Att undervisa nyanlända elever

Många frågor som jag får rör undervisningen av nyanlända elever. Många undrar hur man kan arbeta med läs- och skrivinlärning med nyanlända och många undrar hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande med nyanlända elever. Det är inga lätta frågor att besvara och många gånger har jag önskat att det fanns tydliga exempel att dela med sig av. Gärna exempel där man får se lärare undervisa.

När jag och min kollega Monica Lindvall fick möjlighet att skriva en text till Skolverkets utprövningsomgång av Läslyftet valde vi att skriva en text som vi hoppas att lärare i de allra flesta ämnen och årskurser kan finna intressant. Till vår text "Samtal före, under och efter läsning" valde Skolverket sedan att ta fram fyra olika undervisningsfilmer där olika läsrelaterade aktiviteter ur vår text omsätts i praktiken. I dessa filmer får vi se olika lärare undervisa och många av eleverna i filmerna är nyanlända.

På Skolverkets läs- och skrivportal finns vår text, de olika undervisningsfilmerna samt en samtalsfilm där jag och några lärare samt en skolbibliotekarie samtalar om frågor som vår text kan väcka. Men jag tänkte även bädda in undervisningsfilmerna direkt här i inlägget eftersom jag tycker de är så väl värda att sprida.

Sara Persson och hennes nyanlända elever åk 3-6 samtalar om en text:

Hülya Basaran undervisar nyanlända elever åk 4-6 och låter dem närma sig en text genom att använda bilder:


Suzanne Gynnhammar har textsamtal i so med nyanlända elever i åk 9:


Björn Kindenberg använder Venn-diagram efter läsningen av texter i samhällskunskap åk 9:



Är det sedan så att ni blir nyfikna på att veta lite mer om hur man kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande och vill se fler konkreta exempel kanske denna spellista och detta inlägg kan vara av intresse:



Annars har jag beskrivit några konkreta arbetsområden som jag genomfört i min egen undervisning av nyanlända som man kan läsa:

• Etik och moral - ett ämnesövergripande arbete
• Läs- och skrivinlärning - ett konkret exempel
• Lejonet och musen - ett språkutvecklande arbete
• Ilska, en känsla - ett språkutvecklande arbete
• En berättelsestruktur växer fram
• Att bygga broar mellan tal och skrift
• Cirkelmodellen - ett konkret exempel
• Genrepedagogik är fusk

Har du tips på bra länkar där lärare exemplifierar hur de arbetar med och undervisar nyanlända elever så får du mer än gärna lämna en kommentar. Kanske har du skrivit egna blogginlägg som du vill dela med dig av? Gör gärna det, många är nyfikna och vill läsa och lära mer.

Tillägg 2014-12-01:

Sara Persson (som du kan se i en av filmerna ovan) tipsar i kommentarsfältet om fyra inlägg där hon beskriver sitt arbete:

https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/04/30/att-jobba-med-atergivande-text-cirkelmodellen/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/09/29/lpp-for-nyanland-elev/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/03/11/210/
https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2014/10/26/en-fantastisk-lektion/

Alla dessa lyft

Det ligger självklart en hel del i kritiken mot alla isolerade lyft i skolans värld. Lyft som inte bara ska ses som en tillfällig injektion för att bättra på i stunden utan leda till en förbättring i längden. En förbättrad undervisning och ett ökat lärande för våra elever. Eller en kunskapsskola, som en del vill kalla den framtida skola som vi ska sträva efter att skapa. Som om vi sysslade med någonting annat än kunskap i skolan nu?

Alla dessa lyft. Lärarlyftet. Matematiklyftet. NTlyftet. Och så snart Läslyftet. Blir skolan bättre av enstaka, isolerade lyft? Ja, det kanske den blir, tycker en del. Andra inte:

Jahaja, ännu ett jävla lyft för skolan ska presenteras av Björklund imorgon... SUCK!
— Petter Bergenstråhle (@shpetter) 1 december 2013

Till Petters försvar måste påpekas att det är förvånansvärt få "lyft" som sker inom hans ämnesområde, SO. Där funkar allt tydligen hur bra som helst. Eller? Jag hör nämligen lite annat. Jag hör SO-lärare som tycker att deras elever har svårt att läsa och förstå de texter de använder i undervisningen. Jag hör SO-lärare säga att de tycker en del elever har svårt att föra resonemang eller förklara och visa på samband. Jag hör SO-lärare säga att eleverna inte kan skriva de texter som krävs för att eleverna i skrift ska kunna resonera och argumentera kring frågeställningar och värderingar.

Jag hör inte bara SO-lärare säga detta, jag hör även andra lärare i skolan säga samma sak fast utifrån deras ämnen. Och jag ser ett behov som kräver någonting mer än enskilda ämneslyft eller lyft av enstaka delar av övergripande förmågor. Ska vi lyfta någonting alls så borde vi lyfta allt. Och om det nu är så att man måste prioritera så behöver man tänka till ordentligt. Utifrån vad t ex SO-lärarna brottas med, utifrån mina exempel ovan, låter det som om de har större behov av att få ta del av Läslyftet än vad svensklärarna har. Men å andra sidan så har svensklärarna ett otroligt viktigt ansvar så de borde självklart också få utvecklas och bli bättre. Det kanske inte går att prioritera? Borde då inte alla få ta del av Läslyftet? Det argumenterar jag, Josefin Nilsson och Hanna Stehagen för i ett debattinlägg i tidningen Alfa. Läs gärna det.

Men, så tänker man ett steg till. Läslyftet. Fokus på läs- och skrivutveckling. Räcker verkligen det? Den kommunikativa språkförmågan är betydligt mycket större än så, vilket denna bild tydligt visar:

Det räcker inte att satsa på läs- och skrivutveckling utan vi behöver en långsiktig satsning på att utveckla elevernas hela språkförmåga. Vi behöver det som många av oss kallar för Språklyftet, en en helhetssatsning som går genom hela skolsystemet oavsett ålder på barn/elever, födelseland, modersmål eller skolämne. En satsning som behövs av den enkla anledningen att språk och tanke hör ihop. Ingen kan lära någonting alls utan ett språk att lära och tänka på.

Så, av denna anledning blev jag väldigt glad över att professor Inger Lindberg skrev om just vikten av ett språklyft i tidningen Alfa, dessutom på samma uppslag som vårt ovan nämnda debattinlägg. Det kan inte bli tydligare än så.

Ska vi få till en "kunskapsskola" behöver vi använda språket som redskap för att nå dit. Det finns inga genvägar. Utan språk, inga kunskaper.

Språklyftet i Digitala Skollyftet

Den här hösten har verkligen bjudit på många olika utmaningar varav en handlar om att bedriva en öppen nätbaserad fortbildning för lärare som heter Digitala Skollyftet. Så häftig utmaning och otroligt lärorikt. Mer om min lärprocess har jag skrivit i egna inlägg som heter #Digiskol och jag och min uppgift 2.

Digitala Skollyftet erbjuder varje vecka under 10 veckor webbsända samtal med olika inspiratörer som pratar om lite olika ämnen. Den fjärde veckan var det jag och Hanna Stehagen som var inspiratörer och det var så roligt att få prata Språklyftet med Hanna. Inför sändningen skrev Stefan Pålsson en artikel om oss som publicerades på Digitala Skollyftet, läs gärna den. Vill du lyssna på mig och Hanna i efterhand går det självklart bra.

Skolsnack om andraspråksinlärning

Häromveckan fick jag möjlighet att få delta i Skolsnack Didaktik, en podcast som tar upp didaktik- och pedagogikfrågor ur ett seriöst och lättsamt perspektiv. Jag fick möjlighet att prata om mina hjärtefrågor, dvs Språklyftet, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och de flerspråkiga elevernas lärande. Jag fick dessutom möjlighet att göra detta tillsammans med en person som jag har lärt så otroligt mycket av och en person jag verkligen ser upp till, nämligen Inger Lindberg, professor i tvåspråkighet med inriktning på andraspråksinlärning.

Foto: Skolsnack

Programmet beskrivs på följande sätt på Skolsnacks facebook-sida:

Andraspråksinlärning med Inger Lindberg och Anna Kaya om språket som nyckeln till ALLT lärande. Om expertord? Hur språket kan skapa illusionen av bristande förståelse och hur vi kan komma förbi det? Programmet är en superspännande introduktion till genrepedagogik och våra gäster avslöjar dessutom en väl bevarad och allmänt känd hemlighet för er som gillar ämnesövergripande lärande. Och förresten, bara så att ni vet: Björnen sover INTE på vintern.

Tänk om jag under min utbildning hade vetat att jag en vacker dag i framtiden skulle stå i en inspelningsstudio och prata andraspråksinlärning och vikten av Språklyftet tillsammans med Inger Lindberg. Tänk hur många av hennes böcker och texter jag läst och lärt av, att man blir lite starstrucked är ju fullkomligt förståeligt, menar jag.

Jag tycker Inger och jag hade ett bra samtal tillsammans med Ante Runnquist som modererade på ett ypperligt sätt och ställde bra frågor som fick oss att tänka till. Jag tänker att denna podcast skulle kunna användas i våra lärarkollegium som en inledning till ett pedagogiskt café om t ex flerspråkiga elever eller om andraspråksinlärning. Om du lyssnar på inspelningen och har några kommentarer, tankar eller frågor efteråt är det bara att du hör av dig. Skriv i kommentarerna nedan eller leta upp mig på Twitter eller facebook.

• Lyssna på programmet här.

Är du nyfiken på mer om det Inger Lindberg är expert på kan jag rekommendera föreläsningen nedan. Du kan även ta del av mina tweets från föreläsningen i detta inlägg.

Vad hände med ämnet svenska som andraspråk?

Jag har lyssnat på Skolministeriets radioprogram om ämnet svenska som andraspråk och har lite dubbla känslor kring det jag fick höra. Så här beskrivs programmet på URs webbplats:

Hösten 2011 blossade det upp en debatt om svenska som andraspråk där kritikerna menade att många elever per automatik tvingades läsa ämnet trots att de var duktiga i svenska och i många fall även födda i Sverige. Från flera håll föreslogs det att ämnet helt skulle slopas eftersom det riskerar att öka segregationen. Integrationsminister Erik Ullenhag var snabbt ute och konstaterade att det fanns problem och lovade att se över saken. Sedan dess har det varit tyst. Så vad hände - blev det någonsin någon översyn och några förändringar?

Ni kanske minns stormen? Jag bloggade en hel del om debatten och även om många av oss var oroliga över att ett avskaffande av ämnet svenska som andraspråk skulle försämra de flerspråkiga elevernas möjlighet till skolframgång var vi väldigt glada över att debatten om vårt ämne äntligen lyftes upp på en nationell nivå.

Vi och dom

Jag tycker att du ska lyssna på Skolministeriets program. Lyssna på de ungdomar som får komma till tals och berätta om hur de såg på uppdelningen mellan våra två svenskämnen när de gick i grundskolan. De sätter fingret på det allra största problemet med att ha två svenskämnen, att det blir ett "vi" och ett "dom". Svenskarna mot invandrarna. Ett A- och ett B-lag. När jag lyssnade på radioprogrammet blev jag bedrövad över hur tydligt det framgick att det är vi, skolan, som inte har kunnat tolka styrdokumenten. Hur är det möjligt att fatta beslut om att en elev ska läsa svenska som andraspråk enbart utifrån elevens efternamn eller att eleven är flerspråkig? Och även om beslutet fattats utifrån elevens behov av undervisning i sva har skolan haft väldigt svårt att förklara anledningen till detta för eleven. Eleven har inte förstått. Föräldrarna har inte förstått. Det ser bara segregationen och utanförskapet som de anser komma som ett brev på posten om man läser sva i stället för svenska. Vi har misslyckats.

Hur är det möjligt att eleverna uppfattar undervisningen i sva som "enklare" än undervisningen i svenska? Har vi alldeles för låga förväntningar på våra elever trots att vi vet att andraspråkselever behöver kognitivt krävande uppgifter antingen på en språkligt enkel nivå eller med hjälp av genomtänkta och tydliga stöttningsstrukturer? Jag blir bedrövad när jag hör elever berätta om detta och det är varken första eller sista gången jag hör det. Tyvärr.

Kunskap och kompetensutveckling

Det spelar ingen roll hur många gånger jag upprepar "alla lärare måste arbeta språkutvecklande i alla ämnen" som ett mantra för mig själv och för andra. Det hjälper inte. Det krävs betydligt mer. Det krävs kunskap. Kunskap om hur man ska tolka skolförordningen och hur man ska tolka läroplanen. Kunskap om hur man lär i och på ett andraspråk och hur man kan dra nytta av elevernas flerspråkiga och flerkulturella bakgrund i lärandet. Kunskap om ett normkritiskt förhållningssätt och vikten av att flytta fokus från ett bristperspektiv till att se elevernas flerspråkighet som en tillgång. Det krävs massor av kunskap och kompetensutveckling.

Hur kan man läsa svenska som andraspråk när man är född i Sverige, undrar ungdomarna. Och Erik Ullenhag. Svaret på den frågan handlar inte så mycket om ämnet svenska som andraspråk. Det handlar mer om integrationspolitik. Om segregerande bostadsområden. Om arbetsmarknadspolitik. Hur kan barn växa upp i Sverige utan att lära sig svenska, borde vi i stället fråga oss. För om vi tittar på skolförordningen så är den tydlig, den elev som är i behov av undervisning i sva ska få undervisning i sva. Det handlar inte om någonting annat. Man kan vara född i Sverige och ändå vara i behov av undervisning i sva på samma sätt som att man kan vara född i ett annat land och kunna läsa enligt kursplanen i svenska. Ändå är det inte så det fungerar i praktiken. För vi saknar kunskap.

Ett eller två svenskämnen?

Vi har misslyckats med ämnet svenska som andraspråk. Totalt. Helt ärligt så bryr jag mig inte speciellt mycket om antalet svenskämnen i svensk skola, huvudsaken är att alla elever får den undervisning de har rätt till. Undervisning som utgår ifrån deras förutsättningar och behov oavsett etnicitet eller språklig bakgrund. Oavsett högutbildade föräldrar eller inte. Därför är Språklyftet viktigt för mig och något som jag är övertygad behövs för att fler elever ska nå skolframgång.

Så, att avskaffa ämnet svenska som andraspråk kanske är en nödvändighet. Snart kommer den andra delen av utredningen kring förbättrad utbildning för nyanlända elever och då får vi ett svar. Ska svenska som andraspråk bli ett "svenska för nyanlända" hoppas jag innerligt att man ser till att vidga svenskämnet till att även innehålla aspekter som rör andraspråksutveckling. Det behöver den stora grupp flerspråkiga elever som  inte är nyanlända men som ändå har tankar som springer före och ett svenskt språk som haltar efter. Eller de flerspråkiga elever som har svenska språket som sitt starkaste språk utan att för den delen ha en åldersadekvat språkutveckling. Men jag hoppas även att man tydliggör "språkmålen" i skolans övriga kursplaner för det är inte tillräckligt synligt idag. Att arbeta medvetet utifrån en språkinriktad ämnesundervisning gynnar inte enbart de flerspråkiga eleverna utan även de elever som har en "låg socioekonomisk status". Det är alltså något vi i allra högsta grad behöver satsa på för att vår svenska skola ska bli mer likvärdig.

Oavsett vad utredningen visar och oavsett framtiden för ämnet svenska som andraspråk så är en sak säker, de flerspråkiga elevernas lärande har äntligen blivit en politisk fråga på riktigt. Till slut förstår politikerna att något måste göras och det gör mig hoppfull inför framtiden.

Vilka språkliga krav ställer kunskapskraven?

Igår twittrade jag en del om #Språklyftet eftersom jag gick igång lite på en tweet som Petter Bergenstråhle twittrade ut:

Lyft hit och lyft dit. Har märkt att det är svårt att lyfta ngt stort i bara ena änden. Satsa på hela skolan inte bara delar!
— Petter Bergenstråhle (@shpetter) 10 maj 2013

Det ligger såklart en hel del i alla dessa lyft som bara blir delar av en helhet men det finns ett lyft som jag trots allt tycker är en satsning på hela skolan och det är Språklyftet.

Språklyftet handlar inte om språkämnen

Jag har förstått att många tror att Språklyftet handlar om att lyfta ämnet svenska, svenska som andraspråk eller andra språkämnen. Inget kan vara mer fel. Språklyftet handlar om att lyfta språket i skolans alla ämnen men kanske framför allt de teoretiska ämnen som elever anser vara "svåra". Varför är dessa ämnen svåra? Är det ämnesinnehållet i sig som är svårt eller är det svårt att förstå det ämnesspecifika språket och de ämnestypiska texterna? Har eleverna en tillräckligt god läsförmåga för att läsa och förstå innehållet i de texter som används? Har eleverna tillräckligt god kännedom om vilka strukturer och språkliga drag ämnestexterna är uppbyggda av så att de själva kan producera texter konstruerade på samma sätt? Läs gärna hur man kan arbeta med närläsning inom kemi så får ni en liten inblick i hur jag menar.

Lgr 11 och språket

Alla lärare är inte språklärare men alla lärare har ansvar för att utveckla elevernas språk. Detta är tydligt i Lgr 11:

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga. (kap 1)

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt. (kap 2)

"Skolan ska", står det. Vilket betyder att det är allas ansvar. Inte bara alla lärares ansvar, alla personer som arbetar inom skolan har ett ansvar att utveckla elevernas språk. På skolgården, i matsalen, hos skolsköterskan och i varenda undervisningssituation.

Det finns dessutom formuleringar i varje kursplan som på ett eller annat sätt har med språk och kommunikation att göra, här är ett axplock:

Genom undervisningen i ämnet bild ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att
• kommunicera med bilder för att uttrycka budskap (bild, centralt innehåll) 

Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om, och ges möjligheter att reflektera över, jämställdhet och arbetsfördelning i hemmet. (hem och konsumentkunskap, syftesdelen) 

Eleven kan även utvärdera aktiviteterna genom att samtala om egna upplevelser och föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om hur aktiviteterna tillsammans med kost och andra faktorer kan påverka hälsan och den fysiska förmågan. (idrott och hälsa, kunskapskrav åk 9, betyget E) 

Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förmågan att argumentera logiskt och föra matematiska resonemang. Eleverna ska genom undervisningen också ges möjlighet att utveckla en förtrogenhet med matematikens uttrycksformer och hur dessa kan användas för att kommunicera om matematik i vardagliga och matematiska sammanhang. (matematik, syftesdelen)

Språk och lärande

Språket är vårt kommunikationsverktyg. Vi behöver språk för att tänka och lära och vi använder språket som verktyg för att samtala, interagera och lära av och med varandra. Språket är vårt lärverktyg, vi inhämtar och utvecklar kunskap med hjälp av språket. Men vad är kunskap? Kan vi beskriva vad kunskap är utan att använda språket? Språk och kunskap hänger ihop och kan inte skiljas åt. Språk- och kunskapsutvecklingen går hand i hand och är ingenting utan varandra och därför hänger även språk och ämne ihop. För vad är ett språk utan ett innehåll? Och vad är ett ämne utan ett språk?

Språket i ämnet

Jag twittrade ut en uppgift igår, en uppgift som jag önskar att alla ämneslärare funderade lite extra över.

Uppgift: Välj valfri del av kunskapskrav. Fundera över vilka språkliga krav det ställer & hur undervisn tränar eleven i detta. #Språklyftet
— Anna Kaya (@Anna_Kaya) 10 maj 2013

Som lärare (oavsett ämne) behöver vi fundera över vilka språkliga krav vårt ämne kräver och hur vi låter undervisningen träna eleverna i just dessa språkliga förmågor. Alla ämnen har "osynliga" textstrukturer och språkliga drag som vi behöver synliggöra för våra elever. Om läraren själv inte är medveten om dessa strukturer och språkliga drag kommer inte den läraren kunna undervisa explicit i just detta vilket leder till att de elever som är duktiga på att "härma" textstrukturer och språkliga drag kommer att gynnas. Vilket i längden leder till en ännu mindre likvärdig skola där socioekonomisk bakgrund spelar allt större roll. För vi vet att elever som har föräldrar med studiebakgrund har lättare att "se" och utveckla ett skolspråk på egen hand medan andra elever behöver explicit undervisning för att kunna tillägna sig ett skolspråk att tänka och lära på.

Vi  bedömer kunskap med hjälp av språket

Som lärare behöver vi vara medvetna om att vi många gånger bedömer elevernas förmågor utifrån deras språkliga produktion. Många Lgr 11-förmågor kräver att eleven använder sitt språk för att visa vad de kan, det kan vara muntlig eller skriftlig produktion, oavsett vilket är språket många gånger "förmedlingsverktyget" vi använder oss av. Som lärare behöver vi då ge eleverna tillräckliga språkliga redskap och strategier så att elevernas tankar och kunskaper kommer till sin rätt. Det finns många elever i den svenska skolan som kan ha ämneskunskaper och ämnesspecifika förmågor som de inte riktigt kan förmedla för att de inte har ett tillräckligt utvecklat skolspråk. Därför är det viktigt att all ämnesundervisning utvecklas till att även bli en språkinriktad ämnesundervisning.

Vilka språkliga krav ställer kunskapskraven?

Är vi lärare medvetna om vilka språkliga krav våra ämnen ställer på våra elever? Låt oss titta på ämnet biologi och kunskapskraven för betyget E i slutet av åk 9:

Eleven kan samtala om och diskutera frågor som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet och skiljer då fakta från värderingar och formulerar ställningstaganden med enkla motiveringar samt beskriver några tänkbara konsekvenser. I diskussionerna ställer eleven frågor och framför och bemöter åsikter och argument på ett sätt som till viss del för diskussionerna framåt. Eleven kan söka naturvetenskaplig information och använder då olika källor och för enkla och till viss del underbyggda resonemang om informationens och källornas trovärdighet och relevans. Eleven kan använda informationen på ett i huvudsak fungerande sätt i diskussioner och för att skapa enkla texter och andra framställningar med viss anpassning till syfte och målgrupp.

Eleven kan genomföra fältstudier och andra undersökningar utifrån givna planeringar och även bidra till att formulera enkla frågeställningar och planeringar som det går att arbeta systematiskt utifrån. I undersökningarna använder eleven utrustning på ett säkert och i huvudsak fungerande sätt. Eleven kan jämföra resultaten med frågeställningarna och drar då enkla slutsatser med viss koppling till biologiska modeller och teorier. Eleven för enkla resonemang kring resultatens rimlighet och bidrar till att ge förslag på hur undersökningarna kan förbättras. Dessutom gör eleven enkla dokumentationer av undersökningarna med tabeller, diagram, bilder och skriftliga rapporter. 

Eleven har grundläggande kunskaper om evolutionsteorin och andra biologiska sammanhang och visar det genom att ge exempel och beskriva dessa med viss användning av biologins begrepp, modeller och teorier. Eleven kan föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om hälsa, sjukdom, sexualitet och ärftlighet och visar då på enkelt identifierbara samband som rör människokroppens byggnad och funktion. Eleven undersöker olika faktorers inverkan på ekosystem och populationer och beskriver då enkelt identifierbara ekologiska samband och ger exempel på energiflöden och kretslopp. Dessutom för eleven enkla och till viss del underbyggda resonemang kring hur människan påverkar naturen och visar på några åtgärder som kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Eleven kan ge exempel på och beskriva några centrala naturvetenskapliga upptäckter och deras betydelse för människors levnadsvillkor.

Vilka språkliga krav ställs för att en elev ska kunna "samtala om och diskutera frågor som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet"? Vilka begrepp behöver man kunna? Hur lägger jag upp min undervisning så eleverna får träna på att samtala om och diskutera? Vad är egentligen en diskussion?

Vad innebär det att diskutera?

Ger jag mina elever redskap och strategier i form av t ex formuleringsmallar så de kan behärska förmågan att diskutera? Vet mina elever vad som kännetecknar en diskussion? Vet jag som lärare det och kan jag beskriva och förklara det för mina elever? Vet eleverna vilket syfte en diskussion har?

Vet eleverna att en diskussion innebär att balansera två eller fler ståndpunkter mot varandra för att sedan ta ställning för den ena sidan? Vet eleverna hur strukturen för en diskussion är uppbyggd? Vet de att en diskussion innehåller en frågeställning, de olika sidornas argument och sedan ett ställningstagande? Vet eleverna vilka språkliga drag en diskussion har? Vet de att man i en diskussion uttrycker sig allmänt och använder begrepp som "man" och "naturen" och att en diskussion ofta innehåller långa nominalgrupper med förtydligande beskrivningar?

Vet eleverna att en diskussion ofta innehåller modalitetsord som "bör", "kan", "sannolikheten" och vet eleverna vilken skillnad det är på dessa begrepp? Vet eleverna att en diskussion ofta innehåller många nominaliseringar (när man packar ihop information och gör ett substantiv av verb eller adjektiv, t ex "evolution" eller "upplockningstvång") och andra grammatiska metaforer? (Texter med många grammatiska metaforer är mer vanligare hos elever med höga betyg och med svenska som modersmål. Frågan vi måste ställa oss är om vi undervisar eleverna i hur man "packar upp" informationen i de grammatiska metaforerna och om vi undervisar eleverna i hur man själv kan skapa dessa.)

Språkmål och ämnesmål

Sätter jag upp språkliga mål för min undervisning eller sätter jag enbart upp ämnesspecifika mål? Tydliggör jag för eleverna vilka språkliga krav det ställs på dem när de ska visa på åtgärder, jämföra resultat, beskriva samband eller föra resonemang? Ger undervisningen eleverna möjlighet att träna på dessa förmågor och undervisar jag explicit i textstrukturer och språkliga drag så eleverna kan tillgodogöra sig och använda sig av dessa i undervisningen och i sin egen muntliga och skriftliga produktion?

Ämnesspråk är betydligt mer än ämnesspecifika ord och begrepp. Att gå igenom nya ord är en självklarhet, för dessa ord är nya för de flesta elever, men detta är inte tillräckligt för den stora grupp elever som ännu inte har tillägnat sig ett skolspråk. Dessa elever behöver explicit undervisning i hur texter (muntliga och skriftliga) är uppbyggda samt skriv- och formuleringsmallar och andra stöttningsstrukturer för att kunna föra resonemang eller samtala och diskutera.

Vikten av Språklyftet

Vi lärare behöver ge eleverna stöttning i form av läs-, skriv- och lärstrategier så att de inte bara klarar av nuvarande uppgifter utan även liknande uppgifter i framtiden. Men för att vi lärare ska kunna göra detta behöver vi kunna analysera språket i våra ämnen. Vi måste förstå vilka texter (i ett vidgat perspektiv, inte bara skriftliga texter således) som är ämnestypiska, vad som kännetecknar dessa texter och vi måste dessutom undervisa om vad som utmärker olika texter i ämnet. Detta är komplext och för att alla lärare ska kunna lyckas med detta behöver vi Språklyftet. Inte för lärarnas skull, utan för elevernas och vårt framtida samhälles skull.

En bok fylld av goda exempel

"Det här med att arbeta språk- och kunskapsutvecklande, vad är det för något och hur gör man egentligen?" 

"Har du några tips på skolor som man kan besöka?"

"Jag skulle vilja läsa mer om hur lärare gör i klassrummet när det gäller språk- och kunskapsutveckling, har du några tips?"

Frågor liknande dessa här ovan får jag ganska ofta men de är inte helt lätta att besvara. Snart kommer det dock att bli betydligt enklare för jag kommer kunna hänvisa till en helt ny bok. En reportagebok till bredden fylld av goda exempel.

När jag blev tillfrågad av Lena Vestlin från Lärarförbundets förlag om jag ville vara "bollplank" i arbetet med att ta fram en bok som lyfter fram vikten av ett arbetssätt, eller snarare ett förhållningssätt, som innebär att eleverna utvecklar sina språk och sina kunskaper parallellt, behövde jag inte fundera speciellt länge. En bok som lyfter fram goda exempel och som visar på möjligheter är just den typ av bok som jag länge längtat efter. En bok i Skollyftets och Språklyftets anda.

Kunskap, språk och identitet – att undervisa flerspråkiga elever i F–6

Hur kan skolan stötta flerspråkiga elever, så att fler når målen? Lgr 11 visar på att lärare behöver arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen, men hur gör man det i praktiken? Att förändra sitt arbetssätt kräver kompetensutveckling och är inte gjort i en handvändning. Men många forskare och skolor kan berätta om förhållningssätt som fungerar och som även gynnar elever med svenska som modersmål. I den här reportageboken delar lärare, skolledare, forskare och experter med sig av sin kunskap och erfarenhet. För att visa hur grunden kan läggas i de tidiga skolåren är de flesta exempel hämtade från årskurs F–6, men förhållningssätten är lika relevanta för andra årskurser och skolformer.

Anna Kaya, lärare i svenska som andraspråk och medarbetare vid Nationellt centrum för svenska som andraspråk, har medverkat som rådgivare och skrivit bokens inledning. Boken vänder sig till alla lärare, speciallärare, specialpedagoger, skolledare och lärarstudenter som möter flerspråkiga elever. 

Läs gärna ett smakprov ur boken annars finns mer information på Lärarförbundets förlags webbplats där man även kan beställa boken direkt.

Min debattartikel om Språklyftet

I senaste numret av Skolvälrden är det inte mindre än tre stycken debattartiklar med språkfokus och två av dem fokuserar på vikten av en satsning på språklyftet i svensk skola. Det är dels en debattartikel av åtta regionala språk-, läs- och skrivutvecklare och så är det min: ”Språk är nyckeln till skolframgång” | www.skolvarlden.se.

Jag har skrivit om Språklyftet förut och jag kommer fortsätta skriva om vikten av att vi satsar på språkutveckling i skolan. Är det någonting som skapar utanförskap och stora klyftor i samhället så är det ett skolsystem som inte låter eleverna utveckla ett fullgott kunskapsrelaterat språk att tänka och lära på. Vilket verkligen krävs om man ska "kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet" som det står i Lgr11.

Märk väl att Språklyftet inte handlar om flerspråkiga elever i första hand. Det handlar om alla elever. Det är en demokratisk fråga. En samhällsfråga. En fråga om delaktighet och inkludering. En fråga om att språk är makt och att man med språk kan påverka sitt eget liv och andras. Det handlar om att alla måste få samma möjligheter att kunna delta i samhällslivet och att ingen ska stå utanför på grund av ett bristande språk. Oavsett vad man har för modersmål.

Det är verkligen dags för Språklyftet nu. Gärna redan igår.

Språklyftet - det är dags nu!

Hur många barn och ungdomar ska få lämna skolan utan att ha fått tillgång till rätt verktyg och strategier för att utveckla ett språk att tänka och lära på? Vi har i mätningar efter mätningar fått ta del av sjunkande resultat och larmrapporter om att elevers kunskapsnivå sjunker och att deras läsförmåga försämras. Vi får dessutom ta del av nödrop från universiteten att "att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket." Hur länge ska vi låta detta fortgå? Hur många elever ska få misslyckas innan vi gör något?

Det har redan fått gå för långt, enligt mig. Det är verkligen dags för Språklyftet i svensk skola!

Hur ska elever kunna utveckla sina tankar och sin kunskap om de inte har ett fullgott språk att använda sig av? Hur ska eleverna kunna läsa, förstå och lära av skriftliga texter om de inte har en välutvecklad läsförmåga? Hur ska de kunna analysera och värdera eller beskriva och förklara om de inte har ett språk att kunna kommunicera på?

Hur ska eleverna kunna ta till sig undervisningen i ett ämne om de texter (utifrån ett utvidgat textbegrepp) som används i undervisningen har ett outtalat syfte och outtalade språkliga drag och språkliga mönster? Att gå igenom "svåra ord" räcker inte på långa vägar, språket är betydligt mer komplext än så. Om vi inte undervisar explicit i hur texter är uppbyggda kan vi inte heller kräva att eleverna ska klara av att producera egna texter i samma genre.

Hur ska eleverna kunna välja mellan olika språkliga strategier eller inlärningsstrategier om vår undervisning inte tränar eleverna i just dessa strategier? Hur ska eleverna kunna förstå en texts språkliga mönster och språkliga drag om inte vi lärare är medvetna om vad som kännetecknar en argumenterande text, en förklarande text eller någon annan typ av text som vi använder oss av i vår undervisning?

Morrica är inne på samma ämne och hon ställer frågan Så - vad gör vi åt saken? Mitt spontana svar är Språklyftet!

Att arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen är oerhört viktigt för att elever ska kunna nå skolframgång och därför behöver vi en satsning på kompetensutveckling för ALLA lärare i dessa frågor. Vi behöver dessutom en satsning på att utveckla lärares läsundervisning för läsundervisning ska ske i alla ämnen i alla årskurser. Vi behöver överlag en satsning på att lyfta vikten av litteracitet i svensk skola och därför är det enligt mig och många fler dags för Språklyftet!

Ett språklyft efterfrågas även av ett flertal regionala samordnare för språk-, läs- och skrivutveckling så det är inte bara en fråga som rör undervisning av flerspråkiga elever. Det är en större fråga än så. Det är en demokratisk fråga i allra högsta grad för just nu har vi en stor andel barn och ungdomar som lämnar skolan utan att "kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet". (Vilket jag även berör i mitt Skollyftet-inlägg En skola för alla - en utopi.) Med detta sagt uppfyller inte skolan, enligt mig, kravet "att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem." (Lgr 11) och det är väldigt oroväckande.

I Lgr 11 har språket en oerhört viktig ställning, vilket vi alla redan känner till:

"Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga." (Lgr 11, kap 1)

Vikten av att utveckla elevernas svenska språk genomsyrar hela läroplanen och det första kunskapsmålet i Lgr 11 lyder så här:

"Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt." (Lgr 11, kap 2.2)

Sedan återfinns språkliga förmågor i alla ämnen och många delar av kunskapskraven är omöjliga att uppnå utan en god språklig förmåga vilket talar om för oss att språket är av yttersta vikt för elevernas kunskapsutveckling. Vi kan alltså inte titta på ämneskunskaper utan att fundera över vilka språkliga förmågor som krävs för att utveckla just de ämneskunskaperna. Är det så förvånande att eleverna tycker NO-språket är för svårt att förstå när lärare i naturvetenskapliga ämnen inte alltid är medvetna om vad som vållar språkliga svårigheter i just deras ämnen? Vi måste börja med oss själva och vårt ansvar att utveckla elevernas språkliga förmågor i alla ämnen.

Ska då lärare i t ex naturvetenskapliga ämnen således även vara språklärare? Nej, det kanske är en utopi, men om man som ämneslärare inte har kunskap om hur man kan göra sin ämnesundervisning mer språkinriktad borde finnas en "språkutvecklingslärare" att ta hjälp av. En "språkutvecklingslärare" är en lärare som är expert på språket i ämnet och som kan handleda ämneslärare genom att synliggöra vad det är i texterna och undervisningen som kan skapa språkliga hinder för elevernas kunskapsutveckling. En "språkutvecklingslärare" kan dessutom ge förslag på läsrelaterade aktiviteter, hur man undervisar i läsförståelse och hur man med hjälp av stöttning kan förtydliga i stället för att förenkla.

Språket är nyckeln till skolframgång och för att fler elever ska lyckas i skolan måste vi satsa på språket. Från början. Från förskola ända upp till högre utbildning. I alla ämnen, i alla årskurser och under varenda lektion. Det är vårt uppdrag och vår skyldighet på samma sätt som att "använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt" är en rättighet för alla barn och ungdomar i Sverige.

Läs även min debattartikel om Språklyftet i Skolvärlden: Språk är nyckeln till framgång