Hösten 2011 blossade det upp en debatt om svenska som andraspråk där kritikerna menade att många elever per automatik tvingades läsa ämnet trots att de var duktiga i svenska och i många fall även födda i Sverige. Från flera håll föreslogs det att ämnet helt skulle slopas eftersom det riskerar att öka segregationen. Integrationsminister Erik Ullenhag var snabbt ute och konstaterade att det fanns problem och lovade att se över saken. Sedan dess har det varit tyst. Så vad hände - blev det någonsin någon översyn och några förändringar?Ni kanske minns stormen? Jag bloggade en hel del om debatten och även om många av oss var oroliga över att ett avskaffande av ämnet svenska som andraspråk skulle försämra de flerspråkiga elevernas möjlighet till skolframgång var vi väldigt glada över att debatten om vårt ämne äntligen lyftes upp på en nationell nivå.
Vi och dom
Jag tycker att du ska lyssna på Skolministeriets program. Lyssna på de ungdomar som får komma till tals och berätta om hur de såg på uppdelningen mellan våra två svenskämnen när de gick i grundskolan. De sätter fingret på det allra största problemet med att ha två svenskämnen, att det blir ett "vi" och ett "dom". Svenskarna mot invandrarna. Ett A- och ett B-lag. När jag lyssnade på radioprogrammet blev jag bedrövad över hur tydligt det framgick att det är vi, skolan, som inte har kunnat tolka styrdokumenten. Hur är det möjligt att fatta beslut om att en elev ska läsa svenska som andraspråk enbart utifrån elevens efternamn eller att eleven är flerspråkig? Och även om beslutet fattats utifrån elevens behov av undervisning i sva har skolan haft väldigt svårt att förklara anledningen till detta för eleven. Eleven har inte förstått. Föräldrarna har inte förstått. Det ser bara segregationen och utanförskapet som de anser komma som ett brev på posten om man läser sva i stället för svenska. Vi har misslyckats.Hur är det möjligt att eleverna uppfattar undervisningen i sva som "enklare" än undervisningen i svenska? Har vi alldeles för låga förväntningar på våra elever trots att vi vet att andraspråkselever behöver kognitivt krävande uppgifter antingen på en språkligt enkel nivå eller med hjälp av genomtänkta och tydliga stöttningsstrukturer? Jag blir bedrövad när jag hör elever berätta om detta och det är varken första eller sista gången jag hör det. Tyvärr.
Kunskap och kompetensutveckling
Det spelar ingen roll hur många gånger jag upprepar "alla lärare måste arbeta språkutvecklande i alla ämnen" som ett mantra för mig själv och för andra. Det hjälper inte. Det krävs betydligt mer. Det krävs kunskap. Kunskap om hur man ska tolka skolförordningen och hur man ska tolka läroplanen. Kunskap om hur man lär i och på ett andraspråk och hur man kan dra nytta av elevernas flerspråkiga och flerkulturella bakgrund i lärandet. Kunskap om ett normkritiskt förhållningssätt och vikten av att flytta fokus från ett bristperspektiv till att se elevernas flerspråkighet som en tillgång. Det krävs massor av kunskap och kompetensutveckling.Hur kan man läsa svenska som andraspråk när man är född i Sverige, undrar ungdomarna. Och Erik Ullenhag. Svaret på den frågan handlar inte så mycket om ämnet svenska som andraspråk. Det handlar mer om integrationspolitik. Om segregerande bostadsområden. Om arbetsmarknadspolitik. Hur kan barn växa upp i Sverige utan att lära sig svenska, borde vi i stället fråga oss. För om vi tittar på skolförordningen så är den tydlig, den elev som är i behov av undervisning i sva ska få undervisning i sva. Det handlar inte om någonting annat. Man kan vara född i Sverige och ändå vara i behov av undervisning i sva på samma sätt som att man kan vara född i ett annat land och kunna läsa enligt kursplanen i svenska. Ändå är det inte så det fungerar i praktiken. För vi saknar kunskap.
Ett eller två svenskämnen?
Vi har misslyckats med ämnet svenska som andraspråk. Totalt. Helt ärligt så bryr jag mig inte speciellt mycket om antalet svenskämnen i svensk skola, huvudsaken är att alla elever får den undervisning de har rätt till. Undervisning som utgår ifrån deras förutsättningar och behov oavsett etnicitet eller språklig bakgrund. Oavsett högutbildade föräldrar eller inte. Därför är Språklyftet viktigt för mig och något som jag är övertygad behövs för att fler elever ska nå skolframgång.Så, att avskaffa ämnet svenska som andraspråk kanske är en nödvändighet. Snart kommer den andra delen av utredningen kring förbättrad utbildning för nyanlända elever och då får vi ett svar. Ska svenska som andraspråk bli ett "svenska för nyanlända" hoppas jag innerligt att man ser till att vidga svenskämnet till att även innehålla aspekter som rör andraspråksutveckling. Det behöver den stora grupp flerspråkiga elever som inte är nyanlända men som ändå har tankar som springer före och ett svenskt språk som haltar efter. Eller de flerspråkiga elever som har svenska språket som sitt starkaste språk utan att för den delen ha en åldersadekvat språkutveckling. Men jag hoppas även att man tydliggör "språkmålen" i skolans övriga kursplaner för det är inte tillräckligt synligt idag. Att arbeta medvetet utifrån en språkinriktad ämnesundervisning gynnar inte enbart de flerspråkiga eleverna utan även de elever som har en "låg socioekonomisk status". Det är alltså något vi i allra högsta grad behöver satsa på för att vår svenska skola ska bli mer likvärdig.
Oavsett vad utredningen visar och oavsett framtiden för ämnet svenska som andraspråk så är en sak säker, de flerspråkiga elevernas lärande har äntligen blivit en politisk fråga på riktigt. Till slut förstår politikerna att något måste göras och det gör mig hoppfull inför framtiden.
