passar vilken elev? Det är inga lätta frågor att besvara och konflikterna har varit många när det gäller att hitta och argumentera för "den rätta metoden". Som faktiskt inte finns, eftersom det beror på den eleven vi har framför oss. Vilka behov och förutsättningar just den eleven har måste få styra vårt val av metod. Boken L som i läsa, M som i metod, ger en väldigt bra översikt över de vanligaste läsinlärningsmetoderna och kan ge bra tips till många av oss.

Strukturerad läsundervisning

Vi har många gånger trott att det räcker med att läsa för att lära sig läsa och att det räcker med att väcka ett läsintresse för att eleverna ska bli goda läsare. Det fungerar självklart för en del men väldigt många elever behöver de ledtrådar som gemensam högläsning och vägledd läsning kan ge och många elever behöver höra, se och ta del av hur vi som lärare modellar vårt läsande för att de själva ska kunna bli självständiga läsare. Det handlar om strukturerad läsundervisning och detta är något som bland annat Anne-Marie Körling skrivit och arbetat mycket med.

Strukturerad skrivundervisning

På samma sätt har vi många gånger tänkt att det räcker med att skriva för att lära sig skriva. Det finns ett citat, en liknelse, som många som känner till genrepedagogik brukar ha hört och det handlar om en person som berättar om hur hon i åk 7 i ämnet bild fick måla av ett fruktfat för att sedan i åk 9 måla av samma fruktfat och då kunna se sin egen utveckling. Hon berättade att de flesta i hennes klass målade fantastiska målningar i 9:an medan hon inte kunde se någon skillnad alls mellan det hon målade i 7:an och i 9:an. Som vuxen och som lärare funderade hon över detta och förstod då att hon inte fått någon explicit undervisning i hur hon kunde måla för att frukten skulle se mer levande ut. Hon hade inte rent konkret fått lära sig hur man kunde leka med skuggor och färger t ex. Hon hade fått måla och måla av men utan explicit undervisning i hur man faktiskt gjorde utvecklades hon inte maximalt. På samma sätt är det för många av våra elever som faktiskt behöver en mycket mer explicit undervising i hur man läser och skriver olika texter. I alla ämnen, inte bara i svenskämnet.

Läsundervisning allas ansvar

Vi har i skolans värld på något sätt tagit för givet att svenskläraren tar hand om läsundervisningen. Och att läsinlärningen hör hemma på lågstadiet eller kanske till och med endast i år 1. Elevers läsundervisning, liksom språkutveckling i stort, angår oss alla och är allas ansvar även om lågstadielärarna fortfarande är skolans experter på läsninlärning och läsundervisning. I USA pratar man mycket om The Fourth-grade slump, dvs att många elever helt plötsligt tycker att skolan är jättesvår när de börjar i 4:an och de inte längre förväntas lära sig att läsa utan snarare att lära genom att läsa. Anledningarna till att skolan blir svårare i fjärde klass är många. Det handlar dels om att "svaga" läsare (jag gillar inte det uttrycket men tyvärr är det vanligt förekommande) inte har automatiserat sin läsning i tillräckligt hög grad och att de inte läser tillräckligt fort men det handlar även om att språket i texterna förändras, det är både mer avancerade ord och mer avancerade textstrukturer. I läroböcker packas informationen ihop för att texterna inte ska bli för långa och i skönlitteratur blir bilder mer och mer ovanliga. Allt detta försvårar för "svaga" läsare att dels komma igenom texten, dels att förstå den och lära av den. Som tur var har läsforskningen på senare år fokuserat väldigt mycket på läsförståelsestrategier vilket förhoppningsvis leder till att alla lärare i skolan arbetar med detta i alla ämnen och i alla årskurser. Läsningen utvecklas som bekant under hela livet.

Lästips

Jag har skrivit en del om hur man kan arbeta med skrivning i alla de inlägg som är taggade genrepedagogik och jag har även skrivit en hel del inlägg om läsning. Ett par inlägg som jag gärna lyfter lite extra är bland annat det inlägg som heter Gemensamma läsupplevelser, där det finns lästips både till lärare och till våra elever. Sedan rekommenderar jag ett inlägg som heter Läsrelaterade aktiviteter - oerhört viktiga där jag ger konkreta tips på hur man kan arbeta med just läsrelaterade aktiviteter.

Sedan skulle jag vilja avsluta med att lyfta en bok som jag tycker alla lärare ska köpa in och läsa tillsammans med sina kollegor i arbetslaget, nämligen Utmana, utforska, utveckla - om läs- och skrivprocessen i skolan. I slutet av den boken finns checklistor där vi lärare kan utforska vår egen skola och vår egen undervisning för att kartlägga om det vi gör med eleverna verkligen utvecklar deras läsning och skrivning (och deras språk överlag) maximalt. Boken vänder sig främst till lärare i åk 4-6 av den anledningen att det är där vi måste lägga in tyngdpunkten nu. I svensk skola idag är vi rätt bra på att lära eleverna att avkoda men vi är mindre bra på att lära eleverna att lära genom att läsa och ge eleverna de strategier de behöver för att utveckla sin läsning. Och då menar jag utveckla sin läsning av alla olika slags texter i alla olika ämnen och sammanhang. Inte bara skönlitteratur i svenskämnet.

Mer i ämnet: Lärarnas Nyheter.