Vi började med att jag berättade fabeln med hjälp av leksaksfigurer och sedan fick eleverna göra likadant för varandra. Alla ville prova och man märkte tydligt att eleverna hade betydligt lättare att prata och berätta och aktivt använda sitt svenska språk när de fick låtsas vara ett lejon eller en mus.
Under vårt muntliga berättande samlade vi in "expertord", dvs ord, uttryck och kunskap man behöver för att bli expert på att berätta fabler men även för att berätta just Lejonet och musen. Vi pratade en del om vilket syfte en fabel har, vilken struktur den har och vilka språkliga drag som finns i fabeln.
När vi lekt och återberättat fabeln många gånger fotade vi av leksaksfigurerna, målade några bakgrunder och lade in allt i appen Puppet pals. Eleverna fick återberätta fabeln i par eller tre och tre så de kunde stötta varandra under processen.
Som stöttning under arbetet med återberättandet hade eleverna vår expertordbank där det fanns många intressanta och användbara ord, alltifrån "en mus - flera möss" till "lejonet röt" och "sensmoral". Vi hade även många tidsord uppsatta på väggen till vår hjälp eftersom eleverna redan känner till att man behöver variera tidsorden för att det ska bli en bra berättelse:
Eleverna fick även återberätta fabeln genom att de fick rita varsin "scen" och skriva något litet till. Efteråt lade vi alla bilder i ordning och försökte lägga ut våra tidsord på rätt plats.
Till bilderna skrev vi en gemensam text som vi sedan använde som lästräning på olika sätt. Vi läste fabeln tillsammans många gånger på många olika sätt. Vi körläste och stafettläste. Vi klippte i sär texten och eleverna fick bygga ihop den igen.
Eleverna fick även pussla ihop text och bild och läsa varandras "textpussel" för att kontrollera om kompisen gjort rätt.
Att återberätta i skrift är inte lätt men när eleverna fick dela upp fabeln i fyra delar och även rita bilder till gick det lättare. Man märkte att den muntliga träningen, vårt gemensamma skrivande och att vi haft många läsaktiviteter kring texten gjorde skillnad. Eleverna blev väldigt nöjda med sina texter.
Som avslutning ville jag att eleverna skulle återberätta fabeln muntligt igen (i Puppet pals) för att de skulle få höra sin egen utveckling men innan dess gjorde vi en läsaktivitet som vi kallar "ord som försvinner" (beskrivs i Pauline Gibbons bok). Man tar en del av en känd text och läser tillsammans som körläsning (alla tillsammans). För varje genomläsning låter man fler och fler ord försvinna (sudda ut på tavlan eller ta bort ur dokumentet) och till slut kan eleverna "läsa" texten utan text.
Vad man vinner på denna typ av "memorering" är att eleverna tränas in i att använda ett svenskt uttal och en svensk prosodi. De får även träning i att använda t ex omvänd ordföljd och annat som kan vara svårt i svenskan. Upprepning är viktigt och att låta eleverna få använda sitt nya språk i många olika sammanhang är högst nödvändigt och därför är lägger jag alltid stor vikt vid att hitta på många olika språkliga aktiviteter (inom samma ämnesområde) så eleverna får maximal träning. Både i att använda språket muntligt och skriftligt.
Så, kunde eleverna höra skillnad på sitt eget återberättande före och efter vårt arbete? Jadå, de tyckte att de hade lärt sig massor. Och det håller jag verkligen med om.
