Det har redan fått gå för långt, enligt mig. Det är verkligen dags för Språklyftet i svensk skola!
Hur ska elever kunna utveckla sina tankar och sin kunskap om de inte har ett fullgott språk att använda sig av? Hur ska eleverna kunna läsa, förstå och lära av skriftliga texter om de inte har en välutvecklad läsförmåga? Hur ska de kunna analysera och värdera eller beskriva och förklara om de inte har ett språk att kunna kommunicera på?
Hur ska eleverna kunna ta till sig undervisningen i ett ämne om de texter (utifrån ett utvidgat textbegrepp) som används i undervisningen har ett outtalat syfte och outtalade språkliga drag och språkliga mönster? Att gå igenom "svåra ord" räcker inte på långa vägar, språket är betydligt mer komplext än så. Om vi inte undervisar explicit i hur texter är uppbyggda kan vi inte heller kräva att eleverna ska klara av att producera egna texter i samma genre.
Hur ska eleverna kunna välja mellan olika språkliga strategier eller inlärningsstrategier om vår undervisning inte tränar eleverna i just dessa strategier? Hur ska eleverna kunna förstå en texts språkliga mönster och språkliga drag om inte vi lärare är medvetna om vad som kännetecknar en argumenterande text, en förklarande text eller någon annan typ av text som vi använder oss av i vår undervisning?
Morrica är inne på samma ämne och hon ställer frågan Så - vad gör vi åt saken? Mitt spontana svar är Språklyftet!
Att arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen är oerhört viktigt för att elever ska kunna nå skolframgång och därför behöver vi en satsning på kompetensutveckling för ALLA lärare i dessa frågor. Vi behöver dessutom en satsning på att utveckla lärares läsundervisning för läsundervisning ska ske i alla ämnen i alla årskurser. Vi behöver överlag en satsning på att lyfta vikten av litteracitet i svensk skola och därför är det enligt mig och många fler dags för Språklyftet!
Ett språklyft efterfrågas även av ett flertal regionala samordnare för språk-, läs- och skrivutveckling så det är inte bara en fråga som rör undervisning av flerspråkiga elever. Det är en större fråga än så. Det är en demokratisk fråga i allra högsta grad för just nu har vi en stor andel barn och ungdomar som lämnar skolan utan att "kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet". (Vilket jag även berör i mitt Skollyftet-inlägg En skola för alla - en utopi.) Med detta sagt uppfyller inte skolan, enligt mig, kravet "att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem." (Lgr 11) och det är väldigt oroväckande.
I Lgr 11 har språket en oerhört viktig ställning, vilket vi alla redan känner till:
"Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga." (Lgr 11, kap 1)
Vikten av att utveckla elevernas svenska språk genomsyrar hela läroplanen och det första kunskapsmålet i Lgr 11 lyder så här:
"Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt." (Lgr 11, kap 2.2)
Sedan återfinns språkliga förmågor i alla ämnen och många delar av kunskapskraven är omöjliga att uppnå utan en god språklig förmåga vilket talar om för oss att språket är av yttersta vikt för elevernas kunskapsutveckling. Vi kan alltså inte titta på ämneskunskaper utan att fundera över vilka språkliga förmågor som krävs för att utveckla just de ämneskunskaperna. Är det så förvånande att eleverna tycker NO-språket är för svårt att förstå när lärare i naturvetenskapliga ämnen inte alltid är medvetna om vad som vållar språkliga svårigheter i just deras ämnen? Vi måste börja med oss själva och vårt ansvar att utveckla elevernas språkliga förmågor i alla ämnen.
Ska då lärare i t ex naturvetenskapliga ämnen således även vara språklärare? Nej, det kanske är en utopi, men om man som ämneslärare inte har kunskap om hur man kan göra sin ämnesundervisning mer språkinriktad borde finnas en "språkutvecklingslärare" att ta hjälp av. En "språkutvecklingslärare" är en lärare som är expert på språket i ämnet och som kan handleda ämneslärare genom att synliggöra vad det är i texterna och undervisningen som kan skapa språkliga hinder för elevernas kunskapsutveckling. En "språkutvecklingslärare" kan dessutom ge förslag på läsrelaterade aktiviteter, hur man undervisar i läsförståelse och hur man med hjälp av stöttning kan förtydliga i stället för att förenkla.
Språket är nyckeln till skolframgång och för att fler elever ska lyckas i skolan måste vi satsa på språket. Från början. Från förskola ända upp till högre utbildning. I alla ämnen, i alla årskurser och under varenda lektion. Det är vårt uppdrag och vår skyldighet på samma sätt som att "använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt" är en rättighet för alla barn och ungdomar i Sverige.
Läs även min debattartikel om Språklyftet i Skolvärlden: Språk är nyckeln till framgång
