Jag tror alltså på att man måste väcka en lust för läsning innan man kan lära ut konsten att läsa. För jag kan ju lära ut hur mycket jag vill utan att det betyder att min elev lär in. Man lär sig läsa genom att läsa men vill man inte läsa... nej, då lär man sig heller inte det.
Men. Hur lär man ut läsningens konst till någon som inte behärskar språket som läsningen ska ske på? Hur kan man lära sig läsa ord som man inte förstår? Hur kan man motivera någon att lära sig läsa ord och meningar som är helt obegripliga på ett språk som kanske är helt olikt ens modersmål och med bokstäver som kanske ser helt olika ut?
Hur?
Det är ännu svårare.
Svårt. Men inte omöjligt.
Just nu har jag en grupp med svaga läsare. Nybörjare som inte knäckt läskoden på sitt eget språk. Nya medlemmar i de läsandes klubb. Hur gör vi?
Först och främst måste eleverna få ett litet muntligt ordförråd. Vi benämner saker och händelser i vår närhet och vi skriver texter utifrån våra erfarenheter. Vi tar hjälp av bilder och vi låter sakta muntliga ord bli textade ord. Ordbilder.
De allra flesta av våra nybörjarelever har lättare att ta till sig läsningen på det nya språket genom ordbilder, men eftersom alla inte lär på samma sätt lär vi oss parallellt hur orden låter och vilka bokstäver som står för vilket ljud. Eftersom elevernas ordförråd är begränsat använder vi samma ord om och om igen. På olika sätt.
Tänk er LTG på 80-talet. Lite så jobbar vi.
Jag har en penna, sa Mohammed.
Jag har en bok, sa Ahmed.
Jag har en krita, sa Marta.
Ungefär så. Fast på olika sätt. Med olika ord. Och olika innebörd.
Enkla texter med ett känt innehåll som både blir bokstavsträning och läsläxa. Enkelt och begripligt.
Men man får inte glömma att språket måste utvecklas. Berikas. Därför läser vi mycket skönlitteratur. Barnböcker som Alfons och Grodan. Böcker med många bilder och en lättförståelig handling. Böcker som jag som lärare kan läsa, eller läsberätta, på ett lite svårare språk än eleverna egentligen klarar av. Allt för att språkutvecklingen ska bli maximal.
Att väcka läslust är viktigt. Kanske det absolut viktigaste för en gynnsam andraspråksutveckling? Eller som det står i Skolverkets kursplan för svenska som andraspråk:
För elever med ett annat modersmål och en annan kulturell bakgrund har
litteraturläsningen på svenska flera olika dimensioner. Utöver själva
läsupplevelsen ger litteraturen stöd för att förstå svensk eller västerländsk
referensram och jämföra med den egna. Litteraturläsningen vidgar
omvärldskunskaperna och utgör en grund för ord- och begreppsinlärning i
meningsfulla sammanhang. Arbetet kring välvalda skönlitterära texter ger
möjlighet till en allsidig övning i språket.
Om man tänker på just detta så är ju läsinlärningen en oerhört viktig aspekt. Men att lära sig läsa på ett nytt språk är alltifrån lätt.
Det är faktiskt väldigt svårt. Men det går!
