I den elevgrupp jag arbetar är det ofta många konflikter. Olika slags konflikter av olika anledningar men ändå upptar konflikterna och konfliktlösning mycket av vår tid.
Förut såg jag mest alla desa konflikter som ett rätt så jobbigt inslag i vår vardag. Numera har jag tänkt om. Det finns väl inte något som är ställer så stora krav på språket som just konflikthantering. I stundens hetta ska man klara av att redogöra över vad som har hänt och argumentera för eller emot det som skett. Dessutom måste man ofta klara av att muntligt försvara sig själv så ingen annan, som kan bättre svenska t ex, ger en skulden fastän man inget gjort bara för att man inte kan förklara sig ordentligt.
Tro mig. Det leder till god språkutveckling.
Man utvecklar bara sitt språk genom att använda det. Och utvecklingen är som störst när man känner ett verkligt behov av att kunna kommunicera och göra sig förstådd. Som när vi löser konflikter.
Okej, många konflikter grundar sig i missförstånd och konflikterna blir ofta färre och färre ju bättre svenska eleverna lär sig. Men i stället för att se på konflikterna som svårhanterliga och jobbiga väljer jag numera att se det som väldigt givande "språklektioner".
