Slopa svenska som andraspråk?

Ja, slopa ämnet svenska som andraspråk, skriver Sedat Dogru (M) på Svd Opinion idag: "Tanken med en skräddarsydd svenskundervisning är i grunden god men har i praktiken fått katastrofala följder", fortsätter han. Och det kan jag väl i sig hålla med om. Men ändå är det något i hans text som gnager.

Skolans uppgift är att ge alla elever rätt att kunna välja sin framtid. Den ska ge kunskaper och verktyg för framtida studier och arbetsliv. Skolan ska även hjälpa de med svagare förutsättningar att nå de uppställda målen. Men för en femtedel av alla grundskoleelever, de med utländsk bakgrund, ser verkligheten annorlunda ut. För denna grupp har man skapat en b-lagsserie. Där behöver kunskaperna i svenska inte vara lika bra, för dem räcker det med halvbra svenska för att få godkänt.

Svagare förutsättningar? B-lagsserie? Det räcker med halvbra svenska för godkänt? Att en femtedel av alla grundskoleelever har utländsk bakgrund stämmer men är det verkligen alla dessa som 1. spelar i b-lagsserien? (förlåt, läser enligt kursplanen i svenska som andraspråk) 2. har halvbra svenska? 3. inte får godkända betyg i åk 9?

Låt oss titta på lite statistik. Av eleverna som gick i åk 9 2012/2013 ser uppdelningen ut på följande sätt när det gäller slutbetyg i åk 9 utifrån svensk resp utländsk bakgrund:

Som ni ser var det i riket totalt 9 206 elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige (definition: "Med att ha utländsk bakgrund menas dels personer som är födda utomlands, dels personer som är födda i Sverige och vars båda föräldrar är födda utomlands. Det innebär att om man är född i Sverige och har en förälder som är född utomlands definieras man inte som att man har "utländsk bakgrund") och 10 158 elever med utländsk bakgrund som är födda utomlands. Vi vet att det oftast är i den senare gruppen som vi hittar de elever som inte får godkända betyg i åk 9. Vi vet också att föräldrarnas utbildningsnivå spelar roll vilket betyder att det finns elever som är födda i Sverige (med svensk eller utländsk bakgrund) med lågutbildade föräldrar som lyckas sämre i skolan än elever födda utomlands med högutbildade föräldrar. Att prata om "utländsk bakgrund" blir alltså inte riktigt rättvisande, men okej. Vi fortsätter med statistiken.

Läser alla med utländsk bakgrund sva?

Av dessa ovan nämnda elever med utländsk bakgrund (dvs 19 364 elever) är det enligt SIRIS 9 152 elever som läst enligt kursplanen i svenska som andraspråk. Det är i alla fall så många elever som fått slutbetyg i sva. Vilka elever gömmer sig bakom dessa siffror? Om jag får gissa så är det tämligen många nyanlända elever. Det är långt ifrån alla elever med utländsk bakgrund som läser sva, det är inte ens hälften av dem. Ändå skriver Sedat Dogru att dessa elever nästintill blir automatiskt inslussade i sva: (Inslussade? Det krävs trots allt ett rektorsbeslut)

Inplacering av elever sker ofta godtyckligt och utan vidare kunskapstester. Det betyder att elever med utländsk bakgrund och som är födda och uppvuxna i Sverige nästintill automatiskt blir inslussade i svenska som andraspråk. Detta trots att de inte sällan ligger på samma kunskapsnivå som sina skolkamrater med svenskklingande namn. Detta sätter käppar i hjulen för deras lärande och skapar snedvridna förväntningar som även spiller över på andra skolämnen.

Okej, det görs inga tester, det stämmer. Men det handlar om att det inte finns några tester att göra av den enkla anledningen att den språkliga förmågan är alltför komplex för att kunna bedömas och/eller mätas med "ett test". Visst, det sker godtyckliga "inplaceringar" och visst, det händer att rektorer fattar beslut på felaktiga grunder men är detta styrdokumentens fel eller är det vi i verksamheten som inte kan tolka dem ordentligt? Alfa gjorde en undersökning för ett år sedan som visar på just de problem som sva-ämnet har dragits med: Lärare utan utbildning i ämnet, godtyckligt urval av elever, otydlig organisation och att undervisning i sva är mer ett extra stöd än eget ämne.

Sätter sva käppar i hjulen för elevernas lärande?

När Sedat Dogru skriver att det är inslussningen i sva som sätter käppar i hjulen för elevernas lärande behöver man även ta hänsyn till en annan faktor, nämligen att ämnet svenska som andraspråk aldrig har fått samma förutsättningar som andra ämnen. Det, om något, drabbar eleverna som inte får den undervisning de faktiskt har rätt till. Men är lösningen på detta problem att ämnet svenska som andraspråk slopas? Vad händer då med elevernas lärande? Om detta har jag bloggat ett antal gånger förut och vi är många som är tämligen överens om att det är ohållbart som det fungerar idag. Men vilken är lösningen? Ett vidgat svenskämne? Lösningen är vägen framåt, skriver Sara Mörtsell. "Det behövs en långsiktig satsning på svenska som andraspråk — inte en ihopslagning med svenskämnet", skriver Monica Axelsson, Sally Boyd m fl. "Finns det en vägg mellan våra svenskämnen?" skriver Josefin Nilsson. Och vad händer egentligen med all erfarenhet och alla kunskaper om andraspråksinlärning om sva-ämnet försvinner? Om detta skriver bland annat Björn Kindenberg. Ytterligare ett väldigt intressant lästips är Inger Lindbergs och Kenneth Hyltenstams artikel i NCs symposieskrift 2012, "Flerspråkiga elevers språkutbildning".

Lägre ställda krav?

Sedat Dogru lyfter även upp problematiken kring de påstådda lägre ställda kraven i ämnet svenska som andraspråk:

Svenska som andraspråk har inte åstadkommit något annat än att befästa det sociala arvet. Schablonbilden av andraspråkseleverna som sämre presterande har för många blivit en självuppfyllande profetia. Genom lågt ställda krav och luddiga kursplaner upplever många elever att de inte får samma möjligheter som sina skolkamrater, som möter högre krav och ett snabbare tempo i den vanliga svenskundervisningen.

Vi som kan våra kursplaner i svenska och svenska som andraspråk vet ju att "luddiga kursplaner" i så fall är en beskrivning som borde gälla alla kursplaner i Lgr 11 för inte är sva mer luddigt än något annan kursplan. När man jämför de två svenskämnena är det ganska tydligt att det är höga krav i båda kursplanerna och att sva-eleverna i så fall behöver lära sig mer än eleverna som läser svenska, inte mindre. Att sva-eleverna sedan upplever att de inte får samma möjligheter som eleverna som läser svenska och att de dessutom anser att tempot är för lågt är ett stort problem som inte ska förringas. Men, är problemet ämnet svenska som andraspråk? Är problemet formuleringen av kursplanen? Eller handlar det om att det är vi som gjort felaktiga tolkningar av vilka elever som ska undervisas i svenska som andraspråk och kanske inte reflekterat över när eleverna faktiskt ska sluta läsa svenska som andraspråk för att i stället läsa svenska?

När det gäller debatten om att alltför många elever slentrianmässigt fick läsa enligt svenska som andraspråk har Skolministeriet gjort ett intressant inslag. Lyssna gärna på det.

Specialundervisning?

Sedat Dogru menar att alla elever måste ha samma höga förväntningar på sig att nå kunskapsmålen och ingen säger nog emot honom där. Men när man läser följande väcks onekligen en hel del frågor:

Vi ska inte ha en skola med ett a- och ett b-lag bland eleverna. Elever med utländsk bakgrund som är födda och uppvuxna i Sverige ska delta i ordinarie svenskundervisning. Om en elev behöver specialundervisning i svenska ska det naturligtvis finnas till hands. Men det ska vara undantag, inte regel.

Elever som är födda och uppvuxna i Sverige ska delta i ordinarie svenskundervisning, det låter logiskt. Att dessa elever sedan ska ha specialundervisning om de behöver låter logiskt även det. Men vad händer med alla de barn som är födda och uppvuxna i Sverige som ändå inte har lärt sig svenska? Som inte har gått på förskola? Eller som inte har getts möjlighet att få utveckla ett svenskt språk i tillräckligt hög grad i den förskola barnet gått? Vi hör om och om igen beskrivningar av elever som under de första skolåren läst enligt kursplanen i svenska för att man sedan, i t ex åk 4 när de språkliga och kognitiva kraven höjs, märker att eleverna inte har ett tillräckligt utvecklat ordförråd. Man märker att eleverna inte har fått tillgång till de viktiga verktyg och strategier för att läsa, skriva och lära som krävs för att eleverna ska kunna delta i undervisningen i skolans alla ämnen. Då drar man i larmklockor och vill sätta in svenska som andraspråk som en "åtgärd" när det allra bästa hade varit att låta eleven få läsa sva från början. Här spelar det faktum att alla svensklärare i åk 1-3 per automatik har fått behörighet i sva stor roll. Att ha behörighet i ett ämne är inte samma sak som att ha kompetens i ett ämne. Som tur var är detta nu ändrat i behörighetsförordningen men det är ändå väldigt många elever som på detta sätt berövas rätten att få undervisning utifrån sina förutsättningar och behov.

Varför ett bristperspektiv?

Att lära sig ett andraspråk och att lära på ett andraspråk är inget problem, det skapar oändliga möjligheter. Det är ingen brist att vara flerspråkig. Tvärtom, det är berikande i allra högsta grad att ha tillgång till flera språk att tänka och lära på. Vad sänder vi för signaler till eleverna om vi säger att eleven på grund av att eleven har svenska språket som ett andraspråk behöver "stöd" och "specialundervisning"? Sva-eleverna behöver ingen specialundervisning, de behöver välplanerad, strukturerad undervisning genomförd av en lärare med kompetens i hur man lär i och på ett andraspråk. Sanningen är att de metoder och förhållningssätt som visat sig vara gynnsamma för flerspråkiga elevers lärande även visat sig vara gynnsamma för alla andra elever som inte "når målen". Det kanske är där vi ska lägga fokus? Att skapa en skola för var och en på riktigt? Att skapa en skola och en lärarutbildning där det är tydligt att alla lärare har ett ansvar för att utveckla elevernas språk i alla ämnen?

Först då kan vi på riktigt prata om att ge "alla elever bästa möjliga förutsättningar att lyckas i framtiden". Och ja, det även då vi på riktigt medverkar till att "bryta segregationen".

Vad hände med ämnet svenska som andraspråk?

Jag har lyssnat på Skolministeriets radioprogram om ämnet svenska som andraspråk och har lite dubbla känslor kring det jag fick höra. Så här beskrivs programmet på URs webbplats:

Hösten 2011 blossade det upp en debatt om svenska som andraspråk där kritikerna menade att många elever per automatik tvingades läsa ämnet trots att de var duktiga i svenska och i många fall även födda i Sverige. Från flera håll föreslogs det att ämnet helt skulle slopas eftersom det riskerar att öka segregationen. Integrationsminister Erik Ullenhag var snabbt ute och konstaterade att det fanns problem och lovade att se över saken. Sedan dess har det varit tyst. Så vad hände - blev det någonsin någon översyn och några förändringar?

Ni kanske minns stormen? Jag bloggade en hel del om debatten och även om många av oss var oroliga över att ett avskaffande av ämnet svenska som andraspråk skulle försämra de flerspråkiga elevernas möjlighet till skolframgång var vi väldigt glada över att debatten om vårt ämne äntligen lyftes upp på en nationell nivå.

Vi och dom

Jag tycker att du ska lyssna på Skolministeriets program. Lyssna på de ungdomar som får komma till tals och berätta om hur de såg på uppdelningen mellan våra två svenskämnen när de gick i grundskolan. De sätter fingret på det allra största problemet med att ha två svenskämnen, att det blir ett "vi" och ett "dom". Svenskarna mot invandrarna. Ett A- och ett B-lag. När jag lyssnade på radioprogrammet blev jag bedrövad över hur tydligt det framgick att det är vi, skolan, som inte har kunnat tolka styrdokumenten. Hur är det möjligt att fatta beslut om att en elev ska läsa svenska som andraspråk enbart utifrån elevens efternamn eller att eleven är flerspråkig? Och även om beslutet fattats utifrån elevens behov av undervisning i sva har skolan haft väldigt svårt att förklara anledningen till detta för eleven. Eleven har inte förstått. Föräldrarna har inte förstått. Det ser bara segregationen och utanförskapet som de anser komma som ett brev på posten om man läser sva i stället för svenska. Vi har misslyckats.

Hur är det möjligt att eleverna uppfattar undervisningen i sva som "enklare" än undervisningen i svenska? Har vi alldeles för låga förväntningar på våra elever trots att vi vet att andraspråkselever behöver kognitivt krävande uppgifter antingen på en språkligt enkel nivå eller med hjälp av genomtänkta och tydliga stöttningsstrukturer? Jag blir bedrövad när jag hör elever berätta om detta och det är varken första eller sista gången jag hör det. Tyvärr.

Kunskap och kompetensutveckling

Det spelar ingen roll hur många gånger jag upprepar "alla lärare måste arbeta språkutvecklande i alla ämnen" som ett mantra för mig själv och för andra. Det hjälper inte. Det krävs betydligt mer. Det krävs kunskap. Kunskap om hur man ska tolka skolförordningen och hur man ska tolka läroplanen. Kunskap om hur man lär i och på ett andraspråk och hur man kan dra nytta av elevernas flerspråkiga och flerkulturella bakgrund i lärandet. Kunskap om ett normkritiskt förhållningssätt och vikten av att flytta fokus från ett bristperspektiv till att se elevernas flerspråkighet som en tillgång. Det krävs massor av kunskap och kompetensutveckling.

Hur kan man läsa svenska som andraspråk när man är född i Sverige, undrar ungdomarna. Och Erik Ullenhag. Svaret på den frågan handlar inte så mycket om ämnet svenska som andraspråk. Det handlar mer om integrationspolitik. Om segregerande bostadsområden. Om arbetsmarknadspolitik. Hur kan barn växa upp i Sverige utan att lära sig svenska, borde vi i stället fråga oss. För om vi tittar på skolförordningen så är den tydlig, den elev som är i behov av undervisning i sva ska få undervisning i sva. Det handlar inte om någonting annat. Man kan vara född i Sverige och ändå vara i behov av undervisning i sva på samma sätt som att man kan vara född i ett annat land och kunna läsa enligt kursplanen i svenska. Ändå är det inte så det fungerar i praktiken. För vi saknar kunskap.

Ett eller två svenskämnen?

Vi har misslyckats med ämnet svenska som andraspråk. Totalt. Helt ärligt så bryr jag mig inte speciellt mycket om antalet svenskämnen i svensk skola, huvudsaken är att alla elever får den undervisning de har rätt till. Undervisning som utgår ifrån deras förutsättningar och behov oavsett etnicitet eller språklig bakgrund. Oavsett högutbildade föräldrar eller inte. Därför är Språklyftet viktigt för mig och något som jag är övertygad behövs för att fler elever ska nå skolframgång.

Så, att avskaffa ämnet svenska som andraspråk kanske är en nödvändighet. Snart kommer den andra delen av utredningen kring förbättrad utbildning för nyanlända elever och då får vi ett svar. Ska svenska som andraspråk bli ett "svenska för nyanlända" hoppas jag innerligt att man ser till att vidga svenskämnet till att även innehålla aspekter som rör andraspråksutveckling. Det behöver den stora grupp flerspråkiga elever som  inte är nyanlända men som ändå har tankar som springer före och ett svenskt språk som haltar efter. Eller de flerspråkiga elever som har svenska språket som sitt starkaste språk utan att för den delen ha en åldersadekvat språkutveckling. Men jag hoppas även att man tydliggör "språkmålen" i skolans övriga kursplaner för det är inte tillräckligt synligt idag. Att arbeta medvetet utifrån en språkinriktad ämnesundervisning gynnar inte enbart de flerspråkiga eleverna utan även de elever som har en "låg socioekonomisk status". Det är alltså något vi i allra högsta grad behöver satsa på för att vår svenska skola ska bli mer likvärdig.

Oavsett vad utredningen visar och oavsett framtiden för ämnet svenska som andraspråk så är en sak säker, de flerspråkiga elevernas lärande har äntligen blivit en politisk fråga på riktigt. Till slut förstår politikerna att något måste göras och det gör mig hoppfull inför framtiden.

Kartläggnings- och bedömningsmaterial

Det finns två saker som vi som arbetar med nyanlända elever länge har längtat efter. Det handlar dels om att vi saknar ett kartläggningsmaterial för att kunna ta reda på vad eleverna har för kunskaper när de kommer till Sverige, dels saknar vi ett bedömningsmaterial för att dokumentera, följa och bedöma elevernas språkutveckling på svenska.

Att placera en nyanländ elev i rätt undervisningsform är oerhört svårt om man inte vet vad eleven redan kan. Många gånger slentrianplaceras nyanlända elever i förberedelseklass utan att man tar reda på om det skulle kunna finnas andra möjligheter som skulle kunna passa bättre. Med ett kartläggningsmaterial och kompetenta modersmålslärare skulle vi relativt snabbt kunna avgöra vilka ämnen som eleven skulle kunna läsa i ordinarie klass (med studiehandledning) och då även se till att eleven fick undervisning på rätt nivå.

När det gäller att följa och bedöma de nyanlända elevernas språkutveckling är det väldigt svårt idag då vi inte har något bedömningsmaterial att förlita oss på. Kunskapskraven i kursplanen för svenska som andraspråk är alldeles för avlägsna och vi har länge efterfrågat ett bedömningsstöd som vi kan använda på vägen dit. En del av oss har använt Europeisk språkportfolio men det materialet är inte kopplat till kursplanen i svenska som andraspråk, vilket gör det till ett ofullständigt bedömningsstöd.

Det är med glädje jag nu läser Skolverkets redovisning av det uppdrag som de fick av regeringen i våras. Inom en snar framtid kan vi ha både ett kartläggningsmaterial och ett bedömningsmaterial. Vilken lycka! Skolverkets redovisning går att läsa här i sin helhet men jag har även valt att publicera väl valda citat på Nationellt centrum för svenska som andraspråks webbplats, läs gärna mer där.

Det finns en liten bonus i Skolverkets redovisning och det handlar om att "Skolverket ser också behov av att initiera och stödja en kontinuerlig fortbildning i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för alla lärare som en del i uppföljningen efter att kartläggning skett av elevens kunskaper." Inte för att detta ingår i just detta uppdrag men det är en stark signal om ett behov som vi svenska som andraspråkslärare länge har frågat efter. Nämligen att alla lärare behöver kompetens i att arbeta språk- och kunskapsutvecklande i skolans alla ämnen.

En annan intressant del i redovisningen handlar om en annan utredning, nämligen den gällande utbildning för nyanlända. En del i den utredningen handlar om våra två svenskämnen och beroende på vad utredningen visar kommer bedömningsmaterialet i svenska antingen vara relaterat till kursplanen i svenska som andraspråk eller kursplanen i svenska. Mycket spännande, måste jag säga.

Ett eller två svenskämnen?

Debatten kring svenska som andraspråksämnets framtid fortsätter. Ni vet redan att Lena Fridlunds doktorsavhandling från i våras snabbt plockades upp av media för att belysa det som inte fungerar. Även från politikerhåll har frågan om vi verkligen ska ha två svenskämnen lyfts. Både Jan Björklund och Erik Ullenhag lyfte denna fråga i höstas vilket ledde till många funderingar från alla oss som arbetar med och för svenska som andraspråk.

Att svenska som andraspråk inte fungerar som det ska är vi alla överens om hur löser vi det? Genom att helt enkelt ta bort svenska som andraspråksämnet eller försöka utveckla ämnet? Björn Kindenberg resonerade vidare och lyfter viktiga frågor som vi alla borde bära med oss när vi debatterar denna komplexa fråga.

Aina Bigestans har tittat närmare på Fridells doktorsavhandling och ställer sig kritisk till vissa delar. Samtidigt väcker Fridlunds avhandling många viktiga frågor och Aina Bigestans ber oss alla fundera över följande frågor:

• Känner jag igen Lena Fridlunds beskrivning i min egen skola?
• Tänker vi så här som hon påstår att sva-lärarna gör?
• Är vi så här dåliga på att motivera ämnet?
• Använder vi våra tester enbart för att legitimera vår egen verksamhet?
• Underlåter vi att se till att sva-eleverna får kommunicera så mycket som möjligt på lektionerna?
• Har vi byggt en organisation kring sva-eleverna som gör att de springer hit och dit och rycks bort från t ex kontinuerlig ämnesundervisning?
• Har vi byggt upp en undervisningsverksamhet kring dessa elever som går ut på att de ska ha lägre ställda krav, mindre förväntningar på sig?
• Har vi byggt upp en organisation som gör att de elever som placeras i sva-undervisning aldrig kommer därifrån?
• Har vi byggt upp en verksamhet där bedömning av elevernas språkkunskaper och språkutveckling inte finns?
• Har vi byggt upp förberedelseklasser där övergång till undervisning i ordinarie klass enbart sker på basis av personliga, sociala och emotionella egenskaper hos eleverna?

Låt oss fundera över dessa frågor. Ser det ut så här i svenska skolor idag? Är så fallet har vi betydligt mer att jobba med än vad vi kanske känner till.

Men lösningen, då. Är det att helt enkelt ta bort svenska som andraspråksämnet? Nej, tycker ledande professorer, forskare, docenter och universitetslektorer från Göteborgs, Lunds och Stockholms universitet och Malmö högskola i en debattartikel som publicerades i Lärarnas Tidning och som går att läsa på Lärarnas Nyheter och på Göteborgs Postens sida. De avslutar sin debattartikel så här:

För att ge svenska som andraspråk dess rätta legitimitet behövs en omfattande och långsiktig satsning på ämnet, såväl i skolan som i lärarutbildningen, samt en attitydförändring mot mångkultur som »mainstream«.

Jag håller med. Att ta bort är inget alternativ. Att satsa och utveckla och låta kompetensen sprida sig till skolans alla ämnen och skolans alla lärare är rätt väg att gå.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om avveckla svenska som andraspråk, svenska som andraspråk, skoldebatt, skolforskare,

Svenska für alle. Eller kunskap till alla?

Det blåser kring svenska som andraspråksämnet igen. Det gör det lite då och då, har jag märkt.

Häromveckan var det en mamma som i SR P1 ställde sig mycket frågande till varför hennes son skulle läsa svenska som andraspråk när han är född i Sverige. I samma radioprogram intervjuades Lena Fridlund, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, utifrån hennes avhandling "Interkulturell undervisning - ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser". En avhandling där Lena Fridlund verkligen sätter fingret på vad som inte fungerar speciellt bra när det gäller svenska som andraspråksundervisningen och inkluderingen. Om hennes resultat sedan är överförbart på Sveriges alla skolor och 70 000 andraspråkselever låter jag vara osagt, hon har undersökt två skolor men även Skolinspektionen har haft synpunkter på hur det språk- och kunskapsutvecklande arbetet fungerar i skolorna så det ligger nog en hel del sanning i avhandlingen. Här kan du lyssna på Lena Fridlund när hon berättar om sin avhandling och sina resultat i SR International 28 juni 2011.

Även Expressens ledarredaktion skriver om svenska som andraspråksämnet, att det borde avskaffas till förmån för ett svenskämne, svenska für alle. Expressen hänvisar till de uttalanden som Erik Ullenhag och Jan Björklund gått ut med, att de ska se över svenska som andraspråksämnet, vilket jag bloggat om tidigare. Lägger man fram fakta så som SR P1 har gjort och nu även Expressen så håller jag med om att ämnet ska bort, gärna nu på en gång. Ett ämne som segregerar och motverkar integration i det svenska samhället vill vi ju inte ha. Ett ämne där lärarna har låga förväntningar på eleverna och där undervisningen är lösryckt från skolans andra ämnen vill vi inte heller ha. Bort med detta ämne på en gång så löser vi allt! Eller?

Sanningen är som bekant inte så svart och vit.

En väsentlig del som saknas i både inslaget i SR P1 och i Expressen är den lilla del av skolförordningen som handlar om behov. Skolförordningens 5 kap 14§ lyder så här (min kursivering):

Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för
1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmål,
2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och
3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.

Notera en gång till att det står om det behövs. Det står inte att alla med ett annat modersmål ska läsa svenska som andraspråk. Det står inte heller att svenska som andraspråk ska ske i en annan grupp med en annan lärare avskilt från den övriga undervisningen. Men det står inte heller hur vi ska ta reda på vilka elever som har detta behov, bara att de elever i behov av svenska som andraspråk ska få undervisning i detta ämne. Vi måste således helt enkelt ta för givet att sonen till mamman i reportaget ovan har ett behov av svenska som andraspråksundervisning.

Att ta reda på vilka elever som har detta behov är inte lätt och det finns inga lätta testverktyg eller bedömningsinstrument till vår hjälp. Språktillägnande och språkutveckling är synnerligen komplexa processer som inte är lätt att sätta fingret på, för vad kan man när man kan ett språk? Och hur mycket svenska behöver man egentligen kunna för att klara av ämnesundervisningen i skolan? Att man är född i Sverige, är det en garanti för att man kan klara av den svenska skolan? Det finns inga enkla svar på dessa frågor och Magister Björn resonerar vidare om detta i ett väldigt läsvärt inlägg.

För att återgå till detta med behov. Vilka behov har en flerspråkig elev i den svenska skolan idag? Om vi tittar på de flerspråkiga elevernas resultat så är det tydligt att vi inte kan tillgodose elevernas behov för alltför många lämnar skolan utan godkända betyg. Det är tydligt att många elever inte har ett tillräckligt starkt svenskt språk för att klara av ämnesundervisningen på högstadiet. Att utveckla ett nytt språk samtidigt som man ska tillägna sig ny kunskap på sitt nya språk är en oerhört kognitivt krävande process. Dessutom krävs det att läraren är insatt i hur man lär i och på sitt andraspråk och att läraren är medveten om vilka som är de språkliga fallgroparna i ämnesinnehållet. Det krävs att läraren är medveten om vilka språkliga mål man vill att eleverna ska nå och att man vet hur man ska få eleverna att nå dit. Det krävs att läraren känner till vikten av att förtydliga ämnesinnehållet i stället för att förenkla, att stötta och ge elever strategier och mallar för hur man tillägnar sig kunskap samt hur man läser och skriver olika texter. Kort sagt, det krävs att alla lärare i skolan är insatta i hur man arbetar språk- och kunskapsutvecklande.

Kan svenska som andraspråkslärarna ensamma lösa problemet med att de flerspråkiga eleverna inte når godkända resultat i skolan? Kan svenska som andraspråksämnets existens ställas till svars för detta? Och framför allt, löser vi problemet genom att helt enkelt ta bort ämnet?

Mitt svar är nej. Vi löser ingenting genom att ta bort ämnet och sänka behörighetskraven för svenska som andraspråkslärare. Det är att börja i fel ordning och gå tillbaka till hur det såg ut förr. Vi måste göra tvärtom. Vi måste se till att alla lärare blir medvetna om problematiken och vi måste se till att alla lärare inser att de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling rör oss alla. Skolverket belyser detta genom boken Greppa språket som alla lärare borde läsa.

Svenska für alle, skriver Expressen. Jag tycker det är att se lite snävt på elevernas skolgång. Jag tycker kunskap für alle vore en bättre rubrik. Alla elever i Sverige har samma rätt att utveckla de förmågor som står i Lgr 11 men alla elever har inte samma möjligheter att lyckas. Det handlar om väldigt mycket mer än ett eller två svenskämnen. Låt oss lägga tid och energi och tala om det i stället.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skoldebatt, Expressen, SR P1, språkutvecklande arbetssätt, avveckla svenska som andraspråk,

Svenska som andraspråk - ämnet försvinner

Ja, det är förstås inte bestämt ännu att det blir så, men precis som jag skrivit förut är det en trolig utveckling. På gott och ont. I Riksdag & Departement kan vi nu läsa att integrationsminister Erik Ullenhag (fp) är skeptisk till svenska som andraspråk och att han vill att regeringen ska se över detta. På sätt och vis är det bra att frågan lyfts på riktigt nu och att det inte bara blir tolkningar och gissningar vad regeringen egentligen tycker i frågan. Jag har ju redan gissat att anledningen till att behörighetskraven är sänkta för svenska som andraspråkslärare beror på att ämnet troligtvis kommer försvinna.

Den 7 november talade Jan Björklund i Aula Magna på Stockholms universitet (webbsändningen kan du se här, just den delen som handlar om svenska som andraspråksämnets framtid börjar 50 min in i sändningen med en fråga från Inga-Lena Rydén, föreståndare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk). Björklund menar att han vill skilja på svenska som andraspråk som ett ämne och svenska som andraspråk som en metod. Jag tycker det är lite olyckligt att kalla det för "metod" men jag förstår vad han menar. Han menar också att eftersom båda svenskämnenas kursplaner är i stort sett identiska så är det helt onödigt med två svenskämnen och två kursplaner. Ämnet svenska som andraspråk, enligt honom, leder bara till lägre ställda förväntningar. Här håller jag inte med. I och med Lgr 11 är det tydligt att det är lika höga krav i båda ämnena, men jag kan hålla med om att det kanske har varit så tidigare.

Så, behöver vi verkligen två svenskämnen? Om vi kan få alla lärare att inse att man måste arbeta språk- och kunskapsutvecklande i alla ämnen och att nyanlända/flerspråkiga elever angår oss alla så behövs inget svenska som andraspråksämne. Men är vi där idag?

Björklund pratar om att de flerspråkiga eleverna behöver "speciella svensklärare", det är inte vilka "svensklärare som helst" som ska undervisa dessa elever och han säger också att regeringen håller på att titta över behörighetskraven för svenska som andraspråkslärarna just nu. Runt december ska de berätta mer men det verkar som att svenska som andraspråkskompetensen hos lärarna kommer att "synas" på något sätt oavsett om ämnet finns eller inte.

Men. Och detta är ett stort men. Faktum kvarstår. 20% av eleverna i svensk grundskola har ett annat modersmål än svenska och många av dem har troligtvis behov av det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metod. Hur ska dessa elever garanteras att de får undervisning utifrån en svenska som andraspråks-metod? Ska det komma riktlinjer där "rektor ska avgöra" eller "om förälder så önskar"? Som det ser ut just nu så är det endast behöriga svenska som andraspråkslärare som får sätta betyg i svenska som andraspråk, det betyder att huvudmännen måste anställa behöriga sva-lärare. Om ämnet försvinner så försvinner även kravet på att huvudmännen måste ha ämnesbehörig sva-lärare. Man behöver inte fundera speciellt länge för att inse att efterfrågan på sva-lärare kommer att minska. Och således även intresset för utbildning och kompetensutveckling i "svenska som andraspråks-metoden".

Jag ser fallgropar. Djupa sådana som vi gräver åt oss själva. Att för tidigt ta bort svenska som andraspråk som eget ämne kan leda till att även kompetensen försvinner, vilket leder till att ännu fler elever kommer att misslyckas i den svenska skolan. Att ha kvar ämnet en tid ger legitimitet till det som Björklund kallar för svenska som andraspråks-metoden och ger oss större möjlighet att sprida den andraspråkskompetens som finns inom sva-ämnet till skolans övriga ämnen.

Jag håller med oss att ämnet kan vara segregerande och jag håller med om att det kan innebära att vi sänker förväntningarna och kraven på eleverna men jag tror ändå att det finns en stor risk att vi återgår till hur det fungerade förut om vi tar bort ämnet redan nu. Min största farhåga är att vi återigen börjar se på svenska som andraspråk som ett stödämne. Ett ämne man går ifrån för att läsa. Ett ämne som är isolerat från den övriga undervisningen. Är det något som är segregerande så är det just detta.

Nej. Den enda vägen att gå är att kompetensutveckla alla skolans lärare i hur man gör sin undervisning mer språkutvecklande. Dessutom måste alla lärare vara insatta i hur man lär i och på sitt andraspråk. Vi skulle t ex kunna börja med att alla lärare fick en kortare kurs som utgår ifrån Greppa språket och Pauline Gibbons två böcker, Stärk språket, stärk lärandet och Lyft språket lyft tänkandet . Fast allra först kan man ge den här enkla checklistan till alla: 7 sätt att få andraspråkselever att nå målen.

Den dagen då alla lärare är medvetna om hur andraspråksutveckling går till och hur man kan underlätta för de flerspråkiga elevernas språk- och kunskapsutveckling så är jag den förste i raden som vill avveckla ämnet svenska som andraspråk. Men vi är inte där ännu. Vikten av lärarens kompetens är oerhört viktig och det är där vi måste börja.

Läs även artikeln i Lärarnas Nyheter där Inga-Lena Rydén får svara på frågor.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om svenska som andraspråk, Björklund, avveckla svenska som andraspråk, Greppa språket, kunskapsutveckling, språkutveckling,