Jag arbetar just nu med de allra yngsta och jag har nästan tagit för givet att genrepedagogik är lite för svårt att greppa för yngre barn som knappt kan läsa. Men, döm om min förvåning, det underlättar även för de här eleverna.
Jag har länge varit intresserad av genrepedagogik och hur man med hjälp av den pedagogiken kan arbeta språkutvecklande. Det var när jag första gången läste Pauline Gibbons bok "Stärk språket - stärk lärandet" (som jag skrivit om tidigare här och här) som jag började inse att detta är ett sätt som vi kan få ännu fler eleven att nå målen.
Mitt intresse ökade när jag, för några år sedan, kom i kontakt med Anniqa Sandell Ring som berättade hur hon arbetade med genrepedagogik i en förberedelseklass men jag tyckte fortfarande att det verkade för svårt för elever i de yngre åldrarna.
Sedan fick jag boken "Låt språket bära - genrepedagogik i praktiken" av Britt Johansson och Anniqa Sandell Ring och då blev jag övertygad om att denna modell och pedagogik självklart borde fungera även på yngre elever.
Jag har först och främst tänkt utifrån "cirkelmodellen för genrebaserat lärande" när jag planerat min undervisning. (Bilden lånad ifrån Eija Kuyumcu, Genrer i skolans språkutvecklande arbete, 2004)
Jag har börjat med att fundera över vilken genre vi ska arbeta med och inom vilket ämnesmråde det hör till. Om vi t ex ska arbeta med en personligt återberättande genre har vi först pratat om det vi ska återberätta. Vi har samlat alla våra tankar och erfarenheter i en tankekarta på traditionellt sätt. Vi har funderat, tänkt och jag har ställt öppna, reflekterande frågor.
Sedan är det dags att titta närmare på det som är språkspecifikt i just denna genre. Vi har läst olika återberättande texter tillsammans. Vi har tittat på hur texten är uppbyggd, vilka ord som är vanliga i början av meningarna, hur rubrikerna ser ut och vad de säger om texten. Vi har framförallt tittat på tidsorden. Först, sedan, efteråt, efter det, sist. Alla lärare vet att elever ofta väljer att använda och sen i var och varenda mening och det är något man lätt kan komma ifrån när man använder denna arbetsmodell.
Utifrån det vi pratat om och det vi lärt om oss det som är språkspecifikt i just denna genre så spaltar vi upp orden och uttrycken i tre spalter på tavlan. I första spalten skriver vi ner de inledande orden i meningarna. I denna genre är det således tidsorden. I den andra spalten pratar vi om processer, vad det är som händer. I den tredje spalten skriver vi ner det som processen ledde till. Mellan spalt två och tre hamnar deltagaren, dvs vi i vår text.
Eleverna kunde snabbt se att det faktiskt inte heter Sedan vi klättrade i träd utan Sedan klättrade vi i träd och det är många elever som faktiskt lättare förstå varför det blir omvänd ordföljd om man förklarar att processen alltid kommer i andra spalten (jämför verbet på andra plats).
När vi spaltat ner allt från vår tankekarta i våra spalter är det dags att skriva en gemensam text. Eleverna säger och jag skriver. Jag ställer frågor och ger samtalsstöd under tiden och påvisar ständigt det som är genrespecifikt för att texten ska bli så bra som möjligt.
Så småningom är det dags för eleverna att skriva egna, individuella, texter och det är just i den här delen av modellen som man kan se framstegen. Eleverna, även de allra yngsta, klarar av att skriva egna texter utifrån våra tankekartor och spalter. Texter som innehåller varierade tidsord och meningar med rätt ordföljd.
Vissa nyanlända elever stannar vid den tredje fasen, att skriva av vår gemensamma text, men även de eleverna har fått kunskap om hur man bygger upp en personligt återgivande text och hur man skriver ner den. Nästa gång är det kanske deras tur att klara av att producera en egen text.
Läs fler inlägg om genrepedagogik skrivna av mig eller ta del av Nationellt centrums litteraturtips när det gäller genrepedagogik.
